Inne i den retroaktiga gamla handelsbyggnaden i Ekenäs idag:Anagga vilken nostalgi!

Jag hade asia till Ekenäs idag, och jag hade lite tid över och längelänge funderat på en sak. Och den saken är den, att jag någongång skulle gå in i min gamla skola jag var i 98-01, den gamla handelsbyggnaden, och kolla litet-och idag så gjorde jag det. Jag frågade en städerska som stod där inne vid trappan och skurade eller sopade golvet eller något, om jag får komma in och se, att jag varit elev här engång i tiden och vill se på min gamla skola. Det fick jag.

Jag gick ett varv, en runda. Jag mindes gången/korridoren till klassrummet som våran klass tillbringade mest tid i. Som var "vår klass" klassum. 1998-99 samt 2000-2001. Jag mindes raden av takfönstrena ovanför gången då jag gick där. Jag såg upp mot dom och blev riktigt nostalgisk. Det var som en vind från hösten 1999 just då och där. Otrolig, obeskrivbar känsla.

Det är helt otroligt, det var som en tidskapsel till 98-01 denna byggnad. Främst då till 99-01, då -98 av någon anledning känns avlägsnare för mig än 99-01, beroende på att man utvecklar sig så hastigt i den åldern antagligen. -98 var en annan tidsålder. 2000 började en ny tidsålder i mitt liv, men redan 1999 var det ett sorts förspel till denna nya tidsepok i mitt liv, så därför känns 1998 avlägsnare. Sure; jag var väldigt lortaktig, barnslig och omogen samt introvert(eller snarare blyg) ännu 1999 och flera år framåt-men år 1998 var jag ännu sådan teini att hoh-hoh! Jag var ju som en 16-åring nästan då! Såg kanske ut som en 16-åring från 1988 snarare än 1998, med min farkkuväst och läderrock under-men ändå, som en 16-åring i vilka fall som helst. Det hade sin förklaring i att jag 1997 fick väldig 80-tals nostalgi (samt även 70-talsnostalgi) och klädde mig därefter. Nu har det ju varit trendigt och modernt några år med en såndän farkkuväst vad jag förstått, men 1998 var det så out som något out bara kan bli.

Jag hade litet samma princip som Metallica's legendariske basist den karismatiske Cliff Burton. Han gick med bellbottoms (såndäna hippiejeans) typ 1983-1986, då det var det som var så out som det bara kunde bli den tiden.

Jag minns nog från hösten 1998 då jag hade börjat i den nya och okända skolan-fullt med främlingar. En stor klass full av totala främlingar, förutom några Karisbor. Alla andra klasser-full av främlingar, förutom några Karisbor som jag visste men inte kände. Klassen jag var på var stor då, men den blev efter hand mycket mindre-allteftersom folk slutade. Över hälften slutade. Jag minns b.la. en Hangöbo som verkade helt rento av sig och några andra, som slutade redan 1998-1999.

Nu var det pirrigt de första dagarna. Man fick så mycket intryck av flera olika personer. Ungdomar. Och ungdomar är alltid ungdomar och brukar vara svartvita i sitt tankesätt mer eller mindre. Och jag utgjorde verkligen inget undantag från den regeln.

Sedan vårterminen 1999 blev det mera vardagligt och klassen var då redan betydligt mindre. Under januari 1999 fjärrlånade jag Nietzche's "Antikrist;Hammaren talar" från Hangö bibba, och tyckte att det var en jättebra bok. Det hade ingenting att göra med gamla handelsbyggnaden, men jag mindes det också nu bara, då det var samma tider. En alldeles fantastiskt bra bok måste jag säga att jag tyckte den var, och tycker fortfarande.

Det var typ hippieaktigt vid handelsbyggnaden maj 1999 då byggnaden är 60-tals/70-talsaktig och solen sken och det var ungdomens iver och jag hade köpt två sinkkun av Rise and Shine. b.l.a. "Danish Denim" då ganska nyligen. Det gav 70-talsaktiga hippievibbar denna byggnad liksom då.

Hösten 1999 fortsätter man och det känns mycket vanare. Jag rökte under den tiden ännu och slutade 4:de december 1999. Så trots cigarrettens skadlighet och onödighet, så var det en mysfaktor att gå ut och tända en Marlboro och under senare delen av vårterminen/ höstterminen 1999 Pall Mall Medium  nu och då efter en lektion eller efter maten. Det ökade också på 70-talskänslan :D(Jag bytte märke då de sista 7 månader jag rökte-vilket visade sig vara ett felsteg-för Pall Mall Medium var godare tobak än mallun, så man mistade tobaken bara ännu mera sedan-nåja, huvudsaken att man slutade.)

Det var H-Julia 1999 och mysigt. Sedan vårterminen 2000 hade jag skippat cigaretterna, och mittiallt kändes det som världens naturligaste sak att inte röka- det var som en sorts psykologisk spärr som helt enkelt gjorde att jag inte skulle ha kunnat tända en cigarett-vilket ju var bra. Andra som slutar kan få himo flera månader efter, men jag slutade utan större problem och det var mycket enklare än jag trodde det sku vara. Nog för att jag ofta drömde att jag rökte typ ett år efter.

Hösten 2000 började jag igen där. Argare och skarpare än någonsin. En arg yngling kan man kanske säga :P Tror att det mycket berodde på att jag förut bedövade känslorna i en nikotindimma då jag var arg eller ledsen, och nu kunde jag inte göra det mera-därför blev jag på något sätt impulsivare och ilsknare av mig. Och även för att jag höll väl på att bli en typisk "arg ung man" då :p dvs en barnslig, omogen och bitter gök. Eller som på engelska A ridiculous cry-baby :D Jag har på senare år "gått tillbaka" lite till innan 2000 på det sättet att jag är lugnare  nu än jag var då-eller mognare och därför mycket lugnare och mer behärskad än jag var 2000 och flera år efter. Men för all del, då man är 23 och just börjar märka att det inte är helt och hållet bullshit det påståendet att alphamän och bad boys får brudarna mycket enklare och så(åtminstone bönor i 18-22 årsåldern tycker om badboys)--så då är det väl naturligt för en ung man att han reagerar med någon sorts barnslig bitterhet över det..avundsjuka typ--int vet ja. inte vet ja va ja försöker förklara. Huvudsaken är dock att jag är mycket mognare nu. :D Nu skulle sådana bitterhetskänslor eller avundsjuka aldrig falla mig in.

Det är naturligtvis skillnad mellan en Alpha Male och jerk. Båda kan vara badboys, men jerkar är de badboys som brukar ställa till med trassel och behandla bruden mycket dåligt sedan i något skede. "Good guys" brukar igen vara konstiga passivt aggressiva gökar. En jerk har mycket större chans sådär direkt på brudar, då han vet vilka trådar man ska dra i för att få brudar.

SÅKLART var det inte heller så trevligt att se ut som 17 då man är 23 heller...men däremot är jag mycket lycklig över att inte se ut som en dag över 30 nu som 41.. så det jämnar ut sig! Det har vänt på det sättet nu i mogna år- Så sist och slutligen visade sig förbannelsen över att se mycket yngre ut-senare bli en välsignelse!

Det var en brud i Alban, en Ekenäsbrud, som sade att jag ser ut som 17 sommaren 2000, så... och det var inte menat som smicker. Men det är bra att hon sade suorat sanat istället för vita lögner.

Att jag inte förstod fullt ut hur barnslig och omogen jag var och såg ut då under handelstiderna känns dock lite fjompigt. Jag trodde själv att jag såg mycket bättre och mognare ut än vad jag gjorde.(Och blev förvånad över att jag inte hade nåt bra flyt med brudar. Typ: "JAG, som ju är så snygg!!" :D Men nu har många oberoende av mig sagt att jag ser ut som typ 30. Så det är inget bullshit att jag ser yngre ut än min riktiga ålder. Men jag trodde att jag var ungefär lika snygg som brudarna tyckte att Ville Valo var då. :D Int för att jag såg eller ser honom som något ideal, usch nej, men jag fattar inte hur jag kunde tro något så fjompigt.

Men...snygga brudar kan ofta tro dom är fula, fastän de också ofta är genuint vackra, och för killar i den åldern är det tvärtom.

Jobbade mycket med H-Julia projektet hela hösten 2000. Det var en handelsmässa som vi ställde till med sedan under november i handelsbyggnaden. Tvåorna och treorna ställde varje höst till med den mässan tillsammans. Jag var två år och hjälptes åt att ställa till med mässan och såhär efterhand sätt så var det riktigt roligt och mysigt.

Januari 2001 var jag där. Det var snöigt och mulet mestadels, som januarisar ju brukar vara. Det var resemässa både 2000 och 2001 och det var riktigt roligt. Sedan då jag var 2009 på resemässa igen så var det int alls någo roligt. Det kändes inte alls likadant då som 2000 och 2001. Det kändes bara vuxet och enformigt att vara på mässa 2009. Dock hittade jag då 2009 ett bord i skymundan som finsk-koreanska föreningen hade. Det var om Nordkorea, och jag tog en broschyr om info om Nordkorea. Det var roligt. Ingen var där vid bordet och det var vid skymundan. ganska underground :D

Februari och mars 2001 var sedan praktik, och sedan var jag mot våren igen i skolan..

Tänka sig, att det kan vara fullt möjligt detta scenario: Att någon som studerade där 68-71 sedan 1988 kanske kom precis som jag för att se på sin gamla skola. Jag gjorde det bara 2018 och såg på skolan jag studerat i 98-01.

Men, det var vemodigt att besöka den gamla skolan. Vemodigt på ett upplyftande sätt dock. På samma gång som det var ungdomens iver under den tiden i tanke och så--så på samma gång skulle jag aldrig mera vilja vara den omogna ungdom som jag var då. En mognare ungdom då isåfall-men det behöver man inte sörja och känna vemod över-då jag aldrig var någon speciellt "mogen" ungdom. Dock utan att själv fatta det. Att ha så dålig självkänsla som man hade då t.e.x. nej hjälp. Rena mardrömmen skulle nåt dylikt vara!

