Orsaken till varför jag inte for med på klassresan till Åland i nian maj 1993.

Men först 24.5.1993. Ja just på det datumet, på en måndag, så kom Rocky ettan på tv som jag såg på. Det var första gången jag hade sett någon Rocky-film och den var helt okej. Sedan kom alla Rocky-filmer under sommarens lopp. Helt ok filmer måste jag säga. Fast Rambo och Cobra föredrar jag nog mera då det gäller Sylvester Stallone. Men Rocky är ju annorlunda filmer ändå så.

Våran klass, 9D, hade då just kommit hem från en klassresa i Åland. Utom jag, som inte kom med. Det berodde på det faktumet, för att jag blev lite förbannad över att det var en som frågade om jag och en annan, nörden i klassen, vill dela sal med några populära grabbar och flickor i vandringshemmet dom skulle sova i på Åland. Det var indelat i 4 salar om jag minns rätt. Så sade jag, att jåå, varför int?

Efter någon dag blev jag dock besviken, för samma jappe som hade föreslagit att vi sku dela sal med dom, så sade åt en av flickorna i högisaulan någon dag efter, alltså åt en såndän Ido, som hörde till klassens populära tjejer, att Vet du vem jag had tänkt att sku dela sal med oss? Så frågade hon: Nå?
Så sade han mitt och nördens namn. Så sade Ido: Uuuuhh!!! I ton att e du trög eller?

Så då vi hade info om klassresan med våran klassföreståndare Iris Juntunen så ritade hon på anslagstavlan salarna och elevernas initialer om vem som skulle sova var. Så skrev hon helt automatiskt mitt och andra opopulära grabbars namn vid en sal, samt en populär grabbs initialer, Då utgångspunkten var att det sku vara 4 och fyra att dela ett rum med kök. Kanske inte sal i sig är det, men de kallades för så vad jag kan minnas.

Så sedan efter lektionen så sade denna Ido åt den ända populära killen som skulle vara med oss klassens opopulära såhär: Du får nog komma me oss också sen om du int vill vara me domdär!

Det var sista droppen för mig. Jag bara bojkottade klassresan plötsligt, och kom inte med.

Jag är alltså inte bitter eller arg över det mera och har inte varit på jättelänge. Det var då, och vi var lortar då, fast vi trodde oss vara stora, men just då så tog jag faktiskt illa upp av det. På samma gång höll jag min stolthet och huvudet högt nog för det. Jag visste liksom att jag bara hade råkat ut för ett misstag och var missuppfattad och därför opopulär, och kunde inte jämföras med de flesta andra opopulära. Jag bara visste det. Min självkänsla fick inte någon törn av det.

Dom ska inte tro att jag inte hade läget under kontroll så att säga. Tvärtom, betraktade jag deras åsikter och förehavanden som en hök. Lite harmade det mig, att dom inte förstod det. Jag visste vad dom tänkte, fast dom inte förstod att jag visste vad dom tänkte.

Och varför ville den ena populära killen få med mig och en annan opopulär att vara i samma rum som några populära flickor och pojkar? Jag vet inte, men jag antar att det bara var för att reta flickorna. Men vafan. Jag hade skola istället lite och på veckoslutet satt jag hemma och lyssnade på Deicide och tänkte om klassens populära såhär: Fuck 'em!

Jag skulle inte ens ha velat vara någon populär på ett högis-stereotypiskt "följa john" sätt. Att vara konstig på ett moget och karismatiskt sätt, som typ en Stäin från Ekenäs i min ungdom eller något liknande exempel, är dock en annan sak. Men ingen vill ses som konstig på ett okarismatiskt, nördigt/weirdot sätt, och speciellt inte då man är under 25. Varken det eller någon typisk "populär-mainstream-sport" kille skulle jag ha velat vara då i högis. Jag såg det som motsatta ytterligheter liksom båda två. Skillnaden mellan dem är ju naturligtvis bla den att en populär kille får brudar och kompisar. Men han har ändå sålt sig själv, eller så är han bara så mainstream att han aldrig har öppnat en bok eller tänkt djupare om tingens ordning. Så vad är bättre, att vara en som är konstig på ett onormalt, omoget och okarismatiskt sätt(Typ någon som klär sig som ett lågisbarn fast han är i högis och inte lyssnar eller känner till någon cool musik eller coola rollspel eller så. Och som aldrig smakat på alkohol eller tobak.Och inte är populär bland flickor alls. Ni vet högis-stereotypin), eller en icke-tänkande mainstream-populär, som är bara som en biologisk robot?

