Pestilence-skjortan som en typ had på sig i ett hotell i Kuopio i slutet av juni 1994 & Klassresan till Åland 1993, som jag förvisso inte for med på.

Alltså jag minns då jag i slutet av juni 1994 var och bilade i norra karelen och vidare till norra Savolax (Kuopio&Juankoski&Nilsiä) tillsammans med pärona och syrran. Ja! Jag var så onormal och cp och sen i pubertetet och utvecklingen annars också och så  uncool och okarismatisk, osocial inva-cp att jag for med familjen och resa som 17!! :P Hehe, not that it matters anymore. Vem bryr sig liksom? Nåjoo, en massa människor i samma ålder som jag var då. Och jag skämdes för det själv då med litet. Jag tänkte att det är töntigt och separaktigt att inte fara och resa med jämnåriga, men fara och resa med familjen. Jag var väl medveten om "töntfaktorn" i det då, och brydde mig och därför skämdes jag litet. Jag var ingen nörd som inte alls brydde sig-så upplevde jag det som iaf. Och det är ju inte coolt att resa någonstans med familjen då!

Nå iaf. Jag köpte en Pestilence-skjorta nyligen. Ett fynd! Pestilence är ett gammalt dm-band från Holland. Även om jag personligen alltid har diggat mera black och thrash(utom lam politiskt korrekt "verkkarthrash" i stil med Anthrax eller nåt liknande skit, som skejttare brukar digga) så har jag alltid en dm-period i slutet av maj av någon anledning. Och annars också ibland, främst för nostalgiska syften. Jag köpte också Morbid Angel-Covenant, en skiva som jag lånade och kopsade till kassett (från kassett) av en skolkaveri från det löjliga lärkkulla våren 1994. Det är också nostalgi! Nu köpte jag den på cd. Jag mindes innerfodralet som är ett träsnitt av någo folk som trampar på ett stort kors som ligger på marken. Det såg jag på originalkassettn våren 1994 men jag mindes inte det alls förrän igår då jag fick samma cd med posten och jag såg det igen.

Pestilence var ett bra band. Ingen tvekan om den saken. Det är inte många som diggar Pestilence mera vad jag har sett, och det är bra det. Jag har bara en enda gång sett att någon skulle ha haft en Pestilence-skjorta, och det var just på ett hotell i Kuopio då i slutet av juni 1994. Det var så, att vi var i hotellkorridoren och var just på väg att öppna dörrn till rummet vi fått en kväll. Då ser jag några meter ifrån, där det är en stor glasdörr genom samma korridor. Jag ser att en städerska är där och pynjar med sin städvagn samt någon med Pestilence-skjorta. Man såg dom bakomifrån, men det stod Pestilence även på baksidan precis som det gör på min nyinköpta Pestilence-skjorta också. Denna "någon" uppskattade jag till att vara typ 15-16 och jag fick bilden av att han inte var kund, utan hängde eller jobbade där tillsammans med någon förälder eller annan anhörig. Glasdörren gjorde så jag inte hörde nåt som helst ljud från dom eller att dom skulle ha talat, men jag såg nu bara det några sekunder-och så öppnade vi dörren till rummet vi fått. Det är den enda gången hittills jag sett att någon skulle ha haft på sig en Pestilence-skjorta. För den äran köpte jag en dylik nu då det nu fanns möjlighet att köpa en sådan.

Då fanns det inte något jävla TUSKA-spektakel eller så mycket annan show och business. Det var mera underground PÅ RIKTIGT då dessa tider. Och internet fanns men långtifrån varenda en hade tillgång till det. Åtminstone inte hemifrån. Så allt var mera spännande och mystiskt då man visste mindre och det tog längre tid och var besvärligare att få reda på saker. Det är inte alls nu som det var då, men man kan ju ignorera det och leka att det är tidigt 90-tal om man går med skjortan på sig :p

