Hur jag tolkar en detalj i en dröm som jag drömde sportlovet 1996

Alltså jag minns en dröm jag drömde sportlovet 1996. Och den drömmen var på det lilla sättet, att bruden som jag då var förtjust i var hemma hos mitt, då jag ju ännu bodde "hemma" (Hos pärona alltså) En brud som jag i realiteten inte hade den minsta lilla chans på, och bra så, för jag var inte kär i henne alls egenligen, men i bilden jag hade målat upp av henne i mitt sinne.

Nå iaf, jag drömde att hon var hos mitt och hade håret i hästsvans, något hon inte brukade ha. Hon påminde i drömmen om en snygg brud i en FIB-aktuellt tidning, som just hade håret i hästsvans. FIB-aktuellt hade ju andra juttun också och inte bara mjukporr och lättklädda och rentav nakna damer. Jag köpte en kasa porrisar 1991 av en från paralellklassen och i en av porrisarna fanns den snygga bruden som jag tyckte var extra snygg. Det var bara FIB-aktuellt om jag minns rätt som var i bunten jag köpte för 20 mark. Gamla FIB-aktuellt från 70 och 80-talet. Jag drömde faktiskt om honom nyligen. Att vi var i hans gamla rum då han bodde "hemma" ännu (hos sina päron) och vi såg på gamla FIB-aktuellt tidningar. Vi bläddrade igenom dom och visade brudarna där för varandra och frågade typ att Sku du stiga på där? visandes den nakiga brudn i tidningen. Så var nästa bild i drömmen den att jag körde en svarter bemare i full fart mot Ekenäs i nattens mörker tillsammans med han jag köpte tidningarna av, för jag och han sku fara ti Ekenäs och ragga brudar.

Den symboliken som jag tänker på är denna: I drömmen såg hon en Mars-chokladbatong som var min. Hon frågade mig: Får ja ta denhär? Så sade jag: Jåå, ta den bara!

Jag tolkar drömmen på det viset, att jag "gav bort" min manlighet då jag blev kär i henne och närde den illusionen att vi ännu kommer att bli ihop. (Och jag blev typ kär på det sättet att jag trodde på någon jävla Disney-fantasi om att ha "hittat den rätta".) Varför en sådan tolkning? Jo, Mars är ju krigets gud-motsvarigheten i vår egen mytologi är Tyr. Jag gav bort liksom det maskulina(krigets gud) då jag kära ner mig i en brud och trodde på en naiv Disney-aktig fantasi om att ha hittat den rätta, istället för att vara "Bad Boy" och liksom Ugh! och kar, och inte som en kär "herkkä runoilijapoika" som trodde på en Disney-fantasi. Det var det som det symboliserade tror jag nog, då jag sa åt henne att hon får ta min MARS-pötkö. Jag gav bort min manlighet till min egen fantasi om Disney-romantik "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Men är man 19 och oerfaren med relationer så kan man ju ha litet fixa idéer.

Jååå, jag kommer ihåg en UFO-juttu som jag läste från en bok just sportlovet 1996. Det var på det viset, att en japanes körde en kväll till ett högt berg för att prata med sin brorsa med en radiotelefon. Brorsan bodde i en avlägsen del av landet, så han for högt för att det sku vara kenttä att prata med radiotelefonen. Han hade sin 3-åriga dotter med sig i barnsätet.

Så då han hade avslutat samtalet så bländades han mittiallt av ett blåvitt sken överalltifrån. Han såg en humanoid som stod och såg in på honom från det öppna förar-sidofönstret. Humanoiden hade någon tratt från munnen och det kom något osammanhängade ljud från röret och det hördes som att man spelar prat snabbt från en bandspelare. Han var som förstenad och lyssnade på pratet han inte förstod något av. Sedan då det var över så körde han bara ner från berget, kom ihåg sin 3-åriga dotter, stannade och såg mot baksätet. Till sin stora lättnad hade hon bara sagt: Jag är törstig pappa! Det är ett påstått fall alltså. Säger inte att det har hänt just så och spekulerar inte vad det var eller inte var.

