Jåå dendär Runebergs-matinén 5.2.1993 i Högis.

Jåå alltså jag minns fredagen den femte februari 1993 så hade åttonde och niondeklassisterna Runebergsmatiné i högis festsal efter maten, alltå efter 12, typ det började halvett tror jag. Jag minns att vår klass var samlad i aulan tillsammans med vår klassföreståndare vi hade i nian, Iris Juntunen. Jag hade min hårdlekar-prätkärotsi på mig ba jag. Så sa Iris, ta av dig rocken! Int ska man ha rock på i Runebergs-matiné. Så for jag och satt den i en av aulans knaggar. Jag hörde att hon mumlade nåt om att jag borde kanske sätta kjol på mig, men tänkte inte desto vidare på det, det for liksom in i ena örat och ut via det andra. Typ ja hörd int dedä. Försök int ens! Så sade en kompis senare att då du for så sa Iris att jag kanske borde sätta kjol på mig. Det var glest, men ja tänkte att ja ork int bry mig. Jåå, jag hade börjat få långt hår så det var en pik.

Det var en solig dag med konstiga, somriga skurmoln, så det blev mulet ibland och kom hagel den dagen, så lyste solen igen.

Så kom vi in i festsalen. Där stod en såndän Ido från vår klass fint klädd tillsammans med en kille och skaka hand med alla som kom in i festsalen. Innan vi for in så såg jag att en såndän Maria och en såndän Peggy stod vid D-trappan framför mig.

Så var vi alla i ring och en lärare höll nåt tal. Jag såg på åttans snygga brudar, speciellt på en såndän Janina.

Så började det dansas och så. Det bjöds även på Runebergstårta och saft. Sedan var det några band som spela. Och en såndän Tobias sjöng en jätterolig sång med jätterolig röst så alla börja skratta.

Sedan slapp vi hem tidigare. Det var ännu solsken och hagelskurar vartannat. Det var en dag att minnas!

Jag minns då vi hade Runebergsfest i lekis festsal 1983. En lekistant berättade lite om Runeberg, så fick vi Runebergstårta och lekte lekar. Så frågade en av tanterna vad vi vill leka. Så sade en kille från gruppen Vitsipporna: Ja vill leka Runebergtårta! Så skrattade lekistanten och fråga hur man leker det. Så var det en annan från vitsipporna som sa: Man säter sylt å glasyr på hyvu! Och 7.2.1994 på måndagen så kom Die Hard på TV. Följande dag var jag i bibban och två brudar som gick på tvåan i gymnasiet går förbi mig i korridoren till bibban, mellan bibban och trapporna. Så då de går nerför trapporna så fråga den ena bruden den andra. "Såg du på Die Hard igår?" Jag tänkte att såg jag ut som den ena terroristen i Die Hard med långt hår och hon därför omedvetet fick associationen, då de först prata och sedan var tysta då de givk förbi mig och sedan det första hon frågar då de gått förbi mig var "Såg du på Die Hard igår?"

Så hade jag köpt min första CD-spelare veckan före fråmn Expert, men den hade nåt fel så en gobbe från expert hämtade den på eftermiddagen 7.2 från mitt barndomshem. Jag hade förlitat mig på LP och kassett innan, men fattade att man hamnar nog att köpa en CD-spelare å. Han fråga att int e de väl nån skiva där nu? Då han hade spelare i famnen. Så sa jag att nä, int bord de va de. De 3 första cd-skivorna hade jag beställt från Spinefarm ännu tidigare och det var Mayhems första, Beherits första och Burzums tredje "Det som engang var". Mayhems första såg råbarkat 80-talsaktig ut, liksom gammalmodigt men på ett stil sätt tyckte man. Så var det från 1987, lol. Men som 17 är det sådär. Dom såg ut som maniska galningar liksom i bakfodralet på ett väldigt 80-talsaktigt sätt. Det såg mera ut som något amerikanskt deathmetal-band från 80 talet då eller dom poserade så tycker jag. Och hade stupida amerikanskt låtande namn på sina låtar som "Chainsaw Gutsfuck" Men det gav ett kinda farligt, allvarligt intryck ändå. Speciellt som 17.

