18.5.1990-Dagen efter klassresan till Särkäniemi

Jåå, jag har berättat om själva klassresan så många gånger i bloggen, så jag berättar om efter klassresan nu istället. Dagen efter den.

Det var en fredag och läraren Kerstin sade att vi nog ska komma till skolan efter dagen också, men ingen annan än jag kom. Inte tyckte jag det var så farligt att komma till skolan, man var ju ändå hemma halvtolv på kvällen och for och lägga sig efter en dusch. f.ö började vi 11, så jag tänkte att nu kan jag fara till skolan. Då det är en så kort tid kvar jag är i lågis, för att nästa höst luffa till högis.

En sak minns jag som jag berättar nu från klassresan, då jag nu bara kom att tänka på det nu. Det var en flicka som blev lite åksjuk och satt längst bak i bussen. Jag hörde bara ett gällt kärringskrik från bakom där var jag satt nästan längst framme. Och man förstod att någon hade spytt. Kerstin och Chester satt i närheten av mig i bussen. Det var medan vi åkte till Tampere som det hände. Kerstin viskade något åt Chester då det hände. Och jag såg det. Jag undrade för mig själv vad dom nu behövde viska för?

Jåå, på tillbakaresan så såg vi också på ett potpuri av musikvideor bandade från diverse musikprogram på vhs-kassett m någon tagit med som vi såg i skolans buss. B.la. Anthrax spelade. Chester sade åt mig om Anthrax: Dehär e Metallica! Så sade jag att Nää, de e Anthrax! så tyckte Chester smajlande nåt att de har ingen skillnad, för de e likadant skrammel.

Så intervjuade dom Ozzy, som kallades för "Heavyrokin isoisä" i programmet, enligt översättnings-texten, och så kom dendä "Jag mår illa" musikvideon av Magnus Uggla. Då vi for till Tampere på morgonen såg vi först på en film i bussen, Willow, så såg vi på någon Mötley Crue musikvideo litet och så lyssnade vi på en kassett litet i bussens mankka, Masters of puppets av Metallica.

Nåväl. Jag kom upp dagen efter till klassrummet. Alltså till 6A:s klassrum, som jag ju var elev i. Kerstin stod där vid katedern och pysslade med något. Dörren till klassrummet var uppe. Hon frågade att jag är den ända som säkert ska komma idag? Så undrade jag vad vi ska göra något idag, så sade hon att int lönar det sig att hålla lektion på tumanhand, så du får nog gå hem du också!

Jag for direkt till Jerry's musik, som ju då var på Köpmansgatan i Karis. Jag tänkte att jag ska köpa någon bra kassett för mina pengar efter klassresan som blev över, 70mk.

Jag gick in dit och såg på kassetterna och köpte sedan Black Sabbaths första skiva på kassett från 1970. Jag hade fallit in love with Black Sabbath under april månad, då jag lånade skivan "Sabbath bloody Sabbath" från bibban. Jag trodde att skivan var nyare i några dagars tid, så blev jag så förvånad så jag höll på att falla baklänges, då jag såg att det stod 1973 på skivan. Jag hade fått för mig att man inte lagade så tung musik då ännu. Att det kom typ 80-81. Men jag hade fel.

Så tyckte jag att den sabbathen jag hade köpt var bra nog verkligen, men inte fullt lika bra som sabbath bloody sabbath. 1970 kändes som på stenåldern då man tänkte på det. Redan 1980 kändes för obegripligt länge sedan, och 1970 sedan!!

Genombrottskivan kom ju samma år som den första skivan, dvs 1970. Och efter det har det varit soittakaa Paranoid! En genialisk liten låt må jag säga. Men nu känns det ju lite underligt, att den evigt gröna låten är snart 50 år gammal! Men en ny tid började dessa tider kan man säga. Ok, 1945 var en milstolpe då kriget slutade, men den nya tiden började på allvar 1968. Som svenska November gav ut en skiva som hette "En ny tid är här" 1970.

Haha! Jag drömde en dröm under SARS epidemin i Kina 2003. Och den drömmen var den, att 5-6 kineser stod utanför mitt med munskydd på. De såg helt neutrala ut, men de stod där. Jag va ba' liksom: Hjälp, kineser! Kom int hit å smitta ner mig med SARS!! 

Haha, detta ska alltså inte tolkas rasistiskt 😖 men så tänkte jag i drömmen. Och man kan ju inte rå för vad man drömmer om. Har absolut ingenting emot kineser som personer så länge dom int fittas med mig.

