Engång i Vasa i början av juni 1989 då vi trodde för en stund att det var gasalarm

Jag var hos mommo en mulen dag i början juni 1989. Vi satt i köket jag och syrran och mommo pynjade med sitt. Så hörde jag mittiallt ett konstigt: tTTTUUUUUUUUUUUT!!! Och så var det tyst. Vi undrade vad det kunde vara. Syrran gissade på en mistlur från en båt. Så hörde vi det igen. En signal, sedan tystnad. Jag for ut på trappan för att se lite och hörde en tut till. En av mina kusiner stod ute på trottoaren med några ongar från grannhuset. De undrade över datum och klockslag, de såg på sina armbandsur och man hörde bara någo mutinaa om mikä päivämäärä tänään on..viides päivä? så hörde jag något från min kusin som fick mig att skraja till. Han sade rätt upprört åt ongana såhär: Mut sittenhän on kaasuhälytys!

Jag blev att vaaaa!!? Kaasuhälytys?! Ongana sprang hem och jag och min kusim halvsprang till min kusins familj som bodde vägg i vägg med mommo i samma hus. Under tiden vi halvsprang nervöst så kom det en till ljudstöt. *TUUUUUUUUT!* Vi rände in i tv-rummet där min morbrors fru satt med en barnbok i handen och minsta kusin låg och såg sömnig ut i soffan med tutten i mun. Hon sade att vi ska vara tysta, då min minsta kusin ska sova dagslur. Vi frågade om signalen och hon skrattade bara och sade att det är första måndagen i månaden man testar sirenerna. Det hade nyligen kommit till system och min kusin hade tänkt på det gamla datumet. Hon frågade om vi blev skraja? Så kan det gå :-)

Det var samma tider som kinesiska trupper öppnade eld mot demonstranterna på Himmelska fridens torg. Som det blev massaker. De vuxna bara GAPADE, då de såg på TV-nytt och scenerna som utspelade sig på det Himmelska fridens torg då minns jag. Haha, som Viemäri-tv parodiserade sedan en kines som sade: Emme tee kapinallisille mitään pahaa, nihaaau. Litistämme heidät vain panssalivaunujen alle, ja sen jälkeen taljoamme heille helkullisia KEVÄTLULLIA! Nihaaauu!!! Enligt vittnesmål så körde faktiskt pansarvagnarna rakt mot folkmassorna, så det var flera som blev mos på det sättet där, medan de också skjöt rakt in i folkmassorna. Konstigt nog försöker många sk. "humanister" och "toleranta" i väst fortfarande sopa det under mattan och förringa det.

Jååå, dom hade (och har) en annan sorts siren i Vasa. Det är en typ lur som brukar vara kutymen i Sverige. Som ger tuuut-tuut ljudstötar istället för en gamla tiders siren, eller nutida högtalare, som ju är båda en stigande och sjunkande signal som annars är likadana bara att den gamla är analog teknik och den nya sirenen digital teknik, så den gamla sirenen lät betydligt mer organisk och levande än den nya sirenen som låter sterilt och robotaktigt digitalt. Jämför med analoga och digitala synthar, varvid analoga synthar har ett betydligt varmare och mer organiskt sound. Är en stolt ägare av en analog synth nuförtiden :)

Alltså det var 7 sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad sekunder signal och 14 sekunders tystnad under några minuter, ty så var den allmänna farosignalen förrivärlden. Nu är den 7 sekunder stigande och 7 sekunder sjunkande signal. Alternativt med larm med "mistlur" modell 7 sekunders ljudstötar och sju sekunders tystnad. Flyglarm är med typ 3 sekunders mellanrum om jag minns rätt-så den signalen är ännu mer "hysterisk". Med "mistlur" typ sekundlånga hysteriska ljudstötar.