Heh. Jag kom att tänka på en sak där angående takfönstrena. Alltså såndäna fönsterkupoler på taket. Man skulle vara ensam på natten där med alla lampor släckta och se på stjärnor via dom. Typ ligga på  en madrass på golvet och se upp rakt mot ett sådant fönster i korridoren, och se på stjärnorna. Så skulle man lyssna på någon av Klaus Schulzes första skivor, eller också Tangerine Dream's Zeit-skiva. Det skulle vara höst 2000-aktigt måste jag säga! Eller höst 1999-aktigt med Zeit skivan. Det skulle vara mysigt. Eller klassträff i byggnaden. Det skulle vara kul.

År 2000 återuppstod min barndsomsfascination för rymden. Nu har den svalnat igen, men då var det grabbaktig science fiction blandat med estetik som tilltalade med rymden. Och den återuppstod i full blom den fascinationen år 2000. Så det är nostalgiskt även det då man tänker på det.

"Ut ti affes" hade också en sorts hohto över sig då ännu år 2000. Man var ungdom ännu och hade livet framför sig och skulle ut och se på brudar. Kanske någon av dem skulle bli ens framtida fruga? Man kunde aldrig veta. (Fast det skulle fan vara klaustrofobiskt att gifta sig med en Karisbo :D Och tanken på det var klaustrofobisk även år 2000 att bli som en "alla andra" BK-46 lover karisbo, som gifter sig med en annan karisbo och lever inrutade karisjunttiliv... :P Blää!) Allt var såpass nytt då ännu- Vuxenvärlden var ny och fräsch. "Affes" hade en hohto över sig faktiskt i den åldern. Även om det nog var ett kast och hierarki-aktigt system bland kunderna i affes. liksom oskrivet blev det en sådan regel. Men vad kan man vänta sig av en mer eller mindre teinarkrog i lilla Karis? Det var dömt att bli en sådan plats mer eller mindre. Men just därför hade väl affes någon sorts hohto också, jag vet inte.

Och skvallret...hon dansade med han..hon gick hem tillsammans med honom!!! etc etc. Både brudarna och killarna var skyldiga till detta junttiga skvaller.

Det är inte alls samma sak i clubben. Eller vad vet jag vad 18-23 åringarna förresten tänker nuförtiden. Känner inte en enda kotte i den åldern mera. Men det är knappast ändå riktigt samma sak för det.

Det om det. Och ännu mera nostalgi, för nu är kausi 5 av Kotikatu i arenan som jag ska se på. Det var då jag började se på Kotikatu, vid säsongöppningen 2.9.1999. Det är från höstterminen -99 till vårterminen 2000, så nostalgi, yeees!!

HAHA! Jag såg på Hassel på youtube, en svensk kriminalserie som kom på 90-talet på tv. Det var bra då det var två spanare från polisen som kallade sig för "Falkögat" den ena och så något annat liknande den andra. Dom skröt med att dom är jättebra och inte lämnar någon ur siktet. Sedan, då tjuvarna kom och for iväg som dom spanade efter, och en civilpolis som var utklädd till kypare i en restaurang, alltså Hassel själv, kom utanför dörren och försökte fånga deras uppmärksamhet och pekade och viftade mot tjuvarna, så stod dom i parken och åt varm korv med bröd och sade åt varandra typ: glufs, smask, Det är gott med varm korv och bröd! Jaadu, mycket senap på!! Och dom märkte ingenting av tjuvarna. Så kan det gå :D

Och så mindes jag nu mittiallt bara Pippi Långstrump en av filmerna då Pippi satt upp två tjuvar att sitta i ett skåp, så började dom gråta fullt och Pippi frågade: e ni hungriga? :D

Och snart är det val. Jag tänker rösta på Väyrynen. Har inga problem med att säga det. Väyrynen är den bästa presidentkandidaten.

Jag kom nu mittiallt bara att tänka på då januari 1994 då jag köpte lite skivor i hesa. En av dem var första Abruptum skivan. Det stod "Dedicated to the forthcoming dark age" på skivfodralet. Det tyckte jag var häftigt och kom att tänka på filmen Yötuuli, som jag skrivit om tidigare och satt länk till youtube.

Så köpte jag Immortals första skiva. Immortal har inte varit mitt favoritband precis, men de två första skivorna är megahårda. Diggar inte deras andra skivor. Jag minns sommaren 1994, jag hade just köpt Immortals då nyaste LP "Pure Holocaust" och lyssnade på Frozen by icewinds-låten i mitt pojkrum, då solen sken och det var hett så mitt pojkrum nästan kokade och svetten rann åt mig fast jag hade föne uppe. Rätt så ironiskt, då låten hette "Frozen by Icewinds" :D

Jag slutade sedan att ha fönstret uppe då det kom in getingar. Jag minns att jag vaknade en morgon sommaren 1994 och hörde nåt surr. Jag tänkte "Inte geting! Inte in!" Så var det en geting, och den kom naturligtvis in! Den kom ända till sängen men jag dängde till den med dynan och schasade ut den tillbaka och stängde fönstret.

Jag tyckte det var rätt komiskt även januari 1994 då jag hörde första låten ur deras första skiva Diabolical Fullmoon Mysticism Låten hette The call of the Wintermoon.. sången slutar bra, efter instrumenten slutat så "sjunger" sångaren Mooooon!!! Liksom om det är instrumenten med vid den sneda texten och vid vanlig text slutar instrumenten, såhär: Hearing the call of the Wintermoooooon!

Då man lyssnade på detta och sedan då solen sken då man kom till den retroaktiga handelsbyggnaden, så då fick man fiilis av att det var våren 1973!! :D Break the chains of time!!
https://www.youtube.com/watch?v=eFT5fM_z704

På resemässa januari 2001 och 2000

12.1.2001 var jag i Åbo och se på Reverend Bizarre och Skepticism. Det var lite schack och väldigt undergroundigt då, det var inte som det skulle bli senare. Precis som jag trivs bäst. Små klubbar med okända ug-band. Dessa band hade inte då någon kultstatus heller precis ännu, så det drog inte folk på det sättet. Åtminstone inte Reverend Bizarre, som var okända utanför doom-metal kretsar, som då var mindre än nu etc. Så det var stil! Underground. Det var liksom ingen scen heller att tala om, utan dom spelade i ett hörn och golvet var det samma som publiken som stod bredvid. Det var stil.

Innan dess var vi i YO-kylän hos en kompis, drack öl och kaffe och lyssnade på Paradise Lost via Napster. Ännu innan det var vi i hese och åt. Klockan var då kanske halvåtta och det var kallt och mulet där ute. En liten ongi på kanske 4-5 strök omkring där i hesen. Han var väl med sina föräldrar där. Kaverin log och sade "Moi!" åt honom, då han strök förbi vårt bord. Nu kan den lilla ongen mycket väl vara i samma ålder som kaverin som sade moi åt honom, för kaverin var då 22. Så går tiden.

Nästa dag var vi i ena kaverins kämppä i YO-kylän, var jag och den andra övernattade. Vi kilade över till huset och kämppän var den andra kaveri hade kämppä och en kaveri övernattade i. Vi var alltså 4 sammanlagt. 2 av dem bodde alltså i YO-kylän.

Vi var hos den andra kaverins kämppä och han satt på en LP med Mergener&Weisser lite, samt "Chip Meditation" av Software. elektronisk s.k. "new age" musik från 80-talet. Riktigt bra sådan nog. Han hade en Mergener&Weisser LP fast på väggen som tavla också. Januari-förmiddagssolen lyste in i kämppän och satte en gyllenne yta åt ena väggen, medan vi satt där och lyssnade på Mergener&Weisser och Software.

Sedan så var vi på väg till järnvägsstationen. Jag skulle till Karis, och ena kaverin ti hesa. De två andra studerade ju i Åbo, så de var där över v-slutet. Men de följde oss ti stationen. Det var en plansch på Rauli Badding Somerjoki i en anslagstavla/annonstavla. Han var ju i ropet då av någon anledning. Det var reklam för något sådant happening. Alltså utan honom, för han var ju då död redan sedan länge. Han var nog en riktig 70-talsjappe då man ser tidiga bilder av honom, innan han blev gammal och alkoholiserad! Riktigt stereotypiskt 70-als utseende.

Så talade vi om Sarcofago med han som skulle till hesa. Så skulle han ta ut pengar från bankomaten, och gå till butiken och köpa godis så jag trodde att han inte skulle hinna till tåget. Just innan tåget for så kom han nersrpingande för trapporna till perrongen, som ett skitit sträck, och han hann. Det såg jag från tågfönstret.

Nåväl. 18.1.2001 var det en torsdag och vi for på resemässa med skolan. Det var helt ok, det var ett mulet men vintrigt januariväder och det var helt stil att gå omkring i mässcentret. Jag talade med några tanter från Irans bord minns jag. Då var man ju fan ännu ung! Och såg mycket yngre ut än man var, typ som 17-18 så man räknades nog som en "ungdom" av folk då ännu.

Sedan då bussen var framme i Karis så släppte den av mig och några andra. Jag glömde ju mina handskar i bussen, så jag ringde åt en Greger som satt brevi mig i bussen och sade typ att morjens, hej ja glömd mina handskar i bussen! ork du ta hand om dom? Så sade han att Jåå, ja säter dom på bänken i klassen. Och där var dom nästa morgon då jag kom till skolan.

20.1.2000 var vi på resemässa också. Det var snöyra då och ibland gungade bussen liksom till oroväckande. Vi såg på Monthy Python  i bussen. Så såg jag i Cubas bord en jappe som rullade fina cigarrer.

