"Har du äti Näkkileipä?" Lågisminne från fyran höstterminen 1987.

Alltså i fyran hösten 1987 så var det kutym att man sku fråga den ovetande som man inte hade frågat av, så personen ifråga inte visste vad det var fråga om att: Har du äti näkkileipä? Jåå-å! Har du nångång suta me cykeln? Jåå-å! Så skrattar personen och pekar på en och säger retfullt såhär: Näkki, Sultan! Näkki, Sultan! Det var en såndän Jocke som frågade så av mig hösten 1987 och flinade sedan och sade retfullt åt mig: Näkki, Sultan! Näkki, Sultan!

Så nu visste man ungefär vad kondom var redan innan "Den stora kondomvågen" i femman höstterminen 1988, då det blev modernt att stjäla kortsun från butiker och ta med dom i skolan och blåsa upp dom. Och visa dom skrattande åt brudarna. Jag blåste faktiskt upp några kondomer och bollade med dom förra vappen av rent nostalgiskäl.

Heheh, det är rikit lågishumor detta. med Näkki, Sultan. Jag kom att tänka på filmen Täältä tullaan elämä från 1980 som handlar om elever i en tarkkisluokka i hesa. Så säger en av eleverna, Pete, åt en annan elev, Hakkarainen, såhär: Hakkarainen! Käytä Juomunäkkiä, niin ei tuu niin äkkiä! Så blev Hakkarainen arg och sprang svärandes ut ur klassen medan de andra eleverna skratta fullt.

Jag tycker faktiskt att det började lukta kondom här nu då jag tänkte på kondomer, haha!

En annan "sanonta" eller vad man ska säga var då jag var i ettan. De stora pojkarna frågade: Har du karkki? Så då man sade nä så sade dom Håll käftn! De va å någo speciellt med det, då flera "stora pojkar" oberoende av varandra frågade samma sak av folk och vid nekande svar sade håll käftn! Vartifrån får ongana allt ifrån, lol!

Jåååååå, jag kommer ihåg fredagseftermiddagarna i Lärkkulla 93-94 efter matn så hade jag teknologilektion 45 minuter innan man slapp hem och fira veckoslut. Dvs 93-94. Teknologi gick ut på att vi satt nere i källarn i Lärkkullas studio, och en såndän Martin, som var lärare där då, berättade om studioarbete och tekniska detaljer och så. Vi satt hela gruppen där i den lilla studion och det var en mysig avslutning på skolveckan alltid kommer jag ihåg. Det var en snygg blond brud från Björneborg alltid med på teknologilektionen också och det var roligt att hon alltid också satt med, men det var mysigt annars också.

Januari 1994 minns jag framförallt då jag började få något hum av studioarbete då så var det enklare att följa med. Det var två fredagar efter varann då mulet och nollgradigt där ute, dock med snö. Men våt kramsnö. Från fredagen de fjortonde januari 1994 till fredagen dem 21-tonde var det sådant väder. Fredagen den 21sta januari var vi undantagsvis i ett klassrum med teknologigruppen istället. Vi satt och lyssna på nå LP-skivor som denna lärare Martin hade med sig. Vi sku lyssna på clip av skivor istället då av någon anledning. Jag minns att det stod i en skiva såhär: New Age Music. Jag hade ända sedan 1991 då jag läste om "New Age" musik som stilla elektronisk flytande musik kallades för på 80-talet främst tyckt att det lät intressant, och det lät intressant också där och då januari 1994 måste jag säga. Men jag koncentrerade mig bara på metal då just 17 år fyllda så det var ännu inte tid att börja koncentrera sig på elektronik musik. Den tiden kom nog men några år senare. Jag drömde ju också en dröm 1981 att jag hörde sådan musik, Tangerine Dream aktig musik då jag och min dagmamma och ett annat barn skulle åka till ett sagoland med en båt.

