Bensinautomats-leksaken från 1981 och röökiasken från 1999

Jag mindes nu mittiallt bara från höstterminen/sensommarn 1986. Skolorna hade börjat sina terminer då, det måste förresten ha varit efter Ekenäs höstmarknad för jag fick ett M-16 stormgevär i plast. Alltså en leksak från marknaden. Sedan var jag och en s.k. pojkflicka kaverin och gick omkring i kvarteret en solig lördag. Hon fick mittiallt för sig att leka att jag var Hitler (LOL!!) och hon sku vara "hitlerin henkivartija" som hon sade bokstavligen på finska. Det är så skrattretande egentligen och kan misstolkas, så jag övervägde om jag skulle skriva detta eller inte, men jag gör det nu bara.

Så hon höll i geväret och gick bredvid mig då vi gick på trottoaren på Ekenäsvägen. Så kom det en såndän Jyrki från finskspråkiga skolan, som var i min ålder eller ett år äldre, minns inte riktigt. (Det var samma Jyrki som då jag cyklade omkring i bäljars hösten 1990 en kväll mumlade något åt mig från en balkong på tredje våningen i ett höghus där. Jag hörde inte vad han sade, så jag sade häh? Så mumlade han igen och jag sade att mitä? Så mumlade han igen. Så ställde jag cykeln ifrån mig och gick närmare och gjorde handen till en tratt kring örat och frågade: Mitä? Så såg han ner på mig och sade: Haista vittu! Så sade jag bara: Joo, kylläkyllä! Så flinade han till och gick in.Haha, jag flinar ännu denna dag åt denna incident.)

Han kom iaf gående då 1986 och jag fick då dåliga vibes av honom. Han var lite att han ville småfittas hela tiden med mig. Han kände "pojkflickan" bättre från förut, så han bråkade inte med henne. Han skulle låna M-16 geväret och höll i det en lång tid. Så sade han sedan: nii-in! Och spottade på geväret innan han gav det åt mig tillbaka och förklarade något löjligt där, som sku typ låta roligt.

Sedan då jag sade "vänta!" i något sammanhang åt pojkflickan så sade Jyrki: Vänta? Aijjaa, mennäänx kioskiin ostaan venttiä? Ventti var ju filter på påse åt de som rökte sätkä. Jag visste att det var nån tobaksgrej, men inte mycket mera. Vet ej om det finns Ventti-fabrikatet mera. Han kunde typ inte alls svenska.

Jag såg honom sista gången innan 1999 sommaren 1992. Denna Jyrki Boy. Han cyklade förbi och sade: Moi! Sedan såg jag honom följande gång december 1999. Jag var i bibban och såg ut från fönstret och kom gåendes bakomifrån hörnet. Jag tänkte: Va? De ju Jyrki! Har ingen aning vart han hade varit under den tiden jag inte sett honom. Sedan såg man honom i Karis till typ 2005. Nu lär han ska bo i Uleåborg hörde jag för nåt år sedan.

Haha jag minns då dendä gången 10.7.1992 då en köpte ut Lapin Kulta på flaska åt mig, min kaveri och min kaveris kusin. Det var en fredag. Så for vi ut till centrum och drack 3 Lapin Kulta per man och kände oss jjJÄTTEtuffa! Så då vi satt på bänken i Köpmansgatan så kom en några år äldre typ från samma kvarter som mig och börja småfittas, han var med en kaveri. Så frågade han mig: Mitä sun kaveris virnuilee siinä ku joku homo? Så svarade jag med skämtsam ton: No vittu sä oot homo! Han bara flinade typ, för jag kände honom och han hade sådan stil och var inte våldsam eller något, men companyn började rycka i mig och sade: Kom nu, vi far! Kom nu!! De blev livrädda att få stryk eller något då de inte kände honom från förut, och sade sedan att va fittan sa du rikit åt honom?? Tänk om han skulle ha flygit på?!?! :D

Han sade alltid dessa tider åt mig då han såg mig: Osta kampa! och visade upp sin egen kam han hade i fickan. Sedan cyklade han engång förbi och kammade sitt hår på samma gång. Jag kommenterade något och han bara flinade. Han insinuerade att mitt hår såg för fittit ut, vilket det gjorde, haha.

Jag minns från samma tider då det kom i Rockstop-reprisen från i våras 1992 om The Doors och Jim Morrison. Det kom sent på kvällen 3.7.1992. Då blev jag förtjust i The Doors musik. Fast ett år senare tyckte man att Jim Morrison var typ bara en jävla amerikansk knarkare :D

Jag minns en typ, han som köpte ut öl åt oss då dengången 10.7.1992. Vi pojkar var hos honom ganska ofta, för vi tyckte att han var rolig. Han hade ingenting emot att ha besök av oss fast vi var lortar och han var 29. Han bodde på hyra i en liten mommostuga med utevessa, den mommostugan revs redan typ 1994. Där drack vi kalja inne hos hans december 1992 :P Han var lite speciell minst sagt, men rolig nog. Såg ut som en glamrockare med långt hår, örhängen och saker.

