Nyårsraket på tjugondag knut 1986.

Det hände sig Tjugondag Knut 1986 att det var kväll och jag och grannpojken hade jätteroligt ute i pulkbacken ett stenkast från våra hem. Vi åkte pulka och skrattade, stojade och hade roligt. Mittiallt så flammade något till i ögonvrån.. Jag såg instinktivt upp och såg en nyårsraket som någon skjutit upp .Det var mot söder typ 100 meter ifrån oss. Jag och kaverin blev jätteförvånade. Typ VA?! En NYÅRSRAKET?? Vi fattade inte alls hur någon kunde skjuta nyårsraketer fast det inte var nyårsafton. Skrattet övergick i djup förvåning.

Sedan gick jag in och sade åt dom där hemma förvånat att någon skjöt en NYÅRSRAKET!  Det rymdes inte alls i min värld hur någon kunde skjuta en nyårsraket fast det inte var nyår. Sådär svartvitt tänker man som barn sen. Jag minns att morsan sade att det kanske var nån som hade glömt kvar en nyårsraket sedan nyårsafton, och skjöt iväg den nu på tjugondag knut istället. Det lät som en logisk förklaring åt mig, och jag nöjde mig med den förklaringen sedan.

Lite senare skjöts Palme på öppen gata. Jag är personligen 100% säker på att det var ett politiskt mord, och ingen "ensam galning" som var i farten. Pettersson var åtminstone oskyldig. Jag förstår bra som fan att man är arrogant och spelar teater i rättegången om man vet att man är oskyldig!! Som han sade åt Lisbeth i rättegången att Palme i sin himmel tycker inte om det du säger nu! eller något ditåt. Helt förståelig reaktion om man är oskyldig. Pettersson var ju själv sosse och röstade på Palme. Och det var sedan tacken. Samhället visade fuck åt honom, så han visade fuck åt samhället tillbaka. Varken mer eller mindre. Förresten skulle en "ensam galning" med största sannolikhet ha blivit fast direkt, för att det sku ha varit en frustrerad svettig och bitter kar som inte fått pussy på evigheter, och han skulle ha varit så dum så att han skulle ha erkänt allt direkt. Som i Grundbulten är ett bra exempel i serieboken. Då det är en som är misstänkt för att ha mördat en annan fånge i Hall (han var oskyldig dock så sade ena snuten i förhöret åt honom såhär: ERKÄNN! DU HAR INTE EN CHANS! Och den andra snuten satt bredvid med pipan i mun och såg uttråkad och cynisk ut och tänkte för sig själv såhär: Jo,så länge han blånekar. 

Vad lär vi oss av detta? Utan tekniska bevis och/eller ögonvittnen gör man bäst i att blåneka. Skyldig eller oskyldig spelar ingen roll. Det samma gäller om man skulle hamna i klorna på TE-centralen. Då ska man blåneka till att det sku vara ens eget fel att man är arbetslös. (Vilket det inte sällan iofs är i dagens samhälle, även om det alltid finns dagdrivare som vill utnyttja systemet) men byråkrater är byråkrater, och myndigheter är myndigheter, och dom är utbildade i TE-centralen att försöka hitta felet hos klienten och inte samhället. Det blir bara värre om man undergivet och ynkligt säger: Jåjåå! Jåjåå! Det är mitt fel! Man ska säga att man mår bra som fan, och absolut inte antyda att man "mår dåligt" eller något, för då får arbetskraftsbyråns tanttadaaror vatten i kvarn där som sitter på sina breda arslen i TE-centralen, och sätter stämpel på folk. Jag har någongång varit kund där, och några kompisar, så vi vet. TE-centralen fungerar som STASI. Jag vet, utan att säga varför jag vet. Kanske har någon bekant rentav jobbat i TE-byrån någongång..

Frågar dom hur man mår så kan man säga att jag mår bra som fan! Hur mår du själv då? Om man är riktigt fräck så kan man säga åt tanttadaaran som man har att göra med i TE-byrån: Om de e så att du mår dåligt, så kan du alltid ringa och prata med mig mellan 16 och 18 på vardagar! Eller någo liknande. Då blir tanttadaarans mun som ett upp och nervänt U vill jag lova! :D Man ska helt enkelt använda deras egen retorik och deras egna argument mot dom själva. Man ska vända det mot dom själva. Då blir dom oftast stumma. Som om att mattan skulle dras under fötterna på dom, metaforiskt sätt. Dom verkar inte ha blivit utbildade till "Anti-Gerilla" krig så att säga, så man kan i ro bedriva eget "gerillakrig" mot dom just genom att använda och vända deras egna argument och taktik mot dom själva, om man skulle hamna i deras klor. Ett tips bara i all vänlighet. En annan sak är ju den, att flera långtidsarbetslösa är så junttin, så de inte förstår detta, utan låter sig alistua av dessa träskmonster =/

Man ska gärna också ha en bra bandspelare med sig i fickan (gärna någon bättre än telefon) och spela in precis allt de säger åt en, så har man sedan som bevis om det skulle behövas, om dom har hotat, eller sagt något eller påstått sig inte sagt eller sagt något, för de är ofta väldiga råddbollar de som jobbar inom TE-centralen, så dom kan bara därför också säga saker och ting helt fel. Man ska fråga deras namn om de inte säger det, så man hör i bandet klart och tydligt att dom berättar sitt namn. Man ska inte erkänna något, aldrig prata om att arbetslösheten är ens eget fel. Man ska vara hård och envis som fan om man hamnar i TE-centralens klor. Tack och lov har jag inte på flera år  hamnat i deras klor, eftersom jobb och studier.

