Flunssig ifjol

Jag ska berätta en sak. Och den saken är den, att jag ifjol var lite flunssig från 7.12. till 10.12 innan jag kände att sjukdomen var på väg bort på fredagen, och jag kände mig betydligt mindre stockad och friskare. Dock hade jag snuva fortfarande, men jag kände mig i övrigt helt frisk. Jag for inte på coronatest, då jag nog i mitt hjärta visste att detta inte var fråga om corona, men en helt vanlig flunsssa.

Jag kände mig liksom lite matt redan på lördagskvällen. Men så drömde jag på måndagsmorgonen 7.12 något om Högvalla och huset där, att jag var inne där och så vidare något. Jag vaknade och kände mig tjock i halsen, men jag tänkte att det är vasomotorisk rinit- dvs snuva utan att man är flunssig eller allergisk, som jag kan ha ibland på morgonen. Men detta kändes dock annorlunda och "flunssa-aktigt". Jag vaknade och åt upp en påse lakrits.

Jag var sedan nojig på dagen. Alltså corona-nojig då jag märkte att det kändes lite flunssa-aktigt i min kropp. Jag for ut och promenera påt spånbanan och mina ögon kändes lite sömniga och min kropp kändes liksom varm då jag promenerade. Helt vanlig förkylnings-känsla och skulle det inte vara för corona sku jag ha bara tänkt att ajjahah, ja håller på att bli flunssig! Sedan förde jag och byta till vinterdäck till en bilverkstad. Medan jag väntade på att han bytte däcken så gick jag omkring på backan där och försökte övertala mig själv att det bara är inbillning och tillfällighet? Att jag inte alls känner mig flunssig? Att jag kanske bara inbillar mig? Att jag bara är inbillnings-sjuk, dvs hypokondrisk? För symtomen brukar vara såpass milda åt mig, så ibland kan man inte urskilja dem från lite vanlig sömnighet eller vasomotorisk rinit.

Jag kände mig stockad helt enkelt några dagar, och en natt hade jag stegring märkte jag helt klart, fast jag inte mätte temppen, då jag var rädd över vad ja sku sii. Sku den ha visa typ 37,8 eller något så sku jag bara ha blivit ännu corona-nojigare. Jag tror att jag kan ha haft mycket lite stegring, som jag brukar ha ibland som flunssig. Typ 37,1.

Som då jag mätte tempen 2017 då blindtarmen hade brustit och den visade 39,1. Då blev jag skitnojig och for till läkaren direkt. De mätte sänkan och sände mig omedelbart till sjukhuset och jag opererades samma kväll. Allt gick bra, jag fick intravenös antibiotika i sjukhuset fyra dagar, och en veckas kur i pillerform hemma ännu efter det. Men jag var då i ett livsfarligt tillstånd. Jag kunde aldrig tro att jag var så sjuk då. Det värkte lite i sidan visst och jag kände mig febrig--men jag var i gott skick i övrigt.

Jag kände mig stockad, men gjorde långa promenader om kvällarna, då jag kände mig rastlös och nojig. Sedan under torsdagen så började det ila i mina bihålor just då jag pratade i telefonen med en kompis. Sedan bröt det ut i snuva. En klassisk "flunssa-snuva". Näsan rann och jag hade nästäppa.

Jag kände mig fullt frisk på fredagen. Barna att jag hade snuva. Jag började bli nojig över att jag tappar luktsinnet, då jag började uppleva att jag känner mindre av dofter. Så jag tog ett andetag av en Wunderbaum som jag hade hängande i vessan varje halvtimme för att se att jag inte hade tappat mitt luktsinne. Under kvällen gjorde jag det alltså. Jag kunde urskilja doften bättre efter att jag hade snytit mig. Jag tänkte att bara det inte är corona som gör att doftsinnet inte fungerar så bra?

Så somnade jag. Men vaknade efter en halvtimma och tänkte nojigt: Nu tror jag att luktsinnet har farit! Jag tåg en påse Fisherman's Friend som jag hade i mitt nattduksbord och sniffade in i den och kände ingen doft alls! Jag rusade nojig upp ur sängen, klarvaken av adrenalinet som nu strömmade i mig, rusade till doftgranen, tog en ordentlig sniff-och kände ingen doft alls!

Jag blev så nojig så jag öppnade en flaska vodka som jag hade tänkt spara till nyårsafton och tog 3 snapsar innan jag tänkte för mig själv att nu ska ja lugna mig!Att jag får lov att följa med detta, att inte kan jag göra något annat! Jag kände mig dock fullt frisk och pigg i övrigt. Och kände mig ännu piggare och friskare av de 3 shottarna brännjak som jag tog på typ 1 röd minut.

Smaksinnet hade jag dock inte tappat, för jag kände både alkoholsmaken och smaken av smörgås, men luktsinnet var borta.

Det är iofs inget konstigt alls då man har snuva. Det kan det mycket väl ske då man har vanlig flunssa. "Förkylning". Det läste jag och har engång tidigare vad jag kan minnas tappat luktsinnet helt då jag haft snuva. Och det var då jag var hos min fammo som 11 och kände inte tobaksdoften då jag sniffade in i mina fafas gamla pipor, som jag brukade göra då jag tyckte det doftade gått. Jag kände mittiallt ingen doft alls.

Jååå, min fafa rökte båda pipa och cigarett. Han rökte Työmies då det ännu fanns. Han tyckte att det var gott då det var turkisk tobak. Camel har ju också till hälften turkisk tobak.

Jag vaknade på lördagen sedan och for ut och promenera. Jag tänkte att jag vill inte testa om jag har luktsinnet kvar eller inte. Jag märkte att jag hade det kvar då jag kom hem. Två kärringar satt utanför mitt. Den ena kärringen lipa och rökte tobak och den andra kärringen försökte trösta henne. Jag tänkte att nu sitter de där och skäller på nån kar som de tycker att är ett svin, haha. Men jag kände doften från röken av hennes cigarett, så jag tänkte at jippii! Luktsinnet har återvänt!

Så nej, det var nog inte corona, lol! Jag tror att jag fick smitta av kassakvinnan vid Alko, då jag hade vart där på lite uppköp och köpt lite vin några dagar tidigare. För jag hörde att hon nös engång! Jag tänkte att va håller du på med?! Men kunde inte göra något annat än att gå till kassan och då gick jag säkert rakt in i ett virusmoln. Det hjälpte inte att jag hade FFFP 2 skyddsmask och att jag tvättade händerna cå jag kom hem och satt handsprit på redan i bilen. Då man går rakt in i ett färskt virusmoln så... Nåja, det var tur att hon hade vanlig förkylning och inte corona!

Folk tycks inte skriva blogg mera så aktivt? Men det skiter jag i. JAg skriver när jag känner för det.