Dröm sportlovet 1996 om en "Februari pulkåkar-dag"

Alltså jag drömde sportlovet 1996 att jag for till en gammal närbutik som just hade stängt sina dörrar då. Då jag kom dit så frågade butikstanten om jag vill komma ner och åka "fastlagspulka"? Men först måddes vi springa runt omkring i butiken och sedan äta omelett innan hon tyckte att nu ska vi åka pulka! Jag gick nerför trapporna till butikens källare med henne och hon förklarade något åt mig hela tiden. Trappan var lång och brant var det rätta ordet. Sedan öppnade hon dörren till antingen en annan dimension eller sannolikare var det en teleport till något annat ställe i Finland, då det var en pulkbacka där och såg precis ut som någonstans i Finland. Jag tänkte att vaau!! Vittu så stil!! Då jag såg det nya landskapet och tänkte att man slapp till ett helt annat ställe från butikens källare! En teleport helt enkelt. Påminner mig om en dröm jag drömde 1995 om att man slapp till Sibirien direkt via ett rum uppe i våran vind och jag blev till mig att jag hade gått över ryska gränsen utan vare sig pass eller visum.

Så åkade jag pulka där nerför backan några gånger. Så kom det en bil och jag tänkte att vittu om dom siir att ja åker pulka så tror dom ju att ja e barnsli! Så kasta ja pulka i gömman i nå brakel då bilen kom förbi körnade. Men det kom fullt med brudar gående emot mig och jag blev nojig att dom sitt att jag åkade pulka. Så ändrade sig scenen och jag gick omkring i högis aulan med en massa andra schack runtomkring. Jag hade en Sepultura-skjorta på mig. Och så vaknade jag.

På tal om sportlov. Jag minns sportlovet 1994 också. Fredagen 18.2.1994 så lyste solen och jag var nöjd över att det var en hel ledig vecka!! Jag tog kaffekokaren till mitt rum som jag ibland brukade göra, då jag gillade aromen från den då den kokade kaffe, och kokade kaffe åt mig, som jag sedan drack tillsammans med Yankie-choklad som jag hade köpt från kiosken. (Väldigt god choklad btw, men sällsynt nuförtiden) Jag lyssnade på Rotting Christ-Lp;n "Thy mighty contract" och drömde om en fiktiv blackmetal-brud med långt korpsvartfärgat hår som jag älskade vilt med typ.

Då var mitt liv mera som ett oskrivet blad än det var 1996. Onsdagen 23.2.1994 så hade en kompis som bodde i Lövkulla bjudit mig dit en dag. Han hade bjudit mig och en annan kompis dit. Jag minns det nu bara. Solen lyste och det var köldgrader då jag gick från Kila till Lövis kanske 12-tiden på dagen. Jag var något förkyld men helt pigg och frisk annat än att jag hade lite snuva. Jag var mycket lindrigt förkyld och gick nöjt mot Lövkulla. Jag tyckte att det ska bli roligt att träffa nå kompisar, då jag då levde rätt isolerat. Inte lika isolerat som nu under pandemin, men ändå mer isolerat än de flesta 17-åringar.

Så vid landsbron så kommer det emotgående en brud som jag var förtjust i, men försökte (helt rätt av mig då) att bara glömma, då jag förstod att jag inte hade någon chans på henne(sedan under sommaren 1994 fick jag en fix idé att man ändå ska försöka på henne, fast det var helt dödfött. Men jag tänkte såpass logiskt då ännu februari 1994 så jag förstod då att man borde glömma människan och hitta någon ny att bli kär i.) Hon såg neråt och såg sur ut och hälsade inte. Det var ett rött pentagram sprayat på någon muuntaja-låda aktig juttu i närheten av bron minns jag då just samma gång.

Sedan så kom jag till kompisen. Båda kompisarna var där då och de lyssnade på Black Sabbath. Låten "Solitude" spelade just då jag kom, från Masters of reality skivan från 1971. Ozzy sjöng bara: The world is a lonely place, you´re on your own...

