Julen 2000

Haha, jag minns 1993 så kalla en kaveri en som hette Petter för Doktor Petter-då han tänkte på limpparn Dr. Pepper. Sedan började vi kalla honom för "Pöpö" i smyg. Engång vårterminen 1993 så ringde det på dörren. Kaverin viskade "pöpö!" då jag öppnade. Jag: Va? Pöpö?!  Högt och ljudligt och såg att han stod några meter ifrån och talade med en annan kaveri, då han råkade komma förbi på gatan denna "Pöpö" Vilken tur att han inte hiffade nåt, för annars skulle han ha kunnat bli arg.

Swcheppes Russian tillsammans med Doctor Pepper är nog dom två bästa limpparna jag vet. Den tredje bästa e gul Jaffa. Delvis för att det är så 70-talistiskt och liksom retro gul jaffa, och prima medusin då man har magafiru. Just typ 50-60-70-tals träkiosker(som ännu fanns i riklig mängd under 80-talet), såndäna små gatukiosker med fyrkantig Jaffa-reklam i kanterna till kiosken där det är en apelsinklyfta som det kommer en droppe ifrån, och det står "Pirteä Jaffa" Det är riktigt gyllenne 70-tal det! Solsken en sommar och så en sådan kiosk och sådan reklam. Det är fan så 70:s aktigt då man tänker på det!!  Man borde få tillbaka de traditionella små Jaffa-flaskorna bara, och inte de som är lite formade som cokis-flaskor som kom år 2000. Då sku Jaffan bli godare igen.

Till julen 2000 så var det en jasse som ägde en butik i byn som hade Dr. Pepper på burk, och jag for dit och köpte en 24-pack Dr Pepper burkar till julen. Det var verkligen prima som juldricka måste jag säga! Och annars också är det en en jättegod limppare. På burk är Dr Pepper godare än på flaska. Det är bara  så.

Jag läste Jung vid jul-lovets början. En självbiografi av honom. En brud som var några år äldre än mig gick med någon sin kompis utanför Fokus-huset på Centralgatan. Det såg jag från bankhörnet, då jag kom ner där gående mot bibban. Hennes långa vågiga hårsvall kände man igen direkt. Det var 22.12.2000.

Vi var på kalja i Serendi den julen några dagar med kaverina. Och så köa vi två timmar i kölden till Affes på juldan. Ack, det var tider.. nostalgisk blir man. Man trodde man var vuxen "på riktigt" då Visst, man var vuxnare än för några år sedan, men ändå hej...

Någon dabb slog sönder fönster utanför affes och kom sedan i förvirrat tillstånd mot kön med blödande hand och sade nåt åt oss. Han var kännissa tai aineissa helt enkelt och helt i skicki. Han försvann nog sedan.

Och så spelade jag första Red Alert-demon denna jul. Jag blev så förtjust i Red Alert så jag köpte Red Alert sedan 2001 och fick ti julklapp Red Alert 2 julen 2001!! :-D Liiiite teinaraktigt va. Jag brukade sitta vid skrivbordet hemma med en Dr Pepper burk med mig spelandes Red Alert demon december 2000 om kvällarna. Ja, de kvällar vi inte var i Serendi på kalja.

Alltså vittu de harmar en sak. Och den saken är den, att jag dansade med en vacker kvinna i Evalds 3:dje mars i år. På en lördagskväll. Jag hade sett henne där, hon satt där med en väninna. Jag kastade några blickar på henne, för jag tyckte att hon var vacker, men har aldrig sätt henne förr eller senare. Hon var i 30-årsåldern kanske. Hon såg på mig med en bedårande blick med stora blå rådjursögon hela tiden medan vi dansade. Men jag tänkte att bäst att int visa sig desperat eller något!

Långt svallande ljusbrunt hår, smal och stora blå ögon. En väldigt vacker brud. Och hon kom och frågade om jag sku komma och dansa. Jag min daiju sade bara efter låten var slut: Kiitos tanssista! och for och sätta mig hos mina kaverin, och hon for och sätta sig bredvid sin väninna.

Jag tänkte nog att jag sku se henne igen, men mittiallt försvann hon bara med sin väninna i nåt skede. Jag for t.om. till clubben efter evalds stängde bara för att jag kanske skulle se henne där igen, men nix.

