Skolpåbörjningar längs med årens lopp.

Nu då det är såhär skolpåbörjningtider så tänker jag skriva om egna skolpåbörjningar, om jag börjar från 7:an 17.8.1990 så var det jättespännande att börja SJUAN! Man trodde man mittiallt hade blivit "stor" :D:D:D

Jag minns i festsalen då rektorn Ove höll tal på morgonen så sade han att vi ska också välkomna alla nya sjuor till skolan! Då började alla åttor och nior som satt på stolraderna bakom vråla och vissla fullt. Så sade rektorn att var tysta nu alla åttor och nior! Så minns jag att jag for till apan i buren, dvs skolans vaktmästare, och hämta skåpnyckeln tidigare än de andra från min nya klass, 7D.

Sedan är det ganska dimmigt första dagens minnen. Minns att lärarn då vi for och äta frågade mig något om att om våra grannar ännu bor kvar, eller har dom sålt huset redan? Hon var nyfiken på det. Hon själv hade flyttat till landet, från att ha bott nästan grannar med oss.

Så är minnet av resten av dagen rätt så grumligt. Minns bara då jag går hem från skolan med en kaveri som kallades för Fugeti. Vi gick uppåt mot hans mofa och mommos. Det kom förbi en röd kupla på vägen. Fugeti pekade mot den och sade: Titta, där e en folkkare!

Så var Fugetis morsa där också hos hans mofa och mommo. Hon sade att sidu tapparna! Det var det som sjuorna kallades för i Karis förut iaf. Vet ej hur det är nuförtiden.

Så gick jag därifrån ganska snart. Jag for till bussis. det var en flicka från åttan som stod utanför och hängde som ungdomar fortfarande gör utanför Bussis. Hon såg på mig och sade: Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp!Tapp! Och hennes kaveri sade att Hej, dägätrampare! Hur många dagar har du kvar?

Jo, första dagen var spännande i denna fängelseaktiga miljö som kallas för högis. Men man anpassade sig hastigt, och det kändes myyycket bättre att börja i åttan, då man inte var tapp mera, utan tvärtom kunde se ner på de nya tapparna!

Första dagen i åttan sken solen då jag kom till skolan. Vi hade första lektionen i Kemmasalen med en helt ny lärare i skolan. En brud i klassen gjorde mig förvånad, då hon sade åt någon annan flicka, hej vetdu han Max Cavalera i Sepultura? Något blabla jag inte sedan kunde höra. Sepultura var ett hårt namn bland ungdomarna sommarn 1991 och framåt, men hade ej väntat mig att hon skulle vara intresserad av Sepultura?  Personligen tycker jag nog att Arise-skivan som kom ut då är överskattad. Tycker mycket mer om tidigare material av Sepultura, fast då hade jag ej hört annat än Arise, då jag köpte kassetten sommarn 1991. Det "hörde till" att man sku tycka det var bra om man digga thrash, men personligen var Kreator's skiva Coma of Souls från 1990 som jag köpte på LP februari 1991 från Lojo Anttila den skivan som fick mig att digga thrash riktigt fullt. Den slog definitivt ut Metallica, Anthrax och Stone i hårdhet och snabbhet. Dessa band diggade jag sedan sommaren 1990, men de kändes  veka efter jag hört Kreator.

Nåja. Så for jag till affes puben efter skolan, alltså inte på kalja :D men skolungdomar hängde ibland där efter skolan. En postiljon var smått salongsberusad där då han hade kommit på kalja efter jobbet. Hans postcykel stod bara utanför puben. Han satt vid bardisken och sade åt mig att nejnejhördu, nästa gång ja kommer me postn så ska du säga åt morsan din att hon ska säta kaljaflaskan i postlådan åt mig!

Första dagen i nian. Vi skrev den 17:tonde augusti 1992. Farsan förde mig till skolan den dagen. Det står någo schack och röker vid slöjdsalen, dom vinkar dit mig och en Putte sade att ta ett bloss, så drog jag ett bloss från hans Marlboro, och gick vidare. Konstigt att cigaretter räknas som något moget och vuxet i den åldern. Verkligen paradoxalt och märkligt, men så var det. Skulle cigaretter  vara som man förrivärlden trodde lika oskyldigt som kaffe skulle det vara ok, men då det verkligen inte är det.

Det var mulet då och Iris blev vår nya klassföreståndare. Hon sade att hon ska försöka vara en bra klassföreståndare. Då man började nian så var man stor "på riktigt" efter att bara trott sig ha varit det på sjuan. Man trodde så på fullaste allvar då. Så var man fortfarande en jävla snorjärs och litn lort!! Som om att NÅGON skulle ta någo hormonstinnade 15-åringar på allvar?! :D:D

Då jag kom hem den dagen åt jag Fazer's blå och lyssnade på nyaste Black Sabbath LP:n "Dehumanizer". Fan att man inte minns något annat! Jo en sak minns jag faktiskt ännu från samma dag. Jag öppnade ytterdörren och sprang till häcken i gården full fart för att jag ville lite motionera. En svarthårig flicka från finskspråkiga högis cyklade förbi och jag tänkte att hoppas hon inte såg, att de sku ju vara nolot! Jo, och så minns jag att vi var i fucking kyrkan med skolan, man tvingade ungarna med till kyrkan från skolan ännu 1992. Hoppas det inte är så mera.

Och nu mindes jag mittiallt vad jag tänkte skriva. Jag minns första dagen 1992 i skolan så satt vi sedan i festsalen och lärarna trippar in en efter en. Då rellalärarn Laku kom så for det en våg av skratt och fniss genom festsalen. Han hade nämligen odlat skägg åt sig under sommarens lopp, så det såg lite ovanligt ut.