Kompisen som också var bjuden dit sade: Denhä låtn brukar ja lyssna på då ja e på dåligt humör! Vi skrattade lite typ att ja tänkte "Visst, det kan jag relatera till!" Haha, vad skulle man ta sig till utan Black Sabbath!?

Sedan så låtsades vi att vi skjöt med sinko mot kyrkan, som syntes bra från vardagsrumsfönstret. Vi formade våra armar och händer som att vi skulle ha hållit i en sinko och lekte att vi skjöt med sinko på kyrkan. Kompisen nördade in sig på vad för skador det sku bli på kyrkan om man skulle skjuta med ett sånt och sånt sinkoskott, eller om man skulle skjuta med en panzerfaust från 40-talet eller en modern sinko. Det var riktigt kul. Vi talade bla. att de sku va stil att bara se från fönstret hur kyrkotornet rasar och att det sku komma en rök-kaskad upp ur kyrkan och så.

Så minns jag att vi for ut och promenera. Jag for till Lövkulla kioskin och köpte tobak. Jag köpte en Camel och en röd Marlboro. Camel åt mig, och röd Marlboro åt kompisen, som inte vågade själv köpa tobak fast han hade ålder då, då åldersgränsen då ännu var 16. Slutade ju 1999. .

Men det var mycket tolerantare tider då. Det var en feeter kärring i Lövkulla kioskin då och hon SKRATTADE bara då ja sa att ja vill ha en Camel å en röd Marlboro. De va ingen moralpanik alls. Frågade inga henkkare eller nåt fast jag bergis såg yngre ut än mina 17 år då. Det var liksom en tolerant ilmapiiri där i kiosken då minns jag. En stor feeter kärring, men glad som fan å sålde tobakin utan att fråga henkkare.

Jååå, ja tyckte både om Camel å röd Marlboro å rökte dessa båda sorter då, men även Lucky Strike var gott och Colt. Och Winston som man fick från gamla Shell var också ett jättegott tobaksmärke då på den tiden man ännu rökte. Jag har aldrig förstått mig på de som säger att tobak smakar skit. Det är skitgött! Men det är så ohälsosamt, så det är därför man gör bäst i att inte röka. Men det är ju var och ens privatsak det också naturligtvis.

Så gick vi mot reningsverket på gång och cykelvägen, bara för att det var skönt att vara ute och promenera. Solen lyste bara och vi for upp till ett gamal rotiger ödestuga som fanns där då. Kompisen skrev på väggen där "Ahtisaari on alkoholisti" Polisen körde förbi med sin Saab-900 där nere på vägen såg jag. Så sade ena kompisen att han brukar åka pulka! Jag tyckte att gör du de. Så sade han: Jåå, de e stil! Och jag visste inte vad jag skulle tro och tänkte att tur att inga brudar hörde dedä! Haahaha! I den åldern är det ju barnsligt att åka pulka tyckte man. Det var tufft och karismatiskt att vara på typ nå kotibileet och dricka Lapin Kulta rakt ur flaskan, men okarismatiskt och barnsligt att åka pulka, lol! Jag skulle ha skämt ut mig om någon brud sku ha hört de, fast det inte ens var jag som sade det, men en kompis till mig.

Sedan så kokade kompisen kaffe då vi kom till hans igen och sade att morsan sa att ja sku bjuda på kaffe å kex! Så tog han fram goda Dominokex från skåpet och vi satt i köket och drack kaffe och åt kex med god aptit. Just då kom kompisens morsa hem från jobbet och hälsade och sade att Jaha, ni har hittat någo. Menandes då vi åt kex.

