13 år sedan "Tää on kompassi!"-incidenten/ÄNTLIGEN en BRA dröm, på länge!

Alltså faaan vad jag är en nostalgisk människa. Yllättävää :p Även om inte 2004 annars var något att hurra över. Det var ett booring år. Precis som 2002 och 2003 också var. Nåväl. Jag minns att jag lördagen den 20:nde november 2004 var en solig dag. Jag promenerade på vagnsgatan 14 tiden för att jag skulle gå och hälsa på pärona.

Så kommer det nå schack framför mig på långt håll. Jag kände på mig att de var fulla/påverkade. Jag såg inte ännu vad det var för schack, men jag tänkte intuitivt: Bara de int blir nå muck!Rättelse: Jag tänkte instinktivt skulle det vara naturligtvis.

Så närmade dom sig. Jag såg att det var en kille i kanske min ålder då, och två brudar i 18-19 årsåldern, samt en kille i 14-årsåldern. Killen i 14-årsåldern drog tobak och lekte säkert vaaner så satan.

Han i min ålder såg ut som en skinhead. Han ropförklarade något åt den andra schacke ivrigt, hörde inte riktit vad han sade, bara den sista meningen hörde jag klart och tydligt: TÄÄ ON KOMPASSI! Så hjulade han förbi vid sidan om mig, och rakt in i en snödriva. Och brudarna gapskrattade åt honom. Jag började sedan flina lite också sedan då jag gått bakom dom några steg. De var nog helt harmlösa sist och slutligen. Såg inte ens på mig, men det var roligt "Tää on kompassi!" :D

Dom var nog från Pojo eller nåt tror jag. Har inte sätt dom förr eller senare.

På tal om skinheads. Jag drömde sommarn 1991 en dröm om att jag var i Sverige i nån liten stad, och där bodde en JÄTTETREVLIG skinhead, som var artig och karismatisk och jättebra kompis med folk. Han blev kompis med mig också direkt. t.e.x engång i drömmen då jag kom gåendes på kvällen så såg han vänlig ut och hälsade på mig från långt håll då han såg mig. Alltså raka motsatsen till mediernas bild av skinheads som jättedumma och alltid bara elaka.

Tror att mitt undermedvetna var lite ironisk mot den officiella bilden av skinheads. Nothing more, nothing less.

Så drömde jag också vid samma tider(1991) att jag hade flyttat till Sverige. Det var en blond svensk flicka i 14-årsåldern likaså med rakt blont hår som cyklade efter mig lite hela tiden. Hon såg ut som en riktigt typisk "svensk tjej." Hon var på nåt sätt bekant med mig. Hon var snygg nog. Hey! försökin inga int! Jag var 14 då jag drömde den drömmen!! Int ser jag på småflickor heller. Om man int räknar flickor i 20 årsåldern som småflickor, för sådana kan jag se med med "det ögat" precis som med 20 år äldre kvinnor. Det är naturens gång. Skulle jag säga att jag inte tycker att flickor  20års åldern brukar vara sexiga, skulle jag vara en skenhelig lögnare, som många taviskarar nog är. Men jag är ingen tavis.

Heh. Sommaren 1991 åkade jag farsan och morsan omkring i Sverige. Vi for förbi byn vart en del av morssidans släkt härstammar ifrån ursprungligen (Så långt tillbaka som 1300-talet), men jag var typ jätte-ointresserad. Hade Sepultura på i freestyle-hörlurarna och läste Myrkky-tidningar och brydde mig inte alls om det där i baksätet. Synd att man inte bryr sig om sådant som 14-årig lort. Syrran var inte med.

Jag hade i söndags en jättebra dröm. Jag vaknade på gått humör och var på gått humör hela dagen efter. Äntligen drömmer jag något spännande och roligt, efter över 3 månader med bara gråbleka "skitkvalitets-drömmar"

Först blev jag lucid då jag drömde att jag kom nerför vattentorns-trapporna. Alltså medveten om att man drömmer och drömmen blir en lekplats där man kan göra vad man vill. En kurdfamilj med ungar kom emot mig, dom var på väg uppåt. Så klickade det till i huvudet då jag kom ut, jag insåg "Hej, ja drömmer ju!" Så flög jag som en fågel till Läppträsket, då jag såg Läppträsket därifrån och tänkte att jag kan flyga dit. Det var en hamn med småbåtar och några stora yachter på Läppträskets vänstra sida.

Så fick jag ett falskt uppvaknande av att jag vaknade i mitt barndomshem. Morsan jomade då jag hade klottat någon sorts salva på golvet och på mig själv. Så blev jag lucid igen och sade åt morsan att se på mig nu! Så gled jag ut genom det stängda fönstret och flaxade upp i en trädkrona utanför. Morsan bara fortsatte att joma om salvan hörde jag dit ut ända. Hon brydde sig inte om att jag svävade ovanför trädkronan. Jag tänkte att äsch! Ja far ti Läpppträske igen.

Denna gång tänkte jag att jag flyger dit som en missil. Sagt och gjort. Som en missil flög jag på nolltid dit och plaskade ner i träsket. Det var roligt. Vattnet var nu liksom svart. Jag kände att det porlade kallt, fräscht, rent vatten under läppträsket. Det kom från en underjordisk källa. Det visste jag då. Jag tänkte att det måste jag komma ihåg då jag vaknar.

Jag vaknade och skrev upp drömmen och fortsatte sedan att sova. I något skede i gränslandet mellan dröm och vaka, då jag pratade med min morbror i drömmen så började grannens hund yla.(på riktigt, som den ibland brukar göra. Och det hörs ända till min kämppä) Jag var hemma hos mina föräldrar och sov på soffan i drömmen och grannens hund ylade som en varg, som den brukar göra ibland. Alltså på riktigt. Jag muttrade: Håll käftn! Ja vill faktiskt fortsätta att drömma! Så ylade den bara dit nere och jag sade: Käftn fast nu!

Nu kommer vi till den jättespännande och lyckliga drömmen. Nog för att lucida drömmar alltid är roliga och bra och man får bra fiilis av dom också, men denna dröm var nog ett snäpp bättre t.om. fast den var non-lucid!

Drömmen döpte jag till "Den lyckade stöten".  Jag hade tillsammans med 3 andra typer genomfört typ ett bankrån eller värdetransport rån. Det framgick inte vad, men iaf att vi alla 4 hädanefter var miljonärer. För planen var absolut vattentät, och risken att åka fast var mycket obefintlig visste jag i drömmen. Det var 3 stycken för mig i riktiga livet okända typer, men i drömmen kände jag bra 2 av dem, och den tredje som var med kände jag inte riktigt ännu bra, men visste att han var bra och rento typ, en kompis helt enkelt.

Scenen började efter stöten, och vi hade kommit överens om att 3 av oss skulle vänta ut läget i ett ställe, i någon källarparkering, samt den fjärde jag inte ännu kände så bra i ett annat ställe, inte långt därifrån. Den fjärde fick vi inte kontakt med, men vi antog att det berodde på att det var dålig kenttä eller något dit nere. Vi gissade att han också klarat sig undan.

Och mycket riktigt så kom han också gående dit vart vi var till slut, med en splitterny ljusbrun riktigt gentlemans-puku på sig, som han just hade köpt.(efter stöten rimligtvis) Han var visserligen genomvåt efter en regnskur, men lycklig och sade då han kom: Bueno ventes! Typ lite ironiskt och medvetet klichéaktigt drog en typ sydamerikansk gangsterfras, då vi ju just hade gjort en stöt. Sådär som man kan anta att folk skulle göra i en liknande situation. Vete fan vad det skulle på riktigt betyda. Bueno är väl typ bra? ventes har jag ingen aning om. Inte vet jag om det låter som en gangsterfras, men i drömmen var det en sådan iaf.

Vi var alla lyckliga. Delvis av spänningen och adrenalinet som stöten skapade, dels för att vi hade lyckats så bra och kände oss stolta över oss själva, dels för att vi nu var miljonärer alla 4. Vi kände oss som bröder som varit med om något jättespännande och arbetat i team tillsammans. Det var en obeskrivligt lycklig känsla. Inte för att jag skulle göra något sådant på riktigt eller är någon patetisk beundrare av kriminalitet i sig, och inte för att jag är en sådan som tycker att pengar är allt och rikhet är genvägen till lycka, men nu sku man ju bli lycklig om man sku vinna högsta vinsten på lotto för det. Eller som jag var lycklig i drömmen, delvis för att jag hade blivit miljonär.

Vi var i Florida eller något sådant. Allt det utspelade sig på någon sådan plats. Fast vi pratade alla 4 vardaglig finlandssvenska med varandra. Drömmen var väldigt skarp. Landskapena var skarpa och så, och den lyckliga känslan och avslappnande känslan att "Vi klarade det! Vi åkte inte fast!"