Som de va en gobbe i 50-årsåldern som jag inte alls kände som  då jag sade åt honom att fan de va en vacker brud ja dansade me och så försvann hon bara! Jag sade det åt honom samma kväll lite senare. Han sade att jag kommer nog att ha brudar så det räcker å blir över då jag är så ung. Annat är det med honom som är så gammal, sade han..

Jag har märkt att det brukar i regel vara yngre brudar som blir intresserade av mig! Alltså yngre än mig. Intet fel i det dock. Jag hörde en ganska rolig sak, och den saken är den att det var en 18-årig brud som var så förtjust i en 37-årig man, så hon hade riktigt via hans bils registernummer tagit reda på vem det var och kontaktat honom! :D Så nu kan brudar också vara desperata tydligen, hehe. Men det var ju modigt gjort. Men en kar ska vara mycket försiktig att göra likadant med en kvinna. För en kar skulle sådant bara vara en trevlig överraskning, men kvinnor tycker i regel det är obehagligt och creepy att bli uppvaktade på så sätt, att någon stalkar en via ens bils registernummer och tar kontakt med en. Skulle en kar göra något sådant med en kvinna, skulle det vara STOR creepvarning. Men det är inte creepvarning alls om en kvinna gör så med en kar. Då är det bara modigt och tolerant.

Men som ett Klaus Schulze-stycke heter: There shall be sung another Golden Age.  Låt oss hoppas, att 2019 blir ett huippuår gällandes brudar! Kanske att jag rentav träffar  "Evalds-brudn" igen! Låt oss hoppas att 2019 förresten i högsta möjliga mån blir ett 1999-aktigt år, då det då är 20 år sedan det legendariska året 1999! Det borde i högsta möjliga mån vara precis som år 1999, tycker jag! Det är iofs inte möjligt då det är andra tider nu, men det ska vara någon sorts 1999-aktig genomsyrning på år 2019 har jag tänkt mig. Inte att jag ska bli "Boris Jeltsin" igen efter att jag varit "Putin" sedan år 2000 dock. (Metaforiskt menat)

Jag drömde på självständighetsdagen 1999 en rolig dröm! På morgonen till självständighetsdagen. Jag drömde att en kaveri med sin farsa hade köpt en gul kuplafolkkare. Kaverins farsa tog fram en pump och sade: Nu ska vi pumpa OLJA! Olja i FOLKKAREN! Så började han dansa och sjöng glatt en visa som gick såhär: Negroid, negroid, negroid-olja från AAAAAFRIKA! Så frågade han kaverin: Va tror du att denhär folkkarn rikit e för någo? En solgud?

Ingen logik :D Men drömmar kan vara riktigt ologiska.

Så kom jag att tänka på en återkommande dröm jag drömde som liten typ som 4 om ett litet vitt kylskåp som hette "Madumaum". Jag pomppade engång i drömmen mitt längs med Bulevarden(från folkis-hållet) som typ någon cartoon-figur i någon cartoon-film. Någo från Pätkis typ.

Liksom: Djoing, djoing,djoing,djoing, djoing,----Djoing, djoing,djoing,djoing, djoing,----Djoing, djoing,djoing,djoing, djoing,----Djoing, djoing,djoing,djoing, djoing,---- Liksom jag studsade mig framåt på det sättet, och det lät så då jag studsade. Just som cartoon från någo Pätkis typ. Sedan kom jag till korsningen till Köpmansgatan, och anade Madumaum lite längre bort på Köpmansgatan mot vänster. Jag såg Madumaum, och förstod att Madumaum också hade sätt mig.

Det var ett kusligt "levande" litet vitt kylskåp, som kom efter mig och skuggade mig i drömmen. Jag hade drömt om Madumaum några gånger förut. Andra återkommande mardrömmar då jag var liten handlade om en mojäng vid namn Hondodo, som alltid kom nerför vindstrapporna, samt en annan mojäng vid namn Hopsgaduil. (o:et uttalas som å) Men Hondodo var arg, och Hopsgaduil ännu argare av sin karaktär. Madumaum var mera tyst och smygande av sig liksom.