Det var typ elektronisk "sagolandsmusik" i drömmen medan det bar iväg till "sagolandet". Sedan var vi i vardagsrummet mittiallt, alltså i dagmammans vardagsrum och hon satte på en LP med samma "sagolandsmusik" Jag drömde så och visste att sådan musik fanns fast jag inte hade hört sådan musik på riktigt då! Det kollektiva medvetandet... Människan är inte bara sitt ego/jag, utan är en del i något annat än blott ett avskilt och autonomt väsen, som folk vanligtvis tror. Förstår ni hur jag menar? Allt i kosmos hör samman. Det går en geist över alla människor så människan är inte enbart sitt illusoriska "jag". Hjärnan är en slags "antenn" för denna "geist" eller hur man ska uttrycka det. Det förklarar bra saker som telepati. Jag talar inte om det akosmiska självet här, utan om det kosmiska kollektiva medvetandet. Även om jag har haft en personlig teori om att sanndrömmar, telepati och clairoyance kan kanske vara fråga om akosmiska impulser som tränger in i kosmos? Eller det ett rent kosmiskt fenomen. Mycket troligt det också, jag vet inte.

Nå iaf. En låt mindes jag länge, att det var någo kameraljud med i den flytande meditativa musiken i en låt. Likom *kli-klikk!* kli-klikk!* kli-klikk!* ! Jag tyckte att det passade väldigt bra in då liksom. Från den dagen till helt nyligen så har jag stundvis undrat vem artisten var, och nu efter lite detektivarbete häromdagen, så kan jag säga att det var Jean-Michel Jarre med låten Souvenir of China. Och jag som i nästan 27 års tid nu och då undrat vem artisten var. :)

Jag gillar dock mera den musiken från 70-talet. Riktigt djup och tung Kosmische Musik som tidig Schulze och Tangerine Dream (Från 1971-1973) allra bäst! Mycken sk. "New age" musik som Jarre och Kitaro etc låter alltför lätt och glättigt i mina öron. Och dessutom rätt ytligt. Men visst, all Klaus Schulze och Tangerine Dream från 70-talet iaf är bra, Inte bara den tidiga perioden fast den är bäst. Jag diggade iaf denna Jarre låt med "kamerorna som fotar" för jag tycker det lät bra tillsammans med den meditativa synthmattan. Man sku kanske inte tro att det synkkar, men det gör det och passar faktiskt bra som fan in!

Alltså både Tangerine Dream och Klaus Schulze var också med på den samlings-skivan, så antagligen hörde jag det redan då januari 1994 på samma gång, även om han växlade med att sätta på skivor och spelade någon del av en låt från någon skiva och så. Jag lärde mig på allvar om Klaus Schulze och Tangerine Dream då det stod i en flyer för den nyaste Neptune Towers-skivan att For fans of old Klaus Schulze and Tangerine Dream Och jag diggade synthprojektet Neptune Towers fullt och 1995 började en kompis tala om Klaus Schulze. Det skulle dock räcka till 1999 innan jag köpte mina två första Tangerine Dream skivor det året och den första Klaus Schulze skivan oktober 1999 (TD november 1999) Och 2000 så köpte jag alla gamla TD och Schulze-skivor. Det är mera "mogen" musik och mindre musik för tonåringar kan jag tro, så därför föll det sig naturligt att jag började fördjupa mig i det om 20+ även om jag hade potential att digga sådan musik absolut, sedan tidig, tidig barndom om man tänker på dendär drömmen jag drömde 1981 och jag tyckte det var bra då Jarre och några synthspår av Pink Floyd spelades på tv å typ 86-88. Så jag har alltid haft det i mig att digga den sortens musik nog.

