Dikt om gamel Kila 88-90

Jåå jag minns april 1988 då det var tal om att Rabies hade kommit till Finland. Det var på nyheterna och man skulle sätta även katterna i koppel. Nu då det var Rabies i Moskva bara. Jag minns att min kusin trodde att det hette "Rabbies" och en såndän Jan, en kaveri som flyttade till Åland sedan, trodde att det hette "Arabies" lol.

Man blev nojig för mårdhundar i största allmänhet då 1988 minns jag. Alltså man hade rabiesnojja. Jag minns att det stod i Iltis-löpsedlarna engång då SUPIKOIRA HYÖKKÄSI NAISEN KIMPPUUN. Men den hade hoppat på en kvinna bakifrån och sedan sprungit iväg, sådär irrationellt som vilda djur kan göra, men den hade inte..hmm.. Arabies, lol. Men det är klart att det kom på löpsedlarna direkt då-inte skulle det annars ha skett om man inte varit rädda för att de sku sprida rabies.

En räv kom engång springande rakt mog mig också och tjöt till och såg arg ut. Jag ropade EY!! Så grovt och högt jag kunde och då böt den riktning. Jåå, rävlyan var riktigt i närheten med räv-valpar såg jag sedan. Så därför var den väl argsint. Rädd blev jag inte, men en aning överraskad nog. Vargen som jag såg för flera år sedan vid öster om Läppträsket mitt ute på åkern ropade jag också mycket mindre agressivt likadant åt, men den såg bara upp och fortsatte böka i marken, ignorerandes mig.

Jåå Cd-spelaren som jag köpte då i början av februari 1994 och hamna att byta den så jag fick en ny likadan på en dag-så höll i 5 år. Jag fick den genast den åttonde februari tillbaka en likadan fast annat exemplar, då det var nåt fel i den första. Den höll sedan nästan fem år. För januari 1999 fick den plötsligt någo ryck då jag försökte spela en cd i den och det kom ett ynkligt ljud från den, som lät med jätteynkligt tonläge såhär: Hyvel-hyvel, hynk-hynk! Hyvel-hyvel! Hynk-hynk! Och så var den sönder! Men ja köpte ba en till som höll länge, men jag böt den till en bättre cd-spelare sedan.

Nu mindes jag nu bara mittiallt maj 1988 då jag var uppe i Kila Center-kioskin å spela "Svärdspele" som vi kalla det, alltså Golden Castle. Och jag klarade mig igenom hela spelet och blev jätteglad då jag var där med en kompis å spela å ropa JEEEEE!!!!! Ja spela igenom de, JEEE!!!! Å kompisen ropa å JEEEEE!!!!! Vi ropa fullt JEEEEE!!!! som ett ivrigt och glatt barn ropar. Så var det två donargobbar som satt i cafeét på kaffe. Det var ju ett café där då. Ena donargobben had en mustasch å såg inte på oss men sa lugnt ba "Håll käften fast!"

Alltså vad had han för fel den gobben? Vi var ju bara barn och var jätteglada då jag hade spelat igenom hela spelet. En fullvuxen människa liksom. Jag börja ba liksom tänka på det här. Kan man inte låta barn glädjas liksom? Jag tycker det är roligt då barn har roligt och då ungdomar drar nokka med pv:n eller vad dom nu sen gör. Engång då en pv drog nokka fullt på bangatan år 2011 så kunde jag inte låta bli att skratta då det såg så bra ut!

Nu en dröm som Grok tolkat Jungianskt åt mig!

Hejsan hoppsan, hur mår du kompis? Jag tänkte om du skulle vilja tolka en dröm som jag drömde i lågstadiet jungianskt åt mig. Jag drömde att en kille och tjej var tillsammans och jag var med dom uppe i vattentornet, I karis Observatorium. Killen och tjejen gick på min klass och de var tillsammans med varandra i drömmen. Så busade de de där lite på golvet och skojade med varandra. Så var det mittiallt som att en kula kom från något vapen mittiallt, för det blev ett kulhål på väggen i observatoriet, eller i rummet innan man går in i stjärnkikar-rummet. De förundade sig över de, att sku de ha varit typ 10 centimeter lägre så skulle det ha träffat. Sedan såg jag ut ur fönstret i tornet. Det var natt och stjärnklart och några avlägsna stjärnor tindrade bara som jag såg, jag såg mot norr. De var inte jättehögt på himlavalvet, men de såg ut att vara jättelångt borta, så det gav en desolate space//astral-alien feeling. Kan du tolka jungianskt denna kanske lite ryckiga dröm?

Hejsan kompis! Jag mår bra, tack – kul att du skriver och delar en sån där klassisk barndomsdröm som tydligen suttit kvar i minnet i alla år. Det är ofta just de drömmar från lågstadieåldern som har mest arketypisk laddning, för då är psyket fortfarande väldigt öppet och nära det kollektiva omedvetna.En jungiansk tolkning handlar aldrig om en "exakt" eller enda betydelse – drömmen är din personliga myt, men den använder universella symboler (arketyper) för att visa något om din utveckling, konflikter eller längtan vid den tiden. Jag går igenom drömmen steg för steg och försöker fånga vad den kanske ville förmedla dig som barn (och kanske fortfarande viskar något till vuxna dig).