Sedan var det månf....ääääh, dehär börjar bli tråkigt. Jag har hårdbantat sedan nyårsdagen nu och gått ner hela 7kg! Inte illa va?? Jag har ätit grönsaker och buljong mestadels. Samt (osötad) fruktpuré. Samt tonfisk, och en och annan proteinstång. På lördagskvällar har jag unnat mig en påse majschips-som är mycket hälsosammare än vanliga. Alkohol har jag ju naturligtvis inte rört sedan nyåret, då jag drack en flaska skumppa (kaverin fick två glas av skumppan) samt lite whisky och öl.

 Jag blir på något sätt konstig av det..  Jag SADE ju att jag skulle anorexibanta! Jag börjar känna mig konstigt lätt, som om att man sku sväva då man går :D Och så försökte jag nofap 10 dagar, men man blir så in i helvete kåt av det, till slut har man bara kärringar och sex på hjärnan, hjärnan domineras helt av det och man får inte gjort så mycket :p Nåväl, huvudsaken att man undviker porr. Sexnoveller har jag däremot läst måste jag erkänna :o Porr har jag helt och hållet undvikit sedan länge.

Alkohol har jag inte haft något som helst behov av, men gudars skymning så sockersugen jag var den första veckan!! helt otroligt sjukt sockersugen. Men det har gått över och gick över rätt så hastigt, som tur ju var. Både morsan och en kaveri tyckte att jag hade blivit smalare i ansiktet.

Alltså nu måste jag bara berätta om någon konstig liten samhällelig "upplysningsfilm" eller vad man ska kalla det som kom på tv typ 1988. Den var typ 45 min och efter det var det någo typ lärare och socialtanter som pratade om filmen i en studio, och om familjevåld och mobbning. Det var alltså fråga om allvarliga saker, och jag satt och glodde på den. Jag har haft en trygg uppväxt, så jag har inte sett sådant, men jag visste ju att det förekom familjevåld etc i andra familjer.

Det var alltså allvarliga saker de spelade, men det var på något sätt så ironiskt och som man sku kunna tänka sig det ändå.

Filmen handlade delvis kanske om en kille i 17-18 årsåldern vars farsa söp och slog sin fru, så var en annan huvudfigur en pojke på kanske 13-14, Virtanen, som blev mobbad.

Jag minns bara några scener ur filmen. Den första var då killen vars farsa söp etc var hemma och pratade och så satt hans föräldrar och såg på tv. Farsan drack ur något glas där något. Och sade åt pojken: Turpa kiinni! Kato ny, kato nytte ku Nykänen hyppää!

Så minns jag en scen där det var någon jumppasal i någon jumppaklubb eller nåt dylikt. Det var några nya som tydligen ville vara med och spela unihockey tror jag det var. b.l.a. Virtanen, och så 3 hevare i samma ålder typ som dendär ynglingen vars farsa söp. Jumppatränaren var en typisk 80´s "Relax and be fresh!" discojuppi typ, som sade åt hevarna direkt, lugnt men bestämt: Nämä hevirokkarit saa mennä johonkin muualle! Mä en kaipaa mitään pitkätukkaisia karvapalloja peliin. Menkää vaikka mätkimään säkkejä tai jotain.  (Det var i ett annat rum i samma byggnad, säckboxning) Dom for direkt utan att säga något.

Så hade Virtanen jeans istället för verkkare. Jumppatränarn sade: MITÄ?! FARKUT JALASSA TÄÄLLÄ? No olkoon tällä kertaa

Så torade Virtanen, så han hamnade ut. Han hamnade att gå i korridoren förbi hevarna som stod med dörren till salen dom var i uppe, så dom såg att Virtanen for ner till omklädningsrummet, medan de var där och boxade på säcken fullt.

Så for de ner till omklädningsrummet och satt Virtanens huvud i lavoaren och satt på kranen och höll hans huvud ner på lavoaren. För att bråka. Så kom mittiallt jumppaledaren till rummet. Då blev de 3 lite skraja och tog några steg bakåt. Jumppatränarn sade: Jaha, te opetatte herra Virtaselle käytöstapoja? No, älkää olko liian kovakouraisia

Så kom i en annan scen den andra ynglingen hem och såg bara att tv:n var på och ingen var i rummet, så såg han fullt med en massa öl och spritflaskor huller om buller på bordet, och överfylld askkopp. Ynglingen sade långsamt: Voi vittu! Sådär ungefär att han förstod vad som hade skett igen.

Så kom hans morsa från ett annat rum. Hon hade gråtit så mascaran var över hela hennes ansikte och hon såg sliten och ledsen ut. Ynlingen såg på en flaska och hade den i handen och morsan sade nåt: Ai sulleki maistuis vai? ledset. Så satte hon sig ner och drack ur en halvfull ölflaska som karn hade lämnat, och tog en tobak från det kvarlämnade paketet och tände den. Och satt där och förklarade något snyftande. Karn hade tydligen gått någon annanstans.

Sedan var det en scen senare då pojken, Virtanen, gick hem från skolan. Han var en nörd med glasögon förresten. Så kom de 3 hevarna på andra sidan av gatan och pekade på honom och skrattade åt varandra. De gick flinande på andra sidan vägen bakom honom och flinade och glodde på Virtanen hela tiden. Virtanen ökade på takten, och de 3 andra också. Till slut sprang Virtanen och de 3 andra sprang flinande efter så deras hår fladdrade.

Så kom han hem utan större incidenter. Virtanens farsa frågade: Miten koulussa meni? så sade Virtanen neutralt: Kuten tavallista! Så gick han in i sitt pojkrum framför skrivbordet, tog en kniv från skrivbordsskåpet och såg på den en liten stund, så skar han ett snitt handen och satte huvudet ner i skrivbordet och började gråta.

Alltså allvarliga saker med andra ord, men det var en så typisk 80's film detta så det blir riktigt ironiskt då man minns den nu!

Till slut en sak som jag mindes då jag såg på Hassel på youtube och där var en likadan farmarvolvo som den gamla cykelreparatören i staden har eller har haft. En såndän ljusblå gammal psykedelisk farmar-amazon. Jag och en kaveri tyckte den var rolig år 2000 av någon anledning, det berodde på en dröm jag drömt om den, och vi börja kalla den för något visst. Det giss jag inte säga, men något "hippieaktigt" kallade vi den för,så att säga :D Vi flina ibland då den kom emot så att jag nästan blev rädd för att cykelreparatören sku tro att det var åt honom vi flina, men vi flina åt hans härliga bil.

Så hade jag fått tag på en turistbok för Helsingfors från 1972. På en liten bild där det var från en gata i hesa så såg man bilar stå parkerade, och så om man såg riktigt noga, så var det en farmar-amazon parkerad där. Fast det var så litet, så man såg den inte direkt. Jag frågade kaverin och visade bilden: Siir du nå speciellt på denhär bilden? Han såg en stund, och frågade om det är volvon? Så sade jag att jåå! så började vi flina fullt. Att det kunde vara så roligt :)

Det om det Nu ska jag lyssna på Korroosio, hei, hei, hei låten är så ljuvligt finsk på något sätt, och sådan bra musik som den låten gör man inte mera om man tänker på mera punkig musik. 80-talet var nog gyllenne tider  Den är ljuvligt bubblande och ungdomlig. Hör fast:

https://www.youtube.com/watch?v=y750twoJpAI


Fast om det ska lyssnas på punk så föredrar jag trots allt gamal hederlig finsk hc-punk som detta:
https://www.youtube.com/watch?v=_HXurOKfIF4

Och detta sedan, Kohu-63. Vittu så bra! Rekommenderas att lyssna på då man e arg. Inte konstigt att finsk hc hade kultstatus i ug-kretsar och har fortfarande så vitt jag vet. Det är många metalmänniskor som går miste om något jättehårt, bara för att de inte tycker om punkare, vilket är synd. Man kan ju för fan tycka om musiken fast man inte skulle "tycka om" punkare :D Det samma gäller också t.e.x. Ultima Thule. Varför skulle inte någon politiskt korrekt kunna lyssna på det, om han tycker om musiken? Inte behöver han ju tänka på någon ideologier eller så. Jag har älskat gammal finsk hc sedan jag var 15-16. Fast jag ganska sällan lyssnar på det då det finns så mycket annat. Men alltid ibland.
https://www.youtube.com/watch?v=50sX6ty20g4

Halli-Disco 1993!!

Jag började nu mittiallt bara minnas de två gånger jag var i Halli-Disco i Karis bollhall. Det var lite mytomspunnet detta Hallidisco för en som var 13 då jag började höra om Halli-Disco. Det var först var fjärde lördag, sedan varannan lördag i bollhallen, då skolorna börjat. Under sommarlovet var det inga Halli-Disco.

Jag hörde om Halli-Disco första gången i sexan våren 1990. Det var en från B-klassen som sade att han hade varit där. Så pratade han nåt om att han har haft tobaken i käften då han suttit inne i discot och lekte tuff och vaaner då han sade det. Om hälften ens var sant så är jag förvånad. Så frågade jag sedan att ska ja komma med någongång? Så sade han att kom bara. Så frågade jag att ska ja ta med någo? Så sade han jåå- Jag frågade: Vad då? Så sade han: Brännvin! och så ringde skolklockan in från rasten minns jag direkt efter han sade det.

Så blev jag bekant med en såndän Tomppi sommaren 1990. Han var i samma ålder som mig men från finskspråkiga skolan, så jag hade inte känt honom från förut. Han berättade skrönor om Halli-Disco, han hade varit med en Jyrki där några gånger berättade han. Det hade varit ett par som hade dragit sig undan och hade knas på gång. Tomppi och Jyrki såg dom och började skratta. Då ska paret ha sprungit nakiga efter dom, påstod han.

Sedan hörde jag om Halli-Disco i sjuan. Det var några från klassen som hade börjat fara dit. I hussan hörde jag en av klassens flickor mumla nåt åt en annan av flickorna nåt att blaablaaablaablaaa halli-disco!

