En insikt angående Karisnattn 1994

Alltså denna Karisnatt, så sku jag först se på sista delen av en jättebra finsk ungdomsserie vid namn Autovaras, som handlar om Jesse Ovaskainen och hans kompis, som stjäl bilstereon och bilar och de far undan snutana och Jesses kaveri omkommer i samband med att de kör ut då snutana jagar dem fullt med två Polis-Saab 900 och en civil snutbil som är en Volkswagen Golf med en blink fastsatt på taket. Det kunde vara kutyum förrivärlden att civil-snutbilar kunde sätta en saftblandare på taket vid alarm. Jag har själv sett det, för sommaren 1988 så kom det en vit Lada förbi på Ekenäsvägen med full fart med öronbedövande siren och saftblandare fastsatt på taket kopplat med en ledning inifrån bilen.

Så hamnade Jesse i fängelse och fick problem bl.a. med en fittiger plit. Så då hans lillbrora frågade Jesse senare: Luuleksä olevas kova jätkä nyt ku oot käyny Keravalla?! Hahahah. Alltså Keravan nuorisovankila. Men nu var det ju inte den serien jag sku prata om. Den serien började 21:00 och slutade cirka 21:50. Det var överenskommet att jag sku gå bakom slöjdsalen till Karjaan Yhteiskoulu för att möta kompisarna klockan 22. Det var alltså tiden innan alla hade telefon med sig överallt. Så var det tomt då jag kom dit! Jag blev lite besviken. Jag hade min ryggsäck med 5 Lapin Kulta med mig, men jag for hem igen och var arg och besviken för att inte kompisarna var där vid roskisarna bakom slöjdsalen. Jag hade stulit dessa Lapin Kulta flaskor från källaren hemma, det var päronas. Men då de inte köpte ut, så tog jag bara 5 ur en korg i källaren. För det passade ju inte att jag var en nörd som inte fick dricka öl, haha. Vad sku nån brud ha tyckt om det? Lol! Så den coole och karismatiska deathmetal duden, som jag trodde mig vara, fick inte dricka öl för sin mamma och pappa! Det var en förnedrande tanke i den åldern. Fast mina föräldrar varit ganska liberala annars, så köpte dom aldrig ut alkohol åt mig som minderårig och tyckte inte alls om tanken att ungdomar drack. Fast jag tillhör den generationen, som de jämnåriga tyckte att man var helt döbbrig, om man inte drack alkohol. Och jag sku ju vara "cool". Något annat gick inte.

Jag måddes bara se på denna series tredje och sista del då. Karisnatt eller ej. Video fanns det visst, men jag ville se på den på broadcast tid, även om det var en repris från 1991 denna serie.

Så jag for alltså hem igen då Karisnattn 1994 och satt i mitt pojkrum och började dricka Lapin Kulta efter Lapin Kulta, och lyssnade på Paradise Lost, på deras skiva Shades of God, och tyckte synd om mig själv. Så for jag efter fjärde ölen ändå till stan, med min femte och sista öl i nävan. Det kom två gamla käringar emot mig på Vagsngatan då jag vinglade till stan, för ölena for rakt upp i skatan åt mig som ung och ovan. Jag hade Deicide-skjortan på mig och lekte cool som fan. De sa ingenting, men gick på andra sidan av gatan då jag vinglade mig fram med ölflaskan i nävan.

Så kastade jag Lappe-flaskan i braklet vid järnvägsstation, då de smakade ljummit piss, då jag hade gått med den. Hälftn av innehållet var det typ. Lapin Kulta är fräscht. Men det blir enkelt, väldigt enkelt ljummit piss, om man inte direkt dricker det kallt och färskt. Andra öl kan man dricka fast dom e ljummiga, men inte Lapin Kulta!

Så såg jag i stan en såndän Johanna. Sedan gick jag vidare och såg mina kompisar och fråga att vart fittan har ni vari?!!?!? Det visade sig sedan senare, att dom hade väntat på mig, men det kommit två brudar förbi och de for efter dom till stan sedan, då brudarna ville ha dom dit. Och man sviker ju sin kompis och far till stan bara för några brudars skull?! Hmmf!! De sku nu helst ha väntat på mig. Brudarna for ju ändå någon annanstans, men är man driven av hormoner så är man. Somliga gör vad som helst bara för några brudars eller en bruds skull. Lite Self-Control nu för fan.