Och på tal om terrordåden som skakar i Europa nuförtiden.. alltid i media och från myndighetshåll så upprepar de som ett mantra efter varje terrordåd att man inte ska låta rädslan ta överhanden, att man ska fungera som normalt och inte böja sig för terroristerna som vill att folk ska bli rädda. Enkelt att säga. Det är nog helt naturligt att folk blir rädda av något sånthär, och att en religion som islam får mera och mera mark i Europa, och de som är bekymrade över det svartmålas i media av systemtrogna journalister(allt snack om "islamofobi"), och man får inte kritisera islam.(iaf är det ju typiskt s.k. "intellektuella" att fjäska för islam) Nu är kristendomen också en likadan slavreligion som islam, det säger jag ingenting om. Men nu är det ju fruktansvärt att vi ska få en ny slavreligion på nackan, just då vi håller på att bli av med den förra slav"religionen". Jag tycker dom är så fruktansvärda rörelser så man inte ens kan kalla dom för religioner.

Och så, att någon kan få "fördomar" tycks ju enligt journalister vara hemskare än då barn lemlästas i terrordåd...

Om islam skulle segra i Europa så skulle tusen år senare troende europeiska muslimer tala om islam som "vår" religion och om våra "islamska rötter", precis som kristna gör med kristendomen idag. Påstår att det är en religion med Europeiska rötter och så. Isynnerhet den äldre generationen förstår sig inte på detta argument, men yngre generationer förstår nog detta argument bara de tänker lite efter.

En annan sak, som är überlöjligt, är då det sedan ordnas manifestationer "För kärlek-emot våld" och liknande efter terroråd. Alltså dessa Isis fucktards blir bara mega-skadeglada då de ser sådant, och tolkar det som yttersta svaghet och undergivenhet och att vända andra kinden till när man blir slagen. Så sådana manifestationer gör nog mera skada än nytta misstänker jag iaf starkt. Om de skulle kunna, så skulle de även skjuta/bomba dom. Det är bara hårt mot hårt som gäller. Något annat förstår sig inte dessa fega och ryggradslösa råttor på.
Medveten är jag att bara en minoritet av muslimerna är Isis anhängare, men jag tycker det är bekymmersamt med en till slavreligion i Europa just då vi håller på att bli av med kristendomen. Oavsett Isis eller inte så är jag starkt emot "religionen" islam.

Nu mindes jag faktiskt mittiallt bara tisdagen den 25.5.1993 då Wisdom, en film kom på tv som handlade om en slags modern Bonnie & Clyde duo. Riktigt bra film. Jag mindes klassresan till Åland på nian veckan innan, som jag inte var med på. Juttun var den, att jag tänkte komma med, men jag blev så sur på en ytlig diva, och meininkin i klassen annars också, att jag inte kom med. Den ytliga divan sade, då en av de populära killarna i klassen sade att jag och en annan ska komma i samma rum som dom, så sade hon "Uuuuhhh!!" Sådär med röst och tonläge "E du tröger va?" Underförstått att jag och den andra var impopulära töntar.

Sedan talade hon (och den andra flickorna) med klassföreståndarn Iris tydligen, för på lektionen då vi planerade klassresan så ritade hon på tavlan liksom grupperna och vem som skulle sova i vilket rum på vandrarhemmet. Jag och 2 andra impopulära (som räknades som töntar/nördar), samt en populär kille (bland brudarna) skulle sova i ett rum. Tror det var 3 andra indelningar. Så sade hon ddendä samma ytliga divan såhär åt den populära killen efter lektionen i aulan: Du får nog komma med oss också om du int vill va med domdä. Med "Domdä". Just jo. Jag måste understryka att alla killar i klassen var ok. Det var inte något problem med dom som jag skulle ha haft(fast jag inte var så bra kaveri med dom heller. De bra kaverina fanns i andra klasser då.), men det fanns en hel del ytliga mini-divor i just min klass i högis.

