Årskrönika 2020

Januari

Januari månad började långtråkigt förra året. I början av januari försökte jag få en brud sen det länge förflutna på kaffe, haha. Det är förvisso dödfött projekt att försöka få brudar på kaffe som man inte har nåot att göra med etc. och som man vart förtjust i för 20 år sedan..men å andra sidan så tycker jag att man inte ska tillåta sig själv att bli cynisk. Man kan ändå ha en magisk och förväntansfull känsla någonstans i förvar. (lättare sagt än gjort, men man ska sträva till det) Man kan alltid fråga. Det skadar ingen. Och jag är glad att jag gjorde det. Fast i fortsättningen ska man bekanta sig med brudar som, känner mig som den jag är nu. Det var andra och sista gången jag frågade henne :-)

Sedan for ja ner till Evalds samma lördagskväll fast ja drack bara Jaffa och kaffe där och snacka med stamkunderna där. Skvallerfarbröder! :D Rikit ok och hederligt schack, men inte har man just nå gemensamt med dom om vi säger på det sättet.

Sedan började rapporter om ett "nytt Sars-aktigt" virus komma och redan då började jag oroa mig lite och tyckte att alla världens myndigheter var jättedumma då de inte stängde gränserna mot Kina, utan bara satt huvudet i sanden och sade att risken att det blir någon pandemin är jättelåg och att viruset inte är luftburet och allt annat skit. Varför är det så att det just är myndigheter som brukar prata skit och sopa under mattan? Men så har det i alla tider varit. Skulle jag ha ha varit världens kung, så skulle det aldrig ha blivit någon pandemi-om folk gjort som jag sagt. Säger inte detta för att jag är egocentrisk, ,men åtminstone sku jag ha förstått att stoppa pandemin mycket bättre än WHO och andra myndigheter.

Jåå, jag var å äta i Kinarestaurangen å i ett skede i Ekenäs under januarimånad. Jag tänkte då också att vågar man nu äta här i denna restaurang? Tänk om dom just varit i Kina å sprider dedä Sars-aktiga viruset nu just? Maten var fabulös dock. Och det var rent och hygieniskt där, något man inte kunde säga om Kinarestaurangen i Karis i tiderna.

Jag började då redan hamstra och gardera mig inför en eventuell pandemi. Som ju kom.

Februari

Det började långtråkigt och gråblekt och från första till sista februari kom det mer och mer och sämre och sämre nyheter om Coronan. Coronan blev ett begrepp. Det var det nya kusliga "Sars-aktiga" viruset. Det var typ "Sars-Lights" eller "Blå Sars" om den gamla Sarsen var Röd Sars, om man jämför med cigaretter.

Jag började köpa hand-desi i massor. Och var arg då myndigheterna bara gnällde om att man ska tvätta sina händer istället för att stänga gränserna. Yeah right. Hur undviker man att bli smittad av sjukdomar? Jo, tvätta händerna! Haha!! Det hjälper kanske bara 5% och resten blir man smittad via aerosoldroppar i luften då manm ät tex. i butiken. Mycket hjälper det sedan att tvätta händerna. Och det finns folk som gått med mask och tvättat sina händer och undvikit folk och som ändå fått smitta. Så att undvika butiker helt och hållet är en mycket bra idé. Om man inte köper en gasnaamare och far till duschen med både kläder och gasnaamare på sig alltid efter man varit i butiken och inte öppna butikskassarna på flera dagar och torka dom med handsprit sedan då man väl gör det. Man måste vara så extremt försiktig för att inte ens på misstag få smitta.

Man blir så arg då man tänker att detta kanske är fråga om ett kinesiskt bio-vapen! MAkter kan göra vad som helst för pengar och ekonomins skull. Jag vet inte om det är ett kinesiskt bio-vapen, men det skulle inte förvåna mig alls.

