Monsterhanden

Jåå, jag minns från min barndom en sak. Och den saken var den, att jag och en kompis var utanför en annan kompis familjs hus. Det var en eftermiddag våren 1988 och ingen var hemma tydligen, eftersom inga bilar var ute på backan och inga lampor var på där inne i huset. Men som de lortar vi var, så höll vi på att ringa på dörrklockan och banka på dörren och fönster i typ 5 minuters tid. Till slut så gav vi upp och var på väg att gå därifrån.

Jag kastar ännu en sista blick mot deras farstu och ser litet. Och då, tycker jag mig se något.. och detta något såg ut som typ en brunlurvig monsterhand med jättesmala fingrar, som rörde på sig vid fönsterbrädet i farstun. Märkväl, jag tyckte mig se. Jag tror alltså inte att jag såg en äkta fysisk monsterhand! 😅

Men jag såg det, eller tyckte mig se det, alldeles klart och tydligt och att det rörde på sig alldeles klart och tydligt. Det kom en mycket kuslig känsla över mig, då ingen var hemma (?) och "något" rör sig helt klart och tydligt på fönsterbrädet till farstun. Det var att det rörde på sig som jag fann så kusligt liksom. Inte att det liknade typ en monsterhand.

Jag skrek till: uuuUUÖÖÖuuuu!!!! Och vände mig om och börja springa fullt då det var så kusligt. Kompisen som var med mig ropade till efter mig och började springa då jag sprang, och han påstod länge att han också had sett den, då han typ trodde att jag skojade och ville vara med. Men han berättade senare nog att han inte såg någon "monsterhand" eller någonting öht. Han bara reagerade så, då jag reagerade så.

Vad var detta "något" för något då? Jag tror på två huvudteorier

1.) Det var en hallucination. Fullt friska människor, isynnerhet barn, kan spontant få hallucinationer ibland. Det kallas för eukleutisk hallucination eller något sådant. Hjärnan kan spela många spratt. Det är mest sannolikt. Dock så kom det helt plötsligt. -vi hade inte talat om övernaturliga fenomen eller något sådant, utan situationen var helt vardaglig och mittiallt ser jag detta! Det kom som ur gubben i lådan helt plötsligt och oväntat. Spelar hjärnan spratt, så brukar man redan färdigt ha en viss "set and setting" för situationen. Så var dock inte fallet här. Men det kan dock komma sådär oväntat en hallucination vad jag förstått.

2.) Det var någon hemma trots allt, som lite ville skoja med oss och satte på sig typ en vante och låg ihopböjd på farstugolvet och förde den vantbeklädda handen fram på fönsterbrädet. Men det tror jag inte på, för kompisens föräldrar som bodde där med kompisen var sådana, att de nog sku ha för länge sedan öppnat dörren och skällt på oss om vi sku ha bankat där och levat om. Det var ord och inga visor, och det kunde hastigt bli portförbud om vi ongar levde om där ute på deras backa eller inne hos deras. Det verkade inte som deras humor liksom. Och båda bilarna var borta från backan och det var mörkt där (dock var det ljust ute) och dörren var i lås, som det alltid brukade vara då ingen var hemma där.

Kanske kompisens fammo eller någon annan? Inte vet jag, men jag tror inte det heller.

Kompisen själv? Det tror jag inte alls på, för han hade inte sådan humor. F.ö. så sade jag det åt honom också att vi såg en hand i farstufönstret till ditt. Då blev han bara arg och trodde att vi drev med honom. (Yllättävää! 😅) Så han var det nog inte. Skulle han ha gjort det, så skulle han inte ha kunnat hålla sig för flin, och så småningom berättat att det var han. Så också, om någon av hans anhöriga skulle ha gjort det. Det skulle antagligen ha kommit fram förr eller senare.

Andra teorier jag har är om det var något djur? Dom hade inga husdjur, men kan det ha varit en rotta som rörde sig på fönsterbrädet eller något? Som jag tolkade som en typ monsterhand? Eller en reflektion av en fågel någonstans? Det verkade inte alls så dock. Så rått-teorin är sannolikare.

Den minst sannolika teorin, som jag inte tror på själv, men inte 100% kastar ut, men 99% är att det var något såkallat "övernaturligt" Sprickor i tillvaron som det kan uppenbara sig något ifrån och fick formen av en typ "monsterhand" i detta kosmos- Som av någon anledning öppnade sig framför mina ögon.

Har ni någon seriös teori? Kommentera gärna,men seriöst!

Det är hårklyveri, men övernaturligt existerar inte i naturen, då naturen är naturlig och allt som sker i naturen är naturligt. Men jag tror på sanndrömmar och telepati te.x. och ser det som helt naturligt, bara att man inte ännu vet vad som orsakar det. Jag tolkar inte det som att det finns inga sådana fenomen, för att dom inte "kan" finnas, som många tolkar det som. Det som kallas för övernaturligt är helt naturligt, bara att man inte ännu har lyckats bevisa det 100% vetenskapligt och konkret. I finska språket finns det ett bra ord för det "piilloluonnollinen" Det är svårt att översätta det till svenska, men det är en seriösare term så hårklyvarna också torde vara nöjda. Men det är ju bara ett ord dock, och alla vet vad man syftar på då man pratar om något som är övernatuligt-så det är hårklyveri anser jag.

I dagens "toleranta" tidsålder är folk dock försiktiga att tala om sådana saker, som jag tycker att är helt intressanta. Vad är det bort från någon vad jag finner intressant? Alla får tro vad dom vill, det är inte där problemet ligger. Problemet ligger då man försöker pusha det på andra och problemet är religiöst-politiska rörelser, som inverkar negativt på hela samhället-samt på enskilda humbugmakare, som lurar pengar av naiva människor.

Många av mina kompisar tror inte alls på sådant, vilket är helt ok för mig. Men dom försöker inte heller pressa sin världsbild på mig och tycker det är ok att jag tror vad jag tror. Och det är ofta så, att man måste själv uppleva något för att tro på något. Det är helt allmän-mänskligt.

Hehe, av någon anledning tycker jag att typ rödgröna och "social justice warriors" brukar vara starka motståndare till sådanthär! Ungefär som kristna. Likadana moralpredikare är de ju också-och lika mycket lägger de ju också näsan i blöt i andras liv och åsikter. Det är vänsterspöket som spökar tror jag. Vänstermänniskor är traditionellt oftast starka motståndare till allt som har med omstridda fenomen att göra. Dock är det ju inte bara så, men det är mera sociologiskt i deras läger tror jag. Att det hör till deras ideologi på ett holistiskt plan, att vara motståndare till omstridda fenomen. Som kristna också är med deras motstånd av ockultism.

Det är alltså mindre en personlig övertygelse i deras fall- och mera en kollektiv övertygelse som hör till deras allmänna världsbild och politiska ideologi. Men dock får man vara så mycket rödgrön man vill, jag bryr inte mig.

Om vi säger såhär: Hellre skulle jag ha en grundsnäll brud som är intresserad av typ horoskop som flickvän, än en mainstream trendig "vara som alla andra" social justice warrior som gnäller om patriarkatet och som säger åt mig, att jag måste sitta och pissa. Inte för att jag själv alls är insatt i horoskop, men jag tycker bara det är gulligt att brudar brukar sysslar med sådant.

Alltså ja mindes nu mittiallt bara sommarn 1985. Jag var i Vasa då med mina kompisar Mika, Marko och Jari.  Vi var på trottoaren utanför min mommos med våra knallpistoler i högsta hugg. Det kom två gamla kärringar förbi på trottaren där vi stod och Marko sku testa sin knallpistol lite grann. Så han skjöt just då de två kärringarna kom förbi. Ena kärringen höttade med pekfingret och sade: Fy, FY, fy, fy!! Man får inte göra sådär! Så skrattade han lite och frågade mig (som var den enda av dem som kunde svenska) "Mitä se ämmä sanoi?"

Så kom det vid samma tider förbi en pulikärring, som kallades allmänt för "Pulimummo" i Vasa. Det var en jätteliten kärring i 60-årsåldern som var puli. Jag hörde bara att hon talade med någon annan gumma och sade typ: Päläpäläpäläpälä, mennänx sinne nyt? Jag hörde senare att hon hade varit och stulit öl av grannarna i ´samma höghus från förrådet nere i källaren. Alltså såndänt hönsnäts-förråd

Så var det en såndän Hjerpe som var kaveri med en min släkting där. Han kallades i österbottnisk stil för "Järppin" I nyland skulle han ha kallats för Järppen antagligen.  Då jag var liten, så trodde jag att det var så han hette på riktigt! :D

Han såg alltid arg ut och hade mustasch och halvlångt hår. Han såg ut som en typisk "Häjy pohojalaane"  Han var i 25-årsåldern, men man tyckte att han var en vuxen "gobbe" typ 1982 då man var liten. Min kusin retades lite med honom då han gick med min ena släkting gående någonstans. Han sade nåt argt och höttade med pekfingret  i luften och förklarade nåt att: Å he så och så! Å he e så och så! Å he Anders som bestämmer!!  (Anders var och är släktingen då alltså)

En gång då jag var hos mommo i Vasa så kom det en bil som slirade så däcken tjöt fullt ute på gatan och tutade som fan. Mommo gick och såg i fönstret och frågade: E Järppin i farten?

Jååå, så mindes jag dendä långhåriga typen med maihar-rock i Vasa någongång på 10-talet. Han talade i telefonen då jag gick förbi honom på trottoaren just då han var i färd med att sätta slantar i parkeringsautomaten. Så mittiallt tappar han slantarna på trottoaren och sade i telefon på österbottnisk dialekt: Nå nu tappa ja slantana här. He rollar alla tvärs över trottoarn här no!

Det lät kind of rolig för att österbottniska låter roligt. På nåt vis rento och definitivt annorlunda än kariska.

Nu då jag tänkte på "handen" så kom jag att tänka på en sak där sinnet spelade en ett spratt. Men då var det rätt set and setting så att säga. Det var på det lilla sättet, att jag var på födelsedagskalas hos en flicka sommaren 1984 här i byn. Det åskade då vi alla lortar satt vid köksbordet och åt kex, tårta och drack limppare. Födelsedagshjältinnans föräldrar var i vardagsrummet, så vi lortar talade för oss själva där.

En av lortarna sade att "åskan går under jorden alltid då den har slått ner nånstans" och att den fortsäter att röra sig under jorden. Så sade han att hör själva! Så satt vi alla pricktysta och såg på varandra, alltmedan vi hörde ett utdraget avlägset åskmuller. -och vi fick alla intrycket att mullret kom underifrån oss och rörde på sig. Det var ganska jännä kollektiv suggestion. Inte åskmullret, det var riktigt. Men vi fick alla intrycket att mullret kom från jorden under oss och rörde på sig. Vi satt bara pricktysta runt bordet och såg på varandra alltmedan vi tyckte oss höra att mullret kom nedanifrån och rörde på sig.

Jååå så hittade jag en sajt med gamla husisar. Nu då vi igen talade om det i mitt tycke magiska 1988 då jag var en 11-årig krabat väldigt nyfiken på världen och stolt över att så småningom bli tonåring och som man tyckte att man började förstå ens lite av någonting. Jag hittade just den husisen som är daterat 5.7.1988. Jag läste den igen för första gången sedan tidigt på morgonen just det datumet och kom ihåg att jag hade kommit ihåg rätt angående detaljer i artikeln om Åmselemordet som artikeln jag främst läste om i tidningen handlade om. Det var några dagar färskt då. Däremot noterade jag inte vem som hade skrivit artikeln, det var Staffan Bruun, men jag kände inte till honom då och brydde mig inte heller om att undersöka vem som skrivit artikeln. Det stod liksom bara i tidningen då.