Våren 1991 hade någon tappat en påse med amfetamin på golvet i Halli-Disco, som upptäcktes efter discot, och det blev ju ganska stort rabalder av det vill jag minnas. Discot var ju menar för typ 14-17 åringar, även om äldre var välkomna och också rörde sig kring området.

Våren 1991 berättade en kaveri att han for till Halli-Disco. Han hade aldrig heller varit där, precis som jag inte varit där då ännu. Han berättade att han drömde att han kom till Halli-disco och for in, men ingen musik spelade och ingen dansade. Folk bara satt på någo sittplatser i hörnet. Alla vände sig om och glodde på honom utan att säga ett ord. Jag var där också och satt på en av platserna och bröt till slut tystnaden och sade: Sidu, där kom bögin! :D

Så minns jag hösten 1991 då jag och en kaveri tog en kolsvart omväg som då fanns, så vi kom till Halli-Disco från andra hållet så att säga. Det var en sandväg då bara utan gatlyktor, därför var det mörkt som i en säck då vi gick där då det var kväll och mulet.

Sedan gick vi bara förbi området. Halli-Disco hade just börjat. Det var 3 flickor från sjuan som gick utanför med varsin flaska limppare i näven (från dricka-automaten i bollhallen rimligtvis) samt en cigarett i näven likaså alla 3. Det kom nån lite äldre flicka förbi och den ena sjuan sade nåt: heeeej!! har du bytt frisyr?!

Det var ju meningen att det sku vara ett snällt limsadisco antar jag. Men nog var det många ungdomar som drack starkare, och rökte även. Voi, voi min generations dekadenta ungdom! XD Nuförtiden har attityderna förändrats en del vad jag förstått-samt att det blivit mycket strängare. Polis och myndigheter tar väl till hårdhanskarna direkt om de ser att någon under 18 super nuförtiden.

Ja, jag minns ju också att det Karisnatten 1991 samt Karisnatten 1992 nog var säsong-öppning för Halli-Disco, men 1993 var det inte Halli-Disco på Karisnatten, inte heller senare. Sedan slutade Halli-Disco 1994 och det blev Brankisdisco istället, och då försökte man vara mera tarkka med att ungdomarna inte skulle komma in om dom druckit-då vissa föräldrar och skolkuratorn typ hade varit oroliga över Halli-Disco, och att ungdomarna dricker i samband med detta.

Efter Karisnatten 1991 påstod en kille från min högisklass att han hade pokat en brud från Pojo i  Halli-discot och så hade dom farit "in i ett rör" och knasat. Stämmer det är det sjukt, för 14 åringar ska inte hålla på med sådant.

Hela 2 gånger var jag i Halli-Disco, först 1993. Det var 28.8.1993 samt 11.9.1993 jag var i Halli-Disco. Skitmusik spelade dom ju där onekligen. Det var en som diggade punk som var där också som jag kände och han satt och nästan moshade till någon mainstream pop/disco och jag tänkte roat att ajjahah liksom, punkarn vänder kappan efter vinden! eller nåt i den stilen tänkte jag iaf.

Dom spelade ju mycket Haddaway's what is love? Då var den jätte-irriterande, men nu är den faktiskt nostalgisk på det viset att man tänker alltid på hösten 1993 och då man var 16 år då man hör låten. Mr.Vayne var ju också någon liknande hit. Det tyngsta dom spelade var vad jag minns en låt av Iron Maiden-Flight of Icaros. Jag for hem och satt på Darkthrone efter Halli-Disco, som motvikt till den dåliga musiken dom spelade där.

Man kunde gå ut och in från discot då man hade en såndän blå stämpel på handen. Man var ute där också vid några tillfällen. Vanligt var det för ungdomar att bara hänga utanför bollhallen utan att betala in sig.

Jag var ett varv ute på gården så såg jag att det kom någon helt rödfärgad bil körande. Bilen var nog från 70-talet skulle jag säga. Någon billigare amerikanare kanske. Den var som sagt helt rödfärgad, och så var det målat Sovjetunionens gula "logo" på hela framdörren. Den som var på vänstra övre hörnet i sovjets röda flagga.  Alltså Hammaren&Skäran&stjärnan. Det såg lite lustigt ut, så jag började glo. Det var två typer i bilen och passageraren glodde något tillbaka.

Helt ok. Men man kan tänka sig vilket rabalder det blivit om någon fått för sig att måla bilen rödvit med svarta hakkors! Skenheligt att folk reagerar så, fast kommunismen dödat mycket mer. Detta är inte ett politiskt ställningstagande-bara ett konstaterande att folk är ologiska och skenheliga. Men folk får tänka vad dom vill för mig, det är inte det de är fråga om. Men folk i sin tur tenderar att inte vara lika liberala som jag i hur folk tänker.. jag skulle inte bry mig om det och inte få någon moralpanik, om någon skulle köra i en "nazi-målad" bil, lika lite som jag brydde mig om de som körde i "sovjetbilen". Dessutom är hakkorset en gammal solsymbol som man funnit överallt i världen, och det var inte Hitler som hittade på hakkorset, som typ 15-åringar kan tro :D Vilket hakkors som snurrar medsols och vilket motsols, ja de tvistar de lärda om. Många anser att tredje rikets snurrade motsols, andra igen medsols. Det kan väl vara en tolkningsfråga också?

Förresten-varför yttrar ingen något om det kristna korset? Varför blir det inte moralpanik om någon har det kristna korset som halsband t.e.x.? För det finns ingen rörelse i historien som har dödat lika många människor som kristendomen, som har ställt till med så mycket elände och misär som det kristendomen har gjort. Hyckleri, det är fråga om hyckleri. Jag minns att jag instinktivt tyckte redan som 3-4 åring att korsen i kyrkor och kyrktorn såg stränga och liksom ogästvänliga ut. Fungera liksom anti-magnetiskt åt mig. Genetiskt minne eller vad? Men varför har inte alla samma genetiska minne isåfall? Intressanta frågor är det dock, och man kan spekulera. En sak är dock säker. Det har aldrig varit någon "tuff grej" Eller fungerat som egoboost  för mig. Det har varit rent instinktivt från första början. Delvis är ju såklart även var och en barn av sin tid.

På tal om supande.. hösten 1991 så var det en från lågis som började prata med mig och mina kaverin vid gamla gjuteriet. Han skröt om att han hade supit nåt veckoslut och sade att nästa nyår ska nog minne fara, tammifan! Han gick på femman. Så sade han att hans föräldrar säger bara åt honom att: Du får nog supa. Bara du int super hela tiden, för då blir du puli

Så var det en kaveri som började umgås med helt andra människor 1998, och knappt kan hälsa på mig mera,(varför kan jag inte fatta) men som var kaveri på 80 och 90-talet med mig. Han berättade i början av 1997 att han hade drömt att han var i brankisdisco och det hade kommit en brud han var intresserad av, och inom kort var de hemma hos bruden och hon klädde av sig-hon hade svarta Bh:n och bh:n och trosorna rök av.. Och så vaknade han typ. Han var såpass bra kaveri att han berättade sådana drömmar åt mig då-nu kan han knappt ens hälsa. Jag tycker det är konstigt nog. Nåja, det om det.

Jaa, vad mera om Halli-Disco? Jag minns iaf att jag första gången drack kossu med sprite. Kossun hade en kaveri stulit från sin mommos gobbe. Man blev ganska varmer av det måste jag säga. Andra gången likadant, plus att jag hade en halvliters Cokis-glasflaska(de var av glas under den tiden ännu) med lite Minttu-likör i bottnet. Jag tror att det också var stöldgods från kaverins mommos gobbe om jag minns rätt. Vi hade delat och vi fick typ en deciliter Minttu var. Jag tog bara några huikkor av den under kvällens lopp. För jag hade druckit kossu med sprite innan och kände på mig att jag hade fått nog.

Jag mötte en kille jag lite kände utanför Halli-Disco senare mot natten. Det var sedan andra gången jag var i Halli-Disco och klockan var kanske halvett och det hade antaligen redan hunnit bli 12.9. Han moinade och frågade om jag hade nåt att dricka. Så sade jag att jåå, ja har lite minttu! Så for vi lite till sidan om bakom knuten å han tog en huikka. Ja sade att jåå, ta en huikka bara! Man tyckte att han var höger i korkkin i högis, men där i halli-disco var han mittiallt vänlig av sig och saklig. Vi pratade inte desto vidare dock. Bara typ så han fick sin huikka. Halvliters Cokis-flaskan med typ 2desiliter minttulikör förvarade jag i prätkärotsins innerficka. Coolt som fan va. :D:D Men det var bra för en 16-årings självkänsla. Liksom egoboost bigtime. Jag kände mig inte som en liten Pikku Kakkonen-ongi mera liksom. Man ska så visa hur man ska ta avstånd från barndomen i den åldern :D Fast man bara är ett lite större barn, i själva verket.

Så kom det en Sami och frågade mig, just då jag var på väg därifrån, onx sul röökii? så sade jag: Ei. Så sade han sedan. Mut mulla on! Och tog fram en ask mjuk röd Marlboro och bjöd åt mig en och tog en själv. Jag sade kiitoksia! kiitti vaan! Medan vi pratade en stund och stod och rökte. Många var trevliga och vänliga i halli-disco onekligen. Man förstod att det var normalt beteende först efter. Man hade blivit så avtrubbad av mentaliteten i högis att man tyckte det var konstigt att folk var vänliga med varandra.

