I Truckers Festival 1993.

Alltså jag börja nu mittiallt bara att minnas då det var Truckers Festival här i byn lördagen och söndagen 4-5.7.1993..

Det var helt kul. Solen sken då vi var dit mot järnvägen jag och mina kompisar och såg på en stuntman som hoppade från en hyppyri med sin bil över var det 3 skrotbilar. Något sådant stunt var det där och det var roligt att se se på det. Sedan släppte dom ner med lyftkran en skrotbil från 10 meters höjd typ och sade att såhär är det då man krockar då man kör 60 kilometer i timmen! Det var allstå en gobbe som talade i högtalare där och intervjua dendä stuntmannen och så.

Så stod jag och några kompisar där och hängde och lekte vana. Mittiallt kommer det en f.d. skolkaveri från lågis och högis i samma ålder som jag och kommer emot gående och ser fuler ut. Han bruka bråka och vara besvärlig av sig. Väldigt stor, men kunde inte alls strida och mycket klumpig. Det var liksom mest bara fläsk va.

Jag hade fått (köpa för lägre pris) en fribiljett till Truckers. Hej kom igen, jag fick köpa den för 30mak medan inträdet var 50mk. Nåja, hellre det. Men det skulle ha varit sakligast att jag fått fribiljetten gratis. Nåväl..

Så kommer dendär f.d. skolkkaverin från lågis och högis och ser fuler och moloken ut. Rakt gående emot mig. Vi började snacka där. Det var paus i programmet och det satt fullt med folk vid sidan om oss på en sorts läktare och pratade. Vi stod där ett steg från läktaren och pratade. Han hade kommit in på pummi, han hade i smyg kommit med sin kevare från ett helt annat håll dit. Liksom norr om Sisu-området. Jag sade att jag fått en fribiljett. Han frågade: Får ja sii på den?

Jag sade typ att sure! Och visade den åt honom. Han tog den, såg på den lite. Och satte den i fickan och sade att tackar, nu e den min! Jag flinade lite först, trodde att han skämta. Och sade: Hej, ge tibaka den nu. Lugnt och snällt. Han sade sedan nää, men tipsa om att jag kan gå in i området på pummi jag också på samma väg som han kom! Jag blev helt att VA? Jag trodde aldrig han kunde vara så fräck att han faktiskt sku försöka stjäla den. Jag ropa: Att hej, hit me min biljett!! Han sa retfullt: Nnä! Och gick iväg. Jag blev argare och argare och kom och försökte vrida handleden ur led på honom och skrek att hit me den nu!!

Då det inte hjälpte så sparka jag honom på smalbenet några gånger, tog puujalka på honom och flög på hand handled och klöste och knep i hans handled så hårt jag kunde, då släppte han och jag fick min biljett. Han började laga sig till martyr och börja svära att ajj sataan!! Sii de blöder, de blöder!! Du MÅST ju ha nå fel i huvu, för inte bblaablaablaablaa, försökte han gaslighta mig ännu till. Han gjorde sig till martyr och gaslighta mig, bara för att jag ville han min biljett tillbaka. Och skulle jag inte ha brukat våld så skulle jag inte ha fått min biljett tillbaka!! Inga vuxna brydde sig heller, och det är så det ska vara förvisso. Ongarna ska själv lära sig den hårda vägen. Men jag tänkte bara förklara att jag hade enbart mig själv att lita på i den situationen. Mina kompisar blev varse om situationen kort innan jag fick min biljett tillbaka och de trodde att vi brotades bara liksom på leks-skull först.

Han sade att han tänker gå till snutana å visa vad jag gjort åt honom och visa sin hand som lite blödde då jag klöst och knipit honom. Jag sade: Jåå, far fort. Spring! Då jag mindes att det var en som sade så åt en annan i Pumppis simstrand juli 1990 då det var en som hotade med att fara till polisen och berätta att han kör monkey fast han är bara 13, då han som körde monkey fast han bara är 13, fittades med honom. Då sade han som körde Monkey fast han bara var 13 just samma sak: Jåå, far fort. Spring! Så det mindes jag och sa likadant.

Man borde ju ha påpekat att han kommit dit på pummi, och man kunde isåfall säga det, men å andra sidan så skulle det ha vart att sänka ner sig till samma nivå som han om man tjallat åt myndigheterna att han var inne på pummi.

Jag börja nu mittiallt att tänka på denna gång och denna händelse. Och blir faktiskt piss-arg här. Hur i fridens dagar kan en människa vara så fräck, att han försökte stjäla min fribiljett mitt på ljusan dag? Och sedan ännu till beskylla mig för att vara "galen" bara för att jag blev jättearg och flög på honom? Vad skulle jag ha gjort då? Låtit honom bara fridsamt gå iväg med min biljett? Aldrig i livet! Och så patetiskt att hota att gå till polisen och visa hur jag varit dum mot honom och klöst honom. Voi, voi *snyft* Ska mamma kanske komma och blåsa på din hand?

Jag är fortfarande faktiskt förbannad på det nu då jag tänker på det såhär i efterhand. Men vi hade roligt och skrattade med mina kompisar då han försökte stjäla min biljett men han fick lite blodig hand, haha. Tur så såg man honom inte desto mera den dagen. Och då jag såg honom följande gång i Golden Grill vårvintern 1995 då jag kom på kaffe dit med två kompisar så satt han där och pratade me nå schack men låtsades inte att känna igen mig.

Jag hade sedan huvudvärk resten av dagen, då det var en rätt tärande upplevelse på något vis. Jag var så arg på honom också hela dagen och kvällen efter så mina händer bokstavligen skaka av ilska. Hur täcktes han försöka stjäla min biljett, och hur täcktes han skrika helt öppet att ja måst ha nå fel i huvu, bara för att jag blev rasande på honom? Det var han som hade fel i hyvu som försökte stjäla min biljett! Så gör man ju inte bara.

Det minnet börja jag nu mittiallt bara att tänka på här och blev jättearg på honom igen. Nåja, skönt att inte behöva ha nåt me honom att göra. Man har sett honom nu och då å han e fortfarande lite sådär halvglesär av sig på nåt sätt alltid.

Samhället och skolan och akademiska institutioner etc säger att man inte ska göra sådär, att man ska fara till myndigheterna och gola direkt. Men det är skillnad på vad som officiellt sägs funka och vad som funkar på riktigt. Speciellt om man är en 16-årig grabb som ingen vuxen ändå tar på allvar. Dom lever inte i verkligheten, på samma sätt som en 16-årig grabb gjorde som jag där och då. Skulle jag inte ha blivit våldsam, så skulle han i godan ro gått iväg med min biljett. Men det sku väl ha vart bättre enligt typ någo lärare och kuratorer med krulligt hår och glasögon, som lever i någon form av overklighetsbubbla.

Nåväl. Man hade inte facit i hand då och hade gått om tid på sig då den tiden. Det var väldigt mysigt på det sättet. Och man hade hösten 1993 framför sig, och hela 1994 framför sig ännu då. Det var verkligen bra på det sättet. Tiden hade inte farit förbi en på nå¨got sätt då ännu.

Det börja ja mittiallt bara att tänka på här. Då jag gjorde det så såg jag på Youtube på vilka träffar jag fick från Truckers Festival och en från 1983 som jag sett tidigare och som jag inte var på, samt en annan från 1990-Då solen sken då jag var där och sommaren 1990 var på ett sätt "barndomens sista sommar" för mig. Det var liksom ännu så barnsligt och oskuldsfullt då ännu hur man tänkte och hur allt var. Ett år i högis hade härdat en på ett helt annat sätt sedan sommaren 1991. Man var for sure ett barn då också, men det kändes inte på samma sätt som att var ett barn mera. Det kändes som att den "riktiga" barndomen slutade då man började i högis. Och sommaren 1990 var barndomens sista ljuvliga sommar. 2 av mina kusiner var i Karis nästan två veckor då senare delen av juni och vi hade mycket kul, och huipentuman innan dom for till Österbotten igen var då vi var i Sveaborg första juli 1990 en solig dag och jag såg skinheads, två skinheaddar och en skinhead-brud på färjan dit minns jag, och det var mycket kul. Sedan då man började högis så börja man ju skämmas också för att visa sig med sina föräldrar, lol. Man sku ju vara "tuff".

Sedan några dagar senare så var man i Truckers festival då. Och såg så fram emot att börja högis och bli "tuff" hehe. Så var det att börja i högis ungefär som att bli internerad i Hall eller Kumla. Men visst, man odlade och utrvcecklade ironi, sarkasm och svart humor,- och var rätt förändrad också skulle jag säga hösten 1991. Betydligt mer härdad på alla vis, samt lite äldre-vilket är mycket i den åldern. Fast jag piti kyllä puoliani redan innan också, för jag mindes att han som tänkte paina iväg med min fribiljett, att jag slog honom engång i sexan så att hans glasare bara flög på gräset i andra sidan av staketet, då han fittades med mig. Han for och söka dom att så att dom kostar tonnin att ja får betala dom om dom for sönder. Int for dom sönder. Jag sade att skyll dig själv!! En lärare, Gunnel, såg på oss, men sade ingenting. Ja liksom ba flätscha till honom på päronet me flata handen så att hans glasare flög.

Nåväl! Minns inte så mycket annat av Truckers Festival 1993, men denna incident började jag nu mittiallt bara att minnas. Det ordnades sedan några år ännu, men hade fått nog av Truckers. Annars var det en kiva festival måste jag säga, fast jag inte själv har varit någonsin någon USA-fetischist. Det var tvekllöst sådan liksom jenkkimeininki på denna festaren. Countryn spelade. Folk var rätt mycket klädda jenkkiaktigt där i hattar och solbrillor, såndäna Truckers-lippisar och solbrillor etc. och man såg amerikanska flaggor lite varstans-så folk fick lite leka och rollspela att det var i USA, haha!

Det om det, vitsnus-cigarett! Ett kort men kompakt inlägg nu då ja måddes få ut mina tankar, då min hjärna började snurra på denna incident och jag blev argare och argare här faktiskt då jag tänkte på den.