Kompis som satt framför loket 1988

Jag minns höstterminen 1984 då kebaben kom till Karis. Det var då något helt nytt i hela Finland. Åtminstone hesa hade inte då ännu någo kebabställe. Kanske någon annanstans i landet, men inte i hesa. Men i Karis nog. Det var någon företagare som som jobbade i "Affes-huset" i det som senare blev affes-grillen. Alltså i samma utrymmen. Affes kom dit först vårterminen 1988. Jag minns då det var splitternytt och jag såg en fin strålande grön neon-skylt ovanför affes då. Det såg verkligen maffigt och stort ut då. Fint helt enkelt. Den skylten tog dom dock bort redan på 90-talets början vill jag minnas. Då sade inte folk "affes" ännu vad jag kan minnas. Jag hörde t.ex. sommarn 1988 om någon typ som sade åt någon på Köpmangatan en sommarkväll runt 21tiden då jag cyklade där förbi med farsan: Ja far ti After Eight! Liksom Aaftö eight! Inte "affes".

Affes har man en sorts love/hate-relationship till. Värst var det att vara där runt 07-08 skulle jag säga. Det var samma sak där då varje veckoslut. Samma fejs, samma människor, samma jävla sak där. Bittra flickor, sprit och "teaterspel" av unga osäkra människor. Clubben är bättre och mänskligare än det kalla affes var då måste jag säga. Eller inte var affes i sig kall, men attityden var kall och konstig där då. Och det var liksom kast/hierarki-system där mellan folk på den tiden. Det var så konstigt och nojigt att vara i affes då. Det var också någon verklig "panomies" som var karismatisk brudmagnet och känd att få alla brudar på fall i alla nattklubbar. Han var från hesa.. T.om. han hade sagt att attityden i affes är så konstig, så t.om han blev utan brud den natten! Och det säger redan mycket!!  Det var inte alls någo tolerant meininki i affes då.

Ändå rörde man sig mycket där då den tiden.  Då jag var 30 så såg jag så ung ut så jag engång hamnade att visa papper i Alko då jag köpte lite vin! Gobben var först barsk: Sua mä en oo nähnykään täällä ennen! Så sade jag att nu har jag ju varit många gånger. Så sade han: Ja sitten paperit esille! Då han såg att jag var 30 så blev han som en annan människa. Mycket vänligare på en gång. Hehe.

Men iaf. Kebaben kom till Karis då höstterminen 1984 och det var inte någon utlänning heller, utan det var bara en jappe som hade följt med vad som händer i världen och tänt på idén om att börja laga och sälja kebab. Han var tidigt ute i Finland, och den första som sålde kebab i Karis.

Vi hade fått reklam hem och farsan tänkte att vi ska pröva på kebab en lördag-förmiddag och jag for dit med farsan och han köpte hem kebab åt hela familjen. Han talade med kebab-typen där medan vi satt och väntade på våra kebabar. Farsan sade att Helsingissä ei taida vielä olla mitään kebab-paikkoja. "Kebab-gobben" höll med och frågade sedan: Ooteeks te Helsinkiläisiä? Så sade farsan att han inte är, men att han jobbar där, som han ju gjorde.

Det var gott nog med kebab, men inge speciellt tyckte jag. Den var så lätt kryddad då. Nästa gång jag åt kebab var 1992. Då var det mycket godare med en starksåsad brödkebab.

Haha! Jag kommer ihåg sommaren 1985 då jag var ute på gatan utanför mitt med en kompis. Kompisen hade med sig en såndän plast-mojäng som man vattnar blommor med. Alltså en blom-vattnare som han använde som allmän leksak och sprutade lite vatten runt omkring.

Så kommer det en bil långsamt smygande på gatan. Det är en pappa med en flicka på kanske 5-år i baksätet. Han kör säkert reflexmässigt väldigt långsamt förbi oss, då det är barn ute på gatan. ´Kompisen bara står bredvid bilen då den kör krypande långsamt förbi. Mittiallt kastar han bara blomvattnaren på bilens ena framdörr, så man hör bara: BÅNK!

Pappan som körde bilen stannade direkt och kom ut och sa något åt min kompis. Sedan fingrade han på bildörren och undersökte om det blev något spår kvar och for sedan. Han blev nog lite arg, men han iddes inte börja skrika åt ungar tydligen. Nåja, nu visste han ju vems ungar vi var. Fast jag gjorde ju ingenting. Det kom lika plötsligt och överraskande åt mig som åt pappan i bilen. Liksom mittiallt kastar jappen bara blomvattnarn på bilen och blir kvar där och ser. Haha!

Samma kompis gjorde också en sak så att jag var nära att få hjärtat i halsgropen sommaren 1988 då det kom lika överraskande!

Det var nämligen på det lilla sättet, att vi bruka fara till en järnvägsövergång utan bommar och blinkar här i stan och se på tåg. Den övergången finns inte längre. Eller jo, en stig över den finns fortfarande denna dag faktiskt.