Jag drömde 1992 en dröm om att en talkkare köpte ut tobak åt mig och två kaverin. Det var inte Johtaja, utan en annan som var där i skolområdet ibland. Han köpte ett mjukt paket röd Marlboro åt oss i drömmen. Så for vi hem till ena kaverin och satt vid vardagsrumsbordet och rökte.  Så just då vi rökt färdigt en var, så sade jag: Ja tänker ta en till! Men just då kom ena kaverins morsa hem och utbrast förvånat/upprört: Men sitter ni här å röker?!

Jag minns engång i högis då jag var tapp höstterminen 1990. Jag stod och väntade på att slippa in i hussasalen. Jag var i C-trappan, och skulle in i stora hussasalen. Jag hade hunnit först dit att vänta. En från åttan kom och mumlade nåt då han gick förbi mig. Så trodde jag att han moinade, så jag sade: Moi! Han blängde till och sade såhär: Nej vittu! Nej satan! NEEEEEEJJ!!!!

Så hörde man bara gapskratt ovanför, och andra åttor sträckte sig över räcket där och ropade: Morjens tapp! Va heter du, tapp?

DÅ var det nolot, att jag hade hälsat fast inte han hälsade, men vem fan sku bry sig om nåt sådant i fullvuxen ålder!! :D

Heh. Nu tänker man omoget som barn. Engång inför påsklovet 1985, jag var på ettan, så gav läraren Gunnel oss ungar matta-hemläxa individuellt, beroendes på hur långt vi hade kommit. Så sade hon då hon såg i min bok, på skämts skull: Jaha, då ska vi sii om du klarar dig, eller hamnar komma hit att räkna under påsklovet!

Så såg jag att hon hade skrivit i en sida på mattaboken "Hit". Menandes att jag fick till läxa dit till den sidan. Jag tolkade genast "Hit" som att jag måste komma till skolan under lovet och blev arg. Jag skrev efter: NÄÄ HÖH , som jag nu skulle skriva "Nää, höh!" eller så menade jag det. Men dom förklara hemma att jag fick bara läxa dit. Hehe, lite förhastad slutsats jag drog där :)  Men barn är barn.

En psalm som alltid skulle sjungas runt första april på morgonsamligen i lågis var "Se vi gå upp till Jerusalem" Lyriken är ju äcklig och spyframkallande, att dyrka någon främmande demiurg hit och dit, samt att offra lamm till denne främmande, sinnessjuka demiurg (Jehova) för det är det b.l.a. psalmen handlar om.

Men själva melodin är äldre än texten, och är en gammal nordisk folkmelodi, som har handla om helt andra saker. De kristna har bara tagit melodin till sig, och på det sättet dessvärre perverserat den med lyriken.

Jag tyckte alltid om melodin och tycker fortfarande om den. Utan den äckliga lyriken sku det ju vara huippu! Jag diggade melodin då som barn, men int alls lyriken. Jag tänkte att dom sjunger "min sång" då vi i morgonsamlingen sjöng den psalmen. Den är på nåt sät vemodig melodi. Den låter nordisk och medeltidig.

Kanske mina förfäder sjöng och spelade den, dock med andra texter, och det är kvar som genetiskt minne i den. Kanske någon förfader för 300 år sedan tyckte extra mycket om den melodin? Och det tyckandet vandrade 300 år tills det pluppade ut i mig?

En annan medeltidig trudelutt är Staffan var en stalledräng. Tänk melodin på luta, så är det medeltid för hela slantn!

Tänk att det finns okunniga människor som frågar varför man firar jul om man inte är kristen! :D Det är helt fel att fråga så. Vad är det för arroganta och okunniga fårskallar som frågar det? Istället ska man ställa dom en motfråga: Varför firar du som kristen jul?! För julen är ingen kristen högtid. Det är en hednisk-folklig solfest, som de kristna rövat och försökt göra till sin egen fest, fast det inte är det, aldrig varit och aldrig kommer att bli någon kristen fest på riktigt. Jehovas vittnen är iaf konsekventa kristna, då de förstår det. De är mycket mer kristna än lutheraner och katoliker etc. Det är inte bra det heller naturligtvis, men jag konstaterar bara faktum. Kristna borde ge fan i julen, och fira sina egna löjliga fester istället, som t.ex. Trumpeternas fest och liknande.