Jååå, det var en målning på det påstådda fallet i samma bok, och det såg jjjjJJJÄÄTTEkusligt ut me dendä humanoiden med tratten i munnen som med lysande runda ögon utan pupiller såg in rakt genom bilens sidofönster. Men det är roligt ibland att läsa om kusliga saker!

Jag kom mittiallt bara att minnas då vi i slutet av maj år 1990 var med hela vår klass (6A) I Golden och fick en stor glassportion var för pengarna som blev över av klassresan. Det var nice. Kerstin var ju också med. Det sku snart bli sommarlov och nästa höst skulle man börja i HÖGIS! Och förväntningarna var jättestora och livet var bra.

Jåå, jag tog glassen utan vispgrädde, för jag tycker int alls de passar in i glassportioner, som det var kutym den tiden att de serverades med vispgrädde, som ju annars också är uäk. Jag tog en Banana Split utan grädde minns jag. Den var god nog. Vi åt i Simpukka ofta 1992 glassportioner, och jag ska berätta i mitt nästa inlägg om "Syksyn Sävel kasiysi" jappen. En dabb som jag såg första gången i mitt liv i Simpukka onsdagen 12.2.1992.

Det allra värsta är ost! Jag avskyr ost. Det smakar blä och luktar vaginal svampinfektion. En lustig liten detalj är att Alexi Laiho lär ska ha avskytt ost också. Någon brud lär ska för att lite bråka med honom ha skjutsat honom till en ostbutik, "Juustoportti" och sedan kört därifrån, då hon visste att han avskydde ost. Det låter precis som om att någon skulle hitta på en likadan jekku åt mig också, då folk vet att jag avskyr ost.

Inte för att jag någonsin har diggat Children of Bodom och hade inte mycket till övers för det senare rockstjärne-levernet, glamour liv och så, men han diggade faktiskt hederliger musik också som Darkthrone och var tydligen rätt ödmjuk. Där skulle sådana som rynkar på näsan åt otekniskt spelande ha något att fundera på. Allu kunde spela gitarr tekniskt bra, men diggade ändå mindre tekniska bänd. Jag har aldrig förstått mig på teknik-snobberi. Det är ju förfan KÄNSLAN i musiken som borde vara huvudsak! Och Allu är ett exempel på att man behöver inte bara digga tekniska band "som kan spela!" bara för att man själv spelar tekniskt bra och tvärtom kan man också bra tänka, varför inte?Folk är så svartvita ofta och tänker så svartvitt. Det är "antingen eller" för folk i regel. Jag har aldrig förstått mig på varför man vägrar att digga ett band för att "de inte kan spela" eller "spelar amatörmässigt" då det är känslan som räknas som det främsta. Det finns de som tycks digga musik med kall logik och inte med känsla. Som bara diggar det tekniska i musiken och inte själva känslan. "Lärkullister" hör inte sällan till den ullen. Det har 2 oberoende av varandra också tyckt och sagt åt mig, innan jag har hunnit säga att så tycker jag också! Så jag är inte ensam med den iaktagelsen. Men visst-det finns väl olika sätt att digga musik på också och inte bara olika musiksmaker.

Hahahahahah, det är en kristen som var elev i Lärkulla och som nu är pastor i österbotten. Han frågade helt överraskande av mig våren 1995 att Sepultura, de tycker väl du om? Så fråga han mig: Nå va tycker du om Morbid Aingl då? Han uttalade alltså Morbid Angel så. Folk kan ibland överraska! =)

98-00 läste jag med nöje intervjuer av honom (Allu), då vi hade ganska mycket samma musiksmak och så sådär annars. Samma generation också fastän han var några år yngre än jag. Men han var liksom barn av samma tid så att säga. Han förstod sig på old school mentalitet, fastän han var "new school" ungarnas förebild, så att säga.