7.9.1993 började jag i Lärkkulla musiklinje Mycket mindre kyrkliga var det där än vad jag och en kaveri från högis hade väntat oss. Pust! Jag minns att det började i kursgården att lärarn pratade litet, sedan sade han att nyt voitte menna kaikki ulos ottamaan vaikka raitista ilmaa! Då det var paus. En typ sade åt en annan, toi tarkoitti ilmeisesti että saadaan mennä ulos röökille!

Det var många finskspråkiga där som hade kommit runtom från Finland för att lära sig svenska på samma gång. Sedan i matsalskön så tyckte jag att kaverin såg ut som Glen Benton i Deicide, då han stod där och såg lite spänd ut med armarna i kors. Då Glen Benton också precis som kaverin har mörkt hår och mörka ögon, samt står med armarna i kors och ser spänd ut i innerfodralet till Legion-skivan från 1992. Inte för att jag sett denna kaveri sedan 2001. Och nu är han polis någon annanstans än här.

Det var jättegod mat i matsalen. Spagetti och maletkött med ketchup.

Sedan var det en lång paus på dagen, och program återigen på kvällen i festsalen. Lärarna drog några sketcher och så, och det var riktigt roligt, och vi skulle presentera oss för varandra och så. Såntdärnt som är barnsligt nu skulle vara, men som man tyckte var riktigt roligt då.

Men Lärkkulla var nog skit tycker jag. Man koncentrerar sig bara på hur bra man kan spela rent tekniskt. Inte hur fiilisen är. Tekniskt bra eller tekniskt dåligt, fiilisen är huvudsaken. någongång kan tekniskt dåligt spelat låta mycket bättre än tekniskt bra och tvärtom. Det är fiilisen man får av musiken som är huvudsaken. Jag upprepade det, men det är viktigt att minnas. Ett exempel på det är att vem fan annan skulle orka höra på Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk än någon gitarrist-nörd?

F.ö. är det misstänksamt som de samarbetar med kyrkan och så, även om de kristna var mera i ungdomsledarlinjen än i musiklinjen, där det vara mera hippieaktiga typer.

Nåväl. Vi får hoppa över nu annat, yrkis, VNF och sådant, då jag skrivit om det många gånger förut. Nu till 12.8.1998...men fan jag har ju skrivit lite om det med helt nyligen juh!  PERKELE!

NÅVÄL. Då får vi väl lov att skriva om 26.8-1996. Då började jag i grundskol-linjen i folkis. Dagen började med att då jag och två kaverin hade beställt i kimppa från Sverige skivor och tidningar så satt vi i affes terassen efter kaverin varit i posten och delade ut. B.la. en Satyricon video där en ljus kvinna som var i samma ålder som jag då, dvs 19 dansar nakin omkring i skogen. Den videon bara måddes man ju ha! Och så några tidningar, 3 stycken Pentagram.tidningar som var tidningar av hög kvalitet. Ingen random "new age" tidning eller dylikt skräp, utan ur en neutral synvinkel hade artiklar om alla möjliga fenomen ur ett väldigt brett perspektiv. Allt från ufon till tarot, vidare till hedendom och vidare mellan likheterna mellan rave och schamanistisk trans, och allt möjligt som handlade om omstridda fenomen. Verkligen synd att den lade ner, för det var en seriös tidning verkligen. Men det finns väl inte samma intresse för sådana saker riktigt nuförtiden som under 90-talet, då det var riktigt i tidens anda efter det materialistiska 80-talet. Det var en svensk tidning.

Och så var det läsarnas berättelser om saker de varit med om. Spännande läsning var det. Och sedan kontaktannonserna var roliga att läsa med.

Sedan for jag hem och såg på dendä videon direkt. Hade inte sett den och var jätteivrig att få se den direkt.

Sedan for jag till en fotoaffär i Köpmansgatan som fanns då och tog passfoton av mig, då man sku ha till VNF. Så gick jag sakta gående dit och hade inga förväntningar alls. Det började mot kvällen i festsalen. Inte hände det så mycket annat då. Minns att vi fick en skallig 50+ gobbe med i samma klass och jag tänkte för mig själv att va e dedä för en? Men tammituppen man märkte direkt folkisbrudarna! Synd bara att man var så lite och sent utvecklad då och såg ut som 16 fast man var 19. Nu har dom länge varit väldigt unga och därmed även väldigt naiva i ens tycke, men absolut snygga fortfarande. Det kommer man inte ifrån. Alltid kan det finnas någon modig folkisbrud bland mängden, fast vanligtvis är dom väldigt spända och nojiga. Spända som spända pilbågar eller något :D Men det är naturligt. Då det är den paradoxen att de givetvis vill se så bra ut som möjligt, men inte är vana vid vuxenvärlden och manlig uppmärksamhet. Alltså det får manlig uppmärksamhet, men de är så unga, så de ine hunnit uppleva dylik uppmärksamhet någo länge,och är ovana med de. Och så kanske mamma har varnat dem för karar :) Det igen kan väl förvisso öka nyfikenheten för de "förbjudna" männen....

Som det var en som var 18 en brud och hon undrade varför grabbar i 40-årdåldern kommer och raggar på dem i krogen? Så var det en som skrev tillbaka att Tervetuloa aikuismaailmaan! Att det är så som det är och alltid kommer att vara. Om man vill undvika manlig uppmärksamhet, så ska man inte klä sig så sexigt som möjligt och gå på krog. Då ska man sitta i mcdonalds med en tjock dunjacka på sig och fnittra och fnissa där som teinare gör, tillsammans med andra teinare, så är det garanterat att männen i den åldern inte uppmärksammar dom på det sättet.  F.ö. är det nödvändigtvis inte lätt att avgöra om hon är 18 eller 24. Under ett tjockt sminklager och så.

Jag har alltså ingenting emot att kvinnor klär sig sexigt. Tvärtom, det är ju bra med ögonfröjd. Om man inte får sex med bruden, så får man ju åtminstone se på henne, och ta med henne i ens fantasier. Jag fattar inte varför sex hos somliga kvinnor ska vara en så stor best, och något som är tabu? Ibland är det som om balansgången kan vara skör. Kvinnor tycker om sex lika mycket som män, men de är mycket känsligare sexuellt, och allt måste matcha. Och inte bara tuta och köra, som män tycker.