Han med puku höll ett tag armen runt mina axlar då vi gick på trottaren. Alltså inte på ett bögaktigt sätt, men för att han var så rento och lycklig, sådär "Broder!" fiilis. Och Så minns jag att medan vi gick på trottoaren så ropade ha med puku Kamar! Kamar! åt någon ung latinamerikansk typ som han kände och som tydligen kallades för Kamar.(låter snarare som nåt namn som man sku kunna tänka sig att nån från typ mellanöstern har) Han for fram och växlade några ord med honom. Så började det åska. Man såg att en hård tropisk åskstorm var på kommande och jag föreslog att vi far ti dedär hotellet och väntar ut åskan! De 3 andra tyckte det var en bra idé (vi var till fots alla 4)

Det var faktiskt GTA-aktigt nu då jag tänker på drömmen. Som en scen ut något GTA-spel där dom gör en stöt. Därifrån måste inspirationen till denna dröm ha kommit från!

Nästa natt försökte jag drömma lika roligt, men då drömde jag bara att jag såg Juice Leskinen som han såg ut på 80-talet. Han gick och rökte på samma gång. Nu och då drömmer jag om Juice av nån anledning. Som jag första gången som jag minns drömde om honom år 2000 att jag och han var ute till sjöss med en båt. Så sjönk båten och jag lyckades hålla huvudet över vattenytan och hålla mig fast någonstans. Man såg bara Juice's flint. Det var det enda som syntes, då resten av han var under vattenytan. Juice var nog ett geni måste jag säga. Han hade aldrig något behov av att fjäska för makthavarna och inne-fenomen, och behov av att underordna sig och vara politiskt korrekt, som många julkkisar och kulturmänniskor har. Han var bara han och gav fan i att slicka röv.

Jag mindes nu mittiallt bara ett barndomsminne från vårvintern 1988 då vi hade varit i fucking kyrkan tror jag det var innan påsken, då skilan  tvingade alla ungar till kyrkan. Vi gick på Bulevarden tillbaka till lågis. Jag gick med någon från klassen, men vi lyssnade båda två nyfiket på en från B-klassen som pratade med en hans kaveri som gick strax framför oss. Han berättade om kondomer åt sin kaveri. Typ med samma röstläge berättandes, som om man typ skulle berätta fast om olika fjärilar och deras egenskaper. Om Kukka ja Mehiläinen berättade han om, så berättade han om Okeido och Suki Suki. Så minns jag att han berättade: Sultan e sen såndän "runkkukondomi".  Den frasen minns jag att han sade ordagrant.

Så blev det ju bland femmorna modernt att stjäla kondomer från butiken och blåsa upp dom höstterminen 1988. Det var en som var lärare i lågis där då, hon sade: En ballong?! då hon såg en uppblåst kortsu som pomppade ute på fotbollsplanen.  Så visade några pojkar kortsuna åt flickorna att Sii! Sii! hahahha! Flickorna var typ nej hohhoh!

Man tyckte ju allt sådant var jättespännande vuxnas saker, men inte förstod man ju mycket :D

Så mindes jag ännu ett lågisminne. Det var så, att läraren Gunnel kom ibland senare och började lektionen då vi levde om i klassrummet medan vi väntade på henne, eller så påstod hon någongång. Vi väntade vårterminen 1985 i ettan på att lektionen skulle börja. Många härjade så perkele i klassrummet, skrek och skrattade och kastade en penal upp mot taket etc. Det var ett jävla liv. Jag stod och pekade på väggklockan ovanför dörren och ropade oroligt: SIII!! SIII!! SIII VA KLOCKAN E!!!! Klockan var 25 före ett och jag var typ orolig för att vi skulle bli i övertid och jag skulle missa skolbussen eller nåt sådant. Haha, det må ha sett komiskt ut då jag pekade på väggklockan och ropade att sii, sii va klockan e!! Ingen brydde sig om det precis :D

Så kom läraren Gunnel till slut. Jag frågade att vart ha du varit? :D Som om att det skulle vara elevens uppgift att fråga.

Så minns jag dendä gången i tvåan då jag och en annan var s.k. "dejourer" dvs två eller tre elever fick per vecka vara inne i klassrummet på rasterna och lite småstäda etc. Det var jättelepot och något som alla unga uppskattade att vara. Det var jätteroligt att vara inne på alla raster hela veckan, medan resten av klassen var ute.

Iaf. Engång så såg jag och en annan ut från fönstergluggana. Vi sträckte ut våra päron så de var ute medan resten av kroppen var inne. Så kom en lärare, Göran hette han, överraskande och öppnade dörren till klassrummet. Han såg att vi sträckte ut våra huvven i fönstergluggana och sade att sådär ska ni int göra! För de va nån elev i Borgå som hade fallit från fönstret då han gjorde så.

Så for Göran. Så fort han hade gått så sträckte vi ut våra huvuden genom fönstergluggana igen. Så öppnade någon dörren igen. Vi blev rädda, för vi trodde båda två att det var Göran som kommit tillbaka. Det var dock bara en flicka från vår klass. Vi sade åt henne att dumma du som skrämde oss! Vi trodde ju att det var Göran!

En annan gång som dejourer så började vi studsa med en annans studsboll. Vi hade bollnata jag och två andra då. Det var i fyran sen det igen, så vi var i ett större klassrum. Då jag var den som sku kasta bollen på de andra så studsade den inne två gånger *studs! studs!* så studsade den ut genom fönstergluggen som var uppe! Vilken otur!

Jag for ut till gården bland en massa andra ungar och söka den ett varv, men de andra dejourerna ropade från fönstergluggen åt mig att kom in för fan! eller typ något med samma betydelse.  Vi sade nog åt både lärarn och han som vi hade tjuvlånat studsbollen. Den skulle kosta 3:50 och vi skulle alla 3 hjälpas åt att betala den, då vi alla hade ansvar som dejourer. Men han hittade faktiskt sin studsboll sedan. Den hade som jag gissat mycket riktigt hamnat i gräskullen mellan fotbollsplanen och asfaltsområdet

Jag minns ännu våren 1990. Det var sista gången vi var dejourer jag och annan som var dejourer då. För i högis fanns inget sådant system. Det kändes faktiskt lite vemodigt måste jag säga.

Det om det. Hoppas att man kommer att drömma något lika stil som i söndags snart igen!

16.11.2001//Pest//19-11.1997

Jag gick hemåt 15-tiden via Bussis det datumet. Det var en solig fredag. Jag gick alltså tvärs igenom bussis inne, och kom ut vid ytterdörren mot själva busstationen. Jag hörde någon som sade något, så vände jag mig om och det stod 2 lortar i 13-14 årsåldern vid ingången bakom mig. Jag frågade "häh?" Så fråga dom om jag kan köpa ut åt dom från Alko. Jag började skratta och sade: En mä teille osta, te ootte ihan liian nuoria! Dom sade båda två såklart: No eikä olla! Jag sade: Oottakaa pari vuotta vielä! Och fortsatte gå hem.

Liksom man kände sig då vuxen, almost gubbig. Fastän man såg ut som typ 19 då, men ändå. Liksom just det spontana svaret åt dom som bara kom. Några år tidigare skulle jag antagligen bara ha sagt surmulet "En!" och fortsatt att gå.

Lördagen den 17.11-2001 var också solig. Jag åt kebab och läste i en Terrorizer- tidning en Glen Benton-intervju.(Deicide) Han sade att han hade gått igenom utbrott av diabetes och skilsmässa och sade att han har lärt sig av detta att det som inte dödar, stärker.

Så mot kvällen for jag ner till Läpp-butiken där var Jysk är nu. Jag köpte En Hot-Rod påse och två Kopparberg's cider. En Päron och en jordgubb. Jag lyssnade på Loudpipes hemma och åt Hot-Rods och drack cider.

Så for jag till Serendi en stund mot ännu mera kväll. Vi talade om 1993 med en kaveri och vi sade att det är länge sedan. Nu känns 2009 inte alls lika länge sedan som 1993 kändes 2001, fast tidsglappet är det samma. Inte alls. Inte ens nära. Kaverin sade att jag såg ut som en Sfinx där i nåt skede.

Jag for sedan hem. Det var kö till affes, dit orkade jag inte gå den kvällen. Jag var sedan 24.11.2001 i affes och det var riktigt mysigt där då.

Jag mindes nu mittiallt bara då jag håller på att läser en bok om pesten i Sthlm 1710 att jag läste nyaste numret av Kamratposten hösten 1986. Det kom hem med posten, då syrran prenumererade på det.  Jag hade kommit tidigare hem från skolan eller så var syrran någonstans, minns inte riktigt. Minns bara att jag bläddrade på den och det kom en artikel om pesten, och den var jätteintressant minns jag. Jag minns ännu att jag läste om symtomen och att man kunde vara frisk på morgonen och död på kvällen och annat om pesten, och att man mittiallt kunde sjunka ihop sjuk, på ett ögonblick och liknande saker. Jag tyckte att det med pesten var jättespännande helt enkelt.