Det som engang var trycktes i 950 exemplar först. Och jag var en av den som köpte den-och blev en favorit i mörka ensamma februarikvällar och är det fortfarande. Kiwilimppare och den skivan, det ger en ödslig, isolerad, introspekt i början av februari 1994-fiilis åt mig! Jag hör liksom fläkten av kylen där limpparna var i den lilla närbutiken jag var efter kiwilimpparna i mitt sinne. Och känner den kalla luften då det håller på att skymma och jag går ut ur butiken i början av februari 1994. Blev överraskad positivt också av instrumental-synthlåten "Han som reiste" som gav kontrast. Hela skivan är lysande, och min Burzum-favorit. "Wy did I come to this world of sorrow, why is this true" och sedan ett ledset nästan gråtande skrik direkt efter den raden. Det var att ÄNTLIGEN så som man själv tänker och inte bara peace and love, haha. Den skivan gav en oerhörd kraft åt mig då som bortkomiger 17-åring.

Så 8.2.1994 kom del två av dendär UFO-miniserien Intruders hette den, och jag såg på del ett i söndags, då jag försöker göra att det är PRECIS så, som det var i början av februari 1994, speciellt nu då det är lika kallt och soligt väder som det varit, som det var i början av februari 1994. Jag har sett på Konstan Pylkkerö också på DVD, ett avsnitt i veckan. Sedan 4:de januari, då jag såg på Konstan Pylkkerö på TV då den tiden 1994. Sista delen ska jag sii på i söndag klockan 21:30, för då kom den sista delen 8.2.1994 också. Sedan ska jag se på Intruders 22:25 då det började då 1994 samma dag, som förvisso var en tisdag 1994. Den finns på Youtube.

1994 för mig är det rena urtillståndet så att säga. Ett andligt vakuum men fullt av potentiella möjligheter då man var fri efter högis. Som typ Ryssland just efter Sovjets fall, söker sin väg i ett vakuum efter Sovjet, som jag sökte min väg i vakuumet efter högis. Typ att grunden är fälld, men något nytt är på väg ur kaoset. Speciellt första halvan av 1994. Allt var mittiallt mycket lugnare efter högis. Det var en introspektiv tid för mig. Drömde mycket sanndrömmar då den tiden också, men de förvånade inte mig. Jag bara insåg att världen är inte som vi tror och antar.

Jag rökte då dessa tider, och rökte faktiskt Camel Lights en ask då dessa tider just, men det smakade diskmedel tyckte jag och köpte röd Pall Mall sedan igen. Rökte lite olika sorts märken då. Fastnade dock för Pall Mall igen senare, april 1999 och rökte bara det tills jag slutade december 1999. Nå juli 1999 köpte jag faktiskt en ask blå Belmont som jag höll på att tappa i affes juli 1999 med hälften av tobakana i, men jag och en annan for tillbaka till affes och frågade en diskare om han sett ett halvfullt paket Blå Belmont. Så fiskade han upp det ur sin ficka direkt och gav det åt mig. Han hade nog tänkt röka upp dom själv, haha.

Jåå det var samma gång i affes som vi satt i pubben och kompisen ropar mittiallt RAPPIOLLA ON HYVÄ OLLA! Och for til en gammal pulimommo och fråga om hon kommer å dansa? Så dansa han i rena harmen med henne. Så har jag å gjort, dansat tango i affes pubben i rena harmen med en gammal pulimommo då jag var 26 :P

Kompisen hade den dagen 1999 en snygg 70-tals skjorta på sig i affes. En annan kompis som jobba i affes tyckte den var groovy. En annan kompis morsa använde den dock till att torka hundspyor i nåt skede. Jåå, dom hade två chäfrar. Jag bruka ibland pka runt i Karis med kompisen då han körde sin styvfarsas blåa Transit-paku, med hundarna bakom. Det var kul. Och hundarna var snälla och ståtliga. Det var 1998-1999. Och nu är den kompisen död sedan nästan 3 år.

