29.8.1993-I HALLI-DISCO för första gången i mitt liv!

Jååå, den dagen var en jämnmulen men icke-regnig och kvalmig icke-blåsig lördag. Morsan och farsan var i Åbo och skulle vara till sena kvällen där och jag sade att jag är nog inte hemma sen då ni kommer, för ja tänker fara ti Halli-disco med en kaveri!!

Jag rökte ju då så jag for till Bell's Burger i Bäljars, i det som nu är Silfvers, gående och köpa tobak. Jag köpte en ask röd Marlboro. (Det var alltså mycket tolerantare på den tiden, så 16-åringar fick ännu köpa tobak då) Så kommer det en kaveri från högis cyklande med några andra då jag kommer ut från kioskin. Han frågade om jag ska till Halli-Disco ikväll? Så sade jag att att Jo, ja tänkt fara dit me en kaveri. Jag bjöd en tobak åt kaverin. Hans kaverin, som jag inte kände, eller en av dom, vände sig om och frågade kaverin att du had ju int tobak!? Så sade han att jag bjöd en tobak åt honom. Så tiggde kaverins kaveri efter kaverins jämät. Så sade han att vi syns kanske i Halli-disco sedan senare! Klockan var kanske 18-19 på kvällen då.

Det var en kind of isoleringskänsla på ett sätt. Men på ett positivt sätt. Det var sweet sixteen och jag var tillsvidare ensam hemma och jag tänkte att kanske man siir nå snygga flickor sedan i Halli-disco? Världen kändes magisk på ett helt annat sätt liksom. Och dessa förbaskade kännykkör var inte så vanliga då ännu och det var skönt att kunna vara ouppnåbar på ett helt annat sätt. Jag fick min första känny sommarn 1997, en NMT, av farsan. Jag hade(29.8.93) köpt en flaska kossu som en kaveri hade stulit från sin mommos gobbe, inte mofa men nya "pojkvän". Han förvarade en massa sprit bakom en spegel, och kaverin stal därifrån nu och då. Jag blanda hälften med Sprite, satt alltså ungefär. fiftyfifty sprite och kossu i en halvliters spriteflaska. Så satt vi och drack lite mellan Hindersgatan och Vagnsgatan, alltså vid en gammal potiskällare som fanns där då.

Så var man ganska jummiger vid solnedgången då vi gick mot Halli-disco området. Vi gick dit på andra sidan av någon VR-byggnad minns jag och solen sken och det var jämn sand under fötterna där man trava. Som i en trottoar va. Det kändes lite konstigt, då det bara var en tom och liksom nakin bakgård och några meter ut järnvägen. Det stod några brudar där och det kändes på nåt sätt drömskt då alkoholen slog och man kommer gående där. Det var på något sätt en overklighetskänsla mittiallt där och då. Inte på nåt sätt obehaglig dock. Mera som en såkallad "Oz-effekt". Svårt att förklara liksom.

Jag röker en tobak och dricker lite ännu ur flaskan då jag står på gräsmattan utanför bollhallen. Med prätkärotsin på mig å lekt vaaner. En jappe med Deicide-skjorta, en såndän Mikko, kommer och vi växlar några ord med varandra. Så kommer det en punkare, en såndän Jyrki, och vi växlar några ord med varandra där om Riistetyt och annan finsk gammal hc.

Så sitter vi inne och man hör den då nya hitten "What is love?" eka och börja mala i sinnet hela tiden efter man hört den engång. Och den är forfarande så otroligt höst 1993-aktig hela låten så det är helt otroligt!! Man avskydde den då men tycker om den nu då det är 1993-nostalgi.