Ack ja, 90-talet var tiden jag var vanerökare av cigaretter. Fast jag inte rökte så mycket, men vanerökare var jag från 93-99. Hade börjat redan smått och (gott?) sommaren 1992. Ångrar dock inte rökningen då egenligen-jag slutade ju, och cigaretterna bringade en sorts tröst i en kylig och osäker värld som tonåring. Och det var ju gott, jag njöt alltid av rökning. Det var gott som fan, och smakade inte skit, som många rökare menar. Jag blev dock väldigt trött på att röka i vilka fall som helst-gott eller inte-och slutade. Lite rädd över det faktum att jag rökt mer eller mindre regelbundet sedan maj 1993 och det snart är 2000-man blev lite skakis och bara slutade. Det var ju inte på något sätt coolt mera 1999 då man rökte. Bara dumt tyckte man då. 1993 var ju annat :D

Fast nu längtade man i nästan ett år efter det att få tända en Pall Mall Medium eller en Colt -)) Men längtan efter det gick ju om så småningom. Nu minns jag knappt hur det känns att tända en cigarett och dra in röken i lungorna :P

Ännu i början av 90-talet tänkte man att rökning "hör till" för många i vuxenvärlden. Det var typ att jaha, du börja röka i din ungdom och blev en rökare! Och det var helt naturligt. Nu är det allmännare att man inte börjar med regelbunden rökning iaf, samt mycket vanligare att man slutar röka. Det "hör inte till" i vuxenlivet mera som det gjorde ännu för 25 år sedan. Nu är det mera en grej för somliga unga. De som är äldre har förstånd att sluta med det.

Men tar man en nu och då och kan hålla sig till det så är det helt ok för mig. Lite rim och reson och sunt förnuft måste det finnas kvar. Vi är alla ändå människor.

Jag längtar på nåt sätt till ungdomen igen, där det var tufft-där det hade en tuffhets-skimmer att dricka alkohol . Där det var ett tecken på att man inte var sen i uvecklingen, separ-aktig, nörd eller allt på samma gång, om man någongång var och festa som "alla andra".  Det var helt annan fiilis då att dricka en öl då man var 16-17 än senare. Det var absolut en coolhetsfaktor över det, tyckte man. Samt ett sorts alibi över att man inte var separe, sen i utvecklingen, nörd, kristen eller annars bara någon stackare som satt hemma och åt chips, drack limu och såg på Pikku Kakkonen. Tyckte man.

Och så var det onekligen ofta, att de som inte drack var just någo sådana som jag beskrev oftast. Liksom karaktarslösa typer som klädde sig ännu som små barn fast de var 16, inte lyssnade på någo "ungdomlig" musik, som var typ kaveri med lågislortar i högis och t.om. då de gått ut högis, etc. etc. små grå okarismatiska möss liksom. Typ så var det och så tyckte man. Fast det i sig är ju bara bra om man låter bli att dricka och röka, naturligtvis. Men detta noterade man faktiskt som ungdom. Vad det nu sen beror på vet jag inte.

INTE ALLA var sådana som inte drack, men faktiskt största delen tycker jag. De som har karaktär och en fast grund att stå på liksom och lät bli att dricka av ideologiska skäl, men som ändå var populära, såg man typ upp till. Och dessa var nog de starkaste individerna skulle jag säga. Jag är ledsen att säga det, men det var faktiskt så, att de flesta som aldrig drack var kristna, tråkiga nördar, sepoga av sig på något sätt, sena i utvecklingen, eller annars bara konstiga på ett negativt, okarismatiskt sätt.

Vet inte hur dagens ungdomar ser på saken, men den generationen jag hör till hade nog mer eller mindre denna synpunkten. Nu har ju nästan allt blivit mycket strängare , intolerantare och mer tiukkapipoista än det var då, så det är väl helt annat ljd i skällan nu om 16-åringarna vill dricka några öl eller så. Under den tiden slapp åtminstone undneråriga flickor rätt så enkelt in i krogarna, om de sminkade sig så de såg äldre ut. Jag minns att det var t.om. en flicka från Ekenäs som var 15 som slapp in i affes några gånger. Hörde jag. Ty jag själv skulle knappast ha sluppit in hösten 1994, fast jag slapp faktiskt in sommarn 1994 för att se Tarot i affes då de spelade där-men då visste baarimikkon och alla att jag får vara där på det villkoret att jag är på cokislinjen. Så nåt starkare sku ja int ha fått. Nå jag rökte ju där och lekte säkert cool med Marlboro-asken framme på bordet och Beherit-skjortan på mig. :D

Jag minns från halli-disco ännu då jag var uppe i skogsdungen/berget ovanför det som då var Puttes och sedan knäppen och nu någon thai-restaurang. Vi satt där uppe och drack lite innan halli-disco. 11.9.1993. Solen sken och det var nice. Det kom någon från Hangö och presenterade sig som Pasi och vi pratade där en stund. Det var alltså kanske ett 20-tal ungdomar där allt som allt. Det var en från nian som satt där med en plastpåsa full med Lapin Kulta-flaskor. Han moinade och jag moinade tillbaka.  Så sade jag att nå nu börjar ja bli full, då jag steg upp märkte jag det-och gick bakåt på skojs skull och tyckte nåt att hhuuuuh!  Så var det en från åttan som var där och rökte sätkätobak ur en majspipa. Hans morsa körde förbi och såg det och han sade att nu blev ja fast! morsan såg mig!

Detdär påminner om en från sjuan som han berättade sportlovet 1992 att morsan kom förbi körande just då ja tog ett bloss av en tobak. Hun tuta så satan! De lät roligt då han berättade det, haha!

Sedan var det nära att det sku ha blivit slagsmål med Hangöborna utanför Puttes, vi börja skrika åt varandra fullt. De började, men vi skrek tillbaka och det var munhuggning. Det blev inte nå slagsmål, men det skulle ha kunna bli det. Han Pasi var med och man förstod att han försökte provocera till det redan uppe i skogsdungen.

Jag minns hösten 1990 då jag frågade en som såg ut som ett litet barn ännu, dvs en lite "sepoger" typ. i min ålder att vetdu Halli-Disco? Så visste han int om Halli-disco! Han visste inte ens om det!! Det tyckte man var typ frustrerande då :D Int hade man själv varit där vid det laget, men nu visste man om det nog!

Så var det en som retade mig i hösten i sjuan lite och sade att ja hade varit i Halli-disco å "sniffa Jaffakorkkar" Så var det en från åttan som hörde det och frågade: VA? Ha du vari i Halli-Disco?! Så sade jag: Nää! Lite nolot. Då på sjuan var det ännu så att man var rädd för saker som Halli-Disco och keikkor :D Det var så kusligt på nåt sätt att bli "stor".

Och så sade han vidare engång att ja påka en kärring från halli och tog henne med till lålle osv.. Lålle var ett litet gult växel-lok i bangården som var avsides på bangården, så jag och några kaverin trodde att det var ett "bortglömt" växellok och vi bröt oss in i det och tänkte att dehär e vårt hemliga place :D:D ända tills vi sku fara till lålle en kväll via skogen så står det en VR-arbetare och glor strängt på oss då vi kommer gående mot bangården. Så strängt så vi inte vågade gå fram. Sedan var Lålle försvunnen från spåret. Vi kallade växel-loket för "Lålle" efter lok :D

Jag pratade något dumt om en "arg Saab" då jag satt i aulan mot fönstret i högis vårterminen 1991 åt en klasskaveri. Jag tyckte att en Saab-96:a hade låtit arg då den mittiallt kom smygande bakom hörnet och jag hörde plötsligt dens motor. Motorn lät arg, så jag kallade det för en "arg Saab". Så var det några flickor från åttan som satt bredvid och hörde det. En av dem frågade mig: Hur kan en Saab vara arg? Så sade hon sedan: Jåå, arga fålkkare har ja nog sitt! :D

 Jag kom nu mittiallt bara ihåg då vi var på gemensam semester-resa i österbotten med en familjebekant familj. Så såg vi på tv i nåt vandrar hem, det kom Benny Hill. Nästan allihopa. Det var en pojke som var ett år yngre än jag var då sommaren 1984 som detta skedde. Han var nämligen 6 Så kom hans farsa å sa: Nu ska du gå å lägga dig. Så sade pojken med ynklig röst: Benny Hill? Så började han storlipa då han gick gående för att lägga sig. ÄÄÄÄHÄÄHÄÄHÄÄÄÄ!!!! ÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄHÄÄÄ!!!! ÄÄÄÄHÄÄHÄÄHÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄÄÄ!!!!  

Han fick dock ändå komma och se efter typ en minut. Han torkade typ tårarna ännu och så, men han lugnade ner sig då han fick se på Benny Hill till slut. Jag minns bara att någon satt två glass-strutar mot sina ögon. Alltså glassdelen. Och så mumlade han något med fejset fullt av glass.

Tillbaka till lite senare datum igen. 10:nde januari 1994 vaknade jag. Det var vårterminens första dag och en solig måndag. Det kanske var -5. Jag behövde inte komma till skolan så tidigt, där jag studerade då, så jag sov lite längre och drömde att min Darkthrone-skjorta hade blivit vit. Jag vaknade och for och se på den, och nu var den svart alltid :D

Så promenerade jag inte ens 10 minuter till skolan, för jag kände mig sömnig, drömsk och lite frusin, typ som att jag var inne i en bubbla, lite kind of overklighetskänsla, så jag vände och gick hemåt igen och tillbringade resten av dagen hemma. Det råkade jag nu bara minnas nu.

Jepjep. Nämnde jag redan att ingen årskrönika i år? I förra inlägget tror jag. En sak som var bra med 2017 var att jag slutade att se på porr helt och hållet (fast jag inte varit någon storkonsument tidigare heller) sedan 1:sta september. Jag såg sällan innan också, men fick min sista "repsahdus" då.  Nu i år ska jag banta som fan, minska på drickandet till typ 1-2 gånger i månaden då jag går ut, efter att ha tagit åtminstone några kalja nästan varje v-slut-samt försöka vara utan solosex så länge det bara går-till alla karar som undrar varför man ska sluta med det, så är detta korta clip och förklarar det väldigt bra av en som varit 50 dagar utan solosex:
https://www.youtube.com/watch?v=DO0fXGmZeac

Det är bra att också i allmänhet ha kontroll över sinnliga njutningar-man ska försöka tänka lite andligt tycker jag och inte lika mycket frossa i sinnliga njutningar och ego-centrism. Man är en del av något annat än "jaget" också. Jaget är illusionärt.

