En dröm om Lemmy 1996

Alltså en kompis drömde våren 1996 att jag och en kompis var i Borgbacken. Lite bakgrundsinfo, det var alltså så-på riktigt och int i drömmen-att i den då nyaste motörhead skivan så kunde man vinna en Opel Corsa med en Spader ess logo som huvudpris om man kunde gissa vad som var Lemmys favoritwhisky. Som tröstpris så kunde man få Motörhead-kondomer. Sedan stod det under Corsan man kunde vinna (det var alltså en bild på den i innerfodralet) såhär: Das Motörmobil! Den var svart och det var ett vitt Spader Ess på motorhuven om jag minns rätt.

Så drömde kompisen alltså att jag och kompisen var vid Borgbacken, och vi stod vid någon sorts scen. Och där stod Lemmy himself med tobakin och whiskyflaskan i handen och pekade på Corsan som också stod på scenen med den lediga handen och tyckte hela tiden glatt: Das Motörmobil! Das Motörmobil! Das Motörmobil!

Så tyckte kompisen åt mig att hihi, vi far å gömmer oss! Så gömde vi oss bakom en buska. Så hör man bara då Lemmy säger med glad och finurlig röst och tonfall: I can SEE youu!!! Så kommer han gående emot buskan och säger hela tiden med samma röst/tonfall: I can SEE youu!! Så just då han kommer så vaknade kompisen.

Så drömde jag i min tur juni 1996 att vi var i affes efter att det stängt och vi var uppe i köket och såg igenom en låda med LP-skivor. Det var en helt pricktyst, ljudlös dröm. Bara synsinnet fungerade i drömmen. Det var en Motörhead bootleg-skiva som vi tog upp. Och i innerfodralet så var det en bild på Lemmy. Och hans ögon rörde sig bängt till höger och vänster hela tiden, fast det var ett foto. Vi pekade i drömmen på Lemmys rörande ögon och flinade fullt ljudlöst. Det var liksom Lemmy/Christer Pettersson/Morfar-meininki. Liksom bängt och nojigt Grundbulten-aktigt att hans ögon rörde sig fast det var ett foto. Alltså Morfar som i Christer Petterssons kompis, som kallades så. Hahahahah! Men jag kom att tänka på en Hangöbo som kallas för "Fafa" :D Det är roligt med smeknamn, som just en (ung kille på 90-talet) som kallades för Fafa i Hangö Åtminstone på 90-talet. Int vet jag om han kallas för så mera.

Så minns jag lördagen 8.11 1997 då vi var i aseman och tog med några kompisar. Vi tog salmare och öl och salmarna for i nå skede upp i skatan ganska ordentligt. Det är ju gott med lite salmarshottar! Men det är bedrägligt då man inte känner av alkoholsmaken. Det var ett päron från Pojo som tänkte börja mucka någo åt oss, men brudarna han var med ryckte i honom och sade att han ska sluta, så gjorde han det. Sedan lämnade han nog oss ifred sedan för resten av kvällen. Kompisen höll i en askkopp i ett hårt grepp och han sku ha drämt till honom i hyvu me askkoppen om han skulle ha börja slå eller börja ta nå strypgrepp eller någo, för han var i ett skede och betedde sig väldigt hotfullt mot kompisen. Så då ja sa att Hei rauhoittu nytte! Så härmade han mig och så sade han "Pitäis saada turpiin!" (om mig).

Men han var ökänd. Ena bruden som kände honom sade sedan åt oss att vi int ska bry oss om honom, att han e "utripager ur sin morsas reve".

Så vi går sedan hem berusade och glada till mitt då jag bodde hemma ännu. Men det kvittade, för pärona var i Sjundeå på bjudning och sku vara över natten å syrran hade flugit bort ur huset för länge sen. Men vi tog fram syrrans gamla akustiska gitarr och, nu måste jag förklara igen. Det är alltså på det lilla sättet, att i Motörheads liveskiva från 1981 "No sleep ´til Hammersmith" så säger Lemmy med sin hesa röst i välispiichin innan låten "The Hammer" sätter igång såhär: This one is dedicated to the little Philty! It's called The Hammer! Alltså "Little Philty" var Philthy animal Taylor, Motörheads legendariska trummis.