Så minns jag att jag var i centrum med min kusin i Vasa då. Någon gammal käring pratade om någon postlåda. Min kusin hörde att hon sade: "Du ska int sätta din fafa i postlådan"

Jag minns jultider 1982. Grannarnas julgran syntes genom deras vardagsrumsfönster, eller det var en palm i storlek av en gran som de hade dekorerat som en julgran. En "julpalm" alltså. Kreativt. :) Anyway, jag svamlade nåt hemma om grannarnas julgran, så sade morsan såhär: Näää, de int en julgran, de e en pall! Dom sa "Palm" men jag misstolkade det som "Pall" eller hörde alltså "Pall". Stackars mig som liten, jag kunde inte bara få det ihop att det sku vara en pall, lol.

Alltså jag kommer ihåg en såndän Tomppi som jag var kompis med sommarn 1990. Det var nog lite töntigt då hans föräldrar hade en porrfilm VHS i vardagsrummet fullt synlig för alla då jag var där. I hyllan, men fodralet vänt så man såg så tydligt som möjligt typ fordralet där en käring..hmm.. suger på en manlig lem. Jag tänkte då redan att det var konstigt som fan! Det är en sak om vuxna väljer att se på porr, men att den var het synligt framme där var nog att ta i ordentligt, med tanken på att de hade två barn på 11 och 13... men de flyttade för att folk ville ha bort dom från huset. Och farsan hade suttit i fängelse för otaliga inbrott och keikkor, och allt de verkade göra, var att dagarna i ända sitta i Kap Horn, som Norris hette då, eller Affes pubben på kalja. Eller så i Golden. Och pojken planerade inbrott och keikkor redan och jag vet att han och en annan söndra ett fönster i Sannäs lekis och sprang iväg ifall någon sku ha hört och for sedan tibaka inom en halv timme för att stjäla 500 mk från lekis kassa. Sedan for de till Malmbergs närbudju som då fanns i dedä vita huse nedänför Tallmo-höghusena och köpte godis och betala med 500-lappen så att de nästan åkte fast. Inga fiffiga tjuvar precis.

Pojken i huset som jag var kompis med var också extremt intresserad av alkohol och tobak. Han hade knyst några öl och lite vin och tobak någonstansifrån-eller köpt av nån-minns inte riktigt. Så sade han att han någon dag, om det är vackert väder, tänker bara ligga slött i sandgropen och röka och dricka hela dagen och inte göra något annat. En 13-åring parvel sade så. Någon psykolog skulle ha säkert sagt att han "mådde dåligt". Eller så tog han intryck hemifrån helt enkelt. Men han var ju nog onormal på ett normalt, karismatiskt sätt och tidig i utvecklingen. Jag trodde att han var 15 innan jag börja känna honom och så var han 13 och några månader yngre än mig också. Jag minns då någon barnfamilj stannade till sommarn 1990 och vevade ner fönstret och frågade var Lystiland är? Så förklarade han väldigt vuxet,sakligt och logiskt var Lystiland var åt mamman i bilen som frågade honom.

Jååå, Alexi Laiho har ju kastat väven här för en liten tid sedan. Alltså C.O.B. gitarristen och solisten Diggar varken deras musik, eller det moderna soundet som finns på deras cd:n. För mig låter det ihåligt och sterilt helt enkelt, utan djup. Menat åt mainstream-metal fans, som ändå inte brukar uppskatta ett "necrot" underground sound. Det är smaksak helt enkelt vad man föredrar. Inte något man tycker att är tufft och elvistelee med. Och visst var han ytterst skicklig rent tekniskt sett på att spela gitarr. Det kan man ju inte ta från honom. Men man måste tycka det är känsla i musiken och digga den också. Vilket många gjorde men inte jag. Fair enough? Jag sätter faktiskt hellre på Sex Pistols än Children of Bodom om man måste välja. Men visst. Man kan väl digga musik på flera olika sätt också- Somliga får kicks av att lyssna på tekniskheten allena, medan andra föredrar själva känslan och atmosfären i musiken. Förstår ni hur jag menar?