Nu finns det också långtidsarbetslösa som inte är junttin, men de flesta av dem tycks vara alistuvia och snällt låta sig överköras. Så finner dom sig i någon työpaja och syr UNICEF-dockor tillsammans med någo puliukkon. Som om att NÅGON skulle se dom som mindre arbetslösa då!! :D Tvärtom, arbetsgivare ryggar nog tillbaka om någon varit på "Kuntouttava Työtoiminta". Även "vanliga" människor reagerar direkt då dom hör om någon varit på nåt dylikt. Det är som "Anti-Jobb" Liksom värre än att sitta sysslolös hemma... för då är man åtminstone anonym, om man är på kuntouttava työtoiminta, så skyltar man åt precis alla att man är långtidsarbetslös, och ett hopplöst fall i de flestas ögon. Man gör snällt och ynkligt det som myndigheterna förväntar sig, och blir bestraffad genom att rätten till ett jobb i princip tas från en om man börjar på kuntouttava työtoiminta.

Dessutom borde ju gratisjobb vara förbjudet. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står det i Artikel 4 att  "Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former ska vara förbjudna" Och de enda jobb TE-centralen brukar ha att erbjuda -gratisjobb-är ingenting annat än modernt slavarbete. Det borde vara en självklarhet att för ett jobb ska man ha lön, samt alla andra donarens rättigheter, som gratisjobbaren fullkomligt saknar.

Nu finns det ju också hyggliga människor som jobbar i TE-centralen, men många just "ikävä akka" människor också, som beter sig så som jag skrev om just. Som då jag var klient ett tag där då jag var arbetslös, så märkte jag att allt vad man säger, så försöker dom vända emot en. Jag pratade med någon arbetsvalspsykolog då och sade bara på läppä att ja e så sömni om mornarna, så kvällsjobb passar mig nog bättre! Det gör det, men jag anpassar mig naturligtvis efter jobbet. Som då jag jobbade på posten så steg jag upp 5 varje morgon. Men iaf. Hon började då prata om någo SSRI-piller och sade att folk som har fått sådana har sagt att Oj, varför upptäckte jag inte dethär på engång!

Hon sade visserligen, eller påstod, att hon säger detta i egenskap av privatperson att hon inte är läkare, men hon trodde tydligen jag var deprimerad då jag sade att jag tycker inte om att stiga upp på mornarna. Vem skulle förresten göra det? De flesta vill väl ligga och dra sig egentligen om mornarna en god stund innan man segt går upp och kokar kaffe åt sig. Hon sade det inte rakt ut, men hon insinuerade på att jag skulle behöva SSRI-piller :D Jag blev helt paff och sade att va?! Ungefär. Så sade jag alla biverkningar och hur läkemedelsbolagen tjänar miljoner på detta rävgift. Hon frågade bara trumpt: Vadå för biverkningar? Nå, libidon lider, man går upp i vikt,  får fler hål i tänderna, grumligare blick, man blir "konstig" i huvudet...MASSOR med biverkningar har detta skit. Det var 2006 detta hände. Och jag var då redan innan och hade varit stark motståndare av SSRI. Inte för att jag har erfarenhet av det, men av allt man läst om det.

Så sade hon att "Men de som har diabetes får ju insulin också. Det är samma sak med SSRI, det är brist av serotonin i hjärnan!" Sori nu, men det fungerar verkligen inte sådär mekaniskt enkelt, då det är fråga om människans hjärna/psyke. Det kan inte jämföras ens på håll! Depression beror oftast på otur i livet, brist på livsideologi/andlighet, mycket stark stress etc. Det är INTE så enkelt, som om det bara är brist på någon kemikalie i hjärnan! Klart att folk blir deprimerade utan någon annan ideologi än dollartecknet och Sex and the City!! Men, kanske någon drar nytta av att folk tror att det bara beror på en kemisk imbalans i hjärnan, och har minsann iiiiiingenting att göra med något annat, t.e.x. brist på ideologi etc.

Jag frågade också att varför hon tror att jag skulle behöva något sådant, och att det har mycket biverkningar. Då frågade hon bara trumpt: Vadå för biverkningar? Jag nämnde fetma, men borde ha sagt bara för att hon skulle ha blivit mer chockad att libidon lider. Blomsterhattstanterna i TE-centralen skulle kunna få en chock också av något så lite :D

Jag blev snabbt mycket klokare och förberedde mig väl inför nästa besök i TE-centralen då efter denna incident 2006, då jag var TE-byråns kund fram till 2007.

Choklad har ju visat sig innehålla medel som har antidepressiv effekt. Så man behöver faktiskt inte ta någo SSRI-piller om man är deprimerad. Man kan äta choklad istället.

Dessutom bekräftar man ju förresten typ åt sig själv och andra att problemet ligger hos en själv då isåfall! Det är nog ofta samhället som skulle behöva medicin, inte den enskilde individen. Undantag finns dock, men jag menar denna allmänna hysteri och masskonsumtion av SSRI för att läkaren säger åt patienten att den ska äta det. Och folk som ser läkare som stora auktoriteter och helt okritiskt lyder deras varenda ord och t.e.x. snällt äter dessa SSRI-piller.

Isynnerhet i arbetskrafsbyrån skulle det ju bli bekräftat bigtime då! Det är typ som dom sätter folk i samma procedur på löpband: Stämpel i pannan, SSRI-pillerburk i handen, på Kuntouttava Työtoiminta och "jobba" i någon Työpaja  Och samtidigt försäkra sig om att ingen frisk brud eller arbetsgivare någonsin mera blir förtjust i den karn.

Och förresten, hur i fridens dagar skulle någon tro att det skulle vara bra för någon vanlig arbetslös, om han skulle sättas på "Kuntouttava" työtoiminta i någon työpaja, tillsammans med folk som har alkohol och psykiska problem?! Skulle det verkligen vara bra för den arbetslöses självkänsla? Knappast! Det är nog bara så, för att vara ärlig, att man brukar märka rätt hastigt att de flesta som jobbar på någon työpaja, loppis för arbetslösa eller dylikt, har någon sorts problematik. Inte alla, men de flesta skulle jag rentav säga. Bra reklam sedan om brudar och arbetsgivare sku se en frisk kar som "är på jobb" i något sådant ställe, bara för att han har råkat bli arbetslös p.g.a. otur och TE-centralen har bestämt att han ska sättas dit under karenshot. Man snarare försinkar ju då hans möjligheter att få riktigt jobb.

