Det röda skenet i päronas grannes antenn & The hum.

Haha, ja detta kanske låter som ett konstigt inlägg, men jag måste berätta om vad jag såg lördagen den 13:tonde mars 2010 utanför mitt barndomshem och ännu päronas nuvarande hem. Jag hade under kvällen varit av och an hos dem, för vi brukade kolla på en rysk-tv serie från Yle-tema tillsammans som kom då, och det är roligare med sällskap ibland då man ser på tv, så jag brukade fara till dom och se på denna serie-vid namn Arbatin Lapset.

Då klockan var lite över 20 så for jag ut, och var på väg hem. Jag vände blicken mot vänster då jag kom ut på trappan. Bara av en slump va. Eller så kanske mitt undermedvetna snappat upp något? Jag såg grannens TV-antenn uppe på deras tak, som såg ut att glöda i rött. Antennsprötena på ändan av antennen såg ut att vara glödheta och därför glöda i rött. Det är det närmaste jag kan komma med hur det såg ut. Jag ropade full hals åt farsan att han ska komma ut och se. Han kom och såg det också med egna ögon.

Jag gick några steg och fokusera blicken på antennen, vars spröten på ändan "glödde" hela tiden, medan farsan tog några steg åt grannens hus håll, så antennen skymdes av en tall för honom. Just då såg skenet ut att flytta sig upp längs med det översta antennsprötet, för att därefter försvinna. Det sluta lysa, själva ljuset liksom flyttade sig och gled upp för antennsprötet, för att därefter försvinna helt. Spooky. Grannarna var heller inte hemma. Det var mörkt i fönstrena och bilarna var inte på plats.

Vad kan detta "något" ha varit? Vi började naturligtvis spekulera kring det. En reflektion av en bils bromslykta? Men vi hörde inte någon bil och såg inte heller. Den bilen måste isåfall ha varit långt borta, kan en bil-lykta faktiskt reflektera så bra? Tror inte det. En laserlykta? Knappast, för vi skaffade en sådan endast i avseende att lysa på antennen för att se om det ser likadant ut, och man fick det inte alls att se likadant ut då vi lyste på antennen med laserlyktan. Det har förblivit ett mysterium vad det var. Ett mycket sällsynt naturfenomen, något kulblixt-aktigt? Eller någon reflektion trots allt kanske. Men varifrån? Man kan bara spekulera.

Faktum är, att jag och en kaveri var med om exakt samma sak sensommaren 1990 i Bäljars villaområde. Det hade börjat skymma och jag och denna kaveri var ute på hans gård och vi talade om dittan och dattan. Plötsligt märkte vi att kaverins grannes TV-antenn, även ena ändan på antennen även den gången, uppe på taket liksom började glöda i rött. Samma sak, mitten och sprötena lite. Kaverin tyckte att "voi vittu! Va e de där?" Vi blev båda lite förvånade men fortsatte att prata, och det försvann efter typ en minut. Vi blev inte att se på det. Vi såg bort då, och det hade försvunnit då vi såg på nytt. Sedan cyklade jag hem och jag minns inte att vi sku ha talat om det senare med varandra. Jag sade åt farsan vad jag sett, så trodde han att det var en reflektion av solen, men det var det inte, för solen hade sjunkit då redan. Inte såg eller hörde vi nån bil då heller. Förresten såg ju farsan samma sak själv nästan 20 år senare, och inte heller han kan förklara vad vi såg, fast han i allmänhet är skeptisk till olika sorters fenomen. Lite spooky är det ju nog :-)

Men vafan, vi vet långtifrån allt. Och  syner såg jag inte, då farsan såg precis samma sak 2010 och kaverin 1990. På precis samma gånger. f.ö. har jag inte som vana att se syner.

Sedan är det ett fenomen som kallas för "The hum" som folk har hört runt hela världen, och som låter som ett bakgrunds-drone/hum, vanligtvis nattetid då man inte hör andra ljud, men även på dagtid. Liksom: Huuuuuuuuuuummmmmmmmmmm...... med bas. Det är ett verkligt fenomen, men ingen vet varifrån det härstammar ifrån. Jag skulle inte ha vetat om något sådant, och hade aldrig läst eller hört om "The hum" innan jag började hösten 2015 googla på "strange nocturnal noise" tror jag det var, eller något liknande-och stötte på en artikel om "The hum".

Alltså lite bakgrund. Jag började i juni 2015 urskilja ett konstigt surrande/droneaktigt bakgrundsljud främst nattetid. Jag hörde det i Karis, jag hörde det i österbotten, och jag hörde det även då jag var i Sverige av och an, då jag var övernatten i ett motel i landsbygden utanför Örnsköldsvik. Juni 2015. Jag började tro att jag har tinnitus då man hörde det överallt, främst nattetid då. Men det verkade komma från en bestämd riktning detta hum, från öst tycker jag. För övrigt började jag känna på mig att det inte var någon tinnitus, och visste snart i mitt hjärta att det inte var någon tinnitus.

Jag hörde det inte ute (vilket de flesta andra som hör "the hum" också har rapporterat. Att det hörs bara inne. Det kan förklaras med att ljudet liksom moduleras via rör och så, så man hör det endast inne. I bilen då motorn är stängd har jag också hört det flera gånger dock)

Då jag vaknade på natten då ljudet var som värst sommaren 2015, så kunde jag höra det starkt från vessahållet tycker jag. Men det beror kanske på att vessaventilen modulerade ljudet att höras extra starkt där? Jag tror nästan det. Jag började tänka att jag hoppas verkligen jag inte hör i syne! Blev nästan rädd för det. Men nu hördes det riktigt som på riktigt. Det störde inte annars, men på något sätt var man rädd för att ingen skulle tro på en, eller att jag själv upplever något som ingen annan upplever. Till min stora lättnad fann jag sedan hastigt information om "The hum". Att väldigt många människor hört samma sak mer eller mindre. *Puh!* Jag hörde inte i syne. Efter det har jag bara skrattat åt detta låga bakgrundssurr de gånger jag hört det, då jag vet att det är något verkligt som många andra också hör. Ja, det kommer periodvis. Det kan gå flera veckor man inte hör något, för att sedan börja igen mittiallt. Många andra har rapporterat likadant runtomkring i världen med.

