En dröm från sommaren 1987. Samt 6.4.1995&6.4.2002

Jåå, jag drömde engång sommaren 1987 att jag var ute på landet var det var väderkvarnar överallt. Så kom det en bil på en väg som körde jättesnabbt. Min fammo var med mig och sade såhär: Kato kuinka rohkeasti tuo auto ajaa!

Så körde den ut på en åker och blev där och ryka. Så kom det en "exploderingslåga" från bilen som tände en av väderkvarnana som börja brinna. Det drömde jag då jag var hos fammo.

Jag drömde också engång 1984 då jag var hos fammo också att ett litet stackmoln fastnade i en trädkrona då det svävade förbi uppe i luften, haha.

För 25 år sedan torsdagen 6.4.1995 så gick jag till postkontoret efter en Samael-skjorta som jag hade beställt. Det var en longsleeve-skjorta. En så kallad "svetari". Jag stannade och talade med en kaveri innan jag gick över stationsbron. Det kom en brud åkande förbi i en bil som jag var förtjust i. Jag tänkte att jag måste försöka få henne ut på dejt. På leffan eller något.

Samael-skjortan var förresten jävla snygg. Har inte haft den dock på jättelänge. Jag använde den så mycket så den slets sönder så småningom. Det var "Rebellion" ep:ns motiv på skjortan.

Lördagen 6.5.1995 så var jag sedan kanske 20-tiden på kvällen ute med en kaveri. Vi går förbi en rekka som är parkerad ute på gatan. Kaverin sade att han som äger den sköter inte om sin rekka! Sii nu så skitiger den e! Så var han där ute på backan å hörde allt. Han såg ganska arg ut.

Så for vi opp ti kiskan. Alltså Kila Center, som då fanns ännu. Den kiosken slutade att finnas till i början av februari 1998. Jag fick en Brejk-chokladbatong av kaverin som tack för något. Minns faktiskt inte för vad. Men Brejk är ju gott så jag tackade och tog emot.

Det kom en gammal klasskaveri, en såndän Johanna, upp till kiosken med sin pojkvän då vi var där.

Det kom några snubbar som ja inte kände förbicyklande mot Bäljars-hållet. De kanske var i 35-årsåldern. Kaverin sade sakta om den ena då de cyklat förbi: Han där e homo! å pekade på den ena av dom.

Så tyckte jag att hon jag var förtjust i kom förbi i en bil var hon satt i baksätet och hennes bästis i framsätet och nån jappe körde. Jag tyckte precis det var hon. Jag såg att jappen släppte av dem vid korsningen av Kilavägen och Ekenäsvägen, varvid de började gå upp mot centrum. Jag tänkte att faan! Nu måste ja göra någo! Nu har ja min chans!!

Kaverin for hem och jag for hem men kom ut igen efter typ en minut och gick med ivriga steg mot centrum. Jag tänkte att jag måste hitta henne och fråga henne på kaffe eller något. För jag antog att hon och hennes bästis hängde omkring i Karis centrum. Det var på den tiden då ungdomarna ännu hängde omkring i stan lite synligare.

Adrenalinet bara flödade i mig då jag med raska steg gick mot stan. Jag var på "brud-erövrar" humör. Jag rekognoserade läget lite mot Brokiskan ,"Nakkimuijan", för att se om där var nå schack då jag kom mot stan (Unga brukade hänga där utanför på den tiden) Och DÅ. Jag såg att hon och hennes bästis gick uppför gatan bort från Brokiskan. Jag såg inte deras ansikten, jag såg dom från sidan. Dom gick alltså sakta upp längs med Nils Grabbegatan.

Jag å min sida gjorde en sådan manöver, att istället för att springa ifatt dem-Det skulle ha gett ett dåligt intryck, så gick jag med raska steg gående längs Köpmansgatan i syfte att göra en kringgående rörelse mot mitt mål. Jag vände sedan snart in på Elin Kurcksgatan och gick förbi gamla apteksbyggnaden och förberedde mig på att påka på brudn och blev ivrigare och ivrigare och jag var bara jätteivrig och mindre nervös. Jag kände mig som en veritabel sissi som var på väg mot ett överraskningsanfall.

Så då jag vände in på Nils Grabbegatan så kom dom emotgående, men det var INTE hon jag var kär i och hennes bästis!! Min hjärna hade bara gett en sådan bild. Det liknande dom bakifrån men var inte alls dom, utan nå helt okända brudar. Jag tänkte bara typ Ojdå! Haha. Inte harmade det eller något. Jag tänkte att ja, jag har iaf försökt idag. Och man ska ju kämpa för att få något. Det kommer inga stekta sparvar flygande i mun, om man inte själv bemödar sig för att göra sitt bästa! Den som inte kämpar, ska heller inte gnälla.

