Fanstygsdagen 15.2.1991

Alltså det var fredagen innan sportlovet. En kaveri från klassen och jag hade bestämt oss för att han mot kvällen skulle komma ner till Kila och göra fanstyg med mig. Och så kom han. Jag stod och väntade på honom i farstun, drickandes Brazil-apelsinsaft direkt ur burken och lyssnandes på Motörhead. Jag var bortsett från katten ensam hemma.

Och så kom han! Han kom cyklandes ivrigt och jag såg hur glad och ivrig han var då vi sku göra fanstyg i Kila ikväll! Så for vi och gjorde harmlösa fanstyg. Vi rullade en stor snöboll och rullade den mot Kila lekis dörr då städerskan var där och satt en gräsklippare mitt framför en dörr och ropade in i kiosken: VEM FES? Och sprang bort och så såg vi från busshållplatsen i gömman hur kiosktanten öppna argt dörren å såg omkring sig. Det var roligt, haha. Dylika saker gjorde vi. Rätt harmlösa.

aj vittu va de va stil det sportlovet också då jag var i Lojo Anttila och köpte två superbra LP:n, DEATH ANGEL-ACT3 och ännu bättre, då nyaste KREATOR-Coma of souls! Ja satt skivorna att snurra då jag kom hem och mosha på för fullt i mitt pojkrum ända till kvällen! Morsan med sin Evert Taube, farsan med sin Bob Dylan och syrran med sin typ Modern Talking förstod inte alls min musiksmak. Jag har älskat hårt och vild musik så långt jag kan minnas måste jag säga-även då jag var typ 3-4 och man på misstag hörde nåt punk eller så från TV:n. Diggade ingen annan musik-men det var musik som var bra då i mina öron. Det var nu en ritual varje kväll att morsan sjöng blinka lilla stjärna där som vaggsång, men det var så ingrott så man såg det som en normal kvällsritual bara som man inte tänkte desto vidare på. Men det var en passligt neutral sång-helt klart mycket bättre än någon fånig aftonbön eller dylikt.

Hade även typ gnostiska tankar som liten. Fick för mig att jag hade "sjunkit" hit då jag var 4. Sjunkit varifrån? Jag ifrågasatte engång om jag egentligen är här, om detta är verkligt, vid 4-5. Jag frågade farsan engång ute på gården: Onko mä täällä? Så såg han upp, görandes nåt jobb på gården sin vana trogen, och sade "tietenkin!" Det är stundvis som om att man minns något man borde minnas men inte minns. Nu frågade jag Grok om en dröm.

Jag: En annan dröm. Vi glömmer elifantdrömmen helt och hållet. Kan du tolka denna dröm jungianskt? Jag drömde att jag och en brud jag vart förtjust i var DDR-medborgare, men vi tala svenska ändå fast vi var östtyskar i drömmen. Jag och bruden beslutade oss för att rymma från DDR. Bruden körde en väst-sportbil genom dödszonen i Berlin. Alltså på nåt konstigt sätt slapp vi igenom dessa två murar och dödszonen. Vi körde mitt i dödszonen. Hon körde och jag satt i framsätet bredvid. Jag såg bakom och såg att gränsvakterna drog vapen. Jag ropade Kör! Kör! Och hon körde så in i norden mot väst. Kan du tolka denna dröm alltså

Grok: Den här drömmen har en väldigt stark jungiansk laddning – den är tydligt kompensatorisk och handlar om en individuationsprocess som involverar både anima och en brytning med en rigid, kollektiv struktur. Låt oss gå igenom den steg för steg.1. DDR som symbol för det kollektiva, rigida psyketDDR (Östtyskland) är i jungiansk drömsymbolik en utmärkt bild av:Ett starkt kollektivt persona-system (den anpassade, konforma rollen man "måste" spela) En dissociation i psyket (Jung beskrev ofta den kalla krigets uppdelning i Öst/Väst som en yttre manifestation av en inre splittring i det moderna västerländska psyket – Iron Curtain som går rakt igenom människan) En förtryckande fadersprincip eller negativ senex (gammal, stelnad auktoritet som hindrar livsflödet, spontanitet och individuell utveckling)