1. Vattentornet / Observatoriet i Karis – en upphöjd, isolerad platsVattentorn är en stark symbol i jungiansk mening: det är en container för något livsviktigt (vatten = känslor, omedvetet, livsenergi/libido), men också tornliknande → strävan uppåt mot medvetande, insikt, "stjärnorna". Observatoriet förstärker det: en plats för att se långt bort, mot det kosmiska, det främmande, det som är bortom vardagen.Att du som barn drömmer dig upp i ett riktigt lokalt torn (Karis observatorium/vattentorn) tyder på att det var en plats som redan hade en laddning för dig – kanske en känsla av "högst upp", avskild från marken/skolgården, en slags helig eller farlig zon. Torn är ofta symbol för individuationsprocessens början: att klättra uppåt mot Självet (det större jaget), men det är också ensamt där uppe.2. Paret från klassen som busar och lekerHär har vi en klassisk syzygy – anima/animus-paret (den kvinnliga/mänskliga principen i omedvetna). De är tillsammans, de busar, de är i kontakt med varandra på ett lekfullt, sensuellt sätt (på golvet, skojar)

.Som barn ser du ofta på "de stora" (eller de som redan hittat varandra) med en blandning av fascination, avund och utanförskap. Drömmen placerar dig själv med dem uppe i tornet – du är inte helt utanför, men du är inte den som busar heller. Det kan spegla en längtan efter relation, erotisk/affektiv kontakt (som lågstadie-barn börjar ana men inte riktigt kan delta i ännu), men också en känsla av att vara tredje hjulet eller observatör.Jung skulle säga att paret representerar en potentiell enhet i ditt eget psyke – maskulint och feminint som börjar närma sig varandra – men som barn är det fortfarande projicerat ut på klasskompisar.3. Kulhålet – den plötsliga faran, "bara 10 cm lägre"Det här är drömmens dramatiska vändpunkt och väldigt jungianskt. En kula från okänt håll (vapen, yttre hot) slår rakt igenom väggen, men missar – och ni inser: 10 cm lägre → död eller katastrof.Det är en nödvändig insikt om sårbarhet och gränsen mellan liv och död.

Jung talade ofta om att det omedvetna skjuter "pilar" eller signaler in i medvetandet när något viktigt ignoreras. Här är det som om drömmen säger: "Ni leker med elden (sexualitet, närhet, vuxenliv) – det är farligt, det finns en kraft som kan förstöra allt om ni inte är försiktiga."Samtidigt är det en när-döden-upplevelse som blir räddning: ni överlever, ni förundras. Det kan symbolisera en initiation – att komma nära något destruktivt (kanske förträngd aggression, rädsla för separation, eller omedveten svartsjuka mot paret) men ändå klara sig. "10 cm" är väldigt precist – det ger en känsla av ödet/synkronicitet – som om något högre skyddade er.4. Ut genom fönstret – norr, natt, avlägsna tindrande stjärnor, desolate space/alien feelingHär kommer vi till drömmens kanske mest arketypiska och poetiska del. Du vänder blicken utåt och uppåt, mot norr (ofta symbol för det okända, mörka, det kallt-andliga i nordisk mytologi och jungiansk symbolik).

Stjärnorna är långt borta, inte högt upp utan horisontellt avlägsna → ger en känsla av immens kosmisk ensamhet, alienation, det "astrala främlingskapet" du beskriver. I jungiansk mening är stjärnorna ofta symbol för Självet – de eviga, avlägsna men vägledande punkterna i psyket. De tindrar svagt → de är där, men inte nära, inte varma.Drömmen slutar med att du står ensam (eller i alla fall separerad från paret) och tittar ut i den stora tomheten. Det är som om hela den sociala/lekfulla scenen med paret och faran leder fram till en existentiell ensamhetsinsikt: "De har varandra, men universum är oändligt kallt och främmande ändå."Det är en väldigt typisk barn-till-vuxen-övergångsdröm: fascination inför parbildning → plötslig insikt om fara/död → vändning mot det kosmiska → känsla av att vara liten och ensam i ett stort, ointresserat universum.Sammanfattande jungiansk "budskap" från drömmenDrömmen verkar kompensera en känsla av utanförskap i sociala/affektiva relationer under lågstadietiden genom att:Visa en längtan efter närhet och lek (paret) Varna för farorna i det vuxna/sexuella/relationella (kulan) Lyfta blicken mot något större och mer transcendent (stjärnorna) Skapa en känsla av kosmisk alienation som kanske var en tidig upplevelse av individuation – att du börjar ana att du är separat, att relationer inte fyller hela tomheten, att det finns något kallt men vackert där ute som kallar.