En kompis härmade Lemmy och skrek med likadan Lemmy-aktig röst in i gitarr "håle" så det ekade och lät precis som Lemmy i skivan: This one is dedicated to the little Philthy! Och jag låg på vardagsrumsgolvet och bokstavligen vred mig av gapskratt, då det lät så autentiskt. :P

Hehe, nåväl det är väl roligt att man kan ha roligt ibland å i detta bistra liv =)

Jag kommer ihåg en humor-kassett som var typ någo Hymyhuulet-potpurri. Alltså kompisen ägde en sådan kassett han hade fått av sin morbror tror jag det var. Det var en kassett med roliga sketchsånger. Den första sången handlade om någon som blev kär i en flicka, men dom dog båda två då dom sedan knulla utan kondom och fick AIDS. Det var sommaren 1987 vi hörde på den kassetten. Och det är en sjungande/berättande röst som berättade om det Mutta sitten unohtui kun unohtui se kondomi! Och så fick dom båda två AIDS och dog. Det var ju ironi över den tidens AIDS-skräck, men jag och mina kompisar tyckte bara att det lät jätteroligt då han sa "Kondomi" och spola tillbaka hela tiden så vi hörde flera gånger då han sade "kondomi". Och vi skrattade fullt igen varje gång vi hörde "Kondomi" fast vi hade hört det hundra gånger. Hullulla halvat huvit, som det heter. Hehe.

Så var det sång som jag och kompisarna trodde att jappen sjöng: Kamunkamunk! Kamunkamunk! Kamunkamunkamunk! I själva verket sjöng han nog: C'mon, C'mon! C'mon C'mon! C'mon C'mon, C'mon! Och vi var inte dom ända som hörde att han sjöng "Kamunkamunk!" För en "pojkflicka" i klassen i lågis sjöng också så engång höstterminen 1988 och hon sjöng också "Kamunkamunk!" och inte "C'mon, C'mon!" Vi trodde bara att det var någo humor att han muka sjöng KAMUNKAMUNK! KAMUNKAMUNK! KAMUNKAMUNKAMUNK! som kompisen sedan cyklade omkring ute på gården med BMX-fillare solbrillor och lekte vaaner och sjöng för full hals just så.

Jag tänkte förresten om, jag sku köpa alla Dallas-säsonger i en box. Men det kostar 154... dyrt pris. Det sku dock vara nostalgi, då jag såg på Dallas-repriserna varje vardag vårterminen 1998 då jag var sysslolös för en tid. Det kom mitt på dagen då och jag satt hemma och såg på Dallas, istället för att göra någon nytta. :P. Jag vakna, drack kaffe, for på skithuset, for ut på en Marlboro, åt och såg på Dallas, åt for ut på en Marlboro, satt på kaffe igen..så var mina dar vårterminen 1998, då jag ju rökte också. Jag isolerade mig faktiskt mer eller mindre en tid då..for varken ut på krog eller jobb/studier. Det bara blev så halvt på misstag..inte var det nån baktanke med det då. Men det var ganska skönt på ett sätt- Well, klart det, då man var som en fågelunge som bodde hemma och blev matad och pärona slet på jobbet dagligen :P Man borde ha vetat att skämmas tillika. JAg var så otroligt lat, gillade bara att äta, dricka kaffe, röka och se på Dallas på dagana typ. NÅVÄL. de som är fulla eller stenade dagligen, och som står med hupparn över päronet och hänger och skräpar på stan med marginaliserade individer är det nog mycket, mycket värre med..något sådant brydde jag mig inte om och sådant schack var och är bland de sista jag vill känna och ha nåt att göra med..jag gillade att va för mig själv i hemmets lugna vrå.. och jag skärpte ju mig och började studera sedan hösten 1998. PÅ ett sätt var man då desillusionerad vårterminen 1998 då man märkte att allt kommer inte så enkelt heller i livet. Att man måste ge och ta. Ytterst självklara saker mao, men jag förstår inte varför man väntade sig att saker och ting bara skulle komma utan ansträging då man var tonåring. Som 21 då var man kind of desillusionerad. Men man skärpte sig sedan nog. Tillika kanske det var ett litet "fuck off" statement att jag bara var och satt hemma denna vårtermin. Jag hade en lindrig "Fuck the world" fiilis nog också måste jag erkänna. Jepp. Helt ok. Men då borde man försörja sig själv, och inte som sagt vara som en liten fågelunge som sitter i boet matad av föräldrarna. Vari ligger äran i det? Det är bara omogenhet då.