Engång juni 1992 då vi stod utanför på gräsmattan hos hans intill Ekenäsvägen så kom det en vit Lada förbi. En gobbe med mustasch som körde Ladan visade fuck åt honom. Han var sur och purken en halv timme efter det. Så kom det någon hans gamla klasskaveri förbi, som såg ut som en Yuppie, med en Seat Malaga. Även han visade fuck åt honom. Så blev han ännu argare.

Sedan kom han med Seaten förbi engång till. Han "glamrock-sankarin" visade fuck med båda händerna och såg arg ut. fönstret till Seaten var nervävat och han som rattade seaten och även hans brud visade fuck och bruden svamlade något jag inte hörde, då bilmotorn täckte det.  Sedan kom dom förbi ännu engång. Då for denhär glamrock-sankarin och ställde sig mitt på Ekenäsvägen och stod som en staty mitt på vägen medan Seaten närmade sig hela tiden. I sista stund väjde den, och "glamrock-sankarin" försökte sparka på bilen, och kanske nuddade lite på den med foten-såg inte så noga. Allting gick så hastigt, och sedan skrek han så högt han bara kunde någo Satans jävla!!!!

Sedan sade han åt mig att jag skulle gå upp och hämta släggan från hans verktygslåda ifall dom kommer igen! Jag gick gladeligen, omogen 15-åring som jag var, och hämtade släggan åt honom. Verkligen tur att inte seaten kom tillbaka. Redan typ ett år efter så var jag gammal nog att förstå att han dessvärre inte hade riktigt allt som det ska vara så att säga. Inget att ha som sällskap. Men han var sådär att han lätt blev bekant med folk, men mycket hastigt drog sig folk undan honom. Så karisma hade han nog inte, bara riktigt ytligt sätt kanske.

Han hade också en våldsam brud han var tillsammans med en tid innan detta skedde. Han berättade att bruden skulle gå till telefonkiosken och ringa, med honom hängandes efter. Han försökte hindra henne från att ringa. Jag vet inte vart hon skulle ringa, det berättade han inte. Till sist slog hon fullt telefonluren i pannan åt honom. Han stod där och svor och blodet rann fullt ur hans panna. Bruden hans fick panik och ringde både polis och ambulans och anmälde sig själv, så det kom två polisbilar och en ambulans utanför telefonkiosken lite senare. Han sade nog att han varken krävde henne på straff eller ersättning.

Håh. Tragiskt såntdänt iaf. Typ Sid och Nancy meininki :P Inte något att romantisera eller något.

Engång sommaren 1991 då Kila center kiosken ännu fanns så gick jag till kiosken en kväll för att köpa lite godis. Det var två brudar i 18-19 års åldern utanför kiosken, som knappast var från Karis. Kanske hangöbrudar eller något? Dom frågade mig att hej, vi behöver en telefon. Varifrån kan vi ringa? Så pekade jag och sade att där e en telefonkiosk! Det fanns en telefonkiosk ovanför Borgkila då. Sedan bara såg de på varandra och började flabba.

Då jag kom ut ur kiosken så förstod jag varför de flabbade. En tredje brud hade kommit just till deras sällskap och jag hörde hur en av brudarna förklarade för henne typ att: Dehär e roligt! Vi frågar varje typ var man kan ringa ifrån och alla har bara pekat mot telefonkiosken där! hehe

Under trådtelefonernas tid sysslade lortarna med pilaringning ibland. Och sedan till heta linjen såklart, hehe.

Haha, på tal om att visa fuck. Det var en dabb engång i lågis som visade fuck åt en från paralellklassen. Så medan han visade fuck så började han vifta med fuckfingret på samma gång att typ kom hit! Han från paralellklassen sade: Nej uuuuj!!! Och typ sprang iväg :D

Jag fick berättat en sak som alltid nu och då då ett par familjebekanta kommit på besök till pärona.. dom har en björk på gården, och dom berättar någongång 1979/80 så var dom hos vårt en gång och deras dotter klättrade upp i björken utan att någon såg det, och blev där helt ljudlös. Hennes föräldrar blev oroliga och började ropa och leta efter henne, då hon mittiallt var putsväck försvunnen till synes. Till sist såg vi henne uppe i trädet, helt orörlig.

Det är konstigt. Jag har inga ljudminnen från den händelsen. Jag minns bara som i en stumfilm bilden av att jag ser upp mot björken och hon sitter där i orörlig ställning.

Då jag för några inlägg sedan tyckte att det känns så konstigt då man jämför perioden 1981-1999 i ens liv och 1999-2017 så är det lika länge. Världen och musiken förändrades mycket radikalare mellan 1981-1999 än 1999-2017, så jag är glad över att världen etc förändrades och utvecklades så fort då i takt med då man själv utvecklades fort från liten till ung vuxen. Tycker synd om dagens barn&unga då utvecklingen nästan stannat. Alltid kan någon pilkun-nussija nu påstå att allting vihhi utvecklas det ännu. Sant, men inte lika snabbt och radikalt som mellan 1981-1999 nog. Dessutom har nog utvecklingen av musiken avstannat. Något nytt och radikalt har det inte kommit sedan typ 1992. Bara vidareutveckling, men det är ju utveckling det också, om än inte lika dramatisk sådan.