Hihhulina störde inte för dom var på ungdomsledarlinjen och vi på musiklinjen behövde inte lyssna på någon kristendomspropaganda whatsoever, ja förutom att flickorna och någon av pojkarna kunde spontant sjunga en bordsbön innan :P Men det var för att många av flickorna var sångfåglar där och sjöng för minsta lilla orsak. Men det var disgusting att höra någon jävla bordssångbön till en främmande kulturs demiurg. Men ingen var så vitt jag vet hihhuli från musiklinjen då jag gick där.. Och flickorna som bodde på internatet var ständigt arga på varandra och talade skit bakom varandras ryggar, lol. Jag såg och hörde det själv otaliga gånger. Sådär lite skämtsamt kan man fråga sig att hur pratar somliga brudar om att ta upp kampen mot patriarkatet och vita straighta män då det råder sånt inbördeskrig kvinnor emellan? ;)

Däremot så var attytiden bland eleverna ofta just snobbig och de diggade musiken på ett sådant sätt, att de älskade ju mer tekniskt och skickligt något var, medan jag tycker om musik på det sättet, att jag mera bryr mig om själva känslan och atmosfären i musiken, än hur bra eller dåligt det är rent teknikt sätt. Samma med studioarbete också. De var fanin av det överdrivet polerade, kliniska och därmed också torra och sterila. Putsar man bort alla misstag i studion, så anser jag att musiken lätt tappar in charm och känsla av "hemmavävd" fiilis så att säga. Förstår ni hur jag menar?

Det fanns också sådana där som inte brydde sig om "populärmusik" utan spelade typ bastuba och trumpet och ville spela marschmusik i militären och sådant. Sedan fanns det jazz-snobbar.

Som jag har i en cd en Sarcofagus spelning från 1979. Och det är mycket mer charmant att dom inte putsat soundet. Det är charmant tex. då innan låten sätter igång hör man en röst som säger: Pyörii! Det ger just känsla av mysighet och "kotikutoisuutta" och just att man ser musik som ett roligt och mysigt intresse, och inte ha något behov att bli en rockstjärna och sell-out och göra precis som ens manager och skivbolag vill att man ska göra.

Alltså va va de riktit för en tecknad Pätkis-aktig serie som jag såg en gång som liten? Jag minns bara att det var ett lejon som röt till hotfullt och åt upp en glad mus. Sedan såg man lejonets ansikte som bara stod och glodde och man såg att musen rörde sig inne i lejonet från lejonets vänstra öga till högra öga så gick musen inne i lejonet. (intakt). Sedan såg man närbild där musen var inne i lejonets kropp och glatt bara spelade på lejonets någon inre kroppsdelar så det lät som en såndän xylofon. Liksom musen var en glad haratand vars ögon bara lyste då han spelade glatt med en påka på lejonets någo inre orgna: Kling, kling, kling, kling, KLING, kling, kling!!! Och lejonet hade svårt att vara och dansade runtomkring, då scenen igen utspelade sig utanför lejonets kropp. Var det månne på lejonets trumhinna som musen glatt spelade xylofon på?

HAHA! Det var en konstig typ i samma ålder som mig men som jag inte kände i Karis på 80-talet fram till 1995. Sedan dess har jag inte sett till honom. Han gick i det som nu är Karjaan Yhteiskoulu.  Han gick alltid omkring ensam överallt på gatorna och gav ett kind of udda intryck. Jag sade engång åt morsan då han kom gående förbi vårt april 1991 att se på han, han e lite märklig, eller någo liknande. Så såg vi på honom från vardagsrumfönstret medan han gick. Så sade morsan att inte tycker hon att han verkar konstig. Han verkar som en helt vanlig pojke i din ålder! Sade morsan. Men sedan stannade han mittiallt upp på gatan, och gjorde en juckrörelse i luften. Typ en knasrörelse i luften liksom. Då sa morsan direkt: JÅÅÅ! Han e FAKTISKT konstig!! :-D


Jåå, engång uppe i kiosken på 80-talet så kom han cyklande och kom in till kiosken och jag hörde att han sade såhär åt kiosktanten: Seitsemän ärttikarkkeja! Han sa nog irtokarkkeja antagligen, men jag hörde att han sade ärttikarkkeja. Så stod han vid disken och glufsade i sig löskarkkina där på samma gång direkt efter att han hade köpt dem. Sedan engång så spelade han flipper i kiosken och hans tunga bara hängde ut ur munnen då han var så ivrig på att spela. Han var nog lite lindrigt utvecklingsstörd eller något. Jag hörde på uppbådet att han ville bli laskuvarjojääkäri, lol!

