Då vi skämde ut oss inför 2 brudar 8/9.6-1996.

Haha, ja vi var inte sliskiga eller något säger jag nu till att börja med, men vi var så sjuttons barnsliga så man måste bara skratta åt det nu i efterhand. Tänka sig, 20 år sedan ren..

Det var en lördagskväll och vi var purunga. Jag och 2 kompisar. Vi skulle senare fara ut och ta lite, men bottnade lite vid en parkbänk vid några korkträd i en lugn stadsdel i Karis vart jag växte upp och bodde i under hela min barndom. Jag drack 1 liter "Vaffempi Sima" som var i en litersflaska, och som var som butiksmjöd, bara att det var lika starkt som öl i procenter. Har inte sett detta mjöd sedan dess tyvärr, för det var gott nog.

Då vi satt där och drack lite öl och mjöd, så kom två andra kaverin dit som var några år yngre, men vi hade nousu på gång och var lite fjantiga, så deras munnar såg ut som upp och nervända U:n då de inte förstod sig på vår humor, hehe.

Så gick vi till centrum. Har inga andra minnen av det än att vi gick på Köpmansgatan och det kommer körande en från paralellklassen då vi gick i högis, samt en brud som var 21 då kom körande förbi utanför Serendi då vi for dit.

Så satt vi där en liten stund och drack mörkt tjeckiskt öl. Och som en blixt från klar himmel förändades situationen, då två brudar från min och ena kaverins gamla högisklass, samt andra kaverins paralellklass i högis, samt ena från vår gemensamma lågisklass kom och sätta oss i samma bord. Jag var förtjust i ena bruden från förut, ena kaverin i den andra.

Och jag blev nervös, och han blev det-helt i onödan, för vi sku ändå inte ha haft en chans i världen på dom-då dom inte alls var attraherade av oss-ena brudn va bara sådär gladlynt av sig, och ville komma och sätta sig, och vi var väl "säkra" killar som gamla klasskamrater-så hon tänkte inte att vi var någo creeps eller liknande, så därför satte hon sig ner och talade med oss naturligt. För att en helt obekant brud som aldrig sätt en förut ska våga flirta med en, och "på misstag" springa i famnen på en i krogen för att hon är attraherad-så måste man typ vara klädd i någon internationell procentklubbs väst. Sådant inger trygghet hos kvinnor.  Fast jag inte vet något annat just om dylika klubbar än gemene man, och de antagligen skulle gapskratta åt mig och anse mig vara en posör :D Nå kanske inte, då jag aldrig lekt någon biker-wannabe och knappt vet något om prätkän. Men det vet jag, att brudar får de enklare i krogar och så.

Ironiskt kanske för vissa, men brudar upplevar snälla nördar som creepy mycket sannolikare än "Bad boys". Jag drömde 2011 att jag hade på mig en internationell mc gängs väst och gick in i S-market i Karis. Känslan var precis som att det sku ha varit på riktigt, och jag var glad och ivrig(men hade bad boy steelface)och tänkte att Nå nu märker dendä snygga brudn i kassan mig rikit säkert! Åtminstone om de skulle veta att jag drömt så, så sku de skratta åt mig och tycka jag är en riktig posör, som inte heller vet just nåt om prätkän, och det gör jag inte just heller :D Dessutom är jag alltför individualist att passa in i dylika klubbar, där vad jag förstått att gänget alltid går före individen. Helt naturligt det iofs, annars skulle det inte bli något av dylik verksamhet.

Nå det var ot.

Vi pratade där, men bruden jag var förtjust i var så gott som tyst hela tiden. Hon kedjerökte och hade långa rödmålade naglar. Så for vi till aseman ,och jag hade en stor klump av nervositet i magen, som hela tiden växte. Så jag kunde inte ens dricka någo öl eller något annat mera. Jag var i något sorts konstigt lås-tillstånd. Bad boy :P

Så for vi till affes. Där var en annan gammal skolkaveri. Hon glodde på oss och såg helt ut att VA? Är dom med flickor?! Inte får dom ju dom int..vi måste genast ringa och slå larm!!   åtminstone såg det så ut, fast jag är inte säker på att hon tänkte just precis så. Neh, så tänkte hon knappast och det trodde jag inte heller, men jag överdrev ironiskt för mig själv:)

Hon som jag var förtjust i hade någo Doc Martens aktiga dojjor, eller någo andra "England" dojjor. Dom var iaf gulgröna och lyste liksom neonaktigt av sig själva i nattklubbs-ljuset. Så gick vi mot Lövkulla. Vi for förbi lågis och jag och kaverina for och rullade iväg en såndän grå roskis med hjul några meter i nattens mörker. Så pratade vi om Satyricon och Darkthrone och Burzum  medan brudarna pratade om sitt.