Sedan for jag hem och lyssnade på Ulver. På deras första skiva Bergtatt. Då hade bara den kommit ut som deras första longplay. Sedan kom en annan kompis till mitt och vi for ut och gå i skog och mark hela natten. Vi hörde konstiga nattfåglars läten ute i skogen och det var kul. Det var en stjärnklar natt och vi såg en rätt kraftig meteor också.

Jåå, lördagen 6.4.2002 så var en solig dag. Jag hade drömt om att jag var ute i en ocean på nåt stort fartyg och såg upp mot en klarblå himmel och såg några stjärnor mitt på dagen också.  Så vaknade jag. Jag gick senare till stan och åt en brödkebab inne i en pizzeria. Det var en solig och vårig dag. Så for jag till Masa, alltså K-Market och köpte lite lonkku och karkki till lördagens ära. Det var en kille i kanske 30-årsåldern före i kö tillsammans med en blond brud på kanske 20. Dom köpte kondomer,  Sultan Sensitive. De var extra tunna. Det finns väl bara vanliga blåvita Sultan nuförtiden. Karn flinade till lite sådär typ: Hihihii, köpa kortsun! Mimimimimimi!


Nu var det fan helt andra tider om man jämför 6.4.1995 och 6.4.2002. Jag var så sjuttons purung och naiv 1995. En lort helt enkelt. Visst var jag ung och naiv som 2002 också. Men inte lika mycket då dock. Det är stor skillnad mellan 18 och 25 må ni tro.

Haha, nu minns jag från vårterminen 1988 att det kom något barnprogram från tv:n en förkväll under en vardag. Jag var uppe i tv-rummet och såg på introt och bandade in musiken från tv:n också. Alltså introt. Det var glad barnmusik. Jag bandade alltså med en mankka och tomkassett musiken. Så just då musiken slutade så råkade jag välta min tallrik med min matportion nerför trapporna. Man hör bara då tallriken studsar nerför trapporna för att sedan krossas: Pang! Pong! Pong! Pong! Klang! KRASCH!! då det kom med i bandningen. Sedan hör man ögonblicket efter min röst som sade såhär:  Åj, åj, åj! Sii va som händ! Mammaaaa!!! Sii, helt på misstag!

Morsan blev lite arg nog men mest uppgiven. Jag fick ärtsoppa med rågbröd sedan istället. Alltmöjligt minns man nu sen från barndomen också!

Jååå, ja bruka se på Hittimittari under dessa tider. 86-88. Det kom all möjlig bra musa i Hittimittari tycker jag. Det var Mikko Alatalo som var juontaja med sina konstiga blå glasare.

Tänka sig, att det är 27 år sedan 8.4.1993 torsdagskvällen innan påsk! Jag hade gnällt att vi ska laga tacos hemma. Vi hade första gången köpt tacoskal och morsan tillredde sallad å keikkor ti tacona. Jag stod ute i blåsten med kompisarna och hade min prätkärotsi på mig å lekte vaaner. Jag hade händerna i fickorna och min hållning var som en typisk tonårings med händerna i fickorna och hängande av sig. Morsan öppnade dörren och sade att jag ska dra upp dragkedjan då de så kall blåst. Ja mumlade bara nåt. Sedan for vi till Bäljars av och an, för jag for till Bells Burger och köpte ut tobak och några som inte hade ålder, blå Pall Mall. (Åldersgränsen för tobaksköp var då 16 då det var mycket liberalare då på den tiden. Allt typ var liberalare och tolerantare 1993 än det blev sedan mot 00-talet.)

Jåå, då hade jag 1993 just köpt Deicides första lp och Kreators "Pleasure to Kill" då ja hade varit i hesa å köpt skivor 3.4.1993. Jag köpte också Black Sabbath featuring Tony Iommi, Judas Priset och en Venom mini-LP "Tear your soul apart". Fina tider var det!

Tisdagen 13.4. var jag i tandläkaren. Sedan då jag for hem så köpte jag Peach&Passion-Frisco. Alltså då jag kom hem från skolan. Det var gott nog. Jag såg sedan på Pikku Kakkonen bara på skojs skull för att se hur det hade ändrat sig sedan jag var liten. Nu hade det ändrat sig en hel del nog.

Här lite jättebra humor igen som motmedusin mot Stan Saanilas jätteusla program som jag såg en skymt av på misstag idag. Men detta är ROLIGT och HUMOR. Inte nåt meningslöst som man inte skrattar åt som Stan Saanilas s.k. "skämt".
Detta är på samma gång vårvinter 1994-nostalgi då det kom från tv:n då en lördagseftermiddag! Och jag såg det.

https://www.youtube.com/watch?v=Nalu6hPjwHE