Minns att artikeln sade att kanske någon tycker att pölsa smakar pest, eller att det är pest att gå upp 5 på morgonen, men att pesten var en forn sjukdom. Jag hade vagt hört talas om pest innan denna artikel, men spekulerade inte om det. Denna artikel fick min fascination för pesten att vakna totalt.

På tal om att prenumerera på tidningar.. Jag prenumererade på BAMSE den tiden. Haha, det var bra engång då Vargen, Knocke och Smocke hade stulit andras julklappar, då de vågade göra det, då Bamse inte fick dunderhonung av någon anledning. Var det så att Vargen, Knocke och Smocke hade varit uppe hos Bamses farmor och saboterat satsen med dunderhonung eller något? Det minns jag inte riktigt, men något sådant var det fråga om.

Så fick Bamse dunderhonung ändå. Vargen stod bakom ett träd och hörde att någon sade att Bamse har dunderhonung åter. Så sprang han till Knockes och Smockes hem och åjjade och våjjade sig där en lång stund utan att få ut något språk. Så sade någon av Knocke och Smocke åt honom att sluta rossla som en trasig moped! Berätta istället om för oss vad det hänt.

Så berättade han om Bamses dunderhonung. Hela deras golv var fullt av julklappar de stulit från typ Bamse, Lille skutt, Nina Kanin, Skalman, Burre etc. Så tyckte någon av Knocke och Smocke att vad kommer att hända, då Bamse är laddad med dunderhonung? Så såg någon av K&S rädd ut och sade: Han kommer väl hit! Och då såg jag liksom i hjärnan på samma gång hur Bamse kom raskt gående med ett självsäkert flin mot deras hus.

En gång drömde jag att jag och en klasskompis blev jagade av Knocke och Smocke. Sedan fick vi övertag, bakband dom och förhörde dom och kände oss jättestolta över att vi tagit fast Knocke och Smocke.

Men det var sidospår. På tal om pesten. Jag läste sedan i läkarboken vi hade hemma om pest. Pest var liksom sjukdomarnas sjukdom, liksom den ultimataste sjukdomen av alla. Jag drömde också dessa tider engång att jag hade pest. Jag undrar faktiskt hur det skulle kännas att ha pest. Och övh hur på sätt sjukdomskänslan skiljer sig mellan t.e.x. Pest och smittkoppor. Det skulle vara roligt om man på något sätt skulle kunna testa att vara sjuk i pest 20 minuter och sjuk i smittkoppor 20 minuter, sjuk i kolera 20 min etc.

Sedan minns jag att jag nu och då läste artiklar om pesten. Redan i början av 90-talet spekulerade jag för mig själv om pesten kan ha varit något annat än pestbakterien från råttloppan, som är den mest utbredda teorin. Det enda jag hade läst, där det insinuerades att det fanns skilda åsikter var en artikel där det stod att "Nästan alla forskare är överens om att pesten orsakades av Yersinia Pestis-bakterien" Men jag var lite förbluffad, då jag tänkte på hur otroligt snabbt pesten spred sig bland folk då förr, och för att man bara kan få blod och böldpest om en loppa biter, samt bara lungpest smittar via luft. Jag fick det inte att gå ihop att alla 3 former grasserade fullt då. Eller alla symtom som de 3 formerna av yersinia pestis pest har  1.) Blodpest 2.) Lungpest 3.) Böldpest. Det var ibland en flyktig tanke om det kanske var ett virus trots allt, och inte yersinia pestis-bakterien. Inte sprider den sig alls något lätt nu heller, och medeltidens pest spred sig jätte-enkelt och snabbt och var mycket dödligare än dagens små yersinia pestis-epidemier i afrika och indien. Nej, det låter så ologiskt i mina öron att det är fråga om samma sjukdom. Jag tror att yersinia pestis är falsk pest, och den RIKTIGA pesten var/är något helt annat. Kanske den slumrar i afrikas djunglar och alltid nu och då söker sig därifrån, och då blir den första pandemin på hundratals år den dödligaste, som digerdöden. Nu har vi inte haft pest i Europa sedan 1720, då pesten härjade i Marseilles, så kanske kommer den tillbaka i morgon. Kanske om 500 år.

Jag vet varken bu eller bä. Jag VET inte, men virusteorin låter mycket mer logisk. Kanske ett virus, som snart är över oss igen i en modern digerdöd.. dom har tydligen hittat dna från pestbakterien i massgravar från pestepidemier, men det kan ju ha varit både ett virus och yersinia pestis på samma gång i gång! Eller vem vet, kanske dom lurar för att det skulle bli så dyrt och byråkratiskt att ändra om den officiella versionen om att det var yersinia pestis? Kanske det bara är lurendrejeri och falska nyheter? Iaf vet jag, att det aldrig bevisades att yersinia pestis var samma pest som härjade förritiden. Man bara antog att så var fallet.

The Stand. Alltså dendä serien baserad på Stephen King-romanen Pestens Tid som kom varje fredagskväll hela novermber 1995. Den var verkligen bra, och delvis som man skulle kunna tänka sig att en modern digerdöd skulle arta sig. Jag verkligen njöt varje fredagskväll november 1995 av den serien. Jag minns en fredagskväll i början av december 1995 då jag gick hem. Det var typ 0-trafik på Ekenäsvägen just då, så jag gick mitt på Ekenäsvägen medan det snöade och landskapet förgylldes av ett färskt snötäcke. Jag gick förbi på högra sidan av en skyddsvägs-plattform mitt på vägen som ju finns där ännu och såg på pilen som visade snett neråt i det blåvita trafikmärken, och tänkte att det är fillis som att 95% av alla Karisbor strykit med i den ny digerdöd. Det var liksom ödslig fiilis då jag promenerade där. Hörde bara mina egna fotsteg. Jag var influerad då av The Stand såklart.

Ah, 1995 fiilis får jag då jag tänker på den serien. Gamla goda 90-talet! Då jag var ung. Då jag var blott 18 (1995). Jag hade Master's Hammer skjorta och Emperor-skjorta på mig i yrkis och yrkisjunttin jag int kände ropade "Lucifer" efter mig då jag gick förbi var dom stod och hängde. Och domdä Da Capona som jag alltid for till lillbutikin å köpa på matpauserna, då jag alltid åt choklad istället för mat då det var lunch. Å frissalinjens snygga brudar minns man också. Dom var snyggare än kocklinjens brudar, som var den linjen där det var mera brudar också. Kocklinjens brudar var nog tavanomaisia Karis/Ekenäs-junttin (Typ sådana som om dom t.e.x. ser en långhårig kar: HIPPIEN?! JÅÅ, DE E SÅNDÄNA LÅNGHÅRIGA KNARKARE DE!) medan frissalinjens brudar var snyggare och hade på nåt sätt attityd mera. Sådär i största allmänhet, undantag finns det ju alltid.

Heh. Det var i en sida som det var en som mindes  yrkisaktiga låtar, och hon mindes Roomeo och Juulia låten. Minns inte namnet på artisten, men jag minns att två brudar från kocklinjen år 1995 sjöng den i duo Sä oot mun Roomeo, mä oon sun Juulia! Heh.

Det var en brud från frissalinjen som jag var lite intresserad av. Hon var från Kyrkslätt eller något. Men jag tänkte att det lönar sig inte att försöka, då jag såg att en kille i 30-årsåldern och med farmarkläder kom efter henne med bil och dom var helt klart ihop. Som 18 verkade jämnåriga brudar mycket mognare för mig iaf. Liksom radikal skillnad som natt och dag om man nu ser folk i den åldern :D

Nej vafan var det som hände? Vi hade 1995 relativt nyligen. Nu är det mittiallt 2017!

Nåväl- Tillbaka till pesten. Jag köpte september 1997 då jag var i hesa från Spinefarm-butiken en skiva av projektet "When" och den skivan hette "The black death" från 1992 och baserar sig på digerdöden 1349, den är kan man säga ett soundtrack till digerdöden. Heh. Hösten 1997 hade jag redan vemodig nostalgi över 1994, 1995 och t.o.m. 1996!

Den skivan är komponerad av den norske musiken Lars Pedersen. Och det är verkligen tidsresa till 1300-talets digerdöd epidemi i norden! Man ska gärna lyssna på denna skiva en grå/regnig dag. Helst med ett tunt lager med våt snö på marken. Typ att det är 0-5+ grader ute. Det är som om att denna skiva skulle vara en gnista som skulle trigga igång genetiska minnen av digerdöden, där egna släktmedlemmar upplevde den-för det är verkligen som att man psykiskt sätt skulle flytta sig till 1300-talet då man hör denna skiva! helt otrolig känsla! Ni borde köpa den på cd, men jag länkar till den då den är på youtube. Fast jag skulle aldrig själv sätta upp den på youtube utan lov. Men då den nu engång är där så kan jag väl länka till den.

