1989

Men först ska jag berätta om en sak. Och den saken är den att då jag som 11årig grabb köpte Motörhead-Lp;na No sleep til Hammersmith live-lp:n samt Motörheads skiva "On Parole" som var vad jag kan minnas egentligen meningen att bli deras första platta och spelades in 75/76 så vitt jag kan minnas att jag läste någongång, men lades på is till 1979 då den gavs ut, så börjar den första låten Motorhead i skivan av en motskar-motor. Inte för att jag nånsin vart intresserad av motskare eller så, men jag tyckte det lät jättebra, tufft och roligt då 1988 och änni 1989 då låten sattes igång. Då man satt skivan på skivtallriken och satte igång skivan så började man höra: Prrrr, PRRROOMMMM!!! PRROOMMMM!!!PRROOOOMMMM!!!! PROOmm!! tills gitarren fejdade in. Det lät liksom tufft och komiskt på samma gång minns jag! Det är en bra platta nog, många gladlynta och komiska låtar på den skivan. Som The Watcher, som är en nojig och Grundbulten-aktig låt. Jag var så ivrig av den låten, så jag pilaringde åt en klasskompis och satt den i luren då han svarade. Alltså introt med motskarn och hela låten.

Jag ringde till min morbror och satt på Ghostbusters-låten i telefon engång sommaren 1989. Den räckte typ fem minuter. Då den var slut så lyssnade jag försiktigt om han var kvar vid linjen eller hade satt på. Han måtte ha förstått att jag lyssnade, fast han inte viiste att det var jag. Men han hörde säkert någo smusslande eller mitt andetag eller nåt och förstod att jag kollade om någon var kvar vid linjen, för han skrek argt rakt i örat åt mig: EEEY!!!!! Så satt jag på direkt. Jag ringde också och satt på Pikku-Kakkonen melodin åt en fåntratt jag inte säger namnet på.

Motörhead diggade jag nog i lågis mycket. Nästa stora sak för mig var Black Sabbath från och med april 1990, då jag lånade Sabbath Bloody Sabbath från bibban. Black Sabbath har jag fortsatt digga aktivt, medan Motörhead hamnade i skymundan så småningom. Men bra låtar och skivor har dom, som just liveskivan och On Parole. Samt Orgasmatron och Rock'n'roll. Men Lemmy-kulten blev så löjlig sedan. Det är som att normies kapade Motörhead, och gjorde det till sitt eget band att digga, istället för att hålla sig till AC/DC. Det kändes lite kuppaktigt tycker jag.

Jag tycker Lemmy var hederligare också då han bodde i England. Då han flyttade till L.A. 1990 så blev han, fast han var trogen sig själv-ändå på något sätt en karikatyr av sig själv. Och dendär fåniga hatten han alltid hade på sig sedan de sista typ 10-15 årena. Jag tyckte det var som att någon manager sku ha sagt åt honom, att han får lov att hålla hatten på huvudet för hans images skull. Och dendär Lemmy-kulten blev så löjlig till slut. Det blev mer rockstar-meininki och mindre rebell-Lemmy som var en nagel i öga åt småborgarna i England. Det kändes konstigt då tom gamla Karistanter i 60-årsåldern visste vem Lemmy var, då då han dog. Dom ska lyssna på Vikingarna och inte veta vem Lemmy är liksom, lol. Han var liksom mer autentisk förr, tycker jag. Samma sak med Ozzy förresten. Då han var i Black Sabbath på 70-talet var hans stil mest autentisk. Sedan blev det liksom big rockstar och en produkt av managern och skivbolag.

Juttun med Motörhead i lågis var det att band som Kiss, Twisted Sister, Wasp etc såg tuffa och vilda ut tyckte man då. Men då man hörde deras musik så var det inte alls så bra jag hade väntat mig i huvudet att det sku vara. Men Motörhead var faktiskt jättebra direkt tyckte jag då jag köpte en Motörhead-samlingskassett december 1986 då jag var 9. Innan det diggade jag ZZ-Top mest. Haha, jag trodde man uttalade ZZ-Top inte Zet Zet top, utan Tssss Top, lol. Men då var jag i ettan. Som en familjebekant tant var hos oss engång 1987 så såg hon in i mitt rum och jag hade en Motörhead-plansch. Så sade hon att jasså, du tycker mera om domdär banden med svarta läder-rockar. Mina pojkar har i sina rum planscher på någo absurda sminkade halvnakna karar med brösthåret lysande. Jag tänkte för mig själv då att dom har säkert planscher på Twisted Sister och liknande band. Lät så av hur hon beskrev dem. Dee Snider fick mig faktiskt att nästan börja må illa då redan som liten. Och Twisted Sister var skit.

Iron Maiden har jag däremot aldrig varit ett stort fan av. Men började inte må illa av dom dock.

Jag har märkt en sak som är lite och förbluffar mig. Att nästan alla s.k. "metal-brudar" jag känt och känner-som lyssnar på blackmetal mestadels, deathmetal och så-så ingen av dem har diggat Black Sabbath! Däremot har mer hippieaktiga (alltså inte någo faces-rasta fejkhippien, utan på riktigt hippieaktiga) brudar och grungeaktiga brudar som diggat Nirvana som jag vet diggat 70-tals Black Sabbath-men inte "metalbrudar". Det tycker jag är lite konsigt och förbluffande måste jag säga. Vadan denna trångsynthet för Black Sabbath hos "metalbrudar"?

Jag var faktiskt morgonpigg då någongång. Jag brukade på lördagsmnornar våren 1989 lyssna på On Parole-lp:n med hörlurar då de andra sov i vardagsrummet, då jag bara hade kassettspelare i mitt rum då. Skivspelare fick jag först 1991 och cd-spelare köpte jag så sent som i början av februari 1994. Tänkte först att jag klarar mig med att bara köpa LP-skivor då, men det började bli lite svårt, då allt inte kom ut på LP då mera. Men cd är helt ok det med. Det är något man har själv och inte är på nätet. Fysiskt format är mycket bättre, må det sedan gälla böcker eller skivor. Bättre sound, man får ett konstverk på köpet (skivfodralet) och kan bläddra i pärmen mysigt. En fysisk skiva har en hel historia, när och varifrån man köpte den-något man knappast kan om man bara lyssnar på Spotify.

Jag minns att jag såg alltid två böcker i bokhyllan framför mig då jag lyssnade på Motörhead på morgonen då de andra sov. Ena hette "Där står du" och den andra boken hette "Rummet... hem till sommaren". Då jag lyssnade på City Kids på andra sidan av skivans första låt, så tänkte jag att det handlar o mig och mina kompisar, lol. Att Lemmy sjöng om oss, lekte jag. Å så sita låten Lost Johnny där Lemmy sjunger mot slutet av låten typ: Ooohh, ooooh, ooohh.. Så gör han som en indian, alltså alltså det hörs som att han sku sjunga samma sak men att han gör som en indian att han klappar handen mot munnen så det låter ovovovovo, ovovovovo,.. så skulle man tycka att han sku sjunga ovovovo, ovovovovo, oooh. Jag hade väntat mig det då jag hörde det första gången, Men efter det andra "ovovovovo" så säger han bara: Beibe! alltså ooooh, ooooh, ooh. ovovovovo, ovovovovovo, beibe.

Det lät väldigt komiskt malplacerat, så ja skratta som fan då jag hörde det första gången.

Sedan ett år senare, 1990, så lyssnade jag på Black Sabbath på lördagsmornar istället. Och varje eftermiddag då jag kom hem från skolan. Alltså april och maj 1990. Jag såg samma böcker på samma plats i bokhyllan då också.

1989 ja. Vårterminen 1989 var full med roliga äventyr.. Då en skäggig gobbe skrek åt oss som en testosteronstinn gorilla: UH! KOM TIBAKA! Jumalauta... och börja jaga oss sedan med bilen, en militärgrön Subaru då vi var ute på lördagspromenad och ginade över hans gård lite grann. Och kompisen tog upp en frisbee på gården, som var gobbens tydligen och såg på den lite. Han blev JÄTTEarg. Och det var spännande. Vi låg och tryckte i en skogsglänta och såg då han sökte oss sedan med bilen. Så ålade vi ifrån området via en åker och beslutade oss för att säga även åt oss själva, att vi for på hans gård för att hämta en boll som hade hamnat dit.Och ett bildäck som vi rullade ut på gatan då det kom bilar. En bil brydde sig inte, och en annan bil började jaga oss. Vi sprang fullt upp till Högvalla-kullan och gömde oss där i skogens mörker..och en röd Fiat Uno som vi visa fuck åt. Den fortsatte men kom tillbaka mittiallt. Då sprang vi också upp till kullan..

Samt då vi kastade kottar och mossa på bilar som körde förbi Ekenäsvägen under mars-lördagar. Vi tryckte uppe i vatotornsskogin å kasta på bilar. Sedan, just då vi samla lite mer kottar, så hade det smygit sig en bil dit nere på vägen. Vi märkte inte ens att den hade kommit. Det var en röd combi-Opel och en gobbe med mörkt hår såg rakt upp på oss med en väldigt häpen min på oss. Vi märkte det alla tre kompisar på samma gång. Vi sprang högre upp i skogin och fnittrade som flickor minns jag.

Samt då vi samla på tomflaskor och en flaska föll på misstag ner på marken vid Borgkila, på gården där och kompisen blev arg och kasta sönder den ännu mera. Så blev vi och hänga där var telefonkiosken var förut. Efter 10 minuter öppnar en gobbe dörren till Borgkila delen, som är en lägenhet. Han öppnar dörren och springer rakt mot oss, arg som ett bi, och ropar på samma gång SATANS ONGAR VA TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ ME?! Alltså, hur kom han föst efter 10 minuter ut och var arg? För jag antar att han blev lite arg p.g.a. flaskan som for sönder. Vi ba sprang utan att se oss bakom. Jåå, den gobben hade skägg och glasögon.

Och en udda sak då vi hade lite urban exploration maj 1989 jag och två från paralellklassen jag egentligen inte var kompis med, men jag visste om ett hus där en puli hade bott i som hade dött och att det stod öde och jag kallade det för spökhuset. Så de blev ivriga att komma med och undersöka det lite närmare, då man slapp dit via ett hål i källaren. Vi for dit efter skolan en mulen men varm maj-dag. En av dem som var med hade ett Ghostbusters-pin på sin skjorta och sade att han har det märke på sig nu då vi ska fara till spökhuset! Så for vi dit!

Vi såg en halva whisky kvar i ett skåp och skrattade lite åt det. Så hitta ena jappen chokladpraliner som var i födralet ännu, det var öppnat, men det var choklad kvar. Han sa: Chokla, mmmmm... och var just i färd med att sätta en i mun. Så sa jag: Tänk om di e förgiftade? Han blev bara stelt med chokladpralinen mellan tänderna, han hade inte hunnit ta en tugga så spotta han ut den på golvet och kasta asken med resten av innehållet rakt på kökdsskåpet så chokladpralinerna bara flög kors och tvärs genom köket.

Så for vi bort därifrån. Två flickor får vår skola gick på gatan och ena kompisen sade att vi måst dölja våra ansikten så dom int sir vem vi e då vi kommer härifrån! så försökte vi dölja våra ansikten genom att bära våra skolväskor vid ansiktet. Men dom bara skratta å sa båda två i mun på varandra att nu siir vi vem ni e nog!

Fast nu hände det ganska spännande saker andra delen också. Å roliga saker. Som dendär gamla gobben som vinkade åt mig och min kompis, seendes sur ut. Och så cykla han in i hälsokostaffären, som hade dörren upp då det var sommar och det var ingen trappavsats där så det var bara att cykla in, och vi börjar gapskratta. Det hände på höstterminens första dag efter skolan.

Engång tidigare i fyran hände det sig att jag också cyklade in i bibban, eller dit i utrymmet nedanför bibban. Det var så, att en såndän Selleri hade lovat stryk åt mig och jag trodde jag såg honom inne i Fokus och han kom gårnde mot mig. Då blev ja så skraj att jag cykla in i bibban. Men det var falskt alarm. Han gick ändå i högis han och var jättearg på mig då jag jäbbade åt honom lite grann engång. (Fast det var han som börja) RIP, då han hängde sig i butkan 2006. Han var en tjallare som åkte själv på stryk rätt mycket under livets lopp. Fast till hans försvar så måste jag säga att inte var han så farlig sedan ändå. Det hann gå över hans ilska. Engång i bibban senare så kände jag att någon smög på mig då jag stod vid ungdomsavdelningen och såg på serietidningar. Så sade han mittiallt: BUU! Så blev ja skraj som fan, så sa han ba: Nä, int gör ja någo!

Och på sommaren hände det också ett spännande äventyr åtminstone. Alltså 1989. I början av juni minns jag att de vuxna bara gapade om nyheten om massakern på himmelska fridens torg. Så parodiera Viemäri-TV sedan det hela och någon hög kinesisk typ, eller föreställande det sade såhär: Emme tee kapinallisille mitään pahaa, nihaaau, litistämme heidät vain panssalivaunujen alle, ja sen jälkeen taljoamme heille helkullisia KEVÄTLULLIA! Nihaaau! Jåå, det var Sleepy Sleepers schacki som lagade den sketch-serien. Och det slutade alltid med någon heavylåt då slut-texten kom.

Tex hösten 1989 då en gobbe som såg ut som Christer Pettersson, verkade skugga mig och min kompis. Vi for hem från skolan och vi gick långsamt jag och min kompis. Så dök det upp dendär Christer Pettersson-liknande gobben bakom oss. Vi fortsatte gå. Då vi stannade så stanna han också, men låtsades göra nåt annat. Han rullade en sätkä. Så då vi fortsatte att gå så fortsatte han också att gå. Jag viskade åt kompisen att han skuggar ju oss! Så svara kompisen: tror du? Då vi vände in på Vagnsgatan så sprang vi som fan och gömde oss vid en gammal potokällare. Int såg vi honom sedan mera.

Så var det en polis som alltid glodde bängt på mig då han såg mig runt dessa tider. Jag var ju förfan ett barn då, så jag förstår inte vad han hade för problem. Och senast i höstas var det några snutar som glodde på mig då jag körde förbi då de var på nån keikka och de stod utanför majjan. Dom glodde inte sådär smygande bängt, som de brukar göra ibland, utan mera argt och konfrontativt. Och så är jag en hederlig skattebetalare precis lika mycket som dom. Men visst, jag ser inte ut som och är ingen hög tjänsteman utan en vanlig arbetare som möjligtvis ser suspekt ut på nåt sätt (?) Man borde egentligen bara helt sakligt fråga: Va e de? då det händer. Men å andra sidan så är väl det bästa att bara totalignorera dom och inte ge dom någon uppmärksamhet alls. Ingen ögonkontakt iaf, för då kan dom få för sig något. Och så är det ju från snut till snut också. Det finns många sakliga, men så finns de som är övernitiska och ska leka hårda. Problemet är bara att dom HAR makt, fast dom så sku leka hårda. Så därför är det bästa man kan göra att inte gå med i deras lekar. Förmannen från ett jobb jag engång hade däremot--han leker kova, men jag brukar grimasera åt honom då jag kör förbi och ser honom. Han ser ut som nå betär Skeletor å bara glor skitit, lol. Han gick an som någon Kejsare Caligula på jobbet då. Sicket arsehole. Riktigt Bror Duktig trodde han sig vara.

Jag drömde engång år 2000 att jag pratade med någon poliser i majjan, de hade fönstret uppe. Så sade den ena polisen såhär surt åt mig: Vi har nu int köpt någo senap!

På tal om smygande bängt. Karisnattn 1993 kom snutarna faktiskt mittiallt smygande bängt från Dalgatans daghem-området, de kom till ängin och de såg faktiskt ut som indianer som spejade över prärien då de dök upp mittiallt från lekis-området. De fråga om vi känner en som hade slocknat där, men han var helt obekant. Hörde senare att det var en från Svartå men det visste jag inte då. Så tog de hand om honom.

Det om det. Ikväll är det 39 år sedan Palmemordet. Tänkte fara ut lite ikväll och ta efter två månaders paus, men jag sov lite dåligt inatt så det får vara. I morgon ska de bli "Du Vin". Väntar bara på någon afton i slutet av april då jag tänker sitta ute i skogen med en rödvinsflaska och lyssna på Ulver. Det ska bli trollskt!

Och ett äventyr till från 1989. Det var sommaren 1989 en solig kväll och vi for upp på Kila lekis tak. Och rätt som det är så ser vi bara hur en gul Opel Ascona kommer och vänder in. Och det var gårdskarln. Allting inträffade så snabbt. Jag hör bara en kompis ropa: VOI NEEEEJ! Kompisarna var närmare stegen än jag så de for snabbt som en oljad blixt ner. Jag var lite längre borta uppe på taket och skulle inte ha hunnit innan gårdskarln sku ha vart där, så jag sprang runt i en ring typ 10 sekunder uppe på taket och tänkte: VAFAN SKA JAG GÖRA? VA FAN SKA JAG GÖRA? Sedan på samma gång jag fick tanken så redan gled jag nerför ett av stuprören ner på gården på motsatta sidan av gårdskarln. Min först tanke var då jag var nere: SPRING! Och jag sprang upp till en skogsglänta där kompisarna redan var. Inte var det nå annat där. Så for vi till en gård och åt lite jordgubbar ur ens jordgubbsåker de inte var hemma. Som i en dröm hörde jag bara att gårdskarn ropa: KOM NER DÄRIFRÅN! Då jag var uppe på taket.

Så nu var man med om äventyr nog! vi hade övningar också jag och mina kompisar hur vi sku göra då någon arg gobbe jagar oss. Vi kom på situationer och så och spelade dom.Ena kompisen härmade nån arg gobbe och så. Man lärde sig nog gerillataktik där. Man lärde sig att rekognosera terrängen och hitta gömställen och så. Det var även ungdomar som jaga oss. Tex Killen med glasögonen, Gulmårra, Gula mopon, Selleri och så vuxna som Johtaja, skäggiga gobben, Tor etc.

Engång sensommaren 1988 var det lite nojigt. Vi var i Karjaan yhteiskoulus gård och gjorde ingenting. Inga bus eller så. Mittiallt ser vi att det står en röd Ford parkerad på Ekenäsvägen typ 10 meter ifrån oss och det sitter en skum gobbe med mustasch i förarsätet och glor strängt på oss. Vi börja ba springa instinktivt. Sedan tyckte vi att vi hela tiden börja se bilar som stannade konstigt till och glodde på oss etc. Engång tyckte vi att vi såg en radare inne i en parkerad bil som en gloende gobbe körde, och att den sku ha varit ämnad till att söka efter oss, men det var nog barns inbillning, lol.

Och Potokällartantens dörrklocka ringde vi på några gånger och sprang iväg. Ända tills hon blev jättearg och skrek argt åt oss något jag inte hörde. Så ringde hon hem till en kompis mamma. Engång ringde vi några gånger på en annans dörrklocka. Så öppna en tant och sade efter oss: Ni ska int ringa på här mera pojkar! De bor en gammal tant här, å hon blir så rädd varje gång de ringer på

Jag minns 1987 då en kompis bodde mittemot potokällartantens hus på andra sidan av gatan. Höstlovet 1987 så blev han arg min kompis då han inte fick göra något så bara slog han med näven i luften att typ voi nu vittu ändå! Mot gatan och potokällartantens hus. De dröjer en halvminut så kommer potokällartanten ut å skriker och anklagade oss att vi kasta stenar på hennes fönster. Hon skrek jätteargt: VIELÄ YKS KIVI NIIN MINÄ SOITAN POLIISILAITOKSELLE! Kompisens farsa förklara att hon är en gammal tant och blaablaablaa.

Så efter hon skrikit åt oss då vi ringt på hennes dörr 1989 så kom hennes dotter dit, som bodde i Sverige, för några dagar. Hon hade en grön Saab med svensk registerplåt. Hon glodde bängt och smygande faktiskt på oss från vardagsrumsfönstrret då vi for där förbi. Då hon hade dessutom mörkt hår så såg hon ut som en indian som spejade bak en stor sten. Som Motörhead-låten "The Watcher" är faktiskt en bäng och smygande låt!

Så minns jag två gamla gobbar i grannskapet. Den ena dog av ett förminskat hjärta och den andra dog av ett förstorat hjärta! Nu ska jag ha kaffe.

Detta tål att upprepas. Då Hawkwind shacki ser ut som luffarpulin, så är denna låt som att luffarpulina har orkester en het och solig morgon sommaren 1997! De är vis järnvägsspåret dit vid sidan om Sisu mot väst vid en glänta och har orkester i nousuhumalan! Skäggpulin sjunger, Pulipoika, alltså Pukelryggin, som såg ut som Dave Brock, spelar maracas, Elomaa gitarr, Lappalaispulin trummor etc. Man riktigt ser luffarpulina framför sig av denna låt en het morgon sommaren 1997 då de sitter och har orkester i glad och munter nousuhumala! Berusade av Exotic Vodka Cocktail och Koskenkorva Pink Cat. För forut kunde pulin vara jätteroliga. De kunde sjunga och hålla på, som i Ramsholmen våren 1986 gjorde dom det. En av pulina satt på en invamopo och sjöng och de andra satt bredvid. Dom sjöng nåt glatt om att solen skiner. https://www.youtube.com/watch?v=GX2c2mbNxfI

Hippa hos en kompis 11.8.1993

Jååå jag var hos en kompis på hippa i Tallmo onsdagen 11.8.1993. Det var regnigt väder den gången. Alltså "Hippa". Så kallades det till då det var fest den tiden. Har inte alls hört det uttrycket senare. Kanske var det lokalare uttryck i tidens anda bara att man kallade fest för hippa? Det var nu ingen supfest eller så, något smått drack vi. Lite kossu blandat med vatten, alltså ett glas per man. Och några hade lite öl med sig och så. Men någon supfest var det liksom inte fråga om. Det var så, att en kompis i Tallmo, som sku börja på nian, hade bjudit shack från hans klass och några från paralellklassen dit till hans då hans morsa var borta. Både flickor och pojkar.

Jag fick skjuts på pakethållarn från "Neder-Ekenäsvägen" dit vid Råckers då jag gick där från Kila till Tallmo. Det gick snabbare med kyyti. Han som kyytsade sku också på samma hippa.

Så såg vi på någo rally-stunt på video. En Heidi var inte så intresserad och gjorde annat så ropade han som ordnade hippat att kom nu å sii! Så kom hon-det var nåt stunt där en bil hoppade på en hyppyri och hoppade över hur många bilar som helst och lite nuddade vid den sista bilen så det vinglade till lite men bilen landade ändå bra. Hon såg lite förvånat. Vi såg på det flera gånger efter varandra, satte det på stillbild och så och analyserade situationen.

Så höll en såndän Robbe på och tryckte på cd spelaren vid vardagsrummet och tryckte av och an så skivtallriken for av och an. Så sa han: Såhä brukar jag göra himma! Så förklarade värden för hippat att den kan nog gå sönder om du gör sådär!

Så pratade vi killar om att ringa till någo sexlinjer. För att skämta alltså. Robbe tyckte: Jåå, vi ringer ti Malenas linjer! Jåå, Malena var någon form av sexterapeut som hade väl någon telefonservice typ? Minns inte riktigt. Hette hon Malena Ivarsson tror jag. Det fanns fullt med alla möjliga sexlinjer som man kunde ringa till då. Vi ringde sommaren 1997 från en telefonkiosk till en sådan linje av ren nyfikenhet, och det var skrattretande löjligt. Bara en massa flås typ 20 sekunder innan linjen bröts då vi inte betalade mera. Bara teater. Sku någon obekant kvinna va så letoger på riktigt, så sku man ju tro att hon är tokig. Eller en honeytrap för iq-befriade karar. Vi slösade inte en till fem-mark till det, men vi fick roligt nog. Vi fick så roligt så jag glömde en oöppnad halvliters Cokis-flaska i telefonkiosken som jag hade köpt från den riktiga kiosken. Vi for dit efter den, och den var kvar där ännu. De var en strålande solig dag med fuktig hetta. Sommaren 1997 var het och fuktig. Då gnällde man inte om att det beror på klimatförändringar. Då förstod man, att det är naturliga variationer-kalla somrar och varma somrar. Sommaren 1997 är den hetaste sommaren i mannaminne. Med eventuellt undantag för sommaren 2010.

Int hände det nå desto vidare på detta hippa. Det hände myki mera sommaren 1996 hos samma typ. Det är en legendarisk händelse, i samma kämppä i Tallmo. Av nån anledning ville jag inte fara dit då, hade fått lite nog av jappen. Eller det var den anledningen. Men det var dokas 3 dagar i putki. Då hans morsa var i Borgå hos sin kar. Det var i början av juli regnsommaren 1996. Har sett en video av en del av festen dock, då de fick för sig att filma med videokamera där-och man börja bara flina. Denna typ som bodde där bjöd alla på 96% smuggelsprit så alla blev skitfulla och börja yrjöä och hålla på. Och det var 3 dagar i putki. Det talades mycket om den festen flera år efter. En kompis och en f.d. kompis var där då några dagar åtminstone.

Ena kompisen där hittade den kompisen som hade ordnat supfestens styvfarsas pistol. Inga patroner hittade han dock. Det filmades då han satt mynningen mot tinningen och sade att Ja skjuter mig! Hit me patroner,riktit säkert skjuter ja mig! Ungdomens dramatik, haha.

Jåå det vapnet konfiskerades lite senare av polisen. Det var på det lilla sättet att då morsan och hennes kar hade kommit tillbaka (han bodde där i stort sätt också) i något skede, så hade karn beställt pizza. Och då pizzabudet kom så öppnade karn och hade pistolen i fickan riktigt synligt och sade åt pizzabudet att hördu...hördu, de va nog sista gången du var sen, pizzan kallnar å man blir lite arg! Han ville skjoja till det i fyllan och villan-men pizzabudet ringde till polisen och typ en halvtimme senare kom det fullt med snutar in i lägenheten. Vapnet beslagstogs då han inte hade licens för det.

Så filmade dom då någon for hem helt skitfull, med mopo, dom filmade via fönstergluggen. Han vinglade lite helvete då han for iväg, men dom bara skratta där hörde man i bakgrunden. Såg filmen våren 1997.

Han som ställde till med supfesten lär ska ha haft sin gamla pappamopo inne i sitt rum. Så det var oljigt och dammigt där av pappisn hans. Hur hade han iddats kånka upp den dit til tredje våningen? Haha. Han sålde den sedan åt en såndän typ med svart hår och sådana glasögon som blir mörkt då det är ljust och ljust då det är mörkt. Som Venoms trummis Abaddon också har. Priset var 500 mark+8 flaskor öl. Han var roliger dendä typen. Man såg honom ofta i affes pubben. Och engång sommaren 1993 kom han pikkupilsnerissä från Golden då vi stod där å spela där på gränsen mellan market lind och Golden grill. Han kom ut och hade en limpa röd nortti i ena handen. Å vifta me norttilimppan åt nån som satt inne i Golden ännu å ropade nåt att joujou, blablaablaablaablaablaa me tobakin!

Han satt engång juli 1999 i affes terassn en varm eftermiddag då jag och en kompis satt där på en Cokis. Han rökte 3 röda norttin på typ en kvart. Så gav en kärring som satt där med honom en bitchslap åt honom. Han såg förvånad ut och frågade henne förvånat: Mitä sä riehut?

Sedan såg jag honom jultider i Norris. Han tyckte nåt moorjens! åt mig. Å talade nåt helt osammanhängande i fyllan. Jag hörde typ bara att han prata svenska. Sedan såg jag honom en dag efter då jag hade vart hos en kompis som bodde i centrum då. Jag gick hem på kvällen. Det snöade. Han kom från Catello-hållet vinglande fullt å hade en pizzakartong som han bar på. Sedan dog han helt plötsligt dessa tider. Alkoholister kan dö ba sådär knall å fall.

Det var en posteljon som också dött bort som påminde om honom. Jag kände ju han då jag jobbade i posten engång. Han flinade å sa att ajjahah, du går bredaxlat du! Han var rolig, han fittades inte, men han var genomcynisk då han jobbat i posten i 40 år. Så en morgon då jag kom till posten så sa ja. moron. Den ena postgobben säger morgon, å han som påminde om han med svart hår och med glasögon som blir ljusa då det är mörkt och mörka då det blir ljust å som viftade med norttiasken sommaren 1993 och som fick en bitchslap sommaren 1999 då jag såg det, sade såhär: Sieg Heil! Så hörde jag bakom mig: Sii nu, så breaxlat han går! Höhöhö! Men han var bara roliger av sig.

Så var det en rolig busschaffare som påminde om honom också. Och hade likadana glasögon och likadant svart hår. Som körde skolbuss ibland då jag var i ettan och tvåan. Han hade alltid ett rento flin på sig då han körde skolbussen. Han rökte nortti. För jag såg engång att han hade en öppnad norttiask bredvid sig då jag åkade hem med skolbussen höstterminen 1984.

Men hur gick det med kompisen som ställde till med supfest? Dom blev vräkta sedan en tid efter. Alla antog att det berodde på supfesten, för grannarna klagade av allt oväsen-men det berodde nog på att hans morsa inte hade betalat hyran på flera månader.

Lite minnen igen.

Lemmy-dröm, lol.

Alltså jag drömde engång juni 1996 att jag och en kompis for till Affes då det var stängt. Vi for upp till affes och vidare till köket och vi hittade där en låda med LP-skivor som vi började rota igenom. Hela drömmen var absolut ljudlös. Man hörde inte ett ljud, inte att vi pratade med varandra, ingenting. Det var tyst som i pyramiderns inre där, sådär klyschigt sagt (Fast jag har på känn att man kanske hör "The Hum" inne i en pyramid dock)

Så hittade vi en Motörhead-skiva, någon bootleg samling eller live eller nåt typ. Så tog vi upp den skiva och kollade på den och kollade på innerfodralet. Där var det olika sorters bilder på Motörhead och andra typer, typ roudare och fans och så. Så på en bild var Lemmy och såg tjackig leende ut som han brukade göra ibland på foton, sådär halvt grimaserande smajlande. Och det konstiga var, att hans ögon rörde på sig fullt där, ögonen såg åt vänster och höger och helt enkelt rörde på sig hela tiden, fast det var ett foto. Han kanske var så tjackig så hans ögon snurrade fast det var ett foto, lol. Bara hans ögon rörde sig.

Vi fnittrade i drömmen och pekade på Lemmy, fast man inte alltså hörde ett smack av nåt ljud i drömmen.

Jåå, på Candlemass-dagen 3.2.1991 (alltså kyndelmässodagen som det heter av nån blää kyrklig anledning) så var vi med familjen i Ekenäs och köra. Det var en solig söndag. Och så for vi till ett café där vid torget och jag drack limppare och åt en snöboll, alltså en rund bakelse med vit glasyr runt och med någo choklad under glasyren. Den var jättegod. Ägaren sade att den här är populär bland barn, minns jag. Sedan körde vi hem till Karis via Snappertuna alltså på småvägar. Jag såg mot Ekenäshållet inne i bilen och lekte att en atombomb exploderar snart i Ekenäs och undrade hur det sku vara, vad det skulle ha för effekt om den på riktigt exploderade och man var i Snappertuna. Jag såg liksom i fantasin svampmolnet som reste sig sedan.

Haha då jag var mindre än så typ 7 så var jag fascinerad av atombombens otroliga styrka. Jag tänkte mig att det också låter och ser extra ut bara vid avfyringen av en kärnstrids-spets. Då det var i nyheterna nåt om atombomber hit och dit så var det i bakgrunden av Monica Welling, som var nyhetstant då i TV-nytt, av en missil som avfyrades. Rimligtvis någon övning eller något, klart inte riktig kärnmissil, men jag trodde det var det och tänkte mig att den startade liksom BOOOOOMMMM!!!!!! Fooo (for lite upp i luften) och sen BO-DOOOOOMM!!!! Och sedan först flög missilen iväg i ett skarpt och argt: FSHIIIIII!!!!!!!

Så fråga ja farsan vem som sku vinna om det sku bli kärnvapenkrig? Så sa han kanske USA. Men knappast skulle någon "vinna" i ordets sanna bemärkelse, hehe.

I början av februari 1994 var det jättekallt, så kallt att jag tog min vinterrock istället för min hårdlekar-prätkärotsi som jag brukade ha dessa tider på mig. Solen sken men det var över -20 grader. Mössa hade jag dock inte på mig. Nej, inte mössa, för det var ju barnsligt. Så då det var rast så for jag och några andra till Shell på kaffe. Alltså Simpukka. Gamla Shell fanns ju också då, men dit for typ bara lokala gobbar å skvallra. Jag minns engång då jag var där med farsan 1984. Vi satt där med någon gobbe som farsan kände. Han bjöd på kaffe åt farsan och Trip åt mig. Så sade han att ja får "Jaffa" Han kalla Trip för Jaffa, haha! Nå iaf. Då 1994 februari for vi på matrasten till Simpukka på kaffe. Det var jättekallt och en sade att: Tänk på en varm kopp kaffe! Så talade vi om King Diamond sedan i Shell. Bland annat.

Jåå, jag lyssnade på ett band vid namn Nasty Savage då ofta just i början av 1991. Jag köpte den på kuvaälppäri från Jerrys musik, deras Indulgence-skiva. Det var jättehårt tyckte jag då. Sedan då jag köpte Kreator från Lojo Anttila på sportlovet 1991 så var det dock ännu bättre. Helt otroligt bra! Borde man köpa en Kreator-skjorta för att visa sin uppskattning för det bandet? Har haft en Kreator svetari-men den slets sönder. Jåå, jag köpte också Death Angel från Anttila dengången och det var också bra, men inte lika bra som Kreator.

I övrigt var vårterminen 1991 ganska åt skogen, men det finns några roliga högisminnen iaf även från den tiden.Även om man inte ännu vårterminen 1991 var lika hårdkokt eller hade utvecklat svart humor-som jag gjorde under senare delen av 1991-man utvecklar sig väldigt hastigt under dessa år.

Alltså jag köpte ett jättebra gammalt thrashband från hesa för några veckor sedan då jag var där. Vid namn Exumer. Har alltid hört om det men aldrig köpt det och det är så jävla hårt! Jag borde ju ha köpt det för länge sedan, då tysk thrash-metal tenderar alltid att vara jättebra. Vokalisten liksom skriker ut sin röst högt och klart som om han skulle vara jättearg. Liksom skriker med en skällande röst och "ryckigt" liksom och "thrashigt" Som tex ett stycke ur en låt: YOU. MAKE. ME. WANNA PUKE! YOU'RE. SUCH. A STUPID JOKE! Alltså punkterna efter ska beskriva den ryckiga sångstilen. Alltmedan resten av instrumenten tuffar på i ett satans snabbt och hårt ös. Det är faktiskt bra. Något sådant borde spelas på min begravning sedan nångång. Liksom FUCK the world. Å VITTU, sku någon på misstag spela typ någo psalmer på min begravning, sku jag komma tillbaka och SPÖKA för dom.

Inte att undra på att jag alltid tyckt mycket bättre om A.R.G. än Stone då det kommer till gamla finska speed/thrash-band. Stone är överskattat tycker jag. Det är för tekniskt och Metallica-aktigt, men ARG spelade thrash i hederliger tysk stil. Det var mycket Kreator i A.R.G.

Hör ni förresten ni också "The hum"? Googla på det, det är ett riktigt fenomen. Jag brukar ofta höra det här hemma, oftast natteid och nästan alltid inne. Sällan ute och då är det knappt hörbart. Och ingen vet varifrån det kommer och vad det beror på. Mig stör det dock inte alls på något sätt. Har hört The hum sedan 2015, men jag minns att jag också som barn hörde ett hummande alltid uppe i vinden som ingen annan hörde, så jag undrar om inte det också var "The hum".

Jåå en kompis hör det också ibland och han härmade detta hummande väldigt bra också, så jag förstod att han hörde det. Och mommo måste å ha hört de under sina sista år, för hon var arg på min morbror då hon trodde att han hade någon maskin på om nätterna nere i källaren som orsakade det och var arg på honom (mommo bodde vägg i vägg med han och hans familj) Alla trodde hon inbillade sig typ, men jag är nästan säker på att det var The hum hon hörde. Min morbror blev nästan arg på mig då jag försökte förklara om hummande så sade han; Hon inbilla sig bara! Det är alltid en utväg att kalla nåt man inte förstår sig på för "inbillning".

Nå ännu ett minne. I slutet av januari 1994 såg jag från farstufönstret en kväll hur en kaveris fafa kom förbi gatan med sparkstötting. Och kaverins lillsyrra satt på kyyti. Det såg så roligt ut så jag ritade en pilateckning av det sedan, lol.

AAARGGGHH Jag känner mig gå på högvarv! HAr bara druckit energidricka, ingen alkohol på en månad och även februari ska jag vara nykter, med undantag av sista februari. Det är skönt att vara nykter på lördagarna men man blir så överaktiv så man inte får sömn sedan ba.

Nåväääääääl din lilla kameeeeeell,,, känner mig lite SLÖÖÖÖER. E du SLÖÖÖÖER som man sade på 90-talet under ungdomens tider.

Tack och gonatt, din lilla bula-hatt!