Det finns de som älskar Yngwie Malmsteens spelande tex. Men för mig låter det bara som långtråkigt tekniskt gitarr-runk. Jag sku hellre lyssna på en cementblandare än Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Ty för mig sku det vara mer atmosfäriskt och trans-aktigt att lyssna på det monotona ljudet av en cementblandare.

Inget emot Laiho i sig, i motsats till de flesta av sina fans, så lyssnade han också på skitiger ug-metal som Darkthrone och keikkor, så han var nog mycket mer öppen för olika musikstilar än någon mainstream-metal diggare från 00-talet(Som lyssnade på HIM och COB typ. Och om dom trodde sig digga blackmetal så gjorde dom inte det på riktigt, utan diggade istället Cradle of filth och Dimmu borgir) eller någon s.k. "allätare" som tror dom diggar allt bara för att all mainstream-musik som man spelar i radion smälter åt dom, vare sig det är pop techno hip hop eller metal, men blir typ oroliga och häpna om någon sätter på gammal eller underground-musik och vet inte vilken fot dom ska stå på då dom sedan hör nåt så "konstigt." Sådana brukar nämligen s.k. "allätare" vara! :D Inte ha grävt djupare och nördat in sig i musiken, utan passivt lyssnat på allt radiovänligt bara. Men Laiho var nog en musikmänniska "på riktigt" fast han spelade mainstream-musik. Kanske han föredrog och ville vara rockstjärna och leva sådant liv? Det är ju också fråga om smak och tycke, men jag har aldrig velat bli någon rockstjärna eller sett upp på "rockstjärnor" då undergrounden är så annorlunda än någo sådant. Ja, kanske då jag var pre-pubertal så ville man bli rockstjärna kanske någongång men det var då. Det är rätt så ytlig livsstil om man inte har något annat man brinner för än att vara "rockstjärna". Leve undergrounden! Hur kommer morgondagens rockstjärnor att vara? Iaf tycks sådant vara helt OUT bland ungdomarna och de har vloggare som idoler istället.

Och nej, till skillnad från vad någon normie skulle kunna tro, så är det inte fråga om "avundsjuka" lol! Så kan dom tro, för att dom utgår från sig själva och själva sku bli avundsjuka vid samma sitiation. Det är bara så, att undergrounden är mycket mer jordnära och mysig och man lagar i mitt tycke bättre musik inom undergrounden. Men som sagt, Laiho var mycket skicklig på att spela sin gitarr. I mångas öron lät det bra och i andras öron torrt och sterilt som i mina. Det är fråga om smak och tycke och vad man prioriterar.

Laiho var väl mycket karismatisk direkt i högis och så och "kunde" ragga och visste hur man skulle göra för att vara "på riktigt" på det sättet, då han fick sin första flickvän då han gick på sjuan, som var ett år äldre och börja dricka öl i den åldern och så. Helt enkelt "onormal på ett normalt, karismatiskt sätt" som även folk som Juha Valjakkala, AndymcCoy, Clark Olofsson och liknande julkkisar ju har varit som unga, till skillnad från de som är "onormala på ett onormalt, okarismatiskt sätt" som klär sig som små barn fast de är i högis på nian och aldrig har smakat på tobak och alkohol fast de är på nian. Förstår ni hur jag menar? Sådana som är onormala på ett normalt och karismatiskt sätt och är inga normies, lätkäjunttin eller Bk-46 schack eller annars bara normala, de skiljer sig från normies absolut-men de gör det på ett förtroendefyllt sätt och ger direkt känslan av att vara "The real thing" och inga wannabes eller posers. De har liksom den elektriska utstrålningen, karisman av att vara "på riktigt". Och de som är onormala på ett onormalt sätt tycker flickorna i den åldern inte sällan att är creeps fast de är jätteblyga och tillbakadragna och snälla och inte har sådana tankar, medan de som är onormala på ett normalt sätt är kraftigt sexuellt inriktade.