Att ni är DDR-medborgare men ändå talar svenska pekar på att det här förtryckande systemet inte är "helt ditt" – det är något påtvingat utifrån, men din kärna (svenskan = modersmålet, det intima, autentiska) har inte helt assimilerats. Det finns redan en spricka i muren inombords.2. Bruden = anima-figurenKvinnan du var förtjust i är här anima i en väldigt klassisk jungiansk bemärkelse:Hon är den attraktiva, levande, känslomässiga kraften som drar dig bort från det stela, rationella, kollektiva Hon är den som agerar – hon kör bilen, hon tar initiativet genom dödszonen Anima fungerar ofta som en brygga mellan ego och det omedvetna, och hon hjälper (eller tvingar) dig att konfrontera det som är farligt och förträngt

Att hon kör en västtysk sportbil (eller västlig symbol för frihet, hastighet, individualism, njutning) är perfekt: anima bär ofta på det som är förbjudet eller västligt i det östliga psyket – dvs. det livsbejakande, sensuella, fria som det kollektiva systemet (DDR = rigid persona eller föräldrarkomplex) försöker hålla ute.3. Flykten genom dödszonen – centrala individuationsmotivetDet här är drömmens hjärta:Dödszonen = det farliga mellanområdet, liminalzonen, det som Jung kallar nachtseite (nattsidan) eller det område där ego måste riskera sig själv för att nå något nytt Att ni kör mitt i dödszonen (inte i en tunnel under eller över muren) visar att flykten inte är en "smygväg" eller undvikande – det är en direkt konfrontation med det förträngda/förbjudna Gränsvakter som drar vapen = de inre väktarna (kritiska röster, skam, rädsla för straff, överjag, kollektiva normer) som försöker stoppa dig från att bli helare och friare Ditt rop "Kör! Kör!" = ego:s aktiva medverkan. Du är inte passiv – du stödjer anima, du uppmuntrar henne att köra vidare trots hotet. Det är en allians mellan ego och anima som börjar formas

Riktningen "in i norden mot väst" är också symboliskt laddad: Norden/Väst står ofta för det individuella, det frigjorda, det som rör sig mot medvetenhet och ljus (i motsats till det östliga, kollektiva mörkret).4. Sammanfattande jungiansk tolkningDrömmen är en kompensatorisk uppmaning från det omedvetna:"Du lever just nu i ett inre 'DDR' – ett förträngt, konformt, uppdelat tillstånd där stora delar av din livsenergi, känsla, sexualitet, spontanitet och individualitet är inspärrade bakom en mur. Din anima (den levande, kvinnliga själen i dig) vill ut – hon är redo att ta risken, att köra rakt igenom det farliga zonen. Du behöver inte längre gömma dig eller smyga – du kan stötta henne och ropa 'Kör!' trots att de inre vakterna (kritik, rädsla, skuld) hotar att skjuta. Flykten är inte ett svek mot det gamla, utan en nödvändig brytning för att nå helhet." Det är en ganska typisk anima-driven individuationsdröm – särskilt om den kom i en period då du kände dig fast i relationer, jobb, identitet eller känslomässiga mönster som kändes "östdtyska" (plikt, anpassning, rädsla för att sticka ut).Några frågor som ofta hjälper till att landa drömmen personligtKändes bruden i drömmen mer som "henne" eller mer som en del av dig själv? Var det någon period i livet då du kände att du levde i ett slags "förtryckt system" (relation, familj, jobb, inre krav)? Hur kändes adrenalinet/känslan när ni körde genom dödszonen – var det mest skräck, spänning, befrielse eller blandat?

Om du vill kan du berätta mer om sammanhanget när du drömde det – det brukar göra tolkningen ännu skarpare. Men redan som den står är det en kraftfull, livsbejakande dröm.

