Dendär scheriff-stjärnan 1988/En jätterolig posteljontant

Alltså jag var våren 1988 hemma hos en klasskompis. Ingenting med det, men så då det var dags för den årliga maskeradkarnevalen i lågis riktigt i slutet av april, så var jag utklädd till en scheriff. Och hade en scheriffstjärna på mig bla.

Så var det klasskompisen som jag var hos tidigare. Han trodde att jag hade stjälit hans scheriffstjärna, då han hade en likadan men inte bara hittat den. Vi argumenterade med varandra fullt och han verkade helt genuint ha trott att det var hans scheriffstjärna som jag stulit, fast jag verkligen var oskyldig. Och om jag nu skulle ha stulit den, så hur sjutton sku jag då ha vart så dum så jag kommit med den till skolan helt synligt?

Nåväl, vi blev sedan kaverin igen och jag var hos hans och spelade på hans dator bla ett spel vid namn H.E.R.O. uppe i hans rum en frisk och solig november-lördag 1988. Det var faktiskt psykedeliskt.

Och så börja jag minnas en jätterolig posteljon-tant då jag var liten! Hon var jättetjock och runt 55-60 och såg alltid glad ut då hon körde omkring med en grön pappatunturi utan hjälm på päronet då hon delade ut posten. Hon såg faktiskt så glad ut alltid som att hon inte sku ha haft någo problem eller jäkt i livet alls.

Engång våren 1982 körde hon förbi min dagmammas då vi var ute på hennes gård då det var så fint vårväder. Hon kom puttrande förbi me pappisn nere på gatan. Det var ju tolerantare då än det är nu, och man fick bl.a. köra mopo utan hjälm, som hon gjorde. Dagmamman ropade: Ingen post åt mig idag? Och hon svarade bara glatt; Ingen post åt dig ida! då hon puttrade förbi.

Hon påminde om en snäll städerska i bibban som var en liknande tant. Fast jag var blyg för henne, men hon tyckte så mycket om barn så hon engång rufsade mitt hår/huvud med sin hand på barnavdelningen i bibban då hon kom mittiallt å hon tyckte att barn e så golliga typ.

Så flera år senare, hösten 1989, så hade posteljontanten redan gått i pension. Men hon körde då omkring med en blå Pappatunturi och såg alltid lika glad ut fortfarande. Hon hade bokstavligen ett brett smajl på sig då hon kom körande utan hjälm. En gång kom hon puttrande med den då vi hade jumppa med Chili och pojkarna i både 6A (min klass) och 6B var i sportplan och hade jumppa, eller utanför sportplan, vid planen där utanför stängslet liksom. Då kommer posteljontanten körande mittiallt på gatan, och jag och en såndän Johan börja skratta åt henne då hon såg så rolig ut. Alla andra grabbar var typ: FOTIS! FOTIS! FOTIS! TESTOSTERON Å SPORT! Och jag och Johan brydde oss inte och började bara skratta åt posteljontantn. Sedan kom hon körande förbi igen åt motsatt håll typ 40 minuter senare. -Jag kom att tänka på henne, då jag faktiskt drömde om henne inatt!

Så minns jag nu bara en dröm jag drömde då jag var i tvåan våren 1986. Jag drömde att jag var med min kommande lärare på nåt mysko ställe ute. Alltså jag visste att jag sku få Kerstin som klassföreståndare då jag sku börja i triian höstterminen 1986. Den andra gruppen sku få BRITA som klassföreståndare istället. Det blev bara A och B klasser då vi gick över till tredje klass, från ettan till tvåan hade vi A till C klasser. Jag var på A-klassen hela lågis igenom. Och i högis var jag på D-klassen.

Nå iaf. Jag var med Kerstin någonstans. Sedan sku jag se in i nåt förråd liksom. Och Kerstin frågade vad det finns där, hon var lite vid sidan om. Mittiallt så kommer ett LEJON gående emot mig från förrådet. Jag vänder mig mot och ropar åt Kerstin: Ett lejon! Och Kerstin blev rädd och sprang undan så snabbt hon kunde, lämnandes mig ensamt med lejonet.

Jag var först rädd för lejonet, men så kom syrran och höll om lejonet och sade: "Ja e vän med lejone!" Lejonet verkade vara fromt.

Vetni vad som för mig är det bästa minnet från det annars tråkiga 00-talet där allting liksom sket sig och stagnerade i övrigt? Det var då två släktingar från Kanada var på besök här I Karis och det var jättetrevligt. Innan vi for upp till Vasa så var vi i hesa på sightseeing och i Karis bibba bla samt Svartå slott samt Hangö frontmuseum och andra ställen. Dom var övernatten de dygn de var i Karis hos pärona, de sov nere i källaren. Och gobben var glad av sig och tog kontakt med fullkomliga främlingar på gatan och började tala glatt med dem och flirtade glatt med flickan som sålde biljetter i Svartå slott så hon riktigt rodnade såg jag.