 Det ligger en point i det, och det går som en röd tråd igenom hinduism, buddhism, och även hednisk mystik, dvs i vår egna kultur finner man liknande tankar. Som myten då Oden hängde nio dygn i världsträdet utan att äta och dricka och fick veta runornas hemlighet efter det. Att nå upplysning genom att befria sig från kroppens begränsningar.

Det är en väldig naiv och tonårsaktig form av protest mot kyrkan(?) eller auktoriteter eller vad som helst, att säga att man "tycker om sex" :D Många ungtuppar tror de väcker någo känslor och reaktioner ännu om de säger så, och gör något nummer av att de "tycker om sex". heh.

Nåja, var och en av oss har varit en naiv ungtupp någongång.

Men, det ligger en point i att man borde egentligen inte dricka alls någon alkohol. Den spelade ut sin roll liksom redan för länge sedan, och det är inte alls tufft och coolt och har inte varit det sen man var typ 19 :P Men jag ska dock inte sluta helt dricka alkohol, men nog minska.

Det kommer någo finlandssvenskt "humor" program på tv med Stan Saanila. För det första har jag aldrig tyckt han e nå rolig, och för det andra så har jag sett på det några gånger, men de int alls nå roligt. Jag flinade inte en enda gång åt deras "skämt". Dom ser ju normala ut också. Jag tycker att man nog ska se sepoger ut om det är fråga om sketchprogram. Min favorit sketchfigur är Apuvagobben. Finlandssvenska sketschprogram har alltid varit urdåliga. Bättre kunde finskspråkiga förrivärlden iaf! Detta t.e.x. är så jävla humor! Jag minns då det kom på tv:n då våren 1988 och flinade så helvete. Han Kantri-Jyri hoppade alltid då han gick :D Nå DETTA är humor på riktigt! Detta är från programmet Hymyhuulet, som var ett BRA sketchprogram i samma kvalitet som Pulttibois och Viemäri-tv och Kummeli! Skulle det ha kommit i samma tider som Chaplin etc så skulle Finland nog ha blivit världsberömd för sina bra sketcher!

Avslutar detta inlägg med denna roliga sketch :D


https://yle.fi/aihe/artikkeli/2007/07/18/hymyhuulet-kantri-jyri-ja-teukka

"Gamla jag" och "nya jag"-förändringen vid årsskiftet 99/00 samt då det sattes igång på allvar 2000-2001&lågisminnen från det gyllenne 80-talet

Alltså jag minns då Jeltsin på nyårsafton 1999 var i tv:n på nyheterna och sade att han ska avgå. Jag såg igen samma sak nu på youtube, och jag måste säga att liknelsen/metaforen över hur jag själv tänkte var väldigt förbluffande likt hur jag tänkte om mitt "gamla jag" då. Liksom som att det skulle ha varit Jeltsins ord precis, men att jag sade dom åt mig själv-och bad mig själv om ursäkt över drömmar som inte befriats och visioner som inte uppfyllts dittills under mina då få vuxenår. Det är typ som jag skulle ha sagt åt mig själv dessa ord då om jag skulle ha hållit tal till mig själv.

Mitt nya jag började år 2000 sådär symboliskt sätt. Men hela 1999 blåste en viss förändringens bris, jag tänkte att det måste bli förändringar, och att jag måste bryta detta status quo. Förändringarna började på allvar sommaren 2000. Innan dess var jag mycket barnsligare, fulare, mjäkigare, blygare, mjukare, etc etc. Nå ödmjukare är jag nuförtiden. Då  trodde jag ju att jag var jättesnygg i alla brudars ögon, en riktig VAU!-jappe. Typ lika snygg som brudarna tyckte Ville Valo var. Jag kan inte fatta hur jag tänkte mig så. Snacka om att ha dålig självinsikt! :D men det lär ska vara ganska vanligt hos ynglingar och i iltis var det en artikel engång om fenomenet som hette "Rumat ja oudot miehet uskoo olevansa megabeibe-magneetteja" och jag var på det sättet fuler att jag såg ut som 17 då jag var 23...

Nu har jag absolut inte haft Mr. Valo som någon förebild, usch nej. Och har aldrig diggat HIM övh. Men jag trodde faktiskt jag var typ lika snygg i brudars ögon som brudarna tyckte han var då. 1998-99 trodde jag faktiskt så.

Men jag minns redan att jag tänkte vid nyårsafton 1999 att 2000 ska vara vändpunkten! Och jag blev faktiskt då redan inspirerad av Jeltsin's tal. Att Jeltsin är under detta nyårstal som jag ska länka till i slutet av detta inlägg, typ jag i slutet av 1999-som bereder vägen för ett bättre och starkare jag-Putin. Jag var medveten om liknelsen då redan. Jag är jag, fast jag kan förändra mig. Oavsett att jag förändrar mig till det bättre revilutionärt och evolutionärt-så är jag ändå jag. Förstår ni liknelsen? Ryssland under Jeltsin var värre än Ryssland under Putin-då Ryssland blev stabilare. Samma som jag upplevde att jag fick tillbaka min ära år 2000. Liksom att jag börja uppleva mig själv som bättre än jag var tidigare.

Nu menar jag inte politiskt. Man kan kritisera Putin hur mycket man önskar, och han är långt ifrån felfri, men faktum är att ryssarna fick det bättre då Putin kom till makten. Jag menar metaforiskt sätt här att jag skarpa till mig år 2000, och Jeltsin's tal var faktiskt en influens. Jag såg faktiskt mitt gamla jag i Jeltsin och Jeltsins Ryssland då jag såg detta och efter det. Och mitt nya jag i Putin och Putins Ryssland.

Liksom man ändrar sig, men grundprinciperna brukar bestå. Som att den tyska folksjälen alltid är den tyska folksjälen, oavsett om det är Kejsar Wilhelm, Weimar-republikens ledare, Hitler eller Helmut Kohl eller Angela Merkel som styr. Oavsett om det är Sovjetunionen under Stalin, Sovjetunionen under Gorbatjov, Ryssland under Jeltsin, eller Ryssland under Putin-så består en sak: Den ryska folksjälen.

Nationalstater är iofs en konstgjord sak, men det är sedan en sak för sig. Vi är  Europeér mer än vad vi identifierar oss med nationalstater. Och nu menar jag inte EU-ivrar aktigt,(Ner med EU) Men folkligt och kulturellt. Int för det. Nu håller jag på Finland i Ishockey och vinterkrig, hehe.

Under 90-talet var jag Jeltsin, men år 2000 blev jag Putin, liknelsemässigt alltså. Och Putin är jag fortfarande. Men jag uvecklas ändå hela tiden, strävan är att utvecklas till det bättre hela tiden.

Alltså det är så mittiprick mitt gamla jag skulle ha sagt åt mig själv, om jag skulle ha hållit tal åt mig själv då samma tider så de e helt otroligt! Jeltsins nyårstal alltså. Utom att jag skulle ha talat åt mig själv, och inte det ryska folket. Mitt gamla jag avgår, för att bereda plats åt mitt nya jag...

Sommaren 2000 började jag på allvar se mindre fittig ut etc och återfick min ära i största allmänhet

Nåväl. Nog om det.

Mera lågisminnen kanske nu. Jag mindes i ettan fram till fyran så gick det en på Enkulla skola, som var vägg i vägg med vår skola då, "hjälpklassen", för ungar med specialbehov. Alltså i åldern från 7-15 var sammanföst i en jävla s.k. "hjälpklass" Hur förnedrande är inte sen det, för de som är ok och sätts dit för att de inte kan anpassa sig med de andra ungarna?!

Det var en som var helt vanlig såg man, som hade blivit satt dit. Och det är ju klart att han blev jättearg över att de vuxna helt kallt satt honom på hjälpklass! Han var ökänd för att vara s.k. "bråkstake" helt förståeligt, då de vuxna satt honom på separklass, fast han inte var separe. Han var typ 12-15 då han var där då jag var i lågis.

Jag minns första gången jag minns att jag har ett minne av honom. Jag dallade omkring på skolgården hösten 1984 då jag var en etta. Han spelade fotis med tvåorna på skolgårdens fotisplan och tvåorna vann och ropade: Vi vann! Vi vann! och han sade: Voi satan ändå så bra! Jag var typ att va? Hur vågar han svära i skolan?! I ettan och tvåan upplevde man lågis helt annorlunda med Gunnel som lärare, än senare med Kerstin som lärare. 3:an och 4:an var man i sitt djupaste lågis-stadie. Det var inte nytt mera, och man sku ännu vara en tid i lågis. Femman och sexan-jag då var det ett slags "förpubertet" Jag ska berätta mera snart om det magiska året 1988, som blev så magiskt som det var faktiskt runt sommaren 1988, och sedan höll ända till nyåret.

Så minns jag engång i sexan då vi var ute vid Bulevarden efter skolan. Jag åkade skolbuss bara i ettan och tvåan, så det var inte därför vi var där. Det var nå schack från gymnasiet som kom körande i en combi-bil. Det var två som satt i främsätet, och den tredje hade bakdörren uppe och satt där helt fritt och hade en 80-lätkä i ena handen framme och så pekade han på 80-lätkän med den andra handen och hade min som: Hej, sii! De e 80-lätkä på denhär bilen! Haha, det var komiskt! Ända fram till 1.1.1996 så måddes ju de som var nybörjare ha någon patetisk 80-lätkä i bakrutan, och de fick bara köra 80. Helt hjärndött.

Så minns jag i lågis i tvåan ännu att det var en från ettan som provocerade i skolgården ute på rasten, och sade "Morjens ugglegris!" Åt de andra ungarna. Han sade det åt någon i närheten då vi stod ute på asfalten mellan kullen och fotbollsplan i lågisgården. Jag trodde han sade det åt mig och sade argt: VA?! Så sade han: Nä, ja sa int åt dig Så sade jag att aijjaa. Så sparkade han en i reven. Han som blivit sparkad vände sig om med mordisk blick. Så sa han ba glatt och moinade med handen: Morjens ugglegris!  Han slog till honom bara i magan pang, förstod sig inte på den humorn.

