Den Tibetanska dödsboken-intressant bok må jag säga! Jåå, å så lite yrkisminnen

Jååå, läser nu just "Den tibetanska dödsboken" Och den är sannerligen intressant måste jag säga! Intressant, på min ära. Mycket intressant. Där står det också precis så som jag själv också tror, att kosmos är illusionärt, och att man reinkarnerar i nya inkarnationer "dvs inte egot) hela tiden, tills man under något liv uppnår befrielsen som i buddhismen kallas Nirvana, som är att förenas med urkraften bortom kosmos. Jag har alltid trott på reinkarnation, men har först senare år börjat förstå tanken med att kosmos/det materiella samt egot/kroppen kan ses som ett fängelse och en förening med det ursprungliga urtillståndet.,detta något som inte kan förklaras med sinnen-det utomsinnliga, bortom tid och rum. Det oskapade. Detta mystiska urtillstånd som inte kan beskrivas, men som är befrielsen och den verkliga verkligheten (Till skillnad från kosmos, som är illusionärt)

Som sagt är jag agnostiker gällandes detta då jag inte har fått något starkt kall hit eller dit, men tanken är definitivt intressant. Har någon samma intresse eller vet mera? Skicka en kommentar vetja! Vore kul att höra folks tankar, som är intresserade av detta. Jag tror att buddism bara är ett försök av många att sträva efter detta. (inte nödvändigtvis kristen)Gnosticism och ockulta/esoteriska sällskap samt enskilda ockultister är ett annat försök. Det är ju människan som i sig skapar dylika sällskap och religioner..men som klockor mäter tiden så är detta ett försök att konkretisera det och föra det över till symbol/metaforspråk.

Reinkarnationstanken har alltid funnits bland folk. Men så har också paralellt med reinkarnationstanken funnits en tanke om att frigöra sig från reinkarnationshjulet och uppnå Nirvana/Moksha/Kaos, eller vad man vill kalla detta (spekulativa) urtillstånd bortom ego, tid och rum. Bortom sinnenas illusioner.

Detta kan inte alls jämföras med abrahamistiska religioners himmel. Inte alls. De abrahamistiska religionerna har en så naiv tolkning, att ens ego (Och ibland också själva den fysiska KROPPEN man hade i jordelivet!!) återuppföds i "himlen" för att leva i evig harmoni där, eller så pinas i helvetet i evig tid om man inte varit anhängare av någon av dessa religioner. DET är en BARNSLIG och väldigt naiv och primitiv tanke. Folk och natur-religioner, buddhism, hinduim  etc är mycket mer genomtänkta och logiska av sig. De abrahamistiska religionerna tror jag har skapats inte av en vilja att förstå verkligheten och vad som döljer sig bakom, eller meningen med allt---men ENBART som ett politiskt vapen att underkuva folk.. så dessa religioner är väldigt JORDISKA på det sättet. Jordiska på ett dåligt sätt. Makt och imperialism och korruption.

Det är ganska "jännä" eller vad man ska säga, då man tänker på sinnenas illusioner. Utan sinnena finns det inga färger. Naturen är en vacker kuliss, men utan synsinnet är det på riktigt bara en gråblek pixelmössö mer eller mindre.. osv. Samma med hörseln. Utan hörselsinnet finns det inga ljud. Bara vibrationer av ljudena. (Om ens det, om man tar i beaktande, att ALLT inom universum och universum själv som sådant, bara är illusionärt.)

Ganska jännä tanke egentligen. Kysser jag en vacker kvinna, så är det i princip illusionärt, och jag kysser en köttkapsel, som kan jämföras med, om man vill uttrycka det vulgärt, att kyssa en plastpåse som är full med skit och piss. Och samma sak då bruden kysser mig så kan det också jämföras som att kyssa utanpå en plastpåse fylld med skit och piss. Detta är våra sinnenas illusioner och fortplantnigsdriften som får oss att vilja göra det. Sådär då man tänker riktigt efter några steg. Men för all del, man vill leva i illusionen och vill inte tänka så då man kysser en vacker kvinna. Men, människan rent fysiskt sätt är en äcklig köttkapsel. Den andliga gnistan finns där dock, eller vad man vill kalla den för.

