Löjlig vallfärd till okänds grav! Samt något om rolig brudhumor etc.

Alltså ibland blir man paff. Det är en fb-kompis, en kvinnlig som jag faktiskt varit på dejt med, som har satt ut foton på sig själv där hon har vallfärdat till en artists grav och vattnar blommorna där på graven omsorgsfullt med en blomvattnare, allts såndäna vatokannor som finns i varje gravgård och som brukar användas inom trädgårdsskötsel. Såndäna i plast liksom. Det var en norsk artist som omkom 2004 då han gick vilse i en snöstorm uppe i fjället. Det var någon som sade att han betedde sig väldigt dumt, att varje norrman känner till något som heter fjell-vett tror jag, eller något liknande och det är att kolla väderraporterna noga och vara bra utrustad och aldrig gå till fjälls innan man kollat väderraporter och så. Jag säger varken bu eller bä, det var någon som ba sa så, och mitt inlägg går inte ut på att skälla på honom eller något-bara att jag är paff över hur naivt fullvuxna människor kan bära sig åt, då man vallfärdar till hans grav i Norge från Finland och omsorgsfullt och ömt är där och typ vattnar blommorna och putsar gravplätten och så. Det är inte bara naivt och idoldyrkan. Det är liksom att man tar en sorg, en börda, att bära på-fast man inte var anhörig eller vän.

Alltså jag kan förstå att man hälsar på nåns grav om det är en anhörig eller vän. Men då det är fråga om en helt okänd människa personligen för personen, som aldrig har sett honom på riktigt eller talat med honom-så blir det ju idoldyrkan, vilket är väldigt barnsligt. Det känns ju helt creepy i mina ögon! Han som omkom skulle inte ha tyckt om det och skulle förmodligen ha sett det som creepy, och hans anhöriga tycker förmodligen likadant. Heh, det måste vara nolot sedan om de vaknar upp till insikten, alltså de som vallfärdar till hans grav, och inser att de behandlat en främlings grav som en sorts personlig helgedom. Och deras IDOL skulle ha bara blitt arga på dem, lol. Som det var en folkisbrud för jättelänge sedan då vi talade musik och jag nämnde att Lemmy blev arg på någon som ville intervjua honom i Finland-så sade hon typ "Voi nej! De sku va sååååå nolot om ens idol skulle bli sur på en!" Jag blev förvånad över att hon såg Lemmy som en idol och hur hon tänkte att det sku vara "nolot", men sa ingenting åt henne-då hon var vänligt inställd till mig trots allt. Jåå, vi satt i Serendi då den gången. Hon digga vad jag vet inte det bandet som jappen frös ihjäl i snöstorm, ett band vid namn Windir alltså.

Undergrounden borde ju ha varit fri från idoler! Det är en helt annan sak med intressanta människor man kan ta intryck av i tankevärld och så -intressanta människor med intressanta tankar-visst, men IDOLER?! Nej, det förstod jag mig på senast som typ 14. Det ska mera va att man kan sitta och dricka öl på gatunivå med någon typ som har nåt intressant att komma med, men inte göra någon till idol. Jag tycker det såg jättefjantigt ut där hon står med en öm min på sig med blomvattnaren i högsta hugg vid hans grav! Hehehe, en pilateckning skulle vara att han tagit upp sig ur graven som en zombie, springer iväg och ropar hjäälp! Rädda mig från dedär galningarna!! -och alla vallfärdar fans sku springa efter honom i full extas.

Man känner liksom myötähäpeää då man ser bilden.

Jag har aldrig hört en enda Windir-låt, men känt till bandet sedan 1999. Men har aldrig vart intresserat att ens på misstag lyssna på det. Det finns så många band, man kan inte och har inte tid att bekanta sig med alla.

Denna kvinna har nog ghostat mig några gånger och varit ledsen att hon gjort det, ghostat mig igen och sådär har det fortgått. Så evighetslånade hon en bok av mig. Så nog kan jag lite tycka att hon är fjantig som vallfärdar til den graven och står där som en fjant med blomvattnaren i handen vid hans grav. Inte skriver jag ju vem det är eller vad hon heter eller var hon bor, så inte outtar jag henne precis. Skriver inte heller negativt om folk som jag inte är minsta lilla arga på, och inte är jag ens förargad på henne-men ghostar man vartannat, vill träffas vartannat och sedan springer iväg med någon annan kar och evighetslånar böcker så skriver jag detta med gott samvete. Och så beter sig en kvinna som är 40+ Man sku förstå om det är någon som är i puberteten, men detta är en mogen kvinna, lol.