Detta är mina minnesbilder av den kvällen. Det tyngsta dom spela där var Flight of Icarus av Iron Maiden. JAg gick sedan hem och lyssna på Darkthrone's första LP Soulside Journey, vilket jag hade tänkt på då jag satt i Halli-disco under den kvällen. Det var nog en upplevelse, och man tänkte att nu börjar den vilda ungdomen på allvar!! Det är milsvid kontrast mellan åren då. Inte alls som i vuxenlivet. Det är att för blott lite över tre år sedan var man en lågislort som tyckte att de som gick i halli-disco var jättestora, och nu var man själv där påverkad av sprit!! Man upplevde, att just var man liten och nu är man tonåring och på väg att bli vuxen! Under den tiden levde lite arvet efter 1968 ännu. Man såg inte 16åringar som barn på samma sätt som man gör nu, utan man lät dom ta mera ansvar då under den tiden, och det var tolerantare gällande alkohol och tobak och så. Här sitter jag 30 år senare och skriver ner mina tankar kring denna ljuva ungdomens kväll! Måste försöka drömmma en lucid dröm om den kvällen i något skede, och försöka få in en brud som jag blir ihop med i den lucida drömmen, men då jag drömmmer om det datumet. Egentligen sku det ha varit bra om man sku ha blitt ihop med nån brud det datumet. Varför inte liksom? Det sku ha bara vart ännu bättre. Ung rebell! Någonstans inom mig, är jag förvissad om att jag egentligen var på väg att bli någon form av ungdomsrebell, men ödet gjordet ett misstag. Men å andra sidan-skapade jag omedvetet själv detta öde och varför?! Kanske det händer nu just där det är 1993, i en annan dimension eller mycket avlägsen del av detta universum...? Vi snackar om tusentriljareder ljusår bort typ.

Sedan for jag dit efter två veckor igen, men det är en annan story!

Sådär. Kanske jag skriver lite kortare inlägg numer så man int tröttar ut sig fullt? Men har märkt att det är bra för mitt minne att blogga. Det är kiva att minnas saker som bara ploppar upp i huvudet då man skriver om någon speciell sak!

Och på fredag till hesa och öpa SKIVOR och BÖCKER! Det kommer att bli så mycket som möjligt som 2.9.1994. Fast då köpte jag inte böcker utan bara skivor. Två lp:n och två cd:n. Mest från Spinefarm då. Mera om det kanske senare.

Lite ännu om en helt annan sak. Jag såg på den inhemska ungdomskomedin Pitkä Kuuma Kesä för kanske 5:te gången i lördags. Jag minns då den kom 1999 och jag köpte den sedan hastigt på VHS. Det ska föreställa vara 1980 i den filmen. Och dom hade lagat det så bra, så jag fick nostalgi till riktigt tidig barndom då jag såg filmen. Just så så det ju ut 1980! Och dendär Noora är en megasnygg rockbrud. Några tabbar var det, men det är småppotatis. I det största hela var det som 1980. Bensastationerna såg ut som i filmen, hur folk klädde sig, bilarna, snutbilen, musiken... Det hände mycket mera då ännu. Det hände enormt mellan tidsglappet 1980-1999 kulturmässigt och stilmässigt. Laga nu sedan en film som handlar om sommarn 2004 nu. Folk är ju klädde typ likadant, bilarna ser likadana ut..ingenting har ändrat nämnvärt, så det skulle vara meningslöst att laga en sådan film. Kanske att vi har älypuhelimet istället, men annars så är det inte alls samma sak som tidsglappet 1980-1999!!! Det har stagnerat. 90-talet var det sista "riktiga" årtiondet, så att säga.

Som då dom mainosti filmen på filmens hemsida hösten 1999. Att Finland 1980: Urho Kekkonen oli Suomen presidentti. Neuvostoliitto oli vielä olemassa. TV-kanavia oli tasan kaksi. Joissakin hyvin harvoissa kouluissa saattoi olla yksi alkeellinen tietokone. Typ ALLT hade ändrat sig på 19 år!! Och nu då?! Inte ALLS på samma sätt har något ändrat sig mellan 2004-2023 som det ändrade sig massivt mellan 1980-1999!! Konstigt att inte folk märker eller ens tänker på detta faktum! Och tidsglappet mellan 1980 och 1961??? Det är också ett kulturellt jätteglapp. 1961 var det svartvita gammalmodiga finska filmer och folk gick omkring med hatt. Stor skillnad jämöfrt med 1980. Inte alls som tidsglappet mellan 2004 och 2023.

Kolla själv så 1980-aktigt bara detta clip är, fast filmen är från 1999. Det är PRECIS så, som det såg ut då jag var riktigt liten!!! Och här är en annan jätte 1980-aktig scen! Kolla snutbilen! Å här e dendä snygga rockbrudn Noora framför en gamal hederliger "Tebbe" station! Detta sku å bra ha kunnat vara sommaren 1980! Och så skymtar man en gammal Fiat där också, haha!

Lite ungdomsminnen; 14.8.1995-dagen då jag började i Yrkis.