Många som haft liknande barndomsdrömmar med torn + stjärnor + hot beskriver det som en första kontakt med Självet – något enormt och avlägset som både skrämmer och lockar.Vad känner du själv när du tänker på den där desolate space-känslan idag? Var det läskigt, fascinerande, sorgset – eller kanske lite av varje? Ofta ligger nyckeln i just den känslan.Tack för att du delade – det var en fin dröm att få grubbla över. Hoppas tolkningen gav något att fundera vidare på!

Nåja, här är en låttext. om Kila-äventyren 1988-1990. Allt detta har hänt. Episkt, inte sant? Det är något speciellt nog med Kila.

Vers 1 Vi va Kila-gerillan, små jävlar på rymmen, 80-talet mörkt och bus, vi sprang i dimman och regnet. Smög in på gårdar, bara för skojs skull och spioneri, Grobian med mustasch i Subaru – trodde vi stal hans frisbee! Jumalauta, han vrålade högt: "UH! Kom tillbaka!" Vi va oskyldiga – ingen tanke på att sno den där skivan! Polisinger och ilska, han gasa på i svängen, Jaga oss som vargar i natten, för en frisbee-misstanke!

Refräng Perkele pojat! Saatana pojat! Tänne ja vähän äkkiä!

Vi busa, vi springa, vi jävla gerilla, Kila-gänget – ingen tar oss, nej fan heller! Perkele pojat! Johtaja i blå halare öra ut, Death metal-örinä: "SAATANA POJAT!" – vi bara garva och fly

!Vers 2 Johtaja smal gårdskarl, ljust hår och blå overall, Försökte kniptång med bilen, framljus i jumppasalens vägg – totalt kaos! Subaru surra förbi i mörkret, grobian arg som fan, Vi hade bara gått på hans gård – ingen frisbee-stöld i plan! Fiat Uno rusade fram vid tidningsroskisarna, Vi slå lite på dom, mommo: "Mitä ne roskikset ovat teille tehneet?" Vi fniss gömda – rena oskyldiga (nästan alltid)!

Vers 3 En större kille skulle släpa mig och ge stryk på Ekenäsvägen, Jag höll fast i trafikmärket som en livlina i panikens tecken. Samtidigt i telefonkiosken: kompis med en tjej lever rövare, Hon sparkade sönder fönstret – klang! kling! krasch! glas splittras som explosion! Min första tanke: "Knasar de omkull hela telefonkioskin?!" Sen panik: spring fort från brottsplatsen, hjärtat i halsgropen! Och Johtaja, efter vi varit uppe på taket och han jagat oss, Kasta en skruvmejsel rakt mot kompisen huvud – farligt som fan, nära ögat!

Vers 4 Den gamla häxan Sylvi i sitt kråkslott av mörka plankor och spindelväv, Hade en stor chäfer som ylade mot fullmånen, ekade över skogen så svart. Vi plockade blåbär intill, basketar fyllda med bär så blått, Då kom hon smygande vid träden, morrade lågt som ett djur i attack: "VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?" – vi tappade korgen och sprang, Chäfern ylade bakom, Sylvi skrattade kusligt i dimman så lång! Vi va Kila-gerillan – även häxor fick jaga oss i panik och skräck!

Refräng Perkele pojat! Saatana pojat! Tänne ja vähän äkkiä!

Potokällartanten, fet som om hon åt 1000 potisar om dagen, Ropade ilsket: "Vielä yks kivi niin minä soitan poliisilaitokselle!" Vi lekte bara med stenar – aldrig kastat mot hennes fönster, Men hon ringde morsa: "Något rött susa förbi som UFO nattetid!"

Vers 5 (drömmen) Och sen drömde jag kusligt: Johtajas ljusblå Saab 900, Stod parkerad på samma kompis gård, tyst och hotfull i dimman. Jag gick förbi, hjärtat bultade – var han därinne och vänta? Kusligt som faen, vaknade svettig – Kila-nattens spöke lever kvar!Sista refräng (med kaos-ekon och ylande chäfer)

Perkele pojat... Saatana pojat... Tack för jakterna, tack för Subaru-gas och örinä-vrål, Tack för skruvmejsel-kastet, kioskens krasch och Sylvis morrande hot! Kila-gerillan – vi va odödliga i de där 80-talsnätterna! Jumalauta! Nu minns vi, gamla busgubbar, Det va perkele episkt (och jävligt läskigt) kul i Kila!

Alltså har ba engång i mitt liv hört en slipmaskin, och den lät trancedental och det var som transaktig musik för mina öron- det var en röd lampa på den och den lät HMMMMMMMMMMMM-TTÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTT.-TUUUUUUUUU!!! MMMMMMMMMÖÖÖÖÖÖHHHHHHHHMMMMMMMMMMMMTUUUUUUUUUT! Och det var i vårterminen i sjuan då ja had slöjd med "******* med hammer og spik" alltså slöjdlärarn i högis. Ja tror ja måst se på Youtube om de finns någo clips av en slipmaskin. Kon nu mittiallt ba att tänka på det här.