Och visst. Ockultister har ofta utnyttjat själva tidspunkten för eget andligt växande och så, då det är en strategisk tidspunkt vintersolståndet, vid årets mörkaste dag. Det är självklart helt ok. Men det är bara en aspekt av vår kultur. En liten en, men ändå. Men för folket i det stora hela är det ju en solfest helt enkelt, för att fira att solen vänder.

Ett vemod kommer över en då man minns 1996 och 1997 och kometerna Hyakutake och Hale Bopp. Ok. Man var ju rena rama teinin och lorten då ännu. Först 2000 ändrade man sig på riktigt och 1998 föll allt, för att förbereda något annat, som sakta började med en lätt bris av förändring redan 1999. Men innan det var man väldigt omogen. Ända fram till 1998 var jag rena rama lortn. En riktigt barnslig lort. Fast jag trodde jag var ovanligt klok och att jag såg ovanligt bra ut. Att brudarna tyckte jag såg lika bra ut som de tyckte att typ Ville Valo såg bra ut :D Så gick jag faktiskt och inbillade mig.

1996 och 1997 kändes också som förändringens år, men det var bara illusionärt så det bara kändes så utan att faktiskt vara det kan jag säga nu i efterhand. 1999-2001 mognade jag till på riktigt. För att stanna i stagnation och pysähtyneisyyden aika år 2002, men det är ett kapitel för sig.

Jag minns de otaliga kvällarna vi såg på kometerna med kaverina. Hyakutake mars 1996. Stjärnorna tindrade och vi var  timmar i den snöiga skogen och frös om tårna och såg upp mot Hyakutake. Vi talade om allt möjligt medan vi gjorde det. Om brudar, olika Black metal-band, om kristendomens makt ,Om världsalltet, och om mycket annat. Trots att jag var barnslig, så hade jag ju bra tankar, som senare formade en del av mig till hur jag blev som fullvuxen.

Vi var 90-tals ynglingar. Men när allt kommer omkring, så är dylika saker rätt så tidlösa. Jag kan bra tänka mig att några kamrater i 19-årsåldern även dom var i skogen på 1800-talet och såg på någon av de stora kometerna på 1800-talet och talade om liknande ämnen-som brudar och världsalltet. Och mycket möjligt även om spirituella saker.

Hale-Bopp kometen såg helt annorlunda ut. Den var mycket längre borta men mycket klarare. Den tindrade faktiskt som en ljusstark stjärna med en svans. Eller två svansar hade den, varvid den ena var blåaktig. Vacker komet var det måste jag säga. Det var sedan mars 1997, då den var som närmast. Jag upplevde redan då att jag hade betydligt mognat sedan 1996. Dock var jag mycket barnslig då ännu,och hade mina naiva funderingar. Skulle jag kunna resa tillbaka i tiden, eller trycka på en resume-knapp i mitt nuvarande liv-mitt nuvarande jag-så skulle det kunna hända en del annorlunda saker än det gjort hittills. Skulle man fan bara ha haft facitet i handen då!! Arrgh!

Den var också snygg och vi var också i skogen och såg på den. I vattentorns-skogen iaf. Sedan var jag en lördagskväll inne och åt Aarre-Arkku karkki, drack en burk Cokis, och åt en Fazer's blå patukka och lyssnade på ett band vid namn Vargavinter. Så kom en kaveri. Och vi stod utanför mitt två timmar och talade och såg på samma gång på kometen där uppe i himlavalvet. Jag rökte 2 röda Marlboron under de två timmar jag talade med kaverin. Det var en mysig rauhallinen koti-ilta lördagskväll mars 1997.

Huh! Så anti-jenkki ändå drack man Cokis och rökte röd Marlboro!! :D Skippade rökningen dock 1999 men Cokis och Dr. Pepper och liknande amerikanskt läskeblask dricker man ju nu och då...

Då trodde jag, att jag var helt extraordinärt klok och såg jättebra ut i alla brudars ögon :D Hur kan man tro så döbbriga saker? Nåja, man är omogen som 20... Det kanske hade med det att göra, att jag hade andra värderingar än de man lärt sig från hem och skola, och jag misstolkade det i ungdomens iver, att det beror på att jag är väldigt vis, och därför hiffat det. Sure, fiffig kan man vara på ett sätt om man hiffar sådana saker och inte går efter auktoriteter automatiskt-men det säger nödvändigtvis inte så mycket om iq sådär helhetligt sätt, varken från eller till. Inte det ensam åtminstone. Men man tänker svartvitt i 20-årsåldern, det gör man.