Jag var sedan i tandläkaren den 27.2 och for därefter till hälsokostaffären och köpa 7 flaskor fläderbärssaft, då jag läste att det är antiviralt. I syfte att dricka det om man känner de första symtomen på Covid-19..

Sedan var jag i Abc och äta en härlig lövbiff tillsammans med ljuvliga franskisar och ett gott stort glas med kotikalja fredagen den 28.2 en solig pch vårig eftermiddag efter distansjobbet jag jobbade med hemma. Det kändes som den första vårdagen verkligen efter en lång vinter. Jag körde från Tallmo längs med landsvägen den några kilometer långa sträckan till ABC. Det var en flicka i typ 18-årsåldern där som satt vid grannbordet och hennes kompis och det framgick att hon hade varit i något skidcenter i norr och skida under sportlovet och det hänt en olycka..men hörde inte så noga sedan. Int angick det mig och jag är ingen Stasi-stalker :P

Det var ganska litet folk för stunden där och jag tänkte för mig själv då jag satt och väntade på maten att är man nu trygg här måntro? (med tanke på coronan) Flickan började tala med någon tant som kom dit och hade en typ 11-årig pojke med sig som snålt stod och såg då jag åt medan tanten talade med bruden. (De var tydligen bekanta) De började tala om Coronan. Bruden sade: Siihen ei ole mitään lääkkeitä, eikä siihen ole mitään rokotusta.... och hon lät lite orolig. Typ en vecka innan drömde jag min första dröm som jag minns om Coronan. Att det var kusligt och jag var på päronas gård en morgonnatt och en som gick i paralellklassen i högis sade att han har fått "det" av den och den. Då den tiden så tänkte jag ännu om coronan som "Den nya Sarsliknande sjukdomen" eller "Sars Lights" eller "Blå Sars". Snart kommer det väl fan "Ebola Lights" också som en världsomfattande pandemi. :P

Då tänkte jag iaf i drömmen redan och efter att jag vaknat, att det dröjer väl inte länge så har vi de i Karis också!

Det var hittills sista gången jag varit ute och äta! Och det är synd, för jag tycker att det är gott och mysigt att vara ute och äta.

Mars.

Jag slutade helt att fara till butiken efter att jag hade hamstrat. Sedan beställde pärona hem med mat-transport och beställde åt mig också som jag betalade för, så jag behövde inte gå till butiken och var inte i en enda butik på 4 månader, från mars till juli. Jag var i budjun sista gången på fyra månader lördagen den 14:tonde mars. Då var jag både i ABC, S-Market, K-Market och Ärrän. Sedan vågade jag inte gå till några butiker mera. Men jag lyckades hamstra ganska bra dock. Det som mest harmade var att jag inte mera då hade möjlighet att se en jättevacker ljus kvinnlig väktare som brukade vara i S-Market på jobb (och är ännu tydligen?)

I början av mars kändes surrealistiskt. Det var Corona-info tillfällen i nätet av regeringen och så. Det var corona hit och corona dit. Det var "Vårskymning" som det ju är i början av mars alltid, men en verkligen märklig vårskymning. Unik i mitt liv. Helt unik! Den överskuggades helt av en ny och kuslig farsot som höll på att få ordentlig fart och sprida sig pandemiskt. Den kom. Pandemin kom som väntat-men jag hade inte väntat mig att den trots allt kom så hastigt över oss-fast jag var förberedd på att det skulle bli katastrof då myndigheterna så klåpade och underskattade detta virus. Men ärligt talat trodde jag under januari-februari att det skulle dröja mot höstkanten innan pandemin kom, men den kom mycket snabbare.

Heh i början av mars då jag var i K-Market så var det en kassabrud som skämtsamt sade något innan hon for hem för dagen åt en annan kassabrud. Någo blaablaablaablaa, JA MÄ SAAN KORONAVIRUKSEN!!! (sarkastiskt) Jag vände mig nojigt om och såg fullt på henne att har du smitta eller vad?! Haha.