En mera politiskt inkorrekt dröm än den så var den drömmen jag drömde hösten 2011. Jag drömde att jag gick med några typer. En av typerna var en negge som kunde finska. Han hade uppenbarligen bott i Finland ett tag då han kunde finska.

Det var några andra neggen som muckade åt oss då vi gick på trottoaren i Ekenäsvägen. Vi gick förbi skogspartiet "Sylvis skog" på Ekenäsvägen, då det var några andra neggen som skrek något åt oss nere på Läppgatan. Jag ropade tillbaka åt dom: FUCK OFF! Då jag blev fittiger då dom muckade.

Så blev dom och stå där nere och glodde hotfullt men gjorde ingenting annat än att stirrade hotfullt alltså.

Så var den neggen som var i mitt gäng glad och munter av sig. Det är osmakligt då folk ibland leker bögar i krogar och sådant. -Jag har aldrig förstått mig på det, att karar börjar låtsas att de ger varandra i reven och juckar på varandra i krogar och så. Jag tycker bara det är löjligt och osmakligt. Sådant ser man nu och då i krogar på karar som är överförfriskade och vill spela teater eller något.

Men i drömmen började denna negge, som uppenbarligen hade en stor dos av självironi, leka bög. Han satte armarna runt en av typerna som var med oss, kramade honom typ bakifrån och vände sitt face mot mig och hans ögonvitor bara lyste i kontrast till hans mörka hy och svarta hår och så sade han med en ironisk-sensuell liksom "oh lalaa!" röst: Aito, suomalainen homomies!

Så började någon fnittra som fan och jag började också skratta just i typ "Vittu du e färdigär!" stil.

Neggen i drömmen hade en massa självironi. För det första var han väl medveten om att han inte var någon "aito suomalainen" oavsett vad moralkärringarna säger, och för det andra så var han hetero. Det är osmakligt då folk leker bögar alltså, men i drömmen hade han en så härlig självironi så jag börja skratta, och skrattade också fullt då jag vaknade. Det var fanimig en munter dröm! Man sku riktigt kunna tänka sig en liknande situation på riktigt, med någon afrikan med självironi.

Och så minns jag engång i Vasa då jag var vid en lekpark och lekte sommaren 1984 med mommo, som satt på en bänk medan jag klättrade i ställningarna i lekparken, for till sjörövarskeppet och hade kul.  Lekparken var intill en garnison som få fanns i Vasa och det var någon kille i 25-årsåldern där som barnvakt åt någon pojke i min ålder.

Så kom det någon typ gående från garnisonen som uppenbarligen jobbade som officer där, då han hade uniformen på sig och såg ut att vara i 40-årsåldern, så han var ingen menig uppenbarligen. Det var ongins pappa, uppenbarligen. Ongin och barnvakten hade tydligen kommit överens med honom att vänta på honom i lekparken då han kommer hem från jobbet. Så sade han åt ongin att nu ska vi gå hem. Så sade ongin att nä, ja vill vara här ännu! Så sade officern att nej, ja måst gå hem å byta kläder! Så protesterade ongin ännu. Så sade hans pappa: Bli kvar här då! och sedan vände han och barnvakten ryggen åt lortn och gick sin väg. Lortn blev och glo en stund, och sedan sprang han ikapp dem. Det var bra taktik måste jag säga, för en ongi i den åldern blir inte gärna ensam någonstans.

Jag drömde förresten en lucid dröm häromdagen. Den började med att jag på morgonen vaknade och tyckte det var drömaktigt, så jag gjorde en reality check med att tända lampan. Den tändes inte! Jag gjorde ännu en reality check och såg på mina fingrar, som var 6! Jag drömmer, tänkte jag, och for ut och flög upp i luften och flaxade som en fågel över Karis.

Så kom det en kråka flygande från motsatt håll jag flög. Den kom flygandes mot mig och jag tänkte att jag skulle skoja med den och ropade: Kraa! Kraa! Kraa! och låtsades vara en kråka. Kråkan såg jätte-överraskad ut och glodde på mig häpet.

Så gick den ner och satte sig på en telefonstolpe, eller ledningen. Jag flög ner och "nöp den i stjärten" dvs tog tag lite i dess ena vinge på dess bak och sade: Krakke! Mimimimimimi... för att lite småjäklas med den. Kråkan sade KrrAAAaaa!!! Liksom i gnällande ton att: Tafsa int på mig, vittus daiju!