Det stör många, men mig stör det inte, då jag brukar somna in med musik i hörlurarna, så hör man inte då heller något hum då man ska sova, om det råkar vara en sådan period man hör "The hum" vill säga. Först störde det, då jag inte visste vad det var för ett fenomen, men nu stör det inte mig det ringaste. Det får humma så mycket det vill för mig. Inte hör man det ändå ute i naturen, där kanske det skulle störa, men man har alltid nästan på någo musik eller så hos mitt, så man hör inte hummet igenom det noiset.

Jag frågade faktiskt julen 2015 hos pärona både farsan syrran och morsan att va rikit tysta å hör så hör ni själva! Dom tyckte sig höra alla 3 ett svagt bakgrunds-surr och farsan härma det bra, precis som det hördes. Dom har också hört det senare då jag sagt att nu e de surr på gång igen! Så återigen har andra också hört det. Så helt onödigt att börja anklaga mig för att höra i syne säger jag för säkerhets skull.

Morsan sade visserligen att hon sku inte ha noterat det om jag inte sagt något, och att jag snappar upp alla ljud, då jag sitter för mig själv i kämppän och riktigt anstränger mig för att göra det, men det är nog inte riktigt så heller som det varit :P

Det kan inte heller vara fråga om elmätare etc, för då jag hör det i bilen också ibland då motorn är avstängd just innan jag ska köra iväg eller har stannat på parkeringen. Dessutom var det någon giba som bodde i den engelska landsbygden och hörde The hum och testade med att stänga elmätaren, men hummandet bara ökade då. Enligt en ny teori har det något att göra med oceanen och vattnets rörelser, som ger ifrån sig ett ljud som går längs med marken.

Jag började fundera på om det var från landsvägen, men det föll på sin egen orimlighet. sus från landsvägen låter helt annorlunda. f.ö. så hörde jag det inne, och då jag var på balkongen hörde jag ingenting. Och ändå är bor jag c. 1 kilometer från stamvägen. Jag testade just det, men det kom inte därifrån. Så försök inte komma med något sådant påstående, säger jag bara för säkerhets skull :)

Så, det är nog på det lilla viset, att dom som tror att det är tinnitus eller hör i syne, drar skam över sig och det kommer tillbaka bara på dom. Man ska inte bry sig om vad någo redneck-junttin eventuellt tänker om detta. Det är fullkomligt deras egen skam om de tror att man ljuger eller inbillar sig detta. Men, det låter "UFO-aktigt" detta ljud. Ingen tvekan om den saken =) Även om ordet "Ufo" har blivit synonymt med weird/weirdo. Nå, det är ju weird utan tvekan.

Nu läste jag att även vattkoppor ska börja ingå i vaccinationsprogrammet. Ja, vad ska man säga? Vad kan man säga? Först mässling, sedan påssjuka och röda hund, och nu också VATTKOPPOR!! Faktum är, att barnsjukdomar är naturens sätt att härda barn både fysiskt och psykiskt-åtminstone mässling. Att vara sjuk i mässling borde vara en lika naturlig del av barndomen som amningen-men nu i dessa tider då vi vänder oss mot naturen så har vi vaccinerat bort sjukdomen ur Europa nästan helt och hållet!! Skulle jag få bestämma, så skulle jag förbjuda vaccination av barnsjukdomar. Det är ytterst sällan ett friskt vänsterlänskt barn dör av mässling-och om det skulle göra det skulle jag se det som ödets mening-inte som nutidens individualistiska SKA HA! VILL HA! SKA HA! VILL HA! narcissistiska och egoistiska prins och prinsess kermaperse-kultur, att det är helt oacceptabelt. Shit happens. Det är bara så. Lika gärna kan man förresten dö i influensa eller spysjuka om det vill sig illa.

Mässling och andra barnsjukdomar får barn att mogna psykiskt också. De lär sig från första början att inte livet är bara en dans på rosor efter en mässlingsinfektion. Många föräldrar har rapporterat att deras barn blivit skarpare/gladare/mognare efter genomgången mässlingsinfektion, och t.om. en läkare i Iltalehti tror jag det var, som var för vaccination av barnsjukdomar annars-att mässling höjer den allmänna immuniteten. Likt förbaskat hörde han till dom som ville vaccinera bort mässlingen! Det är ett angrepp på naturen. Vad har vi för rätt att försöka utrota mässlingsviruset? Vad har vi för rätt att leka gudar, då människan bara är en del av naturen? Smittkoppor är en sak, men mässling, som vanligtvis är en trivial barnsjukdom. Hej på riktigt hallååå!!!

Förritiden innan vaccination av mässling togs i bruk i Finland 1975, ansågs mässling vara en trivial barnsjukdom som det hörde till att alla barn skulle gå igenom. Nu är det vattkoppor 1982 började man även vaccinera bort påssjuka och röda hund med trippelvaccinet. Och efter 5-10 år kommer väl de flesta att vara hjärntvättade till att tro, att vattkoppor är en JÄTTEFARLIG sjukdom, som man MÅSTE vaccinera sig mot! Annars...