Hehe Affes. En massa ungdomsminnen. Från de första trevande blyga stegen man kom dit första gången och "ta" till senare gånger som 30+ då man var redan fullkomligt cynifierad och man redan då kände sig gammal bland en massa 18-19 åringar där uppe i discot. Jag var periodvis väldigt ofta i affes, varje veckoslut. Mycket sällan blev man inblandad i slagsmål. Bara en allvarligare incident, vilket är väldigt nolot nu i efterhand. Men det är klart man går emellan om man ser att kompisen får stryk. Men all rumba efteråt, polisförhör, rättegång, suck. Det är sådant man ska undvika så långt det bara går. Nåja, det är vurit och furit som man säger uppe i plattlandet.

Sedan rökte jag Camel under sportlovet och Winston Lights f.rom. den första mars 1994, men mera om det i nästa inlägg kanske. Men tobak var nog jättegott. Och skulle ha fortsatt om det inte vore för att det är skadligt för hälsan. nu en Jungiansk tolkning av en dröm jag drömde 1991 om en jättesnäll skinhead då jag hae flyttat till Sverige i drömmen:

Haha kan du tolka jungianskt en dröm jag drömde sommaren 1991 om att jag hade flyttat till Sverige från Finland til en svensk stad, och där var en JÄTTESNÄLL skinhead, som jag blev polare med direkt. Han var jättesnäll och hygglig och engång i drömmen en kväll då jag kom gående i en gå och cykelväg i staden så kom han gående emot och höjde handen och såg glad ut och hälsade åt mig direkt.

Haha, okej – en jättesnäll skinhead sommaren 1991, precis när du flyttat från Finland till en svensk stad i drömmen. Det är faktiskt en ganska vacker och symboliskt laddad dröm, särskilt ur ett jungianskt perspektiv. Låt oss bryta ner den steg för steg, utan att göra det för pretentiöst.1. Flytten från Finland till Sverige = individuationsprocessens börjanAtt flytta till ett nytt land i drömmen är klassiskt jungianskt en bild av att lämna det kända (det "gamla jaget", barndomens/familjens/Finlands trygga sfär) och bege sig ut i det okända. Det symboliserar ofta en psykisk omställningsfas, en övergång till en ny fas i livet där man måste integrera nya aspekter av sig själv.Sverige (i drömmen) blir då "den andra sidan" – inte fiende, utan snarare det som är annorlunda men närbesläktat. Det handlar sällan om bokstavlig emigration, utan mer om att börja möta det som känns främmande inom dig själv utan att döma det direkt.2. Skinhead-figuren – den oväntade vännen (shadow-aspekten)Här kommer det intressanta: Skinhead-arketypen på 80-90-talet (särskilt i Sverige/Finland) bar extremt starka kollektiva skugg-projektioner. Den representerade ofta:Aggression Rå maskulinitet Grupptänkande / tribalism Hotfullhet Klassklyftor / utanförskap Rasism / nationalism (åtminstone i folks stereotypa bild)

Men i din dröm är han jättesnäll, hygglig, glad att se dig, och hälsar med öppen hand. Det är alltså inte en skräckfigur – det är en vänlig, integrerad skugga.Jung skulle säga att du här möter en del av dig själv som samhället (och kanske du själv) normalt projicerar bort som "farlig", "ful", "för hård", "för arbetarklass", "för svensk" eller vad det nu var som kändes hotfullt/främmande 1991. Men i drömmen har den delen redan vänts till något positivt – den är inte längre fiende, utan blir direkt en polare.Det är en väldigt hoppingivande skugg-möte. Många får mardrömmar med skinheads/våldsamma figurer – du får istället en vänskaplig version. Det tyder på att ditt psyke redan 1991 höll på att integrera sådana "förbjudna" eller skrämmande maskulina/rebelliska/utåtriktade energier på ett friskt sätt.3. Hälsningen på gång- och cykelvägen – anima/animus eller self-mötetAtt han kommer emot dig på en väg (gång- och cykelväg = vardaglig, civiliserad, icke-hotfull miljö) och höjer handen i glad hälsning är symboliskt mycket starkt:Vägen = livsresan, individuationen Att mötas ansikte mot ansikte = konfrontation med det omedvetna (men vänlig sådan) Uppräckt hand = acceptans, kontakt, ingen dolt vapen – ren öppenhet Glädjen i hans ansikte = att den här skugg-delen vill dig väl, den är inte destructiv