Sedan var klockan kanske 10 över fem och kompisen for hem med sin mopo först. Jag minns inte riktigt vad det var som var roligt, men jag var i kompisens rum och såg ut på de andra kompisarna och kompisens lillbrorsa såg också ut från fönstret och flinade. Kompisen som for hem med mopon vände sig mot mig och visade "tummen upp". Den gyllenne-februari solen lyste då rätt lågt på himlen och gav åt hela landskapet ett gyllenne intryck.

Sedan var det dags för mig med att gå hem. Jag drog en Camel medan jag vandrade nerför Lövkulla-backan. Det kom en f.d. klasskaveri från lågis förbi i en bil. Hon moinade. Jag hade inte prätkärotsin på mig då, men en liksom såndän blå vinter-farkkurock med såndänt vitt foder innanför. Ganska snygg rock. Och varm framförallt. Jag gick via pumpviken mot centrum sedan, för jag tänkte vara till Varuboden och köpa lite godis. Så gjorde jag det och gick sedan hem. Nyaste 91:an hade kommit med posten och pärona had kommit hem från jobbet båda två. Jag satte mig för att läsa 91:an. Det började med en riktig crazy seriesnutt där dom var ute i skogen på manöver och generalen hade skitun och var på tuppen och ropade hela tiden FURIIIIIR!! NY RULLE!!

Så på natten så spelade jag ett Commodore-64 spel vid namn Gryzor. Näsan rann åt mig och jag åt Vicks Blue medan jag spelade Gryzor. Men det var riktigt mysigt ändå.

Nu blev det mars 1994 feelis här mittiallt. För jag kom ihåg en gammal puli med glasögon som trodde jag var någon annan mars 1994 utanför Varuboden då jag gick förbi där, men stannade då han började tala med mig. Han höll just på att rulla en sätkä åt sig och börja tala med mig. Så fällde han toppan med tobak på trottoaren och sade: Nå Perkele! Och tog upp den och började tala med mig sedan glatt igen. Och sade att Ja kohta sulla kai on inttiin-meno edessä! Han trodde helt klart att jag var någon annan, men jag spelade med och låtsades vara dendär andra han trodde att jag var, lol. Det var utanför Varuboden.

Sedan några dagar senare så gick samma puli förbi vårt då jag kommit hem från skolan och var ensam hemma. Några ongar började provocera honom och skrek nåt åt honom, och han börja springa efter dom men gav efter ganska snabbt. Jag såg det från fönstret. Så kom det en ung kvinna med barnvagn. En nybliven mamma tydligen, gående. Hon kan ha varit en 25-30. Hon stannade upp vid korsningen och stod där i typ 5 minuter. Jag antar att hon tyckte att dendä pulin som gick framför henne var otäck och hon väntade på att han sku gå vidare. Ett sådant intryck fick jag.

Jag diggar 1994 just därför att livet var ett så oskrivet blad då och det skulle mycket väl ha kunnat vara en plattform till något riktigt nytt. Fast det inte hände just något 1994 på det sättet så hände det i mitt sinne massor med saker. Det var ett introspektivt år. Redan 1995 hade jag skjutit mig i foten totalt, då ja trodde att de bara var en tidsfråga innan jag sku bli ihop me dendä brudn, då jag hade börjat tänka positivt, LOL. Och jag hade gett upp gitarrspelet då i princip helt, som jag berättade om i mitt förra inlägg och yrkisstudierna också höll på att skita sig. Men är man en ung "tuhlaajapoika" så är man väl just det.. Men man måste lära sig från sina misstag. Den som inte gör det är en loser. Fast någon loser är jag verkligen inte, menar inte det, LOL. Loosers brukar man känna igen just av att de aldrig lär av sina misstag, skyller sina egna misstag på andra och som inte har några som helst hämningar eller självkontroll gällandes porr, skräpmat och alkohol och annat beroendeframkallande. Och som inte har ambitioner inför framtiden, och som inte har några kulturella eller andliga intressen whatsoever. Och som sitter hemma och är molokna bitterkukar. Det är låg-karisme, låg-energi människor liksom. Ledsen får man ju vara ibland. Men är man en moloken bitterkuk som skyller sina egna misstag på andra och skyller ifrån sig allt. Ja, då är det en helt annan sak.