Precis som att de flesta är hjärntvättade till att tro att mässling är en jättefarlig sjukdom nuförtiden, och hur dom har någon sorts kollektiv masspsykotisk ilska och hat mot folk som kritiserar vaccination av barnsjukdomar. Det är intressant faktiskt hur myndigheter och journalister kan styra massorna och deras åsikter likt marionettdockor.

Det var i någon blogg jag såg engång att någon småbarsmamma skrev typ att "Jag är så arg på de som inte vaccinerar sina barn mot barnsjukdomar!!blaablaablaakäläkäläkäläkälä!!!!" Med andra ord var hon alltså så arg, för att hon blivit hjärntvättad till att tro att mässling är en jättefarlig sjukdom, som man MÅSTE vaccinera sig mot-och för att hon på samma gång viglats och eggats upp av myndigheterna till att hata de som tänker annorlunda.. Precis som att folk ibland blev hjärntvättade av någon hysterisk "witchfinder general" präst till att tro att någon är häxa på 1500-1600 talet. Det kan jämföras fullt med det-det är fråga om samma psykologiska fenomen-att en auktoritet hjärntvättar folk till att tro något som inte stämmer, och sedan få dom att handla med ilska och hysteri. Det är fråga om samma sorts folkuppvigleri.

Och efter 5-10 år kommer det riktigt säkert att finnas en hel ny kull med hjärntvättade småbarnsmammor, som är så arga på de föräldrar som inte vill vaccinera sina barn mot vattkoppor! Vänta bara och se.

Men det är ingen könsfråga. Det finns väl lika många karar som kvinnor ungefär som tänker likadant kan jag tänka mig. Och många kvinnor tänker ytterst vettigt om vaccinationer, och vägrar att vaccinera sina barn mot barnsjukdomar.

Märkväl, jag är inte 100% vaccinationsmotståndare. Med sjukdomar som är farliga på riktigt som difteri etc så anser jag att skadan överväger nackdelen. Men jag accepterar till 100% sådana föräldrar som inte vill vaccinera sina barn alls också. Jag dömer inte ut dom-som de flesta bääbää-människor ju brukar göra.

Ursäkta min något hårda ton, men jag har personligen aldrig förstått mig på dylik undergivenhet- Det är helt obegripligt för mig. Så även därför jag kanske reagerar som jag gör. Här är iaf ett citat från Bra böckers läkarlexikon från 1982 angående Vattkoppor:

"Någon vaccination mot vattenkoppor finns inte och torde inte erforfas då det vanligen är en okomplicerad sjukdom som läker ut spårlöst."

Även mässling räknades som en rätt harmlös sjukdom om man behandlade den rätt, enligt en läkarbok jag inte minns namnet på från 30-talet. Men nu väntar jag alltså bara på det tills hjärntvättade människor börjar gnälla om att de är så arga på föräldrar som inte vaccinerar sina barn mot vattkoppor. Och att de tror att vattkoppor är att jämföra med pesten ungefär, och är så rädda så de omedelbart lyder myndigheterna och vaccinerar sina ungar mot vattkoppor.

Så tänker jag berätta om 50-tals rock eller slutet på 70-tals 50-tals nostalgi rockabilly bänden. Alltså, jag har aldrig diggat 50-talsrock, men Elvis&co lagade ju ändå tydligen bra sådan-till skillnad från rockabilly bänden från slutet av 70-talet som härmade 50-talsrock. Jag tycker bara det är ett glatt ADHD-aktigt: bombombombomBOMBOMBOMBbombombombomBOMBOMBOMBOM.. jag förstår inte alls hur någon kan digga det :D Men, smak och tycke är så olika inom musiken. Trist skulle det vara att alla skulle digga samma sak.

Elvis Presley var hopplöst föråldrat och gammalmodigt då jag började följa med musik på tv aktivare då jag var 6. Jag tyckte inte alls det var tufft och hårt, utan att det var svartvitt och gammalmodigt typ. Jag minns ännu att jag tänkte så då jag såg Elvis på tv 1983.  För att inte tala om de "otuffa" instrumenten de hade. Liksom saxofoner, flygel och basfiol istället för "tuffa" instrument som elgitarrer, glänsande trumset etc, etc. Fast jag tyckte att videon på Jailhouse Rock var rätt så okej-och det är den bästa Elvis-låten jag vet, fast jag inte har hört så många. Den är ju ganska svängig. Men det var det enda som jag tyckte var någorlunda bra med Elvis då och även nu.

Inte för att jag sedan då jag blev 13 mera brydde mig om att något var "gammalt" eller så. Tvärtom, jag började då digga mycket musik som de i samma ålder som mig typ rynkade på näsan och tyckte var "gammalt" som Deep Purple och sådant. För mig var inte detta alls något viktigt då mera. Jag minns t.e.x. sommaren 1990 då jag frågade en att diggar du Rainbow? (Alltså Ritchie Blackmore's gamla band. Ingenting som nuförtiden har nåt att göra med ni vet vad) Så sade han att nåjåå...men de e bara så gamalt! Och då var det under slutet av 70-talet fram till typ 1984 som Rainbow var vid ropet. Och det var "gamalt". Men kanske 13-14 åringar tenderar mera att tänka så? Jag tänkte inte så då mera som sagt. Jag tyckte bara Elvis var långtråkigt och gammalt och "vuxet" 1983. Inte tufft och ungdoms-aktigt :-) Ja, med undantag för Jailhouse Rock låten och videon som sagt.