Sedan orkade jag inte följa med mera då det blev trendigare och trendigare,och mera och mera glamour och rockstjärne-aktighet. Han såg, bortsätt från de tidigaste åren, mer och mer ut som en plastisk rockstjärna sedan med lika plastisk musik. Men efter hans bortgång så har jag faktiskt börjat minnas att jag läste med nöje intervjuer av honom då just i tiderna. Han var ju nog liksom "The real thing" så att säga. Han var "på riktigt" fastän han spelade skit musik i mitt tycke och hade patetiska bändäre. =) På riktigt på det sättet att han faktiskt var någon och ingen posör eller wannabe. Jag har inte ägnat Allu en tanke sedan typ 2001, men sedan han gick bort så började jag minnas att jag läste intervjuer av honom förr just från Soundi och andra musiktidningar. Han var på riktigt, och fick ju brudar därför. Han kunde faktiskt föra sig mycket bra för att vara så ung som han var då. Jag såg på en intervju av honom i Youtube från 2000 och karn är mycket "sanavalmis" och får allt han säger att låta bra. Jag skulle förmodligen ha gått i lås om jag skulle ha vart i en liknande situation som 21. Och såg dessutom mycket lortaktigare ut än Allu då och långt efter jag hade blivit mera än 21. Och skitlångt hår som såg friskt och välväxande ut hade han.

Det känns så konstigt att typ nyligen var Allu och COB liksom Rising star, unga och ivriga. Sedan mittiallt är han borta och det gått 20+ år!! Det känns eländigt att tiden ska gå på dethär sättet. Men som det var någon som skrev, att bara väldigt få lever över 50 med ett sådant leverne. Ozzy med sin superlever och Lemmy är undantag. Ozzy drack 4 flaskor brännvin om dan på 80-talet under sin värsta festarperiod, men ändå är hans lever i prima skick! Lemmy igen kunde dricka 20 stop öl och vara helt normal och verka nykter trots det. Som vi spekulerade i Simpukka april 1998 jag och två kompisar vad som skulle hända om man skulle va å doka tisammans me Lemmy, så sade ena kompisen "Han sku antagligen supa oss under bordet och sen fara på jatkot".

Hahahahahah, jag minns en kompis fölsedag 1986. Jag ville inte komma till fölsedagskalaset, då jag visste att man brukar få gräddtårta på fölsedagskalas, som ju i mitt tycke är uäk. Jag frågade om det är gräddtårta man får? Så sade han att Nää, de e chokladtårta me liksom sylt mellan choklan! Så kom jag på hans fölsedagskalas och så var det gräddtårta. Jag sade ingenting, men han sade ba åt mig såhär: De va nu bara grädde!

Vetni va kräfta e på norska? Botntång! Hahahahah. Å vessapaper e rumpekrafs å banan e guleböy.

Jåååå, nu mindes ja mittiallt bara en fest hos en kompis i Lövkulla-ghettot lördagen 7.3.1998. Värden hade dokat kalja hela dagen, han hade börjat tidigt. Han ringde redan mitt på dagen åt mig och verkade ha bra nousu på gång. Jag var nu inte så i schicki fast jag hade faktiskt rysk St.Petersburg vodka som jag fått av farsan då han varit i Ryssland då. Köpt från ryska Alko och ingen skum kiosk, så det var rent och tryggt, men jag hade vett nog att inte bälja i mig det på kort tid, för jag avskyr yrjökrapula. Jag frågade om han vill höra japansker heavy? Och satt på Sabbat i luren åt honom. Det minns jag, men han satt på luren då han inte diggade sådan musik. Hahahhaha, det är humor då vokalisten ofta sjunger med en gäll asiatisk stämma liksom. Det är Blacking die hard Hamaguri metal, lol!

Jag drömde faktiskt natten innan festen att Sabbat had gett ut en live-skiva. Och man hörde någon från publiken, mellan två låtar, som skrek gällt: Haissani huuttanaa!!! De låter ju japanskt. De va däför som jag råkade lyssna på Sabbat då han ringde. Så drömde jag på samma gång att jag var på nåt ställe där det var en fönsterkupol i taket och jag såg på stjärnor via den. Det drömde jag samma natt.

Jag har faktiskt sett Sabbat live i hesa 2008. Det var jätteroligt! För Sabbat är ett humoristiskt band. Vad kan man vänta sig av band som har en skiva vid namn;: The Devils sperm is cold, lol!