Jag fick sommaren 1981 då jag var i butiken med farsan en leksak från Market Bergman då det ännu var på den platsen var Latvala är nu, och då det övh fanns Bergman här i Karis. Jag var med farsan i butiken då han handlade mat, då lortar ju brukar vilja komma med till butiker och så då föräldrar far dit. Jag frågade att om jag får denhä/Att jag vill ha den. Minns inte riktigt hur jag sade. Farsan sade att sätt den i vagnen bara. Alltså butiksvagnen. Jag gjorde det. Det var en kombination av en bil och en två bensinautomater samt en bensinstations-gobbe i plast också om jag minns rätt. Alltså bilen och gobben separat från bensinautomaterna, som var fast i samma plast-platform.

Jag minns att det var en gul bil som såg tuff ut, men märket fäste jag inte vikt vid. Man sku ha fått samma pack med en vit folkkare också, men jag valde packet med den gula bilen istället.

Så minns jag att jag lekte med den gula bilen i vardagsrummet och morsan föste mig till "lekrummet" och leka, då det kunde komma svarta spår på golvet från leksaksbilarnas däck. Jag hade bensinstations-platformen med bensinautomaterna med mig i Heinola sommaren 1981 också minns jag då jag var där med farsan, en av mina fastrar samt fammo. Jag tappade platformen på marken i en park där och båda bensinautomaterna låssade från plastplatåns fästen, men det harmade inte så mycket. Blev bara lite förvånad över att de for sönder bara av det.

Så fick jag en leksaks-fläkt från en kiosk som farsan köpte åt mig i Heinola. Alltså som en bordsfläkt, och den fungerade med batteri och allt, men det var bara en söt leksak :D Sådana har jag varken förr eller senare sätt. Fammo såg det som någon fläkt i en lada och sade som man säger åt barn någo: Leiki että se kuivaa heinää! Så var vi i ett café i Heinola och någon brud som jobbade på cafeét kom förvånat fram till bordet och frågade: Mitä, mitä, mitä sulla oikein on? i tonläge som man använder då det är fråga om småbarn. Jag sade ingenting och farsan förklarade för henne att det är en leksaksfläkt.

Så minns jag fågeln som sade Terve! i Heinolan lintutarha. Det var något utöver det vanliga! Det var alltså också sommaren 1981. Samma sommar som Juice Leskinen, Eppu Normaali och Hassisen kone gjorde sin turné i Saimen. Då de färdades och festade i en ångbåt över en vecka, som färdades i Saimen och var sedan på keikka emellanåt. Som Kaurismäki gjorde dokkare av då i tiderna. Men det visste jag ju som liten lort ingenting alls om. Juice Leskinen såg redan då verkligen gammal ut fast han bara var 31. Jag äger ju dokumentären på dvd. Han var smällfet och stora kossubotn-linsade glasare och skallighetskrans. Fast skallighetskransen var ju långhårig. Man sku enkelt kunna ha tagit honom som 45-50 redan då om det skulle ha varit någon helt okänd.

Iaf. Jag tog båda bensinautomaterna och brydde mig inte om att dom låssat från plastplatån. Allt annat från packet försvann med tiden, men jag har fortfarande en bensinautomat i ett skåp. Nu har jag ju under 18 års tiden medvetet sparat på den, men det hade faktiskt bara råkat sig att den hade sparats där i ett annat skåp av samma modell som det nuvarande. 1999 tänkte jag faktiskt minns jag att ah, här har jag ännu dendä bensinautomaten från då jag var 4år kvar!! Och nu har det gått åter igen 18 år...

Skåpet bytte jag till ett nyare skåp men samma modell 1999. Då bara flyttade jag över allt till det nya skåpet. Nu har jag en annan sak som jag har sparat som inte är en leksak, men som kanske hör åldern till om man så kan säga. :P Då purunga vuxna brukar kanske röka mera ännu än vuxna menar jag. Jar röker ju inte mera och fimpade min sista cigarett 4.12.1999. Men alltså. Jag har en del av en leksak kvar jag fick då jag var 4. Bensinautomaten. Det kändes surrealistiskt år 1999 att inse att den varit med mig sedan jag var 4 och jag nu var en ung vuxen som 22 åring.

Och i samma skåp förvarar jag en tom ask Pall Mall Medium från hösten 1999. Det är typ samma nostalgi, och tidsglappet det samma som bensinautomaten 1981-1999 som det är mellan Pall Mall Medium-asken och nu. Mellan 1999-2017... Svindlande. Och den har också "av misstag" hamnat med till år 2017! Och nu tänker jag inte slänga den mera, för denna ask är pure 1999-nostalgi, samt att man inte har fått Pall Mall Medium på jättelänge mera vad jag vet om, så jag har en unik ask kvar! :D Det var Marlboro och Pall Mall iaf som hade medium-cigaretter som var ett mellanting mellan ordinära och lights i styrka, men Pall Mall medium var lika nikotinstarkt som röd Marlboro och smaka starkare och strävare i halsen än Marlboro, så därför diggade jag fullt Pall Mall Medium, men jag diggade mera att tänka på min hälsa och inte vara en patetisk slav till något gift, och slutade. Och det var inte alls så svårt som hälsomyndigheter vill göra gällande. Det är bara fråga om viljestyrka.