Nu är jag i den åldern att man bryr sig inte om att tänka så mycket på dessa saker, men jag ser detta ur ett ungdomsperspektiv. Av ett perspektiv av att vara 16-24 år gammal. Till skillnad från någon separaktig, som är onormal på ett onormalt, okarismatiskt sätt. Eller som ger sådant intryck. Det är ledsamt att säga, men några av dom blir så desperata, eller har blivit så desperata och valt en så avig väg så de blir någon jävla skolskjutare, istället för att "man up". Och göra sitt bästa för att komma ifrån deras roll som de uppenbarligen hatar då de blir så bittra så de börjar göra skolattentat. Men visst-man ska ha i åtanke att många separ-aktiga onormala på ett onormalt sätt människor kan trivas i sin roll med och inte bryr sig så mycket. Bara en promille av dem blir någo skolskjutare. Om någon fittas med dom, så borde dom istället slå den som fittas på käften-men inte fan behöver man skjuta folk för det, isynnerhet inte oskyldiga människor, som skolskjutare ju gör.

Men absolut. Om det i högis finns 3 huvudkategorier bland eleverna: Normies, onormala på ett normalt., karismatiskt sätt och de som är onormala på ett okarismatiskt sätt, så är det definitivt de som är onormala på ett karismatiskt sätt de intressantaste människorna och de kreativaste människorna.

Inte för att jag brukar följa med julkkisar och så, men jag får hem Soundi-tidningen en gång i månaden och nu har jag faktiskt i några års tid tyckt att Alexi Laiho har varit liksom sjukligt askgrå i ansiktet och såg ut som ett benrangel annars också. Inte fan har karn sett frisk ut på länge! Fast jag inte har brytt mig om honom eller hans musik någonsin, så nu har jag märkt på bilder att han inte alls ser frisk ut mera. Och han har ju haft hälsoproblem, blödande magsår redan 2011 till följd av allt supande. Dessvärre tror jag att han gick samma väg som b.l.a Juice Leskinen gick. Musikerns yrkessjukdom i Finland: Alkoholism. Det är då det smakar så otroligt bra och man inte bara vill minska me dendär alkoholen tillräckligt mycket. Så tror jag det gick till iaf.

Visst man får ha roligt och festa och dricka-men går det till övderdrift så tenderar det att gå sådär förr eller senare...förutom för Ozzy som läkarna har sagt att han har en "superlever" då han tålt så myky i tiderna utan att gå under. Han håller inte på med något nuförtiden men han är inte "odödlig" som folk har börjat säga om honom. Innan Lemmy dog så hette det ju att "Bara kackerlackorna och Lemmy överlever ett atomkrig" man trodde att Lemmy var typ odödlig också men det var han naturligtvis inte. Visst-jag tror på reinkarnation, men ens ego och jag upplöses vid dödens inträde. Så det finns ingen Lemmy i någon andevärld så att säga. Från den synvinkeln sätt har man "bara ett liv" om man tänker på det nuvarande egot man har, som är genuint-men det är ju bara illusionärt ändå och energin formar inom tiden ett nytt ego, tror jag. Om man inte uppnår befrielse från reinkarnationcykeln, som är mycket svårt, men dock inte omöjligt, att uppnå. Och då uppgår I Moksha/Kaos/Nirvana/Ginnungagap-som är den ultimata friheten. Jämför med en dator. Hårdskivan som egot och strömmen som "själen". hårdskivan förstörs vid dödens inträde, men inte strömmen bara för att den kopplas bort ur egot så att säga. Man kan säga att döden är mikrokosmos gravitation. Detta "bortom det kosmiska, bortom tid och rum" är ingen plats-Det är ett tillstånd som inte kan förstås med våra 5 sinnen.

