Årskrönika 2025.

Jag tänkte att jag sku gå lite igenom det förra skitåret, som dessvärre blev ett stagnationsår i mitt personliga liv, trots att jag kämpade och försökte, utan att alltså vifta med någon form av martyrkort. Jag konstaterar bara faktum att 2025 blev ett stagnationsår fastän jag försökte mitt allra bästa och lite till. Nåväl-det att man försöker och inte hukar sig inför ödets stormar sådär bara innebär att man är en krigare. Om det är typ 70% upp till en själv, så kan det mycket väl ändå gå fel om ödet eller vad det är utgör resten 30% '

Januari.

Det hände inget av vikt under januari. Jag tog en liten promenad i kvarteret 11.1 och då jag kom tillbaka så var det två snutbilar vid en trappa i mitt hus. Och en granne skvallra att dom knarkar och är påverkade, alltså några andra grannar, som flyttade sedan. Snuten var alltså hos dem. Vad vet jag-hade inte något otalt med dem. Lämnar man folk ifred, brukar folk också lämna en själv ifred.

18.1 på lördagen var jag i hesa å köpa skivor, köpte bla Pandemonium och Mystifier, skivor från 1993 och 1994, så det var äkta 90's meininki. I en skivbutik var jag var så var det precis 90-talsmeininki. Föräljarn satt å drack öl med några kompisar där som också satt och drack öl och de talade om nån bekant som bara för att provocera på varenda keikka han var i sade "Vitun homo!" åt okända människor, så fick han stryk till slut av någon. Och de sade att de gissade att det skulle gå så för honom! Det var roligt att lyssna på deras diskussion medan jag hittade intressanta skivor där på samma gång. Det var precis som att kliva in i 90-talet då man kom till den butiken! Och i dessa woke-tider ännu till!

Februari

Det var långtråkigt. Så långtråkigt så det inte går att skriva om något.

Mars

Jag for till Evalds några veckoslut i början av mars och det var helt mysigt. Men inget av vikt hände precis.

April.

Jag tänkte inför våren att jag återigen ska bli aktiv i dejtingapparna och tänkte positivt att nu ska de låsa i år nog! Då ifjolåret losa med och jag hade en brud första halvåret då.

Jag var flunssig då kring dessa tider, typ andra veckan i april. Jag började bli aktiv i dejtingapparna igen. Men det var som om ödets makter skicka en propaganda-attack åt mig från allra första början, i syfte att försöka få mig ur balans. Det hände en väldigt creepy sak. Låt mig förklara..

Jag hade lagat en väldigt positiv profil åt mig. Skrev att 48 going on 31-let's prove age is just a number. Jag började så, skrev att jag är ungdomlig och sedan till slut "Hyvää päivänjatkoa juuri sinulle! :)" Och det provocera ju en obalanserad individ bigtime...

Det är ju så, att som kar kan man inte va nirsoger i dejtingsajter, man måste swicha alla till höger för att få någon chans. Sedan kan man lämna bort matcher som man inte tycker att man synkkar med i efterskott. Det sparar mycket tid också.

Så jag gjorde så. Hade inga ålderspreferenser heller, för det går inte som kar i dejtingappar heller. Jag hade tydligen swischat någon 29 årig kärring åt höger som jag inte ens såg, då man som kar ju måste swischa allt till höger. Jag såg bara på morgonen att någon hade skickat ett meddelande i FB-dating och det var just hon.

Hon hade på ett väldigt creepy sätt tagit en screenshot av min profilbild, skickat min profilbild åt mig. Och under den skrev hon såhär:

Ditt utseende och hobbies får dig inte att se ut som en 30-åring. Du söker yngre kvinnor för att du har ålderskris då du har hittat en rynka i din röv