På tal om det som hände i Usa. Stormningen av Capitolium och så. Det lär ska ha hänt för 200 år sedan också. Sett ur en neutral, sociologisk synpunkt, så händer såntdänt i historien, har alltid hänt och kommer alltid att hända. Big deal. Man ska bara förväntas så emotionellt och känsloladdat ta ställning emot nuförtiden för att vara en "god människa". Märkväl så tycker jag också att det var pöbelmentalitet av junttin att de stormade capitalium, men sådant händer. Mig rör det inte i ryggen i sig. Det enda som följer på detta är att vänsterradikala och journalister kommer desto mera att gråta och förbittra sig över vita straighta män och hur hemska dom är. (Märkväl-de som gör det är alltsom oftast vita själva. Så det är rasism mot dom själva så att säga. Och så brukar de ha sina seliseli-argument att de inte hatar vita straighta män, men... Sedan lyser deras förakt bara igenom. "nejnej, vi hatar inte vita straighta män. Vi hatar bara vita straighta män" Och om man säger emot eller bara skrattar åt deras inskränkta rasism så är man i deras ögon "butthurt")

Så dom gjorde både sig själva och andra en björntjänst. Men som sagt-sådant sker i historien och kommer att ske. Vänsterradikalism är f.ö. precis lika mycket pöbelmentalitet som Trumpanhängarna som stormade Capitaloum. Så det är två sidor av samma mynt. Jag har sett youtube-clip på rasande social justice warriors i jenkkina och dom är minst lika fanatiska som de mest hängivna Trump-anhängarna.

Sedan har man börjat tala om unga personer som "snowflakes" som är så lättkränkta och gråtiga av sig så de är lika sköra som skört porslin och känner sig kränkta för minsta lilla sak. Jaa-a, nu är det i allmänhet mycket kraftfullare virke i generation X som jag tillhör nog!

Jag tar ingen sida alls. Både Trump och Biden som alla andra amerikanska presidenter är bara marionetter ändå. Den enda bra mannen som varit USAS president är Kennedy. Som skjöts för att han var "för bra". Det är som att välja mellan pest och kolera. Det som jag tycker är lite roande dock är så påverkade folk är av media att vara liksom personligt arga på Trump och uttalar sig emotionellt och känsloladdat om honom fast det inte ens är vår president. Som sagt, jag tycker inte heller om Trump och han är helt säkert rotten to the core, men det är Biden också precis som nästan alla andra amerikanska presidenter i historien. Det är som att vanligt folk här i landet älskar att ha någon att hata helt enkelt och att de projicerar sin ingrodda ilska och sitt hat, som egentligen beror på andra saker, på en man som det är "okej" att hata och man inte behöver få dåligt samvete över att hata-nämligen Trumpen. Det är psykologi och i mina ögon ett helt klart exempel på projektion.

Ur en neutral och objektiv synvinkel säger jag detta. Förresten så ändrar val i princip ingenting. Sku val kunna ändra ett samhälle på riktigt, så skulle det vara förbjudet att rösta. Återigen säger jag detta ur en objektiv och neutral synvinkel-som en betraktare, och inte som någon som har en politisk agenda. Det är Loke-mentaliteten i mig som kommer med obehagliga sanningar tror jag. ;) Fastän någon manisk journalist säkert skulle få mig att vara Trumpanhängare, eller "högerradikal" bara för att jag inte vill sälla mig i gänget som skriker och svär om hur dum Trump är. Det är OCKSÅ pöbelmentalitet förresten. Men visst-jag tycker inte heller om honom men tänker djupare och läser inte bara vad journalisterna spyr upp och är sedan efter det journalisternas marionettdocka som säger och tycker precis som dom vill att jag ska säga och tycka.

Jag är varken höger, mitt eller vänster. I själva verket så realpolitik suger. Dock är det roligt att reta politiskt korrekta, då de är lika känsliga för att göra narr av dom, som kristna är om man gör narr av deras "religion" eller döda skäggmurvel på pinne. Lika bajsnödiga är det oftast båda två, lol.

