Lite 1997 nostalgi emellanåt.

Alltså detta kalenderår synkkar med 1997 kalenderåret, så därför lite 1997 nostalgi nu. Även om 1994, det rena urtillståndet i mitt liv så att säga, skulle vara det första alternativet att landa i om jag skulle ha en resume-knapp och få börja om från början.

Första 5 månaderna av 1997 var skenbart väldigt bra. Men jag var naiv och arrogant då, trodde mig vara mycket bättre än jag var då om man jämför med 1994 då jag var ödmjukare och så. Man hade hela ungdomen och hela livet framför sig då. Som 20 förväntas man ta ett visst ansvar och så och inte leva i naiva illusioner. Bättre att vara ödmjukare som jag var 1994 och inse sitt läge än att arrogant tro att man har ordning och kunskap om allt, som jag trodde 1997.

Nåväl. Den 6:te mars 1997 fick jag flunssa och var hemma från skolan (Grundskollinjen i VNF) torsdag-fredag, så jag hade långt veckoslut. Jag drack citron-Finrexin och har alltid assovierat den meducinen till just mars 1997.

Jag lyssnade på NAOS då och var hemma flunssiger. Så kom det under tisdagskvällar "The Extraordinary" ett program om paranormala fenomen, som var något bättre än dessa program i genomsnitt. Juontajan var en gobbe med skallighetskrans. Det kom på tisdagskvällar halvtolv-tiden. Efter det kom ännu Jyrki Spotlight, som jag brukade se på.

Det påminner mig om att jag vid dessa tider drömde en sanndröm. Det var inget nytt fenomen för mig då jag drömt sanndrömmar då sedan 1991. Nu då man blitt äldre har det lugnat ner sig för länge sedan, men som purung gjorde jag det alltid nu och då.

Jag drömde att jag gick på Ekenäsvägen och det kom fullt med brandbilar mittiallt. Jag såg bakom mig och såg tydligt ena brandbilen med två fyrkantiga blåljus vid motorhuven. En av brandbilarna, en liten, for upp till Sisu-området i drömmen.

Så då jag gick hem från skolan så pausade jag i Kila Center kioskin, som fanns då, och köpte Hamburgare, stripes och en liten cokis. Brukade ofta göra det då jag inte åt i skolans matsal utan vi for till Serendi alltid istället och drack, kaffe, åt mockaruta och rökte tobak. Så jag var lite hungrig. Förresten talade vi engång om Motörheads nya skiva då dessa tider i Serendi och att Lemmy rakat bort sin mustasch.

Då jag satt inne i Kila Center och åt så tänkte jag på dendär drömmen jag faktiskt deömde natten innan och började tänka att tänk om det är en sanndröm, att mittiallt kommer brandbilarna förbi här?

Just då jag var färd med att kasta sevetterna etc i roskis, så ser jag en liten brandbil med blinkar och sirener på, susa förbi som ett skitit sträck. Jag blev ju lite att vafan, det verkade vara en sanndröm!

Och då jag går på trottoaren så hör jag bakom mig: UuuuAAAAAUUUU, UUAAUUAAUUAAUUAA och då jag såg bakom mig så såg jag EXAKT samma syn som i drömmen, med dessa fyrkantiga små blåljus vid motorhuven. Det kom andra brandbilar också. Den skillnaden mot drömmen var den, att ingen brandbil for upp till Sisu. Så ja, jag är övertygad om att äkta sanndrömmar finns. Vad är det som är så konstigt med sådana drömmar egentligen? Det har jag aldrig förstått mig på. Det bara visar att tiden inte fungerar så som mainstream-vetenskapen tror att den gör. Ateister är som kristna också är-de går omkring och tror på något som de anser sig vara en absolut sanning. Tex bokstavstolkar att Kristus kunde gå på vatten och att sanndrömmar inte finns på riktigt.

Så var det om ett australienskt UFO-fall som inträffade 1988 och som jag läste om i husis vårterminen 1988, som dom hade gjort en juttu av just i "The extraordinary". Då jag såg att det kom så tänkte jag såhär: Jåå, de e dedär UFO-fallet som jag läste om i husis då jag var i4an Så visst, det är upp till skeptiker bara att förklara hur jag tänkte på drömmen sekunder innan den besannades`? Och hur jag såg så detaljrikt EXAKT samma syn som i drömmen? Päron. Men skeptikernas förklaringar är dock ofta roliga, då de så envist förklarar allt på ett s.k. "naturligt" sätt-som tiden då de inte trodde på kulblixtar, så förklarade det med att det var en bild kvar i synhinnan av en riktig blixt. Och sådana bilder på synhinnan håller ju ljud, luktar bränt och exploderar och gör hål i fönster. Jo, tjena, päron.

Så drömde jag en halv sanndröm april 1997 att det kom en rom-brud i 18-årsåldern till mitt och försökte förföra mig och var vild som fan. Jag buffade undan henne, då jag anade ugglor i mossen. Efter två veckor stannar det en bil som är full med kvinnliga romer och den ena vevar ner fönsterrutan och frågade mig var någon Esko bodde. Och rombruden i baksätet var en brud i 18-årsåldern som satt och glodde på mig och såg ut som rombruden i drömmen. Det var allt lite kusligt måste jag säga!