Så. Mitt tips till någon som vill sluta röka är att sluta att lyssna på den officiella propagandan om hur svårt det är att sluta röka! Då går det enklare och man märker att det inte alls är så svårt, och att tobakshimon lättar betydligt redan efter c 3 veckor. Nu minns man ju knappt hur det känns att suga ner skiten i lungorna. Jag läste på nätet sommaren 1999 tipset av en som hade slutat att röka, och han skrev just att sluta lyssna på tirader om hur svårt det är att sluta röka! Att det inte behöver alls vara på det sättet.

Hälsomyndigheterna bara psykar folk som vill sluta röka till att det är JÄTTEsvårt. Förstår mig inte logiken på det. Men de kanske resonerar att de vill skrämma ungdomar från att börja röka. Så är det ju så också, att det är verkligen ingen regel att man börjar röka dagligen om man röker ibland. Jag vet många som röker då och då och har gjort det i årtionden. Och det är väl okej så länge man håller sig till måttlighet. Det är min åsikt, men det bästa är ju att inte alls röka. Även en hel del f.d. vanerökare kan röka en cigarett nu och då. Även det är bara fråga om viljestyrka och ingenting annat. Man börjar oftast röka dagligen som tonåring då man inte förstår bättre. Allting är inte så svartvitt och homogent som myndigheterna vill göra gällande att det är- det finns stora individuella skillnader. Dessutom är pipa och cigarr-rökning ett mindre ohälsosamt alternativ att röka-bara man inte drar ner i lungorna. En annan sak som hälsomyndigheter inte gärna vill erkänna-men som somliga läkare inte sällan har erkänt, som jag har läst och hört folk säga. Som jag läste att en läkare i Finland sade åt en emfysempatient att hon inte skulle sluta röka helt och hållet. Men att hon skulle köpa en ask kvalitativa Havanna-cigariller och röka en nu och då och riktigt njuta, men absolut inte dra in röken i lungorna eller röka dagligen.

Snusning är ju också en hel del mindre farligt än cigaretter. Man kan bara förundra sig över blomsterhattarnas logik då de vill förbjuda snus men fortsättningsvis tillåta cigaretter som är farligare på alla sätt. Allt är bara fråga om pengar till det syvende och sista, men blomsterhattarna är manipulerade av politikerna för att de rent känslomässigt tycker att snus är "äckligt", antar jag. Och nog är det ju lite äckligt, det säger jag ingenting om. Men det är mycket bättre än om någon skulle röka cigaretter. Och det är det som är mycket viktigare, och vore bättre för folkhälsan i Finland(samt Europa) om snus skulle tillåtas.

Samma sak gäller alkohol. En f.d. alkoholist kan dricka några öl till bastun eller ett glas vin tillsammans med maten utan att trilla dit igen. Det är ingen lag som gör att han absolut trillar dit igen. Ofta trillar en alkoholist dit igen dock efter engång, men det finns en del som inte gör det. Jag tror det beror på att många ofta trillar dit igen efter ett glas beror på att alkoholister redan från första början inte sällan har haft dålig karaktär och viljestyrka.(därför har de för det första också blivit alkoholiserade) Och då är det mycket större risk att himon tar över vettet vid första glaset efter en torr period..

Men det är skrattretande att tro att man blir beroende igen efter ett glas. Det är ingen som tvingar i en mer alkohol efter det. Det är bara ens dåliga viljestyrka som gör att man vill ha mera. Samma med tobak. Det finns ingen som med pistolmynningen riktad mot tinningen säger efter första cigaretten man rökt sedan man slutat med daglig rökning att: RÖK ELLER DÖ!! Eller sen när har cigaretterna och tändarna fått vingar, och själv flygit till munnen på personen, samt tänt cigaretten åt personen? Nej. Man blir inte beroende igen om man inte röker hela tiden, och det är bara upp till en själv och om man har karaktär nog eller ej.

Detta är ett jätteroligt youtube clip som jag hittade! Det är ett från ifjol clip från Venom Inc:s turnébuss. Venom inc är inte Venom, men medlemmarna som var de första medlemmarna samt sångaren basisten Demolition Man som Venom-uppsättningen var mellan 1988-1992. Den tredje originalmedlemmen Cronos har Venom med två andra medlemmar, men detta med de två originalmedlemmarna Abaddon och Mantas samt Demolition man har alltså ett band nu som heter Venom inc.

