Barndomsminne från 1983

Ja, jag skriver mycket sporadiskt här nuförtiden. Har upprepat mig själv in i det yttersta, samt jobb och annat i detta liv håller mig bråttom. Men detta barndomsminne som mittiallt ploppade i mitt hyvu tål kanske att berättas.

Det var på det lilla viset, att jag och syrran och två av min dagmammas flickor sku skrinna på isrinken i Karjaan yhteiskoulus gård. Flickorna satte på skrinnskorna åt mig först, då jag var ba 6 och kunde int sätta på dom själv. Så mittiallt vänder det in en brandbil på isrinken. Man hör: Vrröööumm!!! Vrööumm, vröumm! Då den vänder in. Motorn har ett grovt maskulint läte och flickorna började springa uppåt och därifrån, och jag följde detta exempel. Detta var vårterminen 1983.

Så gick vi uppför Kilavägen på trottoaren och talade nåt frustrerande om brandbilen som kom dit. Vi gick upp vid sidan om den gröna byggnaden. Jag gick med skrinnskorna på, så det var lite svårt att gå. Mittiallt ropar nån av FBK-shacki åt oss typ: Eey! Ni behöv int fara nånstans! Ni kan nog skrinna, vi sprutar bara lite vatn här på banan! Så for vi dit tillbaka.

Sen minns jag ingenting av detta mera.

Jag minns sedan engång 1989 hur jag och en kompis gick vid isrinken. Isen hade konstiga liksom "utslag" på sig. Kompisen sade: Isn har vattkoppor!! Dedä igen påminde mig om dendä drömmen då jag var i nån fin restaurang med morsan farsan och syrran och vi åt vattkoppor med kniv och gaffel från tallrikarna. Sedan for jag och levde om där och gick bort från bordet, som ongar nu kan göra. Morsan ropade att jag ska komma tillbaka och äta upp mina vattkoppor. Jag berättade drömmen sedan åt en kompis. Han sade att man nog kan få vattkoppor då man drömmer sådär.

Haha, en fin meny på en restaurang: Vattkoppor. Undrar om det smakar gott?

ÖÖJÖÖJÖJ VATOKOPPOR! JÅÅ, JA SKA SITA BREVE EN SOM HAR HAFT VATOKOPPOR!! Som någon från lågis sade i skolbussn då 1983 minns jag.