18.12.1993

Denna dag var i början av jullovet 1993. Det var en lördag, precis som i år. Eller i princip började ju jullovet från och med måndag, men praktiskt sett började det ju från och med veckoslutet. Lov ända fram till 10.1.1994, jeee!

Mitt minne från den dagen börjar med att jag och en kompis går i Kila och är på väg upp mot Högvalla-kullan, för att därifrån via fara sedan ner till fågeltornet vid Läppträsket. Gamla, då det nya fågeltornet ju inte fanns då ännu.

Det var en grådaskig dag och nollföre, men snö på backan nog. Kaverins någon släkting kom förbi och jag moinade (för att vi var typ grannar då vi bodde i Kila) men inte kaverin, för han tyckte att han giss int moina på honom. Det var vid tidningsroskisarna ungefär. Alltså de legendariska tidningsroskisarna som vi gjorde hyss i närheten av 1988-1989. Som vi bla rullade ett bildäck ut på gatan just då det kom en bil, och bilen stannade och vi sprang så helvete upp och gömma oss i kullan. Det var faktiskt spännande då!

Så var vi uppe i fågeltornet. Vi kom ihåg en gång, september 1992 då vi var i fågeltornet. Vi gick vid braklet där då på ingen stig. Så hörde vi mittiallt surr av getingar med såg dom inte. Vi såg på varandra en halvsekund och sedan sprang vi så fittan! Vi hörde surret båda två men sa ingenting, bara såg på varandra typ ett halvt ögonblick och sprang sedan för livet!

Sedan tänkte jag att jag sku skoja med kaverin och ropa att hej, ett UFO! och peka mot himlen. Men han märkte att jag började flina, så jag erkände att jag tänkte skoja med honom. Han sade typ "Man märker direkt då du tänker skoja, du kan aldrig hålla masken!"

Jag kom mittiallt ihåg en rolig UFO-rapport som jag läste i Eugen Semitjovs bok "De otroliga tefaten" i lågis. Enligt rapporten så landade ett UFO i Sovjet-delstaten Usbekistan i närheten av en godis-kiosk. Humanoiderna blev så förtjusta i Uzbekistanskt godis, så de plundrade hela gott-kiosken innan de gav sig av i sitt flygande tefat. Hehe.

Jååå, detdär påminner mig om ett amerikanskt UFO-fall som påstås ska ha hänt i slutet av 1800-talet i en bondgård. Nattetid kom det en "spök-zeppelinare" ovanför bondgården och en röst från ovan sade att bonden skulle laga i ordning 80-äggsmörgåsar och en stor panna kaffe. Så gjorde bonden det, och satt det i spök-zeppelinarens korg som hängde ner från en krok och så for de iväg. Kanske var det en hungrig besättning av högst jordiska zeppelin-veteraner? Eller så är det hela bullshit.

Ja had prätkärotsin på mig så som vanligt som sweet 16 och lekte vaaner. Som att det sku ha nån skillnad, haha. Men ni vet, i den åldern. Å andra sidan så kändes detta liv som ett oskrivet blad då. Speciellt som 16 till 17. Så jag är väldigt nostalgisk då jag tänker på dessa tider nog. Och kommer förmodligen alltid att vara så länge jag är manifesterad i detta tillfälliga ego/jag. Mao, tills jag far vidare förr eller senare.

Jag ska berätta en sak. Och den saken är den, att jag tänker faktiskt ha en utiseta i skogen under vintersolståndets natt i år. Alltså utesittning, som är det gamla fornnordiska namnet på att sitta ute i naturen nattetid för kontemplation/meditation. Jag säger inte det för att vara märkvärdig, utan bara för att nu berätta det då jag ändå skriver rätt fritt här. Utiseta var vanligt att ha sittandes vid toppen av en forngrav tex. Men även platser som kullar, vattenfall och liknande är ideala platser för utiseta, samt strategiska tider i kalenderåret för bästa resultat, just tex vid vinter och sommarsolstånd och så. Nästa midsommar kanske jag ska ha en utiseta sittandes i toppen av en forngrav hela natten. Möjligtvis redan under Vappen och natten mot första maj.

Visst. Lite skraj kan man bli om man hör någo konstiga ljud nattetid i skogen ensam. Men det är helt naturligt. Det är mest rädslan man är rädd för- rädslan för att bli rädd. Men det är också en prövning som man måste gå igenom om man vill uppnå insikter. Både det och kölden kommer man att härdas av. Jag, som inte är en småborgerlig tavis med villa, kärring och ongar- har börja känna ett kall att jag måste utveckla mig andligt istället.

Det är att klä sig varmt, men syfte är ju såklart också att prövas och härdas i kölden. Andlighet är inte något flummigt new age skit med naiv tantig "harmoni" och ljusröda moln och "lycka". Inte är andlighet heller fråga om körsång och gamla tanters kaffe och bulla-möten tillsammans med präster under söndagar (Och alla vet vi ju att det kan pågå ett och annat mellan prästen och "tant Märtha"...) Inte heller är det fråga om något halvdekadent nöje där man pimplar rödvin under skenet av levande ljus och lyssnar på typ rumänsk black metal och sedan har "vampyrisk sex" med bruden man är tillsammans med. Riktig esoterisk andlighet handlar mycket om just prövningar. Inte att man går klädd i svart bara för att vara cool och låtsas vara intresserad av sådant, men inte vågar eller orkar utsätta sig för prövningar då det kommer til kritan etc.