Haha, man har alltid blivit på gott humör av Venom! Det är roligt helt enkel, för dom har humor. Jag köpte alla 3 skivorna med Demolition Man som sångare/basist från 1991-1992. I själva verket var de första studioskivorna av Venom jag köpte dom. En livebootleg köpte jag redan 1990 med Cronos då som sångare. Jag köpte den första och då nyaste Venomen med Demolition Man, "Temples of Ice" på kassett juli 1991. Eller beställde den och fick via posten. Och jag tycker den var bättre än Sepultura's "Arise" skiva som då just var i ropet och som jag köpte på kassett juni 1991. Sommaren 1992 köpte jag  Prime Evil på kassett och i början av december 1992 köpte jag deras då nyaste "The wastelands" på LP från Fazerin musiikki i hesa då jag var i hesa med en kaveri och hans päron en lördag. Jag köpte på samma gång då  Nuclear Assault's första och bästa skiva "Game Over" på LP. Kaverin köpte någon konstig Skid Row skiva på LP med coverlåtar om jag minns rätt. Skivfodralet var tecknat och såg främst "thrashigt" ut tycker jag.

Även detta fodral är bra. Det är så naket brutalt och sarkastiskt. Liksom "Game Over" och ett svampmoln över en stad.. Men det är jättebra och brutal thrash. Ugh!

Jaa, så köpte jag en Venom video eller fick hem med posten med några andra musikvideon fredagen 15.11-1991. Venom videon hette "Live 90´" och var och är ännu bra så satan!  Cronos är också rolig, jag såg ju Venom live 2013 och i välispiichen kom det alla möjliga komiska kommentarer. Det bästa är en video jag har från 1996 som jag köpte sommaren 1997 där han ropar: Åååhhh!! i micken och formar händerna som ett skal runt micken, så man får intrycket av en 5 årig gosse som vill leka monster och därför gör/skriker så. Innan det pekade han mot publiken och ropade något Uööuu! Yäääääu! och sedan: Åååååhh!! Jag gapskrattade fullt och högt då jag såg det första gången sommarn 1997 hemma då jag såg på videon.

Nåväl här är det roliga clippet! :D
https://www.youtube.com/watch?v=sOwITqqxX64&list=RDsOwITqqxX64

Ibuprofen-drömmar

Alltså tar man Burana-400 som jag gjorde häromnatten då jag vaknade och hade lite huvudvärk som inte gav med sig, så jag tog en halv burana och for och sova igen, så kan man drömma nog så livliga drömmar! Ibuprofenet som finns i buranan är känt för att kunna orsaka livliga drömmar. t.om. s.k. Lucid dreams. Som jag drömde en Lucid dream i juli att det var sommar 1999 igen och jag var i Eiffeltornets första våning tillsammans med en  vacker brud som jag hade rest till Paris med. Det var helt att vau! Det var PRECIS som om det sku ha varit på riktigt. Det hände ingenting annat än att vi var i Eiffeltornets första våning och såg på utsikten en solig dag jag och hon. Ett ungt par som vilket annat ungt par som helst.Sådär typ backpacking/globetrotter/Interrail-meininki. Jag visste att jag drömde men njöt av det.

Jag drömde iaf ingen lucid dröm nu, men jag drömde om någon amerikansk desert/stoner-rock brud som körde en motoriserad trampbil och ylade som en coyote medan hon körde, på samma gång en puli från Karis (som finns på riktigt) blev arg och började jaga henne medan hon körde. Hon hade liksom farkkuväst med sydstatsflaggan på och boots på sig. Sedan böt scenen och jag var i amerikanska öknen tillsammans med några desert/stoner rock typer som trummade på typ någo schamantrummor och alla ylade som coyoten. 

Jag brukar ibland teckna i min drömbok mina drömmar eller små "clip" iaf. Jag är ingen tecknare och tecknar mycket snabbt och mödar mig inte med detaljer eller så. Här är iaf teckningen då den arga pulin härifrån byn jagar desert/stoner rock brudn, som kör iväg med sin motoriserade trampbil medan hon ylar som en coyote:

Sedan minns jag nu bara mittiallt en dröm jag drömde december 1997. Jag drömde att någo helt crazy porukka jagade mig. Sedan fick dom fast mig men dom gjorde ingenting annat än att dom "dansa" runtomkring mig och skrek en ramsa om och om igen. Jag minns bara: EN SMÄLLKARAMELL KÖPTE JAG TILL NYÅRSKVÄLL sedan fortsatte ramsan. Den rimma men jag minns inte vad den andra delen var. Det var så komiskt då en stor typ joggade runt mig i en ring, en liten typ pompade runt mig i en ring och andra gick/sprang på andra sätt.. alltmedan de ropade En smällkaramell-ramsan. Helt crazy.

Jag mindes nu mittiallt bara om ett fall som påstås ha hänt i Brasilien 1957 åt en 23-årig jordbrukare vid namn Antonio Villas Boas. Jag läste om fallet första gången i Eugen Semitjov's bok "De otroliga tefaten" då jag var i fyran i lågis. Vad han var med om, eller om han talade sanning övh vet jag inte, men iaf är storyn jännä, oavsett om det nu bara är rena sagor, eller vad det än är.