Alltså, en vilt främmande människa drar sådana slutsatser. För det första stämde det inte alls-och för det andra så vad skulle det ha haft för skillnad om det stämt? Folk har olika kriterier. Hon lider inte bara av ålddersskillnadofobi, hon tycks även vara en ren sadist. Kanske har hon också psykopatisk personlighetsstörning, och är mycket agressiv. Hon förde osökt tankarna till dendära knivdråpar-kvinnan i Pojo februari förra året. På samma gång verkar hon vara en woke-kukkahattu, joka vetää hernet nenään kaikesta och känner sig kränkt-för just woke-kukkahattun brukar ha fördomar om män som har yngre kvinnor till partners. Som det var en svensk woke-kukkahattu som spydde ut sina fördomar om att äldre män har yngre kvinnor som partners, och så såg jag in i hennes profil och där var det en prideflagga och så stod det under den "Det är ok att älska vem man vill" Liksom what? Hur märker inte sådana sitt eget hyckleri och dubbelstandarder?! Det är just ett praktexemepel på selektiv tolerans, eller PK-pseudotolerans. De märker inte själva att Kejsaren är naken, och att de stup i ett trampar i klaveret. Sådär går det då man lämnar bort logiken, och enbart tänker med känslor. Det blir liksom helt ding-dong kukkuluuruu jättekonstig och UFO-aktig irrationell smörja då av alltsammans. Och dom tror sig vara jättebra och moraliskt överlägsna individer.

Sedan så skrev jag tillbaka att hon förmodligen spyr ut sitt eget illamående på mig, och det säger mycket mer om henne än det säger om mig att hon skrev helt oprovocerat detta åt mig. Och liknande saker. Hon tog bort sin match sedan utan att svara-som fegisar ju gör-de spyr ut galla och så flyr de, då de inte tål några motargument, och inte KAN argumentera emot heller.

Jag tog reda på vad det var för en människa, för jag vill inte lämna saker osagda, speciellt om man helt oprovocerat och på ett jätte-orättvist sätt spyr ut hatstorm mot mig, som var helt oskyldig och hade aldrig gjort eller sagt något illa åt henne. Jag fann henne snabbt i FB och skrev ett långt brev åt henne, men inte svarade hon aldrig naturligtvis inte. Så anmälde jag hennes beteende till FB-administrationen, men inte gjorde de såkart något. Jag funderade också på att ta till juridiska åtgärder, men efter jag talat med en som vet mycket om juridik så sade han att detta knappast skulle leda någon vart, så jag lät det vara.

Såg sedan på vad hon hade skrivit i FB, skrivit och kommenterat. Det framkom att hon hade fått stryk, stryk och åter stryk under hela sin uppväxttid, vilket iofs är tragiskt. Men det har jag aldrig förstått mig på, att man för detta trauma vidare och sedan ger sig på helt oskyldiga människor! Det tyder på en djup neuros.

Det är samma fenomen som man rätt ofta stöter på, att de som har blivit mobbade, sedan mittiallt själva är mobbare och mobbar helt oskyldiga människor, som aldrig sagt eller gjort något illa åt dem! Var är rättvisan i det? Var är det ädla beteendet i det? Ingenstans. Det är så sluskigt,oädelt och orättvist som det bara går att bli. Hur kan man bete sig så irrationellt, att man själv börjar ge sig på oskyldiga människor? Jag kan förstå om man vill hämnas på sina plågoandar, ur ett logiskt perspektiv, men att ge sig på oskyldiga? Hur jävla ding-dong får man bli!?

Nu fittades somliga med mig då jag var på sjuan nog. Men inte fan utvecklade jag något hat mot helt oskyldiga människor!! Tvärtom- rent taktiskt så är det bästa man kan göra, att skaffa sig mäktiga allierade. Inte att själv börja fittas med oskyldiga människor!

Och för det andra är jag inte minsta lilla arg mera på något som hände i sjuan i högis, som många är. Det var så längesedan och alla fittades ju med alla i högis ändå! Det var systemets fel som satt oss i högis, först och främst. Dessutom härdade det mig och verka karaktärsdanande. Jag började förstå och se igenom systememts skenhelighet och hyckleri och att man säger en sak men menar en annan etc. Något som jag aldrig heller har förstått mig på.

På tal om vad hon skrev i FB ännu. Hon skrev att samhället blir mer humant, vilket är bra. Då flinade jag skitit och högt här hemma för mig själv. Säger HON, en sadist, som på ett jätteorättvist sätt betedde sig ohumant mot mig! lol. Jag hoppas verkligen att hon aldrig får några egna barn, för då kommer hon antagligen att slå dem och föra traumat vidare. Somliga människor ska inte ha några barn.