Kan du tolka denna dröm jungianskt? Jag drömde att det var nyårsfest och en internationell mc-klubb , hade öppnat en chapter i närheten. En av de stora internationella. Det var under Corona-tiden och nyårsafton och jag satt där med en gammal kompis. Jag hade corona-noja och tänkte att ja kanski måst börja fara. Kompisen sa ivrigt. Nejnej, vänta nu, de ska ju koma brudar å! Det sku alltså bli nyårsfesdt.

Den här drömmen känns väldigt jungiansk i sin uppbyggnad – den blandar vardaglig verklighet (Corona-noja, gammal kompis, nyårsafton) med en plötslig, laddad arketypsymbolik (en stor internationell MC-klubb som öppnar chapter nära dig). Den verkar kompensera för något som var starkt begränsat under pandemin, och pekar mot en individuationsimpuls som vill bryta ut ur isolering och konformitet.Låt oss bryta ner den steg för steg.1. Nyårsafton som arketypisk ram – liminaltid och förnyelseNyårsafton är en klassisk tröskeltid i det kollektiva omedvetna: slutet på det gamla året, början på det nya. Jungianskt sett representerar den:Rebirth-archetypen (återfödelse): en chans att integrera det förflutna (persona + shadow) och kliva in i något mer autentiskt. En övergångsrit från mörker till ljus, från stagnation till rörelse. Under Corona-tiden (som var extrem isolering, rädsla, regler, masker, distans) blir det extra laddat – nyårsafton 2020/2021 kändes ofta som en symbol för längtans efter liv igen, efter kontakt, efter fest.

Drömmen placerar dig just i den här liminala zonen: du sitter där, men med Corona-noja (rädsla för smitta, för att bryta regler, för konsekvenser) – det är ego:s försiktiga, anpassade sida som talar.2. Den stora internationella MC-klubben – Outlaw/Rebel-archetypenEn outlaw motorcycle club (särskilt en stor internationell en som "öppnar chapter" nära dig) är en nästan perfekt bild av Outlaw/Rebel-archetypen (ibland kallad The Rebel eller The Destroyer i utvidgade listor inspirerade av Jung).Den representerar skuggsidan som samhället förtränger: frihet bortom regler, lojalitet till en egen "stam", maskulinitet, rå kraft, fara, gemenskap utanför normen, revolt mot auktoritet (polisen, staten, det "fina" samhället). MC-klubbar symboliserar ofta den förvisade vitaliteten – det som inte får plats i det civiliserade, anpassade livet: aggression, sexualitet, risktagande, brödraskap, motorcykeln som fallossymbol (kraft, fart, frihet). Att de öppnar chapter i närheten betyder att denna arketyp inte längre är långt borta (i filmer, myter, USA) – den har kommit nära ditt eget psyke. Den knackar på dörren under en tid av stor kollektiv repression (Corona-regler, hemisolering).

I drömmen är det inte du som är medlem – du sitter bredvid och tittar på. Det är en inbjudan från det omedvetna: "Här finns en kraft som du kan relatera till, kanske integrera delar av."3. Den gamla kompisen och "brudarna" – anima och den instinktiva lockelsenDin gamla kompis (en dopplegänger- eller vän-aspekt av dig själv) blir rösten för det omedvetna som vill leva:"Nej nej, vänta nu, de ska ju komma brudar å!" → det är anima som lockar (i form av kvinnor/brudar som symbol för eros, sexualitet, relation, livsglädje). Under Corona var fysisk närhet, fester, flirt, sex ofta extremt begränsat – drömmen kompenserar med en explosion av just det: fest, kvinnor, gemenskap, nyårsliv. Kompisen är ivrig – det är den instinktiva, barnsliga, livshungriga delen av dig som protesterar mot nojan och säger: "Stanna! Här händer något levande!"

4. Corona-nojan vs. festen – ego vs. omedvetna impulsenDrömmens kärnkonflikt är just den här spänningen:Ego (du): "Jag kanske måste fara" → försiktighet, rädsla för smitta/straff/socialt fel (Corona-persona: den "ansvariga", regler-följande medborgaren). Omedvetna (kompisen + MC-klubben + brudarna): "Vänta! Stanna! Här kommer liv, kvinnor, fest, gemenskap!"

