Konstig flygande manick i Suomussalmi 1967

Alltså jag kom nu mittiallt bar att tänka på en juttu från Tapani Kuningas-boken "Ufoja suomen taivaalla" som jag läste första gången sommaren 1989 då jag lånade boken från bibban. Jag tror nu inte att detta var frågan om ett ufo från en annan planet, men kanske något som Sovjetunionen skickade över gränsen? Suomussalmi är ju inte långt ifrån ryska gränsen.

De börjar muuten bli ordentligt tråkigt dethär med att isolera sig!!

Nåväl, detta är vad som sägs ha hänt i Suomussalmi 1967. Mer tarkka 14.6.1967

Det var mitt på dagen en solig dag och Arvi Juntunen och hans brorsa jobbade med något ute på gården. Mittiallt hörde de ett kraftigt brus ur himlen. Som om att en tornado var på väg. Då Arvi vände sig om för att se så hade det kommit ner ett konstigt litet föremål från skyn. Det var cirka 5 meter från honom och svävade en halvmeter ovanför marken och såg ut som en upp och nervänd kastrull.

Arvi såg på föremålet en stund. Det var cirka 70-80 cent i omkrets  och höjden var cirka 30-40 cent. Färgen var brunaktig. Det var som en vinge på ena sidan av föremålet och i dess undre var det något som roterade hårt. Solen blänkte på föremålets yta.

Arvi fick för sig att ta fast föremålet "Koska se oli niin outo vekutin" Han närmade sig föremålet och var cirka 3 meter ifrån det, då det mittiallt kom ut 3 spröten från föremålets sida. Han fick en elstöts aktig känsla somhan tror att kom från sprötena. Fast dom inte rörde i honom.

Arvi backade då och i samma stund började föremålet röra på sig. Han ropade på sina ungar och fruga att de ska komma ut och se, men de hörde inte honom.  Däremot hörde grannkärringen hans rop samt hennes dotter, och de kom ut för att se och såg därmed också föremålet. Under tiden så försökte han kasta sin hatt mot föremålet, men det var en så kraftig luftström kring föremålet så hans hatt flög ett tiotal meter bort.

Föremålet flög omkring husena som en humla innan det försvann upp i skyn. Redan innan allt detta hade grannkärringens dotters 5 åriga ongi kommit och sagt att det flyger omkring något som han trodde att hade kommit från deras ugn.

Föremålet hade tydligen flygit omkring i grannskapet redan under förmiddagen, för Pyyvaaras husets barn hade kommit hastigt in och sagt att kom ut och se på helikoptern. De hade rusat ut, men manicken hade hunnit försvinna då redan. Man hade senare undersökt saken, och ingen helikopter och inget flygplan hade varit i området då just.

Alla vittnen sågs som trovärdiga. T.o.m. en journalist hade trott på det och skrivit såhär i den lokala Suomussalmi tidningen: "Arvi Juntunen ei ole mies, jonka voisi luulla näkevän näkyjä. Häntä arvellutti ryhtyä juttusille lehtimiehen kanssa, sillä- niin kuin hän sanoi- 'Ihmiset voivat nauraa minulle, että siellä on taas yksi joka on nähnyt lentävän lautasen' Arvi Juntunen kertoi, ettei hän ole ennen nähnyt lentäviä lautasia ja on pitänyt niitä 'humpuukina'. "En tiedä mitä nyt ajattelisin, sillä täytyyhän omia silmiään uskoa. Ja näkiväthän tuo veljesmies ja naapuritalon emännätkin saman esineen. Joku outo kulkija se kuitenkin oli."

Man hade sett förresten ett exakt likadant föremål i Kuusamo 6 veckor tidigare. Även 3 spröten hade noterats då. Det var då Arvo och Viljo Keränen som hade sett det då de var ute och fiskade i Vuosselijärvi. Man fick vetskap om det först två år senare, då de inte hade vågat rapportera om det tidigare, säkert för att någo junttin sku ha sagt typ att dom ska få på turpi, då de tror sig ha sett något sådant. Det skulle inte förvåna mig.

Kanske det kom från öst. Man vet inte. Det är iaf min teori, att någo höga sovjetiska militära pamppar hade något hemligt vapen i lager och tänkte att "Nu ska vi skoja med tsuhnorna!" Tsuhna är alltså ett ryskt öknamn för finnar. Det låter inte helt orimligt. Men det sku ha varit sooloilua isåfall av någon sovjetisk överste eller så, inte från officiellt håll. Manicken var med högsta sannolikhet radiostyrd isåfall, och de satt framför någon tv-skärm och skrattade åt Arvo, då manicken kanske filmade allt.