Nu menar jag absolut inte att jag tycker att sex är syndigt eller något. Eller att man inte sku få knasa omkring och njuta av livet. Tvärtom är ju "sexuellt öppensinnade brudar" toleranta och modiga. Men man kan någongång självmant hålla sig från sådant för att härda sig. Åtminstone att hålla sig från att runka gör underverk! Det blir man mycket piggare av och kåtare av direkt! Och ser mera på brudar också, så det är bra på det sättet också.

Jag tycker dock att buddhister är lite väl stränga med njutningar. Har man engång kommit hit, så kan man njuta lite sinnligt också. Men som sagt. Perioder av återhållsamhet gör bara bra. Men man behöver inte bli en munk och leva i celibat hela livet för det. :) Karmalagen är jag också skeptisk till. Jag tror att det är sak samma om man gör illdåd eller goda gärningar. Ens själ sugs ändå tillbaka till kosmos kretslopp efter döden, vilket är reinkarnationen oavsett hur man levt. Det är kosmos naturlag. Döden i sig innebär bara slutet på det tillfälliga egot. Men genom andlig upplysning och sökande kan man eventuellt befria sig från reinkarnationscykeln och uppgå i det ursprungliga oskapade tillståndet, det gudomliga tillståndet, som vissa säger. Vilket inte är samma sak som de kristnas himmel som sagt. Långt långt ifrån.

Något dylikt är dock i såfall mycket svårt.

Konstigt. Då jag var liten, typ 4-5 så sade jag att jag "sjönk hit" och därför är här var jag är. Menandes denna värld

Nåväl. Ska berätta om något mer jordnära.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en dröm. Och den drömmen drömde jag 1981.

Jag drömde att det stod en liten röd Datsun 100-A utanför ett radhus. Så kom det ut en stor gobbe ur radhuset och var arg och skrek på finska något jag inte uppfattade, men han ropade hårt och ilsket och grovt. Så hoppade han in i Datsunen och körde nerför backan. Och Datsunens hesa motor lät också arg då bilen körde nerför backan. Typ: nnnnnNÖÖÖÖNNNNN!!! Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönn, Nönnnn!!!

 Dom var ju sedan amisauton, men kan tänka mig att en liten röd Datsun 100-A på 70-talet och början av 80-talet kunde vara en typisk "pimujen auto" -Unga brudars bilmärke. Dessa Datsunar hade ett hest och ynkligt ljud i början av 80-talet då de hade tvåtaktsmotorer då, men allteftersom de byttes ut så låter ljudet mer "macho" på dem senare. Det hörde jag av en kaveri som vet mycket om bilar.Sista gången jag hörde en Datsun 100A med det karakteristiska hesa/ynkliga ljudet var så sent som juni 1997 i Vasa. Jag var bakom min morbrors husvagn ute på gården den ljusa sommarnatten och smygrökte en tobak då den for förbi på vägen. Smygrökte, för det var nolot att röka öppet inför släkten då jag ännu rökte då dessa tider.

Tänka sig! 1981 var jag en liten liten lort, för att 14 år senare vara i YRKIS!! Mittiallt var man själv en stor yrkiskille!! Eller att jag 1990 var i llågis
 ännu, och lite över fem år senare var en 18-årig yrkiskille!!! Nu känns det nog vemodigt då dom rivit  där, bla jumppasalen har dom rivit. Fan! Det är så otroligt vemodig känsla då man tänker på hösten 1995 och det var jumppa på måndagsförmiddagar. Jag var superung och supernaiv och romantisk :P Liksom man var faktiskt en helt annan person då än nu på ett sätt. Alla intryck upplevdes så mycket starkare som 18. Klart att det var på både gott och ont att vara så ung och naiv, men ändå. Det är som att man sku ha en genuin chans då liksom. Senare i livet är det inte på samma sätt.