Och hon gick på mitt utseende. Då gåtr jag också på hennes. Alltså, i hennes profilbikd så ser hon ju ut som en clown. Sminket är ditsmetat runt ögonen bara slarvigt. Hennes löppar ser ut som en clowns läppar. De är för stora och fulla med löppstift, och till på köpet har hon ett självgott flin, som gör att hon ser ännu mera ut som en clown, lol. Stora läppar kan se bra ut också, men sannerligen gör det inte det hos henne. Hon är i mitt tycker int alls snygg-förvisso blir kvinnor automatiskt oattraktiva i mina ögon om de beter sig otrevligt.

Jag tog inte till mig vad hon skrev i sig. Men det att hon led av åldersskillnadofobi samt att hon helt oprovocerat och på ett väldigt orättvist sätt attackerade mig, gjorde mig arg och upprörd. Är det inte kristna kukkahattun, så är det woke-kukkahattun som ska alltid försöka förstöra allt som är roligt och positivt.'

Hon har en djup neuros och är rimligtvis en sadist.Men det följer ändå ett mer samhälleligt mönster detta. Utan att ta parti för nåndera sidan, varken liberala eller konservativa, så kommer detta med att unga kvinnor visar fuck, talar om röv och annat dylikt språk åt oskyldiga människor, från nyvänstern/liberalismen/demokraterna i USA. Det har jag och många andra märkt.För de tror sig vara tuffa och "starka kvinnor" då de gör det-vilket blir tillika väldigt skrattretande, då de bara följer helt slaviskt ett annat narrativ-att unga kvinnor ska typ tävla med varandra om hur elaka och känslokalla och oempatiska de kan vara åt karar. Det blir liksom så patetiskt-de försöker vara tuffa och coola, men blir bara undergivna då de just visar fuck, är väldigt arroganta och känslokalla och skäller på karar. Alltså det är ett tecken på konformism och undergivenhet, fast de väl tror tvärtom. Och media tar inte upp detta alls. Då media ser dom att de hör till "de snälla" (liberaler, demokrater) så får de härja bäst de vill på just detta sätt. Nyvänstern, liberarer och demokraterna i USA brukar vara de människor som lider av åldersskillnadofobi, om mannnen är äldre i ett förhållande.Den gamla marxism-leninismen ala Sovjet innan Gorbatjov har däremot aldrig blivit associerat med åldersskillnadofobi och hat mot män i allmänhet.

Visst finns det tvärtom hos de konservativa som säger att kvinnans plats är vid spisen och sådant-men de får mycket mera upmärksamhet, medan liberala/demokratkvinnors allmänna mansförakt får nästan noll uppmärksamhet. Det beror också mycket på att andra sidan inte är lika känslig och inte galar på om precis allt. Man tycker typ som jag att det är skrattretande och patetiskt då de tror sig vara tuffa och coola och gör så-och bojkottar dylika kvinnor helt och hållet.

Och detta med att man börjar hata alla karar för att en eller några karar har behandlat en dåligt, så är ungefär lika logiskt som om att man skulle börja hata alla feta gobbar med Karjala-lippis för att en fet gobbe med Karjala-lippis har kilat förbi en i kön till glasskiosken. M.a.o. helt jävla förvirrat! Det samma gäller naturligtvis också omvänt, för kvinnohat.

Men, kvinnan som skrev detta åt mig är pipi. Hon lider förmodligen av en neuros och är antagligen en sadist, och det är sjukt nog. Hon borde söka hjälp istället för att angripa oskyldiga människor! Psykedelisk eller jungiansk terapi skulle hon behöva.

Nåväl. Nog om henne.

Under långfredagen så drack jag två påsköl ute i sandgropen en vårig kväll. Det var mysigt. Så var det på påsklördagen Affes-kväll i Clubben och det var jätteroligt att fara dit med några kompisar och se på en massa snygga brudar.

Andra delen av april var kylig. Vappen var kylig och dyster. Jag borde ha farit till Evalds åtminstone men satt hemma och drack lonkero.