Det var roligt att se på då tågen kom förbi. Engång då jag var där och såg på tåget då det kom ett godståg så kom Gula mopon också och vänta vid övergången. Det satt någon på kyyti och han som satt på kyyti jäbba och grimasera åt mig. Det var våren 1988, så ännu då körde gula mopon omkring. Från 1985-1988. Sedan var Killen med glasögonen "Nya gula mopon" från 1989 och framåt, då han också köpte en Tunturi Banana åt sig, som jag tror att den hette officiellt.

Så var vi ofta där vid järnvägsövergången den heta och soliga juli-månad under det magiska 1988. Vi väntade på att tåget skulle komma jag och kompisen en het och solig dag. Så kommer tåget och tutar till två gånger som det brukar göra liksom ett harmoniskt: tuuuuut! Tuuuuuut! 

Kompisen sitter på ena rälsen, den åt höger, då tåget kommer dundrande från Ekenäshållet. Loket bara närmar sig och närmar sig och kaverin sitter kvar och ser som förhäxad på loket som närmar sig utan att röra en min.

Jag ropar: VA GÖR DU!!?! Ingen reaktion. Bara samma förhäxade ansiktsutryck då han sitter på rälsen och ser mot loket som närmar sig. Jag ropade igen:  VA FAN GÖR DU, KOM BORT DÄRIFRÅN!!! Loket tutar en extra gång, nu med ett annorlunda, dovt och argt-låtande: TÅÅÅÅÅT!    Ingen reaktion.  Jag ropar:  Ja e int kaveri me dig mera om du int kommer därifrån!!!!  (Det skulle jag inte heller ha varit om han inte skulle ha kommit därifrån i tid..) Då just, då loket kanske är blott 10 meter från honom, så sprang han åt sidan. Fyfan vad det kändes obehagligt, man blev lite satans rädd där!

Och lokföraren blev också till sig, för han hade fönstret till loket uppe och han var bokstavligen likblek och jag kunde erinra kallsvetten i hans fejs, då han hade en jätte upprörd min på sig fylld av både skräck och ilska då han bokstavligen pitkin hampain visade knytnäven åt kaverin då loket tuffade förbi. Jag sade åt kaverin något upprört att vafan gjord du rikit!! Skrek jag typ åt honom och så sade jag att lokchaffarn blev arg på dig, han visa knytnävan! Då kaverin hörde det så visade han bara fuck mot loket, som nu befann sig några hundra meter bort.

Men mest var jag lättad över att han sprang undan till slut. Han skulle annars ha blivit mos rakt framför mina ögon.

Jååå, 18.3.1998 fick jag med posten en Darkthrone bootleg och nyaste King Diamond skivan "Voodoo" på Cd. TÄNKA SIG, ATT TIDSGLAPPET MELLAN MARS 1998 och MARS 2020, är det samma som tidsglappet mellan 1976 och 1998!!!! Det känns liksom jävla surrealistiskt, för 1976 var 1998 liksom typ svartvita tider..

Nästa veckoslut var en solig lördag och en från högis och lågistiderna skolkaveris farsa kom förbigående på gatan. Och jag såg det från farstun. Först kom han rökande förbi. Sedan typ två timmar senare ser jag från farstun då han kommer gåendet från andra hållet bärandes på en liten mjölkstånka, och ett liksom gemytligt flin på sig då han går förbi vårt. Undrar vad han hade haft för sig? :-)

På något sätt har jag för mig att karar kan ha roligare än kvinnor. De är tolerantare gällandes roliga saker, medan brudar brukar om samma saker uttrycka sig intolerant. Som "Nej hoho!" och "Nej herrigud!" De skulle vara tolerantare de också så sku de märka hur kul somliga saker skulle vara! Och inte något konstigt. Det är nog på det sättet, att den som säger att någon annan är konstig och udda, nog SJÄLV är konstig och udda. Det liksom kommer tillbaka som en bumerang åt den som dömer ut folk. Dom är det som dom anklagar personen för att vara. Just iaf om någon annan säger att någon är konstig eller udda, så är det på det lilla sättet, att personen SJÄLV är den ända som är konstig och udda! Den som säger, den e! som vi sade i lekis. Så ren i lekis visste man om det. Eller som Maukka sjunger; Kun sä tuomitset mut, sä tuomitset itses/Kun sä tuomitset mut sä suljet oven, ja sä näetnäet virheet, sä näet ne mussa vaan, ja sä syytät mua, siitä mitä sä itse teet! Och så är det.

Som det var någon brud som sade att de inte e okej då medelålders karar spelar pleikkare. Liksom hur kan man vara så fördomsfull och intolerant? Detta är ett klassiskt exempel på en "åsikt" som inte är en riktig åsikt, utan baserar sig bara på populism, fördomar och okunskap. Sådär blir det då intoleransens gift tar över en person. Det är farligt och populistiskt att ha sådana fördomar. Man går verkligen ute på hala isar då! Och fiskar i grumliga populistiska vatten då man triggar upp andra som lider av Playstationofobi. Jag spelar mycket sällan pleikkare. Men jag reagerar bara på hur fördomsfulla folk är. Jag hörde om ett par som levde i samboförhållande, där bruden FÖRBJÖD karn att skaffa en Playstation åt sig!! Hur intolerant och populistisk får man bli?