Nu snackar vi alltså ännu om folk i högisåldern. Och jag såg mig verkligen som ingendera och ville inte vara någondera.

Dom hade kommit hem från klassresan nog då 24.5. Dom hade kommit hem på söndagen om jag minns rätt, så det var vanlig skoldag då.

Det som jag mest bekymrade mig för då, då jag inte kom med, var att jag var rädd att folk sku tro att jag var en sådan nynny och barnslig, så jag inte skulle ha vågat komma med. Men så var inte fallet alltså. Men det har ingen skillnad om jag skulle ha kommit med eller inte, då de inte kände mig på riktigt, och ändå hade deras bild i huvudet vem jag var. Därför brukar jag ibland säga, att utbölingar känner en bättre en Karisbor, då Karisbor har en speciell bild i huvudet av alla människor här, som nödvändigtvis inte stämmer. Men nu är vi ändå fullvuxna, och detta var högis-så det kan inte jämföras på samma sätt. Det är därför som Hangö är så stil tycker jag. Nästan ingen känner en från förut där, och de ser en som den man e på riktigt, och går inte efter gamla halmdockor och fördomar. Dessutom är Hangöbor mera som mig på ett sätt. Intet illa om Karisbor i sin helhet, men det blir automatiskt så, om man bor hela sitt liv i en liten stad. Folk ser en som den man var i högis, inte som den man är nu. Och det gäller alla som bott hela sitt liv här. Folk har för länge sedan satt folk i ett visst fack här i byn. Well, åtminstone ens egen generations Karisbor. Yngre människor känner knappast till mig alls på samma sätt.

Visst. Det gäller nog i Hangö också mer eller mindre, som i alla små städer. Men jag har inte bott hela mitt liv i Hangö, utan de börjar känna mig i denna stund. Det är därför som det är så mycket bättre. Gamla fördomar kan i värsta fall utgöra hinder åt folk. Dessutom är det så inpyrt i Karis på sådant sätt som det inte är i Hangö. Och det beror på att Hangö är en sommarstad samt en kuststad, så de är vana med olika sorters människor, och inte bara random Karisdonare. Intet fel med att vara Karisdonare, men ni förstår hur jag menar va. Det blir lite instängt och klaustrofobiskt stundvis. Men sure, om det skulle bli krig mellan Karis och Ekenäs, så skulle nog Hangö och Karis alliera sig med varandra, och slå tillbaka det Ekenäsiska angreppet och göra upp med de Ekenäsiska imperialisterna. 😁

Skämt och sido. Så är det ju också på det lilla sättet, att folk kan t.o.m. bli arga, om de tycker att någon förändrat sig sedan högis, även om det skulle vara på positivt sätt. (Eller kanske de blir argast då??) För folk vill så gärna ha en kvar i det facket de satt en i för länge sedan. Det skapar ologik i deras hjärnor om det blir annorlunda. Det skapar ologik om deras halmdockor, deras egen bild de har byggt upp av en, inte sedan visar sig stämma.  Det kanske är mänskligt, men ack så onödigt! Men folk som knappt ens någonsin har talat med en ska bara ge fan i att bygga upp halmdockor!

Hahahahaha, nu kom jag ihåg ett minne från maj 1993. Och det minnet var, att vi gick utanför Masa-bygget, då de ännu byggde Masa och det kom en skallig typ i passagerarsätet på en bil som körde förbi och han moinade åt mig. Ingen aning vem det var. Så sade jag också åt kaverin att varför månne han moinade? Så sade kompisen såhär: Kanske det var en skinhead som trodde att du va en punkare och moinade därför! Jååå, skinheads å punkare har myki mer gemensamt än vad dagens lortar kan tro.

Nu ska jag berätta ett barndomsminne. Och det barndomsinnet var det, att jag var med syrran och hennes kompisar någonstans en lördag 1986. I grannskapet nog, men det var äventyrsfullt att vara ute ändå som lort, fast det inte alls var långt hemifrån.

De sade att jag skulle vänta vid busken. Och det hamnade jag att göra, då jag var yngst. Sedan for de på en gård och öppnade dörren till en gammal bod. Eller lider snarare. Vad det nu är för skillnad på dom.