Hahahaha, jag ser framför mig hur det sku vara om just någon sen i utvecklingen-onormal på ett onormalt sätt separ-mamis skulle börja kalla sig för "Wild Child" och nynna: Booorn to be wiild!! i korridorerna och ragga på brudar och helt enkelt bete sig som någon som är onormal på ett normalt sätt, lol! Men vafan. Det skulle kunna vara det första steget till något för en högis-mamis.

Men konstigt att Laiho var för en tid sedan endast (98-08 typ) en teinaridol åt skrikande hysteriska tonårsflickor och sedan blev han hos de flesta tonårstjejer en bortglömd 40-åring. Fyfan vad kusligt det känns! Den ljuva ungdomen räcker en så kort stund!! Var och en i den åldern borde inse hur genuint det är att vara ung istället för att ha alla världens traumor...och inse hur trist vuxenheten är i kontrast till ungdomen och inte vilja bli fullvuxen så snabbt som möjligt...

Samma med Ville Valo också. Vilken 17-årig tjej är kåt på honom nuförtiden? Kanske någon, för all del, men inte är det samma sak som då han hade en massa hysteriska tonårstjejer som var kåta på honom. Allt är så flyktigt och tillfälligt i detta liv. Jag talade med en kvinna i min egen ålder sommaren 2019 och hon sade att I hennes ungdom så var ju Ville Valo SÅ "Ihqu", Lol! Det blev tal om honom då hon hade en gammal affisch på Ville Valo på sin klädgarderob i hennes jobb som jag var och besöka för jobbsaker. Hon visste knappast min riktiga ålder då hon sade så. Det känns konstigt att tiden hunnit ifatt en såhär. Att man talar om Ville Valo tex. som något "som var då" Att det är typ nostalgi och retro nu. :-/ Och så är brudarna knappast lika toleranta mera heller so, de var på 90-talet och tycker inte lika mycket om långhåriga män mera som under det toleranta 90-talet. Eller sådant tenderar de att glömma-alla fysiska ideal glöms hastigt bort, bara mannen har karisma.

Det är lustigt att säga, men för mig är band som HIM och COB fortfarande "nya" band, haha! Det är väl så det är att bli gammal :-/

Jag såg en gammal bild av Laiho och hans dåvarande flickvän Kimberly tillsammans. Bilden är från 98-99 och jag minns att jag såg samma bild i någon musiktidning i slutet av 90-talet. Laiho var klädd i en såndän farkkuväst ovanför prätkärotsin, som verkligen inte var någon 90-tals grej, utan en kraftig 80-talsgrej. Jag minns att jag reagerade på det då den tiden och tänkte att Laiho måste ju ha något hum om saker och ting iaf och inte bara vara en trendipelle, fast musiken är modern mainstream-metal med överpolerat sound. Han var ju nog "The real thing" på det sättet, det kan man inte ta från honom fast jag som sagt aldrig diggat deras musik eller mentaliteten inom dessa "moderna metal-diggare" överlag. Men jag skäller mera på hans fans och bändäre än på honom själv alltså. Han höll i en burk Lapin Kulta och i hans ena bröstficka skymtade man en tillskrynklad mjuk ask röd Marlboro. Det var ju tolerantare då ännu så sådana bilder var inte alls tabu på samma sätt som i dagens ny-viktorianska tidsålder med lättkränkta blomsterhattar. Myndigheterna och ministeriets tanttadaaror sku väl få nåt hysteriskt utbrott av en sådan bild nuförtiden. Hehe, det borde komma en liknande bild i dagens läge så skulle det stå med fetstiltad rubrik såhär: Ministeriön tanttadaarat eivät meitä pysäytä! Lol! Rekommenderar inte rökning, men som fullvuxen borde man få avgöra själv utan att bli stigmatiserad och moralpredikning.