Jååå så minns ja dendä drömmen där det var skymning och jag gick mot någo ruiner och hörde kråkorna kraxande i fjärran. Liksom det typiska kraa! kraa! just. Så bev mittiallt kråkornas kraxande mycket spökigare av sig då de hördes ännu i fjärran och de började liksom kraxa ett spökaktigt: KrrAAAAaaaa, KrrrAAAAAaaaa. Och jag tänkte i drömmen att det är "Den svävande damen" Som har sitt finger med i spelet. Det var alltså någon sorts spökdam som en såndän Petter berättade skrönor om i femman i lågis vårterminen 1989, vid samma tider som jag drömde den drömmen.

Äh! Varför fan kan man inte möta någon "Pragvårsbrud" som inte direkt ska leka så kova, men som fattar tycke för en och kan tänka sig relationship? Kvinnor ska inte sällan leka så tuffa och oåtkomliga. Men det är klart, nu i farsotstider har jag inte alls rört mig någonstans och därmed inte kunnat träffa några kvinnor. Tinder ja, men det är bara bullshit. Uppmärksamhetkåta kvinnor som ghostar en bara förr eller senare. Och naturligt det. Nätet är kvinnornas marknad, och de får hundratals likes per dag av desperata karar. Så det blir ju en imbalans då. Och det är säkert roligt för vissa att ghosta karar. Dom tycks få någon sorts kick av det, eller så är dom så bittra, så, snyft hulk,  bittra på manssläktet, och vill "hämnas" genom att ghosta.

Och någon hippiebrud från San Fransisco 1968 sku ha blivit jätteförvånad om de skulle ha sett dagens "hippiebrudar" som är manshatande feminister och arga och bittra istället för free lööv&tolerans på riktigt, som en hippiebrud från typ San Fransisco typ 1968 stod för. Jag är tämligen säker på att en hippiebrud från San Fransisco 1968, inte skulle ha nobbat någon kar bara av den anledningen, för att hennes väninnor skulle ha tyckt att kan var "konstig"!! Men det var helt annorlunda då. Mycket tolerantare då än nu. Alltså tolerantare på riktigt och inte PK-pseudotolerans, som rackar ner på vita heteromän och tycker till höger och vänster att den och den är "konstig".

Inte annars, jag tror inte på någon Hollywood-romantik eller att kvinnor är likadana gudinnor som de ser ut att vara. De är människor av kött och blod de med, naturligtvis.  Men människan är ändå gjord för tvåsamhet.

Men som det var någon som någongång skrev såhär angående kvinnor: Can't live with them, can't live without them!

Under ett clip då metaforiskt sätt, andra brudar börjar mobba Pragvårsbruden, för sitt val av pojkvän, och tvingar henne att göra slut, typ. Jag talar metaforspråk här. Den sovjetiska invasionen, då Sovjetunionen var missnöjd med Tjeckoslovakiens demokratiska reformer och invaderade landet är alltså andra brudars straff, som börjar mobba Pragvårsbruden då hon varit tolerant och valt "fel" pojkvän, och tvingar henne till sällskapet igen. Lika orättvist och  sorgligt är båda händelserna. Man sku alltså kunna tänka sig något liknande scenario, att andra kvinnor ger sig på kvinnan, för att hon valt "fel" kar, i vissa tillfällen, precis som om att Warsawapakten gav sig på Tjeckoslovakien, för att dom hade valt en friare väg, för att normalisera landet och att det ska återgå till gråblek gammel-kommunism igen. På samma gång som de andra kvinnorna ska se till, att Pragvårsbruden gör slut med "fel" kar.

Det är jättelänge sedan jag ens var på kaffe med någon brud senast, men jag har haft olycka på sistone, så det beror ju på det också. Oavsett fast man kämpar och gör allt rätt annars, så rår man inte på ren och skär otur. Det enda man kan göra är att kämpa och göra rätt. Att göra sin plikt in i det sista, och till sista blodsdroppen. Gör man det, så kan man inte säga att man inte skulle göra något. Och ingen kan rikta anklagande finger och säga att man inte gör något eller att man själv sossar bort något. Som folk som inte vet alla detaljer gärna gör. (p.g.a avundsjuka?) Man måste dessutom kämpa på som typ japanska soldater också kämpade, även vid helt hopplösa situationer, där andra länders soldater skulle ha gett upp. Och det är bra att hålla igång ett utdraget, segt "gerillakrig" och aldrig ge upp och  fråga brudar på kaffe och flirta med dom och så. Och vara aktiv på Tinder. Det är viktigare att man försöker, än att det lyckas. Ty då har man hållit huvudet högt och kämpat som en man. Skulle jag inte göra det, så skulle jag alldeles säkert få vara ensamstående för resten av mitt liv. Nu har jag dessutom ett projekt färdigt snart, som bara gör gått åt detta mitt utdragna gerillakrig och kamp. Jag kanske avslöjar det vid något skede

Förresten, vad heter världens kortaste bok? Jo, den heter Kekkosen hiushoito. Första gången hörde jag den vitsen i lekis 1983.