Nåja. Det om det. Nästa gång tror jag att jag återengång ska berätta så detaljerat som möjligt om datumet 2.9.1994 Då det var fredag då, och fredag 2.9.2016, så tänker jag att man borde ha lite 22-år sedan nostalgi :)

HAHA! Jag skrattar då jag såg en dokkare av Clark Olofsson igen där han är i fängelse i Danmark från en intervju från 2002 där han röker cigarr och berättar om Norrmalmtorgsdramat. Då Janne Olsson satt en liten dynamitgubbe i borrändan då polisen tog paus i borrandet. (de borrade ju genom taket i valvet med en stor borr för att sedan spruta in gas där via) Det sade bara *puff* och det var en föredetta borrända. Så hörde man uppifrån en röst som ropade Mitt borr! Mitt bästa borr! Så skrattade han så han slog med flata handen i benet sitt och hukade sig av skratt.

På tal om kaverin som påminde om Glen Benton i matsalen i Lärkkulla första dagen,  som var den enda som kom med mig från högis till Lärkkulla medan de andra for till yrkis, gymnasiet och handels, så här en humor seriestrip. "If Glen Benton was a librarian"
https://tyrannyoftradition.files.wordpress.com/2015/08/11868694_917408188300300_623908483_n.jpg

1985 i Kolmården b.l.a...

Stämmer detta? Jag tror det gör det till största delen:

Tosiasia on, että menestyvä nainen on epäonnistuneelle naiselle vihan kohde numero yksi.


Det är ganska konstigt att det är så. Jag t.e.x. främst tar intryck av män som är personliga, och har bra tur med brudar. Jag ser dom som något att studera deras beteende och lära mig utav dom. Det skulle aldrig falla mig in att de skulle vara något hatobjekt för mig. En annan sak är opersonliga "lätkäjuntti" eller annars bara opersonliga modeföljande mainstream-män som har bra tur med brudar. De bryr jag mig inte om att studera. De är så normalt och ingenting utöver det vanliga, men inte är heller de några hatobjekt för mig. Snarare förhåller jag mig helt neutralt till dom.

Jag tycker mig ha märkt att kvinnor är mera långarga, stridslystna och även hämndlystna med varandra, än vad karar är med varandra.. det är liksom kallare och bittrare då kvinnor är arga på varandra vanligtvis. Som ett energislukande svart hål. Medan bland karar är det efter fighten typ ryggdunk och att man bjuder på ett stop.

Nog om det.

Alltså det ska bli stil då det ska komma en musikal till Karis baserat på Pink Floyds' The Wall skiva. Fast jag personligen tycker att Animals och Wish you were here skivorna är de bästa så är The Wall också bra, samt filmen är super. En sådan film som man kan se om och om igen i det oändliga. Såg den första gången fredagen den 24:de januari 1992 på kvällen, då jag lånade den av en kompis vars farsa hade bandat den från tv:n på VHS-kassett. Och blev genast förtjust i den. Köpte den sedan på VHS sportlovet 1992. På DVD 2009.

Jag hade drömt om hammare 2 gånger under jullovet 1991. Att jag gömde farsans gamla hammare i en plastpåse utanför då Market Lind och blev rädd att någon skulle stjäla den, samt några dagar senare om att jag for ner till källaren och tog den. Så då jag såg många hammarsymboler i filmen och inte minst "Hammarmannen" så tänkte jag att nu börjar jag säkert drömma om hammare inatt igen, då det är så mycket hammare i filmen :D men icke. Däremot drömde jag om "hammarmannen" i början av juli 1996. Då hade det uppenbarligen något samband i att jag blev brutalt nobbad av en brud jag var förtjust i samma tider. Det visste jag att det hade nåt sorts samband.

Jullovet 1991 var då ett SAS-plan störtade i Sverige och då Storstad kom på tv:n ännu.. sedan ersattes det av den dåliga evighets-serien Rederiet. Storstad var myyyycket bättre serie. Haha, jag mindes julfesten i högis 1991 så visade niorna några sketcher. Det var tal om någon som skulle lära sig köra bil och sedan köpa en bil. Så såg han en annons av en Wartburg till salu. Så sade bilskollärarn att Wartburg är ingen bil! Sedan i en korsning så kom de överens att bilskollärarn skulle se åt vänster, och eleven åt höger. Så frågade lärarn: kommer det någon bil? Så sade eleven: Nä! Så krockade dom sekunden efter och bilskollärarn var arg och sade att jag sade ju att du skulle säga om det kommer en bil! Så sade eleven: Men du sa ju att int Wartburg e nån bil! :D

Så april 1999 då jag drömde nåt om en smurfn. Så hörde jag i drömmen: NINNINNINNNINN!!! Så vaknade jag till, så var det en Wartburg ute! Det var bilen som körde ut morgontidningarna och jag vaknade av det ojämna tvåtakts motorljudet.

Var det så, att Datsun 100A hade tvåtaktsmotor urpsrungligen? För jag minns som barn tyckte jag att deras motorer lät annorlunda än som tonåring och vuxen. En kaveri sade att dom har vanligtvis bytt motorerna till dom nuförtiden(det var1997 han sade det) för då jag var liten så tyckte jag att motorn till en Datsun 100A lät hes och ynklig. Typ som att motorn inte uppnått målbrottet och hostade med ynkligt läte: Nönn!nönn!nönn!nönn!nönn!

Som jag drömde engång 1981 om att en arg gobbe höttade men knytnäven och ropade argt något. Så for han in en röd Datsun100A och körde nerför en brant gata i full fart med den.