Så var det en brud som sade själv att brudar tenderar att vara som spända pilbågar rätt ofta, och kan inte slappna av likadant som karar. Och HON SOM SA DET; VAR BRUD SJÄLV! Så det är inte fråga om att man tycker att något kön är sämre eller något sådant patetiskt. Det är bara att konstatera faktum.

Hon sade att hon umgås hellre med karar för att dom är mer rentoga än brudar. Hon sade också att då ja e kar, så vågar hon tala om vad som helst med mig-för att ja e rento. Skulle hon tala med någon brud om likadana saker, så skulle hon kunna bli utdömd och bruden skulle skvallra vidare, och hon skulle inte tycka om det och kunna få liksom "nnnghhggghh!!" ryck. Något sådant förklarade hon för mig och demonstrerade för mig hur dom skulle reagera med ljud och mimik. Klart att folk och fä är av olika åsikt också, men det var intressant att höra en sådan åsikt nu i dessa tider, då vita heteromän är fritt fram att mobba och klanka ner på så mycket man önskar. Så det var intressant också med en sådan synpunkt i dagens tider.

Det var en annan kvinna, helt oberoende av henne, som bodde i en annan stad som tyckte ungefär likadant åt mig. Att hon tyckte också om att umgås mer med karar än med andra kvinnor. Jag undrar vad feminister tycker om sådana kvinnor? Jag kan tänka mig att det mittiallt inte är okej det. Men, vetni, det är ju bra om någon kör sitt eget race och går sin egen väg! Det måste finnas rebeller också. Det kan inte bara finnas auktoritetstroget folk.

Alltså jag tänkte här nu då jag tänkte på 1998. 1998 var 22 år sedan.. Jag borde ha skrivit ett "Revolutionärt Punktprogram 1998"  Att jag sommaren 1998 skulle ha gjort statskupp mot mitt eget jag, förklarat undantagstillstånd, och kommit med hårda "martial law" lagar-för mitt eget bästa. Alltså jag uttrycker mig metaforiskt, men iaf. Det borde jag ha gjort. Då skulle förändringarna ha kommit i tid, medan jag ännu var purung.

Det blev år 2000 istället, men det var ingen snapp statskupp. Men förändingarna kom, men det var "Too few, Too late" för att dom skulle ha slagit igenom riktigt ordentligt, och jag skulle kanske ha fruga, ungar och egnahemshus nu. Kanske.

Det kan jämföras med Tysklands "Wundervaffen" 1944-45. Det var mäktiga vapen, ytterst mäktiga vapen då den tiden, som nästan var Science Fiction då. Som robotvapnet V-1, raketen V-2. Jetplan och raketplan (Som då en amerikansk pilot såg ett tyskt raketplan hastigt flyga förbi i lodrät vinkel lär han ska skrikit i radion: Herregud! Jag trodde att Stålmannen var på vår sida! )under en era av propellerplan etc. Dessutom fruktade de allierade vad som skulle komma efter V1 och V2. Man hoppades på att dessa vapen skulle påverka utgången av kriget till Tysklands fördel, men det var bokstavligen "Too few, too late" med resultatet att kriget förlorades.

Det måste ha varit effektiv propaganda då, för jag såg engång ett bild på ett flygblad menad åt Londonborna, där hela kvarter i London brinner och är i ruiner, och London gate bridge är förstört. Sedan står det hotfullt ovanför den målningen kort och gott:  "V-1" menat att det är det vapnet som gjort London att vara i ruiner och brinnande. Sedan på propagandabladets baksida hotade dom med att dom ännu ska få smaka på  V-2 och V-??? om dom inte kapitulerar. V stod för Vergeltung, alltså vedergällningsvapen, som dom också kallades för. Som vedergällning, för att de allierade bombat sönder så många tyska städer.

Men det är ren sadism och mördarfasoner att bomba civilbefolkning och icke-militära mål. Oavsett vilket krig och vilken sida det än hamnar om. Så det är inte något jag försvarar eller så, men det är intressant krigshistoria för det.

Hahaha, jag minns nu bara en dröm jag drömde sommaren 2010 då det var megahett än natt och jag sov oroligt. Jag drömde att det kom en stor och glad gobbe som såg ut som ett jätterussin med ansikte och lippis och var bred, fet och kanske 3 meter lång. Han kom smygande nattetid och var glad. Han kallades för "Russingubben"  Och var lite som  Marshmallow-monstret "Stay Puft" i Ghostbusters-filmen. Russingubben och Stay Puft kan faktiskt jämföras.

Om ni öppnar länken här under och scrollar ner till sista bilden...Haha.. det ser PRECIS ut som om att Christer Pettersson skulle säga: "Mmimimimimimimimimi!!"" på den bilden! :-D

https://www.expressen.se/nyheter/christer-petterssons-okanda-arkiv-hittat/