Till skillnad från de flesta andra ufo-rapporter så ger denna rapport ett konkret, fysiskt intryck, och inte som inre upplevelser. Så det får mig att tro att det kanske var fråga om ett hemligt sovjetiskt vapen.

Appropå det, så sägs ett klassiskt format "flygande tefat" ha landat på en åker i Polen någongång då vid samma tider. Några polska bönder ska ha varit ute på åkern och sett det komma, men sedan tänkt att bäst att chuppa iväg så fort som möjligt därifrån. Det var Sovjetunionens emblem på ufot, alltså hammaren och skäran och det stod CCCP på det. Så inte vet man allt vad dom har haft för sig. Många s.k. "ufon" kan ha sitt ursprung från USA och Sovjet. Alltså många historiska ufo-rapporter.

De stal förmodligen teknologi från Tyskland efter kriget. Tyskarna experimenterade bevisligen med tefatsformade flygande manicker i slutskedet av kriget. Kanske jenkkina och ryssarna vidareutvecklade den teknologin i all hemlighet? Det var ju maj 1946 som en såndän Gösta från Skåne sade sig ha stött på ett föremål i en skogsglänta en kväll, som kunde liknas vid ett ufo. Det var vakter som såg ut som människor, som du och jag, kring det och han såg också väldigt vackra kvinnor runtomkring där. En blond kvinna log så vänligt mot honom och skrattade ett pärlande skratt. Vaktmannen visade stopptecken med handen åt honom då han tänkte gå fram och prata med dem. Som en bestämd polis typ hit men inte längre. Hans första tanke var att vem i herrans namn har släpat en karusell hit? Men han såg snart att det var någon form av farkost. Och han var de första åren säker på att han hade sett något hemligt militärt. Det var först efter att rapporter om utomjordingar hade blivit allmännare han hade börjat undra vad det egentligen var som han såg.

Han gick till viken några stenkast därifrån för att badda fötterna i viken för att vara säker på att han inte drömmer. Sedan, just när han sku gå tillbaka och kolla igen, så lyfte föremålet och försvann lika snabbt som en solkatt i skyn. Han var säker på att han hade sett ett hemligt vapen. Men, som han tänkte, hade Hitler haft ett sådant vapen i sin arsenal, så skulle han aldrig ha förlorat kriget.

Kan det ha varit ryssar trots allt, som vidareutvecklade ett vapen som de hade funnit i Peenemünde-basen? Kanske han missuppfattade eller överdrev att det flög lika fort som en solkatt? Kanske de hamnade att landa i en skogsglänta i skåne p.g.a. något trubbel med farkosten som de hamna att reparera? För Gösta fick intrycket att det var några gobbar som påtade med något på farkosten. Och ryska brudar brukar ju var väldigt vackra. De ska alla ha varit klädda i någon sorts uniform. Och såg som sagt ut som vanliga europeiska människor. Och ryska kvinnor kan verka flirtiga av sig, fast de inte nödvändigtvis behöver vara det. Det är välkänt.

Det är hursomhelst väldigt spännade saker det är fråga om! Oavsett vad man föredrar att tro om det. Oavsett om Gösta kanske skojade eller inte.

Detta låter mycket mer jordnära och realistiskare än Antonio Villas Boas berättelse, han sade sig ha haft sex med en sexhungrig blond rymdkvinna då han blev kapad in i ett ufo som landade på åkern då han plöjjade åkern på natten på sin bondgård i Brasilien. Det var så hett på dagarna så han plöja åkern på nätterna. Han hade tagit en paus och såg upp mot stjärnorna då ufot ska ha kommit som en röd stjärna som hastigt närmade sig från himlen. Han måtte ha sett upp mot stjärnorna och somnat och drömt en skön dröm om en blond, tolerant rymdkvinna, som var så tolerant så hon ville ha sex med honom.

HAHAHAHAH!!! Detta är en idé, men brudar som ser sig som toleranta borde ha en t-shirt på sig i clubben där det står "Try me. Jag är tolerant!" Så att karana vem vilka brudar dom kan påka på. Så får intoleranta brudar vara ifred för raggningsförsök.
.
En sång: VI ÄRO TOLERANTINGAR ALLTIFRÅN RASEBORG, VI ÄRO TOLERANTINGAR ALLTIFRÅN RASEBORG. VI KAN VI KAN FARA HEM FRÅN KROGEN MED KARA-AR, VI KAN VI KAN BLI KÄRA I ÄLDRE KARAR. 