Dessutom, på tal om sadisten; Jag hade inte skrivit att jag ser ut som en 30-åring. Jag hade skrivit att jag känner mig som en sådan. Men hon är gälin. Inte angriper man oskyldiga människor sådär annars.

Maj Jag dejtade en brud från Kyrkslätt och det såg helt positivt ut först. Hon kom till Karis och vi for till Rullarsböle och sedan till Shell på kaffe och hon skrev sedan att hoppas vi kan mötas regelbundet för hon tycker om sex och vill ha det regelbundet. Jag sade att självklart kan vi det! Sedan hittade hon nästan direkt efter en annan kar. Men hon ghostade inte mig, hon skrev helt ärligt som det var-vilket var jättebra. Jag önskade henne allt gott, inget mer med det. Men jag var oskyldig med alibi till detta att det inte blev till något--jag försökte, men ödets stormar ville annorlunda.

Sedan for jag med dejt med en annan brud till Sello Köpcenter. Det var helt ok och hon kysste mig vid första dejten. Men det var något som inte riktigt matchade. Jag var inte attraherad av henne helt enkelt. Personkemin fanns inte där liksom.

Juni. Jag var hos bruden i Nummela.Sedan hittade hon en annan kort efter och jag var lite avslappnad pg.a. det, för jag tyckte hon inte var så snygg. Vi var faktiskt i Raseborgs ruiner tillsammans också-men jag vet inte vad det var-men hon var inte attraktiv i mina ögon.

Jag hade dessutom börjat alltmer märka en grannbrud, mer om henne senare. Jag tänkte att de sku vara bättre att få en jättesnygg brud och inte nöja sig med någon som man inte tycker är attraktiv.

Veckan innan midsommar stannade snutarna mig då jag körde ute i stan och sa att dom gjorde rutinprov och jag fick ta blåstest. Sedan for han in i maijan med mitt körkort, kom tillbaka efter två minuter och sa "Kaikki kunnossa" Jag frågade om jag hade misstänksam körstil eller något? Så sade han att nä inte egentligen, men han fick bara för sig att det kan vara något med dendär Volvon! Såg jag bäng ut då jag kom körande eller vad, haha. Jag var lite nojig då maijan mittiallt kom emot på Malmgatan och ännu nojigare då jag såg i spegeln att den kom bakom sedan vid högis och satte på blinkarna och stoppade mig. Innan de satt på blinkarna och då jag såg snutbilen som närmade sig via spegeln så tänkte jag såhär: Dedär kan int va ute efter nån annan än mig! Jag började fundera på advokater redan, lol.

Sedan for jag hem och såg på The Birds-filmen. Jag såg också på Psyko ettan vid samma tider, en film jag senast såg på 6.1.1993.

Sedan for jag till Vasa till morbror, ena kusinen och hennes familj. Jag körde upp föräldrarna dit alltså då också. Kusinens två-åriga barn dreglade på mig då de lekte och hade roligt och vi alla vuxna fick Corona! Morbror, hans fru, två av mina kusiner, jag, morsan, farsan, fick alla Corona! Det var lite överraskande, men både jag och farsan tog coronatest och det visade positivt. Jag tyckte också det var lite hårdare flunssa med stark snuva, halsont, feber, värk i nackmuskler, konstiga känningar som små strömstötar i hud och muskler samt ömma ögonbollar då man rörde dem. Och jag körde hem i full corona och föräldrarna också alltså. Jag nös och hade mig och föräldrarna fick naturligtvis smitta.

Men vi pausade två gånger. Ena gången i ett cafë vid namn Kahvimylly. Det var första juli. Så nu kommer vad som hände under juli månad.

Vid Kahvimylly kom det en ambulans in vändande till parkeringen. En stor modern ambulans. Det kom ut en snygg brud och det kom ut en annan brud, inte lika snygg och lite knubbigare, men snygg likväl. Då jag gick till bilen med morsan så såg jag åt vänster var ena bruden stod och såg på henne och hon såg tillbaka och smajlade lite. Det är roligt med snygga brudar. Och det är taktik att se på den mindre snygga bruden och försöka snabbcharma på henne, då man har mera potentiell chans på henne än den snyggare bruden, tänkte jag där och då.