Jåå, jag kom att tänka på en sak nu på tal om 1990. Och den saken är den, att förrivärlden just då 1990 så kom det på tv en serie vid namn "Alfred Hitchcock presenterar" och där det var något fånigt skräcktema vid varje avsnitt. I början av juni 1990 var det dock ett roligt avsnitt. Det var så, att där var en klassisk vampyr med sin puku och bakåtkammade mörka hår, icke skäggiga bleka ansikte och med huggtänder. Han var en riktig vampyr, men bara ett fåtal visste det, och han var sångare i ett heavyband och de flesta trodde bara att han var en showman, fast han jagade och bet kvinnor nattetid och sådant.

Så uppträdde han i någon krog och han kom upp ur kistan som stod upprätt i scenen, gick fram med vampyrdräkten på sig och bugade mot publiken innan han tog micken och började sjunga och resten av bandet spelade. Det var ganska svängigt och t.om. punkigt, fast man hörde inte mycket av musiken, då det hände andra saker i filmen också. Det var några som hade bestämt sig för att döda vampyren, som man ju gör enligt skrönan med en träpåle genom hjärtat på vampyren.

Publiken diggade fullt detta band och då den riktiga vampyren med sina huggtänder och puku sjöng heavy där, fast publiken hade alltså ingen aning om att det var en riktig vampyr. Så just innan keikkan avslutas och vampyren är på väg till sin kista bakåtlänges gåendes och står in i den , så kommer ena av dem som skulle mörda honom upp hoppande på scenen och hugger in pålen i vampyrens hjärta. då säger vampyren: UUAAAAÄÖÄÄÄÄAAÄAÄAAÄARRGGHHHÄÄÄÄÄÄÄAAARGHH!!!! Och hans ansikten blir liksom grönt och smälter bort allmedan han ropar.

Och vad publiken jublade! Dom var helt exalterade och trodde allt bara var en riktig dunderbra show.. det var humor måste jag säga, och jag förstår att publiken var exalterad. Men vampyren var alltså riktig i denna fiktiva serie. Och inte bara en sångare, som publiken trodde. Det var så bra gång det avsnittet, så jag minns det ännu bra, fast det var 30 år sedan jag såg det.

Jåå, å så mindes ja mittiallt bara då det också 1990 vid samma tider kom det någon finsk dramakomisk serie. Ett avsnitt minns jag att det var en mamma och en pappa i ett höghus som på kvällen låg i sängen deras och mamman läste en kvälls-saga för barnen. Mittiallt stiger pappan upp och mamman frågar förvånat: Mihin sä meet?! Så svarar pappan: Vessaan!

Så fortsätter mamman läsa typ en minut, hon läste vargen och rödluven och sade åt ongin nåt: Ja sitten ISO PAHA SUSI...  tills hon hör att ytterdörren till deras kämppä slår igen. Då säger hon: Esko et. Sä et lähde kaljalle! Så sprang hon ut på balkongen och ropade samma sak åt gobben som gick nere på backan redan mot kvarterskrogen tydligen, så typ hela grannskapet hörde det: ET ESKO! SÄ ET LÄHDE KALJALLE!! Så kom slut-texten till serien. Hehe, liknande saker har det säkert hänt ganska ofta under det finska folkhemmets sol har jag på känn.

Jååå, så drömde jag engång om en puliukko som tog tag i saker med en hand, pekade på saken med den andra handen och sade sakernas namn. Han tog i ett skede en karelsk pirog i handen och pekade på den med sin andra hand och såg på mig och sade såhär stammande först: Hehehe, hehe-heheheh-hei, piirakka! Undrar vad den drömmen betydde? Rolig var den iaf.

Nåväl, här är då de andra kvinnorna kommer för att "normalisera" Pragvårsbruden då hon är tillsammans med "fel" man. Jag talar i metaforspråk här märkväl.