Jag håller alltså på att läser en bok om Pestepidemin i Sthlm 1710. Enligt boken så gjorde myndigheterna allt för att undvika att berätta för folket att det verkligen var fråga om den mytomspunna pesten som hade drabbat Stockholm. Pest hade inte förekommit i Sverige på över 50 år då, om jag minns rätt. Iaf hade det inte varit pest i sverige på årtionden, så folk hade hunnit glömma den lite från vardagen, så det är klart att ordet "pest" lät väldigt skrämmande för stockholmarna då 1710. Det förvånar mig inte alls.

Först då det var försent och epidemin ett faktum och kungahuset hade flytt till annan ort, så medgav myndigheterna att det faktiskt var fråga om pest. Innan det hade dom sagt att det förekommer visserligen en allvarlig febersjukdom i staden, men det är mest fattiga som drabbats, och att det är verkligen inte fråga om pesten, så att vanligt folk kan känna sig ganska trygga. Och liknande saker och rena lögner berättade myndigheterna för folket, då de förmörkade att det var fråga om pesten.

Då någon sagt att de sätt bölder på de sjuka så kontrade myndigheterna med att säga att kraftiga febersjukdomar kan ge upphov till bölder, och det är verkligen inte bara genuint för pesten-och liknande "seliseli" bortförklaringar.

Det påminner mig om hur nutida myndigheter kan förmörka och förneka saker och ting.

Jag vet en förening som om den skulle ha funnits i Sthlm då skulle ha varit bland de första med att automatiskt tro på myndigheterna och sedan ha kallat alla dom som misstänkt att det ändå var fråga om pesten för "populister" "vidskepliga" "obildade" "troende på fake news"(för pestutbrott i Sthlm skulle de ha sett som fakenews innan myndigheternas bekräftande) etc. Och det skulle vara Skepsis, som består av s.k. "skeptiker" dvs på vissa områden vulgärskeptiker, men på andra områden-som vad myndigheter och auktoriter förklarar åt dom så säger de typ med ett ynkligt  och undergivet tonläge såhär: Jåjåå! Jåjåå! Vi tror! Vi tror! Jåjåå! Jåjåå! Vi tror! Vi tror! 

 Och om 80-talsserien V skulle ha varit sant, så skulle Skepsis ha varit de första med att okritiskt välkomna dom med öppna armar, och anklagat folk som var kritiska mot dem och som sade att V-gobbarna är ödlor, de skulle ha anklagat dem för att vara "populister" "vidskepliga" "obildade" etc. etc. De i Skepsis skulle ha varit V-gobbarnas lojala anhängare och bara ha trott gått om dom. Medan sådana som skulle vara kritiska på riktigt(enligt skepsis "populister" "vidskepliga" "obildade"..) skulle ha varit som den ena motståndskvinnan som rev loss fejkhuden i direktsändingen på en av V-gobbarna och ropade: The visitors are not our friends!

Jag tycker att Skepsis beter sig som något sorts konservativt prästerskap som vill pracka sina åsikter på alla andra också-som vill indoktrinera skolbarn till deras tankesätt etc. Dom skiljer sig inte alls från krista åtminstone på det sättet att dom maniskt vill omvända alla andra också att tro precis som dom. Dom bara trummar och trummar på sitt och andra får inte en syl i vädret.

Sekteristisk vulgärskepticism alá Skepsis är en annan sak en naturligt sunt kritiskt tänkande. Ironiskt nog är dom inte så speciellt skeptiska då det kommer till vissa saker, utan verka tro blint på vad myndigheterna säger. De tänker just så som vetenskapsmän teoretiskt sätt inte ska tänka "Det som inte är vetenskapligt bevisat, finns inte" Skepsis om någon förening, är en sådan förening som kastar ut barnet med badvattnet.

Precis som de sku ha anklagat folk i Sthlm 1710 som trodde att pesten var ett faktum fast myndigheterna förnekade det för att vara "populister" "vidskepliga" "obildade" etc samt jämfört sådana som trodde rätt att pesten anlänt, med folk som tror att jorden är platt. Att det är samma vidskepelse att man tror det är pesten som anlänt, som om man sku tro att jorden är platt.  Samma Skepsis består av folk som skulle ha rullat på golvet och gapskrattat om någon på 40-talet skulle ha sagt att rökning kan orsaka lungcancer. Då de inte skulle ha trott på det, och avfärdat det som "vidskepelse"

Det var någon som var med i Skepsis på 80-talet. men han var inte länge. Han sade att det räknades som en allmän sanning i föreningen, att jorden är den absolut ända platsen i universum med intelligent liv. Så där ser man hur rent ut sagt ovetenskapligt tänkande de har/har haft.

Och jag vet deras argument, för jag har läst t.e.x. Paholaisen asianajaja. Dom skulle väl påstå att jag inte förstått rätt vad jag läst-för annars skulle jag också ha blivit en skeptiker-men det är ju precis vad t.e.x. jehovas vittnen också säger! Att om man skulle ha förstått deras tidning Vakttornet rätt, så skulle man ha blivit en av dom!

Jag vet deras argument, men det övertygar inte alls mig hit eller dit. Jag förstår deras tankesätt lite bättre efter jag läst boken, men det är allt.

De är som präster och kristna genom historien på det sättet också, att de varit rädda för ockultism etc. En undermedveten rädsla för det okända kan jag tänka mig. Typ som om att de också skulle börja skrika som någo hysteriska präster förritiden: Hjäälp! Hjäälp! Trolldom! Trolldom! Vi ska nog *snyft* döda dig! Vi ska nog *snyft* bränna dig på bål!

Jag har skrivit helt sakliga frågor och lite mild kritik till Skepsis 2 gånger på 10 år. Jag har inte fått något svar. Det säger väl också någon om föreningen..

Så, Fuck Skepsis!

Nu ska inte någon missuppfatta mig. Vill någon vara medlem eller sympatisör av skepsis så varsågoda. Jag har inte mycket till övers för föreningen, men om någon är medlem så fine. Jag bryr mig inte. Personligen säger jag dock att Fuck Skepsis! Det är inte samma sak som om att försöka omvända någon. Folk tror ändå hur dom tror.

Det om det. 19.11.1997 så hjälpte jag med en kaveri att flytta till Lövkulla. Jag var arbetslös at the moment så jag gjorde inte så mycket på dagarna. Han med, så man kunde lika gärna hjälpa honom så fick man nåt att göra. Han bodde i en lägenhet i ett egnahemshus, vägg i vägg med sina hyresvärdar, som var en gammal gobbe och kärring.

Först var allt frid och fröjd. Kaverin hade sommaren fyllt 18 och visa dessa tider jag var där då han just flyttat dit en kondom och sade att det kan vara bra att ha om man drar hem nån kärring från affes någongång. Liksom just dendär ivern av att flytta hemifrån man har som ung. Vi bottnade där jag och han som bodde där och en annan kompis 8.8.1997. Det var en fredagskväll. Vi drack lite öl där och jag tyckte det var 70-talsaktigt minns jag.(sommaren 1997 var för min del en riktigt het "70-tals sommar" då jag fick 70-tals retronostalgiwhatever då. Vem vet. Kanske någon 20 åring idag har samma fiilis över 90-talet?) Så for vi till affes sedan, vi gick via yrkisområdet. Gårdskarn, en gobbe med mustasch, var där och krattade, men sade ingenting då vi gick tvärsigenom området.

Men gobben och kärringen visade sig vara helt omöjliga. Kaverin brukade vakna av att gobben stod ute på gården och svor in genom fönsterluckan till sovrummet, då han var missnöjd. Dom var så omöjliga så han hamna till slut att flytta. Och flyttdagen var alltså onsdagen den 19.11.1997.

Så kom hans mofa dit och hjälpa också. Så kom de en annan gemensam kompis dit också.  Vi var i garaget och det var en gammal monitor där. Hans mofa sade åt kaverin: ska du ta dendär tv:n också? Så sade kaverin: Int e de en tv, de en monitor Så sade hans mofa med hes röst: E de en MONITOR?! Han var 70 och visste ingenting om datorer och sånt.

Så körde vi av och an några gånger mellan gamla lägenheten och lövis. I något skede då vi var utanför gamla lägenheten så öppnade den krångliga tanten och farbrorn dörren och sade något om någon termostat som gått sönder, och att han ska få en räkning. Att "Så e de bara!" Så välter kaverin en glasskiva i backan på misstag, eller då han blir så frustrerad av att bara se dom så den går i tusen skärvor. Kärringen säger: Åjj, åj, åj, åj, åj åjjj!!! Sedan just efter gobben slog fast dörren så ropade kaverin åt honom: SKINNPITT! 

Omöjliga människor. Tur att man inte har haft med dom att göra :D Ingen av dom lever mera. Ännu 2004 såg jag att gobben satt i fönstret och bara kyttade då man någongång gick förbi där.