Sedan kände jag mig rätt färdig. Vi pausade i en annan plats och jag tog en Burana mot värken i nackmusklerna och en stor hamburgare. Jag blev då mycket piggare och orka köra hem till Karis hur bra som helst.

Det kändes jätteskönt att komma hem. Jag frös som fan på natten sedan så hade feber fast jag inte mätte den. Farsan mätte den och det var 38.8 han hade och jag kan ha haft något liknande. Men det var roligt att ha corona, för detr var lite omväxling´, och den klingade bort på en 4 dagar totalt. Det enda som kvarstod under en vecka var små störningar i smak och luktsinne-då jag åt gläbä så kändes det bara som om jag åt kall is. Men det försvann det också på typ en vecka.

Under juli månad hade jag 1994-mentalitet då jag var soliga dagar i det avstängda Kila Daghem-området, var vi senast hade varit med kompisar sommar och tidig höst 1994 och hänga. Det var väldigt nostalgiskt och gav 1994-fiilare. Bara röd Marlboro fattades :) Sedan revs det under höstens lopp, så det var sista chansen för den nostalgin medan lekiset ännu fanns. Jag hade riktigt Beherit-skjortan på mig som jag hade 1994 också då jag var där. Samma Beherit-skjorta som då.

Sedan drack jag rödvin en sommarnatt vid Tallmon under juli. En varm sommarnatt. Så for jag in och lyssnade på gammal grekisk Blackmetal. Det passade väldigt bra in med rödvin och het sommarnatt. Jag drack resten av vinet sedan hemma ur ett krus i porslin, för att öka den grekiska fiilisen.

Sedan var det Karisnatt. Jag var i Brankis och det var folklig öl-öl ööleli-öl meininki och det var kul. Det påminer mig om sommaren 1989 en solig eftermiddag då jag var med familjen vid Raseborgs ruiner. Så kom det några typer gående som verkade vara lite ljummiga. En av den hade militär camouflage byxor och var barfota minns jag. De gick framför oss upp till Slottknektens stuga, som vi sku fara till med. Den ena sa såhär åt sin kompis: Man får öööl däråppe! sådär öööl i riktigt njutningsfullt tonläge. Så vände sig hans kompis mot honom då han gick och sade med ivrig röst: Ja vet de! Det var nåt rento schack som var sudiga på öl.

Augusti.

Rätt tråkig augusti. Inget av vikt hände precis. Jag var i slutet av månaden i hesa å köpa skivor, fast dä va inge speciellt nog. Jag hade Deicide-skjortan på då jag gick i motionsbanan 2.9 då jag hade samma Deicide-skjorta på 2.9. 1994 också, då jag var med några skolkaverin i hesa occh köpa skivor den fredagen. Jag dejtade en brud men hon var liksom hal och man märkte att hon var ointresserad. Frågade nog om vi ska träffas igen några gånger men hon skyllde alltid på nåt annat-så det fick vara då. Fick dock en stor spontan kram av en snygg, smalblond och blåögd brud i ett tillfälle, alltså under juli månad, på Karisnattn, i brankis. Jåå, jag var i Svartå Slott och gå i parken med dendär brudn som man märkt att hon int var intresserad. Som kuriosa kan jag berätta att vi är i samma Sinkut Yhteen grupp i FB och hon sade att en kar hade skickat den dickpick åt henne, och vad gjorde hon? Hon for å knasa me honom! Så nu är det helt förvirrat att en kar som var så creepy så han skicka en dickpic NOG dög, men inte jag! Ett praktexempel av fenomenet "Normala får NOG göra vad dom vill!"? En sådan brud är nog ingenting att ha.