Jag blev då så arg så jag inte alls kom med, men jag sa inte orsaken. Jag tyckte det var frustrerande att ha försökt vara trevlig och så hela nian och trodde att min stjärna höll på att stiga så att säga, och sedan detdär! Inte är jag bitter eller arg mera, för det var så länge sedan och vi var ju alla lortar då, men om man är 16 blir man ju ledsen av sådant. Det var som om att det gått helt emot mitt livsmanuskript så att säga, då jag absolut inte ville vara någon tönt/nörd, och kände mig inte alls bekväm med den statusen. Så tänkte man då. Men nu bryr man sig mycket mindre om vad folk tänker. Men det var inte alls roligt att vara medveten om att ha tönt/nördstatus i högis.

Sedan gnällde den ytliga divan nåt om då Iris had förbjudit alla att dricka ens en droppe alkohol på klassresan (men röka fick man) Att hon tycker det var gammalmodigt, och att hennes farsa skulle ha gett någon flaska med åt henne, men så hörde hon att alkohol var förbjudet. Det säger nog en hel del det att ens farsa ämnar att skicka iväg sin 15-åriga dotter, som är bara barnet, med alkohol. Tonåringar dricker ju ja, men det är inte okej för föräldrar att signalera att det är helt okej att dricka som 15.

HAHA! Detdär påminner mig om då en glamrock typ i 30-årsåldern lånade kaverins monkey och körde till butiken med den köpte ut lite öl åt mig och åt två andra "impopulära tönt" kaverin sommarn 1992. Vi kom nerför Karis stadstrappa sommarn 1992 en fredagskväll. Det var faktiskt tionde juli 1992. Några kärringar från min klass gick och hängde på Köpmansgatan. Och då de såg att vi drack öl.. De såg ut som att de sku ha sett ufon. Deras ögonbollar nästan hoppade ut ur deras huvuden, då de var så förvånade. Typ att VA?! Dricker DOM öl??!?! Int får ju dom int!! Det blev liksom Syntax Error i deras hjärnor att töntarna/nördarna dricker öl! Tji fick ni, era divor!*Visar fuck åt er i tankarna, då jag är tillbaka i 10.7.1992 då vi går nerför trapporna nu just i tankarna* :D Int för att det är bra att tonåringar dricker eller nåt beundransvärt i det, men i den åldern så tänkte man väl lite i de banorna, så det var riktigt roligt att se deras häpna reaktioner.

Det var en f.d. kaveri till henne som sade åt mig i affes december 2001 att hon har sagt upp all bekantskap med henne. Hon gick inte in på detaljer, men jag förstod att det var något att hon hade varit otrevlig och bitchig mot hon som sade det åt mig då. Vi började tala om gamla bekanta från högistiden spontant, och då berättade hon det.

En gång december 1993 då jag var i Shell på kaffe med en yngre kaveri så kom hon in med någo sina äldre kaverin. Hon glodde åt sidan sådär riktigt försmädligt på mig. Sådär att ajjahah, där e dendä wannaben på kaffe med sin kaveri, haha! Man blev liksom överrumplad, då hon mittiallt kom in i Shell och såg på mig försmädligt så jag hann inte tänka eller reagera. Nåväl, jag vet, jag är ibland lite paranoid och tänker på gamla saker.. Det är dumt av mig att göra så, jag vet. Men det tycks nu bara vara en liten del av min personlighet. Men jag är medveten om att det är en svaghet, som inte leder till någon vart. Jag har hormoner nog att vara förbannad, men jag har tillräckligt med iq för att hålla hormonerna i styr.

Förresten, sorry, vill inte verka sexistisk, men det är nog bara så enligt min erfarenhet iaf, att just unga brudar mera kan tänka i banor att int får töntar göra det som populära killar får göra!! De populära får NOG. Men inte töntarna/nördarna. Som de gamla romarna redan sade om samma fenomen Quod licet jovi, non licet bovi. (Det som Jupiter får göra, får inte oxen göra.)

Jag tycker att de värsta ytliga divorna alla bar på sitt konfirmationskors-halsband synligt i nian. Hade någo märkeskläder och sitt konfirmationskors synligt dinglande, så var hon med största sannolikhet just en ytlig diva, som bara tänkte på att festa och märkeskläder och sedan kanske att dyrka deras främmande demiurg jahve.