Hahah, på tal om 1981 så minns jag i Heinola fågelpark så var det en fågel som kunde tala och sade Terve! Och jag var imponerad, minst sagt. Sedan köpte farsan en leksaks-fläkt åt mig från en kiosk, som fungerade med batterier. En ganska genuin leksak :) undrar om det finns sådana mera? Har varken förr eller senare sett dylika. Jag minns ännu då vi satt i något cafe´ i heinola och en servitris kommer fram, kanske i 30-årsåldern och säger som man pratar med barn: mitä, mitä, mitä, mitä sulla oikein on? och log då hon såg leksaksfläkten. Farsan förklarade att det är en leksaksfläkt.

Jag minns att jag såg en prätkä komma emot på landsvägen då vi for till Heinola. Min faster jobbade där då, så vi for och besöka henne.

Så minns jag även 1981 då vi skulle fara och hälsa på en morsans kaveri till Pargas. Jag hade en leksaks-cementbil som jag lyckades skruva sönder i baksätet och blev arg och gav fram den åt morsan och sade att laga den! Hon sade att vi ser på den sedan, minns inte riktigt. Jag minns iaf då vi var framme att morsan sade att nu ska vi inte tänka på den, nu ska vi gå och träffa A.

Jag minns då vi kom körande till Pargas. Jag minns ännu dendä hängbron hur vi körde via den till Pargas. det är enda gången jag har varit i Pargas. Men jag tycker att pargas nog är en extremt pöpliger woke stad vad jag tycker mig ha märkt, så dit sätter jag nog inte min näsa i första taget.

Sedan såg vi med kikare på någo brobommar med farsan då vi var utanför huset. Jag fick också se. Så hörde jag något surrande ljud och var jättenyfiken vartifrån det kommer inne i huset, så kom det från någo elskåp med en röd summerlampa! Det var spännande och fascinerande som fan i den åldern.

Så fick dom för sig att vi ska fara till Åbo och se på kyrkor (vad nu det sedan är att se på?) men vi gjorde det inte sedan. Sedan minns jag att jag fick en såndän liten Fazers blå förpackning som fanns då, höll den i handen då vi kom hem. Jag var fortfarande arg för cementbilen, men blev gladare då jag fick choklad, och vem skulle inte bli glad av choklad? Synd bara så blir man fet av det såhär i vuxen ålder.


Måste säga att jag var i Kolmården juni 1985 med familjen. Det är ju en djurpark. Jag drack Aptekares Sockerdricka där, efter att jag hade druckit Spendrups sockerdricka i bussen från Stockholm. Så fanns det en lekpark i Kolmården som hette Kulmården. Det var b.l.a ett fint sjörövarskepp där med styre och allt. Alltså vad nu en fartygsratt heter. Det var en ljus flicka som stod och styrde då jag kom. Hon vände sig om och frågade: Vill du styra? Jag sade: Nej för fan, styr du bara  Haha, nå så sade jag nog inte, men jag sade nåt att nä, styr du bara.

Så var vi sommarn 1982 utanför slottet i Stockholm då det var parad där, då Victoria fyllde 5 år. en polis kom och sade att vi ska backa litet. han gick omkring där och sade så åt folk. Det var en gobbe i 50-årsåldern den polisen.

Om man bortser från det nya ytliga sverige som försöker efterapa en delstat i USA, så har Sverige alltid haft sin charm. Om man bortser från all hysterisk feminism och kulturmarxism och den bajsnödiga politiska korrektheten i dagens Sverige, så diggar jag Sverige nog och har alltid gjort det. Men Sverige har blivit mycket DDR åtminstone på ett sätt nuförtiden. Åsiktsmonopolet är den samma, samt att det råder skendemokrati i Sverige precis som i DDR. Politiska motståndare svartmålas i media och systemtrogna fotsoldater i form av vänsterextremister hotar och terroriserar oliktänkare. Det är de som vanligtvis gör det smutsiga jobbet, ironiskt nog åt råkapitaliserna, medan journalisterna terroriserar oliktänkare med att psykologiskt svartmåla dom.

Men, Sverige är för mig personligen ett sommarland! För jag har aldrig varit i Sverige under någon annan årstid än sommaren. Dessutom har man onekligen ett djupare band till sverige som s.k. "finlandssvensk" än vad man annars skulle ha. Det kommer man inte ifrån på något sätt. Jag skulle kunna tänka mig att bo i Sverige. ALLA svenska brudar är ju inte rabiata feminister heller.

Synd bara att då Finland förut hade rollen som ett trångsyntare land, så nu är det Sverige som har tagit över den rollen iaf i form av den hysteriska pk-aktigheten, feminismen och kulturmarxismen. Kristendomen har inte direkt iaf makt över Sverige på det sättet mera, men jag mindes nu bara mittiallt en präst från Svenska kyrkan som sade någon dag efter att Estonia sjunkit, att olyckan var ett guds straff till Sverige, som är världens syndigaste land. Sillä lailla.

Kulturmarxismen är besläktad med kristendomen. Kulturmarxisterna pratar ju sig också gärna varma om saker som "Skam" och "skuld" och dylikt masochistiskt svammel.

Detta är en ännu bättre version av Shine on you crazy Diamond än den på LP:n från 1975. Diggar nog hela skivan, men mest detta flytande ambientala som låten börjar med. Det var en stor inspiration till mig att söka sig senare fram till gammal Klaus Schulze och Tangerine Dream. Hörde LP:n som liten, samt att jag lånade den från bibban december 1990 och köpte den på LP sommarn 1991. Alltså Wish you were here. Början låter lite som att det skulle kunna vara Tangerine Dream. dvs låter som det som brukar kallas för Berlin School Electronic. Sedan blir det ju annorlunda. Skillnaden mellan Pink floyd och Berlin school electronic-genren är att bse hela tiden är flytande meditativ synth, dvs sådan musik som är en mardröm för varje "normal" lätkäjuntti och lippisjannu,  medan det kommer andra instrument och sång in i denna skiva så småningom.