Fenomenet "Normala får NOG göra va dom vill" känner jag väl till sedan 90-talet. Att de som var weirdoga fick inte tex. dansa på borden i affes utan att folk börja tycka dom gjorde fel och var konstiga, men var man tillräckligt "normal" och karismatisk så fick man NOG dansa på bordena i affes. Det var alltså upp till VEM som gjorde saker och ting under 90-talets ungdomstid. Det märkte jag flera gånger då som ung. Man dömde olika olika folk som gjorde samma utflippade saker. Lite ot, men Karis hade ett museum engång i tiden och vi var från Dalgatans Daghem. Det var en gammal tandläkarborr där och en mamma tog tag i borren och sade ja sitten troootroootroootro, porattiin! Ett barn påpekade att det stod på skylten att man inte får röra sakerna, till det sade mamman ordagrant såhär: "Aikuiset kyllä saa!" Det var vårterminen 1983.

September.

Jag var i september lördagen den trettonde å sii i Lärkkulla då det var öppna dörrars dag där, då jag var på musiklinjen efter grundskolan så var det nostalgiskt. Jag var i ett rum som jag senast hade varit i i början av december 1993! Så det var riktigt vau! nostalgi.

Sedan så for jag och frågade den jättesnygga grannbrudn på kaffe, men hon hade man men tog det hela väldigt bra. Jag gav en komplimang åt henne och sade att du verkar trevlig så såg hon helt genuint glad ut och sade Tack! Tack! två gånger och så. Har skrivit mera i detalj om det några gånger tidigare så orkar inte gå in på varje detalj om det nu. Men jag försökte. Ingen kan säga tt det var "mitt fel" Det är bara så att hon hade man, och det var ett faktum och ingens "fel" I övrigt också så har jag gjort allt vad jag kunnat göra nu förra året angåendes raggning. Att det inte låsade är bara fråga om ödets stormar, men jag har definitivt dragit mitt strå till stacken och är oskyldig med alibi till mitt singelliv nu.

De som ständigt och jämt envisas med att säga att allt är upp till en själv, har helt enkelt fel. Det beror en hel del på tajming, tur etc. Förresten påminner de om incels på det sättet, att de pekar finger och anklagar individen själv för att han inte har nån partner, och tar inte alls i beaktande och hänsyn till just tajiming, otur mm. Ödets stormar, eller vad man väljer att kalla det för. Incels pekar finger och anklagar kvinnorna, medan de som tror att allt är upå till en själv anklagar och pekar finger på alla som inte har någon partner, oavsett om den kämpar för sin sak eller ej. Så man borde kalla dem för Förcels, efter "Fördomar". Förcels och incels, vad är bättre liksom?

Det att incel är ett allmänt skällsord och främst vänster/liberala försöker shama singelmän med att kalla dom för incels är ett kapitel för sig. Jag menar inte sådana, men riktiga incels, som identifierar sig med den kulturen. Kallar man någon för incel som inte är det och inte får till det med brudar så kan man säga åt den personen att den är krasst ytlig, för "Sex is the only unit of value you understand"

I rättvisans namn så är det inte bara vänster/liberala/demokratkvinnor som försöker shama singelmän med att kalla dem för incels. Det var för 5 år sedan även en högerradikal tjej som svamlade om incels vitt och brett. Hon igen menade att nästan alla män är så superfega numer, så hon föredrar att vara singel! Hon verkade ha en romantiserad bild av mannen som en ädel riddare hon igen, medan vänster och liberala har konstiga och dunkla rasteorier om vita mäns ondska de sedan oftare.

Oktober Den andra oktober var andra oktober 1999 fiilis, då jag den andra oktober på en lördag 1999 var i hesa och köpa skivor med en kompis. Vädret var likadant då som 2.10 ifjol. Och jag lyssnade på ett doom-metal band vid namn Valhall som jag köpte 2.10.1999 från Spinefarm. Alltså Spienfarm var inte i Freda då mera.

Det var en dyster oktrober. Jag for på dejt med en Ingåbrud som lät som en muminmamma då hon talade. Jag tänkte att det blir knappast nåt med henne. Och hon var finlandssvensk ännu till och enligt min erfarenhet är finskspråkiga brudar betydligt tolerantare vad gäller val av mig åtminstone. Vi var i Chappe på John Bauer utställning, vilket iofs var riktigt intressant i sig. Dessutom så harmade det lite hela hösten att den snyggaste brudn jag frågade i september hade man. Men det är bara så som det är. Endast en loser skulle lämna det faktumet oaccepterat.