Jag minns min första dag i yrkis. Solen sken och det var en varm och fin augustidag och jag kom med Samael-skjorta och svarta jeans och boots och svart kappa till skolan, så det var lite varmt. Det var en vacker sommardag och som kontrast till det sku det bli 8-16 dagar i yrkis. Det kändes lite sådär. Jag hittade till "mitt" gäng alltså min klass där, men kände inte en enda kotte. Det var bara en från Backgränd som jag visste men inte kände, resten var från Kimito och Ekenäs och Ingå. Samt en såndän Patte, som var från Grankulla.

Sedan skildes vi åt under matpausen från mitt gäng. Jag satt ensam och äta och kände mig nojig i matsalen. Några brudar från frisörlinjen vände sig om och glodde på mig. Dom pratade bergis om mig något. Så var det en som gick på paralellklassen med mig i lågis och högis som var i kocklinjen och jag moinade på honom i matsalen, och han moinade int tillbaka! Så man kände sig nojiger å dabboger, fast egentligen var det ju hans egen skam då han inte moinade tillbaka. Jag fattar int hur jag kan ha tyckt att sådant sku vara nolot! Man ska ju int ta skit såklart, men man ska inte heller bry sig vad andra tycker och tänker om en. Har dom fördomar, så är det ju deras egen skam och deras eget problem. Det är dom som isåfall drar skam över sig själva, inte jag. Det förstod jag inte fullt ut som 18.

Nåväl. Man kan faktiskt helt och hållet ändra sig som person och jag har ändrat mig mycket sedan dessa dagar. Man hinner ändra sig nog så mycket på 24 år!

Därför är det ett litet dilemma om någon ändrar sig då han sitter i fängelse och är som en annan person. Så är det ju lite knasigt att den som har ändra sig så mycket som person ska sona ett brott genom att sitta, fast de inte egentligen är den samma personen mera som den som utförde dådet. Det är en paradox, men vad är lösningen på det? Ett moraliskt dilemma är det dock. Iallafall så kan man inte säga att någon är si eller så på grundval vad han har gjort för 20 år sedan eller mera. Det var hans jag som det såg ut då. Folks jag kan faktiskt ändra sig mycket.  Det är som då Maukka Perusjätkä sjunger: Kun sä tuomitset mut, sä tuomitset itses. Kun sä tuomitset mut, sä suljet oven ja sä näät, näät virheet, sä näet ne mussa vaan, ja sä syytät mua, siitä mitä sä itse teet!

Jag tänkte nästan pilaringa och sätta på den låten, som just heter "Kun sä tuomitset mut" i luren åt en dabb, som jag tyckte att var utdömande mot mig hösten 1998. Men jag gjorde det inte sen heller. Men det sku ha vart kul!

Att grundpersonligheten brukar vara den samma är sedan en annan sak. Men man kan inte döma ut en person hela sitt liv p.g.a. att den gjort ett eller två misstag i sitt liv. Det tycker jag är konstigt. Det är främst omgivningen till personen som är kvar i det förflutnas bojjor och förväntar sig att en person ska vara precis som den han var i typ.. högis. Fuck that! Det behöver inte alls vara så.

Sedan var det mer nojigt då denna första dagen i yrkis augusti 1995 då terminen började. Jag gick förbi metall-linjens killar som stod utanför metall-linjen med sina blå halare. Det blev pricktyst då jag gick förbi med min svarta kappa och boots. Jag såg i ögonvrån hur dom alla råglodde på mig alldeles pricktyst. Då jag gick förbi mumlade någon av dom: Jou, där va en snygger kille!

Sedan såg jag dendä Patte i någo skede igen ute på gården. Han stod och prata me några brudar. Jag frågade honom i vilket klassrum vi skulle vara i kommande lektion.

Sedan efter några raster så var dedär brudarna som hade pratat med Patte i en klunga ute på gården. Då jag gick förbi dom hörde jag *fniss, hihihi..Pattes kaveri, Pattes kaveri!* Jag antog att det berodde på att jag pratade med Patte tidigare som dom fnissade så.

Och Janina, "Slangbellan" som hon tydligen kallades för, som var en snygg brud som bara var en vecka i yrkis på samma linje som mig, och så slutade hon. Jag såg att någon äldre pojkvän tydligen förde henne till yrkis med någon betär raggarbil. Hon var 17 om jag minns rätt.