Men jag var nog väldigt outvecklad måste jag säga då den tiden. Jag såg säkert ut som 16. Ännu sommaren 2000 var det någon Ekenäsbrud i Alban som sade att jag såg ut som 17. Och då var jag 23.

Nåväääl. Här kommer soundracket till nordisk/digerdödisk 1349 som jag tidigare sade att jag skulle länka till. Det tycks verkligen väcka genetiska minnen från egna förfäder som hade med digerdöden att göra, eller det känns så iaf. Man lever riktigt in sig i detta med hög volym och hörlurar så förflyttar man sig till 1349 och digerdödens morbida känsla. Theodor Kittelsen's tavlor som handlar om digerdöden, och som man också hittar i cd pärmen samt på youtube clippet så ökar fiilisen man får. Liksom musiken och målningarna synkkar till 100% Om ni inte orkar höra på hela, så hör fast 9:00-till 10:00.   Det är precis som att ett medeltida landskap i skogen med nollgrader, mulet och våt snö skulle målas upp framför en. Det är som en port till medeltiden skulle öppnas. Som att något genetiskt minne från 1300-talet skulle väckas i en totalt. Helt otroligt! Hela cdn är det, och detta är bara ett exempel av att det är jättebra dock.

https://www.youtube.com/watch?v=Y8iZpl8Tx3E

Mummo-meininkiä och minne av tv-serie 1994.

Haha, jag minns mars 2001 då jag talade med en bekant. Vi hade pratat om King Diamond's "Them" skiva, och hade pratat om hur komisk den egentligen är. Det är en temaskiva som handlar om någo andar eller dylikt som kallades för "Them" i King Diamond's mommos kråkslott, och King Diamonds (fiktiva) mommo var galen. En horrorstory med andra ord, som är ren komedi!

Vi hade just talat om det och står utanför dörren till bibban. Det hänger några fjortisar ett steg bredvid mot väggen till Fokus-baren, som det ju brukar hänga ibland. Så kom en vår gemensamma bekant gående på trottoaren. Vi nickar lite på huvudet åt varandra. Så råka ena fjortisen som hängde där vara hans syrra. Hon ropade åt han som gick på trottoaren att Har du vari hos mommo ren! Ja fick pengar av mommo!! Och han ropade nåt att ja bord få pengar av mommo ja också! Det var mommo hit och mommo dit.

Och han som jag pratat med om King Diamond's mommo: Uuuaaahahahahaha!!! hahahahaha! hahahahaha! hahahahaha! Kunnon mummomeininkiä! Det var så bra att det råka sig så att dom börja prata om sin mommo efter att vi hade talat om King Diamonds mommo. Synkronicitetsfenomen?

Så mindes jag nu mittiallt bara en sak från barndomen. Och den saken var den, att jag och några kaverin var en kväll vårterminen 1989 i Karjaan Yhteiskoulus skolgård och bollade. Så fick den äldsta av oss för sig att vi sku spela rugby. Så spelade vi rugby. Jag minns bara att ena kaverin sade hela 3 gånger medan vi spelade fullt "De e rugby!" alltid nu och då under typ de 15-20 minuter vi orkade spela rugby. Vad är det för nytta att säga "De e rugby!" 3 gånger, då bara vi var där och ingen publik eller något? Haha..

Samma kaveri fick för sig att han skulle se precis ut som kaverin och göra precis som den som han var bäst kaveri med då just. Då vi cyklade omkring sommaren 1989 så hade han t-shirt och jeansbyxor och länkkare då jag också hade så. Så kom en annan kaveri och joinade. Han hade bara shorts och länkkare. Så sade han: Ja faaar bara hem efter shooorts!  Och efter 5 minuter kommer han cyklande och har bara shorts och länkkare på sig han med.

Så kom hans morsa körande med sin Fiat till oss, vevade ner fönsterrutan och sade att kaverin ska hem, för dom sku fara någonstans. Så gnällde dom där en liten stund. Så fick kaverin tårar i ögonen å sade lipande: Men ja vill it i! Ja vill it!! men det är en annan story.

Engång spottade kaverin inne i deras farstu/tambur på misstag, sade han. Det var september 1988 en solig lördags-förmiddag. Jag hade just blivit kaveri med honom då och visste inte hur hans morsa såg ut och hade inte varit inne i huset. Jag var bara vid trappan/verandan och väntade på honom då han kom och mittiallt spottade han på golvet!

Så sade han åt sin morsa som satt i köket uppenbarligen, för rösten kom från köket. Jag visste det senare var köket var då jag var inne hos deras flera gånger sedan senare. Han sade åt sin morsa: Sori mamma, ja räkä inne på misstag! Så skrek hon högt och med röst som en kråka: DE VA NOG SISTA GÅNGEN DU RÄKÄR INNE!!! HÖR DU DE VA??? Så ser kaverin på mig direkt efter hans morsa skrikit och jag blev *khhrmm-fniss!!* Jag ansträngde mig för att inte börja gapskratta, och då började ju han å likadant :D

Så mindes jag en sak från mars 1989. Vi hade samlat några tomflaskor vi skulle ta upp till kiosken för att få lite godis till utbyte en lördag. Vi går igenom Borgkila-gården och ena kaverin tappar på misstag en flaska på backan där som gick sönder direkt. Så blev han arg och sparkade den ännu mer sönder i asfalten. Så blev vi där och stå vart telefonkiosken fanns förut. Vi stod där kanske 10 minuter och hängde och lekte typ tuffa högispojkar och pratade där. Plötsligt öppnas dörren till Borgkila, den dörren alltså till var de är bostadslägenhet, och det kommer en skäggig gobbe med glasögon springades rakt mot oss medan han på samma gång ropade: SATANS ONGAR, VA TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ ME?!

Och vi sprang typ för livet. Konstigt att han kom först 10 minuter senare ut och efter oss (antar att han blev arg p.g.a. flaskan..)

Han dendä kaverins morsa var nog lite konstig. Hon var yksinhuoltaja. Intet fel med det alltså, men dom hade flyttat till en höghuslägenhet då jag kom till hans engång våren 1991 en lördagseftermiddag så satt hon i köket åt vänster från tamburen. Hon satt där vid köksbordet i cigarett och likörnousun tillsammans med några väninnor. Eller dom verkade alla vara lite jummiga. Skvallrade säkert om karar och vad nu sådana skvallrar om. Så så jag kom och just hade gått förbi köket så ropade hon efter mig, mitt namn, med sin kråkaktiga röst. Så då jag går några steg tillbaka och ser in i köket så frågar hon mig med sin kråkaktiga stämma: Vill du ha tiss?  Så blev jag så paff så jag sade bara: Nåjaa Och ena av hennes kaverin såg på mig och försökte fullt hålla sig för gapskratt så hon satt handen för munnen och försökte kväva sitt fnitter.

Inte är det nu riktigt hävt att kaverins morsa frågar ongins 14-åriga kaveri om han vill ha tiss. Inte kände jag mig kränkt eller något, men nu funderade man då ren om hon har alla hästar i hagen eller inte.

Svenskfinlands Pravda husis hade en rätt så porrpositiv artikel i lördags? Håller dom på att bli oroliga av det faktum, att alltfler inser hur skadligt porr egentligen är? Och att porr fungerar som ett effektivt sätt för oönskade element att inte föröka sig, då ensamma män bara blir hemma och ser på porr och inte raggar och försöker få en riktig brud? Nu kanske dom till varje pris vill undvika att ensamma män ska sluta att se på porr, då de befarar att de får en flickvän och förökar sig. Att de inser att romantisk sex med äkta känslor är något heeelt annat än porr och masturbation. Och att de vill undvika att de ska inse det.

Porr är skadligt. Speciellt för ensamstående män. Man ska inte vara en jävla creep och se på porr. Och ja, en paranoid teori jag har möjligtvis om varför husis nu mittiallt har en porrpositiv artikel. Säger inte att det är så, men inte skulle det förvåna mig om det finns manshatande kulturmarxist-feminist-tanttadaaror, som tänker just på det sättet. Nakenhet är inte pornografi. Jag har ingenting emot att se på bilder på nakna eller lättklädda kvinnor ibland,  det är ju vackert och estetiskt. Men porr? Nej tack!

Jag har skrivit så mycket om det redan, men energin ökar ju längre man håller sig att idka sig åt solosex. Porr är helt uteslutet. Man lär sig bara att tända på porr istället för äkta brudar. Alla har väl hört talas om porrimpotens? Porr är onaturligt skådespel. Punkt.

Det är alltså inte p.g.a. kristna eller feministiska skäl jag är emot porr. Mina argument emot porr är andra än deras. Kristna och feminister är allmänt rädda för den nakna kroppen och människans erotik, men det är inte jag.

Så är det väldigt ironiskt det faktum, att brudar alltid är väldigt villiga i porrfilmer, helt automatiskt. Beter sig som några sexrobotar utan hämningar i porrfilmerna. Alla vuxna människor förstår paradoxen i det. Brudar funkar inte alls på det sättet, och kanske lika så bra, så blir det lite mera utmaning. Möjligtvis kan några fjortisgrabbar tro att det är så det går till på riktigt.