OCH VI KAN UMMAGUMMA UMMAGUMMA UMMAGUMMA, OCH VI KAN UMMAGUMMA, UMMAGUMMA I DIN SÄNG TILLSAMMANS MED DIG

Don't blame me. Jag är en kar med mina behov och önsketänkande är aldrig fel!Dessutom är jag uttråkad och får leidun, som plattlänningarna säger, av att bara sitta hemma. Jag vill fara ut och se på brudar! Men man måste undvika folk som om de sku vara spetälska nuförtiden. Ty jag vill inte få covid-19. Det sku vara orättvist.

Haha, jag fick just en vision. Då kören vid första maj brukar vara vid de gamla stadshus trapporna bakom statyn som föreställer den nakiga kärringen här i byn och dom brukar sjunga såhär: SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAG! Så skulle det istället vara ett gäng med fatson som sjunger såhär: SJUNG OM LÄNKKORVENS LYCKLIGA DAG! 

Och sedan då det är jul, så istället för att dansa runt julgranen så skulle fatsona dansa kring en länkkorv istället och sjunga DANSA KRING LÄNKKORVEN, DANSA KRING LÄNKKORVEN, SÄTTA LITE SENAP PÅ



Vet int vart ja får alltifrån nu. Ja e slöööööer.

Jåå, ja kommer ihåg en dröm från höstterminen 1993. Det var en okomlicerad men rolig och komisk dröm på nåt sätt. Jag drömde att jag var inne i någon okänd market, då det kommer två övervintrande skäggig och långhåriga hippien från slutet av 60-talet/början på 70-talet förbi. De var alltså för mig som 16 då typ halvgamla. Typ just 43, som jag är nu. De hade alltså varit hippien från första början.

Den ena hippien sade då de gick förbi mig bara "Hamppa!" Så såg jag mot sidan och de gick bortåt med ryggarna vända mot mig. Deras hippiekläder och långa hår bara fladdrade då de gick. Det var bara det i den drömmen, men det var komiskt för det.

Jag minns 1.4.1994. Det var långfredag då och jag vaknade tidigt på morgonen för en gångs skull. Det var mulet där ute. Pärona sov och jag satt redan före 8 och drack morgonkaffe vid köksbordet medan jag lyssna på Radiomafia. Det kom ett program som kom varje morgon nästan som man fick ringa in och i detta avsnitt skulle man tala om ägg. Juontajan påpekade "Ja nyt siis puhukaa pelkästään pääsiäismunista, eikä muista munista" Man förstod typ att han menade att man inte ska ringa in och tala om "mannens hjärna" som på finska kallas för muna. Hehe.

Sedan hade jag Deicide-skjortan under en öppen flanellskjorta och hade prätkärotsin på mig och jag  gick ut och promenera i kvarteret. Det var en lugn och skön morgon och jag såg inga andra. Jag tände en röd Marlboro, då jag ju rökte då, och gick längs trottoaren och trodde jag var någon cool death-metallare eller något, haha. Det behövs så litet som 17 för att vara något. -Tror man i den extremt egocentriska åldern. Jag rökte för att det var gott, men också för att det hade någon coolhetsfaktor. Trodde jag. Men då var tobaksrökning mycket populärare bland ungdomarna och det var helt naturligt för en 17 åring att röka då ännu. Åldersgränsen för tobaksköp var 16 då. Och även fast man inte var 16 så fick underåriga mycket enklare ut tobak från kiosker än de får nuförtiden.

Men det var rento och mysigt på samma gång. Liksom filosofiskt att gå en ledig morgon och tända en Marlboro, som hjälpte effektivt mot tonårs deppighet och existentiell ångest typ. Man tände en röd Marlboro och drömde sig till en fin framtid liksom. Nikotinets goda effekt är ju att det stimulerar och får liksom igång tankeverksamheten och en sorts varm känsla. Om det inte skulle finnas goda effekter, så skulle ju inte folk använda nikotinprodukter öht.

Men det var bara en aspekt. En annan aspekt var ju att rökningen hade en viss coolhetsfaktor i den åldern. Onekligen var det ju så. Eller så trodde man i vilka fall som helst. Men jag var inte den enda tonåringen minsann som har trott det.

