31.08.1994-I Stenåker ett varv.

Alltså det var jättenostalgiskt i går, för då gick jag i Stenåker och såg samma vy som jag senast såg 31.8.1994, då jag och en kompis cyklade omkring där då vi trodde att en bekant hade flyttat dit. Jag har kört förbi Stenari hur många gånger som helst,men inte vart inne i själva området på 28 år. Innan 1994 så var jag där 1980 senast i samma område, då jag satt i cp-flaket på min barnflicka Sonjas fillare och vi bruka cykla dit och hälsa på hennes syster som bodde där. Det minns jag också och minns att jag 1994 då jag cyklade där hade 1980-nostalgi. Jag kallar barnsits i cykeln för cp-flak, då det ser lite sepot ut. Och jag var en jättefuler litn ongi som 3 1980, så det måste ha sett separ-aktigt ut då vi kom cyklande jag sittandes i cp-flaket, haha.

31.8.1994 cyklade vi långsamt fram och sedan tillbaka vid sidan om hyreshusena där. Jag hade en nästan full Colt-ask i bröstfickan till min öppna flanellskjorta, medan vi långsamt cyklade fram där. Jag hade Beherit-skjortan under flanellskjortan. Jag lekte cool, men var en 17-årig wannabe. En gobbe stod vid en balkong och glodde på oss medan vi cyklade förbi, både första och andra gången.

Så mindes jag igår att jag tänkte på Autovaras-serien 31.8.1994 då vi var där, för det såg lite ut som höghusen i en stadsdel i Tampere var serien Autovaras utspelar sig, och jag tänkte på huvudpersonens flickvän Tuija. Det börja ja minnas då jag gick där igår. Det var en jättebra serie som hade gjort starkt intryck på mig då, då den kom i repris på TV juli 1994, då jag följde med den. Det gav en finsk-folkhemskänsla liksom att cykla omkring vid dessa höghus. Dessa miljöer ser lika ut överallt i Finland. Liksom vita/ljusa höghus, grönlummighet, parkering med bilar, blåvita gång och cykel-trafikmärken etc. Oavsett om de sku vara i Karis, Tampere, Uleåborg, Kajana, Lappeenranta eller Imatra eller Kiuruvesi eller Åbo eller Suomussalmi.

Så då 31.8.1994 så cyklade vi därifrån sedan snart. Det kom en bil förbi och en snygg brud satt som passagerar i framsätet. Jag nämnde åt kompisen att såg du, de va en snygg brud där! Men han såg inte henne.

Anamma vilken nostalgi det gav att fara dit och se igen! Det var precis som om att en liten bit av 1994 frysit fast i tiden och rummet där, och aktiverade sig då jag kom dit!! Verkligen en obeskrivbar känsla!! Då var man så ung ännu, så framtiden var som ett oskrivet blad och man upplevde att alla dörrar stod öppna och vad som helst kunde hända i framtiden liksom. Man hade ännu inte facitet i sin hand och man var 17 och i en tonårings värld. Man förstod inte så cynisk, urtråkande och kämpig vuxenvärlden är. Då var förväntingarna inför framtiden som störst liksom på ett sätt.

Sedan for vi till hesa och köpa skivor med några kompisar 2.9.1994 och jag köpte bla Isengard från Spinefarm budjun i Fredan som fanns i tiderna. Mer om det i ett inlägg för 3 år sedan vid namn 2.9.1994-På skivuppköp i hesa. En ny detalj kan jag berätta om som jag mindes nu om 2.9.1994. Det var det, att kompisen sade då vi körde dit ti hesa att det borde vara obligatoriskt med ett mellanår efter grundskolan, där man bara tar det piano. Och bortsett från 2 fjortisbrudar utanför Pickala Esso vars den ena började grimasera åt mig då jag såg mot henne, så var alla andra på bra humör den dagen. I alla skivbudjun och så. En kompis berätade att personalen i en skivbutik pekade och flinade åt honom år 1994. Då var jag inte med, men jag minns att han berättade det. Typ att dom höll handen för munnen då de fnittrade åt honom, berättade han.

Vid samma tider så var jag under en gångbro i Kila och under stamvägen, som leder till en kulla vid namn Etterkila. Han satt på sin trimmade Honda Monkey och jag på farsans cykel som jag hade lånat. Vi rökte och pratade. Mittiallt stannar en bil vid Ekenäsvägen. Kaverin blir nojig och tänker om det är snutarna. Så var det snutarna. Dom stannade bara någon bil, men kaverin blev nervös och ville köra därifrån, och vi gjorde det. Fast det bästa sku ha vart att vi sku ha vart tysta som möss under bron. Nåväl, snutarna märkte knappt kompisen. Då redan hade jag läst Grundbulten och tyckte det var kul med begrepp som att ha "snutnoja" och att vara "nojig" haha. Det var och är en svart humor i det.

Så mindes jag då jag och några andra kompisar, dabbot nog, hade riktigt kokous om hur dabboger en annan kaveri var. Vi satt nere på gården i hammock och trädgårds-stolar och höll kokous om hans dabboghet då han inte var där. Visst, han var lite irriterande, men han hade ahdhd. Det var sensommaren 1991 en solig lördag. Skolorna hade börjat. Jag påpekade om honom, då jag fick min tur att tala på mötet att: Å så då han alltid hittar på anra ord om färdiga ord. Stenåker blir tex "Stensnojkker" Det mindes jag nu ba.

Så kom det en liten vit prick långsamt förbi högt uppe i skyn. Från norr till syd typ. Det var med största sannolikhet en väderleks-ballong.

Har inte haft tid att skriva på länge, då jag kämpar reven av mig på jobbet. Jobb, jobb, jobbelijobb. Bland bla argsinta donar tantta-daaror i 60års ålden. Man är working class hero, fast jag är utbildad till annat. Men ska försöka skriva nu å då lite. Håll er på linjerna bara.

Som loppukevennys ett skämt: Vetni varför man inte ska vara i djungeln mellan klockan 16 och 17? Jåå, för då hoppar elifanterna fallskärm! Vetni varför krokodilerna är platta? För att de vart i djungeln mellan klockan 16 och 17!!