Jag frågade sedan vad dom såg där, så kom det av syrrans kompis att det var en gammal, gammal mommo som satt på en vessabytta och sket inne i lidret. Så då flickorna kom dit så försökte hon stiga upp ur vessabyttan, men föll pladask på byttan igen, då hon var så gammal och skröplig. Så var där en chäfer fastkedjad som morrade, men chäfern hade inga tänder eller klor, så den var ofarlig. Haha, vart fick hon allt ifrån?

Så drömde jag i lågis engång att en jappe från hjälpklassen satt och spelade på en stor konstig orgel, som mera lät som en typ ostämd cembalo. Sedan var Selleri där som var arg på mig. Han såg inte mig först, då jag stod bakom en knut. Sedan bara sprang jag iväg från knuten, och han såg och kom efterspringande utan att säga ett ord.

Så var vi inne i hennes farsas rekka engång. Det var en gammalmodig biltelefon i den. Året var 1984. Det var en sådan biltelefon, så man hörde alla andra som var i linjen. Det var mera en radiotelefon. Så man hörde ett ständigt prat av rekkakuskar då man hade radion på.

Så kom det någon arg gobbe i linjen som talade argt och buttert. Så tyckte syrrans kaveri att Va e dedä för gobbe? Så ropa hon i radion: TURPA KIINNI JA HAKA PÄÄLLE!!  Så hörde man ögonblicket efter från gobben som nu var ännu argare och ropade. Man hörde bara nåt: ÄÄRÄRÄRÄRÄRÄRÄ!!! av den arga gobben, innan hon klickade fast biltelefonen inom några sekunder. Det var kul.

Jåå, det var samma flicka som engång 1981 då vi var ute på deras gård jag och syrran och hon och hennes syrra och lekte en vinterkväll. Så skrek hon mittiallt VÄRLDSKRIG!! Just då öppnade hennes morsa dörren och sade att nu ska jag och syrran gå hem, och flickorna komma in. Så sade hon besviket: Neeej, vi sku ju leka världskrig!

Jååå, jag lånade första W.A.S.P skivan av henne hösten 1984 och farsan bandade den till kassett åt mig och jag var jätteivrig och jätte tacksam över att ha fått lånat den minns jag. Jag minns ännu hur glad jag blev då jag knackade på dörren och hon gav skivan åt mig i en påse och uppmanade mig att vara försiktig och hämta den genastn tillbaka då jag bandat den. Det lovade jag.

Hon försökte introducera mig för Hanoi Rocks 1983. Inte had jag nåt emot det, men det kolade aldrig riktigt åt mig. Minns att vi lyssnade på Hanoi Rocks och hennes farsa sade argt att hon ska sätta lägre. Det var hösten 1983.

Jag kom att tänka på de man tyckte var de godaste karkkina på 80-talet i lågis, och det var de karkkina som kallades för Haraskitar. Namm, det sku smaka me haraskitar nu också då man minns då man i lågis köpte sådana från Wi-box och Karmel. I närkiosken fanns dom inte. Men jag kan inte äta sådana mera, med risk för att det drar ut plomber, då de är så sega. Tyvärr.

Så fanns det såndäna kaffebönor också. De såg ut som haraskitar men var helt annan smak,de smakade mocka och var också goda. Det skulle också vara mumsfilibabba. Har dock varken sett haraskitar eller kaffebönor på länge.

Ganska ironiskt, att Kronan salongen i Ekenäs stängdes p.g.a. Corona. För Corona betyder ju krona. 😖 Det händer rätt mycket såndäna ironiska saker.

Jag drömde häromnatten återigen en "Covid-19 dröm" så att säga. Jag var mittiallt på tåget från hesa till Karis och vi närmade oss Karis och jag undrade att vad fan gör jag här? Det var ganska litet folk på tåget dock. Mittiallt hostar en jappe till och jag rusade ut till tågets "farstu" mellan vagnarna och svor på samma gång att e du int fan rikit klok som hostar i tågvagnen för i helvete!!! Så öppnade jag liksom dörren medan tåget ännu gick och andades in frisk luft.

Sedan då tåget stannade så for jag gående åt ett håll från perrongen bort från de andra passsagerarna, då det kommer ett negge-barn kanske i 12-13 årsåldern emot mig, som håller ena handen vid magen och andra handen vid pannen. Han såg sjuk och febrig ut och sade klagande: Ohhh,  I don't feel so well! Jag tänkte direkt att det är Covid-19 som har brytit ut hos honom, så jag springer åt motsatt håll igen, där jappen som hostade kommer emot. Jag va ba liksom GAAAAHHH!!! Trodde jag skulle bli tokig. Så vaknade jag.

Jååå, så minns jag onsdagen den  6:tte februari 2002. Då var det en 80's fest i affes som någo shack från folkis hade ordnat. Jag for nu bara dit, för jag tänkte att det vore kul med lite åttiotalsnostalgi. Och dagen efter så skulle jag ändå vara hemma från jobbet, för jag skulle dra ut en visdomstand på förmiddagen, så jag fick ta ledigt dag den dagen. Och lika bra det, för visdomstanden satt envist fast, så tandläkaren måddes hålla på och kränga i den i några minuter innan han fick loss den-till följd av att det börja värka som fan då bedövningen släppte. Jag tog två och en halv Burana och bara satt länge i den heta duschen, då det kändes skönt att göra det då. Man orkade just inget annat. Het dusch har fungerat som smärtlindrande för mig såväl efter utdragning av visdomstand som brusten blindtarm!

Till slut började det ge med sig, och mot kvällen hade smärtan gått nästan helt över. Då bedövningen ännu var på så spelade jag Civilisation några timmar, tills bedövningen började släppa och värken trädde in. Då tappade jag koncentrationen att spela Civ. och for så småningom och sitta under en het dusch.

Jåå, det var mysigt att spela Civ då 2002. Jag satt till 2 på natten och spelade civ ibland, fast jag sku på jobb nästa dag, då det var så beroendeframkallande spel.

Nåja, affes-festen 6.2.2002. Folk var klädda som på 80-talet och det var mest folkis-schack där. Jag kom ju också dit för att spana in folkisbrudar. Och min tanke var att man kanske skulle kunna försöka slå sig i slang med någon trevlig folkisbrud.

Sedan satt jag vid ett bord nära dansgolvet då jag talade med nåt schack där. Det satt en liten och knubbig folkisbrud mittemot mig med 80's kläder på sig, som såg ut typ som en rar liten "bullamommo" och som en liten lort på samma gång liksom. Hon frågade vad jag dricker först, så sade jag Asterixii! så talade vi en stund. Hon börja mumla om att hon har pojkvän och blev mittiallt att se ut som ett litet barn som satt på pottan och tryckte. Alltså jag var inte på något sätt efterhängsen eller något sådant, jag talade helt lugnt och sakligt och var mig själv. Men det var kanske därför hon blev så konstig? Jag mindes nu bara en sådan obetydlig incident. Min avsikt var inte ens att ragga på henne, då jag tyckte hon var ful. Jag ville bara prata och vara trevlig med folk. Och det var ju hon som började prata! Men vad kan man vänta sig av någon förvirrad 18-årig ongi.

Hon såg sedan ut som ett litet barn som satt på pottan och tryckte lite senare. Uppenbarligen trodde hon att jag raggade på henne, bara för att jag pratade lite small talk med henne. Haha, hon såg rolig ut måste jag säga! Just då hon såg ut som en blandning av en gammal knubbig  "bullamommo" och en liten lort!

Nu menar jag inte att jag heller skulle vara någon skönhet 😆

Jag såg på Youtube på Kummeli-show från Down by the laituri juni 1994 för några dagar sedan och det var jätteroligt. Folk hade roligt och de i Kummeli hade roligt och rolig show. Då kunde man ännu skoja och skämta om social justice warrior-aktighet och de gjorde det också i ett skede, och det var i slutet dansande det sexiga bikinibrudar på scenen och alla hade roligt, både dom och publiken. Det var jordnära somrig och humoristisk avslappnad meininki i det finska folkhemmet liksom.  Folk rökte, drack öl och hade roligt bland publiken.

Nu, i dagens lättkränkta social justice warriors-fascism, så skulle deras show vara omöjlig. Och så undrar man varför det inte har kommit något bra humor från Finland på 25 år! Det är för att man inte får skämta om saker och ting mera. Förut fick man inte skämta om kyrkan, nu får man inte skämta om någonting i samhället. Ja, så länge det inte är något som PK-nomenklaturan, politikerna och journalisterna hatar. DÅ får man skämta och vara satirisk bäst man vill. Men inte annars. Att skämta om Trump går an, men skämtar man om Greta så börjar de som har höjt henne til helgon att gråta eller så blir dom arga och börjar hoppa, skrika och dansa av frustration, och lipar om vita hemska män. Då är det mittiallt inte okej med satir. Och dom har sedan mage att tala om jämlikhet!!