Haha, på Rainbow skivan Straight between the eyes från 1982 finns det en låt som heter MISS Mistreated. Den heter alltså Miss Mistreated, men det står stort och med sned text miss faktiskt på fodralet. Det har att göra med att David Coverdale tror jag det var som skrev låten Mistreated för Deep Purple. Och för att undvika att Coverdale skulle börja anklaga Blackmore för att stjäla namnet så beordrade Blackmore att låten skulle skrivas just MISS Mistreated. Typ att hey Coverdale, min låt börjar faktiskt med Miss!

MISS Mistreated och Stone Cold är faktiskt de bästa låtarna från den skivan. Difficult to cure var lite väl poppig för att vara Rainbow tycker jag. Den kom 1981. Och så har vi ju 70-talets mer heavy-Rainbow, som är bättre. Nog för att yngre Rainbow har sina bra stunder med, som de två låtarna jag nämnde t.e.x. Då var ju Rainbow och lät helt unikt, såväl på 70 som på 80-talet. Men nu har det ju länge funnits tusentals band säkert som har tagit intryck av Rainbows 80-tals power/poprock.

Haha, då jag läste serieboksversionen av fängelseromanen "Grundbulten" som handlar om fångar i Hall-anstalten i Sverige under 70-talet, en sarkastisk roman med mycken svart humor-så hade dom smugglat in 96% sprit till fängelset och nästan alla fångar var stupfulla. Bl.a. en fånge dansade uppe på ett bord och sjöng: Shaking to the Jailhouse Rock!  Medan en annan fånge drack ur spriten och sade: Det *hick* schmakar saft!

Jag köpte i februari faktiskt som begagnad cd De Infernali-Symphonia De Infernali, vilket var Jon Nödtveidt's elektro-projekt från 1997. Helt nice är det nog. Jag tänkte faktiskt köpa denna cd redan 1997, men det blev aldrig av. Läste sedan att den t.om. kommit på nytryck som digipack 2010, men min är helt original. Inga digipack alltså.

Haha, jag läste 2013 boken Blod, eld, död-En svensk metalhistoria så då Jon Nödtveidt berättade i någon intervju eller i något liknande sammanhang, då han inte kunde så bra engelska som liten pojke hur han frågade farsan vad det och det band/skivtitel/låtnamnet etc betydde på svenska. Så frågade han vad Accept-skivan med titeln Balls to the Wall betyder. Alltså titeln på skivan. Så hade hans farsa sagt att det betyder att bolla mot väggen. Jag frågade ju farsan precis samma sak engång 1987 vad Balls to the wall betyder, och han svarade exakt samma sak som Jon Nödtveidts farsa svarade åt Jon Nödtveidt som liten vad det betyder: Att bolla mot väggen! :-D Citerat ur boken Blod eld död: "Så jag frågade farsan om allt. Vad betyder "balls to the wall?" "Att bolla mot väggen", svarade han, haha."

Alltså detta var bara ett roligt sammanträffande att jag också frågade farsan samma fråga som liten och fick samma svar.

Jag hade nämligen kopierat en kassett med den Accept-skivan av ens skolkaveris storbrorsa, och sedan ritade jag bollar som studsade mot/från en vägg, som jag tänkte mig att hade kastats mot som skivfodrals-konst med kulspetspenna, då jag trodde att titeln betydde att bolla mot väggen, då farsan ju sagt så :-D Och inte visste jag hur ursprungsfodralet såg ut.

Hehe, på tal om affes och så som det blev om lite i mitt förra inlägg, så var det senhösten 1998 engång affes puben ganska tidigt, vid grillhörnan så att säga. En känd pulimommo, en som då var stamkund i affes och var det i flera år, kommer mot mig där mittiallt och säger åt mig: Hej, Vargöga! (ingen aning om varför hon kallade mig så. Det har ingen gjort förr eller senare) så sade hon åt mig att jag är en snygg pojke, men jag ska kamma håret. Så tog hon fram en kam och började kamma mitt hår medan jag stod i grillkön :D Nåväl. Bra kanske att en 60-årig pulimummo tyckte jag var "snygg" åtminstone :D

Nu har jag köpt volym 1&2 av Viktor Rydbergs Undersökningar av Germanisk mytologi från 1886 respektive 1889. Veritabla tegelstenar, över 500 sidor per bok, men så har man ju intressant läsning en tid framöver.

Jepp. Det om det. Man har även kunnat banda in The hum. Här är ett exempel. Det har naturligtvis gjorts att det hörs starkare, men såhär låter det absolut precis det jag också hör ibland. Som ett svagt bakgrundsljud, som nästan kan kännas kind of vibrerande ibland. Hoppa till 00:42 så börjar "The hum". Sedan ännu en sida om The Hum. Och en karta där folk från hela världen har rapporterat om att de hört ljudet. B.l.a.någon från Snappertuna och någon från Lojo. Så jag är inte den enda som hört det här i närheten.


http://thehum.info/

Johtaja och sportlov.

Alltså jag minns från sommarn 1988 en gång då Karjaan Yhteiskoulus gårdskarl som vi kallade för Johtaja. Han var en liten och smal ljus gobbe som alltid hade blåa kläder på sig. Han kunde bli jättearg. Han var ju från österbotten hörde jag senare, och det märktes nog att han var en stereotypisk pohjalainen till sättet. Stereotypen är ju att dom är hårda där uppe, och inte backar om det blir slagsmål.