Det var några pojkar i samma linje från Ekenäs som kallade henne för slangbellan. Jag skulle säga att även hon var från Ekenäs. Dom retade henne lite och hon sade tillbaka åt en såndän Svenkka: Nå du e nu slangbella du!!

Klart de retade henne lite då hon var så snygg. Sku man säga åt en brud i den åldern att hon är snygg eller något sku det ju bara vara creepy! Då brudar reagerar så, så förstår jag nog att unga killar hellre lite retar brudar de tycker om.

Dessa tider, 90-talets mitt, var också pilotrockarna på mode och de flesta i yrkis var väl typ och lyssande på mainstream-pop som Movetron sä oot mun Romeo mä on sun Juulia samt E-rotic Fred, come to bed! Etc. och Scatman och allt annat 90-s Eurodance. Men även Bat&Ryyd samt att yrkis alltid haft lite halvt Skinhead&Rockabilly meininki. Lite Sydstatsrebell blandat med Engelsk Oi! arbetarstolthet typ. :-)

Och så fanns det vi som var klädda i svart och lyssnade på black, som var en FARLIG grej på det gyllenne 90-talet!! :-D Tänk så saker och ting ändrar sig. Men allt detta är också 90-talsnostalgi. Nostalgi från min egen ungdom.

Jååå, så minns jag då Svenkka i yrkis en dag höstterminen 1995 sade 3 gånger efter varann såhär: Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA! 

Invataxi är ett legendariskt spel som jag också spelade just hösten 1995. Man sku skjutsa omkring separe i en taxi i stan och försöka urskilja vad dom säger och sedan föra dom till den platsen. Rätt politiskt inkorrekt spel ma.o. :D Det börjar just med att någon frågar: Millä mä meen kotiin? Så ropar dom andra INVATAXILLA!

Det finns ett annat spel från 1998 med samma prinip, utom att man ska sjutsa separna i rullstol omkring i ett vårdhem för separe till olika rum de önskar att fara till. T.e.x. simhallen, till pakkomielihuone (dynväggsrum) till vessan, ut på tobak, till "ATK-huone" eller till pomppulinna eller till förrådet eller till bastun etc. Det går ut på samma princip att man ska försöka urskilja vad separen säger, och sedan föra honom vart han önskar.

Det spelet heter "Separila" som är vårdhemmets namn. Det spelet börjar igen med att en separe frågar: Missä me oikein asutaan? Så svarar de andra separna i kör: SEPARILASSA!

Såg faktiskt på en film från Sverige från år 2000 rätt nyligen. Och den filmen hette så mycket som "Den bästa sommaren" Den var faktiskt bra! 2-rebell barn år 1959 som blev kära i varandra. Rätt romantiskt på sitt sätt :P men bra film nog!

Alltså vittu jag minns en sak jag läste i Allers 1987. Och den saken är den, att i någon artikel som handlade om någon som var jättelik någon annan, så stod det att någon skickades till Polen som straff för att hon blev kär i en kille, som var ful nog. Jag tyckte det lät jättekonstigt. Men så stod det.

Det är alltså så TVÄTTÄKTA 90's Amis/lätkäjunttimusik.  Tule tule tyttö uimaan! Eletään ysäriä! Ja tahdon sut!! Katson syvälle sun silmiin sinisiin!! Ollaan molemmat 18! Ja nyt on vuos ysiviiiis!!!  Hittade på egna texter här, haha. Men sådan fiilis är det ju förfan i denna låt! Verkligen september 1995 meininki då det blivit kallare och en blek höstsol börjar lysa. Man är 18 och har hela livet framför sig... så jävla vemodigt att bara lyssna på denna låt juh!

Sedan i början av november började Stephen Kings "The stand" serie i tv:n. Verkligen nostalgiskt och vemodigt!! Att många perioder från 90-talet kan vara så nostalgiska!!

Jåå, så minns jag då Svenkka kom med fritsun i halsen till yrkis. Någon småretade honom och sa att du har nu vari framme me dammsugarn eller så har du pensla dit dom dä fritsuna! Svenkka drog på smilbanden åt det påståendet, men han had nog fått en brud , för jag såg en lördagskväll 20.1.1996 att han gick hand i hand med någon brud på stationsbron. Svenkka själv var från Ekenäs.