Så for vi till Heureka-med grundskollinjen på morgonen 12.3. Det var soligt och vacker väder. Vi plockade upp en såndän Jon på landsvägen då vi kom till Ingå, som alltså också gick på grundskollinjen. Jag talade om en såndän Janina med en såndän Harry där vi satt och språkade medan vi körde till Heureka.

Så var vi i Heureka. Vi rökte och drack kaffe där i cafeet först. Sedan så bekantade vi oss med Heurekas saker. Inte var det nu så jätteroligt. Roligare var det då jag var där med morsan, farsan, syrran och mina kusiner juni 1990.

Så 1998 i början av året, så kom det fransk lättporr på tisdagskvällen sent.

Sedan så kom Hale-Bop kometen. Av nån anledning såg jag och mina kompisar mera på Hyakutake-kometen mars 1996. Vi var ute i skogen, kometen hängde över himlavalvet och vi pratade om Black-metal, universums mening och andliga saker och brudar där vi stod och såg på den.

Jåå, kometer är egentligen riskfylldare, eller hur man tar det. Kometer bryr sig inte om om de nollställer civilisationen eller utrotar människan-det är bara en subjektiv känsla hos de flesta människor, att det skulle vara "något fruktansvärt"- Kometer kan, till skillnad från asteroider, som vi har mycket mer koll på och kanfå en förvarning åratal innan den dimper ner, komma från nästan vilket håll som helst och helt överraskande. Vi kanske har några månaders förvarning enbar, kanske veckor-tills Ragnarök. Det är så civilisationen vi nu lever i kommer att gå under. Eventuellt hela mänskligheten. Här på denna planet iaf. Hyakutake upptäcktes några månader innan den passerade. Skulle den ha träffat jorden så skulle vi ha gått tillbaka till stendåldern. Kanske det skulle ha varit lika så bra. Stjärnorna faller från himlen, vargarna förtär solen och månen... Och unga nojjar upp sig för ilmastonmuutos! Kanske folk inte är MEDVETNA om att vi lever på en ytterst sårbar plats i ett ytterst sårbärt kosmos.

Iaf. Jag satt hemma två lördagskvällar: 22.3.1997 och 29.3-1997. Jag lyssnade på musik, åt Aarrearkku-karkki och en Fazers blå batong och drack en burk Cokis de två lördagskvällarna i rad. Så kom en kompis mittiallt till mitt just båda dessa två lördagskvällar. Vi stod ute på backan båda kvällarna och talade och såg på Hale-Bopp i norra skyn. Det var en fin komet den också.

April sedan så köpte jag på CD en demo som getts ut som cd, en demo från 1988 med det jättebra ungerska bandet Tormentor. Man blev då förvånad över att något så otroligt bra kunde komma från ett f.d. kommunistiskt land. Men i efterhand har jag läst på att det var rätt tolerant i Polen och Ungern med så kallad "ungdomskultur", även innan Gorbatjov. Även i DDR spelade det ett heavyband på östtysk tv, Formel 1. Så allt är inte svart och vitt. Men det var jävla stil och undergound att lyssna på ett ungerskt band från kommunist-tiden, som var jättebra och den skivan är kanonbra fortfarande! Jag såg en bild av dem from 1987. De såg ut som vilket som helst väst-thrash band med läderrockar, farkkuvästar, långt hår etc. Och ena av dem grimaserade roligt och visa fuck. Men den demon, Anno Domini, är jättemörk. Väldigt mörk, blackig thrash. väldigt catchigt och moshigt, men väldigt mörkt och allvarligt på samma gång. Med låtar som "In gate of hell" "Lyssa" "Beyond" etc.

Lyssa är galenskapens gudinna i grekisk mytologi. Jag, då jag var i Lunarstorm och det fanns, så måddes jag kolla om någon hade ett sådant nick som Lyssa. Och mycket riktigt, en flicka som såg manisk och vansinnig ut på sin profilbild hade detta nick.

Det fanns tom. hippies i DDR under 70-talet. Mest i större städer som Östberlin och Dresden, och regimen lät dem hållas, så länge de inte opponerade sig mot staten. Detta är också ett exempel på att allt inte är svartvitt. De hade ju samma peace and love funderingar som den östtyska staten officiellt hade-så det var väl en delorsak kan jag tänka mig. De slog dock rätt hårt ner på punkare, alltså Stasi och de östtyska myndigheterna överlag.

Någon tjänsteman hade sagt, då en hippie i DDR hade sagt att vi älskar fred och kärlek, att Bra. Men ni gör det mycket konstruktivare genon att bygga upp socialismen, inte genom att sitta i en park och röka. Jag drömde engång våren 1991 att jag var i en park i Vasa och blommorna liksom fick liv och börja röra sig och blev jättefärgranna i blomrabatten i parken och det kom någon sorts melankolisk-hippieaktig musik och allt blev liksom full hippiemeininki

Jag har själv sätt ett foto av ett gäng hippies i en park i östBerlin 1979. De siter ute i sommaren och solskenet och röker i en park. Och en av dem hade en akustisk-gitarr med ett peace-märke på sig. De hade bellbottoms, långt hår och allt som hippies nu hade. Inte någo etno-faces fejk meininki, utan liksom på riktigt hippiemeininki. Såndän sentimental-melankolisk men ändå upplyftande löööv groovy meininki! Som denhär låtn. Copypasta.

https://www.youtube.com/watch?v=Xr6JiJttyaI