En tidig incident innan Johtaja hade jagat mig och mina kaverin, som han gjorde några gånger, så var ena kaverin uppe på ett lågt regntak vid skolans nya jumppasal. Vi hörde från det gröna skolhuset *Krrrrrrrr!* det kom från skolkockan men var utan eko, för att den var söndrig. Vi noterade inte ljudet alls först. Så efter jag hade hört ljudet några gånger så vände jag mig om. Då var johtaja i en av fönstergluggana och lutade huvudet och typ halva kroppen ut och stirrade rakt på oss och såg arg ut. Han var helt orörlig och sa ingenting. Stod bara där vid fönstret som en staty. klockringandet fortsatte.Så skymtade jag en annan men tjock gårdskarl där inne också. Som vi faktiskt kallade bara för "vahtimestari" av någon anledning. Man skymtade hans skjorta och man såg då hans glasögon reflekterade där inne att han såg rakt mot oss. Hela situationen uppfattade jag som kuslig och creepy, om man kan använda det ordet för situationen. Och vi sprang sedan därifrån.

Jag har berättat så mycket om Johtaja förut, så jag berättar inte nu de få gånger han jagade mig och mina kaverin. Men det där minnet av honom tror jag int jag skrivit om förut. Det jag undrar var om dom tryckte på någon knapp som fick skolklockan att ringa, eller om det var en ren slump att det synkkade. Det var sommar, så skolan var stängd då.

Men nu har man lite dåligt samvete för att vi var där på skolgården och uppe på tak och sådant som vi inte fick vara och såg in  från fönstret och fick johtaja på det sättet arga på oss. Och nu skämdes man lite senare då man vuxit upp lite och såg honom i affes sedan. Jag minns bara 17.12-1999 var jag i affes, och då gick han omkring nere i pubben med en cigarett och ett whiskyglas i handen. Inte reagerade han något då jag kom förbi, men jag kände mig ganska "dabboger" då vi blott 10 år tidigare hade ganska medvetet retat med honom, då vi visste att han hade kort stubin. Man får insikter från 12-22---massor med insikter. Senaste gången han jagade oss var i slutet av augusti 1990 då jag och en kaveri visade fuck åt honom. Vi visade fuck bakomifrån mot bilen sådär rikit på läppä bara, och vi trodde inte han såg. Men han såg i spegeln, då han sedan stannade och börja jaga oss. Så det var ganska "hehe" nolot att se honom i affes. Det var enda gången jag såg johtaja i affes. Då man på ett sätt kände sig som en helt annan person än han som skrattade åt Johtaja 10 år tidigare.

Han flyttade sedan år 2000 tillbaka till sin hemort i norra österbotten hörde jag. Så jävla dabbot att man betedde sig så då, men vi lekte kova och typ att vi var i högis redan. Nå, augusti 1990 var jag ju i högis, en tapp. Lågisungar kan få för sig att leka kova också, fast dom inte ens i högis ännu.

HAHA! Jag minns nu mittiallt bara dendär drömmen om att jag var bakom slöjdsalen i Karjaan Yhteiskoulu och välte såndäna stora gråa fyrkantiga roskisar med hjul. Jag rullade dom nerför en liten gräsbacka bredvid slöjdsalen, då Johtaja mittiallt kommer nerkörandes i en gata vid namn Klockarsgatan med sin ljusblåa Saab-99 han hade då i slutet av 80-talet. Alltså han kom nerkörandes till höger om mig och skolgården. Så ser han  tydligen hur jag rullar ena roskisen nerför backan, för han tutar två gånger och bromsar till hårt och plötsligt. Såhär: *Tyyt Tyyt Brrroooommsss!!!*  Det var precis som man skulle kunna tänka sig att han sku ha reagera på riktigt. Det var kusligt i drömmen och en känsla att  jaix! Nu blev ja fast! Jag minns inte mera sedan av drömmen. Det kan hända att jag vaknade till då det blev så skrämmande, för ibland tänker man att kanske jag ändå drömmer? vid sådana drömmar och så väcker man sig. Fast bättre skulle det vara att bli kvar i drömmen medveten om att man drömmer. Lucid dreams kallas det ju för.

Så kom Johtaja förbi körande på Bulevarden engång då vi hade rast i lågis vårterminen 1989. Han kom körande med sin blåa Saab och man såg honom bara inne i bilen då jag och kaverin såg honom från skolgården. Alltså inte från bollplansområdet, men ovanifrån från asfaltsytan där flickorna typ hoppa hage och rep och så.  Vi var ganska nära mot matsalen och hängde mot det korta trästaketet ner mot bollplan och kaverin såg honom först och vi båda skrattade och pekade mot hans blåa Saab som kom från hälsocentralhållet och vi skrattade, pekade och utbrast : Aahahahahaaa, Johtaja! Johtaja! Man kan ha roligt av så lite som liten.

Som jag lurade kaverina då alla 3 var och simmade i sågspån i en stor roskis som fungerade som sågspånsbehållare från finskspråkiga skolans slöjdsal. Bakom slöjdsalen. Den finns kvar ännu. Jag var den ända som var utanför. Det var sensommaren 1988. Jag ropade mittiallt: JOHTAJA KOMMER! Och sådan eld i reven kompisarna fick. Det måste nog ha varit världsrekord i att hoppa upp från en roskis och hinna springa typ 10 meter :-D Dom alla 3 skuttade upp som harar och började springa fullt utan att se sig bakom, tills jag ropade att haha, ja lura er! :-D

Så sade en kaveri som just had flyttat från Sverige samma sak lite senare. Han försökte också lura oss vid ett annat tillfälle,men det gick inte så bra då han inte kunde säga "johtaja" utan han sade på rikssvenska: Jololtaja kommer! :-D

Johtaja kunde bli jättearg för ingenting. Det räckte med att man såg in i skolans fönster och han var där så kom han argt gående emot en. Nåväl, nog om honom nu. Johtaja va bra kunde. Jag skulle bjuda honom på en whisky om jag skulle se honom igen. Riktigt såndän kunnon pohojalaane typ, och sådan stil.