Det var en folkisbrud som jag blev bekant med och som jag började kalla för "Jaruzelski" och som också hade en patetisk idoldyrkan av just den samma Windir-jappen. Hon sa att av alla människor skulle hon helst vilja träffa honom och tala med honom (han hade omkommit då cirka fem år tidigare) Det är lite komiskt då båda brudarna lite påminner till utseendet och har samma liksom kalla och tomma vibbar och utstrålning då man står bredvid dem. Jaruzelski var dock värre, men de hade faktiskt samma vibbar och påminde om varandra till utseende.

Låtom mig berätta om denna Jaruzelski. Men först ska jag berätta vad hon var en metafor för. Det var på det lilla sättet att Solidarnosc i Polen var det första fria fackförbundet i öststaterna, sedan 1980 inverkade det på allt i polen. Så att Polen blev den friaste öststaten då, med lättad censur etc och mer personliga friheter och så. En känsla som påminde om Pragvåren i Tjeckoslovakien 1968. I kontrast till gråblek sovjet-socialism. Under Pragvåremn 1968 försökte man ändra systemet i Tjeckoslovakien och det blev mycket friare där. Det tyckte inte sovjet om och de invaderade landet för enligt Breznjevdoktrinen är det varje socialistisk stats plikt och skyldighet att ingripa om socialismen är hotad i ett annat socialistiskt land. Så de satte igång en "normaliseringsprocess" i Tjeckoslovakien och det blev åter igen en grå typisk öststat utan några icke-konformistiska äventyr.

Tjeckoslovakien invaderades alltså, och utländskt pansar slog ner Pragvåren.

Med Polen och Solidarnosc var det på det lilla sättet, att man inbördes beslutade att slå till, för att man fruktade en sovjetisk invasion, och att de skulle alltså tillämpa Breznjevdoktrinen igen en gång. Men denna gång var det så att Jaruzelski proklamerade på egen hand undantagstillstånd i Polsk TV 13.12.1981. Och sedan slog kravallpolis och militär ner Solidarnosc och gjorde Polen igen till en grå lydstat till Sovjet.

Hur tillämpar jag detta att Jaruzelski proklamerade undantagstillstånd, på denna brud då?

Jo, såhär: Hon var först kompis med mig och en annan typ. Men sedan då hon märkte trycket från sin klass flickor, eller huvuddelen av dem, och fruktade att hon skulle bli mobbad och utfryst (eventuell militär intervention från sovjetiskt håll, metaforiskt sätt) så slutade hon att vara kompis med mig (och en annan kille) Och det märkte man helt klart och tydligt. Först umgicks hon med oss och var kompis, men sedan så började hon klart och tydligt undvika oss mittiallt. Den andra killen märkte det också. Han sa också att hon var först helt okej, men "Sen hände de någo!" Som han sade ordagrant. Det var inte något att hon inte kunde vara kompis med killar, för hon var kompis med tex. en kille från Bulgarien.

Hon blev sur och undvikande. Sedan då terminen tog slut och hon flyttade från Karis så skickade jag ett mail och undrade varför hon blev så konstig? Så sade hon ordagrant att det berodde väl på att vad de andra flickorna skulle säga. .. etten pahoittais heidän mieliään..en tiedä. Hon skrev förvisso också Pahoittelen jos itse olen käyttäynyt huonosti. Det passar också på Jaruzelski, som såg sig tvungen att införa undantagstillstånd under hot om Sovjetisk invasion, men egentligen inte ville göra det. Detta var metaforiskt PRECIS som då Jaruzelski införde undantagstillstånd i Polen och kväste Solidarnosc! I slutet av detta inlägg så sätter jag början av Jaruzelskis tal där han proklamerar undantagstillstånd i polsk TV 13.12.1981 klockan 8 på morgonen. Samt hur det såg ut i hennes psyke då hon slog ner sin egen toleranta sida (Solidarnosc) samt frös ut mig, metaforiskt att hon skickade kravallpolis och militär på mig med (metaforiska) batongslag och tårgas.