Antonio Villas Boas bodde med sina syskon, farsa och morsa ute i i landsbygden i Brasilien. De hade en farm som de alla skötte aktivt om. Antonio Villas Boas brukade plöja åkern om nätterna, då det var så hett på dagen så det skulle ha varit olidligt då. Han hade en traktor med hytt som han plöjade åkern med. En natt, just då klockan var 1 och det var väldigt stjärnklart den natten, så såg han mittiallt en röd stjärna bland stjärnmyriaderna genom traktorns vindruta. Den "stjärnan" närmade sig dock mycket hastigt. Det var ett äggformat föremål som närmade sig hela tiden Antonio Villas Boas.

Han såg nu att det var något slags rymdskepp. Ljuset från skeppet fick traktorns ljus att blekna. Han beskrev många detaljer på skeppet, b.l.a. något som roterade på farkostens översida. Han såg att det långsamt kom neråt och 3 metallben sänkte sig från farkosten, som om att det skulle ha varit landningsstöd.

Antonio satt som förhäxad i traktorn, men då han såg landningsbenen som sänkte sig och farkosten som närmade sig marken så blev han rädd och försökte köra iväg, men motorn och strålkastarna från traktorn slocknade så fort han hunnit vända med traktorn. Han öppnade dörren vid den andra sidan till var farkosten var och sprang iväg, men någon hann ikapp honom. En kortväxt varelse grep honom i armarna. Antonio gav förföljaren en hård knuff och denne föll omkull. Han försökte komma undan igen, men greps nu av tre varelser som kastade sig över honom. För att citera Eugen Semitjov själv från boken De otroliga tefaten:

De släpade honom mot farkosten, och han gjorde hela tiden motstånd. De fick honom uppför en gungande lejdare och in genom en öppen lucka. De kom in i ett litet rum med fluorrescerande ljus, väggarna såg ut att vara av mattpolerad metall. Det fanns ett enkelt möblemang där. Flera andra varelser kom in. De bar alla samma grå, helgjutna dräkter av gummiliknande material och hjälmar som dolde deras ansikten. Endast de blåa ögonen syntes bakom hjälmens två runda glaslinser. Varelserna pekade på honom och tycktes diskutera med små grymtande, djuriska läten.

Varelserna förde Antonio Villas Boas in i ett annat rum med silvervita väggar. De drog av honom hans kläder. Då protesterade Antonio Villas Boas, och skrek och svor. Varelserna stannade upp och tycktes försöka få honom att förstå att de var vänligt sinnade. När han var helt naken gned de in hans kropp med en tjockflytande glasklar luktfri vätska. De undersökte honom med olika instrument och tog blodprov från två punkter under hans haka. Blodet sögs fram direkt genom huden med en egendomlig apparat.

Antonio fördes sedan in i ett rum med en stor bädd mitt på golvet. Den var täckt av grått material som kände s som skumgummi. Han blev lämnad ensam. Från rader av munstycken i väggarna började en gråaktig gas strömma in som snabbt upplöstes. Det kom en obehaglig, bränd lukt. Antonio blev häftigt illamående. Efter en stund försvann obehagen.

Efter en halvtimme öppnades dörren igen och Antonio såg vad man minst kunde tänka sig i situationen. En kvinna kom gående emot honom, och hon var helt naken. Hon hade stora blåa men sneda ögon och ljusblont hår. Hennes hy var nästan vit, armarna täckta med fräknar. Antonio säger att hon hade en vackrare kropp än någon kvinna han sett förut: Höga, åtskilda bröst , smal midja, breda höfter och fylliga lår. Hennes händer var långa och smala med normala naglar, hennes fötter små.

Kvinnan närmade sig Antonio och började göra sexuella rörelser.. han besvarade den utomjordiska kvinnans smekningar.  De hade sex med varandra på den grå bädden. Det var ett normalt samlag har Antonio berättat. Hon betedde sig likadant som varje jordisk kvinna skulle ha gjort. Men hon kysste honom aldrig, bara bet honom lätt i hakan en gång. Efter några gånger så försökte Antonio närma sig en tredje gång, men då stötte hon bort honom.

-Mina känslor svalnade snabbt, säger Antonio. Jag insåg att främlingarna bara hade utnyttjat mig för ett experiment. Jag var arg, men bestämde mig för att inte ta det så allvarligt. Förresten skulle jag inte vilja byta ut någon av våra kvinnor mot henne. Jag tycker om en kvinna som man kan tala med, som förstår vad man säger, men så var ju inte fallet här. Dessutom var jag nära att tappa lusten när jag hörde hennes grymtningar i vissa ögonblick.

Dörren öppnades. En av de små männen kom in med Antonios kläder och gav honom tecken att klä på sig. Kvinnan reste sig från bädden och gick. I dörröppningen vände hon sig om. Med något som liknade ett leende pekade hon på sin mage, på Antonio, och sedan upp mot himlen. Han blev rädd, för han trodde att kvinnan ville ta med honom ut i rymden. (Senare förklarade ufologer att kvinnan troligen menade att hans och hennes gemensamma barn skulle födas på hennes hemplanet)

Antonio försökte stjäla med sig ett klockliknande föremål från farkosten -för att ha något bevis för sin sällsamma upplevelse, men de små männen märkte det direkt och ryckte det från honom under ilskna åtbörder.