Jag läser igen en bok som jag läste april-maj 1994 som jag köpte nerifrån bokhandeln som då fanns i källarvåningen i samma hos som Sineaaria är på övre våningen nu. Det en bok vid namn Riders on the storm-Elämäni Jim Morrisonin ja The Doorsin kanssa. Jag köpte den för att jag tyckt om The Doors musik sedan 1992 och fortfarande uppskattar deras musik. Ett av de bästa 60-talsbanden, och ett av de verkligt få 60-talsband jag har lyssnat aktivt på. Blue Cheer är ett annat bra 60-talsband, samt Shocking blue, ett 60-talsband med kärringsångare. Det är också jättebra band. Vill man ha 60-talsfiilis så kan man lyssna också på The Strawberry Alarm Clock, ett så hippieaktigt band så man börjar flina, men det ger en onekligen sockrig känsla av 60-tal då man lyssnar på det bandet.

Det är rätt så roligt att få flashbacks till april-maj 1994 då man läser denna bok, för det får man onekligen. Så minns man också andra saker från samma period som fallit i glömska på samma gång. Det är så som minnet fungerar.

Det är ganska bra bok nog, men man kunde inte då och inte nu relatera till ett gäng grabbar i 20-årsåldern från San Fransisco under 60-talets slut.Det är en helt annan värld och generation. Jag tycker om att kunna relatera till saker jag läser. Men stor skillnad, nu är det en ganska intressant bok för det. Och en fördel att juttuna i boken fungerar som en sorts tidskapsel till våren 1994, då det på samma gång löser upp och befriar andra minnen som fallit i glömska från denna period.  Det är ex-trummisen i The Doors som har skrivit boken.

Nåväl. Sportlov från 87-00?

Kort bara några minesglimtar.

1987: Jag var och äta i Simpukka med syrran och farsan franskisar och biff. Solen lyste och det var snöigt. Morsan var på jobb. Sedan lyssnade jag på min Tarot kasett jag köpt från kiosken januari 1987. Tarot var heavy från Kuopio och sådant som tuffa grabbar lyssnade på. (jag var den enda dock som lyssnade på det i min bekantskapskrets. Visste ingen annan som lyssnade på Tarot. Dom var ju t.om. i Hittimittari engång juh! Och t.om. Guldgrisen-tidningen, postbankens tidning för barn: t.om. där var det en juttu om Tarot vårterminen 1987. Jag minns att de intervjuade någon av dom och han berättade typ att det känns så bra då man går på gatan i Kuopio och man hör några flickor som viskar: Se, där går en Tarot! Dom i Tarot var lite över 20 då. Alltså jag diggade låten Midwinter Nights FULLT. Och annars också var The spell of Iron en bra skiva och är fortfarande.

1988:
Sportlovet 1988 minns jag inte mycket av. Det har lite fallit i glömska. Åtminstone hade jag en fix idé om att jag skulle vara morgonpigg på veckosluten och vakna klockan 4. Dock orkade jag mycket sällan vakna den tiden. 1-2 gånger bara.. . då jag blev tonåring märkte jag att det är mycket bättre och mer stämningsfullt att vaka hela natten ända till morgonen, och sedan fara och sova. Som jag gjorde då det var sommarlov, och gör typ ännu då jag har möjlighet och ork till det. Att vaka hela natten slår att stiga tidigt upp på morgonen med hästlängder. Det är mycket bättre.

Sedan började jag läsa 91:an då som jag ännu läser och for och ringde på en kaveris fammos dörr typ halvåtta på moronen. Då kaverin sade att han sku vara där.- Men kaverins fammo sade bara att han int e där

1989:
Jag spelade på min C-64 och var ute och busade men kaverina. Minns bara att det var kallt och klart och snöigt och en traktor med gul saftblandare plogade på finskspråkiga högis gård. Jag var ute med kaverina då. Sedan for jag med familjen till Ekenäs och äta på restaurang.

1990:
Såg på Pulttibois och skrattade åt Apuva-gobben i början och slutet av sportlovet 1990. Det kom på fredagskvällar. Så sprang vi nerför en gata med kaverina och ner på en kaveris gård. Jag såg bakom mig, och det kom en siluett av en gobbe långsamt gående, som vi inte sett. Jag tänkte inge vidare på det då. Men så på kaverins gård så kom han förbi, såg arg ut och stannade för att glo på oss. Det var kusligt. Vi sprang ner på gården, och han hade försvunnit nog då vi kom upp tillbaka. Det var någon gobbe vi inte sett tidigare. Sedan såg jag på Yy-Kaa-Koo på söndagsmorgonen. Det var ett program typ för 11-14 åringar, som var ganska roligt. Och så på KASMASIINI på söndagseftermiddagen/kvällen. Pampampam-PAMPAPAPAA,Pampampam-PAMPAPAPAA Pampampam-PAAPADADIIPAA-DIIII!!! KASMASIINI! Haha, kom ihåg dendä Kasmasiinis tunnussång.

1991:
Drack Pärontrip och lyssnade på Deep Purple's The house of blue light-skiva. Sedan for jag och en kaveri till avstjälpingen då den var stängd och fynda. Kaverin bjöd på en tupla. Köpte då nyaste Kreator LP:n Coma of Souls samt Death Angel från Lojo Anttila-hårder thrash. Så läste jag en bok om det övernaturliga jag lånade från bibban. Så var vi avstjälpningen och fynda med en kaveri en dag då avan var stängd.