I porrfilmer är det typ att man raggar upp en helt obekant men glad och villig brud från gatan och i nästa scen knasar man redan fullt :D:D:D Liksom helt overkligt. Ett jävla skådespel.  Och alltid är brudarna villiga och beter sig helt annorlunda än vad brudar beter sig på riktigt. :D Porr är bara skit.  Jag har personligen rivit sönder och slängt iväg den porren jag har ägt. Både som VHS och dvd. Jag har söndrat vhs-kassetterna och knäckt sönder dvdn:na samt rivit sönder etiketterna och slängt allt i roskis. Några tidningar har jag kvar som ren nostalgi då jag haft dom sedan -94, men jag bläddrar inte i dom. Dom ligger och samlar damm i garderoben.

Och skulle det faktiskt vara så, att en helt obekant brud skulle komma tyrkylle på likadant sätt som i porrfilmer, så kan man vara 99,99% säker på att det är en s.k. "honeytrap" och det ligger på lur en kasa med typer som typ ska hacka en och ta ens pengar. Eller något liknande skumt. Brudar funkar inte så som i porrfilmer. Den som skulle gå hem med en helt obekant attraktiv brud från gatan, för att hon har kommit tyrkylle, så det är nog en dum kille det. Det är en honeytrap och ingenting annat.

Vill man ha någon kick så kan man ägna sig åt lucid dreaming eller  något. Men inte porr. Enligt kulturmarxister förresten, då det nu kom på tal, så är väl t.e.x. lucid dreaming  bara dumheter och flum, men det är deras egen skam det. De kan ju se på porr då istället.

Jag tog från mina gamla VHS-gömmor en video som jag och några kompisar filmade 1995 då vi var ute och gå. Vittu ja va int liiiite fuler då! :-D  Förresten, vi var i Svedja och plaskade lite i vattnet en varm kväll, jag hade bandat på samma kassett som 1995 och Svedja-plaskandet bandade jag juni 1999 och jag had bar överkropp och jeans som jag dragit upp. Utan att överdriva. Jag var mycket smalare då. Alltför smal. Utan att överdriva, konturerna av mina revben syntes tydligt såg jag nu! Helt otroligt liksom. Men jag tyckte inte om mat då. Rätt så starka arm-muskler hade jag överraskande nog ser det ut som. Fast nu har jag betydligt mer massa där också. Mat började jag tycka om då jag var 24. Det var då jag mittiallt började glufsa i mig stora portioner med god grillmat, vanlig uäk mat, samt Fazer's blå skivor på kvällarna sedan november 2001. Men lite bättre med lite mera massa.

Sedan på något sätt höll jag munnen uppe mera på den tiden. Varför vet jag inte. Och jag såg ut som en 14-15 årig lort fast jag var 18.

Jag kom att tänka på en UFO-serie som jag såg på TV sent på tisdags eller onsdagskvällar typ februari-mars 1994. Det var på den tiden jag ännu såg på tv mycket. Slutade att se mycket typ 1997 och 2001 såg jag inte just på tv mera, sedan jag började inse att det är en dumburk och det är bara samma hollywood-fjanteri i amerikanska filmer&serier, men strunt i det nu. Det var en bra ufo-serie som kom då och den var mycket bättre och mer spännande och kuslig än X-files, som ju var så sjuttons överskattad serie. Den bara flummade på utan någo förklaringar den serien och var högst lite komisk på sina håll. Dessutom var ju Scully en fröjd för ögat. Men annars var Salaiset Kansiot bara överskattad.

Intruders hette serien, och den var jättebra. Den finns på youtube i sin helhet och jag ska börja se på den snart, man kommer att få en vemodig 1994-nostalgi på samma gång har jag på känn, då jag var 17 år och det kändes som ett sorts andligt vakum då jag hade gått ut nian förra året. Liksom ordningen och strukturen man haft efter 9 års grundskola rämnade. Känslan var på mikrokosmisk/ego-nivå mycket liknande den känslan som Ryssland upplevde de närmsta åren efter Sovjetunionens fall-ett andligt vakum. Om ni förstår hur jag menar?

Men det förde gott med sig. Ty just i ett sådant vakum vaknar Loke så att säga. Det kommer förändringens vindar och nya insikter. Kanske smärtfulla och överraskande, men absolut nödvändiga Den gamla ordningen är borta för alltid, och något nytt är i antågande.. sådan känsla var det då, fast den var skrämmande på samma gång. Men det var bara bra att det var härdande. Liksom "In the cold winds of nowhere"-fiilis över det hela. Man kände sig isolerad i sina tankar på något sätt innan man visste om internet och så..men allt kändes mer spännande och nyare och fräschare också..beroendes på att jag var bara 17 då. En flickvän som skulle ha varit ens "själasyster" på samma gång då skulle ha varit det ultimata tror jag. Denna "andligt vaakum" fiilis var som starkast höstterminen -93/vårterminen-94. Sommaren 1994 var mera "förberedande för guerillakrig" och hösten 1994 var sissina redan i skogen.. hehe, mina högst personliga metaforer och liknelser här igen...

Men iaf. Tillbaka till Intruders-serien så var den jättebra och kuslig. Jag minns att jag alltid efter serien typ halvett-tiden på natten for ut på en natt-cigarett(då jag ju rökte fram till 1999) Gården var snöbeklädd och det knarrade under fötterna av snön då jag tog några steg från trappan för att tända min cigarett. Morsan och farsan sov, men för säkerhets skull gick jag några steg ner på gården, för jag ville inte bli fast på bar gärning med att röka-det var så nolot.

Det var lite såndän *gulp*fiilis av att, iklädd i min hårdlekar- prätkärotsi, stå ute i kylan och mörknet mitt på natten och röka efter jag sett en kuslig Ufo-serie, haha! Jag minns det ännu. Det brukade vara tyst som i graven ute då. Bara vinden ven lite och ingen verkade röra sig ute och det var mörkt i alla fönster i grannskapet. Bare meg og natten-Bare meg och natten.  För att citera ett stycke av en Burzum-text från skivan Det som engang var som jag köpte januari 1994, och var aktuellt då. Den skivan kom ut i 950 exemplar första exemplaret. Först 1995 kom det mera exemplar av den om jag minns rätt-så det var inte ens trendigt eller kännt här i Finland alls den tiden!! Allra minst gick 14-åriga snorjärsar omkring i Burzum skjorta, som det blev plötsligt blott några år senare.

Jag drömde även sanndrömmar mycket under den perioden. Det var kusligt på samma gång jag kände mig stolt, då jag trodde det var mycket ovanligare än det är att drömma sanndrömmar. Man kände att man hade någon sorts gåva. Lite egoboost var det ju.. fast man varken är en bättre eller sämre människa fast man råkat drömma sanndrömmar. Men ungdomar lär ska vara mer mottagliga för sådana saker. Speciellt flickor.  Jag har sedan jag började tänka någorlunda självständigt som 13-14 haft en öppen attityd för dylika fenomen, det är bara den jag är. (innan det spekulerade jag varken bu eller bä om dylika saker) Folk får tänka vad dom vill om det eller tro vad dom vill om det, men jag vet själv att jag drömt sanndrömmar. För mig är det personligen  något överraskande hur det är så allmänt att  folk tror att endast materialismen och det fysiska existerar. Men man får tro vad man vill, inte har jag behov att omvända någon.

Heh, jag frågade en grannbrud på kaffe i onsdags. Hon blev glad nog verkade det som men hon sade att hon dejtar någon redan, men tackade för att jag frågade och verkade bli allmänt glad. Det är nog sällsynt att en brud blir sur om man frågar dom på kaffe. Jag upplever att brudar brukar bli glada om man frågar dom på kaffe, men oftast är dom upptagna. Det får man leva med, men det är ju lite oturligt för en själv förvisso. Nåväl, det finns miljoner och åter miljoner brudar..  Jag har fått nobben såpass många gånger då jag frågar så det rör mig inte i ryggen alls mera. HUVUDSAKEN är att man som kar försöker och håller flamman vid liv. Så länge det är så är det ingens fel, utan bara allmän otur om det skiter sig. Undantaget har vi väl creepyga eller för mesiga karar, men jag tar inte i beaktande sådana här. Jag har själv sett och hört hur en som i brudars ögon är en creep gör då han tar kontakt med kvinnor, och jag kan inte göra något annat än att skaka på huvudet åt det. Han verkar bara tänka på sig själv och sin egen njutning. Det liksom lyser igenom. Typ sådan som somnar direkt efter att han dragit över bruden.

Och kaffe behöver inte leda någonstans det heller. Det beror på så många olika faktorer. Man ska ta i beaktande det också att brudar har karar så det räcker och blir över som flirtar med dom och så..så det ökar ju också konkurrensen. Karana är den som ska göra initiativet sådär enligt naturen, fast inte säger jag nej tack till kvinnor som tar initiativet heller, tvärtom det är modigt.