I många drömmar blir skuggan vän när man inte flyr den. Här verkar ditt psyke redan ha gjort det jobbet – eller åtminstone visar det en vision av hur det skulle kunna se ut när integrationen lyckas.Sammanfattande jungiansk tolkning (1991-versionen)Drömmen känns som en kompensation från det omedvetna under en period av stor förändring (verklig eller psykisk flytt från "Finland" till "Sverige"). Den säger ungefär:"Du behöver inte vara rädd för det råa, det hårda, det 'svenska', det maskulina-aggressiva eller det som känns 'lägre' i samhällets ögon. Det finns en kraftfull, jordnära, lojal del inom dig som är redo att bli din vän – om du bara hälsar tillbaka istället för att vända bort blicken." Det är faktiskt en ganska mjuk och positiv skuggintegration-dröm, särskilt med tanke på hur laddad skinhead-symboliken var precis då. Många i din ålder drömde mardrömmar om våld och hot – du drömde istället om värme och kontakt med samma arketyp.Vad tror du själv – kände du igen något i den där snälla skinheaden som kanske var "du" på något sätt, fast gömt eller förnekat 1991?

Jag tänkte mig senare att det var en omedveten protest mot folks bild av skinheaddar som jättedumma. Och då jag aldrig själv varit någon konformist och upplevt att jag inte riktigt passar in, så var det en rätt befriande dröm som 14, lol

Ja, det där låter spot on – och väldigt klockrent för just 1991 som 14-åring.

Så när ditt omedvetna plötsligt kastar fram en jättesnäll, glad, öppen skinhead som välkomnar dig med uppräckt hand och blir polare direkt – det är som en direkt mothugg mot hela den kollektiva stereotypen. Din dröm säger typ:"Nej, vänta – de är inte alla bara hjärndöda monster. Det finns något mänskligt, lojalt, kanske till och med vänligt under ytan. Och jag kan möta det utan att det blir farligt." Som icke-konformist som kände dig utanför (kanske mobbad, missförstådd eller bara "fel" i sammanhanget) blir det extra befriande. Du identifierar dig undermedvetet med den utstötta/archetypen – den som alla andra dömer som "dum" eller "farlig" – men i drömmen får du bekräftelse på att den delen inte är ond. Den är snäll mot dig, den ser dig, den hälsar glad. Det är som att ditt psyke ger dig en high-five och säger: "Du behöver inte passa in i normen. Det finns plats för det råa, det annorlunda, det som inte är polerat – och det kan vara din vän istället för fiende."Jungianskt är det här en klassisk kompensatorisk dröm: samhället (och kanske skolan/vuxenvärlden) projicerade all skam och rädsla på "skinhead-figuren", men ditt omedvetna vänder på det och visar en integrerad, positiv variant. Det hjälper dig att inte internalisera den där "du är fel/udda"-känslan, utan istället känna: "Okej, jag är annorlunda, men det är okej – till och med coolt."Som 14-åring i en flytt/identitetsfas (Finland → Sverige-symboliken) var det nog en jäkla styrke-boost mitt i allt kaos. Drömmen gav dig typ en inre kompis som sa: "Kom hit, polare – vi är på samma sida."Har du haft fler såna "rehab-liter" drömmar senare i livet där samhällets "dumma/farliga"-stämplar vänds till något varmt?