Nåja. Jag ska inte vara skenhelig. Även jag har varit förälskad i som ung. Man ska inte sätta upp brudar på en piedestal. Inga brudar tycker om det. Nu menar jag naturligtvis inte heller att man ska vara nån jerk med brudar, och allra minst någon jävla creep. Man tenderar att se alla brudar som likadana som ung, men de skiljer sig som natt och dag mellan varandra, precis som vi karar å. Man ska förvisso int heller va nån jerk.

Det slog mig just: Varför for jag hem igen då jag såg att kompisarna inte var där? Någon annan skulle ha fortsatt till stan bara, men jag for hem. Varför? Nåväl, jag kom ju sen till stan typ en och en halv timme senare. En insikt jag fick här 28 år senare, då det är Karisnatt samma datum som det var då, 29.7.1994, bara att det är 2022 nu. Och jag sitter här och drar Lapin Kulta, lyssnar på Paradise Lost och har samma Deicide skjorta på mig, som jag hade Karisnattn 1994. Av nostalgiskäl liksom. Jag såg också på Autovaras idag tidigare på DVD, för nostalgins skull. På tredje och sista avsnittet och samma klockslag som jag såg på det 1994 samma datum. För att fira att det är 28 år sedan, och då datumena är helt samma hela 2022 som det var 1994 med undantag för året, så tycker jag det är mysigt, att detta år 2022 ska så långt som möjligt vara precis så, som det var 1994. Det var liksom så att inte mycket hunnit hända då ännu och jag var på porten till vuxenvärlden just och just. Svårt att förklara kanske. Sku jag få börja om detta liv från början, så sku det var från 1994 då jag var 17.

Så var jag full och talade som en kaffekokare då jag och kompisarna gick uppför gatan till Puttes kioskin. Jag krockade på misstag mot en gobbe. Jag moinade med handen och sade: Sori! Han sade: Jåå, ingenting! Så höll jag låda och svamlade som fan vid Puttes kioskin. Några glodde på mig nyfiket verkade det som, eller att va e de dä för en typ, hahahaaah!

Så for vi ti ängin. Några Ekenäsbrudar talade med en kompis och drack öl då vi satt där. Jag hörde senare att ena bruden kallades för "Gorbatjov" då hon hade ett födelsemärke på pannan. Nutidens ungdom vet knappast vem Gorbatjov är. Jag minns 1990 vårterminen då jag kinades med en ute på rasten i lågis, med en från fyran. Han ropade uppkäftigt: Nå du e nu Gorbatjovs pitt du! Åt mig. Det lät så komiskt, så jag börja ba skratta fullt. Då börja han med skratta. Han måste ha lärt sig det av far sin, för han är likadan. Eller så var det "Genernas förbannelse", hahahah! Hans farsa testade engång att fisa då han hade en tändare under reven, och det flammade upp enligt honom.

Jag började må skit i nå skede och sade åt kaverin att ja tror jag spyr snart, men det gick över. Kaverin sade att nää, int tror ja de! Och illamåendet for över.

Så spelade det nå bänd där på ängin sedan senare. Någon drog upp mig på scen och jag sjöng med någo Jimi Hendrix, fast jag ba sjöng något i micken, inte känner jag till Hendrix texter.

Så for vi förbi mini-golf banorna under det som nu är KW. Chili och Chester hade hand om dom då och var inne i betalkoppin. Jag ville gå och prata med Chili och Chester, men kompisen tyckte att det var en dålig idé.

Så var det någon typ som vi pratade med vid ärran, som skrattande berättade om någon pälli som hade kört nakin omkring med motskare i Ekenäs centrum mitt på dagen.