Han visades till utgången och fick tecken att klättra nerför lejdaren. Det sista han såg av varelserna var en liten grå man som stod i öppningen i farkostens skrov och pekade först på sig själv, sedan mot marken och därpå upp mot stjärnorna. Så fick han tecken att avlägsna sig.

Farkosten lyfte och steg mot stjärnhimlen som ett rödlysande ägg, stannade för en stund högt uppe, och for plötsligt iväg som ett skott mot syd och försvann ur sikte på några sekunder. Klockan var 5:30 på morgonen. Antonio hade varit cirka 4 timmar och 15 minuter inne i rymdskeppet. Han klev upp i traktorn och försökte starta, men det gick fortfarande inte. Han började leta efter ett fel och fann att en av batterikablarna var lossad från fästet. Antonio säger "lossad" för  han tror att någon av de grå männen gjorde det efter att de hade fångat honom , för att förhindra ett nytt flyktförsök.

Min källa är från Eugen Semitjov's bok de otroliga tefaten. Jag citerar rakt ur hans bok de sista stycket ur kapitlet som handlar om Antonio Villas Boas sällsamma berättelse:

"Det bör tilläggas att ufologerna inte godtog Antonios berättelse utan vidare. Några har stämplat den som klar lögn, medan andra betraktat den som en pärla i den stora samlingen vittnesmål om människors möten med utomjordiska varelser. De som tror honom säger att Antonio måste betecknas som en tämligen obildad person, ej i stånd att på egen hand konstruera en sådan historia. 

Det är en detalj i fallet Antonio Villas Boas som egendomligt nog, såvitt jag vet, aldrig har blivit uppmärksammad: Datumet för hans påstådda upplevelse-den 16 oktober 1957. Det är bara tolv dagar efter rymdålderns begynnelse, efter den världshistoriska dagen-den 4 oktober 1957-då ryssarna skjöt upp sin första Sputnik i bana runt jorden! Alla världens nyhetsmedia talade knappast om annat än rymden vid denna tidpunkt. Hela världen gick i rymdfeber och fantastiska visioner utmålades om kommande färder mellan planeter och solsystem. Tefatsrapporternas kurva skjöt genast uppåt och nådde en av sina högsta toppar...

Det ligger mycket nära till hands att anta att även lantbrukaren Antonio smittats av den stora rymdyran. Han måste ha tittat upp mot stjärnorna från sin traktor och drömt...

Vad drar man för slutsats av dessa fantastiska skildringar om angripande rymdfarkoster, om kidnappade människor och förföriska kvinnovarelser från andra planeter? En klar tendens kan man utläsa-här gäller regeln : I krig och kärlek är allt tillåtet. "

Eugen Semitjov var etnisk rysse, men hans familj var Tsartrogna som flydde till Sverige i början av 20-talet då Eugen var mycket liten,(född 1923) så han var mycket svennifierad.

Ja, vad ska man säga? Var det något som Antonio hittade på, eller kanske han faktiskt tog en paus med plöjandet, såg upp mot stjärnorna från traktorn och somnade och drömde alltsammans? Eller kan det eventuellt ligga något i detta? Interdimensionella besökare? För rymdresor mellan solsystem  är ytterst besvärliga projekt... Var han i någon sorts trans och inbillade sig? Men vartifrån kom alla fina detaljer ifrån? Svårt att säga något. Jag vet bara att intressant tanke är det, att man skulle ha sex med en rymdkvinna :D

Kusligt så man får hönshud är också tanken att man plöjer åkern med en traktor nattetid och det är jätte stjärnklart. Mittiallt kommer det en röd stjärna i stjärnhimlen som ökar i styrka och kommer mot en där ute på åkern.. speciellt då den är på väg att landa 15 meter framför en och traktorns motor stannar då man vänt och försöker fly. Kan riktigt tänka mig hur kusligt det måste ha varit för Antonio, om han nu varit med om något sådant,eller om han tolkat det så som han säger, då han försökte köra iväg och traktorn slocknade,lämnade traktorn och började springa ifrån föremålet. Jag kan riktigt känna kusligheten i det, och det är KUSLIGT. För i detta skede skulle man veta att "något" är efter en. Mitt ute på en åker mitti natten. Nästan så kusligt så man försöker övertyga sig själv att tro att Antonio bara hittat på allt, för att trösta sig själv då det är så kusligt :D

Så gör folk ofta. Om något är så kusligt så att det "inte får" vara sant, så då kan det inte heller vara sant, tänker folk. De tröstar sig själva med att tänka att "dedä e nu bara skit å stämmer int" men i själva verket är de rädda. Men det är ett normalt psykologiskt fenomen det med att trösta sig själv och försöka övertyga sig själv att det inte är något kusligt på riktigt, fastän det också på riktigt skulle vara något kusligt och oförklarligt. Nu menar jag inte att det inte finns logiska och naturliga förklaringar. Visst finns det även det på en massa fenomen som först verkar kusliga som sedan visar sig vara något helt förklarligt. Då brukar man skratta till lättat kanske...men det utesluter inte att det finns på riktigt oförklarliga kusliga fenomen, där folk tröstar sig själva med att tänka just typ "dedä e nu bara skit!"