Haha, som en kompis sade på skämt engång att sådan musik aldrig skulle gå igenom i Karisdomarnas politbyrå :D

Jag måste säga en sak som jag tycker är hyckleri. Då media delvis hyllar unga kvinnor till skyarna och säger att de är självständiga moderna kvinnor etc, och då många kvinnor säger så också.. så helt ok med det: Men sedan i nästa ögonblick så trampar de i klaveret då det mittiallt INTE är okej för unga kvinnor att sällskapa med äldre män! Då beter de sig som om att unga kvinnor är viljelösa våp, som inte kan fatta egna beslut, och måste skyddas från stora stygga män! Verkligen kvinnoförnedrande, det är ju det som det är. Att farsor och storbrorsor kan bete sig som talibaner mot karar som raggar på deras syrror/döttrar är mer förståeligt, men inte det hyckleriet jag just nämde! Det är flummig ologik och helt emotsägande.. förvirrande. Nåväl, nog om det också

Någon feminist skrev att det också är kvinnoförnedrande att farsor typ jagar karar som raggar deras döttrar med hagelgevär, men visar tummen upp då sonen raggar brudar. Visst är ju det motsägelsefullt också. Men kanske det betyder att man verkligen högaktar kvinnor som något  speciellare än vad man gör med män också? Det kanske inte är enbart negativt. Jag tror att många kvinnor gillar det, att det är på det sättet också. Eller så kanske jag har fel. Inte heller jag är felfri. Jag är en människa som kan ta fel ibland jag också, precis som alla andra.

Det som jag däremot inte alls förstår, är att sexuellt aktiva kvinnor kan benämnas som slampor, både av karar och kvinnor. Jag tycker det är brudens helt och hållet egen sak att bestämma om det. Och personligen tycker jag bara det är modigt och tolerant om en brud vågar komma hem med en från krogen t.e.x. Det visar tecken på mod och riktig tolerans. Nej, jag är helt oförmögen att fatta, varför man skulle vilja stämpla en sexuellt aktiv kvinna som något negativt. Jag tycker det är bra jag. Man borde tvärtom uppmuntra till kurage och sann tolerans och inte trycka ner det och kalla för "slampa" och liknande saker. Varför? För något som är helt naturligt liksom.

Här nu denna alternativa Shine on you crazy Diamond.-
Ända fram till 3:09 är det jättebra. Sedan är det bra. Faaan så njutbart kan jag bara säga! Detta är riktig musik.
https://www.youtube.com/watch?v=sjEdbuCu6IY

Ei toi oo mikään Jeeppi!!

Ja så sade en kaveri i sandlådan då vi lekte med småbilar 1986 åt en hans kaveri då han ville leka med Jeepen, tog den och gav en helt annan bil åt min kaveri och sade :Ota tää!  Tää on hyvä! Så sade kaverin med besviken stämma i rösten: Ei toi oo mikään Jeeppi!

Tänk så såndänt kan fastna i minnet. Det skulle faktiskt vara roligt att ha en såndän Toyota Jeep 1977 års modell. De ser ut som snärtiga lådor typ. Fast egentligen är en Jeep ett amerikanskt militärfordon. Vad jag har förstått, om jag inte tar riktigt fel, så har militärpolisen använt sig av dylika Jeepar? Alltså Toyota Jeepar. Såndäna moderna stadsjeepar är bara fula, men Toyotas Jeep av 77 årsmodell är nätt.

Så minns jag för 20 år sedan då någon brud var otrogen mot sin kar med min kaveri. Han berättade åt mig att hon bjöd på lite makaronilåda i köket hos hennes och hennes kar. Hon sade att karn jobbar i Selcast och har nattskift och selitti något om att dom inte kan fortsätta att mötas, att hon har dåligt samvete för det.(dom möttes då karn hennes var på nattskift) Hon pratade bara finska och kaverin behärskade inte finska så bra, så han förstod inte allt hon sade. Detdär ploppade också bara mittiallt upp i mitt minne, fast saken ju inte alls angick mig. Nåja, ingen bryr sig om det mera, det är så länge sedan. Hon var 19 då. Puuurung. Det tyckte man inte då, då hon var jämnårig. Helt obekant brud för mig. Kaverin pekade engång hastigt att där e hon och jag "scannade" henne några sekunder. Helt ok såg hon ut, men inte fastnade hon i minne desto mera.

Hon var otrogen och berättade något att hon kan inte fortsätta såhär, för hon har dåligt samväte. Hennes kar jobbade i Selcast och hade nattskift, medan kärringen är otrogen med min kompis!

Jag läste ju just färdigt Janne Olssons självbiografi. Alltså han som rånade banken i Norrmalmstorg 1973, tog pantfångar och krävde att Clark Olofsson ska friges och föras till banken. Och han fick faktiskt jättemycket med brudar på besök till Kumla, Hall och andra platser han avtjänade sitt straff sedan. Alla var mellan 18-45 (Han själv var mellan 32-39 då han satt bakom lås och bom) Och alla ville de ha en enda sak av honom: Sex. Men han tackade och tog emot. Än denna dag skrev han i självbiografin som kom ut 2010 (eller 09?) så minns han bra hur han var i fängelsets "samlagsrum" som det kallades och hörde då någon kvinna närmade sig rummet och kom till honom. Man hörde bara "klipp, klapp" i korridoren av kvinnornas ofta högklackade skor.

Och engång kom det en lyckligt gift kvinna i 40-årsåldern på besök och nästan våldtog Janne, för innan han visste ordet av så hade hon rivit bort hans kläder och gick lös på honom. Det är mycket roligt att läsa om hans äventyr måste jag säga!