Jag rökte ju då, så folk pumma tobak av mig denna natt. Jag tog alltid då någon frågade om jag har en tobak fram min hårda röda Marlboro ask och sträckte ut den åt dom och sade: Joooo, fö fan!! Jag var då redan influerad av Grundbulten och rikssvensk kåkfarar-romantik, hahahaha. JAg visste for sure vad Kumla och Hall var för nåt. Även om jag inte beundrade eller beundrar kriminalitet i sig. Men det är liksom en svart humor i att vara "nojig" och sådant. Svårt att förklara va. "Snutnoja" Hahahahaha!!! För att inte tala om "Solnoja" Lol! "Jag undrar om jag har noija. Solnoija. Det är liksom just, och folk och bilar överallt!" hahahah! Som ung är man ung och dum och suger åt sig influenser och blir påverkad av filmer, serier och romaner. Jag drömde tom ännu 1994 om att jag hade snutnoija och jag såg bara i mörknet i mitt rum en Polis-Saab som kom smygande förbi och sökte något (efter oss?), då vi hade gjort hyss uppe i kullan samma natt i drömmen. Det var ju en gammal käring som anklagade mig för att ha söndrat nå fönster där 1991. Men jag var oskyldig. Något sådant hade jag inte alls gjort, och jag trodde ju att hon var tokig, då hon skrek åt mig fullt och sade att hon kontaktat polisen. Kanske var det någon som liknade mig? Men jag har inte pangat sönder nå fönster i nå hus i kullan.

Så var vi ungefär var Werthmanns begravningsbyrå och dendä blombutiken är. Vi satt där i trapporna till någondera av budjun. Det kom en typ som vi kände och berättade att det var några dabbar som flygit på honom ute på ängin just, och drog bort hans t skjorta. Så han gick med bar överkropp. Han visade en huntti, alltså hundra mark och frågade om någon av oss kan sälja sin skjorta åt honom för hunttin. Jag ville inte sälja bort min Deicide-skjorta för allt i världen. Han mumlade nåt om att han inte täcks gå nakiger omkring i stan. En snutbil, en majja, körde smygande förbi och snutarna glodde bängt på oss. Jag minns förresten att jag hade snutnojja då jag just skaffat körkort! För jag vågade inte köra ringaste lilla överhastiget, då jag tänkte att varenda bil som kom emot mig eller som körde bakom mig var en civilare, haha!

Det var Vargen, Knocke och Smocke som jag läste som liten i Bamse som fick mig att få romantik för "rövare" så att säga, för jag minns som 7 åring, så var jag alltid på Vargens sida, då han hade gjort någo hyss! Som då Vargen, Knocke och Smocke hade stulit receptet på Bamses dunderhonung, och de 3 satt i Vargens lya och Vargen hade hört att Bamse ändå hade fått dunderhonung. Så undrade de att vad som nu kommer att ske. Så sade Knocke medan han såg nojig ut: Han kommer väl hit! Så såg jag riktigt framför mig hur Bamse med stärkt självförtroende av Dunderhonung raskt kom gående till Varglyan, haha!

Det var det om Karisnattn 1994. Dagen efter hade jag alldeles blodsprängda ögon då jag såg mig själv i vessaspegeln minns jag. Så kom det några kaverin till mitt på förmiddagen redan. Vi satt ute vid farstutrappan. En kompis berättade att han körde runt i stan med sin pappis, men tyckte det var så tråkigt så han for hem och supa. Han just som svamlade om Gorbatjovs pitt i lågis. Han hade druckit en halv flaska pöytis och hade krapula han med. Han skojade nåt om att han tappa kuukin i vessabyttan i morse! Morsan hörde det och kommenterade att detdär var nog inte så vackert sagt. Kompisen sade ingenting, flinade ba litet.

Det om det. Nu ska jag lyssna på URFEIND. Ett tyskt Blackmetal-band. URFEIND betyder ur-fiende och det är Loke det syftar på. AJ AJ AJ AJ AJ, PUERTO RICO!! SCHKÅÅÅÅÅÅL!!!!

Dröm om Pink Floyd The Wall-temafilmen i Karisfierad version

Alltså ni vet dendä tema-Pink Floyd skivan The wall? Från 1979. Och på den baserade filmen från 1982 med samma namn. Det handlar om en fiktiv rockstjärna, "Pink", som sitter i sitt hotellrum och kommer ihåg sitt liv och olika skeden av hans liv, samt även allmän-samhälleliga saker på ett ofta metaforiskt sätt. Alla händelser han minns, såväl som helt personliga, samt allmän-samhälleliga saker som inverkat på honom är "Just another brick in the wall" för honom. Den filmen har varit en av mina favoritfilmen i över 30 år. Fast själva skivan är ok, så är Wish you were here och Animals mina favorit Pink floyder.

Det var typ jag som hade huvudrollen i filmen och jag mindes allt som hänt i livet, som direkt eller indirekt har haft med Karis att göra, samt mitt personliga liv och händelser genom årens lopp i just Karis. Likväl så var jag åskådare i drömmen. Jag drömde drömmen i natt.