1992:
Vi spelade med kaverina potti och pajazzo etc i Simpukka, Evald's, Fokus etc. på onsdagen i Fokus så var det några gamla gobbar som såg då vi spelade. Ena gobben sade, menade oss och ungar överlag, "Dom har ju sportlov nu dom här!"

1993:
Vi spelade Sega hos en kompis. Ett spel där en motorcykelpolis kunde dyka upp om man gjorde nåt fel då man körde i spelet. Kaverin kallade honom för "Orunkle" fast han hette O'rourke. På fredagen 26.2-1993 var jag i hesa med farsan. Jag for till en butik och köpte Riistetyt och Terveet kädet samt The Exploited på LP. Det är HÅRD hc-punk, fast jag inte aldrig varit nån punkare eller gillar deras innehållslösa och ytliga attityd. Speciellt inte sedan vänstern och PK-moralisterna kapade punken i ett tidigt skede redan.. Men musiken kan man digga för det. Och det är fortfarande HÅRD hc. Sedan mycket hastigt slutade koncentrerade jag mig på att köpa black och death istället 1993.

Sedan på kvällen såg jag på sista avsnittet av "16" då dom hade skolavslutning, och bävade för min egen kommande skolavslutning från nian, då jag då redan tyckte det sku vara nervöst att vara i festsalen och gå upp inför hela festsalen då rektorn ropar på ens namn i mikrofonen och man får avgångsbetyget från nian, som ju var iaf kutym att det var för niorna förut. Kanske fortfarande?

1994:
Jag drack kaffe, åt Yankie-choklad flera stycken på engång och lyssnade på Rotting Christ på fredagen. Solen sken och jag tänkte att jess! Sportlov! På onsdagen promenerade jag till Lövkulla. En brud som var i samma klass som jag kom emot i Landsbron. Hon hälsade inte, utan såg bara ner. Vilket ju är ganska kutym att man gör i den åldern. Därför tyckte jag att serien "16" då den kom, på ett sätt var det en bra och realistisk ungdomsserie, men å andra sidan var det nog i våran klass i högis iaf att flickor umgicks med flickor och pojkar med pojkar i sina egna gäng. Det var inte vänskap över könsgränserna, inte fientlighet heller. Men inte vänskap, och absolut ingen romantik då ännu i högis. Nog förekom det i skolan, men knappast i vår klass. Jag tänkte bara då de i serien "16" då pojkar och flickor umgicks så luontevasti med varandra, som om de sku ha varit flera år äldre. Nej, i högis e de nog fortfarande lite tjej&killbaciller-meininki på riktigt.

Men stolt var jag över att vara så "gammal" så jag sku gå ut nian i sommar! Och mycket förväntansfull inför framtiden. De som förstår sig vara "lortar" i den åldern, är ju i själva verket de som är de mognare då. Jag förstod inte riktigt då, att en 16-åring är en lort...  tvärtom, jag trodde att 16 var liksom sweet sixteen.

Sedan kom jag till kaverin. De satt i köket och lyssnade på Black Sabbath 2 kaverin då jag anlände. Just då jag kom spelades låten Solitude från Master's of Reality skivan från 1971. Så låtsades vi att vi skjöt med sinko på kyrkan som syntes från fönstret. Vi formade armarna och händerna som en sinko och "skjöt" ditåthållet.

1995:
Gick förbi Selcast och det röda teglet som fabriken är gjord av bara lyste i februari-solskenet.

1996:
Jag lyssnade på den då nya Burzum-skivan Filosofem mycket. Sedan for jag och en kaveri på kaffe till Shell. Vi satt där nästan två timmar och talade med andra ungdomar också. Då vi gick tillbaka till mitt därifrån så var där en 3 zigernare, en morsa farsa och ongi utanför med någon japansk bilmodell från typ 80-talet. alltså utanför Shell. Morsan sade åt ongin argt 2 gånger: Autoon! Autoon! Så smällde dom bara fast dörrarna. Så sade kaverin att på ABI-kryssningen han var på nyligen så hade han sett en singel med något svenskt band vid namn "Undervattensmopederna" i en skivaffär i Sthlm. Vi skrattade lite åt det namnet. Hade aldrig hört om nåt sånt band.

1997:
Jag köpte mintpastiller från kiosken och läste Nordic Vision, en musiktidning på 90-talet.

1998:
Var i Salo av och an. Drömde om en surrande rödsvart humla.

1999:
Hade nostalgi för sportlovet 1996. I övrigt var det ganska långtråkigt sportlov.

2000:
Jag berättade ju i förra inlägget om dendär ryssen/litauiern som var hos mitt då en kaveri som kände honom tog med honom till mitt. Och då vi lyssnade på Finntrolls första skiva. Men sedan for vi också hem till samma kaveri från Serendi en dag vi hade vart på kaffe där. Då var inte ryssen/litauiern med. Kaverin ringde till sin sambo och frågade att får ja ta några kaverin hem? Han fick göra det. Hon satt sedan där på en stol då vi kom in och hälsade glatt nog. Så såg vi på någon några år gammal hemmavideo där kaverin rökte pipa då dom var ute någonstans. Kaverin sade nostalgiskt nåt att jåå, där va dendär pipan! Ja tror vi rökt Caravelle eller nån liknande god piptobak med den!

Sedan lyssnade jag på Tangerine Dream. En gammal klasskaveri kom emot mig då jag gick på stationsbron. Hon hälsade glatt. Sedan gick jag en solig dag genom bussis. Det hängde en massa kosovo-albaner vid den sidan som är mot själva buss-stationsplattformarna.