"Trodde mig vara en cool death-metallare eller något" Något sådant lekte jag och trodde jag just då då jag gick den morgonen med prätkärotsin och Deicide-skjortan etc. på mig längs med trottoaren i grannskapet och rökte minns jag. Voi lapsikullat! 😂

Sedan drömde jag om den perfekta flickvännen som 17. Någon sådan finns ju inte alls och kan inte finnas för ingen människa är perfekt och vi är alla människor, och flickor är inga gudinnor från Venus som man nästan tänkte sig då- de är illaluktande människor med sina traumor precis som karar också. Men sådana romantiska tankar hade jag då om någo "själars gemenskap" och någon som jag ödesbemättat ska träffa och att vi ska bli tillsammans.  Usch, man blir spyfärdig snart då man tänker på sådana tankar en naiv 17 åring kan ha om romantik. 😓

Men, visa mig den 17 åring, som inte på något sätt är barnslig. Det är helt naturligt i den åldern.Man föds inte fullvuxen och blir inte fullvuxen ens på 20 år. Utom officiellt såklart. Därför är det ju så starka förälskningskänslor i den åldern också. Då man blir äldre och cynisk och gått igenom livets skärseld så är man så förtuffad så man aldrig mer förmår att känna några liknande starka känslor som då man är tonåring.

Men på sätt och vis var man som friast just kring 17. Man var inte myndig ännu och man var inte vuxen, men heller ingen lort på det sättet. Man var gammal nog att börja tänka själv och dra egna slutsatser och att söka ens egen identitet. Däremot så drar man inga paraleller alls till hur man själv är gentemot släkt och föräldrar. Man känner sig som en helt unik individ och tänker inte på att generna formar en stor del den man är. Allt det hör till som 17 typ och det är i sig en fin känsla ändå, fast det brukar ingå deppighet och existentiell ångest i den åldern. Well, iaf åt de som tänker mera en normungdomar kanske. Som söker och vill ha svar. Och något beskriver ju det ens personlighet ofta vilken stil som attraherar som ung, i den ålden.

Det är ju så också, att jag hade min bästa vän med mig ändå-mig själv. Så kände jag det då, och vad jag har förstått så är det inte så jättevanligt att tänka så. Nåja, jag är introvert om man ska gå efter Carl Jungs modell om att folk antingen är extroverta eller introverta. Jag är rentav Jungian kan man säga, för jag är en stark anhängare av hans teorier.

Nåja. Jag och syrran har så olika tankevärld så ibland kan man undra om det hände nåt misstag på bb, haha.

Sedan hade man drömmar om framtiden. Vuxenvärlden var ännu som ett oskrivet blad, och det kändes som om att allt var möjligt då ännu.

På tal om 17 Nu då det är tal om att ett symtom på Covid-19 kan vara att man tappar sitt smaksinne. Mindes nu bara en konstig gång riktigt i slutet av augusti 1994. Jag hade ätit färska örfilar med morgonkaffet hemma innan jag had fari till skolan den dagen. Mommo var hos oss och hade bakat dom. Sedan efter första lektionen så for vi till Simpukka på kaffe jag och några skolkaverin med den äldre kaverins bil. Och jag fick en så satans skitun i bilen, och då vi kom till Simpukka så for jag raka vägen till vessan och det kom en jävla plörö där ja satt på skithuset.

Så då jag kom därifrån så kändes det mycket lättare, men jag hade börjat svettas som en gris då jag mittiallt fick en sådan skitun. Jag tänkte att magen kanske tycker bättre om att ja tar en Cokis istället för en kaffe nu! Så tog jag en cokis istället. I liten 0.33 flaska, som ju var kutym på den tiden, innan marknadsmännen hade fått som de velat och bytt ut de gamla små limpparflaskorna mot halvliters flaskor istället.

Jag förklarade situationen för kompisarna och sade att jag tror att det beror på att jag åt färsk bulla med morgonkaffet hemma. De började flina lite men kommenterade inte desto mera. Men jag märkte att cokisen jag drack kändes helt smaklös! Det var som om jag skulle ha druckit bubblande vatten bara. Vet int om det berodde på att jag fick skitun, men smaksinnet tycktes försvinna där. Dock väldigt tillfälligt, men ändå. Det kan uppstå konstiga reaktioner om kroppen på något sätt är belastad antar jag.