Jag skulle dock acceptera en ursäkt av henne. Ett handslag och ett förlåt, och allt skulle vara glömt. Jag strävar själv också till att be om ursäkt om jag vet att jag orättvist varit otrevlig mot någon. Förhoppningsvis har det dock skett sällan.

Haha. Just musik som Pestilence och sådant var rena rama diametrala motsatsen till dylik diva-meininki tyckte man då på nian!

_Nåväl. Försöker och skriva lite mindre än vad jag gjort. Om det lyckas vete fan? Alltså jag kan berätta lite mera om skolkaverin i lärkkulla och om Morbid Angel. November 1993 åkade jag omkring i stan i hans Volkswagen Polo någongång under dagarna på håltimmar, matrasten och så. Då spelade han några gånger Morbid Angel i bilens kassettspelare. Första skivan. Jag tyckte det lät bra så satan i bilen. Av någon anledning hade jag inte bekantat mig med Morbid Angel närmare-de  deathmetal band jag diggade fullt 1993 var Deicide och Blasphereion, och just Pestilence och några andra-men Morbid Angel lät riktigt bra också. ¨¨
Sedan köpte jag i slutet av november 1993 Morbid Angel -Blessed are the sick skivan, men den var inte lika bra alls. Så efter jag bandade Covenant 1994 glömde jag bort Morbid Angel tils jag köpte första skivan Altars of Madness 2009 och den var faktiskt så bra som jag ville minnas att den var då jag lyssnade på den i skolaverins bil. Det bara blev så att Morbid Angel hamnade lite i sidan då, men vem bryr sig.

Och Pestilence hörde jag första gången faktiskt mars 1993 sedan jag köpte en samlingsvideo från Roadrunner Records september 1992. Men jag såg bara på King Diamond videon, sedan orkade jag inte se något annat innan mars 1993 då jag såg igenom hela videon. Hårder meininki och många bra band-just Pestilence med deras megahårda musikvideo med låten Out of the Body. Det är så satans hårder meininki så jag tror nästan att jag länkar till just den musikvideon härunder. Det var något så otroligt hårt då man såg den första gången som 16-årig tonårsspoling mars 1993. Helt obeskrivbart bra och hårt var det. Ljudet får man dessvärre inte så högt på youtube, men jag hade full volym på med hörlurar då jag såg det på tv i mitt pojkrum då. Sedan kom det efter den två megahårda Sepultura låtar (Sepultura var ännu hårt då): Innerself och Slaves of Pain.

Aijoo! Jag drömde för några veckor sedan faktiskt att domdä myrona i Pestilence skivan Consuming Impulse-fodralet, att jag såg fodralet och myrona kryllade och kröp där på riktigt, fast det är en målning, haha! För den som vill se hur fodralet kan se ut, kan ju googla det.

https://www.youtube.com/watch?v=c4zxrYUOXLo

Skolavslutningsdagen 2.6.2001

Det var alltså inte min skolavslutning men det var den officiella dagen för skolavslutning för de flesta skolor då. Jag for till ekenäs med tåg ensam, och skulle möta upp några kaverin i Ekenäs sedan. Vi gick förbi dendär parken va fan den nu heter igen? Stallörsparken. Det satt några tydligen lokala Ekenäsbor på gräsmattan och såg roisiga och fulla ut redan, fast det var ganska tidigt på kvällen. En av dom kanske i 40-årsåldern såg på oss och ropade: ÖY! E du punkare du där? Du e punkare va? åt kaverin. Kaverin sade ingenting men sade sedan att punkare? Han sku tål å få stryk!

Så kom det några ekenäsbrudar som kaverin växlade några ord med, men dom var inte så ivriga på att prata. Sedan kom det en som kallades för Igelkotts-Terminator i högis. Han hade någon flaska som putade ut från rockfickan och talade ivrigt och glatt att det var längesen senast. Solen sken och det var en fin kväll. Ena kaverin talade om att Ekenäs e så jävla instängt, och det är typ som en stam som isolerar ut alla andra, att Karis e närmare hesa och man är vanare vid utbölingar där. Men inte i Ekenäs. (Nog för att begreppet "Karisjuntti" Inte är ett onödigt begrepp heller, haha.)