Nåväl. Det var då det. På tal om Hittimittari så blev jag nostalgisk och såg på några gamla avsnitt av hittimittare på arenan nu då jag kom att tänka på det programmet. Jag såg på Hittimittari 86-88. Jag mindes nu att vi tala om Hittimittari i skolan. Jag minns bra då Wasp spelade i Hittimittari vårterminen 1987 och Kerstin våran lärare sade i skolan nästa dag att ja gissa att int Wasp sku få bra poäng, att heavy passar int in i Hittimittari, sade hon. Det sade hon då vi hade hantta, då pojkar också sku ha hantta en termin. klassen drog lott om vem som fick ha slöjd och hantta på vår eller höstterminen.

Sedan minns jag bra Pink Floyd vårterminen 1988 och Cutting Crew våerterminen 1987 samt den jätte-enerverande biten av Tuomari Nurmio TANGOTYTTÖNI RAMONA!! vårterminen 1987 också. Den var irriterande. Kom ihåg den nu igen då jag såg musikvideon på Hittimittari, hur han satt raklödder i ansiktet och rakade sig medan han sjöng: TANGOTYTTÖNI RAMONA! Vanligtvis spelades det skitmusik i Hittimittari men alltid kom det några pärlor och det var roligt att se ändå.

HAHA, jag drömde en rolig dröm i natt efter jag sett på Hittimittari. Blev lite lågisnostalgi, för jag minns en lärare som vi hade i musik ibland, Dicken som var en bra typ på 50+ då. Vi hade levyraati med honom i skolan, och han var intresserad av vad vi barn tog för musik med, fast han inte nödvändigtvis diggade det själv, så var han nyfiken på bändena vill jag minnas. Som nu barn diggar. Som Kiss, som jag lite nedsättande kallar för "barnheavy" :-D

Iaf, jag drömde att Dicken frågade i lågis(jag var i drömmen en liten unge i lågis igen, typ 9) på musan att va ska vi lyssna på för musik? Så var hela klassen tyst, ingen våga säga något. Alla var blyga. Så sade han: Vi lyssnar på Kiss! Så tog han fram en Kiss LP och satte den och snurra, såg på texterna och sjöng med, fast han översatte direkt till svenska, sjöng alltså Kiss-texterna på svenska medan skivan spelade. Det var en humor dröm, och man sku kind of kunna tänka sig att Dicken skulle ha hittat på något sådant :-)

Och så musiken i hittimittari! Både intro, bakgrunds och outro musiken var ju bra så satan, och det var ju Jean Michel Jarre. Men det visste jag inte då.

Jag kom att tänka på sommaren 1987. Den lär ska ha varit jättekall och regnig, och nu då jag tänker så nästan alla minnesglimtar från den sommaren var att det var mulet, grått och regnigt. Men då i den åldern brydde man sig inte om det. Huvudsaken var att man hade SOMMARLOV! Sommaren 1998 var en annan extremt kall och regnig sommar. Jag tyckte dock det var mysigt att det var grått och regnigt sommaren 1987. För vi satt hemma hos en kaveri och spelade på hans dator och var på utfärd med farsan och syrran i Nummela då morsan var på jobb och liknande saker. Så det var en typisk mysig barndomssommar skulle jag säga, så det störde inte mig det ringaste att det var en kall och regnig sommar.

Sedan var vi hela familjen i Sthlm och uppe i Kaknästornet. Har varken förr eller senare varit där uppe. Fin utsikt var det vill jag minnas. Och det kändes i öronen som det känns då flygplan stiger i hissen på väg upp till Kaknästornet minns jag.

Som sista sak i detta inlägg så en länk till en Yle-artikel, som handlar om ett par som bor i en stuga mitt i skogen, utan el och rinnande vatten. Det skulle vara något det! Det enda problemet är att man skulle måsta offra musiken om man inte har nån stereo där utan el. Men det skulle kunna ordna sig på det sättet, att man har bärbar kasett och CD-spelare som ju är batteridrivna (förvisso vet jag inte hur man sku kunna lyssna på LP-skivor..men något sku man väl få uppoffra om man skulle vilja leva så naturligt som möjligt)

Samt att man skulle ju kunna ha instrument med, typ flöjt, gitarr kanske rentav en Cembalo, och så skulle man kunna komponera mystisk skogs-atmosfärsmusik enbart till eget och partners nöje. Ty nu skulle man ha en brud med sig om man skulle leva ute i skogen. Det skulle vara pricken på i, det naturligaste av det naturliga. Singel är man i civilisationen mycket oftare, men utanför en civilisation skulle det vara annat. Naturligtvis skulle man vara med i civilisationen i princip i detta fall också, även om man skulle vara på utkanten och kunna glömma att man är med i denna nuvarande civilisation.

Vart sku man hitta en sådan brud då som vill leva i skogen utan elektricitet och rinnande vatten? Jag tror det skulle vara en av de svårare nötterna att knäcka..då brudar är så beroende av skor och kläder och sådant. Nåväl, jag är ju också beroende av materialistiska saker, som skivor..så inte ska jag säga något jag heller.

Konstigt att det kommer såhär sakliga artiklar från Yle sedan ibland! Man sku tycka att makthavarna inte skulle tycka om sådant här leverne, men de kanske tänker att så få vill det ändå, så de bryr sig inte tills vidare? Men man sku tycka att även journalisterna i Yle inte skulle tycka om denna livsstil? Ni ser på kommentarerna nedanför denna artikel att någon är lite på liknande tanke som jag.. angående bankirer etc. Nåväl nog spekulerat. Läs och begrunda. Detta är det naturligaste sättet att leva. Jag beundrar verkligen detta par. Tummen upp!


https://svenska.yle.fi/artikel/2017/02/26/utan-el-och-vatten-i-fem-ar