Jag drömde engång i 3:an eller 4:an, minns inte riktigt, men endera. Jag drömde att jag var i lågis och det var rast och jag stod vid lilla dörren. Så kommer plötsligt en flicka från klassen med en tänd tobak i handen. Jag säger: Va håller du på me?! Nej, va håller du på me?! Hon bara log och sa ingenting.

Så for jag bakom hörnet och se alltså mellan Gardberska huset och lågis matsal, och där var det ett gäng flickor från klassen och rökte på en tobak, på samma tobak. En av dom tog ett bloss just då jag kom. Hon förklarade att dom hittade en nästan hel rykande tobak ute på gatan, och tog den och började röka den.

Så ringde det in. Hon som då tog blosset höll ännu tobaken i handen då vi gick mot lilla dörren, och så stumpade hon den mot trappan innan vi for in.

Jag minns en tråd på ett forum om roliga saker man trodde då man var liten, och så berättade folk vad för dabbit dom trodde då dom var små. Jag kan ju berätta en av mina dabbiga saker. Jag trodde att det var Pelle Miljoona som sjöng dendä "Miljoona Ruusua" låten, som i sin tur är en inhemsk cover på en rysk schlagerstjärna på 60-80 talet framför allt inom Sovjetunionen, Alina Pugacheva. Ni vet dendä Miljoona, miljoona, miljoona ruusua! Den spelades i radion överallt då tyå 1984. Så hörde jag typ 84-85 då jag var i bensinstationen med farsan och jag var med då han var inne och betalade, så kom det från radion en svensk version av Miljoona Ruusua. Plattcharmören sjöng typ något där i samma refräng som på finska är miljoona, miljoona, miljoona ruusua:Rosor, en miljoner rosor blaablaablaa!!! Jag undrade över att varför hon inte sjöng: Miljoner, miljoner, miljoner ro-o-sor! Det skulle ha låtit knäppt att sjunga på svenska inser man ju nu :D

Ändå var det en kärring som sjöng Miljoona ruusua. Jag kunde inte fatta hur jag som 7 trodde det var Pelle Miljoona. Dabbot.

Jag minns då våran klassföreståndare från trean till sexan, Kerstin, var sjukledig hela andra halvan av höstterminen 1988, och vi hade en stackars vikarie som sku ta hand om vår klass...och då var det härliga upprorstider i vår klass! :D Då man är i 11-årsåldern så är det ju ett sorts "förpubertet". Man längtar till att bli tonåring då, och tycker att tonåringar är extremt tuffa. :D Åtminstone var det så för mig, och tydligen för många andra också i 11-årsåldern. Vuxna var tråkiga, men tonåringar skittuffa-tyckte man.

Vi hade mankka i klassrummet och vi lyssnade på "barnheavy" där, som jag kallar Kiss för. Och hade alltid högre volym än vi fick ha innan lektionen började å vikarien kom. Vi lyssnade mest på låten Uh! All night antagligen för att vi associerade den till sex och den var ju därför en spännande låt.

Heh, det är en point i att kalla Kiss för "barnheavy" tycker jag. Jag läste redan i Okej på 80-talet var det någon insändare som  skrev att för att digga Kiss måste man:

A.) Vara under 12 år
B.) Barnslig
C.) Löjlig
D.) Onormal

Hehe..

Det är typ som någo Lordi. Det var och är ju också "barnheavy" :D

Sori nu alla Kiss-diggare, men jag tycker nu bara att Kiss är barnheavy. Jag har aldrig tyckt att Kiss är bra, med undantag för låtarna Tears are Falling och just Uh! All night. Men jag lämnade det lilla lyssnandet av Kiss kvar i lågis då jag gick vidare till högis...

Kiss är ett praktexemplar av kommersiell musik, där det är det viktigaste att tjäna så mycket som möjligt med pengar.

Från "barnheavy" till "gubbheavy", för jag ska fara ti Ekenäs å se på Deep Purple i sommar. Purple-skivan In rock från 1970 är en sjuhelvetes bra skiva! Den är heavy i ordets sanna bemärkelse. Smoke on the water tycker jag däremot är en tråkig och överskattad låt. Men envar till sitt.

Vi hade ett grupparbete jag och två andra i klassen höstterminen 1988. Hela klassen var uppdelade i grupper. Så kasta vi en pennvessare i skräpkorgen och vi alla 3 tävlade om att hinna i fatt den, så skräpkorgen föll och en del av innehållet hamnade på golvet, och vi alla 3 hamnade på golvet och skrattade. Vikarien var mindre road. Hon såg argt på oss och pekade mot dörren och sade: Ut!

Så var vi ute i korridoren  och pratade med varandra och hade roligt. Inte minst kände vi oss tuffa då vi hade blivit utslängda från klassen och hade en kind of ei mitään väliä!-fiilis. Vi låg alla 3 på rad på golvet till korridoren, medan vi höll uppe våra fotsulor mot ytan till ett batteri. Det värmde skönt mot fotsulorna att ligga så där. Jag sade: Nu sku de komma nån lärare förbi å sii!  Å dom andra fick jätteroligt åt det. Det skulle onekligen ha sett lite konstigt ut :)

1988, det var ett legendariskt år! Just då man hade "förpupertala" tankar då och tyckte det var vant. Annat som hände 1988 var att vårterminen 1988 fick jag min Commodore-64. Det var hur jävla nice som helst! Fast jag spelade mest på den, men det gjorde de flesta andra också, och det är inte "bara" det. D
Jag drömde engång våren 1995 att en tjockis jag kände frågade mig: Vill du ha en smörgås? Så sade jag: Jåå-å! Så sade det pang! Och han satt hårt ett Keiju-paket på bordet så det bara pamade. Liksom idén var det, att man frågar något, så ger man bara en ingrediens av det som man frågar om man vill ha. Man skulle kunna göra en sketch av det. Att alltid frågar någon typ något och typen säger jåå-å, så sätter han hårt bara en ingrediens av det han frågar på bordet. En sådan sketch sku fungera bra i Kummeli eller något, typ: . Vill du ha omelett? Jåå-å PANG ett ägg på bordet så det går sönder. Vill du ha apelsinjuice? Jåå-å! DUNS! En apelsin på bordet. Vill du ha lingonsylt? Jåå-å så hivar man en näva med lingon på bordet. Vill du ha kilju? Jåå-å! PANG! Ett paket jäst på bordet. Vill du ha en tobak? Jåå-å! POFF! Ett sätkäpaket på bordet. Vill du ha hönsfrikassé? Jåå-å! PANG! En broiler på bordet. Ett bra förslag är detta åt den som vill göra ett sketchprogram

Engång 1989 så var det en kaveri som var förtjust i en brud i skolan. Det var ganska knäppt, för han hittade på en mulen lördag mars 1989 då jag var hos hans, att vi sku ringa till henne. Men jag sade ingenting, han sade allt-hans idé var att då någon svarar så sku han säga "Kon" å så sku han direkt efter det ge luren åt mig och jag skulle säga "Dom" Vad det nu var för vits med det förstår jag inte, därför sa ja ingenting heller. Då hennes morsa svara så sade han först KON å gav luren åt mig. Jag vägrade säga något, så han själv sa: DOM! å satt på luren. Det var nog rätt så creepy. Så tror jag man definitivt inte charmar på brudar. Även om han var en lågislort, men ändå liksom.

Alltså på tal om 1988. Julen 1988 fick jag många bra Commodore-spel som julklapp: Mask 3: Venom strikes back, som var ett så satans bra spel, samt andra bra spel som Iridhis Alpha  Samt det rollspels-aktiga Firequest och några andra. Det var super-mysigt att sitta och spela och äta godis sedan då juklapparna var öppnade.

Jag tror jag ska försöka drömma en lucid dröm om att jag är tillbaka som lort 1988 och vi busar i Karjaan Yhteiskoulus område och vaktmästaren "Johtaja" kommer och jagar oss! Det sku vara kul. Det var på nåt sätt så mysigt då den tiden, då man inte var en jätteliten lort mera och längtade efter att få bli tonåring-och tyckte man var kova i vissa situationer i lågis. Det var liksom på ett sätt den bästa perioden i livet åt en. Man slapp ta ansvar-man var en lort-och man inbillade sig snart bli "stor".De som gick i högis var "tuffa" och "stora". Och man var lite småförtjust i några av klassens flickor-om man nu kan kalla det för förtjusning då man inte var könsmogen ännu-men något kände man i vilket fall som helst. Hur jag nu ska beskriva denna tidsperiod som helhet. En bra tid!

1990 var också en liknande bra tid. Då sku man ju börja i högis på riktigt under höstterminen! Det var ännu mera förändring då och lite osäkerhet också att hur kan ja nu va såhär stor mittiallt? 1988 kunde man tryggare ännu tro och leka att tuff högis-typ :D

På samma gång kanske de som inte har en trygg uppväxt lär sig livets och universums brutala verklighet(fastän egot och universum väl egentligen är en illusion) mycket tidigare, och det är ju på gott och ont.. Jag vet faktiskt inte vad som är bättre. Jag kan inte säga. Båda har sina plus och minus. Därmed inte sagt att jag skulle ha hållit med om hur pärona försökt uppfostra mig, till vilken riktning och vilka tankebanor. Tvärtom har jag ända sedan barndomen intuitivt tänkt annorlunda.