Det var b.la. en elak lärare från Pinks barndom som figurerade i filmen i ett skede. Jag vet nog precis vad denna elaka lärare sku vara för en lärare i den Karisfierade versionen av The wall. Och den läraren sku vara en gammal slöjdlärare, som dessutom påminde om läraren i filmen.

Det var alltså en teaterföreställning i lågis festsal denna Karisfierade version av The Wall. Jag har sett en pjäs av The wall på tryckeriteatern också 2016 och den var jättebra! Men det var dock ingen Karisfierad version. I drömmen så var det massa bekanta och obekanta naamor från lågis och högis från då jag var där, hela festsalen var smockfull och vi såg på denna föreställningen, som var väldigt högljudd. Ibland drömmer man ju tyst, men man hörde sorl från publiken och föreställningen var alltså högljudd. Det var liksom äkta känsla i drömmen. Det var ingen vag dröm. Det var psykedeliskt och surrealistiskt, och man kände att man var årtionden tillbaka i tiden.

Det var en surrealistisk föreställning som The Wall är, fulla av både verkliga händelser och metaforer av verkliga händelser som hänt i Karis både i mitt personliga liv och annars. Det var en surrealistisk, komisk med samtidigt dyster och samhälls-kritisk pjäs om Karis. Bara att det var alltså The Wall i Karisfierad version. Det figurerade många Karisnaamor, eller sådana som spelade Karisnaamor i föreställningen i olika surrealistiska saker. Bla så var det en som föreställde Lång-Kajen. Och så sjöng man "All in all it was just another brick in the Karis-wall!"

Sku det var en idé till någon som kan om teater?

Har inte orka skriva så mycket då jag är på ett krävande jobb nuförtiden och kämpar reven av mig! Så det är working class here för hela slantn. Men här följer en liten video av Another brick in the Wall var det pt2 Om ni orkar copypasta, här är ett clip till slutet av filmen, som mycket väl skulle kunna göras i KArisfierad version. Märkväl, det är många metaforer av händelser blandat med riktiga händelser i huvudpersonens liv i filmen.

Två Jättebra filmer! Vi börjar med den jag såg tidigare

Och den filmen heter så mycket som McVicar. Det är en jättebra fängelserymnings-film som jag såg på min lilla TV i mitt rum sommaren 1988. Äntligen har jag fått tag på den! Jag har beställt den till mig via Huuto-net. Av en slump så kom det fram att det var en brittisk film från 1980. Den är jättemycke bättre än någo Hollywood-spektakel, som alltid är orealistisk smörja.

Det är en rånare som är fånge, och som ställer till med trassel i fängelset, för att han suktar så efter frihet och tycker inte om att bli bossad av junttiga plitar. JAg såg den faktiskt sommaren 1988 och var verkligen fascinerad av den filmen!

Han och en annan rymmmer från fängelsets duschrum efter att de hade grävt ett hål i betongen till ventilationstrummorna och så far de. Jag minns att någon gobbe mittiallt kom efter sin cykel till fängelsets duschrum. Nån helt utomstående som varken var plit eller intern. Ingen aning varför han hade sin fillare i fängelsets duschrum lol! Jag minns att fången sade enligt texten såhär: Ota pyöräsi ja häivy! Och var irriterad över att han hade dörren till duschrummet öppen.

Sedan fick de bråttom, för de antog att han sku tjalla. De tog sig till ventilationen via hålet och vidare via någon kabel klättrade de upp mot något mellantak. Så såg en av plitarna deras flykt från ett fönster med galler men utan glas om jag minns rätt och pliten blev fittiger så satan och skrek enligt texten: Sinä haiseva paskiainen! Åt den ena fången. Så hörde man bara larmklockan som började ringa. De springer så satan ut på backan och klättrar över taggtråds-stängslet, alltmedan fängelse sirenen ljuder uuuUUUUUuuuuuUUUUUUuuuuuuUUUUUuuuuuu!!

Och så just McVicar, huvudpersonen, springer så helvete utan att se sig bakom. Under tiden medan han springer så hör man en livlig spänningsmusik i filmen, och som 11-årig grabb så tyckte man ju att det var sjuhelvetes spännande!

Sedan så plaskar han i en vik fullt då det kommer en snutbil i mörkret. Och gömmer sig i viken. Ena snuten ropar: Tuolla! Så sade andra snuten: Siellä on vain ankkoja!