Förresten så är det på det sättet, att media tenderar att bara rapportera om ena sidans fanatiker och överslag men inte andra. Av någon konstig anledning. Kan det vara för att dom sympatiserar med den andra sidan och inte har hjärta att rapportera negativt om dom "Quod licet jovi, non licet bovi" (Det som Jupiter får göra, får inte oxen göra) Klart att journalisterna själva inte medger såndäna saker om man frågar dom. Det är mänskligt, men dumt. De skulle tjäna mycket mera på att vara ödmjukare av sig. Men det är också att de måste vara lojala mot sina arbetskamrater och chefer. Ponera att man frågar ut en kille från något procentgäng. Inte kan han heller uttala sig negativt om gänget, fast han kanske i hemlighet kan hålla med om vissa saker och tycka att det är bra argument. Samma sak är det med journalister. Eller vilken som helst personal i en butik tex. Man håller ihop och är lojala varandra, fast man VET att den utomstående kan ha rätt. Det samma gäller journalistkåren. Fast det finns utan tvekan en del aggressiva och maniska journalister som direkt hittar på någo halmdockor att det är fråga om "högerradikala element" eller något om folket frågar helt sakliga frågor. Jag har märkt att sådana journalister av någon anledning ofta har glasögon och en iskall plirig blick. Det är bara min personliga betraktelse dock.

Detta att journalister bara koncentrerar sig på ena sidans överslag, men helt och hållet ignorerar tex. det faktum att Antifa är en våldsbejakande organisation och gjort sig skyldig till otaliga våldsdåd, kallas för hyckleri Skenhelighet, med andra ord. Det är ungefär som då krista korsfarare trodde att de fick döda och tortera i deras guds namn, men själva trodde de att de var JÄTTESNÄLLA och moraliska då de var kristna. Det "goda" våldet tycks dessa journalister inte bry sig om att rapportera om. Man får den känslan, att de äntligen inte är emot våld som de ger ut sig för att vara, bara det är "de snälla" som använder våld och inte "de dumma".

Jag kommer i allmänhet bra överens med enskilda människor oavsett om dom är svarta vita gula eller gredelina. Så där föll det argumentet och journalisternas våta önskedröm, att jag skulle vara så inskränkt så jag inte skulle kunna ha icke-vita kompisar. Jag bara försöker så ärligt och neutralt som möjligt se sanningen bakom allehanda fenomen. Det skulle aldrig falla mig in att mobba någon för att han råkar ha en annan hudfärg än mig. Eller någon öht. Men jag kan nog vara elak tillbaka om man är elak mot mig. Jag är inte kristen och har inga fejk-nobla värderingar att vända andra kinden till.

Journalister skulle kunna se sig själva i spegeln och fundera över varför man kritiserar dem, istället för att genast göra sig till offer och anklaga de som kritiserar för än det ena, än det andra.

Sedan brukar allehanda "experter" ofta synas i debatter i statliga YLE och annan systemtrogen media nuförtiden. Det är ganska ironiskt detta med självutnämnda "experter". Då experter ska uttala sig neutralt och objektivt så brukar dessa "experter" uttala sig med em agenda i bakhuvudet istället för att vara sakliga och neutrala. Te.x. då det är någon "expert" på högerextremism (Vad som definieras som det är ju ingen enkel och svartvit fråga, som journalister tycks tro. I somligas ögon är det enbart fråga om amerikansk råkapitalism och imperialism och organisationer som Kontra) så då man lite gräver och tar reda på, så ser man att denne "expert på högerextremism" är vänsterpartist. Eller att någon "expert på satanism" som uttalade sig ofta i medier på 90-talet oftast var mycket troende kristna , antingen inom statskyrkan eller någon helluntai-seurakunta. Mycket neutrala och objektiva "experter", huh?! LOL!