Jag var ute och gå i motionsslingan en solig fredagseftermiddag i mars dvs 6:tte mars. Den sjunde mars gjorde jag en fräsch kvällspromenad till Ärrän och köpa lite godis. Det var en "Under the Stars" promenad som jag kallar stärnklara promenad-aftnar för.

Sedan var jag uppe i "Kullan" fredagen den 20:nde mars. Och gå. Det var mysigt. Dvs Högvalla. Jag var i ett ställe där som jag inte hade varit på 5 år. Jag tog ett självporträtt med min kamera av mig själv då med pilotrock och solbrillor och försökte sii vaaner ut, haha! Mut hei: Ennen mua pelotti, nyt mul on pilotti! :D:D:D Alltså för 5 år sedan. Innan det så var det

Innan det så var jag faktiskt senast just på den platsen där den första juni 1996. Så det är 90-talsnostalgi. Vi tog "coola" blackmetal-aktiga foton där då 1996. Ett foto från mars 1996 där jag står i det snöiga landskapet med armarna i kors och svarta kläder med pentagram-halsband och försöker se SÅ vaaner ut, heheh. Nåväl, mycket bättre det än att man sku ha sjungit i kyrkokören eller något, lol! Man ville ju se ut som killarna i alla Fanzines(underground papperstidningar som fanns förrivärlden innan internet slog igenom) man läste och såg på i skivfodralen då dessa tider. Eller blev kraftigt inspirerad. Inge fel i det dock. Som 19 tänker man rätt svartvitt. Ändå var jag och bodde hemma och blev försörjd av pärona då :P Och såg det som en självklarhet att ta Hob-Nob kex som fanns då från köksskåpet och koka kaffe och ha mysigt utan att behöva betala ett penni. Jag var ju fan som en fågelongi som blev matad och inte vågade flyga själv :P Och jag sku vara så cool och blackmetal, yeah right. Ganska nolot då man tänker på det, haha! Inte mera dock...men ändå man var ju nolo då i den åldern. Och otacksam var man också. Pärona skulle ha kunna kasta ut mig och säga att nu är du myndig och får klara dig själv! Men dom var snälla och försörjde mig och jag bodde hos dem. Och fattade inte ens att vara tacksam. Nolooot!! En av saker man har dåligt samvete över verkligen.

Nåja, som jag läste någonstans att de flesta som var "blackmetal" och försökte tuffa till sig då med det, kom till skillnad från andra subkulturer som punkare och hiphoppare som kom från donarfamiljer mera, så kom "bm" typer mera från trygga och ofta akademiska medelklasshem och hette typ Måns och Mats och Johan, åtminstone I Sverige, haha. Ett sociologiskt fenomen det också för all del, och något beror ju det på också.

Det var mycket tolerantare på 90-talet. Nu skulle social justice warriors få någo fel av att läsa en blackmetal-zine från 90-talet. Ty då fick man ännu fritt ge uttryck för åsikter som idag är helt tabu. Det var en del av bm kulturen på 90-talet. Att man fick fritt och utan att be om ursäkt fick ha kontroversiella åsikter. Visst, saker och ting har två sidor. Å andra sidan så blev det mycket svartvitt i ett skede inom kretsarna hur man fick tänka, klä sig, lyssna på för musik etc. etc....Det behövde väldigt lite "fel" åt nåndera hållen, så var man en "poser". Så det var två motpoler inom detta. Men som allt i livet, så är ingenting svartvitt. Å andra sidan så var alla så otroligt unga då-så väldigt få hade något hum om saker och ting riktigt, utom att man gjorde bra och atmosfärisk musik. Bm-band som medlemmarna är närmare medelålders eller medelålders och ännu är seriösa-så har ett avsevärt mycket större grepp om deras tankevärld och så. Naturligt nog, då man mognar som äldre-hur man än tänker och vad man än har för tankevärld. Som mycket ung är man oftast mycket svartvit och inte så ödmjuk om vi säger så.