Ögonvittnen är inte heller alltid pålitliga. Som då Lisbeth pekade ut Pettersson. Minnet sviker på den tiden, och det var väl någon som bara liknade honom.

 Det har funnits folk som tror att dom har sett mig också, så har det inte varit jag, men några andra! Som det var en giba från Pojo som började tala med mig i affes 2006 att han hade sett mig gå på ett fabriksområde ensam mitt på natten, och han undrade att Mitä toi jätkä kulkee siellä yksinään? Jag kan garantera, att jag inte varit i något fucking fabriksområde i Pojo smygandes mittinatten! Jag sade det åt honom också. Det var han som liknar mig, eller någon annan daiju, men inte fan var det jag. Nu fan vet jag om vart jag är nog! :D Och varför skulle jag smyga omkring i nåt fabriksområde nattetid för?! Vad fan gjorde han förresten där då? :D Men han var bra typ nog annars, inte något där. Han bara trodde att han hade sett mig där, fast det inte var så.

Så är det vad jag förstått vanligt att vid förhör så spelar en snut den besvärliga skrikande snuten och så kommer det en annan snut som spelar hygglig och säger typ: Vill du ha en cigarett? Han är en pissboll dendär, inte ska du bry dig om honom.. och sedan på det sättet försöka få ut ett erkännande. Inte för att jag uppmanar till brott eller så eller beundrar kriminalitet, men om man någongång typ på misstag skulle hamna i pisset, så lönar det sig att blåneka om det inte finns tekniska bevis eller ögonvittnen. Det blir inte iaf sämre på det sättet, och man kan klara sig. Erkänner man blir man med 100%  säkerhet i pisset med eventuella kostnader etc, beroendes på brottets karaktär såklart. Skadegörelse kan gå upp till miljonbelopp i värsta fall.

Så minns jag nu bara mittiallt från en mulen lördag oktober 1999. Jag och en kompis for med tåg ti hesa för att köpa skivor. Det var en blond korthårig brud som satt bredvid oss. Det var ganska tidigt på morgonen. Telefonen ringde åt henne och hon börja prata på hesasvenska. Hon sade att hon hade varit ute och dansa igår. Den som talade med henne frågade tydligen att om hon tog myky å? För hon sade i telefonen: Nää! En cider.  Hon var 18-19 och jag och kaverin viskade åt varandra att hon e ganska snygger! Fick det intrycket att hon studerade i Åbo och nu var på väg hem till hesa över weekenden.

Så kom det en kvinna i 50-årsåldern till vagnen med hennes morsa i 80-årsåldern med, för jag hörde att hon sade: Äiti! Istutaaks tähän?

Jag köpte satans hårder thrash på lp i hesa , DARK ANGEL.

Så köpte jag lite doom-metal, b.l.a. Valhall och så köpte jag mitt livs första Klaus Schulze skiva från Black&White, och blev helt frälst från första minut. Jag visste om att Klaus Schulze var något bra sedan jag redan oktober 1995 läste om att Darkthrone Fenriz sidoprojekt, magnifika sidoprojekt NEPTUNE TOWERS var som gammal Klaus Schulze.

Jag såg en snygg brud med läderjacka och ljust hår som drog på en rööki i hesa järnvägsstation sedan. Det var en mulen men inte regnig lördag i oktober. Det var hur mysigt som helst att vandra i hesa den dagen.

Det om det. Borde man fara på höstmarknad i år? Jag vet inte. Man köper bara ohälsosam föda därifrån så man blir fet som en tunna. :P Så..kanske.. det får vara för i år med. Det är ju inte så att man älskar alla leksaker där, som man gjorde som litet barn. Eller tycker att det är "coolt" med ståndena med bändiskjortor, tygmärken och pins på bandlogon, smycken, ringar och annan krimskrams, samt typ viftande Jack Daniels-flaggor vid ståndet, som man tyckte då man var typ 12-14.

Men det om det. Nu en Smoothie för att coola ner lite.

Typerna med den svarta kleinbussen 1987-88

Alltså det var här i byn en svartmålad kleinbuss under dessa tider. Såndän "hippie-kleinbus" Ni vet, en såndän gammal Volkswagen-modell. Det var 3 ungdomar i 20-årsåldern som åkade och körde i den. Det var nå annat schack med ibland också. Det var en ljus brud iaf med som hade typ någon tuff jenkkihatt på päronet och såg rätt så 80's glamrock ut av sig. Så var det några andra typer.

Dom körde omkring i byn och jag noterade dom nog ofta. En gång kom dom in i kiosken och spelade flipper då jag var där och så.

Så engång då de kom förbi körande på Ekenäsvägen så såg jag att ena killen hånglade fullt med dendär bruden då dom åkade förbi. Jag tyckte faktiskt att killen bara var i kortkalsonger och jag skymtade från fönstret att dom typ låg och hånglade med varandra fullt, och det bekräftades då jag såg han som körde som såg att jag såg och han vände och såg på mig från sidofönstret med en min som såg ut som ett typ 1 sekund till gapskratt. Det såg faktiskt helcrazy ut! Liksom hela situationen. Att dom låg och hånglade så kläderna typ strittade bort, och så kuskens min då han såg mig :D Det går kanske inte att beskriva, men allting gick så hastigt då de susade förbi med kleinbussen då.