Å så köpt ja en nyyer bil idag! Tjohej å hopp!

Haha, inte att förglömma "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka" då vi talar om gamla goda yrkistider! :D

Här iaf musik av genren "True finnish 90's Amis/lätkäjuntti pop" :D
https://www.youtube.com/watch?v=35kS3w9iiSs

Midsomrar 91-04.

Jåå, ja ska berätta litet om midsomrar nu under midsommartider. Om mina personliga midsomrar. Jag var midsommarafton 1991 och cykla omkring i kvarterena vid vårt. Det var lungt och stilla och en solig kväll medan jag cyklade runt. Jag cyklade omkring och talade för mig själv. Så cyklade jag förbi ett hus var en flicka bodde som gick i samma klass som mig från sjuan till nian. Hon stod ute på gården med en kompis från finskspråkiga skolan och de verkade börja få roligt då de hörde att ja tala för mig själv.

Det är helt ok att tala för sig själv. Jag minns nog en mulen och lugn kväll sommaren 1991 då jag hände för mig själv i Karjaa Yhteiskoulus område (Jag brukade cykla omkring och stanna och äta godis på någon plats och ha mysigt värre just sommarn 1991. Engång satt jag på en busshållplats och åt såndäna jättegoda "Mums-Mums" bakelser jag köpt från butiken, och en gammal kärring kom och sade: Jaha, du sitter här å äter! Har inte sett Mums-Mums bakelser på länge, men det är ju kutym att allt som är jättegott slutar dom helt frankt upp att tillverka, medan det som är uäk gladeligen tillverkas årtionde ut och årtionde in)

Jag hade just läst om Riistetyt och Terveet Kädet i en tidning då och var fascinerad av bandena fast jag inte ännu hade hört dom. Jag visste att dom var bra, fast jag inte hört dom. Och det var dom sedan då jag senare började köpa deras skivor januari-mars 1993. Sepulturas "Arise" kassett snurrade i min mankka dessa midsommartider 1991. Då visste jag ännu inte heller att Max Cavalera i Sepultura diggade fullt finska hc-band som just den ovan-nämnda, och att de var en stor influens för Sepultura då det begav sig.

Midsommartider 1992 kom det en 3 skräckfilmers putki på tv:n Poltergeist 2, Razorback samt Huset som gud glömde. Det var soligt och jag for till en kiosk i Pojo och köpa en chokladbatong på dagen. En tradition jag hade hållit i liv sedan 1988. Farsan förde mig till kiosken med bil. Dessvärre var 1992 det sista året med den traditionen. Sedan nästa år var jag ju tuff och ville inte visa mig med mina föräldrar, för vad skulle någon flicka som jag tyckte om säga om det? Då skulle hon ju tro att jag är barnslig! Tonårslogik, ni vet.

Vet ej ens om ifrågavarande kiosk finns mera eller ej. Knappast. Alla kiosker är ju bara ärrän nuförtiden och kedjor som ABC har dödat kioskverksamheten. Tyvärr.

Fan jag kände mig stor, då jag snart skulle börja nian i höst. Det är en helt obeskrivlig känsla det var. Att man mittiallt var en NIA snart. Vart hade tiden farit? Just var man bara en tapp, och man var på väg att bli en nia!!

Jag minns förresten två drömmar jag drömde med typ en veckas mellanrum i slutet av augusti 1992 då skolan hade börjat. Första drömmen drömde jag att jag var någonstans och såg upp mot skyn. Jag såg en siluett av en örn högt uppe. Den flög i cirklar allt lägre och närmare mig. Mittiallt flög den mot mig och slog mig med näbben!

Jag vaknade upp i mitt rum med ett ryck. Klockan var lite över fem. Tänkte att jag måste fara ti köket och dricka lite vatten. Medan jag drack vattnet så hörde jag något motorljud utifrån. Jag for till vardagsrummet och drog upp gardinen för att se, och det körde en traktor av märket Leyland förbi: En rödvit likadan traktor som jag fick som leksak 1983. Man såg den nu och då i kvarteret. Vet dock ej vems traktor det var.