Det är en klassisk kompensatorisk dröm enligt Jung: under en tid av extrem kollektiv repression och isolering dyker det upp en extremt vital, regelbrytande, erotisk, gruppbaserad scen för att balansera det torra, rädda, ensamma tillståndet.Sammanfattande jungiansk tolkningDrömmen säger ungefär så här:"Mitt i den gråa, isolerade, regelstyrda Corona-världen har en kraftfull Outlaw/Rebel-energi (frihet, rå gemenskap, maskulin vitalitet) flyttat in alldeles intill dig. Nyårsafton – tröskeln till något nytt – erbjuder en chans till återfödelse genom att stanna kvar i det levande, istället för att fly i rädsla. Din inre vän (en del av dig själv) bönfaller: 'Vänta! Här kommer kvinnor, närhet, fest, liv!' Det är en inbjudan att integrera mer av den förträngda skuggan – revolt, lust, risk, brödraskap – istället för att bara sitta i nojan och fundera på att gå hem." Det är en dröm som längtar efter helare kontakt med livet efter pandemin – inte bara fysiskt, utan psykiskt: våga släppa in det "farliga", det okontrollerade, det sensuella igen.Kände du igen den där spänningen mellan "jag borde gå" och "men det känns ju lockande att stanna" i verkliga livet under den perioden? Eller kom drömmen kanske strax efter nyår när restriktionerna började lätta? Det brukar ge en hint om vad den ville kompensera för just då.

Nog om Grok. Hehe. Jag drömde engång 2011 att jag var med i en dylik mc-klubb och jag bar dess väst med stolthet. Jag gick in i S-market med solbrillor, svarta boots och lewisar, steelface och västen på mig och tänkte såhär: Nå nu märker dendä snygga brudn mig i kassan riktigt säkert! Men jag är nog alltför ensamvarg och paranoid för att trivas i någo sådana klubbar, eller organisationer överlag. Dessutom avskyr jag att underkasta mig någon eller något. Jag vägrar att anpassa mig. Dessutom är jag inte intresserad av motorcyklar, vilket är a och o för dylika klubbar. Men jag förstår att många finner dem fascinerande på ett eller annat sätt, och för dom som passar i sådan verksamhet så får ju också fördelar som broderskap och så.

Jåå jag har ju hört The Hum ett ljud som folk hör runtomkring hela världen nu i tio år nästan dagligen. Det är ingenting som stör mig alls, men ingen vet vad det är eller varifrån det kommer. Ett dovt hummande som verkar komma utifrån. Ett lågt dovt hummande. Googla fast på The Hum så ser ni. Jag bruka som liten och tonåring ibland höra ett hummande från vinden hemma. Men jag antog att det kom från en elkoppi i yttre vinden, dit man inte slipper, men det kanske var då redan jag hörde The hum? Jag vet inte. Jag bruka alltid då jag var ensam hemma med katten höra det då jag kom hem från skolan som tonåring. Jag frågade katten ofta: Hör du du å dedär ljude igen? De e konstigt! Ja undrar va de rikit e? För att vara lite social. Till slut hade jag frågat katten det med förvånad ton så många gånger, så den fnyste via nosen frustrerat. Typ "Håll käftn nu ren, du har sagt de 1000 gånger redan!" Hehe.

Vi var med morsan, farsan och syrran i Pargas hos en såndän Ann-Lilith engång. Hon bodde i en gammal skola. Det var morsans gamla klasskaveri som hade flyttat till Västtyskland, men var i Pargas på besök, så vi körde dit från Karis. Jag minns ännu hur jag såg förundrat på dendär bron då vi kom dit till Pargas. Där var en strömkoppi i den gamla skolan som hummade intensivt och jag tyckte det var jättefascinerande med röda lampor och den humma där i en skrubb.