Så under vårterminen 1988 så såg jag hur den svarta kleinbussen hade flera dagar stått parkerad på en sandplan där var Lidls parkeringsplats är nu. Jag promenerade hem med morsan då då jag hade gått till morsans jobb efter skolan. Jag frågade att varför månne dendä bilen bara står där? Så sade hon att de kanske har körförbud, att hon hade sett att de hade kört så ovarsamt, så de nästan hade tänkt köra på ett barn.

Nu minns man lite det ena och det andra från barndomen fortfarande nog.

Jag minns nu bara mittiallt en vinterdag vårterminen 1988 då vi for med buss från lågis hela vår klass och se på någon löjlig teater i Svenska Teatern. Det var några andra elever från någon annan skola/ort jag inte minns namnet på, dom var också fyror. Vi pratade lite med några av dom i teatern. Så då teatern var slut och vi for hem från hesa, så körde båda bussarna vid sidan om varandra. Ena bussen med den skolans elever vi talade med lite på teatern, och den andra bussen fraktade alltså oss. Så fönsterraden på andra bussen var mittemot vår fönsterrad. Vi börja faktiskt visa fuck åt den andra klassen via bussfönstret, så visade dom fuck tillbaka. Det kändes vant att gå på fyran redan. Man kände sig inte liten mera. Då man var i lekis så kände man sig liten, och i ettan och tvåan, men inte sedan.

Vi for från lekis också till Svenska Teatern med buss några gånger. Engång var det "Fågel Blå" Det var vårterminen 1983. Det var faktiskt en psykedelisk pjäs måste jag säga! Gav en surrealistisk fiilis som ur något Pink floyd-skivfodral eller något, tänker jag nu i efterhand. Då prinsen blev fågel blå och han steg upp till väders med hjälp av någon sorts skylift som lyfte sig från golvet, det kom teater-rök och blåa spotlights, och allt i scenen lystes upp i blått där vi satt i teatersals-mörknet.

Det fanns ett svenskt proggband vid namn "Blå Tåget" Det låter jätte 70-talsaktigt.

Nu kom jag att tänka på drömmen om de små blå gammalmodiga psykedeliska lokena som kom farande från Åbo-hållet en efter en då jag var på väg till Åbo med tåg. Det var en mulen, mysig och psykedelisk oktober-lördag i drömmen och jag sku ti Åbo med tåg. Så kom det en efter en blåa små gammalmodiga lok, som "Lilla Loket" i Fiskars emot från Åbohållet, då jag såg ut från tågfönstret då jag långsamt var på väg att starta från bangården i Karis mot Åbo. Likadana som det lilla prydnadsloket i Fiskars, bara att dom var helt blåa. Dom for full fart förbi liksom TSUK!TSUK!TSUK!TSUK!tsuk!tsuk!tsuk!tsuk!  TSUK!TSUK!TSUK!TSUK!tsuk!tsuk!tsuk!tsuk!  TSUK!TSUK!TSUK!TSUK!tsuk!tsuk!tsuk!tsuk!  TSUK!TSUK!TSUK!TSUK!tsuk!tsuk!tsuk!tsuk!

Då jag gick till stationen via Vagnsgatan så kom det en blå truck emot mig, sådana som fanns på bangården förrivärlden.

Jag drömde faktiskt om Skrot-Nisse någon natt här! Då dom skulle med Skrot-Nisses båt åka till Afrika och det kom en storm och båten kantrade väl, och de kröp över ett berg nattetid. Och det övernattade i en hydda. Och då de vaknade så var det noshörningar och giraffer ute. Men de hade bara hamnat i en djurpark i Sverige! Jag drömde om det en natt här.

För 20 år sedan, 10.9.1998, var jag på kontorsteknisk mässa i hesa mässcenter. Det var helt ok men lite boring. Vi for dit med en dubbelbuss. Eleverna var på högsta våningen, så var lärarna på bottenvåningen.(vi for med skolan) Vi fick en matkass med semla, Trip etc. Jag plockade bort osten på min semla, då jag int tycker om ost. Uäk!

Det var mulet och lite regnigt. En lärare, Kjell, tände en röd Marlboro då han steg ut ur bussen och så då vi gick tillbaka till bussen och lite talade med honom. Det var faktiskt en McDonalds där då iaf. Jag var där och åt. Jag var SÅ teini då ännu så huuh!!! Var nog mera som en 17-åring än 21-åring. Varför kunde man inte se sig själv i tredje person då?

Jättekonstigt dock, att tidsglappet mellan 1998 och 1978 är det samma som mellan 1998 och nu. 20 år kändes mycket längre sedan 1998, och världen utvecklades i mycket snabbare takt mellan 1978 och 1998 än 1998 och 2018, så det kändes som att tiden var längre förrivärlden än den är i dagens postmoderna tider. Efter 2001 har det inte skett någon egentlig utveckling-allt har bara varit lika efter det tycker jag.

Jag rökte ju då, och for till tobaksrummet (som då fanns där) och rökte en cigarett vid ett skede. Jag tyckte att de flesta var betydligt äldre än jag där (typ 50) och såg paheksuvasti på mig då jag rökte-ungefär att var int lika dumma som vi, sluta medan tid ännu e pojk!  Och så slutade jag dec 1999!

Jag drömde natten innan att istället för järnvägsspår var det en å nere vid bangården. Jag såg ner på ån från järnvägsbron. En gul U-båt susade förbi från Åbo hållet till hesa hållet någon meter under vattnet, som var så klart att man såg det tydligt. Tänkte onekligen på Beatles låten Yellow Submarine då jag vaknade.

Jåå så minns jag att jag såg på en pjäs som handla om Fågel Blå i Ekenäs januari 1982. Det var så, att jag farsan och syrran var där och såg på den, då morsan hade någon roll som dansös i föreställningen. Eller en av dansöserna. I den pjäsen var Fågel Blå faktiskt en liten blå (dock) fågel som sade: kvitt!
 kvitt! kvitt! kvitt! kvitt! kvitt! kvitt! kvitt! men den såg ut som en riktig fågel. Medan prinsen som han sedan var, var en riktig människa. I Hesa ett år senare föreställde människan både prinsen och fågeln han förvandlades till. Det är nog ett psykedeliskt barndomsminne det också verkligen, denna kväll januari 1982! Ännu psykedeliskare än ett år senare!