Jag läste sedan från en annan bok att han berättade först allt åt sin morsa. Hans morsa sade att han aldrig mer ska befatta sig med dessa människor.

Nåja. Enligt en liknande berättelse ska ett UFO ha landat framför en skogshuggare i Österbotten i en mörk och ödslig skog vintern 1971 och en liten humanoid ska ha kommit ut och gick mot skogshuggaren. Skogshuggaren blev inte och rullade tummar, utan ska ha startat sin motorsåg och gått raskt mot humanoiden med den tjutande motorsågen i händerna, så humanoiden fick bråttom till ufot igen, och ufot flög iväg. Om det är sant, vilket det inte lär ska vara, så kan man konstatera att kan någon annan än en finländsk man göra så? Istället för att bli rädd, jaga en humanoid med en motorsåg?! :D Men han lär ska ha skojat berättade han sedan över 20 år senare. Men om det skulle vara sant, så är detta stereotypen av en finländsk man :D

Från sak till tredje så drömde jag engång år 2000 att jag såg den före detta cykelreparatören i staden. Han körde med sin gamla ljusblåa farmar Volvo-Amazon. Han var i centrum och körde och såg koncentrerad ut och kyttade bakom axeln sin medan han fickparkerade, och hade en pipa i munnen. Till min kännedom röker han inte, men i drömmen var han en piprökare. Det var precis som man sku tänka sig att det sku ha varit på riktigt. En normal vardaglig blick bakom axeln medan man fickparkerar, och med pipan i munnen.

Så minns jag dagen efter Karisnattn 1993. Jag var ute på en promenad ensam genom centrum. Mittiallt stannar det en bil med svensk registerbricka bakom mig, jag ser bakom mig och vänder blicken framåt igen. Mittiallt hör jag en röst bakom mig som ropar HEI, JÄTKÄ!! Så vänder jag om mig igen och det är en typ som jag arvioi att var i 30-40 årsåldern med mustasch och polisonger och frågar via den nervävade fönsterrutan i passagerarsätet på framsidan om det är något action i byn ikväll. Så sade jag att en mä tästä illasta tiedä mitään erityistä. Eilenhän täällä oli tää Karjaan yö, mut en mä nyt tiedä jos on jotain. Så sade typen: "Asia selvä" och de fortsatte. Hade på känn att det var ett gäng som var ute för att doka någonstans.

Heh, på tal om då jag berättade i mitt förra inlägga om att snuten var i lekis hösten 1983 och berättade om deras jobb för oss ungar, så drömde jag sedan i nåt skede då att det var en polis i lekis som var typ en lokal führer för oss ungar, och vi hade en "polisklubb" i lekis för alla som var intresserade. Det var nattetid, och vi ungar var polisens allierade typ. Typ scouting/Hitlerjugend-meininki. :D Vi hade någon polis-visselpipor som han hade delat ut åt oss. Han gav ordrar åt oss, b.l.a. : Vissla på era polisvisslor! Så visslade vi alla ungar i rad på våra "polisvisslor" men man hörde inget annat ljud än typ "pfffffff...!!!"

Så minns jag engång så sent som 1992. Jag och en kaveri rotade i en tidningsroskis på skojs skull. Mittiallt kommer det en bekants morsa förbi gående. Kaverin moinar på henne och säger sedan: Vi söker efter gamla Kalle-Ankor!  Så sade den bekantes morsa: Ja tror nog ja vet va ni söker!  Så frågade kaverin: Va tror du vi söker då? Så sade den bekantas morsa: Jaa, man vet aldrig. Men söökin ni bara! Jåå, det var på den tidn man kund hitta porrisar ännu i tidningsroskisana.

Detta är en bra teckning i serieversion av vad som Antonio Villas Boas sade sig ha upplevt. Länk kommer här under.

Man får och ska vara skeptisk mot dylika historier, men tänk om det faktiskt hänt? Eller om åtminstone Antonio upplevde det som att det skulle ha hänt? En viktig sak är att man inte ska galenförklara folk som säger sig ha varit med om sådantt. Men skeptisk får man vara, men man ska inte döma ut, för en dag kan det vara så att skrattar bäst som skrattar sist...

Men jag får ännu fan hönshud då man tänker på det. Tänka sig att mitt på natten vara med traktor mitt på åkern, ta en liten paus, se upp mot stjärnorna, och sedan se en röd "stjärna" som kommer mot och ner mot en i rasande fart... man sku ju direkt tänka "Shit! va fan e dedä?! Int väl ett ufo?!" Nåväl, man är ju en finländsk man, motorsågen igång bara!! Jag frågade då jag var typ 10 mommo vad hon skulle säga om hon skulle se en humanoid, så skrattade hon och sade att hon skulle säga åt humanoiden "Gaa jedan!" Det är Sundom-dialekt och betyder försvinn härifrån! :D


Jag har fucking LÅNG-TRÅKIGT! Det borde faktiskt hända nåt dylikt sku man få lite action i livet, LOL!

http://globalovethinktank.blogspot.fi/2013/01/the-writing-on-wall.html