Hehe, hon sade också att tolerans är viktigt! Det är konstigt hur de "toleranta" ofta är de som är intoleranta konformister. Här såg man det igen. Minns jag rätt så sade hon också att världsfred är bra eller nåt liknande. Säger HON, som införde undantagstillstånd! Lol. Det är tragiskt att hon använde sig (metaforiskt) av kravallpolis och militär för att slå ner vänskapen mellan oss och för att kväsa hennes på riktigt toleranta sida. De andra brudarna ville att hon skulle bli som dom, och inte vara tolerant och vara kaveri med mig och den andra killen. Det jämför jag med att Sovjet ville att nog Polen också skulle vara en gråblek öststat utan några tendenser till mer frihetligt tänkande.

Nu lite roligare saker! Jag var i Tokmanni för några dagar sedan för att köpa lite jordnötter av ett sånt märke man till min kännedom bara får i Tokmanni. Där var det då jag kom till kassan ett gäng på typ fyra kvinnor och en av deras gobbar och 3 ongar. De var roliga brudar. Det var någo stora chokladpaket där och ena brudn talade nåt om att de bra med choklad! Så låtsades hon börja kasta på de andra som var i gänget, chokladpaket på dem. Ena av brudarna kommenterar: Hon kastar choklad på oss! Det var väldigt liksom "hupsut" och roligt på nåt sätt. Det blev en munter stämning där i kassakön, fast jag inte alls kände dom. Och det var vackra kvinnor, inga surkärringar.

Brudar kan ha en väldigt liksom rento och "hupsu" humor som gör att det kan bli väldigt munter. Inte lika grotesk humor och pang på som karar ofta, fast det också är roligt iofs. Men brudhumorn är just sådär "hupsu" och väldigt rento på ett annat sätt. Stämningen blir liksom lätt men rätt munter. Brudar kan vara väldigt roliga av sig på just det sättet, då deras steel-face faller av, som de kan bära då karar är i närheten, som är iofs förståelig då de får inviter hela tiden stup ikvarten. Men lättar bruden på steel-facet så kan det bli väldigt munter stämning. Just som jag blev vittne till vid Tokmannis kassa för några dagar sedan. Bruden svingade med chokladpaketen mot deras håll och "Hon kastar choklad på oss!" Liksom hupsut och väldigt muntert på ett väldigt lättsamt sätt. Det var roligt, och alla var liksom lättfullt glada och muntra där. Det behövs mera såndänt spontant roligt i detta land!

Det var kväll då det hände och jag började tänka bara spontant på en sak. Då jag kom ihåg drömmen jag drömde 1986 att jag morsan, några kompisar och några andra, vuxna som barn, åkade pulka i grannens gård en snöig och vintrig kväll, så tyckte ja att någo vinka till inne i vår bil, på våran gård, och då ja sa: Ja tyckte att de var någo som vinkade inne i bilen! Och morsan sa: Så tyckte ja också! Att det var typ nåt UFO-aktigt eller annat paranormalt som manifesterade sig på det sättet.

Jag fick för mig igår att det sku vara mysigt att vara i nån pulkbacka med en 10-15 personer, och de flesta av dem sku vara brudar och det sku vara kväll, minusgrader, mörkt och mysigt. Och vi sku ha kaffe, varm saft i termosar och bulla och smörgåsar med och sitta vid en brasa och ha paus från pulkåkandet. Det skulle vara en familjär stämning och så mittiallt skulle det hända nåt smått paranormalt där. Vi skulle alla se ett UFO eller en lysande skepnad eller något som skulle sväva över skogsranden 100 meter bort. Det skulle vara liksom mys-kusligt! Kom att tänka på hur mys-kuslig en sådan situation skulle vara :) Jag tror nästan att jag låter Grok måla en målning av en sådan situation!

Här är ett tal av vad denna VNF-Jaruzelski som jag hade att göra med. Detta skulle vara hennes TV-tal. Som Jaruzelskis bara att det gäller att hon inför undantagstllstånd mot hennes på riktigt toleranta sida etc.

