15.10.1994

Jååå, den dagen var morsan och farsan i hesa ända till sen kväll, då de var hos någon bekant och jag var ensam hemma på kvällen (syrran hade flyttat bort förra året och kattn var ute) Men jag gick först ute med en kompis på eftermiddagen. Det var en lördag alltså. Det var mulet och jag och kompisen gick förbi Kila Center-kioskin som fanns då. Som fanns under hela mitt liv och innan också fram till februari 1998, då jag en vacker och solig vinterdag efter att jag sett på Dallas-reprisen på TV, (Drömde faktiskt förra året att jag var kaveri med JR Ewing!) for mot kioskin och såg i fjärran att det såg stängt ut, så hade kioskin mittiallt slutat. En såndän Forsberg, en gammal gobbe, kom gående emot på gå och cykelvägen då jag kom hem från kioskin och hälsade och sade "Du ska klä dig bättre!" Då det var svinkallt och jag hade ba prätkärotsi och en bändiskjorta under. Och jeans och skor och långkalsare och strumpor. Detta alltså i början av februari 1998. Men nu sku vi ju tala om 1994, så..

Nå iaf, vi for förbi Kila Center kioskin då på eftermiddagen 15.10.1994. Det var mulet, och en såndän Liisa satt på en stol vid ett bord utanför kioskin och drack pilsner ur en kaffe-paff mugg samt rökte blå LM. Det brukade hon göra. Sommaren 1992 gjorde hon ofta det. Satt där och drack pilsner från en kaffe-paffmugg och rökte blå LM. Det var kinda mysigt att se henne där. Trygga gamel Liisa som alltid satt vid kioskin och drack pilsner ur en kaffepaff-mugg och rökte blå LM! Det fanns nog original i Kila förrivärlden. Hon tyckte säkert det var mysigt att sitta där och röka och dricka pilsner och riktigt njuta av tillvaron och se på folk och filosofera, där hon satt. Hon köpte alltså pilsner och tobak från kioskin, och hade med egen kaffe-paffmugg i handväskan, som hon hällde pilsnern i och drack. Hon drack alltid en två tre pilsner där på engång. Så var det någon gobbe som skämtade om sex med henne sommarn 1992 hörde vi med kaverina. Någon som kände henne. Liisa sade då att nono, älä nyt pikkupoikien kuullen! (Menandes mig och mina kompisar).

Hon bjöd faktiskt på kaffe åt mig i Teboil engång våren 1994. Man fick påtår gratis, men hon tänkte att om hon bjuder en kopp kaffe åt mig så är det lika som med påtåren, att hon sku då bara behöva betala för en kopp kaffe, då hon inte tog någon påtår, utan jag fick direkt en kopp kaffe. En gobbe som sålde där, med skallighetskrans och mustasch och såg riktigt ut som en typisk finsk "setämies"-donare från 70-90 talet sade såhär: Ei, ei, ei, eeeii.. nyt Lissulla on kyllä omat ideansa! Han tyckte ju att Lissu var lite hupsu av sig och fick lite roligt åt hela situationen, så han sade sedan: No, olkoon nyt tällä kertaa! Så frågade han på skojs skull henne att Eikö toi nyt oo vähän liian nuori sulle? Menandes mig. Lissu var några år på 40. Lissu var roliger helt enkelt.

Jåå, Teboil var fan ett legendariskt ställe! Det var liksom underground att fara dit på kaffe! Och att fara till Shell på kaffe var mainstream. Ungefär som att jämföra att fara till Ishallen på keikka, eller till Lepakko på underground keikka. 10.10.1992 var jag och se på Pantera och Megadeth i Ishallen. Vi var en handfull Karis-schack som var där då. Tänk att det också är fan 30 år sedan!! Då var det mycket ungdomligare meininki i dylika tillställningar. Och man skrek. Och man mosha. Nu sku man skämmas av dylikt fanitus-beteende att man skriker i publiken. :P Länge har det vart så. Men det var mass-suggestion, och trots att jag inte diggade Pantera då eller nu, så drog dom så satans tiukkaa settii, så man blev fullkomligt begeistrad. Det var en ung och mycket energisk Phil Anselmo som skreksjöng som fan och var energisk som fan som var på scen och man kunde inte göra annat än att digga fullt då just. Liksom killarna från Texas rockade! Och man tyckte det var "föbjudet" coolt som 15 då Phil Anselmo efter keikkan ropade Goodnight Helsinki!! Och sedan kort efter var hans sista ord han ropade, till synes helt spontant: Smoke Hash! Och publiken jublade ännu högre direkt efter han ropade detta. Den enda gången jag diggat Pantera var på den keikkan, men då diggade jag det fullt!

I efterhand har många som sett Pantera fler gånger sagt att dom drog en ovanligt energisk keikka just den kvällen. Jämför nu 1992 och 2022 och jämför sedan 1992 och 1962 hur det var i musikväg? Utvecklingen i musik var ljusår snabbare och mer dramatiskt tidsglappet mellan 1962-1992 än mellan 1992-2022. Och man tycker inte så bara för att man är såhär pass gammal utan det är faktiskt så på riktigt.

Sedan lyssnade jag på Deep Purple, på låten Pictures of Home vid skymningen. Det kändes lite isolerande. Jag hade natten innan drömt att två snutar satt i en civil-snutbil utanför på gatan och betraktade mig liksom "smygande" och bängt. Jag tänkte på den drömmen minns jag då jag lyssnade på Deep Purple. Det var Grundbulten-aktigt, alltså dendä drömmen om didär snutana.

Sedan kom på söndagen Rooman sheriffi klockan 22:25 som vanligt. Och på söndag från och med klockan 22:25 ska jag se på EXAKT samma avsnitt på Rooman Sheriffi, som kom 16.10.1994, då jag köpt hela sarjan på dvd. Det ska bli mysigt. Så gjorde jag förra söndagskvällen också.

Det om det. Och nästa gång kommer jag att berätta om lördagen 22.10.1994 och då jag var ute på landet hos en kompis och vi lyssnade på den då nya Burzum-LP:n.

Nu ska jag lyssna på Lady in Black av Uriah Heep, då jag såg en brud som påminde om den sången idag igen.

Jag drömde faktiskt i morse om att jag satt i samma bord me nåt schack, bla. Danny och Erika. Erika såg mindre och smärtäre ut än vad jag hade tänkt. Hon lutade sitt huvud mot Dannys axel och var lite flirtig av sig, och jag tänkte att nu verkar det vara "säpinää!" emellan dom ännu nog!