Erkännande av en dirty secret

Jag ska berätta en nologer sak. Och den nologa saken är den, att jag faktiskt såg på dendä teinar-Hollywood serien Beverly Hills 92010 ända från början av hösten 1992 till dess slut riktigt i början av 00-talet. Trots att jag kritiserat och kritiserar ytliga amerikanska serier och Hollywood. Men ändå.. Dallas är en bra serie på riktigt, inget tvivel om den saken. Det är så bra Texas-meininki i Dallas också liksom så det gör det liksom mer groovy än från någon annan plats i Usa i mitt tycke. Beverly hills har sina bra sidor och är rolig att följa med p.g.a nostalgi, då jag såg på serien under min ungdom från 15-23. Det finns ju sämre serier så att säga. Och nutida serier är väl bara full av woke propaganda och känsliga snowflakes, så det är ingen idé att följa med. Jag har inte börjat följa med någon ny tv-serie sedan 90-talet faktiskt. Ser på gamla serier som är bra och ger nostalgi istället. Så slipper man all märkvärdig könsneutralitetspropaganda etc. Och man är så livrädd att kränka någon så det är ingen humor, ingen "haha, sådär har ja å tänkt!" mentalitet i serier mera har jag på känn.

Jag börja se på den från andra säsongen alltså. Den hade kommit tidigar under vårterminen 1992 men såg int på den då. Jag skämdes från första början att jag börja se på den serien, haha. För jag tyckte då ren att det var ytligt, trendigt, tavisaktigt och mera för flickor än för pojkar att se på Bevery Hills. Och så var det ju nog mera flickor som såg på den serien tror jag nog. För i nian höstterminen 1992 så talade de om Beverly Hills bla i kemmatimman och om Dylan och så, och så tänkte de och jämförde de sig själva vilken brud som de var mest lik i Beverly Hills-helt bokstavligt gjorde de det, för jag hörde på deras tjatter det. Man märkte på dem hur coolt de tyckte att Beverly Hills var och sku vela ha levat där i serien typ. De levde sig så in i serien liksom. Nåväl, det var ju fråga om småbrudar som gick i högis.

Jag tyckte personligen inte att brudarna som föreställde huvudpersonerna i serien som Kelly, Brenda, Donna eller någon av dem andra var nåt värst snygga måste jag säga. Int åtminstone hon med glasögon, vad hette hon nu igen. De andra var helt överspacklade. Donna var inte alls nå snygg heller tycker jag nog. Valerie som kom senare var snygg, och så några andra brudar som kom senare. En brud som jag april 1998 drömde om att jag var med henne i en solig och palmig sandstrand i L.A. och talade, hon var ganska snygg och figurerade i Beverly Hills dessa tider. Men väldigt få brudar är lika snygga som Sue Ellens lillsyrra i Dallas. Hon var en megavacker brud.

Jag börja se på serien för att jag såg i Suosikki en intervju av hon som spelade Brenda och då tyckte jag på bilden att hon var snygg-så jag börja se på Beverly Hills bara därför-och så bara fastnade jag efter första avsnittet-fast int Brenda heller var så snygg i serien som jag hade tänkt.

Hehe, jag såg mitt första avsnitt riktigt i början av september 1992. Jag minns då Brenda gick i skolkorridoren och sade åt två andra brudar (enligt texten) såhär: Menkkani ovat kolme päivää myöhässä!

Hon och Dylan hade alltså knasa me varandra då och Brenda blev på tjockin, eller var rädd att bli det. Minns inte rikit Men om jag minns rätt så var det väl abort hon gjorde i såfall?

Jag minns alltid den scenen under det första avsnittet jag såg då back in 1992 då de var i Dylans öppna bil han och Brenda och bilen stod parkerad och de satt och talade med varandra och R.E.M. låten Losing my religion spelade i bakgrunden. Och det blev slut i bilen mellan dom. Då så hörde man bara då sångarn sjöng: But that was just a dream That was just a dream..just a dream

Och det minns jag kristallklart ännu idag som om att det var igår. Just den scenen med den låten. Det passa så hand i handske med scenen den låten. Nåja, jag diggade inte REM som bänd men jag diggade fullt just denna låt från förut.

Haha, det är nog int så lite naivt romantiskt, men rätt golligt ibland att minnas denna serie, lol! Och så är det ju sådan enorm 90-tals nostalgi från då jag var purung och potentiellt kunde livet ta vilken riktning som helst ännu då.

Varför började jag tänka på denna serie? Nåja, jag köpte hela sarjan på dvd i början av denna månad. Jag tänkte att jag nu bara gör det, då jag köpte Dallas på dvd hela sarjan ifjol, så tänkte jag att jag måste se på någon annan nostalgisk serie detta år. Dallas är dock alltid bättre.

Jag har bara hunnit se några avsnitt ännu från säsong 1. Alltså sådana avsnitt jag aldrig sett på tidigare. Men det blev ändå nostalgi för fulla muggar då jag såg han barägarn Nat som ägde Peach Pit baren/cafét (de var alltså ingen nattklubb eller krog eller nåt) Honom hade jag glömt att fanns de senaste 20+ åren. Och även namnet Peach Pit hade jag hunnit glömma men kom ihåg det nu igen. Ska bli kul och nostalgiskt som fan från och med säsong 2! Det blev en alldeles underbar 90-talsnostalgi för mig måste jag säga. Även fast jag skämdes lite nog att se på denna serie medan den kom och förbannade mig själv över att se på den, haha!

Jååå, serien översattes av någon anledning i Finland till "L.A. Beat" under den första säsongen.

På tal om att jag tänker för nostalgins skull göra att saker och ting i mitt liv under detta år i det längsta möjliga ska vara precis så som det var 1994 detta år, då kalenderdagarna är de samma som 2022 (förutom påsk, men alla dagar är de samma som 1994) så fick jag ju min beställning nyligen här. Jag hade alltså beställt 12 burka Kiwi-limppare. Och den Kiwi-limpparen heter så mycket som Kalle Sprätt. Har inte druckit Kiwi-limppare sedan februari 1994, då det fanns en Kiwilimppare som jag brukade köpa från närbrudjun i slutet av januari och början av februari 1994. Så det är 1994-nostalgi. Fabrikatet är inte det samma-för den tidens Kiwilimppare hette Kiwinen och det var alltid motiv på någon viss sorts dinosaurus i etiketten. Typ Diplo-Kiwinen eller någon annan Kiwinen i någon annan etikett. Men det är ändå Kiwilimppare!

Och så väntar jag på en leverans av 20 batonger Yankie-choklad. För på fredagen innan sportlovet så kom jag hem från skolan en solig dag. Det var eftermiddagen 18.2.1994. Jag for via kiosken och köpte just Yankie-choklad då. Så gick jag hem och tog kaffekokarn till mitt rum (fick ett infall) och kokade kaffe och en fin kaffearom spred sig i rummet. Så drack jag kaffe, åt Yankie-choklad och lyssnade på Rotting Christ LP:n "Thy mighty contract".

Jag hoppas att det är soligt väder 18.2 i år! för då ska jag ta kaffekokarn och koka kaffe i mitt vardagsrum för att få en identisk fiilis med då 1994 och lyssna på precis samma Rotting Christ skiva som då och dricka kaffe och äta Yankie-choklad. Det ska bli mysigt! Man har sina små men mysiga nöjen.

Förresten, jag har alltid associerat Kalifornien med folkkare av någon anledning. Alltid då jag hör namnet "Kalifornien" så siir jag en kuplafolkkare framför mig typ. Har någon annan så också?