Jag for då i princip bara ut till kiosken då tobaken tog slut. Annars var jag hemma hela tiden, för pärona köpte ju hem kafi och mat. Int brydde jag mig heller så mycket om att rökning är skadligt för en. Dock slutade jag december 1999 så jag skärpte nog till mig hastigt efter det. Kanske var man milt deprimerad? Jag vet inte. Dolde för pärona att jag rökte. Jag rökte alltid ute och på natten smög jag mig ut och röka och tog alltid väldigt väl vara på fimparna, och rökte aldrig just innan dom kom hem från jobbet så dom inte skulle känna lukten. Nu sku jag ha FÅTT röka naturligtvis som 21, men det var lite nolot tyckte man.

Men Dallas och Kotikatu är dom ändå tvåloperena jag sett på och tyckt om att följa med. Ja, också "Storstad" såg jag på 1991 och tyckte om. Såg aldrig på Rederiet. Slutade att se på Kotikatu dock 2009 då det mittiallt blev jättelöjligt och salkkari-aktigt, då det kom en ny producent till Kotikatu så serien ändrade helt karaktär till det sämre och salkkari-aktiga stuket. Jag tycker att Dallas-huset i Southfork Ranch är så mysigt också. Det är liksom mysiga och koj-aktiga gångar i huset och fönsterlösa rum och så. Som en mysig jättekoja. Å andra sidan.. amerikansk skräpkultur.. men Dallas är nog tvåloperornas och amerikansk skräpkulturs krona. Det är inte ens politiskt korrekt vänsterpropaganda i gamla goda Dallas, som det ju är i moderna amerikanska serier,som jag inte på misstag ens vill se på. Kanske det är hederligare då det är från Texas? Jag har förstått att Texas alltid haft en stark självidentitet och identifierar sig mera med delstaten Texas än med USA i helhet. Å andra sidan är JR Ewing ett praktexemplar på en amerikansk råkapitalist...

Nu fem år tidigare till 1993. Alltså nu då det är 28 år sedan 1993 och jag var i högis på nian den sista terminen, och året 2021 är på det sättet likadant som 1993, att alla datum är på exakt samma veckodag som det var 1993-så blir man ju nostalgisk och får Vårterminen på nian-nostalgi. Då var jag verkligen inte desillusionerad alls, lol! Jag trodde att allt skulle komma jätte-enkelt och automatiskt bara till en typ då den tiden och man var så barnslig och naiv som 16 så man hade jätte-naiva tankar om brudar och så. Och så inbillade man ju sig att man var ååtminstone halv-vuxen som 16.. ok, då räknades 16 åringar som vuxnare än vad de räknas som i dessa neo-moralistiska tider, men ändå.. en 16 åring är nog pretty much en lort

Jag minns lördagen den 13:tonde mars som jag hörde att dom testade den nya digitala sirenen eller sirenknippena vid vattentornet för första gången. Det var ganska jännä då, då man var vad vid den gamla analoga sirenen. Visst, analog teknik är bättre än digital-robotaktig-steril teknik, men då som 16 årig grabb var det jännä. Men soundet på den nya sirenen är torr och steril och död om man jämför det levande, organiska soundet på den gamla sirenen. En kompis fick 39 graders feber samma kväll jag hade varit hos honom. Han hade influensa visade det sig sedan, men som tur var så fick jag inte smitta-fast jag var i hans rum en halv timma tills han sade att han är så sömni så han måst fara å sova, fast det var jättetidigt på kvällen. Jag såg nog att hans ögon såg ordentligt febriga ut, så jag gissade att något var på gångs. Men det kan inte alls jämföras med dessa tider, då man blir otroligt nojig av minsta lilla kliande känsla i halsen eller så.