Alltså det var nu en "fest" så att säga. Schacki satt vid köksbordet och gamla högistraumor dök upp och det skreks och argumenterades om vem som hade fittats med vem i högis. En kille drack nästan en hel flaska vodka på 20 minuter och for sedan till vessan och spydde och somnade en och en halvtimme. Sedan kom han ut, såg sömnig ut och var kritvit i ansiktet, men hade humor nog att ironiskt säga "Mera sprit! Vem bjur?" Men han for nog hem å sova direkt efter.

Så började vi alla sjunga i kör Eppu Normaali-sången "Baarikärpänen" där vi satt kring köksbordet: Ryyppämään, ryyppämään, joka aamu sännätään, ja kun päivä on ohi niin lisää kännätään. Tahdon olla juovuksissa aina sekä maanantaina, tiistaina, keskiviikkona, ja torstaina. Siis ryyppämään, ryyppämään... sjöng vi allihop riktigt i en fyllekör. Det var riktigt kul fest sedan ändå. Det kom upp sedan en enda brud, men hon var upptagen och kom upp med sin pojkvän där i nå skede. Jag minns då jag for till vessan å sku pissa, så stod det redan en som pissade där då jag öppnade dörren. Jag sade sori och satt fast dörrn. Så såg jag instinktivt mot sovrummet, som var intill vessadörrn. Det var bäckmörkt där och jag såg ingenting, men jag hörde en ynklig kararöst som sade: Nejnejnej, kom int hit nu! Och så var det dendär killen som var där med sin flickvän! Men jag såg faktiskt inte vad fan dom höll på med där i sovrummet, och ville inte veta heller, men jag tyckte det var roligt och började ba skratta fullt och ljudligt. Hans ynkliga och oroliga röst lät så rolig.

Heheh, nej alkoholism är nog bara tragiskt och patetiskt. Men är man ung så är sådant roligt. Och förresten, högis? ALLA fittades me ALLA i högis. Int ska man ha traunmor för det. Man fittas tibaka. De gjorde jag med å int fick ja nå traumor av högis. Men för all del, jag kan förstå att någon kan få traumor av det. Beror ju på också. Ingen SLOG mig i högis liksom, det var bara munhuggeri. Men de finns ju sådana som råkat illa ut i högis, det förnekar jag inte och det är tragiskt. Men litet är det också fråga om egen attityd också.Int för att det rättfärdigar att fysiskt gå lös på någon dock. Ofta blir folk i högis ännu fittigare på någon som inte fittas tibaka och ger sig ännu mera på en sådan person. Så det är därför som det är så sjukt då vuxna säger åt högiselever att man inte ska ropa tillbaka, att man tvärtom ska gå och tjalla åt lärare, och det är BIG nono... Man går aldrig till en lärare och tjallar. Det är grundregel nr1. för en högiselev. Man ska int va en golbög, utan man ska fittas tillbaka, och slå tillbaka om man blir slagen. Gör man inte det så blir det bara ännu värre. Och man ska inte vara rädd för att slå fast man kan bli slagen tillbaka. Ett knäckt näsben läker mycket snabbare än skändad ära, vilket man får om man inte ger tillbaka. naturligtvis är "bättre fly än illa fäkta" bättre ibland, om te.x ett helt gäng kommer på en eller så, men det förstår folk nog. Får dom fast en i en sådan situation så ska man göra så mycket motstånd som det bara går) Jag förstår inte vad vuxna tänker på ibland!! Har de glömt bort ALLT sedan de själva var tonåringar?! Tydligen går de så för de flesta, men jag har lovat mig själv att jag inte tänker göra det någonsin.

Jag hade ett paket knack-korv med till festen ifall jag skulle bli hungrig. Och så blev jag hungrig! Jag åt upp hela paketet, medan några skrattade åt mig då jag mittiallt tog fram paketet och tyckte jag var rolig.

Under dessa tider var jag arbetslös och icke-studerande ett varv. Alltså vårterminen 1998. Man förstod inte hur bra man hade det. Bodde "hemma" ännu, såg på Dallas-repriserna från tv:n på dagen och bara tog det lugnt. Jag satt bokstavligen hemma och såg på Dallas istället för att göra nån nytta. Nu var man liksom liiite latmask då just nog!