Detta är alltså inte någon kvinnor vs män kamp. De allra flesta kvinnor håller ju också med mig vad jag har kunnat märka. Det är bara de som tror på det systemtrogna som vill få en sådan bild att det rör sig om någon war of the sexes, medan kvinnor som inte är hihhulin inte alls tänker så. Enligt min erfarenhet är det bara någon promille av alla kvinnor som är född med guldskeden i mun och gnäller om patriarkatet. För det är oftast nomenklaturan som har dylika fixa ideer. Ironiskt att det är nomenklatura. Liksom NO MEN klatura! :D

Jag törs påstå att det att folk dyrkar Greta och tror att hon är felfri är samma fenomen som vissa forna tiders unga flickor som i katolsk tid förklarades som helgon, rent sociologiskt och psykologiskt sätt är det fråga om samma fenomen. Det är dock inte hon själv som gör något fel, för hon tror att hon gör rätt-men det är vuxna som utnyttjar en ungdom för sina egna politiska syftens skull. Dom bara utnyttjar en minderårig som pr. Det är inte fråga om något annat här. Sedan tröstar de sig själva, med att det nog bara är dumma vita medelåders män som är kritiska mot fenomenet Greta. Så har jag talat med många kvinnor som är skeptiska mot henne! Alltid är det inte som man önskar att det skulle vara, inte ens för maniska Greta-dyrkare! Många kvinnor som är feminister, önskar maniskt att alla kvinnor ska kalla sig för det. Men tänk hur trist världen skulle vara om alla skulle tänka likadant och gå med på varje modenyck och alltid blint följa strömmen likt en fårskock!

Det att man tröstar sig själv på det sättet, att man intygar sig själv om något, är ett ganska vanligt psykologiskt fenomen och reaktion. De som t.ex. tycker att omstridda fenomen som sanndrömmar är kusliga, kan trösta sig själva med att tänka att det nog inte är sant. Som ett annat exempel av fenomenet att man tröstar sig själv-i detta fallet användandes av skepticismen som psykologisk tutt och snuttefilt.

Visst får man skämta om Trump också givetvis och jag är ingen anhängare eller försvarare av honom bara för att jag påpekar detta hyckleri inför folk. Tvärtom är han rutten som nästan alla amerikanska presidenter har varit med undantag för Kennedy kanske. (Men det är dock roligt att han provocerar somliga politiskt korrekta kyrkotanter&blomsterhattstanter och maniska journalister, som ser ut som spökdjur i djungeln som fått elschock)  Folk är i regel förvirrade och ologiska. Men, som August Strindberg sade; Det är synd om människorna! Dom vill kanske ofta så rätt, men ack hur fel det så ofta sedan visar sig bli.

HAHA! Jag kan dock se framför mig, hur någn typisk pk-elit finlandssvensk tanttadaara hörande till den kulturmarxistiska nomenklaturan, skulle med en snyrpen min reagera på Kummeli showen och dess satir med politiskt korrekthet samt bikinibrudarna sedan! Det skulle vara sådan sexism i den tanttadaarans ögon, att hon sku svimma likt en elegant och pryd viktoriansk dam från 1800-talet och man sku hamna att ta fram luktsaltet åt henne!  Milde himmel, Hulda svimmade! Luktsaltet, fort, hämta luktsaltet!!Så nu var det mycket tolerantare år 1994 än nu. Ingen skulle ha tänkt tanken att offentligt gnälla om sexism angående bikinibrudarna då, förutom kristna. Fast dagens pk-blomsterhattar är ju likadana moralkärringar. Dom är bara pk istället för kristna nuförtiden. Men samma tråkiga och gnälliga kyrkotanter är det fråga om. Vad är det bort från någon om både publiken och bikinibrudarna har roligt? Jag fattar inte det. Varför är man rädd för den mänskliga kroppen?