God morgon.

Detta är en dramatisk stund i min historia.

Vår gemensamma värld – den där vänskap och öppenhet var möjlig – har hamnat på randen till avgrunden. Det vi byggt tillsammans genom åren – de små stunderna, skratten, meddelandena – håller på att rasa samman. Linjer av smärtsamma splittringar går genom varje grupp, varje fest, varje chatt. Det som skapats av många händer – tillit, acceptans, gemenskap – håller på att förvandlas till ruiner. Detta är resultatet av många månaders ansträngningar… men också av många månaders tryck.

Trycket från er – de andra – har blivit outhärdligt. Ni som viskade, ni som skickade blickar, ni som skrev i grupper utan mig men om mig: 'Hon hänger ju alltid med honom nu', 'Det är lite konstigt va?', 'Hon borde veta sin plats'. Detta tryck skapade en fara vars verkliga karaktär och allvar fortfarande inte förstås fullt ut överallt. Detta är en process av sönderfall. Jag kunde inte längre se någon annan utväg. Denna slutsats är oundviklig om man ärligt ställer sig frågorna: Vart var vi på väg? Skulle vi offra hela vår acceptans för en enda vänskap? Skulle vi riskera att hela kretsen splittras i kaos? Nej. Det fanns ingen annan väg.

Därför har jag, efter samråd med de krafter som skyddar stabiliteten, beslutat att införa undantagstillstånd.

Från och med nu träder militärlagar i kraft. Jag fruktar att om jag inte agerar nu, kommer en fullskalig invasion av Språk och Turismlinjes fulla kraft att svepa in över oss. Ni vet vilka jag menar: de som redan står vid gränserna med hela sin armé av blickar, viskningar och uteslutningar, redo att utnyttja min svaghet, redo att krossa allt som är kvar av vår gemenskap, att invadera och ockupera varje chatt, varje fest, varje tanke om vänskap med honom. Därför har jag kallat in militären. Kravallpolis och pansarvagnar rullar ut för att upprätthålla ordning. De kväver alla demonstrationer som hotar stabiliteten. De arresterar tankar som utmanar den nya verkligheten. Censuren är påslagen. Alla meddelanden som riskerar att utlösa kaos suddas ut. Utegångsförbud gäller efter klockan 22. Jag gör detta för att skydda det lilla som finns kvar av vår acceptans, vår plats i kretsen, vår trygghet. För att förhindra att den fullskaliga invasionen blir verklighet. För att undvika att vi alla förlorar allt. Detta är ingen kupp… det är ett nödvändigt ingripande för att rädda det som är viktigt. Jag vädjar till er: håll lugnet. Ha förtroende. Offra lite av er vanliga frihet för det gemensamma bästa. Vi måste visa att vi är värda vår egen gemenskap. Vi måste bevisa att vi är värda att inte bli utfrysta.



Här är början på talet då (metaforiskt) hon proklamerar undantagstillståndet i TV

Och här syns tragedin av hennes undantagstillstånd i hela dess omfattning:

Och slutligen, detta är vad Grok producerade som beskriver dendär mys-kusliga känslan med kvällig och vintrig pulkbacka med snygga brudar och varm dricka, bulla och smörgåsar och nåt paranormalt som är på väg att att ses. Där sku man vara liksom med. Liksom man har drömt nåt liknande någongång. Kvinnlig energi, varm dricka, kvällig mys och nåt paranormalt som hållerpå att ske :) Mys-kuslighet verkligen.

Jag beställde förresten såndän Kalle Sprätt-Kiwilimppare, nu då jag druckit det varje i början på februari sedan 2002 och det är mysigt då det är som i början av februari 1994 då jag bruka köpa Kiwilimppare från närbudjun, och denna kiwilimppare smakar precis som den! Jag tycker att det är mysigt att det varje i början av februari ska vara så långt som det är möjligt precis så, som det var februari 1994! För det är mysigt och livet var ett oskrivet blad då. Ett limbo efter högis-men man hade inte facit i hand och potentialen upplevde man var där-fast det var introspektivt då-men ett nödvändigt sådant. Jag hoppas det blir jättekallt då, för det var jättekallt också första delen av februari 1994.