Men nu är det alltså mars 2020 jag ju sku skriva om. I slutet av mars köpte jag lite gammal brasiliansk thrash från 80-talet på cd. Bla. någo Sarcofago-låtar jag inte hört förut. (en samling från Cogumelo-records) Vittu så bra liksom!! Sarcofago är det hårdaste bändet som någongång kommit från Brasilien!! Jag blev intresserad av Sarcofago då jag läste 1991 att det är som Sepultura, bara att det är ännu hårdare! Och så deras jättehårda och brutala skiva INRI som slutar med att någon skiter och så spolar vessabyttan, haha! Fast den köpte jag redan (så sent som) januari 2001. Det är lite som motsatsen till Carnivore skivan, där det börjar med intro låten "Jack Daniels and Pizza" där man hör att någon hastigt kommer in i vessan och spyr så in i helvete och till slut spolar i vessabyttan, varvid den första egentliga låten "Angry Neurotic Catholics" sätts igång.

Sedan vad hände april 2020? Inge speciellt. Jag såg en snygg städerskabrud som hälsade åt mig då hon kom från huset hon städat i.

Maj Den sjunde maj var jag på utfärd i Läppträsket, eller i naturstigen kring Läppträsket med andra ord. Det var en solig vårdag och jag njöt för fulla muggar. Verkligen behagligt!

Sedan läste jag en rad gamla husisar från 1900-talet via nätet. Allt från 20-talet till 90-talet, som någon laddat upp. Jätteintressant. Husis var inte alls en sådan propagandatidning förrivärlden som den är nuförtiden. Nu är det ju bara av dålig kvalitet och en finlandssvensk version av Pravda med en massa blomsterhattstanter som moralpredikar och som blir arga om inte läsarna tänker precis som dom (journalisterna) själva. Rabiata, manshatanade feminister och hysteriska kulturmarxister, som kopierar alla fixa idéer de är anhängare av direkt från den rikssvenska eliten och nomenklaturan,är kutymen i HBL nuförtiden. Så börjar de gråta och pirra om hur farligt det är och hur kränkta de känner sig om man kritiserar deras funderingar det minsta lilla. Och hur dumma de som gör det är. Dumma, dumma, dumma, dumma idiotiska vita lågutbildade straighta män untermenschen!! Typ. Och så hoppar de och dansar och springer och skuttar omkring av och an som pendlar med nerdragna byxor och kalsonger, då de är så arga på vita straighta män. Typ springer omkring med nerdragna byxor och kalsonger kors och tvärs i sitt hem ända till kvällen, skrikandes och svärandes och spottandes, då de är så arga på vita straighta män. Eller springer så fort de kan med nerdragna byxor... Ganska ironiskt angående den rikssvenska nomenklaturan. Det är "No-men" klaturan, då de ju brukar hata vita straighta män, lol!

Det var visserligen ett ganska roligt kåseri som lite moralisera, men det angrep inte enskilda människor som dom nu gör i husis utan de angrep mera makthavarna då. En artikel från 1957 där dom skrev ungefär: BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! BlaaBLAAAblaablaablaa Atomkrig! I lite moraliserande tonläge. Men inte aaaals som nuförtiden, där de vill förbjuda åsikter och angriper folket och oliktänkare.

Sedan så kom det en bok, en ny esoterisk bok, som jag beställde. I den stod det också samma sak som jag tänkt på men inte direkt läst någonstansifrån, ända till jag läste boken och där stod det också om att förändra sitt kosmiska öde, alltså nornornas trådar som de trätt åt ens öde, metaforiskt menat alltså, med hjälp av akosmiska krafter. Dvs trolldom. Mycket intressant på min ära. Där ser man det kollektiva igen! En tanke som jag tänkte läser jag om ett halft år senare i en bok utan att ha direkt läst så förut!! Folk får skratta år det hur mycket som helst och ingen behöver tro på nåt dylikt mot sin vilja, natrrligtvis inte, men jag finner tanken intressant. Men vad jag inte förstår mig på är att man vill predika sin egna tro på andra. Som de abrahamitiska religionerna alltid ju velat och gjort med våld och hot om våld och sadism. Vem gagnar det?

