Lucifer och Acid Angel

Jag var hemma hos pärona häromdagen, och morsan hade tagit fram två prydnadsänglar som hon brukar ta fram till julen (som om att julen sku ha nåt med kristendomen att göra!! Då det ju är och förblir en hednisk solfest oavsett hur mycket alla kristna än sku skrika, hoppa och dansa och leva i sin lögnbubbla att det muka är en kristen fest) Alltså såndäna änglar med ljus. Ena ängeln kallar jag för Lucifer. Det är en gyllenne ängel som lyser med ett gyllenne ljus och som ger gyllenne reflektioner om man riktat en ficklampsstråle mot den då själva ljuset i Lucifer är släckt. Jag tycker att det passar som hand i handske att kalla denna ängel för Lucifer!

Den andra ängeln kallar jag för Acid Angel, efter en Sabbat låt med samma namn. Alltså inte Black Sabbath, men ett såndänt legendariskt japanskt band vid namn Sabbat. Det är en färggrann ängel som strålar i många olika skiftande färger, så det är färgrant. Jag bryr mig inte om nå kristna jävla änglar, men Lucifer och Acid Angel är fan legendariska redan vid detta laget, då morsan varje jul tar fram dom! Lucifer sedan julen 1991 och Acid Angel sedan julen 2002 faktiskt.

Jag mindes nu bara mittiallt en sak. Och den saken är den att jag natten till lördagen 2.12.1991 inte fick sömn och somnade sedan först halvfem. Då smög jag faktiskt några gånger ut i vardagsrummet och lyste på Lucifer med en ficklampa, så han gav gyllenne reflektioner över hela vardagsrummet. Alltså Lucifers glödlampa var släckt då. Det var mysigt.

Jag kom nu bara att minnas en kuslig dröm jag drömde då jag var på sjuan. Och den kusliga drömmen var på det lilla viset, att jag i drömmen befann mig nattetid i samma vardagsrum i barndomshemmet, och jag såg ut från ena fönstret. Inga lampor var på eller någo.

Jååå, på fredagskvällen så var det en från paralellklassen, då jag cyklade i stan, som kom från Lindens. Han hade tydligen knyst en lonkero därifrån. Han visade flaskan och frågade: Köper du? Jag tänkte att man nästan borde ha köpt den, men iddes inte sedan.

Jag minns faktiskt december 1984 då vi övade inför julfestens polonäs-dans i stora jumppasalen i skolan. Man ska ju gå hand i hand efter varanda,medan ett gäng står vid sidorna om en liksom som en tunnel. Jag jäbbade åt en av dom då vi for förbi, och han reagerade typ som att man skulle ha jäbbat åt Kalle Anka och hans sjömansmössa skulle ha flygit upp i luften och han skulle ha sett mycket upprörd ut, haha!

Sedan var det precis som om att han sku ha sagt åt mig ute på rasten då han kom med några andra och konfrontera mig. Jag minns att han skulle ha sagt såhär: Varför fjärra du åt oss i fjärran? Eller så hörde jag iaf att han frågade.

Jag har faktiskt koncentrerat mig på synthar nu hela veckan! Och jag tänker faktiskt köpa en analog synth åt mig! För analoga synthar har varmare och mer organiskt ljud än digitala synthar. Analog man in a Digital world, för att citera ett namn på en Nuclear Assault låt. =) En Korg Monologue ska jag faktiskt köpa! Jag funderade på en Moog först, men den är onödigt fin för mig, fast den för all del är ett mycket bra instrument. Men för min del klarar jag mig liksom utmärkt med en Korg Monologue. Och den är också analog, vilket är huvudsaken.

Alltså på tal om Nuclear Assault.. Jag mindes nu mittiallt bara 12.12.1992 då jag var i hesa av och an med tågJag var faktiskt i Fazer's musik och köpa skivor Jag köpte Venoms då nyaste LP "The Wastelands" och "Game Over" av Nuclear Assault samt Pink Floyds "Animals" skiva. Alla skivor var jättebra och jag lyssnade på dom hela resten av december samt långt in i 1993 väldigt mycket. Dom är ännu evigt gröna klassiker i mitt hjärta! Venom och Nuclear Assault var myky hårdare än då alla ba var på åttan och nian: Jeee, Metallica! Och tyckte de va hårt så satan. Vittu dom sku ha hört Nuclear Assault, jävla tollon som trodde att Metallica var nå speciellt hårt! Deras två första skivor ja, men inte annars. Men det sku ha varit för brutalt och underground åt dom kan jag tänka mig nog. Och så tänker jag ännu på sådana vittus päron folk i högis var hösten 1991, då dom trodde att Sepulturas första LP, Morbid Visions, var Sepulturas nyaste LP, bara för att den nyligen hade kommit på nytryck!!!! Nej vittu ändå så dabbot!

Och så snabbt som Lilker sjunger på låten Hang the Pope. Haha, helt otroligt! HANGTHEPOPEHANGTHEPOPEHANGTHEPOPEHANGTHEPOPEHANGTHEPOPEHANGTHEPOPEHANGTHEPOPE, Hanghimwithafuckingrope!!