Men på samma gång känns det så surrealistiskt. Att det verkligen är över 20 år sedan denna bild togs!! Och då var det splitternytt liksom. Jag minns det som igår. En kompis berättade vårvintern 1998 att han såg Alexi Laiho på någon krog i hesa ett v-slut dom tiderna. Dom råkade båda två ha likadana bandskjortor med samma band och motiv och kom emot varandra. Alexi Laiho börja bara flina fullt men sa ingenting, berättade kompisen åt mig. Det var vid samma tider som jag såg på Jyrki en dag och de intervjuade honom. Jag tyckte inge speciellt men tyckte de var lite lustigt att han var mejkkad, lol!

Jåå, dendä Kimberly kallade honom tydligen sådär "gollit" för Allugator. De kan man tänka sig att någon brud kallar någon kar för som har karisma och som är "på riktigt". Det låter liksom så, tycker jag. Ungefär på samma sätt som Juha Valjakkala lär ha kallats för "Hanoi" några år innan händelserna i Åmsele. Smeknamn som "Allugator" och "Hanoi" är riktit smeknamn som man kan tänka sig att karar som är onormala på ett normalt, karismatiskt sätt har. Ännu en sak om COB, den andra skivans skivfodral som kom våren 1999 med det gröna norrskenet är snyggt som fan! Helt tydligt inspirerat av Sentenceds jättebra skiva innan det blev trendigt skit "North from Here" från 1993. North from Here är deras bästa och den från 1992 deras nästbästa-sedan blev det bara trendigt skit med Amok-skivan 1995. Boring and uninteresting helt enkelt. Sentenced blev sedan bara trendigt skit som många lyssnade på under 00-talets kliniska metalboom.

5.1.1996 var en legendarisk fredag, för då for jag efter min skoldag i yrkis till postkontoret efter 7 cd;n som var och är fortfarande jättebra. Då nyaste Necromantia, som är ett mästerverk, då nyaste Isengard, då nyaste Mortiis, första Sentenced-skivan som är death metal och helt annorlunda än vad de sku bli (tråkig och steril 00-talets mainstream-metal i typ samma kategori som HIM, Nightwish och COB) Första Absu skivan, Macabre sunsets av bandet Nightfall, Emperor/Enslaved-split cdn. Anagga så det var legendariskt då! Har hört på Isengard, Necromantia och Mortiis skivorna som jag köpte för 25 år sedan för att fira 25-årsminnet av att jag köpte dom! Still going strong med dom skivorna verkligen! Jag diggade dom på riktigt då och diggar dom på riktigt nu ännu. Det var ingen "tuff grej" för mig, där man säljer sina skivor efter några år och börjar lyssna på helt annan musik bara-som många andra. Det är naturligtvis bra att udvidga sin musiksmak-det har jag också gjort sedan dess..men ni förstår väl hur jag menar? Lyssnar man på någon musik bara för en image-grej så brukar man "växa förbi" både den fasen och musiksmaken-då man aldrig på riktigt diggat musiken utan bara köpt en image åt sig som tonåring och pressar sig för att digga musiken bara för att den är "tuff" fast man i själva verket inte gillar den. Inte undra på att man "växer förbi" någon musiksmak då inte!!

Och det var legendariska 90-tals tider, för det var åratal innan(den nya, polerade och poppiga) metalboomen med just Him, COB och liknande. Det var inte alls som det sku bli redan 98 och framåt. Isynnerhet band som Nightwish och HIM är ju i princip pop.

Och så drömde jag i början av januari 1996 att jag åka tåg från Karis. Tåget for långsamt. En kompis väntade vid en järnvägsövergång med mopo och hjälmen på sig. Så mittiallt spårade tåget ut! Man hörde bara BAAAANGG!!! KRAAANGGG KRAAASCH!!!! och nästa minnesbild var att jag vaknade på sjukhuset med hjärnskakning ( i drömmen). Det var en som jobbade i Lärkkulla som också var i sjukhuset och skämtade friskt. Så kom jag hem mitt på natten och såg typ 2 på natten en Mötley Crüe-musikvideo på TV, som handlade om en gobbe som försökte få tag på en pilbåge. Så drömde jag att det var Vietnamkrig och 3 (vietnamesiska) brudsoldater gjorde någon krigshandling och sprang och tog skydd i någon "lokero" vid en pansarvagn.