Lördagen den 20:nde mars så var det Halli-Disco. Men jag var inte där, utan låg mellan typ 20 och 21:30 på sängen i mitt nermörknade rum och dagdrömde romantiska drömmar om en brud jag var förtjust i. Jag tänkte att tänk om man sku gå upp till Ekenäsvägen nu, så sku hon kanske komma förbi med sina kompisar då de var på väg till Halli-Disco? Så lyckades jag somna till en pikoliten stund också och drömde en microdröm. Och den microdrömmen var på det lilla sättet, att jag mittiallt befann mig i en stuga med en tickande väggklocka på väggen, någonstans ute på landet. Jag såg ut ur dörren och himlen var blå och små vita moln drev på himlavalvet. Fast det var ändå ett dunkelt sken för att vara mitt på dagen och det var kind of halvt målat/halvt riktigt landskap. Det påminde liksom som huset/landskapet i "Den vilda Bebin" barnböckerna, eller som någon barnbok av Camilla Mickwits. Typ en psykedelisk paralellvärld som är harmonisk och lugn och sagoaktig och drömsk. Så vaknade jag hastigt till och tänkte att jag somnade visst för några ögonblick?

Haha, så minns jag festen i Borgkila där "vårt bänd" fick spela två låtar, två Mayhem-covers, efter att ett punkband had spela färdigt sitt set. Det var helt nice nog måste jag säga.. Det var lördagen 16.3.1996. Jag hade en Emperor-skjorta på mig den kvällen minns jag och det var stil. Jag var på låtsas-slagsmål med en dabb från Ingå som sku börja slåss med mig (typ på skämt) och han drog ner mig på golvet, så drog jag honom också ner på golvet på samma gång, jag drog honom med mig till golvet då jag hamnade på golvet så vi på samma gång dunsade i golvet där i Borgkila. Så kom det en brud från gymnasiet och drog upp honom och ropade hysteriskt att du blir utslängd om du int kan bete dig! (Det var en gymnasiefest) Han var ökänd för att vara en liten clown som ställde till med trassel överallt. Han passade på i ett obevakat ögonblick då kompisarna var i någon annan del av huset eller ute på tobak och inte såg. Men jag bara flinade åt hans tempor fullt. Han skrek att vittu ni spela skit så satan å de ena å de andra då han drog ner mig på golvet-men jag märkte att avsikten hans var att göra just det, så jag drog också ner honom tillika på golvet. Någon annan typ vakio Tenala/yrkis-rento bondtyp sade raskt med Valmet-lippis röda kinder att ni spela bra så satan!! Så folk reagerade olika :-) Det droppade folk in som anlände till festen medan vi spela. B.la. en såndän Mårten. Och jag såg då han kom.

Basisten var arg och sur hela kvällen av någon anledning, men annars var det jävla huippu meininki den kvällen! Borgkila var full med minderåriga festare från gymnasiet och yrkis. Bordet i mitten av salen var full av öl och vinflaskor och någon enstaka spritflaska.

Sedan började det snöa ymnigt mitt på natten då vi gick hem och jag satt på Darkthrone skivan Transsilvanian Hunger då jag väl var hemma och lyssnade på den med hörlurar i mitt rum.

Faaan, de frestar så perkele att köpa dendä Dallas-boxen med alla Dallas avsnitt!!!! Ja tror nästan att jag ska beställa den! Både för nostalgi och nöjes-skull. Man sku ju faktiskt ha glädje för den. Då det nu är nästan 23 år sedan jag såg på Dallas senast. Man kommer ändå att ångra sig om man inte köper den och den försvinner från marknaden för gudarna vet hur länge? Och vem vet när shit hits the fan och vi blir utan ström i hela samhället? Lika bra att njuta medan det ännu går och köpa dendä Dallas-boxen!