Visst, det skulle ha lyckats fram till typ 1999 att metaforiskt sett göra en "Augusto Pinochet" mot sig själv. Att göra en statskupp mot sitt eget jag, utlysa "Martial Law" under en genomgångsperiod och skärpa sig mycket ordentligt...lära sig benhårt spela gitarr. Lära sig benhårt att på riktigt ragga brudar. Kastat ut romantiska illusioner ur mitt psyke med hård hand. Studera med hård hand och disciplin. Etc. Etc etc. Jag borde helt enkelt ha Man up. men 1994 sku det inte ens ha behövts en statskupp ännu. Det var ett så oskrivet blad livet och man var så ung och grön så det skulle ha gått lika bra med fredliga reformer då ännu och ett frivilligt maktskifte.

Och 15.2.1991 var en fredag och man hade sportlovet framför sig. 9 dagars ledighet från skolan! Jag och en kompis, den kompisen i drömmen som jag berättade om i mitt förra inlägg som i drömmen kom till mitt mitt på natten, hade bestämt oss för att göra fanstyg den kvällen. Jag lyssnade på Motörhead och drack Brazil-apelsinsaft direkt ur burken medan jag väntade på att han sku komma till mitt. Jag stod sedan i farstun kanske halvsex-tiden för att se då han kom, och han kom cyklande ivrigt och vi var jätteivriga och glada över att vi sku göra fanstyg den kvällen. "Fanstyg" var alltså ingenting annat än små grabbiga hyss som att ringa på folks dörrklockor och springa iväg och så samt lite annat smått och gott. Men man kände sig tom. tuff då som 14 att göra sådana saker, haha!

Vi gjorde hyss i Kila lekis-området och sedan for vi till Sisu-bostadsområdet och satt en gräsklippare utanför ens hemmadörr och liknande fåniga saker som vi gjorde, men som vi tyckte var roliga. Så öppnade vi kioskdörren till Kila-center kioskin som fanns då och kompisen ropade bara in i kiosken med full hals: VEM FES?! och så sprang vi till en busshållplats och smygkikade genom ett hål i busshållplatsens plåt då kioskkärringin öppnade kioskdörren och såg sig argt omkring, alltmedan vi stod vid busshållplatsen och tryckte. Man hörde bara då dörren öppnades först *klingelinng!* (då det var en klocka ovanför dörren som signalerade att det kom en kund då dörren öppnades) Och sedan: VEM FES?! Det var riktigt komiskt tyckte vi.

Så berättade kompisen hemma att vi hade vart i Kila och gjort hyss och kompisens morsa förbjöd kompisen att vara kaveri med mig för en tid, haha!

Augusto Pinochet-metaforen är så bra, så jag tror igen att jag ska visa 11.9.1973 då Pinochet-trogna förband hårdhänt tar makten från Salvador Allende (metaforiskt sätt min lata och svaga sida då kan man säga) Tar varken del hit eller dit politiskt sätt, lol. Men detta ska enbart tolkas metaforiskt som att jag borde ha gjort en likadan sträng och kompromisslös statskupp mot mitt eget jag på 90-talet. Och om jag sku ha lekt ett sådant kind of rollspel, att jag har gjort en statskupp och har kuri och disciplin-så sku det ha känts mycket roligare och meningsfullare att faktiskt ha kuri och disciplin med sig själv! Och att jag ska om-möblera mig själv, min personlighet och image. Det är psykologi.

Det om det förikväll faktiskt. Nu ska ja lyssna på nyaste Benediction-skivan igen. Den e kanonbra! Sånhär statskupp mot mitt eget jag borde jag alltså ha gjort: