En med glimten i ögat Oi! punk sång om Karis yrkis i mitten av 90-talet.

Alltså jag tycker cockney dialekt låter jätteroligt och jag skrattar fullt ofta just därför då man lyssnar någongång på någo Oi! band från England. Och kom att tänka på Karis yrkis, som var lite som en bladning av rockabilly och skinhead mentalitet, som engelsk arbetarklass möter Texas-mentalitet. Lite överdrivet, men va fan. Egentligen var det lite skinhead-aktigt i yrkis med arbetarklass mentalitet, oljiga händer och pilotrock och så men här har jag gjort yrkisschacki till fullfjädrade skinheads i denna låt, med glimten i ögat! För det ligger trots allt lite sanning i detta med den gamla hederliga yrkismentaliten i Karis på 90-talet. Eller snarare Grok har skrivit texten, men jag har lagt grunden.

Yrkis Skinheads

[Intro – gang chant, boots stompin', full volume, upprepa 3x] We're the Yrkis Skinheads – OI! We're the Yrkis Skinheads – OI! OI! OI! [Verse 1]

Down in Karis, at the old Yrkis school, Hairdresser birds lookin' mint, make the lads lose their cool Skinhead boys in bombers, 'ands filthy wiv black grease

Stäin, you better cut yer hair, or ya won't fit in the scene! Toyota Corolla revvin', Honda Monkey bringin' peace

[Chorus] Oi! Oi! Oi! – we're the Yrkis crew! Oi! Oi! Oi! – what ya gonna do?

Gymnasie toffs come yappin', all PC and bright We chuck 'em in the oil drum, roll 'em in the shite!

Oil and wood shavings – our own tar an' feathers, mate! Oi! Oi! Oi! – back to yer posh estate!

[Verse 2] Serendi on Fridays, Affes till the break of day Pints and proper singin', workin' class all the way They wander in from the fancy side, think they're so clever and grand But we got the grease and the gang – we'll make 'em understand

[Chorus – med gang shout] Oi! Oi! Oi! – 'ands up for the black oil! Oi! Oi! Oi! – fuck yer middle-class boil! Oil instead of tar, wood shavings for the feathers, see? Dump 'em in the Corolla, drop 'em off for tea! SKINHEAD! SKINHEAD! We're the Yrkis Skinheads! SKINHEAD! SKINHEAD! Oi! Oi! Oi! True through!

[Bridge / gang chant] 'Ey you little rich boy, 'ave a butcher's at us lot! We're Karis skinheads, rough, ready, and hot! No fancy degree, no suit, no tie Just oil in our veins and fire in our eye! SKINHEAD! SKINHEAD! Yrkis Skinheads forever, mate! SKINHEAD! SKINHEAD! That's our bleedin' state! (Oi! Oi! Oi! Oi! Oi!)

[Outro – beatet saktar ner, sen kaoset tar över] Yrkis Skinheads, that's the racket we play From the vocational yard to the end of the day Raise yer glass high, lads, to the old-school fight Oil an' shavings Oi! – every fuckin' night! (Sista sekunden: Svenkka skriker rakt ut, med garv i rösten)

Svenkka: Kyss fittan, Bääämsn!

Outro kaos till fadeout: (Hela gänget går bananas – skratt som exploderar, någon spottar ut öl, glas krossas mot golvet – krasch! – någon sparkar en stol i vägen) (Motorerna kickar in på en gång: Corollan vrålar till liv med gaspådrag och kallstart-brum, Honda Monkeyn hostar, sputtrar och puttrar igång på högvarv, däck skriker mot asfalten när nån gasar för hårt, en annan tutar ilsket, någon slänger en tom burk som rullar iväg med klingande ljud) (Över allt motorljud och skratt: gänget skriker i kör medan de springer ut mot parkeringen) Alla: Oi! Oi! Oi! – Yrkis forever, mate! Nån i bakgrunden (vrålar högt över kaoset): Vittu så stil! En annan jävel (direkt efter, vrålar ännu högre och garvande): Knäpp dig på pittn!

Jåå jag mindes en dröm jag drömde 2018 att jag var och studera i Karis gamla yrkis igen, det var 1996-97 eller nåt och det blev rast och jag och några yrkiskillar med just typ lippis, pilotrock och oljiga händer ville inte äta i matsalen i yrkis av någon anledning under lunchrasten, så vi beslutade att fara till Knäppen och äta då man fick någon god grillad kyckling med tacosås den dagen från Knäppen, så undrade jag om vi far med min bil-men det var nån av killarna som sa: Vi far me Tommens Corollan! Väldigt verklighetstrogen yrkisdröm! Jååå det fanns andra brudar i yrkis än frissalinjens brudar då jag var där, de var mestadels på kocklinjen, men de var junttiga jämfört med frissalinjens brudar, som var mera vildkattor av sig faktiskt. Så fanns det en brud i billinjen, en sådan brud som några fanatiker skulle kalla för en "pick me" antar jag. Såndän brud som nog var feminin till utseende men hade killiga intressen. Kocklinjens brudar var sådana, att sku de ha vart 30 år äldre 1995 sku de ha stått i ett skolkök och sagt typ HIPPIEN?! Jåå, de e såndäna långhåriga knarkare de!

Haha, och en annan låt med melodin vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg, som vi alltid hamna att sjunga och dansa i lekis 82-83. Och den var JÄTTEbarnslig hela sången och dansen!!

Titel: Vi äro tolerantingar – allt ifrån Raseborg[Refräng – sjung högt och självsäkert, med falsk ödmjukhet] Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! [Vers 1]

Vi kan vi kan – vara sååå inkluderande! Vi kan vi kan – ha pronouns i bio varje dag! Vi kan vi kan – säga "det är din sanning" högt och klart, men om du säger fel ord – då blir du direkt apart!

[Refräng igen] Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg!

Vers 2 – lista deras favoritsysslor, med sarkasm] Vi kan vi kan – skriva långa statusar om rättvisa, dela artiklar om privilegier och skam, vi kan vi kan – cancel:a dig om du skämtar fel, "det är våld" säger vi, medan vi blockar dig själv! Vi kan vi kan – ha "safe space" på varje fest, men om du inte håller med – ingen plats för dig här nest! Vi kan vi kan – virtue-signalera i varenda post, "ally" står på t-shirten, men hjärtat är kallt som frost! [Refräng – nu med extra patos] V

i äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! [Vers 3 – klimax med deras "tolerans"-metoder]

Vi kan vi kan – kräva ursäkt för saker från 1800-talet, vi kan vi kan – säga "du måste förstå vår smärta", men vår egen intolerans – den ser vi aldrig, nej nej! För vi är ju de goda – ni andra är problemet, se! Vi kan vi kan – ha debatt tills alla håller med, vi kan vi kan – kalla dig fascist om du frågar "men varför då?", vi kan vi kan – vara så öppna för alla slags identitet, så länge den passar in i vår lilla bubble – det är det! [Sista refräng – sjung långsamt och hotfullt, som om ni dansar runt en "cancel"-eld]

Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! Vi äro tolerantingar, allt ifrån Raseborg! Vi kan vi kan... (tystare) ...tåla allt som vi gillar, men om du inte gör det... då är du ute ur leken, lilla vän! (Och sen fade ut med falska applåder och "yaaay, vi är så progressiva!"-rop i bakgrunden)

Det har varit kallt, snöigt och mysigt nu hela januari! Vilket är bra då det kändes som att man gick mot väggen oktober-ända till julen. Det är liksom mörblått och mysigt ute då man går på kvällen bland granträd i Tallmo. Det är en känsla av Software skivan "Chip Meditation". Jåå, vi lyssna på ett stycke från Chip meditation faktiskt i Lärkkulla fredagen 28.1.1994. Samt på Jean Michel Jarre, Klaus Schulze och andra låtar, då vi sku ha lektion i studion men den var upptagen då, så under lektionen efter maten efter 12 så satt vi i ett klassrum och lyssna på en samlings dubbel-lp vid namn New Age Music. Det var första gången jag hörde Schulze då. Tänkte att jag måste definitivt bekanta mig mera med sådan musik i nåt skede. Men inte ännu under hela 1994. Sedan köpte jag Neptune Towers sommarn 1995 och börja lyssna på Avaruusromua i Radiomafia ja siitä se lähti. Riktig flytande meditativ synth och inte nåt trance alltså. Gammal 70-tals "Kosmische musik" etc. Som är trancedental musik på riktigt. Trance är bara kollektivitet, esson och sex har jag för mig. Killar som klär sig hintahtavasti och vackra men ytliga tjejer, typ. Snackar inte om folklig eurodance, men just ravepartyn osv.

Ett gammalt skämt: Vilka 3 saker behövs för att starta ett eurodance-band? En svart kille, en blondin och en synth!

Det har varit lite omvälvande här på sistone, men på ett positivt sätt dock. Går inte in på detalj här dock. Det kan vara bra med radiotystnad av strategiska skäl. Som då tyskarna gjorde en sista kraftig motattack december 1944 i väst då ingen hade förväntat sig det. Överrasknings-effekten gav inledande genombrott. Det föregicks också av radiotystnad. Det KAN vara en avledningsmanöver, men vet inte ännu. Jag kallar det metaforiskt för ödets makters avledningsmanöver om det verkar hända nåt positivt, men sedan gör det inte det ändå, eller om det händer sig att man satsar flr tillfället allt på en brud och det skuter sig och man ignorerat andra, mer lovande brudar.. Men låtom oss se. Det är dock kul att metaforiskt tänka militärstrategiskt. Men en sak är sann, vad jag försöker med kan mittiallt ge oväntade resultat, som en armé eller gerillaförband som överraskande erövrar några nyckelpositioner...

Och i övermorgon ska jag antagligen till hesa å köpa några skivor! Mysigt att fara till Levykauppa äx och kolla igenom skivor, så är det så nära var Spinefarm budjun var förrivärlden så det ger 1994 nostalgi juh! Det ska förresten, om det inte har redan kommit ut ett spel som man kan ladda ner vad jag förstod. Last Drop och det handlar om en jappe i Nykylä 1994. En fiktiv stad vad huvudpersonen bor i ett fiktivt typiskt finskt höghusområde och man kan föra tomflaskor till butiken, fara ut på krog, köra bil, fara till punttis å boda, ställa till med slagsmål etc. etc. etc. Och japparna ser PRECIS ut som 1994 och hela miljön också. Som hand i hanske ett spel för mig! Se på demon fast på youtube!

Huvudpersonen som man spelar heter Seppo och är en arbetslös kar med jävlar anamma mentalitet tydligen. Han ser ut som någon i min ålder 1994 lol. Skallighetskrans, mustasch och en blå farkkurock han har på sig. 1994 nostalgi verkligen!! Det ser så bra ut detta spel så jag tror nästan att jag länkar till demon på youtube! Haha, då han faller omkull med cykeln i början fick mig att tänka på en dröm där en puli cykla omkull och flög i slowmotion till skogs i gamla sandvägen till avstjälpningen, som jag drömde sommaren 1996! Och sedan direkt efter då han faller som en puli, uuöörrgh!! lol Copypasta: https://www.youtube.com/watch?v=K0FM42FjGE8

Och en sak skulle å va jävla stil! Å de e om någon sku laga "GTA DALLAS" Var man sku få vara J.R. Ewing! Det fan sku va legendariskt! Jåå han tog LSD mycket i tiderna läste jag. Då jag nämnde det åt en kompis så had han å hört det å sade att man ser de på honom typ, med ögon stora som tefat! Lol.

Jåå nu är det stil så satan då det är kallt! För i början av februari 1994 var det också jättekallt. Jag minns den andra februari 1994 då jag gick till Lärkkulla då det var soligt, liknande kyla som nu. Jag gick med farkkufoder-rock med såndänt vitt foder innantill, samt UTAN MÖSSA. För int va man barnslig å had mössa int lol.

Så just vid Korsningen vid Karisvägen och Centralgatan då jag gick på trottaren på högra sidan, då jag gick till Lärkkulla, så kommer det en liten blå japansk bil och stannar till vid korsningen. Det är en från Lärkkulla-studerandes bil och en såndän Patte, en annan som studerade i Lärkkulla såg på mig hastigt men hann inte moina då bilen for snart igen. Så lite tidigare, den första februari 1994, kom det 4 intressanta TV-program jag såg på och det var HUGO-peikko spelet, som jag såg på nästan bara för att Taru Valkeanpää, juontajan, var iögonfallande vacker, samt att det kom Gremlins 2 den dagen rätt tidigt på kvällen. Och så kom Konstan Pylkkerö typ direkt efter och efter Konstan pylkkerö kom det en tvådelad UFO-serie som var spännande.

Sedan den tredje februari 1994 så for vi på kaffe från Lärkkulla jag och 3 andra. Det var JÄTTEKALLT och solen lyste. Så var det en som klaga på att de e kallt då vi gick till bilen då i Lärkkulla gården. Så sade den andra bara: Tänk på en varm kopp kaffe! Vi talade sedan om bla King Diamond då vi va i Simpukka å rökte å drack kaffe. En utav dom jag var på kaffe med då så minns jag hösten 1993 då han satt vid en bänk i Lärkkulla och rökte en Camel. Så tog han en direkt efter han rökte färdigt den första Camelen en till Camel från sina mjuka ask Camel och mumla nåt om att han måst ha en till, "för jag har rikit himo idag!" Och så tände han och rökte även den. Det var en från Lärkkulla som rökte nortti. Och så bruka han va på Sverige-kryssning och då köpte han alltid hem en limpa John Silver, som ju är en stark svensk tobakssort man inte får från Finland. Han såg ut som en stereotyp hippie och han sade att tullen alltid tar in honom för inspektion då han kommer från Sverigekryssning, lol. Han sade åt mig i affes engång då jag var där januari 1995 och spela, inte drack, men han var där på kalja. Han frågade mig: Vill du ha en cigarett? Och bjöd en nortti åt mig. Det påminner mig om en dröm då en såndän Patte från Grankulla var i Karis och studerade i yrkis. Jag drömde att jag satt vid bänken vid Köpmansgatan vid bankhörnet med honom å doka. Så tog han fram en norttiask och frågade mig i drömmen: Vill du ha en norttare?

Jag hoppar lite till 31.1.1994 för då drömde jag nåt om Karis vattentorn och något om att jag gick på konstiga stigar vid Läppträsket. Jag tänkte på Burzum låten "Stemmen fra tårnet" då jag vaknade. Rösten från tornet.

Sedan vaknade jag.

Och efter lite över en vecka ska jag börja dricka Kiwilimppare om kvällarna igen, då jag gjorde så också i början till mitten av februari 1994! Jag har ju beställt såndän Kalle Sprätt Kiwilimppare redan för det syftet. För det ska så långt som möjligt vara PRECIS så, som det var februari 1994! Vilket är bra då vinterolympiaden börjar snart och det var vinterolympiad också februari 1994 :)

Och sommaren 1996 drömde jag en rolig dröm om att Elomaa ska tvätta sin flint! Och sedan såg jag på en jätterolig svensk komedi vid namn Drömkåken sommarne 1996. Det ingick en gammal typ 90 årig impotent gobbe med rollator i filmen, som var en moralfarbror och kyttade alltid efter grannarna fullt med orolig min. Så drömde huvudpersonenm, en medelålders gobbe, att det höll på att bli knas med grannkvinnan han hade flirtat med. Alltså knas i hans sovrum, där de var tillsammans i sängen och de höll på att hetta till- Så stod mittiallt den impotenta gamla moralgobben vid dörren till hans sovrum med rollatorn och ringde på rollatorns klocka *klingeling-pling* så sade han med låg ynklig röst och oroligt tonläge nejnejnejnejnejnejnejnejnej! då de höll alltså på att bli knas. Så vaknade han med ett ryck efter drömmen! hahaha.

Det var en gammal gobbe i K-Market i december som sade åt kassaneitin: Ja sitten lääkäri määräs norttia mulle! på skämt. Så köpte han också en norttiask. Kassabruden skratta litet.

Löjlig vallfärd till okänds grav! Samt något om rolig brudhumor etc.

Alltså ibland blir man paff. Det är en fb-kompis, en kvinnlig som jag faktiskt varit på dejt med, som har satt ut foton på sig själv där hon har vallfärdat till en artists grav och vattnar blommorna där på graven omsorgsfullt med en blomvattnare, allts såndäna vatokannor som finns i varje gravgård och som brukar användas inom trädgårdsskötsel. Såndäna i plast liksom. Det var en norsk artist som omkom 2004 då han gick vilse i en snöstorm uppe i fjället. Det var någon som sade att han betedde sig väldigt dumt, att varje norrman känner till något som heter fjell-vett tror jag, eller något liknande och det är att kolla väderraporterna noga och vara bra utrustad och aldrig gå till fjälls innan man kollat väderraporter och så. Jag säger varken bu eller bä, det var någon som ba sa så, och mitt inlägg går inte ut på att skälla på honom eller något-bara att jag är paff över hur naivt fullvuxna människor kan bära sig åt, då man vallfärdar till hans grav i Norge från Finland och omsorgsfullt och ömt är där och typ vattnar blommorna och putsar gravplätten och så. Det är inte bara naivt och idoldyrkan. Det är liksom att man tar en sorg, en börda, att bära på-fast man inte var anhörig eller vän.

Alltså jag kan förstå att man hälsar på nåns grav om det är en anhörig eller vän. Men då det är fråga om en helt okänd människa personligen för personen, som aldrig har sett honom på riktigt eller talat med honom-så blir det ju idoldyrkan, vilket är väldigt barnsligt. Det känns ju helt creepy i mina ögon! Han som omkom skulle inte ha tyckt om det och skulle förmodligen ha sett det som creepy, och hans anhöriga tycker förmodligen likadant. Heh, det måste vara nolot sedan om de vaknar upp till insikten, alltså de som vallfärdar till hans grav, och inser att de behandlat en främlings grav som en sorts personlig helgedom. Och deras IDOL skulle ha bara blitt arga på dem, lol. Som det var en folkisbrud för jättelänge sedan då vi talade musik och jag nämnde att Lemmy blev arg på någon som ville intervjua honom i Finland-så sade hon typ "Voi nej! De sku va sååååå nolot om ens idol skulle bli sur på en!" Jag blev förvånad över att hon såg Lemmy som en idol och hur hon tänkte att det sku vara "nolot", men sa ingenting åt henne-då hon var vänligt inställd till mig trots allt. Jåå, vi satt i Serendi då den gången. Hon digga vad jag vet inte det bandet som jappen frös ihjäl i snöstorm, ett band vid namn Windir alltså.

Undergrounden borde ju ha varit fri från idoler! Det är en helt annan sak med intressanta människor man kan ta intryck av i tankevärld och så -intressanta människor med intressanta tankar-visst, men IDOLER?! Nej, det förstod jag mig på senast som typ 14. Det ska mera va att man kan sitta och dricka öl på gatunivå med någon typ som har nåt intressant att komma med, men inte göra någon till idol. Jag tycker det såg jättefjantigt ut där hon står med en öm min på sig med blomvattnaren i högsta hugg vid hans grav! Hehehe, en pilateckning skulle vara att han tagit upp sig ur graven som en zombie, springer iväg och ropar hjäälp! Rädda mig från dedär galningarna!! -och alla vallfärdar fans sku springa efter honom i full extas.

Man känner liksom myötähäpeää då man ser bilden.

Jag har aldrig hört en enda Windir-låt, men känt till bandet sedan 1999. Men har aldrig vart intresserat att ens på misstag lyssna på det. Det finns så många band, man kan inte och har inte tid att bekanta sig med alla.

Denna kvinna har nog ghostat mig några gånger och varit ledsen att hon gjort det, ghostat mig igen och sådär har det fortgått. Så evighetslånade hon en bok av mig. Så nog kan jag lite tycka att hon är fjantig som vallfärdar til den graven och står där som en fjant med blomvattnaren i handen vid hans grav. Inte skriver jag ju vem det är eller vad hon heter eller var hon bor, så inte outtar jag henne precis. Skriver inte heller negativt om folk som jag inte är minsta lilla arga på, och inte är jag ens förargad på henne-men ghostar man vartannat, vill träffas vartannat och sedan springer iväg med någon annan kar och evighetslånar böcker så skriver jag detta med gott samvete. Och så beter sig en kvinna som är 40+ Man sku förstå om det är någon som är i puberteten, men detta är en mogen kvinna, lol.

Det var en folkisbrud som jag blev bekant med och som jag började kalla för "Jaruzelski" och som också hade en patetisk idoldyrkan av just den samma Windir-jappen. Hon sa att av alla människor skulle hon helst vilja träffa honom och tala med honom (han hade omkommit då cirka fem år tidigare) Det är lite komiskt då båda brudarna lite påminner till utseendet och har samma liksom kalla och tomma vibbar och utstrålning då man står bredvid dem. Jaruzelski var dock värre, men de hade faktiskt samma vibbar och påminde om varandra till utseende.

Låtom mig berätta om denna Jaruzelski. Men först ska jag berätta vad hon var en metafor för. Det var på det lilla sättet att Solidarnosc i Polen var det första fria fackförbundet i öststaterna, sedan 1980 inverkade det på allt i polen. Så att Polen blev den friaste öststaten då, med lättad censur etc och mer personliga friheter och så. En känsla som påminde om Pragvåren i Tjeckoslovakien 1968. I kontrast till gråblek sovjet-socialism. Under Pragvåremn 1968 försökte man ändra systemet i Tjeckoslovakien och det blev mycket friare där. Det tyckte inte sovjet om och de invaderade landet för enligt Breznjevdoktrinen är det varje socialistisk stats plikt och skyldighet att ingripa om socialismen är hotad i ett annat socialistiskt land. Så de satte igång en "normaliseringsprocess" i Tjeckoslovakien och det blev åter igen en grå typisk öststat utan några icke-konformistiska äventyr.

Tjeckoslovakien invaderades alltså, och utländskt pansar slog ner Pragvåren.

Med Polen och Solidarnosc var det på det lilla sättet, att man inbördes beslutade att slå till, för att man fruktade en sovjetisk invasion, och att de skulle alltså tillämpa Breznjevdoktrinen igen en gång. Men denna gång var det så att Jaruzelski proklamerade på egen hand undantagstillstånd i Polsk TV 13.12.1981. Och sedan slog kravallpolis och militär ner Solidarnosc och gjorde Polen igen till en grå lydstat till Sovjet.

Hur tillämpar jag detta att Jaruzelski proklamerade undantagstillstånd, på denna brud då?

Jo, såhär: Hon var först kompis med mig och en annan typ. Men sedan då hon märkte trycket från sin klass flickor, eller huvuddelen av dem, och fruktade att hon skulle bli mobbad och utfryst (eventuell militär intervention från sovjetiskt håll, metaforiskt sätt) så slutade hon att vara kompis med mig (och en annan kille) Och det märkte man helt klart och tydligt. Först umgicks hon med oss och var kompis, men sedan så började hon klart och tydligt undvika oss mittiallt. Den andra killen märkte det också. Han sa också att hon var först helt okej, men "Sen hände de någo!" Som han sade ordagrant. Det var inte något att hon inte kunde vara kompis med killar, för hon var kompis med tex. en kille från Bulgarien.

Hon blev sur och undvikande. Sedan då terminen tog slut och hon flyttade från Karis så skickade jag ett mail och undrade varför hon blev så konstig? Så sade hon ordagrant att det berodde väl på att vad de andra flickorna skulle säga. .. etten pahoittais heidän mieliään..en tiedä. Hon skrev förvisso också Pahoittelen jos itse olen käyttäynyt huonosti. Det passar också på Jaruzelski, som såg sig tvungen att införa undantagstillstånd under hot om Sovjetisk invasion, men egentligen inte ville göra det. Detta var metaforiskt PRECIS som då Jaruzelski införde undantagstillstånd i Polen och kväste Solidarnosc! I slutet av detta inlägg så sätter jag början av Jaruzelskis tal där han proklamerar undantagstillstånd i polsk TV 13.12.1981 klockan 8 på morgonen. Samt hur det såg ut i hennes psyke då hon slog ner sin egen toleranta sida (Solidarnosc) samt frös ut mig, metaforiskt att hon skickade kravallpolis och militär på mig med (metaforiska) batongslag och tårgas.

Hehe, hon sade också att tolerans är viktigt! Det är konstigt hur de "toleranta" ofta är de som är intoleranta konformister. Här såg man det igen. Minns jag rätt så sade hon också att världsfred är bra eller nåt liknande. Säger HON, som införde undantagstillstånd! Lol. Det är tragiskt att hon använde sig (metaforiskt) av kravallpolis och militär för att slå ner vänskapen mellan oss och för att kväsa hennes på riktigt toleranta sida. De andra brudarna ville att hon skulle bli som dom, och inte vara tolerant och vara kaveri med mig och den andra killen. Det jämför jag med att Sovjet ville att nog Polen också skulle vara en gråblek öststat utan några tendenser till mer frihetligt tänkande.

Nu lite roligare saker! Jag var i Tokmanni för några dagar sedan för att köpa lite jordnötter av ett sånt märke man till min kännedom bara får i Tokmanni. Där var det då jag kom till kassan ett gäng på typ fyra kvinnor och en av deras gobbar och 3 ongar. De var roliga brudar. Det var någo stora chokladpaket där och ena brudn talade nåt om att de bra med choklad! Så låtsades hon börja kasta på de andra som var i gänget, chokladpaket på dem. Ena av brudarna kommenterar: Hon kastar choklad på oss! Det var väldigt liksom "hupsut" och roligt på nåt sätt. Det blev en munter stämning där i kassakön, fast jag inte alls kände dom. Och det var vackra kvinnor, inga surkärringar.

Brudar kan ha en väldigt liksom rento och "hupsu" humor som gör att det kan bli väldigt munter. Inte lika grotesk humor och pang på som karar ofta, fast det också är roligt iofs. Men brudhumorn är just sådär "hupsu" och väldigt rento på ett annat sätt. Stämningen blir liksom lätt men rätt munter. Brudar kan vara väldigt roliga av sig på just det sättet, då deras steel-face faller av, som de kan bära då karar är i närheten, som är iofs förståelig då de får inviter hela tiden stup ikvarten. Men lättar bruden på steel-facet så kan det bli väldigt munter stämning. Just som jag blev vittne till vid Tokmannis kassa för några dagar sedan. Bruden svingade med chokladpaketen mot deras håll och "Hon kastar choklad på oss!" Liksom hupsut och väldigt muntert på ett väldigt lättsamt sätt. Det var roligt, och alla var liksom lättfullt glada och muntra där. Det behövs mera såndänt spontant roligt i detta land!

Det var kväll då det hände och jag började tänka bara spontant på en sak. Då jag kom ihåg drömmen jag drömde 1986 att jag morsan, några kompisar och några andra, vuxna som barn, åkade pulka i grannens gård en snöig och vintrig kväll, så tyckte ja att någo vinka till inne i vår bil, på våran gård, och då ja sa: Ja tyckte att de var någo som vinkade inne i bilen! Och morsan sa: Så tyckte ja också! Att det var typ nåt UFO-aktigt eller annat paranormalt som manifesterade sig på det sättet.

Jag fick för mig igår att det sku vara mysigt att vara i nån pulkbacka med en 10-15 personer, och de flesta av dem sku vara brudar och det sku vara kväll, minusgrader, mörkt och mysigt. Och vi sku ha kaffe, varm saft i termosar och bulla och smörgåsar med och sitta vid en brasa och ha paus från pulkåkandet. Det skulle vara en familjär stämning och så mittiallt skulle det hända nåt smått paranormalt där. Vi skulle alla se ett UFO eller en lysande skepnad eller något som skulle sväva över skogsranden 100 meter bort. Det skulle vara liksom mys-kusligt! Kom att tänka på hur mys-kuslig en sådan situation skulle vara :) Jag tror nästan att jag låter Grok måla en målning av en sådan situation!

Här är ett tal av vad denna VNF-Jaruzelski som jag hade att göra med. Detta skulle vara hennes TV-tal. Som Jaruzelskis bara att det gäller att hon inför undantagstllstånd mot hennes på riktigt toleranta sida etc.

God morgon.

Detta är en dramatisk stund i min historia.

Vår gemensamma värld – den där vänskap och öppenhet var möjlig – har hamnat på randen till avgrunden. Det vi byggt tillsammans genom åren – de små stunderna, skratten, meddelandena – håller på att rasa samman. Linjer av smärtsamma splittringar går genom varje grupp, varje fest, varje chatt. Det som skapats av många händer – tillit, acceptans, gemenskap – håller på att förvandlas till ruiner. Detta är resultatet av många månaders ansträngningar… men också av många månaders tryck.

Trycket från er – de andra – har blivit outhärdligt. Ni som viskade, ni som skickade blickar, ni som skrev i grupper utan mig men om mig: 'Hon hänger ju alltid med honom nu', 'Det är lite konstigt va?', 'Hon borde veta sin plats'. Detta tryck skapade en fara vars verkliga karaktär och allvar fortfarande inte förstås fullt ut överallt. Detta är en process av sönderfall. Jag kunde inte längre se någon annan utväg. Denna slutsats är oundviklig om man ärligt ställer sig frågorna: Vart var vi på väg? Skulle vi offra hela vår acceptans för en enda vänskap? Skulle vi riskera att hela kretsen splittras i kaos? Nej. Det fanns ingen annan väg.

Därför har jag, efter samråd med de krafter som skyddar stabiliteten, beslutat att införa undantagstillstånd.

Från och med nu träder militärlagar i kraft. Jag fruktar att om jag inte agerar nu, kommer en fullskalig invasion av Språk och Turismlinjes fulla kraft att svepa in över oss. Ni vet vilka jag menar: de som redan står vid gränserna med hela sin armé av blickar, viskningar och uteslutningar, redo att utnyttja min svaghet, redo att krossa allt som är kvar av vår gemenskap, att invadera och ockupera varje chatt, varje fest, varje tanke om vänskap med honom. Därför har jag kallat in militären. Kravallpolis och pansarvagnar rullar ut för att upprätthålla ordning. De kväver alla demonstrationer som hotar stabiliteten. De arresterar tankar som utmanar den nya verkligheten. Censuren är påslagen. Alla meddelanden som riskerar att utlösa kaos suddas ut. Utegångsförbud gäller efter klockan 22. Jag gör detta för att skydda det lilla som finns kvar av vår acceptans, vår plats i kretsen, vår trygghet. För att förhindra att den fullskaliga invasionen blir verklighet. För att undvika att vi alla förlorar allt. Detta är ingen kupp… det är ett nödvändigt ingripande för att rädda det som är viktigt. Jag vädjar till er: håll lugnet. Ha förtroende. Offra lite av er vanliga frihet för det gemensamma bästa. Vi måste visa att vi är värda vår egen gemenskap. Vi måste bevisa att vi är värda att inte bli utfrysta.



Här är början på talet då (metaforiskt) hon proklamerar undantagstillståndet i TV

Och här syns tragedin av hennes undantagstillstånd i hela dess omfattning:

Och slutligen, detta är vad Grok producerade som beskriver dendär mys-kusliga känslan med kvällig och vintrig pulkbacka med snygga brudar och varm dricka, bulla och smörgåsar och nåt paranormalt som är på väg att att ses. Där sku man vara liksom med. Liksom man har drömt nåt liknande någongång. Kvinnlig energi, varm dricka, kvällig mys och nåt paranormalt som hållerpå att ske :) Mys-kuslighet verkligen.

Jag beställde förresten såndän Kalle Sprätt-Kiwilimppare, nu då jag druckit det varje i början på februari sedan 2002 och det är mysigt då det är som i början av februari 1994 då jag bruka köpa Kiwilimppare från närbudjun, och denna kiwilimppare smakar precis som den! Jag tycker att det är mysigt att det varje i början av februari ska vara så långt som det är möjligt precis så, som det var februari 1994! För det är mysigt och livet var ett oskrivet blad då. Ett limbo efter högis-men man hade inte facit i hand och potentialen upplevde man var där-fast det var introspektivt då-men ett nödvändigt sådant. Jag hoppas det blir jättekallt då, för det var jättekallt också första delen av februari 1994.

Årskrönika 2025.

Jag tänkte att jag sku gå lite igenom det förra skitåret, som dessvärre blev ett stagnationsår i mitt personliga liv, trots att jag kämpade och försökte, utan att alltså vifta med någon form av martyrkort. Jag konstaterar bara faktum att 2025 blev ett stagnationsår fastän jag försökte mitt allra bästa och lite till. Nåväl-det att man försöker och inte hukar sig inför ödets stormar sådär bara innebär att man är en krigare. Om det är typ 70% upp till en själv, så kan det mycket väl ändå gå fel om ödet eller vad det är utgör resten 30% '

Januari.

Det hände inget av vikt under januari. Jag tog en liten promenad i kvarteret 11.1 och då jag kom tillbaka så var det två snutbilar vid en trappa i mitt hus. Och en granne skvallra att dom knarkar och är påverkade, alltså några andra grannar, som flyttade sedan. Snuten var alltså hos dem. Vad vet jag-hade inte något otalt med dem. Lämnar man folk ifred, brukar folk också lämna en själv ifred.

18.1 på lördagen var jag i hesa å köpa skivor, köpte bla Pandemonium och Mystifier, skivor från 1993 och 1994, så det var äkta 90's meininki. I en skivbutik var jag var så var det precis 90-talsmeininki. Föräljarn satt å drack öl med några kompisar där som också satt och drack öl och de talade om nån bekant som bara för att provocera på varenda keikka han var i sade "Vitun homo!" åt okända människor, så fick han stryk till slut av någon. Och de sade att de gissade att det skulle gå så för honom! Det var roligt att lyssna på deras diskussion medan jag hittade intressanta skivor där på samma gång. Det var precis som att kliva in i 90-talet då man kom till den butiken! Och i dessa woke-tider ännu till!

Februari

Det var långtråkigt. Så långtråkigt så det inte går att skriva om något.

Mars

Jag for till Evalds några veckoslut i början av mars och det var helt mysigt. Men inget av vikt hände precis.

April.

Jag tänkte inför våren att jag återigen ska bli aktiv i dejtingapparna och tänkte positivt att nu ska de låsa i år nog! Då ifjolåret losa med och jag hade en brud första halvåret då.

Jag var flunssig då kring dessa tider, typ andra veckan i april. Jag började bli aktiv i dejtingapparna igen. Men det var som om ödets makter skicka en propaganda-attack åt mig från allra första början, i syfte att försöka få mig ur balans. Det hände en väldigt creepy sak. Låt mig förklara..

Jag hade lagat en väldigt positiv profil åt mig. Skrev att 48 going on 31-let's prove age is just a number. Jag började så, skrev att jag är ungdomlig och sedan till slut "Hyvää päivänjatkoa juuri sinulle! :)" Och det provocera ju en obalanserad individ bigtime...

Det är ju så, att som kar kan man inte va nirsoger i dejtingsajter, man måste swicha alla till höger för att få någon chans. Sedan kan man lämna bort matcher som man inte tycker att man synkkar med i efterskott. Det sparar mycket tid också.

Så jag gjorde så. Hade inga ålderspreferenser heller, för det går inte som kar i dejtingappar heller. Jag hade tydligen swischat någon 29 årig kärring åt höger som jag inte ens såg, då man som kar ju måste swischa allt till höger. Jag såg bara på morgonen att någon hade skickat ett meddelande i FB-dating och det var just hon.

Hon hade på ett väldigt creepy sätt tagit en screenshot av min profilbild, skickat min profilbild åt mig. Och under den skrev hon såhär:

Ditt utseende och hobbies får dig inte att se ut som en 30-åring. Du söker yngre kvinnor för att du har ålderskris då du har hittat en rynka i din röv

Alltså, en vilt främmande människa drar sådana slutsatser. För det första stämde det inte alls-och för det andra så vad skulle det ha haft för skillnad om det stämt? Folk har olika kriterier. Hon lider inte bara av ålddersskillnadofobi, hon tycks även vara en ren sadist. Kanske har hon också psykopatisk personlighetsstörning, och är mycket agressiv. Hon förde osökt tankarna till dendära knivdråpar-kvinnan i Pojo februari förra året. På samma gång verkar hon vara en woke-kukkahattu, joka vetää hernet nenään kaikesta och känner sig kränkt-för just woke-kukkahattun brukar ha fördomar om män som har yngre kvinnor till partners. Som det var en svensk woke-kukkahattu som spydde ut sina fördomar om att äldre män har yngre kvinnor som partners, och så såg jag in i hennes profil och där var det en prideflagga och så stod det under den "Det är ok att älska vem man vill" Liksom what? Hur märker inte sådana sitt eget hyckleri och dubbelstandarder?! Det är just ett praktexemepel på selektiv tolerans, eller PK-pseudotolerans. De märker inte själva att Kejsaren är naken, och att de stup i ett trampar i klaveret. Sådär går det då man lämnar bort logiken, och enbart tänker med känslor. Det blir liksom helt ding-dong kukkuluuruu jättekonstig och UFO-aktig irrationell smörja då av alltsammans. Och dom tror sig vara jättebra och moraliskt överlägsna individer.

Sedan så skrev jag tillbaka att hon förmodligen spyr ut sitt eget illamående på mig, och det säger mycket mer om henne än det säger om mig att hon skrev helt oprovocerat detta åt mig. Och liknande saker. Hon tog bort sin match sedan utan att svara-som fegisar ju gör-de spyr ut galla och så flyr de, då de inte tål några motargument, och inte KAN argumentera emot heller.

Jag tog reda på vad det var för en människa, för jag vill inte lämna saker osagda, speciellt om man helt oprovocerat och på ett jätte-orättvist sätt spyr ut hatstorm mot mig, som var helt oskyldig och hade aldrig gjort eller sagt något illa åt henne. Jag fann henne snabbt i FB och skrev ett långt brev åt henne, men inte svarade hon aldrig naturligtvis inte. Så anmälde jag hennes beteende till FB-administrationen, men inte gjorde de såkart något. Jag funderade också på att ta till juridiska åtgärder, men efter jag talat med en som vet mycket om juridik så sade han att detta knappast skulle leda någon vart, så jag lät det vara.

Såg sedan på vad hon hade skrivit i FB, skrivit och kommenterat. Det framkom att hon hade fått stryk, stryk och åter stryk under hela sin uppväxttid, vilket iofs är tragiskt. Men det har jag aldrig förstått mig på, att man för detta trauma vidare och sedan ger sig på helt oskyldiga människor! Det tyder på en djup neuros.

Det är samma fenomen som man rätt ofta stöter på, att de som har blivit mobbade, sedan mittiallt själva är mobbare och mobbar helt oskyldiga människor, som aldrig sagt eller gjort något illa åt dem! Var är rättvisan i det? Var är det ädla beteendet i det? Ingenstans. Det är så sluskigt,oädelt och orättvist som det bara går att bli. Hur kan man bete sig så irrationellt, att man själv börjar ge sig på oskyldiga människor? Jag kan förstå om man vill hämnas på sina plågoandar, ur ett logiskt perspektiv, men att ge sig på oskyldiga? Hur jävla ding-dong får man bli!?

Nu fittades somliga med mig då jag var på sjuan nog. Men inte fan utvecklade jag något hat mot helt oskyldiga människor!! Tvärtom- rent taktiskt så är det bästa man kan göra, att skaffa sig mäktiga allierade. Inte att själv börja fittas med oskyldiga människor!

Och för det andra är jag inte minsta lilla arg mera på något som hände i sjuan i högis, som många är. Det var så längesedan och alla fittades ju med alla i högis ändå! Det var systemets fel som satt oss i högis, först och främst. Dessutom härdade det mig och verka karaktärsdanande. Jag började förstå och se igenom systememts skenhelighet och hyckleri och att man säger en sak men menar en annan etc. Något som jag aldrig heller har förstått mig på.

På tal om vad hon skrev i FB ännu. Hon skrev att samhället blir mer humant, vilket är bra. Då flinade jag skitit och högt här hemma för mig själv. Säger HON, en sadist, som på ett jätteorättvist sätt betedde sig ohumant mot mig! lol. Jag hoppas verkligen att hon aldrig får några egna barn, för då kommer hon antagligen att slå dem och föra traumat vidare. Somliga människor ska inte ha några barn.

Och hon gick på mitt utseende. Då gåtr jag också på hennes. Alltså, i hennes profilbikd så ser hon ju ut som en clown. Sminket är ditsmetat runt ögonen bara slarvigt. Hennes löppar ser ut som en clowns läppar. De är för stora och fulla med löppstift, och till på köpet har hon ett självgott flin, som gör att hon ser ännu mera ut som en clown, lol. Stora läppar kan se bra ut också, men sannerligen gör det inte det hos henne. Hon är i mitt tycker int alls snygg-förvisso blir kvinnor automatiskt oattraktiva i mina ögon om de beter sig otrevligt.

Jag tog inte till mig vad hon skrev i sig. Men det att hon led av åldersskillnadofobi samt att hon helt oprovocerat och på ett väldigt orättvist sätt attackerade mig, gjorde mig arg och upprörd. Är det inte kristna kukkahattun, så är det woke-kukkahattun som ska alltid försöka förstöra allt som är roligt och positivt.'

Hon har en djup neuros och är rimligtvis en sadist.Men det följer ändå ett mer samhälleligt mönster detta. Utan att ta parti för nåndera sidan, varken liberala eller konservativa, så kommer detta med att unga kvinnor visar fuck, talar om röv och annat dylikt språk åt oskyldiga människor, från nyvänstern/liberalismen/demokraterna i USA. Det har jag och många andra märkt.För de tror sig vara tuffa och "starka kvinnor" då de gör det-vilket blir tillika väldigt skrattretande, då de bara följer helt slaviskt ett annat narrativ-att unga kvinnor ska typ tävla med varandra om hur elaka och känslokalla och oempatiska de kan vara åt karar. Det blir liksom så patetiskt-de försöker vara tuffa och coola, men blir bara undergivna då de just visar fuck, är väldigt arroganta och känslokalla och skäller på karar. Alltså det är ett tecken på konformism och undergivenhet, fast de väl tror tvärtom. Och media tar inte upp detta alls. Då media ser dom att de hör till "de snälla" (liberaler, demokrater) så får de härja bäst de vill på just detta sätt. Nyvänstern, liberarer och demokraterna i USA brukar vara de människor som lider av åldersskillnadofobi, om mannnen är äldre i ett förhållande.Den gamla marxism-leninismen ala Sovjet innan Gorbatjov har däremot aldrig blivit associerat med åldersskillnadofobi och hat mot män i allmänhet.

Visst finns det tvärtom hos de konservativa som säger att kvinnans plats är vid spisen och sådant-men de får mycket mera upmärksamhet, medan liberala/demokratkvinnors allmänna mansförakt får nästan noll uppmärksamhet. Det beror också mycket på att andra sidan inte är lika känslig och inte galar på om precis allt. Man tycker typ som jag att det är skrattretande och patetiskt då de tror sig vara tuffa och coola och gör så-och bojkottar dylika kvinnor helt och hållet.

Och detta med att man börjar hata alla karar för att en eller några karar har behandlat en dåligt, så är ungefär lika logiskt som om att man skulle börja hata alla feta gobbar med Karjala-lippis för att en fet gobbe med Karjala-lippis har kilat förbi en i kön till glasskiosken. M.a.o. helt jävla förvirrat! Det samma gäller naturligtvis också omvänt, för kvinnohat.

Men, kvinnan som skrev detta åt mig är pipi. Hon lider förmodligen av en neuros och är antagligen en sadist, och det är sjukt nog. Hon borde söka hjälp istället för att angripa oskyldiga människor! Psykedelisk eller jungiansk terapi skulle hon behöva.

Nåväl. Nog om henne.

Under långfredagen så drack jag två påsköl ute i sandgropen en vårig kväll. Det var mysigt. Så var det på påsklördagen Affes-kväll i Clubben och det var jätteroligt att fara dit med några kompisar och se på en massa snygga brudar.

Andra delen av april var kylig. Vappen var kylig och dyster. Jag borde ha farit till Evalds åtminstone men satt hemma och drack lonkero.

Dessutom, på tal om sadisten; Jag hade inte skrivit att jag ser ut som en 30-åring. Jag hade skrivit att jag känner mig som en sådan. Men hon är gälin. Inte angriper man oskyldiga människor sådär annars.

Maj Jag dejtade en brud från Kyrkslätt och det såg helt positivt ut först. Hon kom till Karis och vi for till Rullarsböle och sedan till Shell på kaffe och hon skrev sedan att hoppas vi kan mötas regelbundet för hon tycker om sex och vill ha det regelbundet. Jag sade att självklart kan vi det! Sedan hittade hon nästan direkt efter en annan kar. Men hon ghostade inte mig, hon skrev helt ärligt som det var-vilket var jättebra. Jag önskade henne allt gott, inget mer med det. Men jag var oskyldig med alibi till detta att det inte blev till något--jag försökte, men ödets stormar ville annorlunda.

Sedan for jag med dejt med en annan brud till Sello Köpcenter. Det var helt ok och hon kysste mig vid första dejten. Men det var något som inte riktigt matchade. Jag var inte attraherad av henne helt enkelt. Personkemin fanns inte där liksom.

Juni. Jag var hos bruden i Nummela.Sedan hittade hon en annan kort efter och jag var lite avslappnad pg.a. det, för jag tyckte hon inte var så snygg. Vi var faktiskt i Raseborgs ruiner tillsammans också-men jag vet inte vad det var-men hon var inte attraktiv i mina ögon.

Jag hade dessutom börjat alltmer märka en grannbrud, mer om henne senare. Jag tänkte att de sku vara bättre att få en jättesnygg brud och inte nöja sig med någon som man inte tycker är attraktiv.

Veckan innan midsommar stannade snutarna mig då jag körde ute i stan och sa att dom gjorde rutinprov och jag fick ta blåstest. Sedan for han in i maijan med mitt körkort, kom tillbaka efter två minuter och sa "Kaikki kunnossa" Jag frågade om jag hade misstänksam körstil eller något? Så sade han att nä inte egentligen, men han fick bara för sig att det kan vara något med dendär Volvon! Såg jag bäng ut då jag kom körande eller vad, haha. Jag var lite nojig då maijan mittiallt kom emot på Malmgatan och ännu nojigare då jag såg i spegeln att den kom bakom sedan vid högis och satte på blinkarna och stoppade mig. Innan de satt på blinkarna och då jag såg snutbilen som närmade sig via spegeln så tänkte jag såhär: Dedär kan int va ute efter nån annan än mig! Jag började fundera på advokater redan, lol.

Sedan for jag hem och såg på The Birds-filmen. Jag såg också på Psyko ettan vid samma tider, en film jag senast såg på 6.1.1993.

Sedan for jag till Vasa till morbror, ena kusinen och hennes familj. Jag körde upp föräldrarna dit alltså då också. Kusinens två-åriga barn dreglade på mig då de lekte och hade roligt och vi alla vuxna fick Corona! Morbror, hans fru, två av mina kusiner, jag, morsan, farsan, fick alla Corona! Det var lite överraskande, men både jag och farsan tog coronatest och det visade positivt. Jag tyckte också det var lite hårdare flunssa med stark snuva, halsont, feber, värk i nackmuskler, konstiga känningar som små strömstötar i hud och muskler samt ömma ögonbollar då man rörde dem. Och jag körde hem i full corona och föräldrarna också alltså. Jag nös och hade mig och föräldrarna fick naturligtvis smitta.

Men vi pausade två gånger. Ena gången i ett cafë vid namn Kahvimylly. Det var första juli. Så nu kommer vad som hände under juli månad.

Vid Kahvimylly kom det en ambulans in vändande till parkeringen. En stor modern ambulans. Det kom ut en snygg brud och det kom ut en annan brud, inte lika snygg och lite knubbigare, men snygg likväl. Då jag gick till bilen med morsan så såg jag åt vänster var ena bruden stod och såg på henne och hon såg tillbaka och smajlade lite. Det är roligt med snygga brudar. Och det är taktik att se på den mindre snygga bruden och försöka snabbcharma på henne, då man har mera potentiell chans på henne än den snyggare bruden, tänkte jag där och då.

Sedan kände jag mig rätt färdig. Vi pausade i en annan plats och jag tog en Burana mot värken i nackmusklerna och en stor hamburgare. Jag blev då mycket piggare och orka köra hem till Karis hur bra som helst.

Det kändes jätteskönt att komma hem. Jag frös som fan på natten sedan så hade feber fast jag inte mätte den. Farsan mätte den och det var 38.8 han hade och jag kan ha haft något liknande. Men det var roligt att ha corona, för detr var lite omväxling´, och den klingade bort på en 4 dagar totalt. Det enda som kvarstod under en vecka var små störningar i smak och luktsinne-då jag åt gläbä så kändes det bara som om jag åt kall is. Men det försvann det också på typ en vecka.

Under juli månad hade jag 1994-mentalitet då jag var soliga dagar i det avstängda Kila Daghem-området, var vi senast hade varit med kompisar sommar och tidig höst 1994 och hänga. Det var väldigt nostalgiskt och gav 1994-fiilare. Bara röd Marlboro fattades :) Sedan revs det under höstens lopp, så det var sista chansen för den nostalgin medan lekiset ännu fanns. Jag hade riktigt Beherit-skjortan på mig som jag hade 1994 också då jag var där. Samma Beherit-skjorta som då.

Sedan drack jag rödvin en sommarnatt vid Tallmon under juli. En varm sommarnatt. Så for jag in och lyssnade på gammal grekisk Blackmetal. Det passade väldigt bra in med rödvin och het sommarnatt. Jag drack resten av vinet sedan hemma ur ett krus i porslin, för att öka den grekiska fiilisen.

Sedan var det Karisnatt. Jag var i Brankis och det var folklig öl-öl ööleli-öl meininki och det var kul. Det påminer mig om sommaren 1989 en solig eftermiddag då jag var med familjen vid Raseborgs ruiner. Så kom det några typer gående som verkade vara lite ljummiga. En av den hade militär camouflage byxor och var barfota minns jag. De gick framför oss upp till Slottknektens stuga, som vi sku fara till med. Den ena sa såhär åt sin kompis: Man får öööl däråppe! sådär öööl i riktigt njutningsfullt tonläge. Så vände sig hans kompis mot honom då han gick och sade med ivrig röst: Ja vet de! Det var nåt rento schack som var sudiga på öl.

Augusti.

Rätt tråkig augusti. Inget av vikt hände precis. Jag var i slutet av månaden i hesa å köpa skivor, fast dä va inge speciellt nog. Jag hade Deicide-skjortan på då jag gick i motionsbanan 2.9 då jag hade samma Deicide-skjorta på 2.9. 1994 också, då jag var med några skolkaverin i hesa occh köpa skivor den fredagen. Jag dejtade en brud men hon var liksom hal och man märkte att hon var ointresserad. Frågade nog om vi ska träffas igen några gånger men hon skyllde alltid på nåt annat-så det fick vara då. Fick dock en stor spontan kram av en snygg, smalblond och blåögd brud i ett tillfälle, alltså under juli månad, på Karisnattn, i brankis. Jåå, jag var i Svartå Slott och gå i parken med dendär brudn som man märkt att hon int var intresserad. Som kuriosa kan jag berätta att vi är i samma Sinkut Yhteen grupp i FB och hon sade att en kar hade skickat den dickpick åt henne, och vad gjorde hon? Hon for å knasa me honom! Så nu är det helt förvirrat att en kar som var så creepy så han skicka en dickpic NOG dög, men inte jag! Ett praktexempel av fenomenet "Normala får NOG göra vad dom vill!"? En sådan brud är nog ingenting att ha.

Fenomenet "Normala får NOG göra va dom vill" känner jag väl till sedan 90-talet. Att de som var weirdoga fick inte tex. dansa på borden i affes utan att folk börja tycka dom gjorde fel och var konstiga, men var man tillräckligt "normal" och karismatisk så fick man NOG dansa på bordena i affes. Det var alltså upp till VEM som gjorde saker och ting under 90-talets ungdomstid. Det märkte jag flera gånger då som ung. Man dömde olika olika folk som gjorde samma utflippade saker. Lite ot, men Karis hade ett museum engång i tiden och vi var från Dalgatans Daghem. Det var en gammal tandläkarborr där och en mamma tog tag i borren och sade ja sitten troootroootroootro, porattiin! Ett barn påpekade att det stod på skylten att man inte får röra sakerna, till det sade mamman ordagrant såhär: "Aikuiset kyllä saa!" Det var vårterminen 1983.

September.

Jag var i september lördagen den trettonde å sii i Lärkkulla då det var öppna dörrars dag där, då jag var på musiklinjen efter grundskolan så var det nostalgiskt. Jag var i ett rum som jag senast hade varit i i början av december 1993! Så det var riktigt vau! nostalgi.

Sedan så for jag och frågade den jättesnygga grannbrudn på kaffe, men hon hade man men tog det hela väldigt bra. Jag gav en komplimang åt henne och sade att du verkar trevlig så såg hon helt genuint glad ut och sade Tack! Tack! två gånger och så. Har skrivit mera i detalj om det några gånger tidigare så orkar inte gå in på varje detalj om det nu. Men jag försökte. Ingen kan säga tt det var "mitt fel" Det är bara så att hon hade man, och det var ett faktum och ingens "fel" I övrigt också så har jag gjort allt vad jag kunnat göra nu förra året angåendes raggning. Att det inte låsade är bara fråga om ödets stormar, men jag har definitivt dragit mitt strå till stacken och är oskyldig med alibi till mitt singelliv nu.

De som ständigt och jämt envisas med att säga att allt är upp till en själv, har helt enkelt fel. Det beror en hel del på tajming, tur etc. Förresten påminner de om incels på det sättet, att de pekar finger och anklagar individen själv för att han inte har nån partner, och tar inte alls i beaktande och hänsyn till just tajiming, otur mm. Ödets stormar, eller vad man väljer att kalla det för. Incels pekar finger och anklagar kvinnorna, medan de som tror att allt är upå till en själv anklagar och pekar finger på alla som inte har någon partner, oavsett om den kämpar för sin sak eller ej. Så man borde kalla dem för Förcels, efter "Fördomar". Förcels och incels, vad är bättre liksom?

Det att incel är ett allmänt skällsord och främst vänster/liberala försöker shama singelmän med att kalla dom för incels är ett kapitel för sig. Jag menar inte sådana, men riktiga incels, som identifierar sig med den kulturen. Kallar man någon för incel som inte är det och inte får till det med brudar så kan man säga åt den personen att den är krasst ytlig, för "Sex is the only unit of value you understand"

I rättvisans namn så är det inte bara vänster/liberala/demokratkvinnor som försöker shama singelmän med att kalla dem för incels. Det var för 5 år sedan även en högerradikal tjej som svamlade om incels vitt och brett. Hon igen menade att nästan alla män är så superfega numer, så hon föredrar att vara singel! Hon verkade ha en romantiserad bild av mannen som en ädel riddare hon igen, medan vänster och liberala har konstiga och dunkla rasteorier om vita mäns ondska de sedan oftare.

Oktober Den andra oktober var andra oktober 1999 fiilis, då jag den andra oktober på en lördag 1999 var i hesa och köpa skivor med en kompis. Vädret var likadant då som 2.10 ifjol. Och jag lyssnade på ett doom-metal band vid namn Valhall som jag köpte 2.10.1999 från Spinefarm. Alltså Spienfarm var inte i Freda då mera.

Det var en dyster oktrober. Jag for på dejt med en Ingåbrud som lät som en muminmamma då hon talade. Jag tänkte att det blir knappast nåt med henne. Och hon var finlandssvensk ännu till och enligt min erfarenhet är finskspråkiga brudar betydligt tolerantare vad gäller val av mig åtminstone. Vi var i Chappe på John Bauer utställning, vilket iofs var riktigt intressant i sig. Dessutom så harmade det lite hela hösten att den snyggaste brudn jag frågade i september hade man. Men det är bara så som det är. Endast en loser skulle lämna det faktumet oaccepterat.

Sedan kom en annan brud jag flirtat med lite emot mig gående då jag kom cyklande. Hon hade en typisk sur brud min på sig då. Hon såg sur ut och såg neråt. Jag var just på väg att fråga henne på kaffe då just, då jag hade planerat det-men lät det vara då hon såg ut som hon såg ut. Anklagar alltså inte henne alls, vill hon inte så vill hon inte. Och på något sätt förståeligt då det är en brud som alltid bott här och vi typ alltid vetat om varandra. Då vill det inte liksom riktigt gå. Men det visade bara att jag försökte igen-och är oskyldig med alibi. Men jag skulle bara förnedra mig själv om jag skulle försöka igen på henne, efter en så klar och tydlig signal. Så jag ignorerar henne bara. No hard feelings dock.

Men det bidrog till hela denna dystra höst. Det blev inget av detta år och nu harmar det-då jag var inställd på kamp! Hahaha, myten "kärleken kommer när man slutar försöka" är en farlig myt! Det är nu helt tvärtom.- Man måste vara aktiv-annars händer det garanterat ingenting. Det är så trist att vara singel. Jag vill hellre ha en massa drama än att fortsätta förbli singel nu. Stagnationen äter upp en till slut-men jag har kämpat emot den, det fan har jag!

I december var jag i hesa på lite utfärd å köpte lite skivor och så. Det var helt kul. Så ja. Dejtade 4 brudar som alla rann ut i sanden, trots att ena av den inte var attraktiv i mitt tycke men ändå. Frågade modigt en brud på kaffe mitt på ljusan dan, icke sa nicke. Det var årets saldo´plus dendä sadisten som hoppade skriftligt på mig som ur det blå. Alltså jag kämpade och försökte och ingenting. Men iaf vet jag en sak: Jag är oskyldig till mina situation i år. Det känns lite som att sitta i Hall eller Kumla och vara oskyldig. Jag vet dock i mitt hjärta att jag försökt och ingen, INGEN kan säga något annat. Det om det, med lite svart humor kan jag säga att jag känner mig som Kennet Ahl, lol. Pantad, kalkad och såld med ockerränta. Och det är ingen persons fel. Högst ödets.

Haha, ett lågisminne från 1989. Det var ett rör som kom ut från skolans vägg i lågis och vi ongar sade att de e husets kuk. Så hade någon trätt en plastpåse över röret och jag associerade det till en kortsu såklart. Jag gapskrattade och gårdskarn Tor var där då. Jag ba åt Tor: Uaaaahahahahahahaha, sii! Och pekade mot plastpåsan. Tor sa ba: Jaa-a? i frågande tonläge och tog bort plastpåsen.

Så drömde jag en dröm 1987 om att det var någo typer som bodde i England men talade svenska och som körde en Renault-lavabil. De stannade intill mig då jag gick på gatan då det var sommar. Ena av dem vevade ner fönsterrutan och sade åt mig: Ursäkta, men god jul! så gasa de iväg: Nöönn!nöönn!nönn!! nööööönn-nöööönnn!!! Haha, det var komiskt då han önska god jul mitt på sommaren!

Och så minns jag januari 1994 en vardagskväll då en kaveris fafa och kaverins lillsyrra for förbi vårt på gatan med sparkstötting. Fafan sparkstöttade, och kompisens lillsyrra var på kyyti. Och jag såg det från farstufönstret. Det såg så roligt ut så jag gjorde en pilateckning av det då januari 1994. Jag bad Grok att göra den pilateckning nu och detta är resultatet, ganska roligt :) Det såg ungefär ut såhär, men det var mörkare och sparkstöttingen var en riktig sparkstötting, medan denna ser konstigre ut, men rätt nära. Så drömde jag nästa natt att jag var i "Folkkaregatan" som jag kalla Borgmästargatan för som liten. Jag såg från kanske 200 meters håll siluetten av fafan och kaverins lillsyrra i kvällens mörker hur de kom med sparkstötting från Klockarsgatan, for tvärsöver Folkkaregatan och vidare neråt mot Kila.