Men det är sant, man är inte en äkta Ekenäsbo om  inte släkten har bott flera generationer i Ekenäs typ. I Karis välkomnar man utbölingar som äkta Karisbor, bara dom låter sig bli Karisifierade, och fanittar BK-46 typ.

Sedan for vi till Jumpen som det då hette denna krog. Det var helt okej där nog. Jag talade med några klasskaverin från handels där jag studerade. Dom var glada nog. Så såg jag en som bott i hesa länge men är från Karis, en Sami, som förut kallades för Sämpylä, åtminstone 88-90 typ. Han är litet yngre än mig. Innan jag såg honom i Jumpen då, så hade jag senast sett honom hösten 1994. Han sade också att on siitä aikaa ku puhuttiin viimeks! Har aldrig sett honom efter det.

HAHA! Jag skrattade engång då min morbror engång i bilen skrattade till och sade att tänk om bilen skulle ha ben istället för hjul! :D Humor är också Apuvagobben som jag bara började tänka på mittiallt nu, den bästa sketchfiguren jag någonsin sett, som kom på Pulttibois och Manitbois 1990-92, och som jag sett repriser av och köpt dvd av. Det är nog mycket bättre än någo allymcbeal och sådant som folk tycker om. Finsk humor är oslagbar. Det är så humor då man vet att han i något skede börjar skrika Apuva!! AAAPUUVA!!!! i något skede. Man bara väntar på det. I en sketch såg han först riktigt panisk ut. Så sade han glatt engång Apuva. Sedan började han skrika för full hals AAAPUVA!!!!!

Apuva!!!!APUUVAAA!!!!!! Så kom alltid dendä gobben med mustasch och lång pipo med ett rep och räddade honom. Som då han spelade hedelmäpelii och istället för pengar så vann han två päron och det kom ut två riktiga päron, då linjen som han fick var två päron och en jordgubbe. Så slickade han sig om munnen att nu sku han få äta gott. Så började han ropa som den allmänna farosignalen: aaaaAAAAaaaaa aaaaaAAAAaaaa och sedan APUVA!! Han började ropa apuva för att jordgubben fattades.

Så då jag var dabboger och högis-aktigt lortig ännu då 1997 då jag var 20 så hade jag och en kaveri jätteroligt åt en musikvideo där Cronos, Venom's sångare och basist skriker och pekar mot publiken och sedan formar händerna runt micken och ropar grovt: Åååååhh!!! Ungefär som ett litet barn som vill leka monster. Intet illa med att man skrattar åt det, för det var ju tokroligt, men sedan fånade jag och kaverin oss och formade händerna som Cronos formade runt micken och ropade Åååhhh!! i affes också några gånger :P DEt var mycket barnsligt, trots att en baarimikko såg det och skrattade åt oss fullt. Han var helt rento den baarimikkon. Han skrattade typ med tårar i ögona åt folks fyllefasoner alltid. Vanligtvis brukar baarimikkona hastigt bli kypsä på sådant, och det förstår jag mer än väl, men folk är olika.

Haha, en video från 1985 är också tokrolig på en punkt, då Cronos drar bas-solo och i ett skede rullar på scengolvet som en 4 åring typ. En från publiken gapskrattar ser man. Brukar tycka att rockshower kan vara nog så patetiska, där man t.e.x. kör omkring med motorcykel på scenen och sådant för att verka macho och rokkenroll typ--men det är skillnad på patetisk show och helt crazy-tokrolighet. Sådant kan vara roligt och pigga upp i vardagen. Även seriös esoterik på en spelning är en helt annan sak än någon patetisk kapitalistisk "rokkenroll"-show. Kiss är ett exempel på ett sådant band som jag aldrig kunnat tåla. Bortsett från en enda låt som är rätt så okej: Detroit Rock City.