Och folk rökte bland publiken och hade kul. Nu får man ju knappt göra det mera på festare. Det är ok att man inte får röka inomhus i krogar mera, då icke-rökare lider p.g.a passiv rökning, men detta är ju utomhus! Och något måste man ju tåla ändå! Och alla rökare vet att rökning är illa för hälsan, de behöver inte stup i kvarten bli påminda om det av maniska moralkärringar. Och det sku vara helt ok för mig att grunda krogar där folk vet att man får röka. De som inte röker skulle inte behöva komma på sådana krogar, om de inte skulle vilja. Så det var absolut tolerantare förrivärlden, typ 1994, än det är nuförtiden.  Nu går vi mot ett styre likt i Iran. I Iran är det de religiösa mullorna som styr och ställer i samhället. Och här i väst kommer det att vara de moderna pk-"kyrkotanterna" som kommer att styra och ställa i samhället istället! Iran har trots sitt hårda muslimska styre vissa bra saker inom politiken dock, som folk i väst i regel inte vågar tala om.

Som det var någon meme där gårdagens unga (min generation typ) visade fuck you och ropade typ eeey!! fuck you!! och var mer rebelliska av sig, så är dagens generation sillmjölkar som känner sig kränkta och börjar gråta som småungar istället.

Började tänka på Corona-pandemin. Skulle jag ha fått bestämma, så skulle viruset knappast ha spridit sig och det skulle inte ha behövtr varken bli pandemi eller lockdown.. Jag skulle kraftigt ha begränsat flygtrafiken redan i januari och sett till att folk som kom från Kina sattes i två veckors karantän och liknande saker skulle jag ha sörjt för. Men WHO och THL var typ bara i någon sprit och knark-dimma och personalen där typ hade huvudet under mattan så bara benen syntes och lullade i knark-dimman att viruset inte är luftburet, och att man ska tvätta sina händer. Istället för att hindra att folk reste från och till epidemiområden, så gjorde dom så istället.

Nu  blev det som det blev. Både vanligt folk och makthavarna underdrev viruset och katastrofen är ett faktum! Nu är det SARS-pandemi, som Covid-19 ju är. Så, är ni nöjda nu då? Och ni som klagar på att lockdownen förstör ekonomin (som den förvisso gör) och undervärderar viruset. Jag tror inte ni är lika glesa sedan, om ni ligger på intensiven med covid-19 och hamnar att få tillägs-syre p.ga. andnöd, eller om ni är sjuka med feber i månader. Då kommer nog det viktigaste för er att bli friska-och kanske ni äter upp era undervärderande ord om viruset...detta virus är nämligen inte att leka med, och det är inte bara en "influensa".

Jag å andra sidan, förstod direkt redan i januari att viruset skulle sprida sig. Nyhetsclippen av att dom byggde upp de provisoriska sjukhusen i Kina, samt att jag fick höra att en kines utan symtom smittade 3 i Tyskland och först blev sjuk i planet hem tilll Kina gjorde att jag direkt förstod att det är luftburen smitta och mycket smittsamt-och det kommer att bli katastrof, om man inte omedelbart vidtar åtgärder mot resandet. Folk trodde inte på det, och nu ser vi resultatet. De flesta människor tänkte bara att det är ett virus i det avlägsna Kina, och WHO och THL betedde sig som en struts som gömde huvudet i sanden i önskan att det skulle på något konstigt sätt försvinna av sig själv. Alltmedan dom höll på med sitt mantra om att "Viruset är inte luftburet" och "Tvätta era händer!" precis som om att dom sku ha dragi någo kama istället för att sköta sitt jobb ansvarsfullt. Jag var faktiskt arg på THL som påstod att smittan inte är luftburen, och så är den det, och jag visste det redan då.

Jag minns första gången som jag minns att jag började drömma om Covid-19. Det var i februari då det började komma fall i Italien och Iran. Jag drömde att en som gick på paralellklassn i högis hade tydligen fått det, och han var på päronas gård och sade att han har feber och ont i halsen, och han liksom har hett men får frossa stundvis.. och att han har varit i Italien och han tror att han har "det"... Jag blev direkt orolig att jag kan ju få smitta! Fast vi var utomhus och jag var kanske 4 meter från honom, men ändå. Det var liksom kusligt och jag hade en känsla i drömmen också att det närmar sig hela tiden, för jag började bli medveten om att det var en dröm. Men att det närmar sig på riktigt och snart har vi det i Karis också. Så tänkte jag.