Då va ja int heevär ja int, år 1982!! Så liten som jag var då. :D Int förstod man mycket av vad det var fråga om själva teatern, men stämningen var nice och psykedelisk nog. Den handlade om ett troll som förvandlade en prins till en blå fågel, som sedan hälsar på en prinsessa i skepnad av den blå fågeln Prinsessan är fångad i ett torn. Och prinsessans morsa sätter knivar vid fönstret så att Fågel Blå skadar sig då han hälsar på prinsessan, men en trollkarl botar honom läste jag här just, då jag blev nyfiken på sagan om Fågel Blå. Efter diverse äventyr får prinsen sin mänskliga form igen. Mer romantiskt än prinsessan och grodan kan jag tänka mig! :D Men typ något liknande var det.

Detta påminner mig om ett barnprogram som kom ungefär samma tider. Det var en "tant" som berättade sagor i tv:n, något som dagens ungar säkert inte alls skulle förstå, men hon berättade en saga om en gammal stövel som hade förvandlats till ett slott. Det minns jag. Alla barnprogram lär ska vara så snabbtempo nuförtiden. Både barn och ungdomsprogram vad jag förstått. Det måste hela tiden hända saker och så. Inte som ungdomsserien "16" som kom vårterminen 1993. Det var någon som skrev att dagens unga sku tycka att den har ett alltför långsamt tempo, men det var ju just det som gjorde den realistisk och som att det sku ha varit på riktigt!! Man kunde enklare relatera till den serien, speciellt då man själv var 16 och gick på nian då.

Jag drömde inatt att en vacker ljus brud i 20 årsåldern, en f.d. arbetskaveris dotter och jag var vid några bikupor och jag skulle lära mig om biodling. I drömmen var den vackra och sexiga bruden en rutinerad biodlare och jag nybörjare. Vi hade båda en såndän vit biodlardräkt på oss, men inte hatten och nätet. Hon såg jättesexig och vacker ut med den rena vita dräkten på sig. Hon såg på mig med stora blå rådjursögon och sade smajlandes att  Jag ska gå och sii på mina biiin, sådär med feminint tonläge och stil.

Så var hon inte där mera, men jag torade mig och buffade hårdhänt en bikupa åt sidan. Sekunden efter kom det en massa bin ut ut kupan och jag tänkte: Shit! Nu blev dom arga och stängde snabbt dörren till ett rum dom var i. Jag hörde via dörren deras arga surrande. Så vaknade jag. Konstig dröm.

Kanske drömmen betyder att det är hon som är Queen of Bees? :D

Jag tyckte mig faktiskt se en tomte engång! :D Alltså jag förstod nog att det inte var en tomte av kött och blod eller så, men det var maj 1992 och jag hade inte nästan fått sömn på hela natten en natt. Jag sov en timme typ och vaknade yrvaken och gick till köket och vidare till vardagsrummet för att se ut över gården via fönstret. Då tyckte jag mig se en liten gobbe med vitt skägg och grå tomteluva som sprang in i vedlidret. Jag fick intrycket att den hade kommit ut gående från lidret, men vände sig om och sprang med ryggen vänd mot mig, springandes mot vedlidersdörren då jag såg ut ur fönstret. Jag fick det intrycket att tomten var arg på mig, då jag var vaken den tiden på dygnet och inte sov, så att han blev tagen på bar gärning så att säga, då jag såg ut ur fönstret. Och det enda han kunde göra var att argt springa tillbaka till vedlidret.

Så tänkte jag mig hela situationen. Fast jag förstod nog hela tiden att jag var yrvaken och sömnig och hade fortsatt att drömma då jag såg ut ur fönstret, att det var en hallucination/en rest av dröm ännu, och ingen riktig tomte! :D Men jag bara skrattade åt det hela sedan och for och lägga mig igen.  Fördomsfulla människor kan tro att man har "tomtar på loftet" om man berättar nåt dylikt, men jag bryr mig inte. Det är helt naturligt att kunna se sådant på gränslandet mellan sömn och vaka.

Det om det. Nu ska jag se på Kotikatu i Yle arenan.

En Saab i en dröm 1988

Jåå jag drömde hösten 1988 om att jag såg en röd Saab-96:a, en såndän "semla". Den kom mittiallt helt ljudlöst på vägen. Så undrade jag förvånat: Har den inget motorljud? Så var det som att mitt undermedvetna sku ha hört min tanke, för i samma sekund så kom det ett sånt jävla motorljud från den. Typ: Vrrröumm nön nön nön nön! Vrraaauummm- brumbrumbrumbrumbrum! Puuuut-putputputputput! Motorn lät skranglig, minst sagt :)

Så nu då det detta år är 30-årsjubileum sedan det magiska 1988, så har jag minnen från den tiden som kommit upp till ytan igen. Det var ett mellanting mellan "barn"barndom och pubertet. Ett sorts förpubertet då världen öppnade sig och man började i teorin förstå saker som "blommor och bin" och så, och det var jätteroligt och spännande. Och då man blev nyfiken på tobak och alkohol, och inte bara tyckte  usch, usch! Ja ska aaaaldrig smaka på tobak å alkohol då ja blir stor! Som det ännu var då man var typ 10. Fast ja minns engång vårterminen 1987 då jag diggade Motörhead. Så var det en från paralellklassen vi hade jumppa tillsammans med. Alltså både A och B klassen hade jumppa tillsammans. Så sade han åt mig att "Vetdu att de i Motörhead knarkar" Så sade jag att aijja. Så tänkte jag för mig själv att nu kan jag tänka mig det. Men tyckte inte det var någon big deal alls. Man förstod att man inte förstod vuxenvärlden så att säga. Dom höll dock aldrig på med opiater, utan uppåtjack. Centralstimulerande. Därför gick de inte under som heroinist-stjärnor inte sällan gör om dom inte slutar. Ozzy höll på med alkohol och kokain, men inte heroin. Därför lever han väl ännu, fast han torde ha en ovanligt stark lever... Inte för att jag ser någon glamour i det eller förhärligar det alltså.