JAG brukar uppleva att kvinnorna blir glada och smickrade då jag frågar på kaffe. HAN som brudarna uppenbarligen tycker är ett creep har däremot klagat på att brudarna väst som ormar åt honom då han frågat på kaffe. Och jag tror knappast det är fråga om otur, utan beror på han själv. Men jag är inte kaveri med honom mera p.g.a. diverse orsaker. Bl.a. för att han beter sig creepygt bland brudar. Jag kan inte bara fatta hur någon kan bete sig så okarismatiskt och taktlöst, så man cyklar runt en främmande full brud som går på trottoaren mitt på natten och frågar annatsä pillua? Hur kan man? Man drar ju skam över sig själv och gör sig till ett lägre kast.  Det känns faktiskt som om att jag kastat pärlor åt svin då jag talat med honom om brudar och andra saker. Liksom ingenting har gått hem av vad jag sagt. Nåja, inte vill jag prata mera med honom :-/

Det om det. Nu ska jag se en stund på Listan från januari 1998 som jag bandade januari 1998 på VHS av någon anledning. Riktigt kul och nostalgiskt har det varit att se på VHS-kassetter från 90-talet jag har förvarat i källaren, då jag fick igång min gamla VHS-spelare. Remu såg ju precis likadan ut för 20 år sedan som han gör nu ju! Dom intevjuade honom då han fyllde 50 där- Han var ju ännu tidigare med i listan som juontaja. Hurriganes vad ju nog ganska junttimusik på 70-talet, men skulle jag hamna att välja mellan AGIT-PROP och Hurriganes, så nog fan skulle jag ha valt Hurriganes då på 70-talet! Hellre bilar brudar brännvin-juntti än någon skenhelig pseudo-intellektuell rödvinsvänster salongs-kommunist snobb som lyssnade på Agit Prop och beundarade Sovjet. Och en "Hurriganes-juntti" var mycket mycket sannolikare från arbetarklass-bakgrund än vad någon rödvinskommunist var... En paradox liksom, att den sanna arbetarklassen ofta nog var tvärtom och beundade jenkkina än någo akademiska salongskommunister då på 70-talet... De som skulle vara på arbetarnas sida var i själva verket akademiska salongskommunister, heh.

Agit-Prop är förskräckligt. Det är som kristna sånger, bara att de är kommunistiska... Huuu så hemskt för öronen! Nåväl, det om det som sagt.

Detta gamla Commodore-64 spel brukade jag spela januari-februari 1994 då jag kom hem från skolan. det var svårt men roligt. Nostalgi detta! Spelet var då redan nostalgi då jag hade köpt det hösten 1989. Tog alltid nu och då fram min Commodore och spelade redan då gamla Commodore spel just dessa tider. Associerar dock detta just till januari-februari 1994. Haha, januari 1994 drömde jag att min Darkthrone skjorta hade bytt färg från svart till vit. Liksom väldigt tydlig och realistisk dröm på något sätt. Då jag vaknade öppnade jag garderobsdörren för att kolla den, och den var nog fortfarande svart :D
https://www.youtube.com/watch?v=EkslCLMX8qA

Black Sabbath Kulttuuritalo 29.10.1995

Jag minns då jag såg Black Sabbath i Kulturhuset i hesa 29.10.1995. Det var nog en väldigt bra keikka det också, fast det inte kan jämföras med dess re-union keikkor och så, då Tony Iommi var den enda originalmedlemmen 1995. Dessutom låter Black Sabbath på 70-talet och Black Sabbath på 80 och 90-talet som två helt olika band. Dock föredrar jag 70-talets Sabbath, men dom gjorde mycket bra alster även på 80-90 talen, fast det som sagt låter som ett helt annat band än det originala 70-talets Sabbath då.

Tiamat spelade som förband. Fast jag aldrig varit någon större fan av Tiamat så lät det riktigt hyfsat, men inte gav det något större intryck.

1995 var inte traditionell heavy alls populärt. Varken från 70 eller 80-talet och det ända typ metal som var mainstream då var någon riktigt konstig och dålig alternative metal som någo Therapy? och liknande kasst skit. Samt Megadeth's Youthanasia skiva, som ju var skit, samt några andra liknande saker.  Så Kulturhuset var faktiskt halvtomt då! Eller halvfullt, hur man tar det. Nuförtiden skulle det vara annorlunda, även om det inte skulle vara någon re-union keikka med Ozzy&co. Fast jag har förstått att nutidens tonåringar i regel tycker att allt detta med metal är gammalmodigt och nolot. Och jag välkomnar verkligen ett sådant tankesätt! Speciellt för 10 år sedan spelades det metal överallt. Fast det var skit och mainstream sådan, men ändå började det vituttaa och man kände sig nologer, då man inte själv ville ha nåt med det att göra, men folk inte förstod att man var och är underground-fanatiker.

"Alternative" var så mycket i ropet då i mitten av 90-talet, typ mest 1993-1995, så jag läste någonstans då den tiden, ironiskt nog, att det knappt fanns  alternativ till alternative då!

Jag läste att publiken var cirka 600 då 1995. Jämför sommaren 2016 då jag såg dom så var publiken 20000. Men som sagt, det är Ozzy som drar folk mest antar jag. Delvis också det att sådan musik upplevde en svacka i populariteten just i mitten av 90-talet.

Jag låg i mörknet i sängen i mitt rum och lyssnade på Neptune Towers andra skiva Transmissions from empire Algol den dagen. Kunnon avaruusmusaa! Avantgarde Astral Alien Synth-Cold space awaits.. Så på kvällen till hesa och se på Black Sabbath! Det var hur nice som helst.

Då var man 18. Huh vart tiden går. Sku man helst vara 23 men man är ju fucking 40! Den fördelen har jag, att jag tycks höra till de karar, som mognar utseendemässigt med tiden likt whisky. Det får jag vara tacksam över, och är också. Det var dock inte roligt att se ut som en liten lort som 18-29. Jag skulle säga, att fler brudar som är typ 22 ser på mig nu sillä silmällä, än då jag var 22. Om jag då om 22 såg ut som 17 och nu ser ut som 30, så är det ju självklart att det är så. Och det är riktigt roligt. Man ska inte lida av åldersskillnadofobi, för t.e.x. King Diamond är 61 och hans fru är 32, och de har varit tillsammans 10+ år. Samt att de har fått sitt första barn i år. Så påståendet "Skaffa någon i din egen ålder" förstår jag mig inte på att det automatiskt skulle behöva vara så. Så länge båda är fullvuxna är det helt okej fast med den åldersskillnaden som Danny och Erika har och Erika är 24 och Danny 75. Jag tycker det är helt ok. Det är ju deras sak, och ingen annans! Och är det inte kränkande att anta, att Erika är så ung så hon inte fattar? Man är faktiskt fullvuxen då man är 24! Det är en modern fix idé detdär med att man ska ha en partner i sin egen ålder automatiskt. Speciellt om karn är äldre och kvinnan är  yngre så blir det ett ramaskri av moralisterna och blomsterhattarna. Tvärtom går, men det blir gråt och tandagnisslan hos moralisterna, om det är karn som är äldre.

På det sättet iaf är jag väldigt tolerant, för jag sällar mig inte till den skara som har fördomar om det och tycker det är konstigt. Mind your own business och skit i andras kärleksliv! Konstigt att folk ska så bry sig och lägga näsan i blöt! Dom får nog bara lov att acceptera det att åldersskillnader förekommer i förhållanden, och alltid kommer att göra det. Oavsett det att åldersskillnadofobikerna hoppar och dansar av frustration då de tänker t.e.x. på Danny och Erika.

Och det är ju bra att även brudarna blivit tolerantare ju äldre jag blivit på det sättet att dom ser mer intresserat på mig nu än då jag var just typ 22-25-28-30.

Det var en kvinnlig arbetskaveri engång som sade vid kaffebordet då vi var ensamma där att hon e helst kaveri med karar och inte kärringar. Fast hon själv är kvinnlig kvinna så sade hon att hon hellre umgås med karar än med kärringar. Det är ju individuellt såklart, men har läst tidigare att en kvinna tyckte likadant i ett forum. Hon arbetskaverin nämnde mig som ett exempel och sade att ja e rento å man kan tala om vad som helst med mig då ja e kar. Att kärringar e så besvärliga av sig. Så sade hon att sku jag tala med någon kärring om liknande saker sku de vara: och så härmade hon någon kärring som får någo traumor:nnnnnnngnhhh!!!!! Och så skulle hon säga emot mig. 

Jag vet inte hur många % av kvinnor upplever att det är besvärligt att prata med andra kvinnor. Men har som sagt läst samma påstående någongång förut. Nåja, nu finns det väl saker också som det är bäst för kvinnor att prata med tillsammans med andra kvinnor, men det är ganska intressant att åtminstone somliga brudar tycks föredra att hellre tala med karar om saker och ting, än med brudar.