Så klopetikloppade vi pojkar som Cowboys över hängbron. Och sedan for vi till Jogging team och såg in i fönstrena där och så. Utom bruden som jag var förtjust i, som stod på gång och cykelvägen och väntade och rökte.

Så pratade vi om barnsligheter med pojkarna, sådana barnsligheter så man kan bara säga: Pfffff....

Ena bruden som jag var förtjust i vände om i en gata och for hem, då hon bodde där. Jag var fortfarande i något sorts lås-tillstånd. Så kom bruden hem till min kaveri och jag och två andra kaverina och bruden som kaverin var förtjust i satt vid köksbordet. Hon skulle sätta på ugnen och var livlig och glad, och kaverin sa att nejnej, ställ it till me någo bränder här!!

Så satt kaverin på en punksingel av bändet Aivopuisto med låtnamn som: Imuri kuin nainen och Mies puolinen bändäri Så det var ju utskämning bigtime även för hans del, det kan rent av ha varit lite creepy, då flickor inte brukar tycka om sådan humor. Med just texter som:  ...Nilfiskin kanssa olen naimisissa, Hooverin luona huoraamassa...

Samt från låten Miespuolinen bändäri:

...Miespuolinen bändäri on hyvä kaveri, vanha paska runkkari on kuin teinpunkkari!!!

Så ingen irriterande politiskt korrekt systemtrogen punk iaf, som någo våldsamma AFA-typer lyssnar på, men glad och rolig opolitisk humorpunk i mitt tycke iaf.

Så började jag förklara vid köksbordet att jag tycker om brudns kaveri åt brudn som var där. Så hon blev nyfiken och sade glatt: Berätta! Så förklarade hon att den och den har försökt på henne, men hon ville inte. Hon frågade också om jag sagt något åt henne, så sade jag jåå, och hon sade "konstigt, hon har inte berättat det åt mig."

Så fick jag för mig att skriva ett brev åt henne. Så jag bad om att få penna och papper och satte ner mig i soffan i vardagsrummet och började skriva så pennan glöd. Och gav det åt hennes kaveri som lovade att hon skulle få brevet. Det var inga problem där, hon tyckte det var helt ok.

Sedan for jag hem, de 3 övernattade hos kaverin och jag promenerade hem. Då jag kom hem satt jag på Ulver och var i något sorts euforiskt tillstånd. Jag somnade sedan ganska hastigt.

Hur det gick? Haha. Det gick inte alls bra. Jag blev värst dissad, beroendes på brudens personlighet och temperament, medan kaverins förtjusning sade då hans brorsa frågade vad han tycker om min kaveri så hade hon svarat ..nåjaa, han e lite barnslig. 

Reaktionen lär ska ha varit total chock från minm förtjusnings sida då hon fick brevet av hennes kaveri. Det var att nejnej, riv sönde de!! Bränn opp de! Ja vill int e se de!! Och liknande. Sedan hade hon läst det "pitkin hampain".

Åtminstone lärde jag mig det, att man inte ska sätta brudar upp på en piedestal :P Och helt bra att lära sig kalla fakta då man är ung, man  blir kind of "vaccinerad" och härdad och "kovaksi keitetty" av motgångar, och lär sig. Man behöver inte ens använda sig av så dramatiska ord, men man lär sig att människor är det bara fråga om. Uh, ändå skäms man nästan fortfarande över hur man var så naiv för 20 år sedan, men å andra sidan lärde man sig saker och ting hastigt då. I ett helt annat tempo än nu.

Sedan var det i midsommarafton 1996 så då kaverin frågade att om hon inte alls har någo känslor för mig? så hade hon sagt mycket snyrpet "Nä, tänk för att ja int har de!" och pratade elakt om mig.