Sedan kom en annan brud jag flirtat med lite emot mig gående då jag kom cyklande. Hon hade en typisk sur brud min på sig då. Hon såg sur ut och såg neråt. Jag var just på väg att fråga henne på kaffe då just, då jag hade planerat det-men lät det vara då hon såg ut som hon såg ut. Anklagar alltså inte henne alls, vill hon inte så vill hon inte. Och på något sätt förståeligt då det är en brud som alltid bott här och vi typ alltid vetat om varandra. Då vill det inte liksom riktigt gå. Men det visade bara att jag försökte igen-och är oskyldig med alibi. Men jag skulle bara förnedra mig själv om jag skulle försöka igen på henne, efter en så klar och tydlig signal. Så jag ignorerar henne bara. No hard feelings dock.

Men det bidrog till hela denna dystra höst. Det blev inget av detta år och nu harmar det-då jag var inställd på kamp! Hahaha, myten "kärleken kommer när man slutar försöka" är en farlig myt! Det är nu helt tvärtom.- Man måste vara aktiv-annars händer det garanterat ingenting. Det är så trist att vara singel. Jag vill hellre ha en massa drama än att fortsätta förbli singel nu. Stagnationen äter upp en till slut-men jag har kämpat emot den, det fan har jag!

I december var jag i hesa på lite utfärd å köpte lite skivor och så. Det var helt kul. Så ja. Dejtade 4 brudar som alla rann ut i sanden, trots att ena av den inte var attraktiv i mitt tycke men ändå. Frågade modigt en brud på kaffe mitt på ljusan dan, icke sa nicke. Det var årets saldo´plus dendä sadisten som hoppade skriftligt på mig som ur det blå. Alltså jag kämpade och försökte och ingenting. Men iaf vet jag en sak: Jag är oskyldig till mina situation i år. Det känns lite som att sitta i Hall eller Kumla och vara oskyldig. Jag vet dock i mitt hjärta att jag försökt och ingen, INGEN kan säga något annat. Det om det, med lite svart humor kan jag säga att jag känner mig som Kennet Ahl, lol. Pantad, kalkad och såld med ockerränta. Och det är ingen persons fel. Högst ödets.

Haha, ett lågisminne från 1989. Det var ett rör som kom ut från skolans vägg i lågis och vi ongar sade att de e husets kuk. Så hade någon trätt en plastpåse över röret och jag associerade det till en kortsu såklart. Jag gapskrattade och gårdskarn Tor var där då. Jag ba åt Tor: Uaaaahahahahahahaha, sii! Och pekade mot plastpåsan. Tor sa ba: Jaa-a? i frågande tonläge och tog bort plastpåsen.

Så drömde jag en dröm 1987 om att det var någo typer som bodde i England men talade svenska och som körde en Renault-lavabil. De stannade intill mig då jag gick på gatan då det var sommar. Ena av dem vevade ner fönsterrutan och sade åt mig: Ursäkta, men god jul! så gasa de iväg: Nöönn!nöönn!nönn!! nööööönn-nöööönnn!!! Haha, det var komiskt då han önska god jul mitt på sommaren!

Och så minns jag januari 1994 en vardagskväll då en kaveris fafa och kaverins lillsyrra for förbi vårt på gatan med sparkstötting. Fafan sparkstöttade, och kompisens lillsyrra var på kyyti. Och jag såg det från farstufönstret. Det såg så roligt ut så jag gjorde en pilateckning av det då januari 1994. Jag bad Grok att göra den pilateckning nu och detta är resultatet, ganska roligt :) Det såg ungefär ut såhär, men det var mörkare och sparkstöttingen var en riktig sparkstötting, medan denna ser konstigre ut, men rätt nära. Så drömde jag nästa natt att jag var i "Folkkaregatan" som jag kalla Borgmästargatan för som liten. Jag såg från kanske 200 meters håll siluetten av fafan och kaverins lillsyrra i kvällens mörker hur de kom med sparkstötting från Klockarsgatan, for tvärsöver Folkkaregatan och vidare neråt mot Kila.