Jåå, jag tänker nu bara skriva ett inlägg här nu bara, fast jag skriver väldigt lite nuförtiden annars. Men nu kände jag för att skriva. "Jag kände för att göra det" som Stalin hade sagt, då han i någt skede beordrade att tusentals personer skulle arkebuseras i någt skede. :P

För idag är det ingen vanlig dag, för idag är det på dagen 28 år sedan jag började i yrkis måndagen den 14:tonde augusti 1995. Jag var och gå via gamla yrkis av nostalgiskäl idag, då jag tog ledigt idag för att minnas 28 års jubileumet av att jag började yrkis. Är på jobb en lördag sedan i ett senare skede. Ska berätta lite minnen av den dagen. Även om jag efter mycket tänkade och filosoferande och självbetraktelse och analys och logiskt tänkande, så har jag kommit fram till att nog i synnerhet första delen av 1994, eller kanske till början av september 1994 var den bästa tiden av ungdomen för att jag rätt nyligen hade slutat högis, dvs 1993, och för att allt var så nytt ännu och så. Dessa är orsakerna till att 1994 var bäst på det sättet, på ett realistiskt sätt:

1.) Det var så i början på mitt liv och även själva ungdom. Ett rent urtillstånd så att säga. Jag var, tvärtemot vad jag var 1997, fortfarande ödmjuk och betraktade mig själv på ett annat sätt och förstod att jag var en liten wannabe på ett sätt-1997 var jag igen väldigt hög i korkkin å trodde att jag var klokast, ståtligast och bäest typ. Fast det är rätt allmänt för 20 åringar dock. Men jag var faktiskt mer realist som 17 än som 20, åtminstone på det sättet. Haha, jag drömde 1997 då jag var 20 att jag höll ett filosofiskt tal inför min gamla högisklass på moddatimman och alla var så impade så de bara gapade då de hörde mig tala. Haha!

2.) Det hade inte hunnit hända något katastrofalt. Jag hade inte ännu tagit felaktiga beslut som resulterade i att jag avbröt studier, blev kär i fel flicka (och skämde ut mig inför henne) etc.

3.) Det mesta av senare ungdomstidens fascination och "lycka" om man säger på det sättet, var ändå bara en illusion! Det var vardagligt sätt tristare, men realistiskt sätt mycket bättre 1994.

4.) somliga saker blev dock bättre ju äldre man blev. Dvs efter 1994. Men det skulle det ändå ha blivit, oavsett! Man ÄR en wannabe som 17. Och det är helt naturligt. Det borde int ha varit något som jag borde ha brytt mig om eller ta varv över.

Så p.g.a detta är 1994 det bästa ungdomsåret! Men nu ska vi tala om då jag började i yrkis alltså 14.8.1995. Trots att det inte var riktigt "rent urtillstånd" mera i mitt liv då, så var jag ändå purung, och livet sku då ännu ha kunnat ta en annan vändning. Så visst är det nostalgiskt. Jag for alltså till yrkis den morgonen, och for direkt ner till cafeét. Där var jumppalärarn och förklarade nåt och en Robban flinade då jag kom ner dit av någon anledning.

Så For vi in till klassrummet och en Helene, våran läraren förklarade något där. Det var 6 grabbar och 6 brudar som började i klassen. Jag scannade igenom varje brud, men tyckte inte det såg så intressant ut, förutom en såndän Janina, som dock hoppade av yrkis på en vecka. Dessutom hade hon pojkvän, för jag såg att hon kom till skolan då första veckan med någon jappe med någon 70-tals jenkkirauta. Då jag såg det så tänkte jag såhär: Nå de kund man nu tänka sig att hon had pojkvän! Hon var snygg nog och kallades för Slangbellan. Hon var från Ekenäs tror jag. Dom kom körande då på dendär trädallén eller vad det heter, som fortfarande finns dit vid gamla yrkis.

Sedan så hade vi jumppa. Första dagen for vi bara ut och promenera. Vi for över landsbron, över hängbron och tillbaka till yris. Då vi startade från gården så såg jag en svart bemare som stod parkerade med dedä Bad Religions Crossbuster märke på bakrutan. Någon satt och rökte med dörrn uppe. Så såg jag att det var en såndän Stäin. Jag tänkte att aj, han har långt hår nuförtiden? Jumppalärarn, Kaj Malmberg hette han om jag minns rätt, pekade på hans tobak. Så sade Stäin att ja e just på väg! Stängde dörren, startade och körde iväg.