Detdär med att jag sku ha sett jättebra ut i brudars ögon har jag nog svårt att pussla ihop hur jag kunde tro. Nåväl..

Här denna låt från detta band är riktigt totalt en atmosfär av Hyakutake kometen 1996 och Hale-Bopp 1997. Fast det var olika fiilis mellan dom båda gångerna, då man växte så hastigt då, så kan man applicera denna låt mycket bra både vid tiderna för Hyakutake samt tiderna vid Hale-Bopp då man lyssnar på detta. Man kommer tillbaka till typ mars 1997 en natt i vattentorns-skogen. Hale-Bopp lyser bara dit borta, samt en massa stjärnor som glimrar där uppe. Man är purung och världen har börjat öppna sig på nåt sätt , tycker man. Ack, vilken vemodig nostalgi! Och denna musik fungerar som en förstärkare till denna nostalgi och dessa känslor! Verkligen vackert! Och för den som inte annars diggar sådan musik. Lyssna på det några gånger. Nog är det ett skönt tung-gung, inte sant? Alla låtar av detta band ger fiilisen av 90-talet och kometerna då. Då vi såg på dem.

Alltså bandet är nyare, men det har sådan 90-tals fiilis, så huh! Och just fiilis av kometerna då vi var i mörka kalla skogen och såg på dom under det gamla goda 90-talet...
https://www.youtube.com/watch?v=ZJWkJavJyTQ

Då jag vrickade foten december 1991.

Alltså jag minns att jag vrickade foten 15.12. 1991. Jag minns fan inte hur det gick till, men jag vrickade nu bara foten då. Jag var hemma då igen från skolan en dag, som jag hade varit några veckor tidigare, då blindtarmen krånglade. Fast då i slutet av november 1991 var jag hemma två dagar från skolan, och så riktigt i slutet av november 1991 igen då jag fick ont i magen. Och det var blindtarmen, för jag fick precis samma känsla i slutet av mars 2017, men då fick jag ömhet i högra sidan och 39 graders feber och blindtarmen hade brustit då jag kom till sjukhuset. Läkaren sade allvarligt nästan morgon efter operationen: Blindtarmen hade brustit åt dig! och såg allvarlig ut, ungefär som att, underförstått, att jag borde ha tidigare kommit till sjukhuset. Jag minns dock alltid ena av de glada och snygga sköterskorna som behandlade mig så bra och var väldigt glad och kiva då hon tog hand om mig de första timmarna i sjukhuset. "Du e lite en nåldyna nu!" Sade hon skämtsamt då dom tog prover på mig för att se vad jag hade för fel. Jag visste då bara att jag hade en våldsam bakteriell infektion någonstans i kroppen hade läkarn i Karis sagt, men jag visste inte vad det var. Så jag tänkte att hon är som en riktig valkyria åt mig om jag far nu. Jag är evig tacksam mot den blonda valkyrian, vem det än var. Det var nice att bli vårdad av en blond ung brud, som dessutom var trevlig!.

Jag drömde samma tider som jag vrickade foten om en gammalmodig Tvåa, som liksom var fastklämd mellan två fjäll. Så drömde jag samma tider också då jag var hemma från skolan att det var en bild på Miss Finland 1989 Åsa Lövdahl då hon satt på miss-tronen. Och så var det några gobbar som kommenterade henne. Man hörde någon som sade såhär: "Hän on oikea Sabrina sängyssä!"

Så samma kväll så såg jag samma bild av henne i en gammal Eos jag ögnade igenom då jag var hemma och gick igenom gamla tidningar i källaren.

Jag köpte förresten en ny sorts godis i lördags där det var en bild på Väiski Vemmelsääri i påsan. Skumgodis. Gott nog. Jag kom bara att tänka på dendär drömmen jag engång drömde i slutet av lågis att det var någon som såg ut som Väiski Vemmelsääri, eller så var det peräti han som jag talade med. Han rökte en cigarett som var stor och bred som en cigarr, men som var annars som en cigarett. Gult i ändan, filter etc. Detta rökverk kallades i drömmen för "Suursavuke".