Jag bara upplever att jag måste göra detta med utiseta. Det är som att jag sku uppleva ett kall att göra det. Jag vill söka prövningar i kyla och mörker. Istället för att neurotiskt vilja stänga sådant ute och låtsas som att det inte finns, som de flesta människor gör nuförtiden. Och för det andra så vill jag inte stagnera i ensamhet som någon vakio-loser. (som ofta börjar supa också fullt) Det nöjet tänker jag inte ge någon, bara för att jag är singel.

Efter kristendomens inträde så blev det naturligtvis förbjudet med utiseta. De kristna dödade en om man satt ute nattetid, då dom ville att de sku vara förbjudet. Typiskt kristet mao.

Sedan då jag är klar med min utiseta så kan jag fira julen som den hednisk-jordiska fest den är för majoriteten av folket. Dvs en exoterisk solfest. Då mitt arbete med det esoteriska är över efter utisetan och själva vintersolståndet. Då börjar ett sedvanligt närmaste dekadent frosseri för mig i julmat, choklad och öl och whisky.. och en massa mysiga filmer att se på. Som tex. Kummisetä-trilogin jag köpt till julen och Star Wars för att nämna några filmer. Vad det ska bli mysigt! Jag skiter i om någon tycker att Utiseta är "konstigt". Varför skulle jag bry mig om det? Om våra stolta förfäder höll på med det (vissa av dom iaf-då som nu var ju folk olika med olika personligheter. Något folk inte sällan av någon anledning verkar glömma) så är det inte något fel med det. Och dom hade en annan visdom än vad vi i dagens materialistiska samhälle har-för att uttrycka det något förenklat. Men nu förstår ju hur jag menar, gör nu int?

Så, det är "konstigt" med utiseta, men inte att dra hivu fullt?! eller att röka sig stenad på cannabis? Tänkin på det hörni! Idiotpöbeln skulle säkert tycka just så, men vem bryr sig..

Efter fågeltornet så for vi till Simpukka på kaffe. En såndän Ido kom in till Simpukka med några av sina kompisar och hon såg på mig förnämt. Hon hade gått i min klass i högis. Nu var det stil att äntligen var jullov nog!! Ajjoo, så börja näsan min blöda i fågeltornet, då jag hade varit i flunssa och feber från lördagen till torsdagen. Men viruset börja ge med sig på torsdagen, dvs 16.12.1993 och jag var feberfri efter det. Så jag var borta från skolan måndag till torsdag, men på fredagen var jag där och på julfesten sedan under kvällen. En lärare trodde i matsalen att jag typ pinnat, men jag sade att jag har haft feber hela veckan! Så trodde han nog på mig. Jag var i musiklinjen på lärknulla då.

Jååååååå så minns jag då jag var i Vasa en kylig sommardag 1983. Jag och morsan och mommo promenerade från Vöråstan, men inte till centrum som vi brukade göra, utan vi for till det motsatta hållet, över pappersbron till Brändö. Där for vi in i en liten tygbutik och köpte tyger. Jag såg ett rutigt tyg som jag tyckte var tufft och western aktigt, och mommo köpte av det tyget också för att sy en skjorta till mig. Allt minns man också.

Så förklarade någon släkting vid samma tider nåt att De e blaablaablaa-blaabaablaablaa-blabbens blaa i skären! Så efter 5 minuter så sa hans fyråriga son samma sak som hans farsa nåt att De e blaablaablaa-blaabaablaablaa-blabbens blaa i skären!

Så minns jag från Svedja simstrand en solig sommardag att någon i simstranden sa såhär: Täällä on kivaa! Så var den någon som sade såhär: Mä näin kalan! Jåå, det var sommarn 1986. Ja har också faktiskt sett en fisk i Svedja under vattnet som liten.

Alltså jag kom att tänka på då jag en tid var och jobbade i Ekenäs Högstadieskola 2019. Nu var somliga (inte alla) lärare mycket otrevliga i denna skola, och saknade både folkvett och var dåligt uppfostrade verkade det som! Lärarna borde se sig själva i spegeln också innan de börjar klaga på och anklaga sina elever. Nåväl, jag har förstått från många forna elever i EHS att mentaliteten där är konstig... två av dom var otrevliga mot mig och gnällde på mig och hittade på alla möjliga fel på mig. Vittu så skitstil somliga kan ha!

Och så var jag faktiskt i tandläkarn här för några dagar sedan, och tandsköterskan nös till mittiallt just då jag var på väg därifrån! Hoppas man nu inte får smitta av henne, om hon sku ha corona. Jag fattar inte varför man inte kan hålla sig för att nysa? Det kändes nästan som fitteri faktiskt måste jag säga. Pandemin är inte ännu över, så för i helvete NYS INTE INOMHUS PÅ OFFENTLIG PLATS!!