Algot-skämt

Då jag var i sjuan så var Algot-skämt moderna. De var speciella, för skämtet med dessa skämt var, att de var egentligen utan någon mening, men därför var dom å så roliga!

Som detta Algot-skämt som jag minns bra: Algot alltså föddes med bara ett huvud. Ingen annan kropp alls, ingen alls ens ingenting. Bara ett jävla hyvu. Engång så satte Algots farsa Algot på hatthyllan och gick ut, och var ute flera timmar. Algot var på hatthyllan helt ensam och började gråta och hade sig där, då han kände sig så ensam. Så kom hans farsa hem och Algot frågade varför han lämnat honom hemma ensam så länge? Då tog Algots farsa Algots huvud och kastade det fullt på golvet. Algot frågade varför gjorde du sådär? Så sa hans farsa bara: Du har ju AIDS!


Hahahaha! Ja tycker de ett roligt skämt måst ja säga. Det var någon som ritade på tavlan i en klass också med vit krita Algot, som var uppe på hatthyllan och grät. Det såg roligt ut!

Det kunde höras vad som helst i en tråkig mattalektion i sjuan i högis. Då vi hade nåt tråkigt om vinkel och så vi hade i dessa tider Någon sade mittiallt: Magsäcken sprack! Sedan sade någon mittiallt under en hussalektion med liksom nasal röst: Gäddan fes! Mmimimimimi så roliga minnen!

På tal om mimimimi, så var det engång i Rooman Sheriffi hösten 1995 som dendä lilla gobben med mörkt hår och glasare som var ruuminavaaja. då han blev nervös så fick han underliga ryck. Engång sade han klart och tydligt: Mimimi!! Och jag började gapskratta där jag satt i TV-rummet hemma. Syrran var på besök och i sitt gamla rum, och man hörde bakomifrån dörren då hon ropa åt mig: Håll käften! Va har du för fel?! Men det var ju så roligt dedä me mimimi, då det hölls på så i skolan i högis, av några finurliga typer. M.A. Numminen har alltid en smajlande min på sig, så han ser ut att just säga: Mmimimimimi!!

Jag minns en solig vårdag, april 1999, som en kompis lekte att han var puli. Han kom med tåget och jag väntade på honom och han kom och var klädd i Nokias gumppare, någon puliaktig kappa och en röd yllemössa. (Fast det inte var möss-väder) Det var ett roligt och terapeutiskt sätt att bara säga piss off åt all otur i kärlekslivet och studier och fördomar bland folk och så för en dag.

Så öppnade han en vinflaska av något starkt och sött "Pulivin" typ något sött, billigt och gott hallonvin eller nåt dylikt. Och så satt vi vid räcket upp mot Kilabackan och snarvlade. Han pratade precis som en puli och satte sig riktigt in i rollen som en puli. Han pratade finska då, då han lekte puli. Så gick vi på Kilavägen. Han tog en huikka av flaskan medan han gick och en bil körde förbi. Passageraren inne i bilen såg och flinade, och jag såg det. Alltså han lekte att han var en typisk old-school puli. En riktig äkta finsk vanhan liiton puliukko, så nuförtiden är sällsynta, men fanns då ännu mycket av och ännu mera i min barndom.

Jag kommer ihåg första gången jag kan minnas att jag såg en puli och hörde uttrycket puliukko. Det var våren 1981 och det låg en puli på stadens sida i ett litet gräsbrakel, vid sidan om vår tomt. Han ropade något åt oss, alltså mig, morsan, farsan, syrran, mommo, syrrans kaveri, syrrans kaveris syrra och syrrans kaveris kaveri.

Han ropade nåt i släpande tonläge. Så frågade syrrans kaveri ropande tillbaka åt honom glatt att miksi blaablaablaablaa? Så ropa pulin nåt tillbaka med en låg släpande röst nåt att siksi että blaablaablaa ja sitten, blaablaablaablaablaa! Morsan sade åt syrrans kaveri att ropa int nå åt honom så han blir provocerad! Morsan sade sedan att puliukkon bara ligger! Jag undrade hur han tagit sig dit, om puliukkona nu bara ligger?

Sedan tyckte jag som liten att det var roligt med puliukkon, lol! Fast det är ju tragiskt i sig, men jag såg dom som typ Pulttibois eller Kummeliaktiga irrationella roliga filurer.

"Luffarpulin" brukar int störa folk i onödan. Så finns det skräniga pulin som gör det, men luffarpulin är mera "Hawkwind-pulin" som njuter av våren och sitter och dricker nå pulivin i något brakel med andra luffarpulin. Så det är skillnad på dom . "Skäggpulin" var ett typexempel på en typisk luffarpuli. Och även Jori/Pukelryggin/Pulipoika. Som jag minns då jag var i Alko en mulen lördag oktober 1998. Skäggpulin var där och köpte en liten flaska Karpalet. Så gick han långsamt gående upp mot vato-tornsskogin.

Engång november 1996 då jag var på väg till Serendi gående på kaffe, då jag studerade i VNF då, så kom det en skäggig gobbe förbicyklande. Han hade fladdrande helskägg. Det var en rolig filur från Ekenäs som jag gick med. Jag gissade att det snart sku komma nån kommentar av honom. Mycket riktigt, han sade sedan: Sidu, där for julgobben!

Jååå, den gobben bodde i Billnäs.

Jag mindes nu mittiallt bara en dröm som jag drömde 2002. Och den drömmen var på det sättet att jag satt i mitt gamla rum i föräldrahemmet och ser mot gatan, så kommer Destruction-jappana som de såg ut 1984 förbigående med händerna i fickorna, farkku-läderrocksvästar och med sitt fladdrande hår. De gick bara förbi och såg "coola" ut, haha! Denhär låten är en riktig luffarpuli-låt! Det är som luffarpulina sitter i ring och spelar och sjunger. Pulipoika maracassar, luffarpulin sjunger etc. en het och solig morgon juli/augusti 1997 i nousuhumalan. Eller så vid samma tider en het och harmonisk solig morgon vid gamla ava-sandvägen omringad av skog och allt är frid och fröjd. Sedan kommer maracassena in. Och då de andra instrumentet kommer in i bilen så ser man bara att Elomaa och Pulipoika kommer runt hörnet cyklande emot en. Hehe. Dom cyklar alltså vid sidan av varandra, som kvinnor brukar göra. En sådan bild siir jag framför mig.