Tex., logiskt tänk om detta, om det kosmiska ödet har tex. förutbestämt att man inte ska hitta någon att dela livet med-så är tanken den att man i princip kan ändra på detta kosmiska öde med hjälp av akosmiska krafter. Med hjälp av Kaoskrafter. Är det inte en härlig tanke? Kruxet är att man måste ha yttersta respekt och ödmjukhet inför dylika saker. Och det är farligt att handskas med dessa om man inte vet vad man gör och är till 100% lojal. Det måste genomsyra en själv med andra ord. Man måste frammana dessa makter i sig själv lika mycket som utbördes. Det är inte fråga om något naivt new-age strunt som Wicca och liknande fjanteri och man kan inte vända ryggen bara efter man frammanat Loke och andra Thursar (metaforiskt menat). Jag är ingen expert, men ungefär sådär skulle jag säga. Jag tror varken bu eller bä om något. Jag vet inte och tror inte, men tanken är mycket intressant och jag har ett öppet sinne till denna tanke. Men jag förstår att någon kan skratta åt det. Men det finns forum där vuxna, balanserade och högutbildade människor talar om dessa saker. I forum för esoteriker och ockultiser. Och det är ett alibi nog för mig. Men de försöker inte pracka på någon annan vad de tror på, som kristna och muslimer bl.a. vill så gärna göra. De(esoteriker) accepterar att man skrattar åt det och inte tror på det. De sku inte kunna bry sig mindre. Det är en sådan attityd som är sund och självförtroende-fylld attityd.

Alltså menar inte klassförakts-aktigt att de är högutbildade, men på det sättet att de tänker över saker och ting (de som inte är hjärntvättade av sin höga utbildning)

Å andra sidan, trots att Oden-aspekten också är en viktig metafor för ens eget jag, i synnerhet om man är ockultist, schaman eller något liknande-då han är en sökare, blandar blod med Loke och reser ner till olika världar och så och vill söka den yttersta sanningen.. så är han också ofta en väldigt orättvis gud. Han kan låta fegisen vinna över hjälten och trots att en krigare kämpat, offrat allt och gjort sitt yttersta-så kan Oden bara ge ännu mera elände och misär åt denna krigare som tack. Det kritiserade Loke honom för i Loketrätan. Bla det. Märkväl. Jag talar inte om gudar i Abrahamitiska ordalag, utan mera som metaforer för bl.a krafterna, som finns överallt, även i oss själva. "Oden" och "Loke" är metaforer. De är inga riktiga skäggiga gubbar. Naturligtvis inte. Jag känner igen Odens orättvisa aspekt i mig själv också- Oavsett hur hårt jag än kämpat så har jag nästan 3 år haft otur i . Så det kan vara en aspekt av Odens orättvisa. Man ska inte kräva något av "gudar"-det är abrahamitiskt att göra. Gudarna hjälper de som hjälper sig själva-, men är det inte bara en demiurg som vill ge meningslöst lidande för att pröva ens lojalitet? För ett lidande som inte mera gör en starkare, utan börjar tära på hela ens väsen? Det är sådant som Loke-flamman rebellerar mot. Loke-flamman är lika med frihet.