Följande dröm samma tider var att jag gick uppför Kilavägen och det kom en buss förbi. I bussen satt en flicka jag var intresserad av. Bussen stannade i busshållplatsen, men jag gick förbi. Jag hade i drömmen långt mörkbrunt hår och frisyr som typ Jim Morrison.

Sedan gick jag in på Vagnsgatan. Det stod en orm mitt på gatan. Typ en svart Mamba eller något sådant typ. Den reste sig upp mot mig och visade dens klyvade tunga, men, till skillnad från örnen, verkade den inte aggressiv eller attackerande av sig. Så vaknade jag upp med ett ryck.

Jag minns dom nu bara domdä drömmarna då jag drömde om en orm och en örn. Djur man inte annars har att göra med. Direkt från det kollektiva undermedvena? Undrar hur C.G. Jung skulle ha tolkat dessa drömmar. En sak jag tänker på nu fast jag inte tänkte på det då är att i världsträdet Yggdrasil finns enligt myten örnjätten Hräsvelg på dess topp, medan Draken Nidhögg (Som också kan tolkas som orm) gnager på Yggdrasils rötter (enligt några källor tillsammans med en handfull ormar) Rätt intressant måste jag säga. Då man även tänker på detta faktumet.

Jaa-a. Man utvecklas rakethastigt i dessa tider. Redan april 1993 hade jag utveklat mig mycket mera än augusti 1992 skulle jag säga. Så kändes det som iaf. Jag hade ända sedan 1990 haft som en barnslig tradition att laga hemlagad chokladpudding och sedan gå till farsans bil ut på gården och sitta och äta chokladpuddingen och lyssna på kassetter i bilmankkan. (Jag fick sitta i bilen, men tog i smyg med chokladpuddingen dit, för den skulle jag inte ha fått ta med. Jag klottade dock aldrig.)

Det skulle jag göra under mysiga fredags och lördagskvällar i april. Och gjorde det då- skillnaden från tidigare år och 1993 var att jag inte alls brydde mig om någon skulle se och tycka det är barnsligt under tidigare år-men april 1993 var annorlunda. Jag hade börjat tycka det var barnsligt, och det skulle ha varit katastrof om någon annan i min ålder eller lite äldre eller yngre skulle ha sett det--och värst av allt om bruden jag var förtjust i skulle ha sett det!

Så jag smög  nojigt in i bilen med chokladpuddings-tallriken och några kassetter med mig. Det var typ "hihi! Ingen får sii" Och ingen såg varken då eller tidigare år såvitt jag vet, men jag hade själv också börjat tycka det var mycket barnsligt. Jag vågade sedan sitta där i mörknet fritt.

Jaha, nu kommer vi passligt in till midsommaren 1993. De "berömda och populära och tidiga i utvecklingen" var i Lagmans och dokade. Jävla teinifyllon som dokar å knasar dit i Lagmans! :D Precis som förra året, så var de i Lagmans. Jag satt hos en kompis och vi stekte korv istället för att grilla, då vi var i höghus. Sedan promenerade jag bara hem. Det var ganska tom känsla då.

Midsommar 1994. Jag satt hemma och hörde på Radiomafia hela natten ända fram till morgonen. Det var ett program man kunde ringa till. Det ringde två brudar och var rätt fulla. Radiojuontajan frågade att när krapulaspyan ska komma? Så sade ena bruden: Toivottoavasti ei tuu!

Så ringde det någon kunde som var så full att han knappt kunde tala till radion. Han bara sluddrade något och började nästan gråta. Och så minns jag inte mera, men jag minns att jag satt och skrattade åt alla fyllhundar som ringde till Radion. Själv hade jag bara druckit en fyrans Lapin Kulta, som jag stal från kylskåpet hemma. Sedan gick jag ut på gården och rökte en röd Marlboro några gånger medan jag lyssnade.