Så på hemvägen så bråka jag och syrran med varandra i baksätet. Så vände sig morsan om i framsätet, farsan körde med vår Kadett, vi hade inte då ännu vår pissgula Lada som vi köpte 1982, och sa att nu lugnar ni ner er, och höll pekfingret uppe sådär ajjabajja! Jag skrattade och höll också pekfingret uppe i luften och härmade henne. Jåå, jag lekte med en cementbil-leksak hela vägen till Pargas men tröttnade på att göra det på hemvägen. Jag fick en liten Fazers blå då vi stannade i en kiosk. Då fanns det små skivor också. Har gillat Fazers blå sedan dess. Nu har man varit kermapersekakara nog! Kan inte säga att mitt barndomshem var otryggt-men man kompensera det genom barndomsäventyr och tonårsgorillor som slängde en mot hagtornshäcken då man var 9, kasta en på marken, tog tag i kragan och och ropa JA SE OLI SIT VIIMEINEN KERTA KU SÄ NÄYTIT FAKKII MULLE!! Och liknande incidenter, som var hälsosamma för en pojke att bli härdad. Och då den ökände och "poliisin vanha tuttu" Marco "Selleri" Selin jagade mig också 1987-1988 och så. Det var tider-då kände man att man levde på riktigt! Och hur han sedan blev hyfsad mot mig mittiallt. Jåå, Selleri och hans två kaverin var stadens ända punkare typ 90-91. De var inga snälla pk-punkare utan liksom PÅ RIKTIGT typiska finska hc- nihilistpunkare, opolitiska. Sådana finns knappt mera. Typ som Riistetyt: Mulla on lakini jota noudatan/En haluu kärsii sun takias/Vituttaa nähdä teidän aivopesuu/elämäni on mun sitä ei riistetä/Painukaa helvettiin/Pystyn elämään/En tarvi ketään/Repikää perseenne

Han gjorde alltså aldrig något annat än hotade mig och jagade mig. Sedan mittiallt engång i bibban så kände jag hur någon smög på mig bakifrån. Jag hann tänka att de e Selleri! Så var det han och han sa bara BUU! Så sade han att nånejnej, int gör ja någo! Så börja han moina på en efter det alltid och var hur schysst som helst. Jåå han var tvåspråkig men gick i finsksprkig skola. Han dog i butkan 2006. Jag vet inte detaljer egentligen annat än att någon påstod att han hängde sig-men det är suspekt då någon dör i butkan.

Haha jag drömde engång 1984 att det var en liknande punkare med svart lurvigt halvlångt hår som noisade och levde om fullt i bibban. Typ 17 år. Sedan förvandlades han och blev mindre och mindre så såg jag att det var Timo från min lekisgrupp som transformerade sig till Timo igen efter att han var en punkare på typ 17, haha.

Men det var helt oskriven regel att man inte skulle bära sig åt så med flickor. Även ongar har såpass mycket vett i hyvu vanligtvis. Som det var ett gäng som jagade oss vårterminen 1989 en kväll i Kila. Det var Jari, Kari och någon dess kaveri vi inte visste vem det var. De jagade mig och två kompisar samt ena kompisens lillsyrra var med. Hon kanske såg lite grabbaktig ut bakifrån trots hennes ljusa lugg, jag vet inte. Vi andra klättrade över ett staket bara fullt då de närmade sig hotfullt och vi tänkte inte på att kompisens lillsyrra inte klara av att ta sig över staketet, så hon blev förskräckt och börja gråta då Jari, Kari och den tredje närmade sig. Det var "Nyt tulee turpiin" meininki, lol. Men de stannade upp alla tre då de märkte att det var en flicka och så sa Jari: Ai se oli tyttö? Och Kari sa: Me luultiin että se oli poika! Och de var alla tre nologa och blev bara och se och hon tog sig över till slut.

PÅ något sätt påminner mig detta om då jag läste Clark Oloffsons självbiografi hur en polis jagade honom en kväll och han tog sig över ett staket. Och polisen kom efter. Då tände det till något i Clark och han blev arg av att han blev jagad, så han sprang mot polisen och knuffade honom mot väggen, tog tag i hans krage och tänkte slå. Då sa polisen förskräckt: Int kan du tlå, int kan du tlå ja e ju polit! Då tyckte Clark att de var så komiskt så han slog inte utan sprang bara skrattande iväg.