Jag håller nu just på att se på säsong 2 av Kotikatu som kom på arenan häromveckan. Jättebra serie, Och jag började se på Kotikatu hösten 1999, så jätteroligt att se vad som hände innan jag började följa med. Jag slutade att se på Kotikatu dock 2009 då det blev mittiallt helt skit och salkkariaktigt. Så hinner inte därför skriva så mycket blogg. Ja och så skaffade jag katten, en vacker Abessinier. Den har varit mest hos pärona en så länge, då dom är pensionärer och hinner vara med den, medan jag har jobb och så, men då den blir lite äldre så ska jag ta den till mitt på heltid. Den tar också tid, men det är ju en kiva kamrat måste jag säga. Den har ett soligt lynne och är social och vill hela tiden vara med i alla aktiviteter. Så man ska köpa en raskatt om man vill ha ett säkert kort. Bondkattorna kan växla så i personligheten och humöret, så det är alltid ett osäkrare kort. Men folk gör ju hur dom vill såklart.

På tal om djur. Utan att annars ta ställning i vargdiskussionen så kan jag säga att jag mycket hellre skulle möta en (lös) varg ute i skogen, än en lös Dobermann, schäfer, rottweiler, bullmastiff, pitbullterrier eller någon liknande. Dom är mycket aggressivare än vad en varg i regel är. Jag brukar kalla dom för "hårdlekar-hundar" för många köper dom bara för att leka kova då dom har dom, och sedan failar uppfostran totalt. Inte alla dock. Jag har sett mycket lugna och balanserade chäfrar och rottweilrar, men man kan inte veta om man inte känner dom eller ägaren. Olyckor händer med dom snarare än med vargar. Ett exempel är då en 22-årig brud blev ihjälbiten av sin vansinniga bullmastiff i Tampere tror jag det var sommarn 2001. Vargar är dessutom renare, ädlare, urpsrungligare och äktare än hundar, som ju är degenererade vargar. Säger inte att inte hunden är en god vän också-naturligtvis. annars skulle den inte vara så populär. Men vargar är ändå de renaste och ädlaste och ursprungligaste. Hunden är en blev kopia.

Jaja, nu gnäller någon om Kolmården 2012, om incidenten med varg där. Men det var ändå halvtama vargar. Det är skillnad. Men för all del, man ska ha respekt för vargen. Den är ett rovdjur trots allt.

Jepp, min katt heter Sirius, som betyder "flammande" på grekiska. Som smeknamn tänker jag ibland kalla den för Lokabrenna, som är namnet på stjärnan Sirius på fornnordiska. Det betyder Lokes eld. Men att döpa ett djur eller människa efter någon mytologisk gudafigur (Fast Loke ju egentligen är en Thurs, men det samma gäller även dem.) är.. fånigt. Låt namn på mytologisk gudafigurer vara helgade åt dem, och låt människo och djurnamn vara helgade åt människor och djur. Om folk skulle ha någon aning om att det finns djupare esoteriska tolkningar av dessa mytologiska väsen, så skulle de knappast döpa sin hund t.e.x. till "Loke". Det är så oseriöst. Jag må låta som en tosikko, men så tycker jag.

Lokabrenna är en annan sak dock. Precis som namnet Torbjörn t.ex. Och förresten heter min katt Sirius officiellt. Jag tänker bara kalla den för Lokabrenna nu och då varvat med Sirius. Precis som jag kallade päronas förra katt för "Guffa".

Jag drömde inatt igen att jag hånglade med en Saara från Kotka. Konstigt, för jag drömde så för några år sedn också, och har inte sett henne sedan maj 2009.

Denhär Apuva-sketchen såg jag första gången en fredagskväll februari 1990 då den kom på tv. Haha, apuvagobben är nog så rolig så detta skulle nog ha kunnat bli ett internationellt genombrott i stil med Chaplin och sådant om det skulle ha kommit ut dom tiderna.
https://www.youtube.com/watch?v=CmZQy1rs_7E