Jag själv säger varken bu eller bä, då jag inte är kvinna. Men det är intressant med olika perspektiv och synpunkter på saker och ting. Det är roligt att tala med kvinnor också, så länge dom är på prathumör och vågar öppna sig för en. Bara deras järnmask trillar och de kan slappna av med en kar. Då kan det komma vad som helst för text från kvinnor också skulle jag säga.

Nåväl. Tillbaka till lite 90's nostalgi. Jag har lyssnat på gamla c-kassetter från 90-talet som jag bandat från Radiomafia(Metalliliitto) För en månad sedan såg jag på VHS-band från 90-talet som jag bandat på tv. Det är riktigt intressant att se och lyssna på gamla band man inte sett och lyssnat på på 20 år måste jag säga! Jag hoppas att jag ska ännu hitta dendä intervjun med Jon Nödtveidt som gjordes i metalliliitto i slutet av 1995! Jag är inte säker heller på att jag bandade den intervjun, men jag minns den ännu bra, typ som om det var igår, då han lät så otroligt fokuserad på något sätt då han talade och svarade på frågor. Jag skrev nämligen inte alltid på kassetterna vad dom innehöll. Inte på dom jag bandade från radion iaf. Jag minns iaf frasen han sade i nåt skede: Det är ju en viss känsla man får, då man är ute i skogen mitt på natten.. Berättade där om sin livfilosofi och så, och var sabla djupsint måste jag säga att jag minns, och förklarade saker och ting väldigt klart och tydligt. Så spelade dom från Dissection's då nyaste skiva Storm of the lights bane.

Hehe, Jag har bandat någo Trance/Rave också av någon kompis någongång på en kassett hörde jag här för ett tag sen. 1995 var det, augusti 1995, för jag minns det nu. Jag bandade sällan annat än från radion. Och så sådant jag vanligtvis inte lyssnade på kunde jag banda, som just något trance o dylikt. Jag köpte och köper forfarande Cd:n och Lp:n mest. C-Tank, som är hardcore-techno, minns jag att jag bandade till kassett av en kompis augusti 1995. Men lyssnade knappt alls på det måste jag tillägga. Not my cup of tea.

Enskilda trance-låtar kan vara nice ibland. Riktigt långa och transiga trance-låtar med mörk och mystisk atmosfär. Sådana där man liksom upplever sig sväva till en annan värld med. Fast jag föredrar hellre svävande elektronisk musik utan rytm som gammal Klaus Schulze och Tangerine Dream. Trance och dess rytm ger inga alls associationer till någo trolltrummor åt mig som det gör åt vissa. Det fungerar närmast sexuellt upphetsande åt mig. Vet nu inte om att man associerar trance till sex och moderna brudar som bejakar sin sexualitet så kraftigt, om det beror på det eller vad det beror på.

Då jag läste för en vecka sedan typ att ungarna cyklade omkring inne i K-Market, och dom gnällde på det så mindes jag 2011 då jag såg en Suzuki PV som drog nokka utanför K-Market på bangatan sommaren 2011. Han kom där och drog nokka kanske 50 meter i sträck. Man hörde bara. nnnÖÖÖnnn!!nnnÖÖÖnnn!!nnnÖÖÖnnn!!nnnÖÖÖnnn!!nnnÖÖÖnnn!! En tant såg arg ut då hon såg det då hon stod utanför K-Market, men jag kunde inte hålla mig för flin, för det såg så bra ut! Ungar är ungar.

Det att de cyklade inne i butiken påminde mig förresten om dendä drömmen jag drömde som 4 år 1981 att jag satt på golvet hemma i lekrummet och lekte. Så hörde man någo mopoljud, så kom det inkörande en mopokille med monkey (eller suzuki pv, antingen eller) via ytterdörren. Han kom inkörande till farstun och sedan till tamburen och vände åt höger mot lekrummet (lekrumsdörren var uppe) Han kom körande och slirade i lekrummet så att mopostyret träffade min hand. Jag sade sedan att Aj, det gör ont! Så sade mopokillen med tröstande tonläge, sådär som man nu talar med 4-åringar: Jåå, vi sätter salva!

Så gjorde jag misstaget att berätta om drömmen åt en Johan i nian en lördag vårterminen 1993. Nästa vecka visste typ halva högis att jag hade drömt detta som liten. Jag gick i aulan i högis då jag gick mot matsalshållet så hörde jag bara från någon som satt vid fönstrena i ironiskt tonläge: "Monkeydröm!" Så visste jag genast vad det var frågan om. Och vad folk hade roligt åt vad jag drömt, och en tid efter var det att alltid då jag berättade något och avslutat, så var det någon vitsiniekka som sade typ: Å så kom de körande en monkey in å körd på dig! Å liknande saker :p Ja, ni vet ju vad högisgrabbar kan vända sådant till :p Men vafan, jag tog det med humor, inte kunde man göra så mycket mera :D

Då jag nu har haft nostalgi för år 2000 en tid så kan jag berätta att jag drömde engång hösten 2000 att stadens gamla cykelreparatör kom med sin gamla blåa i mitt tycke psykedeliska farmarvolvo till mitt. Man såg bara hans Volvo stå ute på gatan parkerad. Så kom han in tillsammans med dendä neggen(inte menat som skällsord, måste jag påpeka i dagens lättkränkta tider) i The Shining filmen. De stod i tamburen framför varandra och såg glada ut och klappade på händerna båda två i luften två gånger, samt efter det klappade sina båda handlator mot varandras två gånger. Sådär höll de på. Det var rolig meininki.

Fast The Shining är en långtråkig och överskattad film måste jag säga. Har sätt den 3 gånger, första gången januari 1993 då den kom på tv, och man måddes ju se den, för annars skulle man enligt högislogik vara någon cp-nynny, sen i utvecklingen och barnslig, eller kristen nörd eller något. Just någon snäll, lydig, sen i utvecklingen, inte populär hos flickor, barnslig typ som sitter med propellermössa på päronet hemma och äter chips, dricker limu och ser på Pikku Kakkonen. Alltmedan hans jämnåriga "normala" och populära klasskamrater super, knarkar och knullar. För att milt överdriva liksom :P Milt ironiskt.

Och 5.11.1997 fick jag med posten 2 skivor (cd) Legenda-ett finskt doomaktigt band från Oulu, eller var det Kemi? Deras Autumnal-skiva, som är jättebra och melankolisk och vemodig. Med låtar som Wolves, Honey, Wolves och liknande. Samt en MCD med ett jättebra death metal-band från Polen vid namn Hell-Born. Samma stuk och stil som typ gammal Morbid Angel och Deicide. Mera Morbid Angel. Haha, en av deras låtar vid namn Hellraiser är bra, i slutet sångarn liksom: UUUUAAAAAAAAAARRHHH!!, HELLREISÖÖÖÖRRR!!!  Det är 4 låtar sammanlagt vid namn Inverted, Hellraiser, Those are dead but shall rise, samt en cover på Destruction-låten Antichrist. Så satans bra mini.-cd! Verkligen en lyckad deathmetal mcd.

Jävla hederligt också att det står såhär på fodralet (sökte och hittade det just:) "HELL-BORN would like to hail all those true ones, who stand above the thoughtlessness of this material world. To everyone else-FUCK OFF AND DIE!"

Där kan man säga att även norm villa volvo vovve bk46 Karisjunttin som gift sig med andra karisjunttin och lever sina inrutade junttiliv fick sig en känga! :D

Det (Black Sabbath-keikkan) var en så bra keikka, så jag tror nästan att jag ska sätta upp en länk från deras turné då. Hittade dessvärre inte från hesakeikkan 1995 på Youtube, men det såg precis likadant ut och hördes likadant om man ser på andra clip, t.e.x. från Sverige 1995. Tony Iommi var en hel del yngre där. Vi var nära då och såg allihopa bra 1995, så jag minns precis hur han såg ut då. Jappen har blivit gråare...

Dom spelade givetvis även gamla klassiker då 1995 också. Dom började med Children of the Grave, som ju är bra så satan. En youtube länk på en modern klassiker från 1989, Headless Cross. Bandet låter helt som ett annat band än 70-talet, men det är en jävla bra låt. Har en kind of Candlemass-fiilis denna låt...
https://www.youtube.com/watch?v=3VP1LBfM2f4


Det om det. Borde man åka till Stinsen i Ekenäs nu då det är prick 17 år sedan jag gick där utanför då innan höstlovet började år 2000, som jag berättade i mitt förra inlägg om. Och dom har lovat sol tills i moron också, så vädret skulle ju också vara som det var för 17 år sedan.. man borde ordna H-Julia igen(läs förra inlägget om ni inte vet vad det är), och då skulle det vara precis så som det var förut, det sku vara i den gamla handelsbyggnaden. Man sku fara dit och andas in nostalgi