Men Oden och Jahve kan endast jämföras som skapargudar.(Dvs de är skaparna av det fysiska, inte det rent andliga oskapade Kaos/Moksha/Ginnungagap/Nirvana) Annars är de myclket olika varandra. Såväl kulturellt som andligt. Oden är ju en sökare också och börjar söka bortom sin skapelse(Han fick den mörkare aspekten ännu mera sedan han blev Lokes blodsbroder), något inte Jahve gör. I Ragnarök så låter sig Oden slukas i Fenrirs gap frivilligt, utan motstånd. Så det är som att han sku inse något då, att det inte lönar sig att kämpa emot. Att kretsloppet mellan kosmos och kaos måste fortsätta kompromisslös-medan Jahve enligt myterna inte förstår något utan är bara en sinnessjuk och mycket tyrannisk demiurg.

Detta är inte något som jag själv kommit på, utan som jag läste i ett esoteriskt forum för åratal sedan, där man diskuterade den "mörka och befriande sidan" av fornseden. Så jag tar inte äran åt mig att ha kommit på dessa saker själv-men jag finner dem intressanta.

Juni Jag fick lite hosta och det kliade i halsen under två dagar i början av juni och jag tänkte att int har ja väl fått corona? Men jag mådde bra och kände mig inte alls förkyld och det gick över. Jag tror att det var pollen i luften bara då just. Men man blir ju lite till sig i dessa tider. Hade ju inte ens varit i butiken och inte träffat någon annan än pärona, så väldigt osannolikt att det var något annat än pollenallergi.

Innan midsommaren så såg jag på en jättebra film vid namn Gran Torino. Rekommenderar den varmt åt alla. Så åskade det litet innan midsommarn några dagar. Jag vaknade av en extremt tryckande och kvävande känsla 5 tiden en morgon. Beslutade att ta en "läskande" promenad ute. Sagt och gjort. Jag tog en liten promenad i Tallmo-åsen medan åskan mullrade nere mot havet. Och for in och lägga mig igen. Det berodde nog på åska i luften denna kvävande känsla! Det lättade betydligt då jag hade varit ute och gå dock. Annars åskade det som vanligt väldigt lite 2020. Som 2019, 2018, 2017, 2016...

Sedan efter midsommaren så var det 70-tals känsla då jag körde mot stan och i centrum och hade Tangerine Dreams Zeit skiva från 1972 fullt på i bilen. Låten "Origin of Supernatural probalities" bara ekade i bilen då. Jag hamnade att stanna vid butikskorsningen då jag körde ner mot Bangatan, då det var en blond ung brud med vägdonarhalare och vägdonar-hjälm på sig som höll uppe en "Förbjuden körriktning" skylt då dom gjorde vägjobb där just och jag skulle vänta med bilen. Och hon såg faktiskt sexig ut med munderingen på sig och annars också. Det var en fröjd för ögat att se på henne medan jag väntade på min tur. Jag såg på henne med ett litet "vargleende" hela tiden.

Sedan for vi till ett stup i Kroggård några gånger i juli. Där jag senast hade varit 2016. Och innan det senast 2003 och innan det senast 2001. Jag började träffa några kompisar först i sommar igen. Innan det vågade jag inte för Coronan.

Augusti. Jag såg på två inhemska gamla filmer, Palava Enkeli och Kissan Kuolema. 90-talsnostalgi. Sedan var jag och tvättade min matta med farsan i matttvättar stället. En blond brud såg på mig där och jag såg tillbaka. Det var hett och fuktigt och en vacker blond brud som ser på en.. September Inge speciellt. Var i Pumppisön och en okarismatisk typ satt ensam och drack pussikaljat på andra sidan vid parkbänken. Han hajjade genast till såg jag där då jag var i holman och sade hans efternamn åt kompisen. Det är ett fenomen att man urskiljer ens eget namn i ett tyst sorl eller genom en pratande folkmassa där man inte annars hör vad folk säger.