Katten kom till mitt rum och började äta malet kött av min tallrik, som jag inte orkat äta, då jag ätit spaghetti med maletkött och ketchup tidigare under kvällen. Dörren stod på glänt så den bara kom dallandes dit och åt och höll mig sällskap medan jag lyssnade på radio. Man hörde bara hur dörren knarra då den tog sig in, och gick rakt till tallriken på golvet och började äta.

Sedan midsommar 1995 hade jag redan börjat få nog av alla långtråkiga midsomrar. Då hade jag dock en kaveri med mig och vi var båda två på jättedåligt humör, då alla brudar var i Lagmans. Fan, vi sku ju ha farit dit då fast på tvåmanhand istället för att gnälla! Om det nu var så viktigt. Int annars, men brudar sku de ha funnits i Lagmans, både från Karis å Ekenäs. Eehheeh. Hangöbrudar är bäst av dom 3, i regel tycker jag.

Pärona had köpt chips å cokis å jaffa. Så det var riktigt "Äta chips, dricka limu och se på Pikku kakkonen" meininki (Medan alla "normala" ungdomar, som har ett helt normalt liv framför sig med fruga, ungar och ett fint jobb, e ute å super, knarkar och knullar):P Pikku Kakkonen såg jag int på iaf.

Midsommarafton 1996. Jag och en kaveri for till Serendi på en öl. Ägaren sa att han hamnar att stänga stället då de intkommer någo folk. Han sade: Men bra att ni kom iaf! Vi var faktiskt dom ända kunderna där medan vi satt på ölen.

Jag satt sedan senare hemma och nere i källarn i ett mörkt rum och lyssna på Bathory's andra skiva "The Return..." Haha så roligt. Vaför fan for jag int ner till Lagmans? Några kompisar var dit, så bra fråga.

1997 var jag i Centralgatan på fest

1998 var jag hemma och drack lite Pisang Ambon och hade tråkigt

Midsommar 1999 var jag i Svartå Det var nu lite sådär.. inga vidare fast man försökt liksom ha roligt. Det var helt andra tider då.. men jag blev kallad "hippie" av en okänd brud och en annan brud sade att hon ska snart komma med Fiskars saxn å klippa mitt hår. :P Haha brudar. Jag vet nog att ni sku ha blivit kåta på  om det sku ha kommit någon Bad Boy med långt hår (dvs en ung med karisma och som vet vilka trådar man ska dra i för att få brudar)  Som jag tidigare skrivit Quod licet Jovi, non licet bovi. Om Juha Valjakkala modell -88 sku ha kommit, så skulle istället trosorna ha flygit av och i hans fejs kan jag tro :-) (Som jag har hört av en brud själv att hände på någons keikka. De andra brudarna blev helt vilda och kastade sina trosor som de hade haft på sig sekunden innan, i fejset på solisten. Hon sade just typ att "nu kan kvinnor också bete sig konstigt") Fast han hade långt hår.

Jag var lite barnslig och såg ut som 17 dessa tider, så på det sättet har jag faktiskt åldrats som whisky, medan några brudar som nu är i min ålder var jättevackra för 20 år sedan, men har åldrats som mjölk. Intet illa menat, men jag konstaterar bara faktum. Det är ju genetiskt också och så, och många pojkar som är tidiga och mogna som 20, kan se ut som gubbar vid 35. Fast så unga brukar inte ha skallighetskrans nuförtiden, då man redan i typ 20+år har rakat allt hår om man håller på att bli flint istället. Gamla gobbar kan nog ha skallighetskrans ännu, men då jag var lort på 80-talet såg man en del killar runt 30-40 som hade skallighetskrans.

Jag hörde då jag var liten att det var en som gick på gymnasie i hesa som var 17, och såg precis ut som en gammal gobbe, då han hade glasögon och skallighetskrans, fast han var så ung som 17!!! :D

Jag är exempelvis mycket starkare nu än då jag var 22. Vilket är resultat av åratals träning och så. Till skillnad från då jag var 22 då jag knappt iddes ta en enda armhävning. Jag sku ha orkat om jag sku ha iddats, men jag trodde att brudarna tänkte bara att det är barnslig machoaktighet. Jo, så säger dom. Men ismyg så beundrar dom det :D Det förstod jag inte då. Så är jag inte alls lika känslig som jag var då, jag har betydligt mera skinn på näsan och är betydligt hårdare av mig nu än då jag var då. Det har kommit naturligt.