Sedan medan vi gick på landsbron så var en såndän Patte från samma klass som jag, som tog fram en Colt-ask och tände på en. Jumppalärarn direkt: Släck cigaretten! Så sade Patte såhär: Men vi e ju uuttanför skolområde (dvs uuttanför med hesa/grani-accent) Så sa jumppalärarn såhär: Jåå, men vi har lektion nu. Patte knäppte bort glöden och satte tobaken tibaka ti asken. Patte had varit i folkis innan han kom till yrkis berättade han senare, och sa att de var mycket mer rento där, att han ångrar att han inte stanna där. Han hoppade av senare, samma som jag med gjorde.

Sedan senare i ett skede samma dag så frågade jag Patte om något vart vi ska va i följande lektion eller någo. Han stod och praade med någo brudar då jag frågade honom. Senare såg samma brudklung på mig all tre och flinade åt mig. Och man hörde bara hur någon av den mumlade: Pattes kaveri...Pattes kaveri.. Så for jag förbi metall-linjens dörr ute på gården. Det stod schack med blåa halare från metalllinjen ute kanske 5-6 stycken. De glodde bängt på mig allihopa och ingen av dem sade ett jota just då jag gick förbi framför dom. Sedan hörde jag bakom mig hur någon av dem sade: Jou, där va en snygger kille! Det var som om de tagit någo bollpiller typ elle hittat sina morsors gamla bantningstjack, typ någo Preludin, tagit det och blivit bänga. Sådant intryck fick man typ då de stirrade så på mig, lol.

Sedan kom snutana förbi med deras Saab-900. De körde på själva yrkisområdet ett varv igenom. Någon sade: Snutana! Å så såg jag bara då snut-Saaben kom smygande. Antar att dom såg till att ingen rökte på området. Den lagen hade trätt i kraft i samma år. Det hade varit tolerantare innan, då man fick röka på skolområdet.

Jag drömde faktiskt att jag dokade tillsammans med Patte hösten 1995. Vi satt och tog vid bänkarna vid bankhörnet en kväll i drömmen. Han tog fram en norttiask ur fickan och frågade mig: Vill du ha en norttare?

Han kallades av en såndän Svenkka på samma klass för "Muheva Muhammed" Patte skakade dock bara på huvudet. Antar att Svenkka kallade honom så, för att han var ovanlig mörk för att vara från Finland. Så gick ju Antte, Pete, Mårten, jag, Mikaela, Petra, Vonne, Ina, Elli och Janina också i samma klass. Fast Janina slutade som sagt redan efter första veckan.

Det om det från den dagen. Tänk att det är 28 år sedan redan. Tidsglappet mellan 1995 och 2023 är samma som tidsglappet mellan 1967 och 1995. Svindlande, mycket svindlande... men det hände dock mycket mera i världen och musikvärlden mellan 1967 till 1995 än till 1995 tills nu. Det kan inte alls jämföras heller. 1967 kändes gammalmodigt 1995. Men 1995 känns inte alls på samma sätt gammalmodigt 2023. Och det beror inte på att jag är äldre, utan det är så i största allmänhet.

Det om det. 1.9.2023 har jag också tagit ut en ledig dag, eller snarare ändrat till en lördag istället, för då ska jag åka till hesa och shoppa ensam! Jag ska försöka göra så att det i högsta möjliga mån kommer att vara precis så, som det var 2.9.1994! Av nostalgiskäl, och för att det var den sista milstolpen i "urtillståndets" 1994 kan man säga. Då jag var 17 och framtiden såg jätteförväntansfull ut etc. Då det datumet var jag en fredag i hesa och köpa skivor med två skolkaverin. Sedan pausade vi i Pickala Esso på hemvägen, var i cafeét på kaffe och en cigarett. Och den cigaretten smakade jättebra och man kände sig väldigt förväntanfull över framtiden då jag i koffein och nikotinfiilarn såg den blåaaktiga röken slinga sig up mot den låga taklampan... mer om det kanske efter den första september, efter att jag gjort nostalgiutfärden ti hesa! DENNA trudelutt av bandet för mig til>lbaka till hösten 1995. Då köpte jag skivan och det var då, "When my mind was young"