Hon var väldigt ung och osäker hon med, så det var ju en delorsak till att dissningen blev så överdriven. Och jag tror att vem som helst annan skulle ha dissat mig vid samma situation, men inte lika hårt dock. Så jag förstår henne också varför hon reagerade som hon gjorde, då flickor i den åldern speciellt brukar tänka väldigt kollektivt, och vara jätterädda över att skämma ut sig-eller få "fel sorts killar" efter sig-med uskämning som påföljd-enligt brudarna. Som kar kan det vara svårt att förstå, men det är rent biologiska skillnader. Karar har andra skavanker-men speciellt unga brudar brukar ha detdär med att de är jätteängsliga över vad "alla andra" ska tycka-och det för ringaste lilla sak. Så hon är förlåten. Delvis fick jag väl skylla mig själv med som var barnslig, och hade hjärntvättat både mig själv och tydligen även en del kaverin, att det är hon och jag-att vi är som gjorda för varandra-för de börja ju också tro på mina inbillerier om henne, och att vi är som gjorda för varandra.

Förlåten, givetvis inte av den anledningen att hon dissade mig. Det hade hon full rätt till, och jag har full förståelse för det nu,men för att hon nog ilmaisi väldigt elakt vad hon ansåg om mig åt en kaveri i Lagmans sedan under midsommaren 1996.

Dock fungerade det blott renande åt mig måste jag säga, fast det var väldigt nolot att bli dissad-att först nästan ha varit helt säkert på att det är ömsesidigt och sedan bli dissad på ett "Jag är den vackra prinsessan på ärten-du är den dumme drängen" sätt bigtime. Delvis fick jag som sagt även skylla mig själv, som var så naiv så jag hade lyckats hjärntvätta mig själv att tro att hon också var förtjust i mig. Fast mitt undermedvetna nog fattade att det inte var så, med tanke på drömmar jag drömde om henne typ 1994-96.

Men jag förhåller mig absolut neutralt till människan nu och har gjort det typ 10 år. Jag ser det som ett ungdomsminne från en annan tid, som inte påverkar alls denna vardag-och ett minne man kan skratta åt. Min attraktion till henne avtog mycket hastigt, som om man hålar en ballong med en noll-attraktionen rann ut som luften ur en ballong då jag insåg, att jag inte varit kär i henne, utan den bilden av henne som jag hade målat upp i min hjärna. Och det var en helt annan människa.

HAHA, jag höll på att glömma att berätta vad jag drömde sedan natten, eller snarare morgonen efter. Jag drömde att jag, bruden som kaverin var förtjust i samt de två kaverin som var med kvällen/natten innan satt liksom på asfalten i gång och cykelvägen några meter från tunnel-ingången. Alltså gång och cykeltunneln till Lövkulla vid gamla Lystiland. Vid samma sida som f.d. Lystiland var. Ingen sade något.

Så var det en pissoar högst uppe i en gatlyktestolpe. Alltid då jag försökte röra på mig, så välte liksom pissoaren där uppe och skickade ner en stråle vatten på mitt ansikte.  Toko drömmar :D

En kaveri har en teori om att det var någon som satt något i våra öl vid ett obevakat ögonblick, då vi alla 3 skämde ut oss och betedde oss konstigt då den kvällen, men jag vet inte. Jag brukar nog hålla koll på min dricka i baren.Såpass nojig är jag nog. Både då och nu.

Jag tänkte då hon kom att sitta: Yess, nu får ja kärring! Ikväll händer det, ikväll blir vi ihop! HAHA!

Sedan några dagar senare kom det 2 skivor från Spinefarm med posten som jag beställt: Bathory: Blood on ice samt Nattvindens Gråt: A bard's tale.

Tja, jag kan sluta med det atmosfäriska doom metal projektet Nattvindens Gråt. Denna låt hörde vi på under v-slut i maj då vi gick ute i naturen och kvarteren hela natten. På kasettspelare, från en demosamling där denna låt var med, men jag köpte deras CD från Spinefarm alltså några dagar efter detta v-slut.  Låten "A lonely October night"

Eller så får ni själv söka den på youtube, här en liten liten 5 minuters rysk kortfilm om kontrasten mellan gammalt och modernt. Väldigt fint gjord är den! The degeneracy of modern society heter den på engelska. Förresten, se på Dark side of the moon på Yle teema. Jättebra rysk serie om en polis som far tillbaka till 1979. en motsvarighet till den jättebra engelska serien Life on mars där en polis far tillbaka till 1973, som kom för 8 år sedan och som jag såg varje avsnitt drickandes keisarin morsian te och ätandes kokosbollar.

https://www.youtube.com/watch?v=HotaBU1ntJ4