Och det är alltid lika komiskt att höra hur alla kvinnor säger att DE skulle minsann aaaaaldrig blir kåt på någon som är kriminell! Ändå blir de det alltid igen och åter igen. Men det är helt naturligt, för det är den "primitiva" instinkten i kvinnans hjärna som gör att hon ser dem som starka karar som kan skydda dom och deras avkomma bra. Och ungarna får gener för att stå upp mot andra alfahannar sedan någongång. Det är så det fungerar. Mannen har också "primitiva" instinkter, så både mannen och kvinnan är lika goda kålsupare. Min avsikt är inte att rakka ner på någotdera könet, utom på kanske människan som helhet.

Nu menar jag inte att man ska förhärliga kriminalitet i sig, eller bli kriminell för att få brudar, inte alls. Det finns otaliga sätt att få brufr på hederligt sätt också.  Men jag konstaterar bara hur det fungerar-och jag konstaterar hur komiskt det är att så gott som alla kvinnor förnekar det, men många sedan dras till kriminella, och flera kvinnor än de som direkt söker kontakt med dem, fantiserar någon gång om dem riktigt säkert. Det ligger i kvinnans natur att förneka detta, av någon konstig anledning.

12.8.1998... det är 18 år sedan jag började i handelsinstitutet i Ekenäs. VART far tiden? Ok, det var ju som att jag skulle ha varit en helt annan människa då än nu..men ändå liksom.. .... redan år 2000 var jag dock en annan människa än 1998. År 2000 steg jag definitivt ut ur ego-bubblan och såg det stora hela.. liksom man började se även ur ett sociologiskt och psykologiskt perspektiv på varför folk reagerar hur dom gör, och ser på mig och andra som dom gör och så. Jag började även förstå att det är inte bort från någon vad jag har för åsikter, och så. Om någon inte tycker om mig för de åsikter jag har, så är det inte min förlust, utan deras. Så började jag tänka. Jag blev ung vuxen år 2000, från att ha varit en förvuksen tonåring ,så att säga. Det beskriver hur jag känner för den perioden i ett nötskal.

Jag for till Prisses och äta hamburgare första dagen i handelsinstitutet, det var någo sorts piroger i matsalen och jag tyckte det såg uäk ut, så jag for till Prisses och äta istället. Terminen började i sjukis auditorium, sedan gick vi med våran lärare till handelsinstitutet. Tänka sig, att år 1998 och lika länge tillbaka som 1998 är från 2016, så blir det fan 1980! Nittonhundrafuckingåtti! Jag blir galen.

Nåja, för att göra en jämförelse, en helt opolitiskt sådan, men ändå som en liknelse av hur jag är nu jämfört med så var jag Jeltsin 1998 och nu är jag Putin. Man må tycka vad man vill om Putin, men ordningen är helt annan än den var under Jeltsins år med massarbetslöshet etc etc. Och det är ingen dålig sak, tvärtom vädrade jag mycket fräsch morgonluft år 2000 då jag genomgick en stor attitydförändring, som var färdig år 2001. För att göra en metafor med bilar, en likadan liknelse, så var jag en gammal skranglig Saab 96-"semla" 1998 och nu är jag en Porsche.

Man märker ibland av det då folk som man gick i högis med eller liknande blir stumma och bara gapar någongång man råkar på dom i krogen eller något och kläcker ur sig något ironiskt. Inte för något annat, men då de inte väntar sig något sådant av mig. Jag var nog en torr tosikko i högis tror jag i mångt och mycket.

1998 var även datorer något nytt att använda hela tiden. Visserligen hade jag ägt en Commodore-64 under 80-talet men jag spelade ju med den enbart. Och surfade gjorde jag ibland från och med januari 1996.. men det var ändå så nytt och fräscht detta med PC 1998.  Och tänka sig. November 1999 var jag i skolans källare med några andra klasskaverin och vi såg på skolans första dator som var där från 1983. Det var en lapp på den som det stod så på och beskrev den liten. Den såg rätt så alkeellinen ut. I jämförelse om man hösten 2016 skulle se på en lika gammal dator, så skulle den vara från år 2000. Och man tyckte 1983 var länge sedan på ett helt annat sätt än år 2000 är nu, även om år 2000 är länge sedan.

USCH! Jag drömde om humanoider inatt. Något om att Kapten Haddock pratade om "greys" i en Tintin-serie och mittiallt var det fullt med greys med stora äckliga sneda ögon. Så sade kapten Haddock: Dom vet när man tänker på dem! Så vaknade jag till och steg upp och åt havrekex med ananas/apelsinsaft. Ganska scary dröm :P

HAHA! Det var bra då kapten Haddock hittade en flaska med någo likör. Så sade han:och jag som skulle sluta dricka! Så sade han typ att han bara smakar liite, lite en riktigt liten droppe. Så gjorde han det och sade Aaahh! det gjorde bra. Så såg han på flaskan och sade typ: Nå, kanske lite till! Så sade han typ så hela tiden, och tog en huikka ända tills flaskan var helt tom :D

Nu har jag  börjat läsa en bok vid namn Dödlig psykatri och organiserad förnekelse som b.l.a. handlar om hur psykiatrin i maskopi med läkemedelsbolagen lurar folk till att ta farliga ämnen som SSRI och liknande saker, och att de förnekar biverkningarna in i det sista. Jag har även hört direkt av folk jag känner och som tar SSRI att de har underskott av serotonin i hjärnan och de måste ta SSRI tills de dör. Hur kan man bli så hjärntvättad av en läkare att man helt okritiskt tror på dylikt dravel?!  depressioner etc beror inte bara på "kemisk obalans i hjärnan" heller. Människan är ingen jävla maskin. Det är en mycket mekanistisk och mycket cynisk förklaring. Men människan är ingen maskin, oavsett vad Freudianska psykiatrer må tro.

Ta nu sen SSRI och riskera att bli av med alla sexuella förmågor hela resten av detta liv, och man kan också riskera att bli massmördare, ty många skolskjutare och dylikt har varit under påverkan av SSRI. Mycket skenheligt, att auktoriteter gnäller om knark, men ser inte SSRI som något farligt alls. Eller någon liknande laglig farlig drog.