Nu är det 28 år sedan sportlovet 1993! Det var faktiskt ett tråkigt sportlov av nån anledning. Inte skit annar men långtråkigt. Minns inte därför så myki av de sportlovet.Jag minns att vi spela Sega Megadrive hos en kompis, ett motskarspel. Och en poliskonstapel me motskare som kunde komma och ge böter i spelet kallade vi för "Orunkle" för att han hette så konstigt. Han hette "O´Rourke" om jag minns rätt. Men det blev att säga, då vi mittiallt hörde den olycksbådande sirenen från Orunkles polismotskare några ögonblick innan den dök upp bakomifrån: Neeeej! Nu kommer Orunkle igen!!! Voi nu vittu ändå!!

Nu mindes ja mittiallt bara va dedä motskarspele hette! De hette Road Rash. Sedan var jag ju i hesa på fredagen 26.2.1993. Jag köpte Riistetyt, Tervet Kädet och The Exploited den gången. Det var en hc-betonad gång då. Jag hade länge suktat efter att köpa gamal finsker hc och ögonen typ lyste på mig då jag plockade upp Riistetyt och Terveet Kädet LP;na då den gången.

Jååå jag minns då jag var hemma efter skolan en dag våren 1994. Jag hade på klockradion och kanalen Radiomafia. Det kom en låt av Take That i radion och jag blev helt att Va?! Hur kan någon tycka att dedä e nå bra?! Jag blev uppriktigt sagt väldigt överraskad, för jag tyckte det var så skit så jag inte kunde fatta hur någon kunde digga det. Liksom så meningslös och dålig musik. Dåtida mainstream-flickors favoritmusik. Nu måste man ha paineita av att vara en mainstream-tonåring, då man måste vara så otroligt mån om att vara så "normal" som möjligt, lyssna på så "normal" musik som möjligt, ha så "normala" och politiskt korrekta åsikter som möjligt, klä sig så trendigt som möjligt...och ve den som avviker, ty då mobbar de "toleranta" mainstream-människorna den som avviker det minsta lilla från det "normala".

Det visade sig sedan nästa dag att kompisen hade hört precis samma låt från samma kanal under samma tid, då han körde hem till Svartå och hade på Radiomafia i bilradion, och så kom dendä Take That låten, och han hade tänkt likadant som jag att "Hur kan de vara så skit?" ungefär

Haha, jag mindes en lördagskväll tidigt på kvällen mars 1994. Jag gick med en kompis mellan Fokus och det som nu är Latvala, alltså på vägen där. Så for kompisen och sku hälsa på någon annan, jag bara mötte honom och talade med honom en liten stund. Sedan gick jag förbi Uncan, som då ju redan var i Villa-Haga. Det stod ett gäng på kanske 5-6 personer vid den högra dörren som ju är ingångsdörren. De glodde på mig och var alla skvatt-tysta. Så hörde jag bara en lågmäld röst som sa: Kom int hit!

Men int fick ja nå traumor av de, haha. Dedär e nu bara såndän allmän jargong bland tonåringar att man kan säga sådär om folk man inte känner och så. Int behöv man nu va så känslig så man tar på näsan av en sådan jargong sådär direkt. De var typ typiska Bk-46 ungdomar, något som jag varken hade att göra med eller kände. Så det var två olika världar trots att vi alla var samma stads barn. För Bk-46 är nog en "Stat i staten" så att säga, lol. Personligen förstår jag mig inte alls nöjet med att springa efter en boll! Men visst-jag kan förstå det familjära, mysiga och tidlösa med Bk-46 och att man supportar det och hela familjen typ far och se på matcherna och man minns i årtionden efter någon viss match. Sådant skapar trygghet och kontinuitet och människans psyke är sådant att det gillar kontinuitet. Fast jag tror inte att någon i Bk-46 eller någon supporter heller sådär djupsinnigt analyserar det hela som jag. Men det är inte min grej alls som sagt. Men, envar till sitt. Jag är mera musikmänniska.

Förresten var jag inte så mycket i Uncan, för det var långtråkigt där. Jag såg på Kummeli i Uncans tv-rum mars 1994 en mulen lördagseftermiddag tillsammans med en kompis. Det var sista gången som jag var i Uncan som tonåring.

Nåväl, i mitt nästa inlägg så ska ja berätta lite mera om Syksyn Sävel-89 jappen!