Den som liknade, eller var Väiski Vemmelsääri pratade finska. Jag frågade av honom: Saanksmä lainata sun suursavukettas vähän? Så sade han: Joo-o!  Och gav den åt mig. Jag såg på den rykande storcigaretten, men vågade inte ta ett bloss på den.

Haha, en sådan "Suursavuke" skulle nog vara hälsoministeriets och THL:s blomsterhattars mardröm! :D

Höstterminen i åttan då 1991 var ett sorts mellanting. Speciellt oktober-december. Man hade lite mera än hälften av högis kvar, och det kändes kind of som att tiden stannat och högis was to be forever i ens liv. Men man var ändå ingen "tapp" mera, och kände sig respektabel då man inte gick i sjuan mera. Man kände sig som en prospect typ, för att nu fräckt låna mc-klubb termer :D Men ni förstår typ hur jag menar. Int som en veteran ännu, men som en vakio soldat ute på fronten, som inte direkt böjde ner sig i skyttegraven för någon granat som exploderade ute på ingemansland,för en annan metafor. Eller som en kåkfarare som börjar få vanan att sitta inne. Så kände man sig typ då oktober-december i åttan. Och sedan vårterminen också, men oktober-december i åttan var den känslan ny.

På nian var man redan van veteran med högis. Som någon som suttit länge innen på kåken och vet att friheten börjar nalkas. Det kändes inge speciellt alls att vara i högis mera övh då mera. Däremot kändes det speciellt att börja bli "respektabelt gammal" "på riktigt". Trodde man.

Sjuorna kallades för tappar, medan niorna ibland kallades för "ölmagor".  Åttorna hade också något inofficiellt namn som jag inte kan minnas var det var. Men tapp var ju det som var typ "officiellt". Sjuorna var tappar. Så var det bara.  Tapparna var dom enda som "pinades" å man fråga Va e du? Så sku tappen svara Tapp! Eller bli "pinager".

Jag minns att foten värkte under natten då december 1991. Jag tog en aspirin, då det värkte så mycket. Men det var skönt att vara borta från skolan.

Så hade vi hussa på torsdagen 19.12. Det var en från samma hussagrupp som tyckte att grå Belmont smakar "syntetiskt" minns jag att han sade. Vi spruta vatten på varandra med vatukannor, alltså blomvattnare i hussan, då det var ganska lepoger dag, då det var julfest under nästa dags kväll, så man var liksom slööer och förberedd på jullovet.

Om julfesten 1991 har jag ju förut skrivit om. Så jag låter det vara nu.

För 25 år sedan prick den 13:tonde december 1993 så hade jag antagligen influensa med feber. Jag var hemma från skolan och lyssnade på min Deicide Lp. (första deiciden) Sedan hade jag feber ända till torsdagen innan den sjönk på torsdagskvällen, för att helt försvinna. Från lördagen till torsdagen hade jag feber då. Det är nu ingenting mot då jag hade blindtarmsinflammation senast, då jag hade feber cirka 10 dagar i kör. Även då jag kommit hem från sjukhuset så hade jag lindrig feber ännu om nätterna.

Jag tog heta bad nere i badrummet under dagarna åtminstone på tisdag-onsdag. Det var jätteskönt då man frös konstant, fast det är fel sätt att sköta om feber...

På onsdagskvällen kände jag mig som mögligast, men piggnade till då Metalliliitto började på Radiomafia.

På torsdagskvällen/sent på eftermiddagen snöade det och jag var ensam hemma då inte morsan eller farsan kommit hem från jobbet ännu. Jag lyssnade på Deicide och en brud som bodde på samma gata gick förbi med hunden. Jag spejade på henne från farstufönstret, och hon såg att jag gjorde det, och så från köksfönstret. Det såg hon också, då hon vände sig överraskande om och såg bakom sig rakt mot mig. Man tyckte hon var lite snygg då. Okej, hon var 14. Men jag var å andra sidan också bara 16.

Sedan på fredagen då jag var i skolan så satt jag med en skolkaveri, en Mannsn, och åt i skolans matsal. Det kom en lärare med glasögon och skallighetskrans och sade att vi ska på någo blaablaa test (något enskilt test som alla elever skulle ha med honom turvis) Så frågade han strängt varför vi int kom då vi sku komma. Så sade jag direkt: Ja har haft feber hela veckan! Så sade han att nå då e de lugnt, om du har haft feber hela veckan, så sade han något åt denna Mannsn, som dock bara satt tyst och åt, och hade gjort det hela tiden.

Sedan då vi kom ut så skällde han nog lite på den skalliga läraren då han talade med mig :)

Det är ännu en lärare som vikarierade där hösten 1993 typ engång i veckan där, hon var riktigt ung då, och hon känner ännu igen mig. Hälsar alltid glatt på mig i butiken och så, fast det är 25 år sedan hon vikarierade där. Det är ju nice det nog.

Nu då det var tal här nyligen i var det iltis om någon minister eller något sådant, som tycker att grundskolebarn borde äta skolmaten duktigare utan att marra, så kan man ju ställa sig frågan: Varför måste man laga så uäk mat, så den knappast är ätbar? Skolmaten var och är ju något sådant som man kan tänka sig få som föda i ett Nordkoreanskt koncentrationsläger! Skolans skitmat har ju i alla tider varit ökänd. Varför kan dom inte då satsa på mycket godare mat än förut isåfall?

Det för osökt tankarna till en kort seriesnutt jag läste i Kamratposten någongång. Det var på den tiden då bakpärmen alltid hade olika korta serier i olika nummer.

Det var en seriesnutt som handlade om att skoleleverna i en skola klagade på maten åt rektorn och två andra lärare. De höll ett litet råd de tre och beslutade för att äta i skolans matsal för engångs skull. (vilket de tydligen inte brukade göra.)

Sedan då de fått i sig den första tuggan av skolmaten så såg de mycket förvånade ut och såg alla 3 på varandra med förvånad min. Så höll de masken. En av dem sade såhär: Gott dethär, hehe!

Sedan gick de till eleverna som hade klagat och sade med förnäm min såhär: Gott och näringsrikt! Och en annan av dom sade: Just det! 

Sedan for dom till Clock, som då var en snabbmatskedja i Sverige och slängde sig vid disken och ropade: HAMBURGARE, MEN FORT!!  Ungefär att dom måddes så snabbt som möjligt ha god motmedicin till den uäkä skolmaten. Och det förstår jag nog riktigt bra!

Det påminner mig om då den första Myrkky-tidningen i Finland såg dagens ljus hösten 1989. Jag köpte den från Market Lind. För "Fatman" som var i främre pärmen såg så rolig ut. Och det var ett bra köp, för Myrkky var en rolig tidning.

Där var det en juttu om en familj på 3 som köpte hamburgare, men "Jokern" hade satt hälsosam mat som morot i deras maträtter istället och dom blev helt till sig AAARRGHH!!! PORKKANAA HAMPURILAISESSANI! LIGHT COLAA!!!! AAARRRGGHHHH!!!!!! Ok så ropade alla 3 i kör: TURMA TULI!!! (då hälsosam mat smakar så uäk)

Så kom Fatman mittiallt som räddare i nöden flygande och kastade ner 3 mega-hamburgare åt dom och sade:  Syökää äkkiä nämä! Erittäin rasvaisia ja kalori-rikkaita tuplajuusto-hampurilaisia!!

Dom drabbade som höll på att dö av hälsoförgiftning och typ låg och krampade på trottoaren av den hälsosamma maten sade: Aaaahh, pelastajamme tuli!!  Så klarade dom sig då dom åt hamburgarna som motmedicin. Haha, det var humor!

Popeda kommer till Karis i sommar! Vau. Dom måste jag nog fara å se på! Fyfan så bra deras H.Ö.N.Ö. skiva är från 1994!! Deras bästa skiva i mitt tycke helt klart. Det är riktigt aitoa suomirockia. Liksom finsk-folklig Suomirock för hela slantn! De andra banden som kommer e nu bara skit. Men de iofs bara min åsikt.

HaHa! Här är en gobbe som härmar Apuvagobben!! Han har hittat på en egen Apuvagobbe-sketch!! Det är jättehumor!! :D Man har skrattat nästan ihjäl sig här ikväll!! Det var ju en riktigt fantastisk Apuvagobbe-sketch!

Jag sade i hussan i sjuan en fredagseftermiddag då vi satt och åt av hussamaten såhär åt två flickor som satt framför mig: Idag ska ja sii på Pulttibois! Dom började skratta å sa att de e rikit för dig de!
https://www.youtube.com/watch?v=q8SSsrDDcTw