Det har väl lite avtagit detta, men fortfarande är det många som använder SSRI och liknande skit. De har automatiskt låtit sig hjärntvättas av någon läkare eller psykiater, och tar sedan sådant skit.

Och så denna propaganda man så ofta hör om att folk har blivit SÅ lyckliga och glada, då de ÄNTLIGEN fått en diagnos! Mestadels ADHD eller något liknande. Författaren skriver också att en diagnos är en belastning, som sitter som klister. Och då man väl fått den, är det så gott som omöjligt att bli av med den, och den följer med vart man än går. Man blir sin diagnos, eller folk ser bara diagnosen, och inte människan. Man tänker att den och den beter sig så, går klädd så, tycker så etc, för att han had ADHD,(eller någon annan diagnos) inte för att han hon är en unik människa. Man ska inte fan frivilligt gå och tigga en diagnos som många dumt nog gör. Ty den följer sedan med som en skugga resten av livet. Man ska istället kämpa och inte höra på sådana som skyller allt på en själv.

I Sverige tänkte man väl ett tag börja dra tillbaka körkortslicenser av folk som blivit diagnosticerade med ADHD. ADHD är också ett hinder för att få jobb om arbetsgivaren vet om en sådan diagnos.. Och kan riktigt tänka mig att MBD-termens fader, som sedermera blev ADHD men annars i stort sätt samma sak, LEON EISENBERG, hånfnittrar kärringaktigt åt folk som har blivit lurade till att skaffa en diagnos åt sig såhär: hihihihiii, hihihihiii, HIHIHIHIII!!!!
Så ser han ut att göra på nedanstående länk:
https://redefineschool.com/leon-eisenberg/


Nåväl, nu ska jag lyssna på musik ett varv ännu. Blir så arg av att läsa boken så jag måste lägga den åt sidan och blogginlägget också, för annars skulle jag skriva hela natten- Hoppas vädret är klart i morgon-natt. Skulle va stil att se på meteorer.

3:12
Nu har jag varit ute och se på meteorer. Stil! Skönt med kvällsskifte, för då kan man vara vaken om nätterna, som är den tiden jag känner mig som friskast och socialast. Jag är en nattmänniska, pseudonymen Nattugglan är inget skämt. Hur kan man inte tycka om natten? Det är då som det är fridfullast och mysigast på alla sätt och vis tycker jag.

En ambient låt av bandet Vemod som passar in i detta. "Vi er natten"
https://www.youtube.com/watch?v=40l_ssh_oVA

Ett minne från 1984

Alltså jag minns nu mittiallt bara då jag lekte med min kusin och en Marja från granngården. Båda flickor och jag var inte ens rädd för tjejbaciller haha.

Vi lekte och levde om. Det var en mulen sommardag, inte kvalmig, men mulen och inte regnig heller, men bara mulen. Mittiallt i vårt lek och stoj så hörde man någon liten duns någonstansifrån. Som att en bildörr stängdes eller något. Så sade Marja: Kuullitteko? SE OLI UKKONEN!  Så sprang vi fullt in i farstun. Heh, hon hade säkert blivit influerad av mig, som pratade om åskmoln, stormar, tornados och allt sådant den tiden, som jag var intresserad av.

En annan gång 1987 minns jag att jag satt med en av mina småkusiner vid gungorna på deras gård. Vi pratade om heavy. Vi skällde på Europe och han sade att Europe on "kermahevii" och vi höll båda två med om att det var skit :) Det var samma sommar som jag drog fammo med till en skivbutik och hon var så snäll så hon köpte en Judas Priest LP åt mig som jag ville ha. Inte alla fammon som köper Judas Priest åt sina barnbarn! Min mommo skulle aldrig ha gjort det, men hon köpte en ABBA kassett åt mig 1984, det var "The visitors" då jag sade att kööööper du en roock-kassett åt mig mommo!!

På tal om det. Jag hade lite fördomar om bandet Ghost, men deras nya Meliora låter helt ok tycker jag. Tänker köpa den på LP. Det för en kind of tillbaka till ett rökigt 70-tal med bruna lodenkappor, Läkerolpastiller och whiskystinkande bakfulla advokater. Då det var mera acceperat att dricka lite på arbetet då. Tar inte ställning till om det är bra eller inte, men det är typ som att det skulel vara 1973-74 då man lyssnar på somliga låter av Ghost. En 70-talsvind helt enkelt.

Ganska otroligt att cigarettrökning var ett sånt folknöje då! Det röktes överallt och man tänkte inte så mycket på hälsoriskerna. På kaffebjudningar hade värdarna cigaretter som de bjöd på fast de inte själva skulle ha rökt, så rökte gästerna friskt inne i vardagsrummet och tanken på att gå ut och röka var absurd. Så ändrar sig tiderna.

Jag köpte Janne Olssons självbiografi, alltså han som rånade en bank 1973, tog gisslan och krävde att Clark Olofsson skulle friges och föras till banken. Och han är också minsann en rolig prick och skriver roligt och komiskt, dock inte lika roligt som Clark Olofsson, som har ett otroligt detaljminne också. Det har jag förvisso hört att jag med har, men de får andra avgöra. Han skriver t.e.x. om 1972 då han var på rymmen i Beirut och brukade röka Havannacigarrer och dricka Romcola på balkongen, och då han skulle fara någonstans med bil med en kompis typ att "Jag slängde cigarren så jag inte skulle förpesta luften i bilen och klev in"

Janne medger att Clark har en otrolig karisma, och de andra i fängelset såg upp till honom och ville höra hans berättelser alltid. Det var väl en delorsak till att han ville frige Clark. Så han skulle visa världen att han är kompis med Clark han (och kanske få brudar via det med-kan tänka mig att många brudar skulle tycka det skulle se bra ut) På löpsedlarna i Aftonbladet stod det hans krav med stora bokstäver: Släpp min vän Clark fri! De är inte kompisar med varandra mera alls vad jag förstått. Janne har skällt på honom, och Clark var ironisk i en intevju om Janne. Då han t.e.x berättade på rent skämt om hur ett bankrån med gisslan skulle gå till så sade Clark att det var som en godnatt-saga som Janne ville höra om och om igen. Så sade han: Engång blev han så upphetsad av sagorna så han for på skithuset! och han sade det på ett så roligt sätt så man började skratta. Alltså det var en videointervju.