Kom ihåg mycket av artikeln. Däremot kom jag inte ihåg att teorin var (Var det Staffan Bruuns egen teori?) att paret tog sig mot kyrkan i Åmsele möjligtvis för att stjäla kyrksilvret. Det låter förvisso som en journalists egna vilda spekulationer, och har inte senare stött på någon liknande teori. De hade ju bilen parkerad intill kyrkan, så de sku ju dit till den.

Jag kom ihåg att det var tidigt på morgonen det datumet. Jag var morgonpigg då. Sommartid. Inte vintertid dock, då jag skulle till skolan på mornarna.

Jag hade varit ute i postlådan och tagit in husis och västis och satte mig ner i köksbordet och börja bläddra i husis. Då stötte jag på artikeln om ett trippelmord i Åmsele och att mördarna gick lösa då ännu, en man och en kvinna stod det. Då visste man inga namn, men man misstänkte att de var från Finland och skulle kunna ta sig till Finland igen.

Jag läste och fick en bild i huvudet, att det var kvinnan som knivhögg. Jag fick bara en sådan bild i huvudet av själva mordet, inga andra bilder-men den bilden fick jag i mitt huvud då jag satte och läste husis vid köksbordet på morgonen. Och jag skulle minnas att kvinnan i min vision liknade Marita, eller så är det bara en efterhandskontruktion. Pärona sov och syrran var på ett äckligt jävla konfirmationsläger, något jag inte for på-jag konfirmerade mig inte öht. Varför skulle jag det?

Jag tyckte dock att det var jätte-spännande att läsa om detta. Inte själva dådet i sig, men att om dom kanske kommer till Finland och sådant tänkte jag. För allt med tjuvar och sådant fascinerade mig mycket som liten. Från den artikeln minns jag att jag läste att avsågat hagelgevär är den finska brottslingens favoritvapen. Och sådana detaljer mindes jag rätt från artikeln, nu då jag läste den igen igår natt.

Sedan hade ju en såndän Reijo Hammar rymt från fängelset med några andra då nyligen också. Även där var ett avsågat hagelgevär framme, då Hammar skjöt med ett sådant i armen åt en plit då de rymde från fängelset.

Sedan for de i sin tur till Sverige, medan Juha och Marita ju for till Danmark. De tänkte pausa i Christiania, men de blev inte insläppta där då de var kända då redan i Danmark. Sedan greps de ju kort efter i Odense järnvägsstation.

Ganska kul då man tänker på det nu, men medan jag satt och läste tidningen där vid köksbordet den morgonen så körde just då antagligen Juha och Marita ner mot Vänersborg i en stulen svart Saab 900. Såtillvida de inte tog pisspaus eller någon annat då just.

De for ju till bibban och på uppköp i Vänersborg sedan och sov en stund vid en simstrand. Saaben hade de gömt under en bro. Juha blev mittiallt nojig och var säker på att något var fel. En polis hade hittat Saaben under bron och spanat på den i avstånd. Var det det som gjorde Juha så nojig? Att han liksom "Sjätte sinnes-aktigt" kände på sig att någon spanade på dem eller bilen? En inre snutradare kanske man kan skämtsamt säga. Iaf, då de var framme vid bilen så körde Juha iväg från centrum och in i en skogsväg och övergav bilen där och de promenerade iväg mot skog. Och sprang snart för livet-då de insåg att polisen hade inringat skogsområdet och sökte efter dem med hundar, k-pistar och två polishelikoptrar. Mot alla odds lyckades de bryta igenom polisens inringning i skydd av nattens mörker och fortsatte sin flykt ända till Danmark så småningom. Allt detta var spännande att följa med, även för en grabb som var blott 11.

Jåååå, Staffan Bruun har också skrivit en bok vid namn Ayatollan som handlar om ett muslimskt maktövertagande i Finland. Boken är från 1995 och jag läste den hösten 1999. Den var helt ok. Nuförtiden sku väl moralkärringarna se den boken som politiskt inkorrekt och "populistisk" kan jag tänka mig!

Här är husisen från 5.7.1988 om ni vill läsa den! =)
http://193.184.90.149/hbl150/hbl_19880705.pdf