Farsan sade engång att nu förstår han att dom syftar på någo amfetamin eller någo menandes namnet Motörhead. Att hur sku man annars få för sig att det finns en motor i huvudet! Haha!

Jumppa hade vi vanligtvis med Chili och Chester. Och med Dick Granroth höstterminen 1986 och Gunnel med trumman i de två första klasserna. Som trummade på en trumma som någon Hitlerjugend-ledare, medan hon ropa: ÖKA TAKTEN! Då vi sprang runt jumppasalen. Hon hade alltid sin trumma med sig då vi sku ha jumppa :D Man såg under hela lågis i korridoren i lågis och då hon kom med trumman ibland så förstod man att hon sku ha jumppa med ettorna eller tvåorna.

Men vi hade BRITA i jumppan vårterminen 1987 ibland. Då jag och en annan engång då hade glömt våra jumppakläder då vi sku ha jumppa i festsalen "lilla jumppasalen" så sade hon åt oss såhär: Hur många gånger har ja sagt att man ska ha sina jumppakläder med sig? Nu får ni lov att jumppa med kalsonger!

Så gick vi ner till omklädningsrummet och satt där för oss själva och muttrade och svor och sade typ att nu finns de dabboga kärringar nog! För vi var arga på Brita, som tvingade oss att jumppa med kalsonger. Det var nolot som fan, tyckte vi. Vi satt där, ända tills man hörde Brita som visslade ner i omklädningsrummet med sin sin visselpipa. Då först gick vi sakta upp mot jumppasalen.

Så flinade några åt oss då vi kom upp. Brita sade att int ska ni skratta! Ni har ju också hamna att jumppa me kalsonger!

Hahaha, jag minns vårterminen 1989 då det var en från B-klassen som sade under rasten en solig vinterdag att han har en flaska konjak i gömman i en snödriva på skolgården. Så grävde han i marken och sade att någon stulit den. Så sade han: De e BRITA! haha, toko funderingar barn kan ha!

Jag minns då det var någon fred-vecka i lågis. Barnen sku laga propagandamålningar mot krig. (Allt som man tyrkyttär till barn är propaganda. All idealism och så)Måste medge att vissa av dom var riktigt roliga. Som då en lastbil droppar ner sin last fullt med allehanda vapen till avstjälpningsplatsen, så står det en vältecknad Rambo bredvid (det var en pil till honom också och det stod "Rambo") Och ropar förfärat: MINA VAPEN!! Så är det en gobbe som sträcker ut sitt huvud genom fönstret till lastbilshytten och säger att "Tyvärr pysen. Blaablaa, vi har beslutat att alla vapen ska förintas!" Minns bara början klart, och det var "Tyvärr pysen"

Vafan. John Rambo är ju mannen! Don't fuck with Rambo! :) Rambo ettan är ju ett rent jävla mästerverk! Så satans bra film! Helt jävla orealistiskt dock, oavsett hur bra elitsoldat man är, så skulle man aldrig lyckas med något sådant på riktigt. Men film är film.

Jag minns då jag och en bunt andra ungar lekte krig i Bäljars sensommaren 1987. Vi spekulerade över att då man inte vet på riktigt om man blir träffad eller inte, bara då man säger pang! och riktar vapnet mot en. Att det borde finnas kulor som sakta kommer och träffar en så man blir träffad men oskadd. För då vet man om man blev träffad eller inte på riktigt i leken.

Haha, jag drömde samma tider om att jag var någon väldigt betydelsefull person, som på något sätt hade att göra med hela världens politik. Och att jag var älskad, eller så hatad. Det kom något telefax eller något liknande, där det var statens flagga i vänster, och sedan i höger stod det var olika länders makthavare ville göra med mig. Något land (minns inte vilket) sade att "Laga honom till president" Så var det allehanda andra åsikter, och så vid höger om Sovjetunionens flagga stod det: Häng honom! Jag minns bara sovjets flagga klart, fast det var en massa andra länders flaggor. Det minns jag klart och att de sovjetiska makthavarna tyckte så om mig.

Jag minns då jag var i Danmark, Köpenhamn, med familjen sommaren 1988. På flygplatsen så såg jag sedan då vi sku hem igen en flicka kanske i samma ålder som mig. Hon såg sliten ut på något sätt och hade långt ljust rakt hår, och hon tuggade på en hårslinga. Jag såg henne i Tax-Free shoppen.

Så märkte hon att jag såg på henne, och började stirra överdrivet på mig med stora glosögon. Så hände det några gånger. Så såg jag att hon tog någon likörflaska från hyllan och visa den åt sin farsa(?) Så verkade det som att farsan köpte den åt henne, för hon kramade om flaskan och såg glad ut, och dom tog den. Jag tänkte att vafan, ska pappan köpa vin åt sin unge?! Men så såg det faktiskt ut som!

Jag drack Cokis med is och en citronskiva i glaset på en terass minns jag i Köpenhamn. Jag tänkte sådär barnsligt att Aah, dehä e sommarlov! Så fanns det en lokal "cokis" där också, Jolly Cola. Den var god nog.

Så var det några från Finland i McDonalds i Köpenhamn, eller dom pratade finska. Ena jappen var kanske några år äldre än mig. Hade halvlångt ljust hår och blå farkkurock och såg typiskt finsk ut.