Och deras morgonmål och sådant som de hade önskat sig i förhand. Vetni vad de ville ha som morgonmål och som de äter i Kanada som morgonmål? Jo, plättar med lönnsirap! och det är ett MYCKET godare sätt att börja morgonen på än att börja äta gröt! Jag själv blev förtjust i detta morgonmål. Plättar med lönnsirap och kaffe på. Engelsk frukost med bacon och stekt ägg är också bra, men plättar med lönnsirap är verkligen jätte namm, namm! Diametrala motsatsen till gröt på morgonen, som är jätte uäk. Jag åt senast gröt då jag var på sjukhuset då min blindtarm brustit då back in 2017. Sista dagen på sjukhus fick jag gröt som morgonmål, och det var så uäk så jag höll på att spy då jag åt den. Just smaken, konsistensen...bläää. Det var det uäkäste och äckligaste på sjukhuset: Att äta gröt. Det bästa var den smärtstillande opioiden jag fick som spruta några gånger. Heheh.

Sedan var vi i gamla Vasas ruiner och ute i stugan och sådana ställen med dom. Det var det roligaste och psykedeliskaste minnet från 00-talet! Det kändes på ett sätt som om man var barn igen. Det kändes jätteroligt att typ börja känna släktingar man inte förut sett, förutom den ena som var här också 1999, men det var inte samma sak då liksom, då dom inte var i Karis och så. Det kändes så fräscht då dom var här i början av juni 2007. Så jättefint och fräscht kändes det liksom. Det var en kind of "Born Again" feelis, svårt att förklara personliga saker.

Så då en fyllde år så planerade vi på att fara ut till Vasa och äta och undrade vart vi sku fara. Den ena från Kanada föreslog att vi alla skulle fara till MacDonalds och äta! Jag trodde ju att han skämtade, men han menade allvar. Att fara ut och äta till äran att någon fyller jämna år brukar man inte associera med att fara till macdonalds! Men så var det ju en positiv kulturkrock. Så kan amerikaner göra. Och det var jättemysigt och roligt att äta god mat i maccin med kusiner, morbror, dom etc. etc. etc.

Jag var nog väldigt ung och naiv då ännu. 30, men såg ut att vara 21 och kände mig som 21 till mitt sinne också. Man förstod inte hur ung och naiv man var då ännu. Inte för att man var 30, men för att man verkade mycket yngre än 30 alltså. Affes fanns då ännu och där tillbringade man många veckoslut, men för att vara ärlig-de flesta brudar som var där var antingen divor eller så junttin. Sorry nu, men på något sätt verkar det lite vulgärt och motsägelsefullt då vackra och sminkade brudar mittiallt börjar tala lika burdust som typ någon svettig raksajuntti av den enklare sorten. Ingen stil och finess. Ingen djuphet.

Och så minns jag engång i början av juni 1999 då jag såg en av mina småkusiner nästsenaste gången. Senast jag sett honom var på hans syrras bröllop augusti 2000. Tänk att år 2000 är retro nu mittiallt! Och tex. Ville Valo med sina cigaretter inte har varit tonårsflickors idol på lääääänge... det kännns konstigt minst sagt. Men jag själv var nog så omogen som 23 så jag borde ha isolerat mig helt och hållet istället för att göra mig till åtlöje, kan jag ibland känna nu.

Då jag såg honom då vi satt ute och åt och drack ett glas vin i hans föräldrars trädgård då juni 1999.

Min småkusin var jättekonstig. Han bara satt där med sin yuppie-frisyr och sina yuppie-märkeskläder och såg sur och purken ut och talade inte, fast vi var kompisar som barn. Och 1987 satt vi vid varsin gunga och samtalade och höll båda två med om att Europe är skit. Att det är "Kermahevii", som min småkusin sade då. Och sedan är man typ icke-existent åtskilliga år senare, som om man aldrig känt varandra. Tonåren och tidig vuxendom gör att folk kan distanseras från varandra. Han kom emot i Vasa centrum med sina yuppie-kompisar sedan senare samma sommar 1999 då jag dallade ensam omkring i Vasa centrum, och han såg mig helt klart, men låtsades inte att känna igen mig. Han skämdes helt klart för mig eller något. Det märkte man på lång väg.

Tänk så tiden går! Jag mindes då han kom farande med sin tramp-traktor på trottoaren i början av 80-talet. Har ett helt klart visuellt minne av det. Jag ser honom komma typ farande med den då jag stänger ögonen nu. Scenen från början av 80-talet spelas upp som en film liksom i mitt sinne.. Sedan mittiallt typ 18 år senare så sitter han och smuttar på vittvin!

Jag har läst myki böcker på sistone. 8 detta år, varvid en bok jag har läst är del2 av H.P. Blavatskys verk "The Secret Doctrine" på över 800 sidor. Synnerligen intressant på min ära. Jag har tänkt att jag ska läsa båda delarna under 19 års tid, och så gjorde jag det nu i januari. Jag måste bara köpa Isis Unveiled av samma författare ännu här i någo skede.

Jepp, det om det! Jag köpte en video september 1992, en samling med musikvideor, men såg den hela först en fredagskväll hemma mars 1993. Då såg jag denna video första gången. Det var thrashigt och jag blev direkt kåt på thrashmetal-brud nummer 1 med långt ljust hår och bruna ögon vid 2:15 och thrashmetal-brud nr.2 som står och röker vid 2:30. Det är verkligen mars 1993 känsla och känsla att vara på nian igen alltid då man ser och hör denna låt! Typ som att vi ska ha kemma med Karola Antskog på måndagsmorgonen eller nåt typ, haha! och soliga, klara mornar och förmiddagar mars 1993 då man var på nian och allt verkade snart vara möjligt då man snart sku sluta i högis. Och att man var typ nästan vuxen redan. Trodde jag.

Wasted Youth-Good day for a hanging: