Ett minne från 1991

Alltså det var så, att jag hade blivit kaveri med en från "Ingå-klassen" då i sjuan. "Ingå-klassen" kallades klassen för som var på samma årskurs, men de var alla Ingåbor, så man tyckte att de var lite egna och helt obekanta från förut. I två andra klasser var det bara Karisbor, varvid jag var på en av de klasserna, D-klassen, samt det var mixade Svartå och Karisbor i någon klass, Billäs-bor och Karisbor i någon klass etc. Men Ingåborna var av någon anledning satta i en enda klass utan blandning, så de var lite isolerade och helt obekanta för resten av oss. Åtminstone då på sjuan.

Så var det på det lilla sättet engång våren 1991, att han som jag hade blivit kaveri med för att han också likt mig diggade Stone och annan speed/thrash btw, hade vart borta från skolan några dagar. En såndän Månen (Jag och några mina kompisar kallade honom för "Månen", då vi tyckte att han hans päron såg ut som en måne) frågade mig, om jag vet vad han som var hemma hade för fel? Inte visste jag det heller.

Så började han och några andra Ingåbor gnälla om att jag kan väl ringa från skolans mark-telefon (Det fanns en sådan i aulan då) och fråga vad han som var hemma från skolan hade för fel, för vi antog ju att han var sjuk. Månen, samt några andra jappar från Ingå-klassen höll på åt mig: Ring nu! Ring nu! Vi betalar marken, bara du ringer

Så frågade jag: Varför kan ni int ringa själva då? Så sa Månen: För att dom int rikit tycker om oss. För vi har bråka lite med dom. Inte gick jag med på att ringa. Så efter några dagar kommer Månen emot mig i aulan och säger med sin gälla, konstiga, glada småbarnsröst åt mig nåt att Äää, blää, ää-ää-ää-ää Han har vattenkoppor! Så sade han glatt. Och sade faktiskt "vattenkoppor" istället för "vattkoppor", lol. Det går inte att beskriva liksom fullt ut hur det lät.

Jag lånade senare en Whitesnake-kassett åt Månen. Lovehunter. Alltså dendä Whitesnake-skivan där fodralet är en målning på en nakin kärring som sitter på en stor orm. Månen sade åt mig sedan ordagrant, med sin släpiga konstiga klara barnröst såhär: Vittu morsan fick hepulit då hon såg kassettfodrale! Så börja han fråga mig att varför ja riktigt har sådana kassetter? Ungefär som att det sku vara någo suspekt. Så ville han ju SJÄLV låna den, lol!

Det var lite jämfört med sån cirkus det blev maj 1991, då vår klass samt B-klassen var på gemensam klassresa i Ekenäs och jag var i en musikaffär i Ekenäs och köpte då nyaste King Diamond skiva "The Eye" på kassett. "King Diamond e nu bara skit!" "King Diamond e en dabboger satanist!" etc. etc. Det var i Ekenäs tågstation då vi väntade på tåget till Karis. De var så upphetsade att jag hade köpt King Diamond, så de typ dansade maniskt omkring på perrongen medan de gnällde om hur skit King Diamond är, lol! Kanske var det omedveten rädsla, då de tyckte att King Diamond och hans flirtande med "mörka makter" var skrämmande?

Sedan lånade han som hade haft vattkoppor en Overkill-kassett åt mig. Innan det hade dom andra i Ingåklassen knyst den från honom för att jävlas. En såndän Save tryckte med en penna mot kassettbandet, men den klarade sig oskadd, och efter några om och men så fick han den tillbaka och jag lånade den sedan. Jag bandade den. Och jag i min tur lånade en Slayer-kassett åt honom. Han lånade Testament, jag i min tur lånade Stone åt honom. etc. Sådär gick det. Typ "tape-trading". Sedan var han hos mitt vid samma tider.

De va inga snygga brudar i den klassen. Däremot så blev jag förtjust i en Janina från Ingå, fast hon knappt ens denna dag är medveten om det. Men hon gick en klass under och jag gick på nian då.

Det om det. Lite 1991-minnen emellanåt joo! På lördagen ska jag fara till Ekepop och försöka fynda efter några lP:n. För det har jag bestämt. Försöker se efter Zero Nines tidiga alster på LP bla. Fast man brukar hitta skivor spontant, så..

Lördagen den 22:a januari 1994-Uppe på "Masa-Taaki".

Jåå alltså nu då det är 30-årsjubileum sedan det gyllenne ungdomsåret 1994 för mig, så börjar jag ju minnas saker och ting om 1994 som jag inte tänkt på på länge faktiskt. En sak som hände då, var att jag detta ovanstående datum gick från Kila till centrum med en kompis. Så då vi är i Karis city och går, så kommer det en giba gående i fjärran, som kompisen kände men inte jag (ännu) men jag visste vem det var, trots att jag inte talat med honom. Han räknades som någon form av "problembarn" och var några år yngre än mig. Jag var 17 då. Han närmar sig oss och kaverin ropade nåt att morjens och hans namn. Han har en öppen rock av nåt slag jag inte lade på minnet samt en stor hängig och till synes pinfärsk Guns'n'Roses skjorta på sig. Han hade haft lite personliga problem, lite av en "Teenage Schizoid" (inte illa menat mot honom, men tänkte på en låt jag ska berätta senare lite mera om) så han hade varit i Ekåsen nåt varv. Det var jag medveten om.

Jag minns att vi hängde en lång stund vid Masa. Alltså utanför kassorna vid ingången där typ. Så sade han med Guns'n'rRoses skjorta att "Vi far åpp på taaki på tobak!" Så for vi upp dit till parkeringsplatsen. Solen sken och vi rökte alla 3 en cigarett just vid ingången till Masa från parkeringsplatsen där uppe. Så börja min kompis fittas lite med han med Guns'n'Roses skjortan där i någo skede efter att vi rökt (men vi satt ännu där uppe och typ frivilligt förfryste våra bollar) Han insinuerade på att han med Gnr skjorta varit i Ekåsen. Han med Gnr skjorta flög upp och ropade nåt att va fittan!? Va fittan?! Börj int satan fittas någo här int!! Och flög på honom så kompisen föll på backan och han med gnr skjorta typ pompade på honom som en elefant. Min kompis tyckte bara Autsh, outshch!! Hjääälp!! Och ba' flinade så satan hela tiden under tiden medan han med gnr skjorta pomppade på honom som en elefant.

Jag rökte inte för att det sku ha vart "tufft" men för att det var gott. Och jag tänkte då att jag ändå bara kommer att leva i denna kropp och dimension tills jag blir högst 30, så tyckte inte det hade någon skillnad.

Det är roligt att se att ungdomarna fortfarande har denna mysiga tradition, att de hänger där vid Masa/K-Market, samt har även sett då jag parkerat uppe och gått ned och handlat några gånger hur det sitter en kasa med ungdomar på just den paikkan där vi satt och röka där uppe på parkeringen. Vi var den första generationen som hängde där, även om jag hängde där bara en enda dag såvitt jag kan minnas-just denna januarilördag 1994. Jag såg tom en brud som typ såg ut som en "90's alternative" brud med svartfärgat hår där för några år sedan. Alltså en "pikku-pimu" visserligen i 17-årsåldern, men hon påminde om någon typ Gunnarit ja Skidrow-brud från 93-94. Hon sade åt någon typ som talade med henne "Skit på dig!"

Minns inte så mycket mer, men det vad jag skriver om nu så minns jag klart och tydligt som om det vore igår. Och det var detta datum. Tidigade var det inte, och 15-tonde var det inte, för då var jag i hesa och handla skivor och den 29.1 var det inte heller, för då var jag i Sipiläinens och köpte två skivor, Zero Nine samt en Yngwie Malmsteen-skiva helt på läppä, då den var billig, men har aldrig diggat Malmsteens gitarr-runk. Jag lyssnar hellre på Sex Pistols än Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk, som bara de som koncentrerar sig på hur bra någon kan spela rent tekniskt, utan att bry sig om atmosfären, kan digga. Typiskt för Lärkkulla-studerande att tänka så. Nå EN bra låt har Yngwie Malmsteen och det är låten Forever One från skivan som kom ut 1994 just. Musikvideon brukade snurra i Suomen virallinen lista top-40 i tv april-maj 1994. Men det är typ en hit powerballad, och inte så mycket skickligt men för öronen helt meningslöst gitarr-runk. Det är huvud och fötter i den låten.

Men tillbaka till detta med "Teenage Schizo". Det är ju på det lilla sättet, att jag var i Helsingfors i lördags, för att minnas januari 1994 med att gå och köpa lite skivor. Jag köpte några LP:n och några cd:n. Jag funderade en stund, innan jag bara köpte en Skidrow-LP. Juttun är den att jag aldrig har diggat Skid Row, utom en låt, Youth gone Wild. 18 and life är överskattad låt som jag inte alls diggar. Skid Row var lite av ett band som flickorna diggade mera än pojkarna i högis. Int för att det har någon skillnad, jag har själv bara inte diggat Skidrow eller liknande form av musik.

Jag var januari 1993 i hesa och handla skivor, också då alltså. Kompisen köpte då någon konstig Skidrow-LP, som var någon form av cover-skiva. Jag tyckte fordralet såg ganska roligt, nästan thrashigt, ut, men tänkte inte desto vidare på det. Ville inte ens provlyssna på skivan hos kompisen sedan, fast han menade att den var bra. Jag brydde mig helt enkelt inte om Skidrow. Förutom Youth gone Wild låten, som var och är bra. Jag såg samma Skidrow LP som jag såg då januari 1993 i Fazers musik och bara tog den ur hyllan och tänkte att jag sku köpa den. Det var så nostalgiskt att bara se samma skivfodral efter 31 år så jag tänkte att okej, kör till, jag köper skivan! Och det lönade sig, för speciellt första låten, Psycho Therapy, är ju jättebra! Jag skulle ha diggat den fullt som 16 också, så synd att jag inte hörde den då. Ungdomen är ändå ungdomen och den skulle ha kolat på ett ännu bättre sätt då, men den kolade åt mig jättebra nu med som 47! Och har aldrig ens hört låten förut. Jåå, det är just från den låten jag fick begreppet "Teenage Schizoid" för dom sjunger så i den låten "I'm a Teenage Schizoid.." Det sku ha vart Lapin Kulta och röd Marlboro-musik som 16-17, hehe. Nu låter det som om jag var en halvdekadent festprisse i den åldern, men det är inte riktigt så. Jag var snarare ganska nördig och funderade på andliga/existentiella frågor mera än att vara någon regelrätt festprisse. Men visst, då man fick tag på öl, så drack man öl. Då man fick tag på sprit, så drack man sprit. Men det var inte så värst ofta. Jag var liksom medveten om andra sidan så att säga då redan-och var immun mot att bli en traumatisk och ytlig super-festprisse, eller hur jag ska sätta i ord mina tankar. Drömde sanndrömmar och så.. Det fick mig att inse, att det finns en andlig dimension fast nu tiden kutym filosofi är att bara det fysiska finns. Men så tror jag inte alls. Tvärtom så tror jag att det fysiska är illusiunärt. Jag tror att förklaringen till paranormala fenomen ligger i det, att universum är ett hologram, en illusion.Läs fast boken "The Holographic universe" av Michael Talbot. Rekommenderas!

DET Om det! Nu ska jag lyssna lite på Youtube på projektet OUTBREAK som släppte ut en demo 1995. Ett av Jon Nödtveidts sidoprojekt. Det är MANGLANDE Black Metal med 80-talsinfluenser om jag minns rätt! Outbreak är bra och beskrivande namn för denna musik och demo! Riktigt bra att lyssna med hörlurar innan jag går och lägger mig!

Lite betraktelser angående början av 1994 i början av 2024

Haha, under december månad så gick jag förbi en gammal puli i Tallmo. En puli som har bott i Stockholm och har varit några gånger och supa tillsammans med Christer Pettersson engång i tiden. Jag hörde av en som hade talat med denna puli, att han hade sagt, att Christer Pettersson tyckte om finnar.

Pulin stod utanför ett av höghusen och rökte. Han moinade, och jag moinade. Det snöade just då. Så sade han "De kommer lum!" Jag vände mig och sa: "va?" Så pekade han upp mot skyn och sa igen: "De kommer lum!" Han menade att det snöade. Han kan inte så bra svenska, men det är roligt då han pratar svenska :) Pulin kan vara roliga ibland! Och han är en riktig old school-puli. Konstigt dock, att somliga bara super och super och blir så gammal som han, 70+ Men det är väl som rökning. Somliga röker och röker mycket och blir jättegamla. Som jag läste att en gobbe som fyllt 100 sade att röd nortti har hållit honom vid liv så länge!

Nu är det 30 år sedan 1994. Och för att fira att julen tar slut (börjar få på nerverna med detta eviga mörker.. alltså det är mysigt och kiva under november och december ännu...men jag är för fan ingen VAMPYR heller! Nåväl, ingen idé att vara rastlös. Tiden rullar på och snart är det februari och betydligt ljusare. Alltid i början av februari brukar jag märka att nå nu har det blivit betydligt ljusare!

Jag mindes förresten fel på en vecka, då jag skrev i mitt förra inlägg att det var lördagen 22.1.1994 som jag var i hesa och köpa skivor. För jag minns med 100% klarhet att medan morsan, farsan och syrran gick och röstade på presidentvalet 1994, så var det en söndag som valdagar ju brukar vara. Och då satt jag hemma och lyssnade på Abruptum-skivan som jag hade köpt DAGEN INNAN. Det minns jag så klart som man bara kan minnas. Och det var första omgången, för det var mulet den dagen, och solen sken och det var jättekallt under den andra valomgångsdagen 6:te februari 1994. Jag kollade för säkerhetsskull på nätet när valdagarna 1994 var och det var 16.1 samt 6.2. Så det måste ha varit 15.1.1994 jag var i hesa å köpa skivor. Nolot att minnas så fel.

Som det stod på Abruptum-skivans fodral "Dedicated to the forthcoming Dark age". Jag tänkte redan då sen några år tillbaka att när nästa digerdöd eller atomkrig eller nåt liknande kommer, och jag blev bara glad då jag såg denna text på Abruptum-skivan. Andra tänker ju tydligen också likadant! Minns att jag såg texten först då vi var i Mac Donalds och äta efter skivuppköpet. För då satt jag och såg igenom skivorna jag köpte.

Som sagt, så tänker jag åka på en liten tripp till Helsingfors under inte denna lördag, men nästa. Denna lördag ska jag vara på jobb förresten.

10.1.1994, på morgonen, så drömde jag att min Darkthrone skjorta hade blivit vit. Då jag vaknade så for jag direkt till garedroben och såg på den. Nu var den svart alltid fortfarande. Det var första skoldagen efter jullovet och jag var på musiklinjen i det fåniga Lärkkulla. Nejnej, det är inte SÅ kristet där trots allt. Och icke-kristna fick nog vara ifred där. Det var i ungdomsledarlinjen, som då fanns, som de flesta kristna var på. Engång tycktes dock en präst som var av någon anledning på besök i Lärkkulla och verkade få någo spastiska ryck då han såg min Beherit-skjorta april 1994. Han såg ner på den, såg upp mig mot ansiktet, såg ner på den igen och hela han verkade liksom börja sprattla som en sprateldocka, med en fanatisk min och hullunkiilto silmissä. Det såg helt enkelt skrattretande ut! Som typ någon exorcist-präst i någon skräckfilm. Kunnon manaaja.

Nå iaf. Jag började då på morgonen gå mot Lärkkulla. Det var kallt och solen sken och jag lekte vaaner och gick med min öppna prätkärotsi och utan mössa (huppare var sällsyntare då. Hade ingen sådan heller att ha över huvudet, alltså hupparens huva.) Det var kallt och jävligt, samt att jag kände mig något drömsk, som om jag ej vaknat ordentligt ännu. Så jag vände och gick hem tillbaka och tog pekkaspäivät den dagen.

Någon gång under samma tider så kom en kaveris fafa förbi gatan med sparkstötting, och kaverins syrra satt och fafan "sparkstöttade". Och jag såg det, för jag var i farstun och såg ut ur fönstret av någon anledning. Det var en vardagskväll. Det såg av någon anledning roligt ut. Jag drömde något om det sedan också. Det var liksom mörkt och man såg bara siluetterna av dom liksom, då det var ljust i farstun. Men man såg helt klart att det var dom.

Det var någon som undrade vem jag är. Det är bara att skicka en mailadress som kommentar, så ska vi reda ut det :) Jag ämnar inte att publicera kommentaren med meiladressen, bara jag ser den isåfall.

Nåväl. Nu måste jag fara å tuta snart, då jag ska upp på jobb i morgon. Orkar inga med årskrönika tror jag. Och årets presidentval? Det bojkottar jag. Inget ändrar sig, oavsett vem som blir president. Förresten är det mycket mer rento att inte rösta. Jag sket blankt i politik då också då de andra for och rösta för 30 år sedan. Inte för att jag hade åldern inne ännu å rösta då, då jag ju var 17, men jag kunde inte bry mig mindre vem som blev president då heller. Fast jag minns att någon sade att vi ska rösta på Elisabeth Rehn! Så Finland får en kvinnlig president i historien. För vår nästa president kan heta Zhirinovski. Alla var så rädda för Zhirinovski då, men han hade nog inga riktiga chanser att bli någon president i Ryssland. Han var sist och slutligen en rätt harmlös upptågsmakare bara skulle jag säga.

Det stod sedan på en såndän "bordslapp" som det brukar vara vid Veikkaushörnor, uppe i Kila Center-kioskin, efter andra valomgången: "Hurrit hävis, Ahtisaari voitti" hade någon skrivt där med penna. Antagligen någon elev från högis där breve, för dom bruka va där å hänga. Någon annan skulle kanske ha tagit på näsan, men jag ba flinade litet åt det. Inte ska man ta illa upp av allt här i världen int.