Hahahahah, nu minns jag en rolig sak! Det var på det lilla sättet, att Juha Valjakkala rymde lite grann från fängelset i april 1994. Jag och morsan satt och såg på tv-nytt en kväll då de visade några filmclipp av "Juhis" då de berättade nåt om antingen rymningen eller fast-tagandet av honom, minns inte så noga. Han hade iaf ett korsörhänge på sig i ena örat dinglande i clippet, som var kutym åtminstone i slutet av 80-talet hos folk fast man inte var kristen heller. Det stod mera för rock'n'roll än kristendom då på den tiden, ett sådant örhänge. Det var bara en allmän prydnad typ då den tiden. Och 80-talet levde ju i viss mån vidare i kläder och så ända fram till typ 1995.

Så gick jag med några kompisar i regnet vappen 1994 i samma kvarter och med läderrocken och Deicide-skjortan och ännu till ett uppochnervänt korshalsband. Jag hade riktigt till vappens ära smyckat till mig lite mera än vanligt, haha. Sedan for vi till ena kompisen och skjöt bland annat med hans luftgevär. Det var kul.

Anyway, det var en gobbe som kom förbi gående och glodde så satan på mig då vi gick. Så sade jag det sedan åt morsan någon dag senare. Så sade morsan, menandes mitt upp och nervända korshalsband lite uppgivet  "Kanske han glodde på dig för att Juha Valjakkala ju å had ett upp å nervänt kors i nyheterna då för några dar sen!"

Jag sade att nånej, han hade ju ett vanligt kors han! Men morsan had tolkat det som uppochnervänt och trodde på det oavsett vad jag försökte säga. Haha, allt minns man nu sen!

Här sitter man nu som 43 i isolering och minns tillbaka. Inte fan blev det som man hade väntat sig precis. Det känns helt sjukt att det är så länge sedan. Tidsglappet mellan 1994 och 2020 är samma som tidsglappet mellan 1994 och 1968. Smaka på det liksom. Jag är en gammal äijä i en modern 17-årings ögon, absolut. Men å andra sidan så är en 17 åring i mina ögon också en lort, så...

Och att en 17 åring sku gå klädd i flanellskjorta, prätkärotsi och Deicide-skjorta nuförtiden är väl för dom lika gammalmodigt och maskeradkläd-aktigt som om att någon skulle ha gått omkring i hippiekläder och hårband 1994..

Visst, sådana fanns även 1994. Men de var då mycket äldre i regel. Undantag fanns, som Killen med glasögonens lillsyrra som var typ 17 och gick omkring klädd i hippiekläder och skitlångt hår. Hon gick omkring i samma kvarter och såg drömsk ut. Kanske det sku ha vart VI TVÅ! Hahahahah. Killen med glasögonen sku for sure inte ha tyckt om det om jag skulle ha börjat flirtat med hans  lillsyrra.

Från 1994 och tidigare så minns jag en gobbe i byn som alltid var klädd i flera lager av kläder och en huva över päronet. Oavsett om det var högsommar och värmebölja, så var han klädd så då han kom cyklande. Det ryktades om att han hade strålningsfobi, och att han hade gjort om sitt hem till en labyrint med många väggar liksom och ett rum som han var i i skydd av dessa väggar, men jag vet inte.

Det var ett original nog.Ett annat original var en argsint gammal gobbe som kallades för His Master. Han hade dängt till någon med sin promenadkäpp. Honom såg jag ofta andra delen av 1993 komma cyklande minns jag.Han hade promenadkäppen med då han cyklade också. Lät den vila över cykelkroppen då han cyklade.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg ett färskare datum. Det vill säga 4.5.2002. Jag var med farsan vid Promenadstigen invid Läppträsket och sade då vi gick förbi en lund att dehär e en hednisk plats! -och farsan skojade bara bort det och knäböjde sig och sade nåt Humbabumba! Jag uppskattade inte hans "humor" men sade ingenting. Man kan inte förklara något hur man menar åt en person om inte personen är på samma våglängd så att säga, utan på en helt annan våglängd.

Tillbaka till 1994 bara för att det är mer nostalgiskt än 2002. Jag drömde en dröm april 1994. Att mommo var hos vårt och hon var arg och drog mig längs golvet ut på backan från vårt, haha. Och jag hade min Beherit skjorta på mig som jag hade köpt andra april 1994. Med texten "Drawing down the Moon" bakom. Den drömmen mindes jag nu mittiallt bara.

Jepp, det om det. För ikväll. Nu ska jag ha mer privat 1994-nostalgi och lyssna på någo skivor ja köpte då.