Dendä gången i Kila Center kiosken hösten 1987

Alltså jag har berättat om det förut, men det var en sådan händelse, som jag alltid kommer att komma ihåg, så jag berättar den en gång till.

Det var på det lila sättet, att jag brukade cykla längs Ekenäsvägen till Kila Center kioskin för att köpa lite godis och spela Golden Castle och Section-Z uppe i kioskin, då den ännu fanns. Det bodde en gammal gobbe i ett litet grönt egnahemshus till vänster om kioskin sett ur Karjaan Lukio-hållet, vars backa jag brukade använda som hyppyri då jag cyklade till kioskin. Efter den gamla gobben, som sedan flyttade till Lövkulla, så bodde det en såndän Tommy uppe i det gröna lilla huset. Men det är en annan historia.

En gång, hösten 1987, då det just hade börjat skymma, så cyklade jag upp till kioskin, då jag hade himo på att spela Section-Z. Jag använde som vanligt gobbens backa som hyppyri med cykeln, då hans gräsplans-ända mot trottoaren var som en liten kulle liksom. Så det passade bra som hyppyri.

Sedan var jag inne i kioskin och såg på först ett tag då en skäggig gobbe spelade flipper. Det var roligt också att bara se på då andra spelade. Man hör att någon kommer in i kioskens café-sida, för dörren öppnas och det är ett pling-system ovanför dörren, så att det plingar till då någon kommer in. *plingeling-klingg..* Tänkte inte desto vidare på det alls.

Så kommer det en gammal gobbe långsamt gående in i rummet där spelautomaterna är och där var jag var och kollade då den skäggiga gobben spelade flipper. Jag minns ännu hur hans Kekkonen-glasar glasögonlinser liksom reflekterade ljuset av lysrörena uppe i taket. Han håller ena handen vid hakan och munnen är uppe som ett O. Han hade en gobbig keps på päronet. Alltmedan han stirrar på mig då han kommer gående. Jag tyckte inte om hans stirrande, så jag vände huvet bort. Jag visste inte att han bodde i det gröna huset då, och kunde inte relatera till att han sku ha vart arg på mig.

Så började han mumla något. "Kuules nyt sinä!" Så började han argt muttra om att jag cyklar på hans gård. Jag svarade något nog. Så minns jag att han frågade mig helt ordagrant såhär: Ootko niin tyhmä, ettet tiedä tien ja pellon eroa?

Så sade han sedan: No, mä annan anteeksi tällä kertaa. Mut jos mä vielä näen että käytät pihaani pyörätienä, niin mä soitan POLIISILLE! Ja voi käydä niin, ett POLIISI tulee ja vie pyöräs mukanaan. Ungefär, som att snuten sku konfiskera min cykel, lol! Han hota med att det kommer att hända nästa gång, om jag cyklar på hans gård.

Så gjorde jag det igen av gammal vana någon tid senare. Alltså använde hans backa som hyppyri då jag cyklade upp till kioskin. I nästa ögonblick mindes jag och blev så nojig, så jag vågade inte fara in till kioskin, utan cyklade förbi den. För jag tänkte att han kommer att komma igen!

Så drömde jag följande natt att jag var i kioskin och han kom efter mig. Jag försökte springa ut, men mina ben liksom sjönk in i kioskgolvet, då det smalt. Jag försöker springa fullt, och jag hör då gobben närmar sig bakom och säger: Hei, KUULE!

Han va dabboger. Jag minns att jag var höst8n 1987 en kort tid efter detta hos en kompis i nedersta Kila, då hans fafa och fammo bodde där. Vi var ute på gården med kompisen och det var fullmåne. Jag tyckte att "gubben i månen" påminde om gobben som kom till kioskin, liksom profilen med hans glasare och hans käft på vidgavel som ett O (ålderdromsfel?) Jag skrattade och sade åt min kompis att haha, där e dendä gobben som kom till kioskin! Han söker efter mig med helikopter, och håller huvudet ut ur helikopterfönstret!! Jag menade liksom att fullmånen är hans päron och ansikte.

Vid samma tider, hösten 1987, så trodde potokällartanten att vi kastade sten på hennes fönster, fast vi inte gjorde det. Hon kom ut på backan och skre hysteriskt: VIELÄ YKS KIVI NIIN MINÄ SOITAN POLIISILAITOKSELLE! Jag kastade faktiskt engång en potis på hennes gård. Jag tyckte att det passade bra, då det ju var potokällartanten!

Nåja. En kompis drömde ju engång att jag och en brud stod nakiga uppe på taket till huset mitt emot potokällartantens hus. Så öppnade potokällartanten fönstret och frågade: Tahotekste kortsun? Allt möjligt kan man nu å drömma, haha. Potokällartanten var en gammal feter kärring, som trodde direkt att ongarna bråkade med henne, om man typ bara såg mot hennes hus. Men det var inte som Sylvi iaf. En typ 90-årig krokig gammal kärring som bodde i ett kråslott, nr13 på gatan, tillsammans med en stor chäfer. Då någon ringde på hennes dörrklocka för att springa iväg, så öppnade hon överraskande nog direkt efter och kom SPRINGADES efter ongarna. Ongarna fick ju typ slag, då det var så kusligt och överraskande. Vi trodde nästan på riktigt att hon var en häxa då vi var små!! Fast potokällartanten var nojig. Hon ringde bla åt en granne och sade att "något rött" hade susat förbi på gatan mitt på natten en natt. Såg hon Ufon, eller var det baklyktan på en Honda Monkey hon såg?

Vessabyttan plumsar i badkaret! Nu ska jag gå och lägga mig. Jag drömde mars 1992 att det ringde någon konstig kärring mitt på natten hem till oss och sade konstiga saker med crazyg röst. Just bla. att "Vessabyttan plumsar i badkaret"

Och 30 år sedan jag var på nian i högis!! Tiden far. Jag minns att jag nionde mars 1993 såg på en dokkare om Judas Priest och om några som skjöt sig då de lyssnat på Judas Priest och bandet blev syndabockar. På det hade man sedan gjort en dokkare. Det var denna låten som var i skottlinjen: En väldigt bra låt nog onekligen. Beyond the realsm of Death är nog då man växer upp, och ser hur världen är på riktigt... Psycho3 kom på Tv3 den kvällen, och jag tänte se på det först, men jag började glo på Judas Priest dokkarn på andra kanalen istället