22.10.1994

Jååå, den dagen så for jag till en kompis som bodde ute i landsbygden. Det var en mulen typisk oktober-lördag. Det regnade inte, men var mulet hela dagen och kvällen ända til natten. Fredagskvällen innan deta datum så kom Poltergeist 3 på Tv. Jag såg på det sent in på natten, för det slutade 1:50. Jag ska faktiskt sii på Poltergeist 3 nu på exakt samma tid den inkommande fredagskvällen/natten mot lördag! Det är en löjlig amerikanska teinarskräckfilm, men för nostalgins skull.

Kompisen som jag sedan for till hade köpt nyaste Burzum-skivan på LP. "Hvis lyset tar oss" heter de då nyaste skivan. Jåå, jag tänkte ju köpa den 2.9.1994, men av nån anledning köpte jag inte den då, då vi var i hesa å köpte skivor. Jag hade begränsat med pengar och tänkte att jag köper den senare, för den får man nog tag på. Visst, jag köpte den senare, sommaren 1996, på cd, men då var det ju inte originalet mera, utan nytryck. Jag ångrar ännu denna dag att jag inte köpte originalet då man ännu fick det biligt. Nåväl. Jag har och hade ju den första på original LP, samt mini-LPn "Aske" och "Det som engang var" på cd. Cdn enbart är värd 150 euro nuförtiden. Jag just hur myky värd original lp:n som kompisen hade är. Den är värd runt 600 ege. Ganska ironiskt, med tanke på att det aldrig var meningen att det sku bli kommersiellt liksom.

Kompisen och jag talade i telefon några dagar innan jag for till hans. Han sade att han hade köpt den på gatefold-LP. Och så sade han: Dehär e nå att visa åt sina barnbarn sen! Så hörde man bara i bakgrunden att kompisens morsa skrattade åt den kommentaren: Hahahahaha!

Så for jag till honom sen på lördagen. Vi satt vid köksbordet och skulle börja äta kompisens föräldrar kompisen och jag, då kompisens föräldrar bjöd på lunch. Det var gott. Just då vi var i färd med att börja äta så kom kompisens lillbrorsa hem. Han kom in i köket från tamburen och hade ännu mopohjälmen på sig, men visiret uppe. Han sade moi åt mig. Jag frågade kompisen om han såg på Poltergeist triian igår kväll? Han sade att han orkade int sii på den, då den kom så sent. Det var mycket jobb att läsa och så, då han gick på gymnasiet.

Sedan, efter att vi ätit, for jag och kompis upp till kompis rum och börja lyssna på den nya Burzum-skivan. Jag bandade den till kassett åt mig, så vi lyssnade igenom hela skivan. Den började med låten "Det som engang var" Ja, det finns en sån låt på den skivan, fast Det som engang var också är namnet på den förra Burzum skivan då. Klockan var kanske 14 eller så. Han började sjunga med då sången började.

Så kom låten Hvis lyset tar oss. Den hade jag hört på Metalliliitto i somras och även bandat den på kassett, då jag bandade allt möjligt från Radiomafia förrivärlden.

Så böt kompisen sida. Dessa låtar är långa alltså. Så det var två låtar på ena sidan och två låtar på andra i en full lp.

Låten som började på sida b hette "Inn i slottet fra droemmen"

"...Mitt i svarte natten Paa en stolt hest Ifort svarte kler Sterke vaapen i haand..."

Sedan till sist så kom ambient-låten "Tomhet". En väldigt bra ambient-låt!Kompisen målade upp en sinnesbild, då det kom en "flöjt" med in i bilden i låten (vilket var antagligen effekt av digital synth, men..) att han ser framför sig en fornnordisk gobbe som går på en stig och spelar för sig själv, och sedan då flöjten slutar och låten slutar kort efter så är det att gobben kommer fram till hans by, bara för att se att de kristna har dödat alla människor i byn.