Som det var dendä USA-kännaren och talade i TV-nytt efter att pöbeln hade stormat Capitolium. Sådana borde ju vara så sakliga och neutrala som möjligt. Men GUDARS SKYMNING hur han höll ett riktigt emotionellt och känsloddat BRANDTAL där i TV-nytt studion! Killen blev bara hätskare och hätskare. Munnen bara gick på honom och han blev rödare och rödare i ansiktet ju mer han hetsa upp sig själv där. Han talade tom och somliga Trumpanhängare som "fascister". Okej, han använde det högst troligen som ett känsloladdat skällsord, då han personligen var så upprörd över det som hade hänt-men folk som kallar sig för experter och kännare borde inte sjunka till den nivån, att man kommer med känsloladdade invektiv. De borde tänka logiskt istället. Fascism är politik som Mussolinis Italien förde-och man borde inte kalla något annat för fascism. Och jag tvivlar starkt på att det finns äkta fascister inom Trumpanhängarna. Men visst-jag har också nångång själv använt det på det sättet- om man tex. talar om hälsofacism etc. eller kyrkans fascistoida fördomar mot olika sorters musik. Men det är bara skällsord-riktig fascism har det bara funnits i Mussolinis Italien. Som expert borde man fatta det.

Jag skulle ha haft lust att säga åt honom: Tagga ner grabben. Gå och pissa så kanske det lättar! Om du ännu är ledsen efter att du varit å pissa, så ska du få en muffins och en Trip i caféet

Hehe. Efter detta så kommer jag att kalla honom för "Propagandamegafonen" ty han var verkligen som en propagandamegafon i Tv-nytt den gången! Alltid då han är i Tv-nytt efter detta så tänker jag typ att "Aj sidu, propagandamegafonen!"

En sak till som jag märkt med journalister och slika människor, är att de älskar fina titlar som att någon är "Professor" "Doktor" eller något liknande som låter fint. Och de intervjuar ofta sådana med fina titlar,och som tänker precis som journalisterna själva. Och journalisterna myser och pyser över att de med så fina titlar tänker precis som dom Och så kan de ibland få skrämselhicka och förfära sig över att någon "som är professor" och ändå tänker så "fel"!!!

Visst är det bra med att orka studera och så. Men man ska inte ändå gömma sig bakom fina titlar och elvistellä med dom och se ner på random-folk för det. Just att journalister och slikt folk tycks tycka att fina titlar är så otroligt viktigt så tycker jag att luktar lite klassförakt måste jag säga, för att vara ärlig.

Visst finns det bra journalister också, som tex. Ulla Appelsin och Jutta Rabe, som verkligen inte verkar driva en agenda men som har sunt bondförnuft. Och lokala tidningars journalister tenderar inte alls att vara lika maniska och fanatiska som större tidningars journalister. Västis är en het jordnära tidning tex. Det samma kan man verkligen inte säga om "Svenskfinlands Pravda" HBL. Det är nästan lika mycket propaganda som det är nyheter i den tidningen nuförtiden. Och jag har jämfört, för jag vet ett ställe i webben med fullt med gamla husisar över årtiondena och förrivärlden var det inte alls en lika fanatisk tidning.

En sak till. Det är inte underligt att somliga blir arga om media gnäller och pekar ut folk. Det är självklart att folk känner sig missförstådda då media talar skit om dem som grupp och de inte har möjlighet att försvara sig i stor mån från mediernas smutskastning. De får inte sin röst hörd, men det får däremot medierna. Sådant skapar frustration hos vem som helst. Återigen skulle journalisterna kunna se sig i spegeln och försöka tänka lite djupare. Det är minst lika mycket deras fel att världen blivit så polariserad jämfört med vad den var på det toleranta 90-talet. Är du inte för oss, är du emot oss-sådan mentalitet råder överallt nuförtiden. Inte bara hos ,enligt journalisterna, "de dumma". Vem vet, om 10 år kanske jag inte är i stånd att skriva såpass fritt som jag gör nu, utan att riskera att bli åtalad?

Nåväl. Här alltså dendä Jarre-låten med dedä foto-klickandet som jag hörde i Lärkkulla på teknologilektionen efter lunch och den sista lektionen för dagen 21.1.1994 Det blev januari 1994 fiilis då jag häromdagen hörde låten första gången på nästan 27 år!!