På tal om Pink Floyd så tycker jag faktiskt att Animals är deras bästa skiva. Den kom 1977 och räknas som deras "mörkaste" skiva i största allmänhet. Det var någon engelsman som berättade i ett forum att han hade just fyllt 18 år 1977 och läget såg mörkt ut i England då, isynnerhet för arbetarklassen. Det var lama och arbetslöshet och ingen framtidstro bland ungdomarna. Allt var grått och trist och väldigt osäkert. Arbetare strejkade och det var ständiga strömavbrott p.g.a. alla strejker.. så kom denna skiva och satt liksom riktigt ord på stämningen på ett upplyftande sätt, enligt engelsmannen som berättade det. Det var riktigt intressant att läsa hur han personligen upplevde 1977 i England! Sommaren 1977 har ju kallats för "Summer of hate" i kontrast till hippiesommaren 1968 som kallades för "Summer of love". Det var kanske lite samma sak som vi upplevde i Finland 1993 cirka. Laman började 1991 men den kom som en sådan schock då. Hösten 1993 var väl laman som djupast och framtidstron dålig i Finland. Men 90-talet i sig var ju fantastiskt på många sätt bättre än nu. Det var det sista riktiga årtiondet och det var mycket tolerantare då än nu. Folk var inte så lättkränkta och snobbiga och "fiiiiina" på 90-talet som nu. I dagens ny-viktorianska tidsålder är det mycket strängare och intolerantare. Och på universiteten hjärntvättar dom unga människor med ny-Lysenkoansk genustrams, vilket man inte gjorde på 90-talet. Och vi repade ju oss hastigt på andra halvan av 90-talet blev det ständigt och jämt ekonomiskt bättre. Så jag tror det är en bra jämförelse att England 1977 och Finland 1993 var liknande. Åtminstone om man ska ta dendä engelsmannens ord på allvar hur han beskrev England 1977 då han var 18.

Det ÄR ny-Lysenkoanskt detta med genus. Det är liksom båda två så tvärtemot hur saker och ting i naturen fungerar på riktigt. Någon genusfjant: Män kan ha mens! Trofim Lysenko: Man kan nog så och skörda potatis mitt på vintern också! Och lika fanatiska och aggressiva blir dom om man inte håller med dom. Och nu ska vi få könsneutrala trafikmärken bara för att några få genusfanatiker har önskat det. Vi lever i minoritetens diktatur. där ett gäng hihhulin få bestämma över folkviljan. Inte för det, "folkets vilja" kan vara rätt fucked up den också. Kanske det skulle vara bäst att asteroiden skulle komma, eller atomkriget :-/ Människan är ett konstigt släkte. De blir väldigt enkelt viljelösa och hjärntvättade undergivna marionettdockor under någon fix idé. Men visst. Inte är jag felfri jag heller. Menar inte att höja mig själv över alla andra, jag är ju en människa jag också. Tvärtom är det bättre att vara rento av sig bland folk än att vara spänd och "kantig", som tosikkon ju brukar vara. Man har bara sett hur otroligt barnsliga och "högisaktiga" fullvuxna människor kan vara. Jag säger bara det, att om en kar talar skit om en annan kar, så kan han lika gärna sätta läppstift och kjol på sig på samma gång!

Så tro mig, man BLIR lite cynisk efter att ha sett den ena och det andra tex. ute i arbetslivet. Fast man borde inte tillåta sig att bli cynisk. Man ska ändå på något sätt sträva till att ha barnasinnet i behåll. Sedan då jag blir som en fanatisk journalist, som riktigt utstrålar fanatism och ser ut som en hal ål och är frustrerad och arg över att folk tror på konspirationsteorier och blir jättearg på om någon tänker "fel" så då förtjänar jag en spark i röven! En sådan pjasalapp vill jag inte bli. Som mommo alltid sade då man var lite och hon tyckte att man va joppliger: Pjasalappin!

Det är ganska jännä att man upptäcker drag av sin egen mommo hos en själv sedan hon kastade väven redan för flera år sedan. En släkting måste tydligen kasta väven innan man märker det på riktigt.

Jag kommer ihåg att en tid i sexan blev jag kallad för "Spakin" av några. Vet inte vartifrån de kom faktiskt. Sedan blev det ibland till "Keke Rosbergs växelspak", lol.

Så var det en lördags förkväll oktober 1989 då jag och några kompisar for till Bio Pallas och se på Indiana Jones. Så vid en av rivina i Biosalen då jag for förbi en dabb från åttan innan filmen började, då vi letade våra platser. Så mumlade han från åttan någå att Va fittan tråmas du jävla ongi!? Så sade jag någo tibaka. Så hör man bara bakom sig då man fortsätter att gå i rivin av han: "Spakin!" Jag tänkte att hur visste han också att jag kallas så, men tänkte inte desto vidare på det. Inte rörde det mig alls i ryggen. Kanske man slutade att använda detta öknamn på mig, då de märkte att jag inte blev arg eller något av det. Så lättkränkt är jag inte.

Jååå, han som jag berättade om i mitt förra inlägg som april 1992 först lekte kova nere vid bangården och drack öl ur flaskan och umgicks med äldre schack och sedan ropade efter sin mommo i stan, satt faktiskt på Napalm Death i centralradion vårterminen 1993 i högis. Helt ok, fast jag inte är för Napalm Death. Jag är inte för grindcore i sig heller, men det finns bättre grindcore än Napalm Death.- Repulsion, för att nämna ett bra exempel. HAHAHA! Apan i buren tog på allvar en Klamydia låt som någon hade på i centralradion i skolan vid samma tider. Alltså en låt där dom sjunger: Jag är nazi, JAG ÄR NAZI, Jag är Sverige-Skinhead! Hon hade frågat att varför vi måste spela sådan musik, haha. Så är det en skämtsam låt, vilket så gott som alla Klamydia-låtar ju är.

Det om det faktiskt, för ikväll! Jag köpte synan! Yess!