Oktober. Jag fick bra skivor, bla Isengards "nygamla" skiva med posten. Sedan gjorde jag varje lördag hela oktober till december "Isengard-utfärder" till vattentornsskogen och lyssnade på den cd:n i bilen då jag for upp dit med bilen varje lördag. Det var 1994-aktigt och mycket trevliga små lördagsutfärder! Det tänker jag fortsätta med nästa höst. Slutet av oktober var också 1994-aktig en lördag då jag såg på en film Tuhlaajapoika, som jag såg på oktober 1994 också. För att inte tala om början av oktober då jag hittade 3 gamla Kiwi-limpparflaskor från päronas lider (tomma) som jag köpt från Närbudjun i slutet av januari/början av februari 1994!!!! Ack, vilken 1994 nostalgi!! Nu är dom i mitt köksskåp i tryggt förvar. Jag sparade dessa tomflaskor inför framtiden 1994 och fann dom igen 2020.

November Isengard-uftärderna forsatte under lördagarna. Varken mer eller mindre.

December kom å gick. Svårt at skriva om något så nära i historien.

Nu är jag lite full. Men det är nyårsafton så vem bryr sig liksom. Jep. De är detta Jag såg på en dvd som kom som serie 1996. Det var "Lihaksia ja Luoteja" Kummelis polisserie, lol! De var alla möjliga Roliga vempaimia från 50-70 talet med i bakgrunden samt att jag såg Hob-nob kex i en blå förpackning då dom var i butiken. Man fick verkligen 1996 nostalgi då man såg på detta må jag verkligen säga! Liksom yrkis och vårvinter 1996 då man var ung som fan och att ödet egentligen hade som avsikt något annat, men att det gjorde ett misstag och det blev som det blev. Äh. Sanningen var att jag var en känslig och blyg teinare som var som 16 fastän jag var 19. :P Jag ville vara något, som jag inte var "på riktigt" då ännu till. En posör helt enkelt. Eller kanske snarare en Wannabe, för skillnaden mellan en wannabe och en posör är att en posör vill vara något, för att det är "tufft" och man vill slicka röv och bli accepterad av de andra i gänget av folk som man vill vara som, medan en wannabe är att man faktiskt vill vara något från hjärtat, men inte är det och ger ett skrattretande och fejkigt intryck ändå. Det är något som fattas helt enkelt, och man ger inte ett trovärdigt intryck. Förstår ni hur jag menar? Det kan vara att man inte känner och har nätverk av "likeminded" människor eller något liknande. Samt liknande saker man tycker är nolot som tonåring. Eget fel och ansvar är ju det också mycket. Då borde man ha skaffat brevvänner och liknande och varit aktiv- samt kanske lärt sig att spela gitarr på allvar och så, men man var liksom omedveten ändå på det sättet hur mycket det är upp till en själv-och det p.g.a. omognad. Varken mer eller mindre. Man mognar så olika i tonåren. En 15 åring kan vara i princip betydligt mognare än en 18 åring och så. Det är så stora individuella skillnader på mognadsnivå i den åldern. Men det räcker inte att lyssna på "tuff" musik, vara klädd i prätkärotsi och med ölflaskan i nävan för att bli kova och tidig i utvecklingen och berömd, lol.

November Nåväl, detta är inte ett vuxenproblem för mig iaf. Detta var ett tonårsproblem och nu är jag inte alls egocentrisk heller mera, då jag tror att egot är illusionärt-så det faller sig naturligt att man inte försöker hit eller dit vara något eller ge intryck hit eller dit. Man bara är vad man är. Tycker någon att man är si så bra, tycker någon man är så så är det bra. Jag bryr mig inte.

November Jag ska berätta en sak. Och den saken är den, att det nu år 2021 alla datum och dagar matchar med 1993 hela året!! Därför så tänkte jag ordna på det lilla sättet, så att det i största möjliga mån ska vara precis så, som det var 1993! Främst på det sättet att jag ska lyssna på samma musik samma dagar 1993 som jag köpte de och de skivorna och så. Och fira att jag går ut nian 5.te juni och så. Eller fira minnet av det.

Nu börjar ja bli full...men ett FITTIT gått nytt år åt alla mina läsare!!!! Så syns vi sedan igen i nå skede