Han som var arg för att jag hade muka visa fuck åt honom kan inte ha varit jag. Det måste ha vart någon som bara liknade mig, för jag hade inte visat fuck åt honom.

Aj holyfuck vad jag skulle vilja vara ung nu mittiallt igen. Fara till Roskilde och se Metallica där 1986!! Men ung i en annan tid. Men sånt e de. Jag måste försöka drömma en lucid-dröm om det.

Haha jag minns att jag alltid brukade fråga en från klassen med selektiv mutism i högis att Vetdu va smörgås e på svenska? Macka! Vetdu va de e på danska? Smörrebröd! Vetdu va de e på finska då. Voileipä! Vet int varför ja gjorde så, ja ba gjorde det. Ville liksom få någon reaktion utan att vara elak eller så. Han var rätt stor och bred och jag var en snadi kundi som ibland gick efter honom med dessa konstiga frågor, hehe. Han buffade ba undan mig ibland. Eller så fnös han som katten jag berättade om, typ ja har hört dedär redan å ja e utled på de!

Jag fick inspiration av det hösten 1988 då en kompis släkting frågade det av kompisen i köksbordet hemma hos dem. Så då vi sku på klassresa till hesa maj 1992 så hade vi studda med Iris Juntunen upp i D-trappans studdasal. Så tala vi inför den stundande klassresan. Vi talade om var man kan äta i hesa. Så svamlade Iris om någon plats där man får danskt smörrebröd. Jag såg mittiallt att killen jag bruka säga det till, såg bakom mot mig från sin pulpet, han satt längst framme och jag satt längst bak i klassrummet-han såg på mig och flina då han hörde "smörrebröd" och jag börja också flina.

Bäst var det nog engång i hissasalen då vi hade hissa i sjuan höstterminen 1990. Då satt jag på raden längst framme och en min kompis satt på pulpeten till höger om mig. Han var lite mimimimimi! Gillade hyss och roliga saker som jag med. Vi hade Sture Lindholm som hissalärare i sjuan efter Lars Back, som gick i pension samma termin. Sture talade om historiska stånd som adelsstånd, borgarstånd och så. Jag satt och höll mig för flin, då man ju tänkte på "sådant stånd". Så hör man en viskning från högra sidan, kompisen viskade: Hej *****! (mitt namn viskade han alltså) Och då ja så åt höger så var han vänd mot min pulpet till häften och hade en rolig min på sig och gjorde en runkrörelse i luften med handen, från mellan benen till huvudhöjd och tillbaka. Då brast alla hämningar och jag började fnittra hmffrr!! försökte jag kväva mitt fnitter. Sture låtsades som ingenting. Katedern var riktigt framför våra pulpeter och Sture likaså.

Det påminner mig om en liknande incident, men det var i festsalen. Ett gäng sjuor hade någon föreställning där de läste dikter och så vid läktaren. Och vi ongar satt på stolarna då de satt ut stolrader som de brukade göra om det var nåt program i fest/jumppasalen. Jag satt längst framme typ eller hela vårklass. Så läste någon av flickorna en dikt där det ingick: Se prakten av en Sultan... så var det tyst i två sekunder, bara flickan fortsatte med sin dikt. Så hörde man från raden bakom, helt bakom mig: Hmmffrrr, hihihi, "Sultan" hihihih, hihihi"!! Så börja jag å, hade svårt att hålla mig för flin.

Man kände sig lite nojig då, för då en sjundeklass var och sjöng något på läktaren, så tyckte jag att de alla såg bara på mig i ett skede! Det var rätt bängt. Som i min favoritserie, serieboksversionen av Grundbulten då Kennet Ahl-huvudpersonen i boken går i Hall-anstaltens aula och ser extremt nojig ut så kallsvetten strittar fram och de andra fångarna och övervakningskamerorna glor mot honom. Och under rutan är det texten "Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet fyllt av främlingar. Och jag relaterade det till högis, för där var också ett stengolv i aulan och jag kände mig inte sällan som Kennet Ahl där-vad jag skrattade första gången då jag såg den serierutan och kunde direkt relatera till högis! Kennet Ahl ville helst bara sitta och trycka i sin cell. Han mådde egentligen ganska bra då. Jag lekte ju sedan att jag var Kennet Ahl och högis var Hall. Lärarna var plitar, eleverna var interner. Det var ett roligt rollspel som gjorde det intressantare att vara i högis. Och som i Hall där det fanns många original bland plitarna som "Vaxduksfickan" och "Äppelkind" så hade vi våra egna original bland lärarna som tex "Guru" och "Perukville". Och även bland eleverna för all del fanns det original som "Diamantletaren" i Hall och tex. "Kvasten" som exempel på elev i högis.

Nu ska ja öppna en burk Kalle Sprätt! Kiwilimppare rulettar!

En Grok-sång om Karis Hall!

Karis Hall (Grundbulten del 2

Innanför grindarna till Karis Hall där plitarna står i rad som stål Guru ler snett med sin eviga blick Laku räknar minuter, tick-tack, tick Krakke vaktar dörren till slöjden nere Apan i buren skriker "ge mej mera!" Hammer och Spik i slöjdavdelningens skjul bankar in spikar, ögon som borrar: "rör dej inte, din lilla skitunge, ful!"

Refräng Åååh Karis Hall, vår lilla grundbult här sitter vi fast i betong och skuld Plitarna ler, vi fnissar i smyg men klockan tickar, snart är det slut... eller nej? Karis Hall, Karis Hall här lär vi oss leva... eller dö i hall!

Vers 2 Jumppapliten Åijja står där med visselpipan klar skriker "ajja bajja inte röka!" – men själv drar han sina röda Marlboron, hårt och svart han puffar djupt bakom idrottshallens vägg röken stiger som en signal: "jag bestämmer, ni ungar e för små för det här" Iris viskar hemligheter i matsalens hall Perukville med luggen som hänger som rep Kåre hojtar "linje upp!" – vi fnyser, men step De ser allt, de hör allt, de glömmer aldrig fel Men Hammer och Spik vrålar från slöjden, hammaren höjd: "Det blir isolerings-cell, din lilla skit!" om du slarvar med hyveln, fnissar för högt eller tittar snett – in i cellen, mörkt och tyst, ingen utgång, ingen bit!

Refräng Åååh Karis Hall, vår lilla grundbult här sitter vi fast i betong och skuld Plitarna ler, vi fnissar i smyg men klockan tickar, snart är det slut... eller nej? Vers 3 – internerna Kvasten sopar golvet, fnissar som en tok Inåggänget stal min kompis kassett i ett hok "Ge tillbaka Overkill!" – men dom bara garvade högt "den e vår nu, din mes, den e 'Elimination'-tokt!" Save sitter i vrån, petar med pennan på Overkill-band ritar dödskallar och blixtar, "detta e thrash, fattar ni hand?" Månen gnällde igår: "ring hem, fråga va fan fel han har" nästa dag i matkö, målbrottsröst, glad som en dåre: "äää-ää, ääää-ääää-äää-äää... han har vattenkoppor, haha!"

Brygga Så vi går i ring, från lektion till rast Hammer och Spik knackar med hammaren, spiken pekar rakt: "Isolerings-cell väntar, din lilla skit, fast!" Grundbulten biter sig fast i väggen här Karis Hall är Hall, fast med svenska lär En dag släpps vi fria, med Overkill i hörlurar men Hammer och Spik står kvar, bankar och ler: "ni kommer tillbaka hit... isolerings-cell e öppen!"

Sista refräng Åååh Karis Hall... vår lilla grundbult här satt vi fast... i betong och skuld Plitarna ler... vi headbangar i smyg men Hammer och Spik vrålar: "Det blir isolerings-cell, din lilla skit!"... tick... tick... BANG! Karis Hall... Karis Hall... välkommen till anstalten... ingen rymmer... isolerings-cell väntar!Outro (valfri, om du vill ha en fade-out-känsla) Karis Hall... (Overkill i hörlurarna, men cellen är alltid öppen) Karis Hall... tick... tick... BANG!