Jag fick i min tur en klar bild i mitt huvud av den gitarrbaserade instrumental-låten Naar himmelen klaarner ur Det som engang var skivan. Det är som om att man en augustikväll skulle sitta på en bergsklack i skogen och det varit jämnmulet hela dagen. Så mittiallt under kvällen så spricker molntäcket upp och man ser bara stora molntrasor sväva fram genom himlen. Det är precis sådan fiilis i den låten. Det som engang var är nog min favorit Burzum-skiva. Jag minns i början av februari och slutet av januari 1994 då jag om kvällarna ensam hemma då pärona var på don och lyssnade på den. Jag kände mig ensam och missförstådd sådär i allmänhet, men just den skivan gav mig en kraft som är svår att förklara. "Why did I come to this world of sorrow, why is this true" som ur texten Key to the gate. Det var just så jag liksom kände också då. Och jag kunde mycket bättre relatera till det än att om någon sku ha sjungit om käringar och sex eller något. Där satt jag i mitt rum och drack Kiwi-limppare och lyssnade på den skivan och fylldes av en obeskrivlig kraft, trots allt. Och då kände verkligen inte alla poser-ongar till Burzum. Det som engang var kom i första tryck i 950 exemplar på cd, och jag hade köpt ett av dom exemplaren, som kom i slutet av 1993. Så det var underground som fan.

Som ett utdrag från texten Snu Mikrokosmos tegn, ger också ensamhets och isoleringskänsla: Jeg hater denne skog hvor ingen fare truer

Ingen ulv

ingen bjørn

intet troll puster

Ingen onde ånder

ingenting puster

Bare meg og natten - bare meg og natten

Så for vi ut till någon sorts forngrav ett stenkast från kompisens hem. Kompisen talade om Darkthrone låten "En as i dype skogen" Och citerade texten "...Stillhet senket seg, da fílget stopped opp, de stoppet i en sirkel rundt en stein. Stille red de mot den, og forsvant da de kom fram, for Steinen var en tanke fylt av Kraft..."

Kompisen kallade stein för stain "For stainen var en tanke fylt av kraft" Så brukar det gå med de som studerar tyska, hehe.

Texten slutar rentav vackert och kraftfullt, hoppingivande:

"...Ihver en natt er et nytt mírke. Ihver en Vinter fryser jeg, men dog Aldri skal jeg grate, for Stolt red jeg jo dengang, ut av den dype skogen."

Jååå, det var Burzum-jappen som skrev den texten åt Darkthrone.

Det är en såndän Pytten som producerat skivan och vi konstaterade att man hör att det är Pytten som producerat även denna Burzum-skiva. Jåå, det är en giba som kallas för Pytten som har producerat många bra skivor i Norge. Han heter Eirik Hundvin på riktigt.

Sedan minns jag inte så mycket mera av den dagen.

År 1994 är så bra på det sättet att allt stod öppet, och ingenting hade hunnit stadga sig på det sättet. Man kände sig ensam och isolerad då pretty much, men man tänkte att det blir förändring på den saken. Men man var ändå realist då. Senare lät man ens egna önsketankar ta så över ens sinne liksom. Det var en början på något trots att det var stagnerande. Men det var första året efter högis och så, så det var naturligt i sig.

Redan hösten 1994 lät jag sakta men säkert mina önsketankar ta över handen. Men det var mysigt då ännu nog, någon katastrofal verkan hade den inte ännu fått alls. Så allt skulle ha kunnat gå åt ett annat håll då ännu mycket väl. Det var väl först sommaren 1995 som jag börja märka att det går åt fel håll på allvar skulle jag säga. Då jag tex. hade en fix idé att man ska "tänka positivt" och att jag kommer ännu att bli ihop med en brud som inte såg något alls hos mig. Sådär kan sinnets illusioner ta över handen. Det som man trodde var positivt 1995-1997 var till största delen bara illusionärt, men visst utvecklades man och blev äldre också. Men det var verkligen inte så bra som jag hade inbillat mig. Långtifrån. Det har jag insett som fullvuxen.

Men.. jag tänkte att även nästa år ska vara 1994 nostalgi! Jag tänker faktiskt beställa Kiwi-limppare i januari för att minnas då jag 1994 drack Kiwi-limppare och lyssnade på Burzum. 1994 var det denna kiwilimppare jag drack:

Jåå, jag har kvar 3 flaskor av nostalgiskäl ända från jan-februari 1994!

Nu finns det en såndän Kalle Sprätt-kiwilimppare som jag beställde och drack under januari-februari i år, och det smakar precis likadant som den gamla kiwilimpparn!! Det gav verkligen januari-februari 1994 fiilis då jag drack den och jag fick ett starkt minne av då jag då köpte kiwilimppare. Jag kände riktigt doften av närbudjun och såg den i mitt sinne och hörde kylfläktens surrande i budjun och kände liksom kylan och såg skymningen innan mörknets fall då jag gick ut ur budjun. Det var som en tidsresa! Så jag tänker faktiskt köpa Kalle sprätt limppare i januari igen!

Jepulisjep. Nu sitter jag här och lyssnar på Hvis lyset tar oss.