Jag ska kanske vid senare inlägg berätta flera lågisminnen från det gyllenne 80-talet, men nu lite om vad jag gjort i början av januari under årens lopp som jag minns. Tidigare året först och senaste sedan, för att det är nostalgiskt och mysigt då det är längre sedan till sist :)

Första januari 2002 hade vi fått den jävla euron och priserna såg mycket mindre ut i pristavlan i Silver's kiosk, som då var benägen centralt i Karis. Jag köpte en kebab med franskisar och for upp till en kompis och åt portionen i hans iskalla och mörka kök, vid hans lilla gröna köksbord, men jag hade ytterkläderna på. Det var mörkt ute, och jobbet började igen nästa dag. Det var kallt och snöigt också.  Tänk att det är redan 16 år sedan! Helt jävla sjukt! Nu skulle jag vilja ha kebab med franskisar. Det skulle vara mums! Men nu ska jag banta in i helvete! Jag ska fan anorexibanta nu, för jag vill bli av med mitt enda ålderdomstecken, magen. Man måste se så bra ut som det bara går som kåt ungkarl :D Jag som annars ser så ung och färsk ut så är det ju synd om man har mage. Man ska ha vartalo som en 20 åring också. Jag har ätit bara buljong och päronpyre sedan igår, så det börjar svinga lite i huvudet av hunger! Men det är bara kul. Man ska minnas myten om Oden som hängde i världsträdet utan att äta och dricka under 9 dygn!! Och som fick runornas hemlighet efter det.

Nu påstår jag inte att jag har utseende som en playboy eller något. Men jag ser iaf ovanligt ung ut, och det värmer i den här åldern.

Ännu mera testosteronstinn är jag då jag inte har sett alls på porr på 4 månader. Innan det fick jag några 5 minuters återfall i samband med solosex några få gånger, men nu kommer jag inte att få flera återfall. Om någon brud i framtiden vill se på porr med mig så tänker jag säga att varsågod och se själv, men jag ser inte på sånt. Speciellt nu då jag märker att det har gjort så bra åt min sexualitet att vara utan porr! Man tänker liksom mera Ugh! Då man ser snygga brudar i stan och så numer. Man var nog åtminstone kanske lite nertrubbad av porren, fastän jag aldrig såg mycket på det. Porr är bara skådespel som inte motsvarar verkligheten! Ingen kvinna är så som dom är i porrfilmerna på riktigt. Inga alltid kåta, toleranta och villiga sexrobotar. Tvärtom är de ofta krångelbyttor. Men det är naturens lag. Det är mannens uppgift att kämpa lite och eventuellt få krångelbyttan att smälta :) Idiotiskt med porrens skådespel. Varför skulle man förresten vilja se andra som knasar?

Man känner sig själv mycket sundare också då man inte kastar bort tid på ögonsmuts. Man måste ibland vara kompromisslös och sträng mot sig själv, men det är för ens eget bästa.

Jag tänker inte heller vara någon ensam freak som runkar åt porr med ögon stora som tallrikar! :P Ensamma loserkarar kan göra det, men det gör inte jag. Loser blir man inte av att leva ensam eller så, missuppfatta mig inte. Men en loser är en storkonsument av porr, alkohol och nikotin, eller så fläskiga som fan-ingen självkontroll och inga hämningar på sina lustar och begär i vilka fall som helst, och som aldrig lär sig av sina misstag, och som ofta nog är creepy med brudar samt inte har några kulturella intressen etc. Samt kanske går med huppare och huppun över huvudet med händerna i fickorna fast di är 30+ eller någo Halpa-Halli kläder, typ tuulipukun, Ni vet nog hur jag menar. Nu kanske det låter fördomsfullt, men dom BRUKAR gå klädda så! Inte kan jag hjälpa om det är på det sättet!

Nu är jag alltså inte emot porr av kristna eller feministiska skäl! Men för att det helt enkelt gör skada, speciellt åt män och allra speciellt åt singelmän. Porren blir som knark, och man ersätter det med riktiga brudar. En riktig brud är en helt annan upplevelse än den snabba ruschen man får av porr-så porr är som heroin typ. Farligt. Man ska försöka få riktiga brudar istället-och inte se på porr som en patetisk loser. I bästa fall kan man få en brud som ser något annat hos en än bara sex också.

Eller tänk på detta: Tänk på någon tavanomainen "peräkamarinpoika" som är total juntti, röker, dricker öl alltför mycket etc. Var och varannan av dem har nog ett stort porrförråd och ägnar sig åt solosex typ flera gånger om dan. Och det förvärrar deras situation bigtime..  Det är ungefär som makthavare som ger knark åt sina slavar så dom ska hållas nöjda.

Nåja. Fredagen den 5:te januari 2001 fick jag med posten några cd:n Necromantias nyaste och Rainbows första skiva, som jag äntligen beställde, samt Kyuss-The circus leaves town och den legendariska Sarcofago skivan I.N.R.I. som jag borde ha köpt redan 1991.

Vi var i Serendi sedan ett varv med några kompisar. Jag såg en från Hangö i Serendi och talade med honom. Det är sista gången jag sett honom. Sku knappast känna igen honom mer, eller vad vet jag. Han var där med några andra från Hangö. Serendibrudn (hon som jobbade i serendi då) sade åt dom "Lek int me dedär ljuse!" då hon gick förbi bordet för att ta bort stop och så, eftersom dom lekte med ljuset på bordet i serendi.

2000 den 5:te januari var jag i bibban ett varv, där jag såg en Ekenäsbrud som studerade i gymnasiet i Ekenäs, som jag ibland hade sett i "min" skola i Ekenäs, och gick sedan hem. Låga moln susade förbi på skymningshimlen, de kom från norr och for mot syd. Den låga solen färgade dem vackert gyllennefärgade. Sedan lyssnade jag på Mortiis då nyaste skiva "The Stargate". Under sommaren blev det sedan totalrevolution-Fenris bröts loss ur sin fjätter-bildligt talat.

Nyårsafton 98/99 var jag i Lövkulla. Jag hade mina solbrillor på mig där hemma hos en kaveri då vi hade fest, och då jag lekt vaaner väl.

1:Sta januari 1998 krampade det till i magan som fan då jag steg upp ur sängen och for till vessan å spy.

2.1.1997 lyssnade jag på Amon Goeth , ett tjeckiskt band. Sedan var jag och en annan innan och gå i andra sidan av Läppträsket. Det var en skön och hurtig promenad!

5.1.1996 Gudars skymning så länge sedan det är jag fick en av de 10 bästa skivorna jag vet med posten de grekiska bandet Necromantia's cd Scarlet Evil, Witching Black. En evig klassiker och fortfarande jättebra skiva! 5 år senare på exakt samma datum köpte jag deras nästa skiva efter detta mästerverk. Den var ok, men man förstod ju att dom aldrig mera kunde eller kan göra en skiva som mäter sig med mästerverket Scarlet Evil, Witching Black. The mirror is the psychic gate, to reach and touch the Dragon... Börjar sjunga här låten Black Mirror från skivan för mig själv, för det är så otrolig bra musik!

Jag fick även dessa skivor med posten 5.1.1996: Isengard-Höstmörke// Mortiis-Ånden som gjorde opprör// Sentenced-shadows of the past// Emperor/Enslaved-split// Absu-Barathrum V.I.T.R.I.O.L.

Så drömde jag falska bedrägeridrömmar om en brud, att vi blev ihop och det kändes helt på riktigt i drömmen, dom var sällsynt klara och detaljerade drömmar och jag var extra pigg och glad då jag vaknade, så blev vi aldrig ihop då hon int var intresserad. Alltså jag drömde 3 sådana drömmar från början till slutet av januari 1996. Bara att konstatera att det inte var fråga om sanndrömmar iaf. Man borde stämma mitt undermedvetna för att ge så bedrägliga drömmar åt en, hehe.

Jag beslutade att försöka spjärna emot  om det kom sådana drömmar igen-efter att jag hade så att säga "frågat chans" på henne och fick nekande svar-att kommer de igen sådana drömmar om samma brud så rycker militären ut och kväser dem!(alltså i drömmen) Så tänkte jag. Jag drömde hösten 1996 mittiallt något skitpositivt om att vi var ihop igen. Hon var inte med. Jag visste bara i drömmen att vi var ihop då jag gick på Bulevarden. Med ens kom jag ihåg min intention att militären ska komma och kväsa sådana drömmar om jag drömmer dom igen, och mittiallt kom det en massa militärfordon rullandes på Bulevarden som stannade i en rad på vägen och det kom utpsringandes soldater med stormgevär och hela drömmen fejdades ut och jag vaknade! Efter det har jag aldrig drömt falskt hopp-drömmar om samma brud. Nåja. Har nu inte heller tyckt om henne sedan slutet av 1996 heller.

Första januari 1993 åt jag godis och såg på Black Sabbath-musikvideo i mitt rum. På kvällen alltså sedan. Jag hade sätt del 1 på nyårsafton, från slutet av 60 och 70-talet med Ozzy. Del två handlade om från 1978-1992 och den såg jag på då första januari 1993. Jag blev nästan kåt på de svarthåriga häxorna i videon till The Shining-låten, haha! Jag hade fått den med posten nån dag innan nyårsafton.

Detta är Jeltsins nyårstal 1999. Det är så jag och så som jag tänkte om mig själv som han förklarar för Ryssland att det fortfarande far rakt i hjärtat detta nyårstal åt mig. Då han talar om det gråa stagnerande förgågna menandes Sovjetunionen, så kan det jämföras med grundskolan i mitt liv, och tron att livet skulle direkt börja på allvar vid grundskolans utträde som 16, men att det inte gjorde det och blev på ett sätt som Jeltsin's Ryssland fram till år 2000. En bra jämförelse, verkligen en lysande jämförelse måste jag säga! Och det kan som sagt jämföras som att jag metaforiskt sätt varit Putin sedan år 2000. Och Putins Ryssland.

Tror jag int orkar med någon årskrönika för 2017. Det var ganska långtråkigt och så sprättade  dom upp magen på mig då min blindtarm brast och fick antibiotika, och så var det långtråkigt. Inte just nåt att tala om. Hoppas 2018 blir bättre. Jag ska iaf försöka göra det bättre-fara aktivare ut på keikkor och så.
https://www.youtube.com/watch?v=vTsqy18Mbvs