Men Janne fick också massvis med brev från kvinnor sedan i fängelset, så Clark star nog trots allt inte hela showen som jag trodde tidigare.

Men roligt att läsa. En annan självbiografi jag läste var Tony Olsson's "Chockvågor" den var inte rolig, det gav bara ett intryck av en tragisk människa tycker jag. Och det var ingen humor eller något i deras handlande, de var inga "Good bad guys" som Clark och Janne. Ja, en av gisslan sög av Janne i bankvalvet, en av bankbrudarna, helt frivilligt för att hon ville göra det och började göra närmanden. Sade det nu bara i förbifarten. Hon ville att Janne skulle ta henne på golvet, men det ville inte Janne själv, då de befann sig i situationen de befann sig i.

Innan det var Janne bara en småtjuv som kallades för "hönsatjyven". Då han släpptes 1980 lämnade han sin kriminella bana på samma gång.

En sak som han skriver kan jag relatera till 100% utom att årtalen såklart är annorlunda. Det är dethär:

"När jag nu tänker på mitt liv från 1961 till 1971 så känns det som om det är en helt annan person det handlar om. Det är som en film alltsammans, och ändå vet jag att ingenting är påhittat, allt detta har hänt just mig"

Så känner jag också, att jag var någon annan på 90-talet i mångt och mycket. Isynnerhet innan 1996 som jag sakta men säkert började få lite skinn på näsan. Men också lika mycket sedan 2001 vid närmare eftertanke. och sedan 2009 också något.

Jag lyssnar nu just på en kassett som vi bandade in med en kaveri midsommarn 2001. Vi bandade vårt eget samtal, och i motsats till 1997 så är denna kassett jätterolig. Vi pratar om barndomsminnen som jag nu hade hunnit glömma men minns på nytt nu och får roligt som fan! Som sommarn 1992 då det hade kommit sand på kaverins farsas bil ute på deras gård och han kom ut och sade något om det så sade vi att vi var oskyldiga, fast vi bollade där ute på gården och levde om. Så sade han: Sen när har sanden fått vingar och flygit dit av sig själv?! Att såndäna minnen kan vara roliga!

Och så då en kaveris mopo var utanför mitt och en kaverins kaveri körde förbi mitt sommarn 1994. Man hörde bara då han körde förbi: vvrrrrRRRRROOOUuuuuumm!! och då han körde förbi så såg han ynkligt på kaverins mopo. Sådär att där e  hans mopo, men jag vågar inte ringa på. Han hade en såndän potthjälm, så man såg hans ansiktsuttryck bra. Så härmade kaverin hans kaveri som körde förbi sedan medan jag fotade det. Han råkade också ha en potthjälm, så det föll väl in. Han härmade hans ynkliga min som körde förbi tidigare. Han såg inte att vi var i fönstret och såg då han körde förbi.

HAHA. Samma typ såg engång ut som en ynklig chäfer som husse har skällt på, då kaverin viskade något åt mig som han inte fick höra, men märkte att han viskade åt mig april 1993

Så var det dessa tider för 20 år sedan. Vi var alltid ute på nätterna då. Alltså inte ute på krog varje natt, men uteute. Natten var vår tid. Dagen "de andras" för att uttrycka sig dramatiskt, heh.

Vi satt ute intill mitt. Plötsligt hörde man en kaveris mopo i stan typ enoch en halv kilometer därifrån. Han jobbade som diskare i affes och vi förstod att han slutat för natten. Så hörde man genom natten att han närmade sig. nnnÖÖÖÖnnnn!!!. nnnÖÖÖÖnnnn!!!. nnnÖÖÖÖnnnn!!! Vi skrattade och sade att nu kommer han väl hit. Sedan avlägsnade sig ljudet dock. Nästa dag då vi talade med honom så sade han att han faktiskt hade tänkt komma till mitt, men så tänkte han att han far hem och sova istället.

Det var samma kompis som Karisnattn 1994 var ute och köra med sin mopo. Så tänkte han att de e så tråkigt så han far hem och supa! Så for han hem och drack en halva pöytis och hade krapula så händerna darrade då han kom nästa dag på besök, och jag hade ju krapula med av 4 å en halv öl :P

Så dengången i början på september 1990 då jag och en kompis cyklade i Lövkulla och en scooter var parkerad på en ställning, så ena hjulet hängde fritt i luften, och skootern var på och hjulet snurrade hela tiden fullt :D Typ:  Vrrraaaaaaaaaaooooooo!!! Vi vinkade åt fönstret åt en halbekant som gick också i Karis svenskspråkiga lågis, så visste vem det var via det, men visste inte innan att han bodde där. Han kom ut och vi visade att scootern var på ute på gården. Det var hans storbrorsas. Han vände ryggen till och såg det och vände sig sedan om mot oss och pekade på oss och flinade och sade med sarkasm i rösten: Jååå, jåå hej!!!  Han trodde att det var vi som hade satt igång motorn :D:D men vi var oskyldiga, och han märkte ju nog det. Annars skulle vi inte ha hållit pokkan. Så for han och stängde av den och mumlade nåt om att brorsan glömt den på eller något liknande. Så startade han den på nytt och gasade med den några gånger. nnÖÖNN!!! nnnÖÖÖNN!!

Ähh, nu har jag brist på inspiration. Nåväl. Här ett clip av en musikvideo jag såg 1987 och skrattade så jag trodde magen skulle spricka!
https://www.youtube.com/watch?v=xJ3-NnNx6Zs