McVicar tar sig sedan simmande över på andra sidan viken. Sedan går han på ett järnvägsspår i nattens mörker och tar sig bort ur stan på det sättet. Sedan far han till någon lada och värmer sig och torkar sina kläder över en öppen eld. Och det var JÄTTE-spännande och fascinerande att se på den rymningen i filmen, 11 årig lort som man var. Det var mycket bättre än Miami Vice, då det var liksom så realistiskt.

Hahahahahah, en av mina kusiner berättade i samma tider att han blev arg på sin brorsa då de sku se på Miami Vice. Så spottade han på honom. (Hej, han var typ i min ålder då 1988! OCh min gofa såg det och hade ropat argt åt honom argt såhär: GÅLL, GÅLL, Miami Vice GÅLLAR!! OCh så hamna han att fara å sova istället för att se på Miami Vice. Det mindes jag nu bara, då vi båda tyckte det lät roligt! Att gålla är någon konstig slang för att spotta.

Miami Vice var sådant att morsan inte tyckte om att jag såg på det och nästan ville förbjuda det! Och det var ju status också att se på Miami Vice, då de klasskompisar som var tidiga i utvecklingen och karismatiska NOG fick se på det, och de impopulära och okarismatiska typ inte fick se på det! :P

Sedan i sliutet av filmen så greps han. Sedan kom det en slut-text att han arresterades på nytt och blablabla. Han lär ska ha studerat till socionom och blivit frisläppt tidigare läste jag nyligen. Jag var så fascinerad av filmen och hur det gick med rymligen så jag drömde att jag talade med honom på vardaglig finlandssvenska. Han sade åt mig att han fick 3 års fängelse av rymningen och blabla något. Jag fick logiska svar av honom i en dröm som var klar och logisk minns jag då som 11. Och jag var jättenyfiken i drömmen och frågade ut honom.

Det var i det magiska 1988 jag drömde detta. Under juni 1988 kom sista avsnittet av V på tv och jag såg det tillsammans med morsan minns jag. Skeppena såg mycket mäktigare ut för en 11-åring måste jag säga. Det är precis som att V var en framtidsvision. För V-gobbarna drev häxjakt på vetenskapsmän, medan journalisterna i vintras bedrev häxjakt på ovaccinerade, och hjärntvättade en stor del av folket till att tycka illa om ovaccinerade. Det var riktigt förtryckande V-mentalitet i vintras hos vissa. Det var precis som V på ett sätt liksom.

Sedan var hössterminen 1988 i femman den bästa perioden i hela lågis. Det var verkligen stil! Då man börjat känna sig lite äldre men ännu inte uppnåt pubertetens traumor utan levde i en trygg barndom. Och så fick jag riktiga kaverin då, efter att jag vart lite ensammare i lågis innan,.

Nästa film som jag har beställt men ännu inte sett en andra gång är en film som kom på TV lördagen 15.8.1992. Jag minns det, för på måndagen började höstterminen, och jag började på nian. Och det var 17.8.1992.

Och den filmen heter så mycket som Dreamscape. Det är en jättebra film som handlar b.la. om Lucid dreaming och sådant. Jag minns en scen där en jappe ser att en brud tar en tupplur och han märker att hon är i REM-fas, då hennes stängda ögon rör sig fram och tillbaka. Han somnar också och tränger sig in i samma dröm som hon drömmer.

Och de möts i en tågkupé i drömmen och konduktören kommer in och klipper bådas biljetter. Sedan då de är i fred så börjar de hånglas med varandra i drömmen båda två utan att säga ett ord. Sedan vaknar de till båda två och bruden blir arg på karn då han trängde in i hennes dröm och började hångla med henne i drömmen. (Fast de båda var lite attraherade av varandra tydligen)

Detta var ganska i början av filmen. Sedan i slutet av filmen blir de ihop och råkar just vara i en tågkupé som i drömmen innan och börja hångla. Minns jag rätt så skämtar de lite om det. Så kommer konduktören och klipper deras biljetter, och det var precis samma kondare som i deras gemensamma dröm tidigare!

Nu ska jag på arbetsintervju i moron så kan int skriva så myky mera. Posten är långsam som en snigel! Ty ingen av filmerna har kommit ännu. Och så beställde jag lite kortsun också, för det är alltid bra att ha för säkerhets skull, men inte kortsuna har kommit heller ännu..