Det om det. Jag mindes nu mittiallt bara då jag var med familjen på ett café någonstans i hesa  Där var det i cafeet en rolig typ. Han var i någon dispyt med sin flickvän verkade det som. Dom var kanske 35-40. Han sade åt henne argt b.l.a. såhär: Du e en sovande människa! och Det är som en cirkel skulle gå runt ditt liv och att du aldrig skulle slippa ut ur den! Det minns jag att han sade ordagrant.

Så sku han tända en tobak men var så ivrig så han höll bara den tända tändstickan i ena handen och cigaretten i andra. Han rökte röd Marlboro såg jag på asken. Det var en hård ask röd Marlboro. Så brann tändstickan mot hans fingrar och han satte den i askkoppen. Likadant med den andra tändstickan. Han såg på sin flickvän och skällde på henne så ivrigt att han inte kom att tända sin Marlboro med den stickan heller. Munnen bara gick på honom, då han skällde och typ moralpredika.

Först med den tredje stickan tände han cigaretten. Men det var just och just att även den stickan skulle ha brunnit till ända.

Så steg han upp och gick till disken och han vände sig om och predikade åt henne hela tiden medan han gick. Typ blaablaablaablaa, och det är nog så att blaablaablaablaablaa! och höttade med pekfingret.

Så sade han helt lugnt och hon bakom disken, som tydligen också prata svenska, stod bakom: En cokis! Så fick han en cokis i burk. Så då han öppnade den så var det tryck i burken, för det strittade lite cokis på hans fejs. Men han brydde sig inte om det, utan fortsatte att predika åt kärringen. Tills han en liten stund senare torkade bort cokisen som hade strittat upp i ansiktet med en servett.

Hon var helt lugn men sade något bara att det har du ju faktiskt ingenting med att göra! Något sådant sade hon b.l.a.

Jag skrattade lite åt honom också typ att haha! Han såg mot mig ett ögonblick, men ignorerade mig sedan helt och hållet och koncentrerade sig på flickvännen enbart. Han hade mustasch.

Han var lite som Raskolnikov i romanen Brott och straff tycker jag nu i efterhand.

Btw. På tal om romaner. Jag ska snart beställa den svenska romanen "Lyftet" från bibban. Det är en fortsättningen på den härliga romanen "Grundbulten" som handlar om ett gäng interner i Hall-fängelset i Sverige på 70-talet, och jag diggade fullt den romanen då jag läste den 2006. Tidigare hade jag läst serieboksversionen redan 1992, och tyckte den var jättekul. Speciellt då huvudpersonen Kennet Ahl går i fängelsets aula och alla interner typ glor på honom och videokamerona i vägg/takhörnen följer med honom och han ser super-nojig ut. Och under serierutan stod det: Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet bland en massa främlingar Han sku helst bara ha velat trycka i sin cell.

Jag kunde relatera till mig själv till högis. Ibland kände man sig som Kennet Ahl då man gick i högisaulan. Jag skrattade åt det fullt, för jag tyckte det var så underbar svart humor. Jag förstod liksom precis hur dom menade.

Så var det humor i serieversionen då en Rolle hade rymt från Hall. Så ringde han upp en kompis från en telefonkiosk sedan lite senare och sade att Tjena Leffe. Du måste komma och hämta mig. Jag har rymt från kåken. Så berättade han vart han befann sig. Så just då han var påväg ut ur telefonkiosken så ryggade han tillbaka och gick in igen tänkandes: Är snuten redan här?! För han såg polisens hundpatrull. Snutarna sade bara att han är knappast här längre och andra snuten sade, Nej, han har nog hunnit till stan för länge sedan. I nästa serieruta så är det en bild på Rolle som sitter ihopkurad på telefonkatalog-bordet i telefonkiosken ser extremt nojig ut och tänker: Var tusan håller Leffe hus? Det var en såndän gammalmodig telefonkiosk, som finns i Fiskars så väggen inte är av glas utan trä, så man ser bara benen på en då man står där, för det är den enda parten av telefonkiosken utan skydd runtomkring. Då jag såg den serierutan första gången så blev man typ *fniss! hihihi..* för man tyckte det var så humor.

Lyftet är vad jag har förstått slang på om man gör en stor stöt och kammar in massor med pengar och far typ söderut och lever lyxliv med pengarna. Dricker champagne och röker en fet Havanna med puku på sig på ett lyxhotells nattklubb någonstans söderut. Omringad av brudar.

Så minns jag sommaren 1989 då jag var med familjen på någon löjlig sommarteater vid Raseborgs ruiner. Jag minns att under pausen så går det två typer framför oss upp till slottknektens stuga. Ena hade militär-camouflage byxor och gick barfota. Jag tyckte det såg komiskt och paradoxalt ut. Att var e kängorna liksom.

Så sade han såhär åt sin kaveri med farkkurock, halvlångt skägg och någon solhatt på huvudet: Man får Öööl däroppe! Så vände sig kaverin om och sade: Ja vet de! Liksom i ivrig ton. Man märkte att dom ville ha öl :) Dom var lite i ölnousun från förut redan verkade det som. Tror inte dom såg på teatern, dom var där annars bara.

Det är förresten nog på det lilla sättet, att ADHD/ADD inte är några riktiga sjukdomar alls. Adhd är att bara att man är hyperaktiv och okarismatisk och irriterande energitjuv, och ADD betyder bara att man är en klumpig och blyg och okarismatisk "drömmare" Varken mer eller mindre. Det är snarare namn på personlighetsdrag än på någon sjukdom. Som ADHD:s "fafa" psykiatern Leon Eisenberg själv erkände på sin dödsbädd: "ADHD is a prime example of a fictitious disease" Det är bara bullshit och humbugeri med andra ord! Och vuxna människor tror på det! Hahaah..