Jååå, så minns jag skolavslutningsdagen (för mig iaf) 27.5.1994, då det var skolavslutning i det löjliga lärkkulla jag var på musiklinjen då (kristna var på en annan linje mestadels, så det var ingen kristendomspropaganda dock. Åtminstone ingen direkt sådan-så det respekterades faktiskt där måste jag medge. Men de flesta i lärkkulla ville bli några rockstjärnor eller så yrkesmusiker spelandes i någon militärorkester typ. Jag var verkligen inte intresserad av någondera... rockstjärna ville jag bli då jag var 6-7, men aldrig som tonåring faktiskt. Det var en av orsakerna till varför underground intressera redan tidigt. Jag hade redan tidigt en sådan åsikt att "idoler" och "rockstjärnor" är löjligt, och att de istället ska vara att man är på samma plan med musikerna, och sedan kan fara typ på kalja med dom efter keikkan-utan att skryta om att man har talat med den och den från det och det bändet och sedan ta foton där man står och poserar tillsammans med sina idoler. Jag har alltid tyckt att sådant är barnsligt, och känt myötähäpeää för det, då andra, även fullvuxna människor, tyckt att det varit så jättecoolt. Det är nolot helt enkelt för mig, allt som har med sådant att göra, och alla rocknroll klichéer och sådant är fanimig pinsamma! Men visst. Mainstream band har också gjort mycket bra musik. Black Sabbath för att nämna ett bra exempel på ett mainstream-band som levt rocknroll liv.

Rektorn Bror Nyback höll ett tal där han jämförde Lärkkulla med månen och han citerade Neil Armstrong. Alltså han jämförde metaforiskt lärkkulla med månen. Sedan for vi och äta till matsalen.

Så var det en som hade köpt en Sol-öl då det var en nyhet då. Han hade druckit ölen och lämnat tomflaskan i bilen utanför Lärkkulla. Han sade åt en att oli pakko maistaa. Han hade alltså druckit den någon kväll tidigare.

Sedan då jag kommit hem så ringde en kompis, och vi for under eftermiddagen/kvällen till typ alla små skogsdungar i hela Kila! Vi for till skogin ovanför lekiset, till "kollan" (Högvalla) till Etterkila, till fågeltornet, till "Robin hood-skogen" som en såndän Toffes morsa kallade skogen 1988 till. Och vi for till "Sylvis skog" och till Teboil-skogin och till Sisu-skogin och till sist for vi till vatntornsskogin. Det var riktigt psykedeliskt och kul. Någon hade nyligen sprayat med blå spray ordet "LSD" på väggen till vattentornet/observatoriet.

Det var en stil gång. Och jag var blott 17 och livet kändes som ett oskrivet blad, som kunde ta vilken vändning som helst. Det kändes som om att jag var så ung, så jag inte skulle ta nån stress. Att brudar och relationer jobb och sådant nog kommer sedan då det kommer. Det kändes mer isolerat då man var så ung på något sätt, då man inte hade samma touch med vuxenvärlden och man inte hade på det sättet några många vänner, och internet hade inte slått igenom ännu och jag hade aldrig surfat och visste knappt vad det var, men det kändes det på ett mysigt och hoppfullt sätt dock.

Det är helt annan fiilis som vuxen med facitet i hand och då livet har gjort en cynisk och liksom "Jåå, jåå!"  Även brudar kändes mycket mer spännande då. Tänk om man skulle någon gång få uppleva samma känsla igen. Om ens för en liten stund i drömmen eller något! Man blir fan sentimental.  Och blev man melankolisk och nere så samlade man tankarna då man tände en Marlboro. Jag fick också lagligt göra det då, då åldersgränsen för tobaksköp var 16 fram till mars 1995. Då jag ju rökte kontinuerligt 93-99. Livet var bra då. Verkligen. Man borde ha insett hur bra man egentligen hade det.

Sedan i början av juni 1994 så tog jag fram min gamla c-64 och spelade b.la Combat School och tänkte att det är jag som tränar inför livets kamp typ.. sedan så fick jag igång ett spel som vi kallade för vessabyttaspele på 80-talet. Där det bland annat är vessabyttor som går av sig själva och ankkor och saxar och skor och glada puliukkon med klubbor och hajjar och flygplan och biskoppar och oxar och byggarbetare och biljardbollar och änglar och elifanter och knivar och svärd och bilar och sjörövare och harar och snögobbar och pansarvagnar och riddare och liknade som man ska akta sig för. Och det spelet hette så mycket som Brian Bloodaxe på riktigt, och man var en viking som hade frusit fast  i grönlands is och nu 1000 år senare kom tillbaka till den moderna civilisationen. Det stod i början att man kan bli tokig av att spela det spelet, och det stämde nog, för det var så surrealistiskt!

Nåväl. Det om det förikväll I guess.