Det allra bästa var nog, angående soldater i drömmar, var då jag envist drömde positivt om en brud jag inte hade någon chans på under hela 1996, från tidig januari till november 1996. Jag började tröttna på dessa "bedrägeri-drömmar" som för det första gav falskt hopp åt mig under vårterminen 1996 (försökte på henne sommarn 1996 men blev inte ihop med henne, däremot blev jag för en tid ihop med en punkbrud från Pojo karisnattn 1996. Jag tänkte till slut att nästa gång jag drömmer en falsk hopps-dröm om henne, så ska militären komma och slå ner denna dröm!

Så kom det november och jag är i Bulevarden vid gräsmattan utanför lågis och är varm i hjärtat då jag tänker på dendä brudn och jag "vet" att känslorna är ömsesidiga. Med ens kom jag ihåg min föresats att militären ska komma och slå ner alla sådana drömmar! Och DÅ.. vid nästa ögonblick så kommer det körande fullt med militärfordon på Bulevarden. De kommer körandes och stannar och det kommer utspringandes en massa soldater med vapnena i högsta hugg från fordonena och där försvann drömmen och jag vaknade! Jag lyckades! Militären kom till undsättning och slog ner den drömmen! Och efter det drömde jag aldrig mera falska-hopp drömmar om henne! Och jag var helt neutral om jag såg henne tex i affes efter den drömmen.

JAg drömde alltså ofta innan att det var helt som på riktigt och jag tänkte: Och jag som trodde att jag aldrig sku bli ihop med henne! Och att folk tänkte att :Jaha, dom blev ihop nu. Det var ju väntat. Och liknande bedrägeri drömmar.

1996 var ett rikt år för mig personligen måste jag säga! Det hände saker och ting då! 1994 var också ett legendariskt år, men det var mera ett meditativt kontemplationsår och "rusta upp för gerillakrig" år. Hoppfullt det också på sitt sätt men mer stagnativt och helt annorlunda än 1996, då saker och ting bara sade Whooooshhh!! Och allt verkade vara möjligt. 1993 igen började väldligt hoppfullt men stagnera, men som 16 är man så purung så det spelade ingen roll då. Dessutom kan man inte tala om äkta stagnation då man är tonåring då man utvecklas hela tiden då. Det kan kännas så-men i själva verket är det inte alls så.

Nåja, alla år under 90-talet var bra och unika på sina egna sätt. Man var så ung då, fast man 1990 var lort och 1999 tekniskt sätt fullvuxen, men ändå.

Jag ska berätta en dröm nu från mina gamla "drömpapper" från 1996 som jag lite grävde i just (förvarar dom i skrubben) Jag drömde att vi skulle ta hos en kompis som bodde på samma gata (och bor igen nu) Så kom det alla möjliga schack dit. Det blev full kalabalik av någon anledning. En tjockis som också kom på besök dit välte omkull fammos gamla mankka/radio på golvet (Som var hos kompisen av någon anledning) och en annan bekant började lipa fullt, alltmedan en tredje bekant med fräknar sade såhär: De e nog bäst att sluta nu, för det måste både vara rock och roll och inte bara rock. Två snutar stod i farstun och kyttade bängt och smygande mot oss via farstudörrens fönster. Jag såg i min tur söderut via vardagsrumsfönstret ner mot Läppträsk-skogarna, som syntes bra dit ända i drömmen. Jag tror nästan att jag ska fota vad jag skrev på ett A4 papper vad jag hade drömt det datumet som det står där och sätta det hit på bloggen. Ty jag ritar ibland också enkla teman från drömmen, och detta tema är från drömmen jag berättade om här ovan! Kanske man får en inblick i kalabaliken som det blev i drömmen hemma hos kompisen?