Det finns ju inte varken någo MBD som det hette först, DAMP, ADHD eller ADD!  Det är precis en sådan åsikt jag hörde redan på 90-talet. Det är bara någon skit-diagnos som gör att man mystifierar barnet för honom/henne själv, och får henne/honom att känna sig ännu mer skit bara (då han får höra om att han har någon sjukdom, ADHD/ADD) Fattar man inte hur ledset och sorgset barnet kan bli då vuxenvärlden sätter sådan stämpel i pannan? Istället borde man lära dom att försöka slipa bort okarismatiska och energitjuvs-drag från deras personlighet. Ger man en diagnos blir ju barnet bara ännu mer bittert. I bästa fall dock Vittu, ja ska visa dom!-mentalitet.

Goda nyheter för barn som blir sorgsna av att vuxenvärlden stämplar dom. Det är bullshit! Det finns ingen ADHD/ADD "på riktigt". Det är bara okarismatiska personlighetsdrag, koncentrations-svårigheter och inlärnings-svårigheter, som man kan träna bort bara man är medveten om dem och ser sig själv i tredje person, och inte är egocentrisk.

Karismatiska människor som är impulsiva och så säger man inte åt att de har ADHD. Där är ett exempel på hur det bara används då folk i princip märker att man har någo barnsliga, energitjuvsdrag, eller något liknande.. Så återigen: Det finns ingen sjukdom vid namn ADHD/ADD. Det är barnsliga, okarismatiska, blyga personlighetsdrag det är fråga om, men ingen SJUKDOM!

Jag minns i Kotikatu så var den yngsta flickan Tuuli i Partanens familj och hade någon ADD-aktig problematik. Mamman försökte förklara åt henne på ett finkänsligt sätt att hon är lite avvikande från andra. Tuuli, en flicka som då var 9, gick ut ur rummet medan hon sade: Mä tahtoisin vain olla ihan tavallinen! Och morsan sade ingenting men såg ledsen och besviken ut för att hon inte lyckats förklara åt henne. Det är ju jättetokigt då fullvuxna människor får för sig att förklara någo dylika greuelhistorier för barn, fastän på ett finkänsligt sätt! Barn förstår nog Det är just sådanahär saker som gör att vuxna mystifierar barnet för dom själva, vilket är obehagligt för barnet. Fast det bara var en tv-serie, så var det ett bra exempel på en sådan situation-fast det bara var teater, men mycket trovärdig sådan.

Jag läste just om kulblixtar! Fascinerande saker. Det kom en kulblixt in i köket då det åskade åt kaverins farsa engång påstod han, och min mommos morsa såg en kulblixt då det åskade engång som ung. Den dök mittiallt upp i rummet och försvann lika hastigt som den kommit. Hoppas jag också en dag får se en kulblixt. Det sku va jännä! Fast det nödvändigtvis inte är fråga om en blixt, utan något annat fenomen som uppstår i samband med åskväder. Man vet inte vad det är. Det finns bara teorier än så länge. Och det finns antagligen olika sorters klotblixtar med.

Clas Svahn skrev mycket intressant om klotblixtar någonstans vill jag minnas. Han är för engångs skull en journalist med mycket intressanta tankar och spännande saker att skriva om.

På tal om det. Skeptikernas förklaringar, dom låter först inte så sällan både tokiga och osannolika! Det är som om dom inte skulle ha bemödat sig att forska i det de argumenterar om alls, utan kommer bara med någo teko-ironiska liibalaaba-förklaringar. Åtminstone ibland. Som då det var kutym ännu på 80-talet att vetenskapsmän inte riktigt trodde på kulblixtar-så förklarade dom med att det folk tror är en klotblixt är en bild kvar på ögats näthinna från en riktig blixt, ungefär som man får om man blir fotad med en kamera med blixt!!  Joo, en sådan fläck på synfältet kan ju också fräsa och väsa och avge rök, ställa till med bränder och brandskador på folk samt explodera, och lämna hål i fönster. Och en sådan bild i synfältet ser ju alla andra också och lyser starkt som en glödlampa. Yeah right... Ibland är skeptiker riktigt roliga! ;D Man får skratta åt deras fåfänga försök till förklaringar :D

Andra roliga förklaringar av skeptiker är då någon fotade något sorts ljusfenomen över skogen (kan ha varit nåt slag av "irrbloss" metangaser som antänds, eller något liknande antar jag) Så var det en skeptiker som sade att han bara fotat en uggla! Det är nog ganska extraordinärt om man fotar ugglor i mörker från typ 70 meters avstånd. F.ö. är inte ugglor självlysande och 10 meter i diameter!

Eller detta: Påstår inte heller att det var invasion från yttre rymden eller något, men "något"fenomen nog, om det stämmer. Några människor hade sett ett stort silverlysande klot som hade svävat i full fart ovanför trädtopparna. Skeptikernas förklaring: Det var Venus, som råkade då vara ovanligt ljusstark. Jepp. Och Venus svävar ju i full fart ovanför trädtopparna och är typ 20 meter i diameter. Yeah right....

Haha, riktigt komiska kan domdär skeptikerna vara ibland, som sagt! :D

Det kanske var någon form av plasmafenomen, eller klotblixt eller något? Något sådant tror jag.

Alla borde läsa boken "The Science Delusion" av Rupert Sheldrake. Där förklarar han på ett bra sätt hur ett antagande har blivit en dogm inom vetenskapsvärlden. Antagandet att universum är mekanistiskt/materiellt, och att det inte finns något bortom. Samt att man därefter i princip menar att det som inte är vetenskapligt bevisat, finns inte. Att man kastar ut barnet med badvattnet så att säga. Det att universum är mekanistiskt är bara ett antagande, som ses som en sanning i den dogmatiska vetenskapsvärlden! Och han förklarar vidare hur vetenskapen skulle vara mycket roligare och mer attraktiv för icke-insatta, utan denna trångsynta dogmatism, inte helt olik katolska kyrkans stela dogmer.