Det var en het midsommar 1999. Mot morgonsidan mullrade det mot syd, men det kom inte över.

Jåå, så minns jag från midsommarn 1999 att vi alla satt på backan bredvid en järnvägsövergång i Svartå då det var som mörkast på natten. Någon fick järnvägsövergångens varningsklocka att klinga fast det inte kom nåt tåg, å de va roliger meininki. Liksom de börja mittiallt höras DÄNN! DÄNN! DÄNN! DÄNN! Då han påtade där något.

Men man kände sig ändå som en utböling i Svartå måste jag säga. Fast man hade bekanta där och så.

Någon skrattade och sade att dom lever ännu på 80-talet i Svartå! Någon tid efter, men ändå ännu 1999. På något vis kunde jag relatera till det efter att jag firat midsommar där :) Men nu var det helt ok, ett minne för livet.

Nästa dag så satt jag hemma. Jag lyssnade på Cranium. Ett konstigt speed/thrash-band från Sverige.

Jåå, det är ju 20-årsjubileum sedan det var 1999 nu samt 25-årsjubileum sedan 1994. Två meningsfulla år i mitt liv. Man var i mångt och mycket en annan människa 1999 än vad man är nu. Och på ett sätt var det helt andra tider då.

År 2000 gjorde jag ingenting speciellt. Såg på Monthy Python och Deep Impact och Armageddon och drack lite lonkero. Typ 3 flaskor.

År 2001 var jag hos en kaveri och talade om gamla minnen. Sedan for jag en vända till affes. Men bara pubben var uppe och det var rätt lite folk.

År 2002 var jag hos en kaveri som had bjudning och vi badade bastu och drack lite öl, samt någon konstig likör som smakade munvatten/tandkräm. En sådan flaska gick runt alltså i något skede.

År 2003. Ingenting Speciellt.

År 2004 så hade vi beslutat att vi ska få lite action på midsomrarna. Vi hade beslutat oss för att vi ska fara någonstans och slå upp ett tält och grilla och dricka öl, och så gjorde vi det! Vi besluta oss för att fara till Fiskars och resa upp tältet där någonstans. Innan vi for dit med bil så satt vi med fönstrena uppe och väntade utanför Shell då en kaveri for dit och handlade något. Om det var korv eller tobak eller något minns jag faktiskt inte.

Jag minns dock det, att det kom en kille med Afro-frisyr ut ur Shell och gick förbi bilen vi satt i. Ena kaverin sa:  Sii, han flina åt oss!! Ska vi hacka honom!!!?  En annan kaveri fnittrade ironiskt och sade fnittrande: Man blir fittiger på allt va man siir nu! Den tredje kaverin sade: Ja kan int fatta hur man kan ha en såndän frisyr fast man e vit!

Nåja, dedär e nu unga grabbars uhoamista :-)

Sedan slog vi upp tältet i Fiskars mitt i braklet typ. Och satt och grilla och drack lite öl. Under kvällen så var vi i Fiskars byn och "lånade" en parkbänk åt oss. Vi bara tog den från parken och roudade den till vårt "högkvarter" och lämnade den dit då vi for på morgonen. Det var nu bara ett infall vi fick. Men det var bekvämt att sitta på den måste jag medge. Det brottet är preskriberat för länge sedan. Det har gått en vakio livstidsdom i Finland efter det, dvs 15 år. Så det är preskriberat, därför berättar jag det å här. :)

Dessutom stal vi ju den inte, vi lånade den bara lite grann. Pojo kommun-gobbarna fick väl skylla sig själva också, då de inte tänkt på att man ska sätta  fast parkbänkarna i marken med betong, utan det var skitenkelt för två grabbar att bara painaa iväg med den.

Vi lyssnade på allt från Tangerine Dream till Inquisition sedan där i vårat "högkvarter". Det var hur mysigt som helst.

Sedan fick jag inte sömn på hela natten, då jag inte hade någon sovsäck. Det började regna och läckte in regn via taket, och så småningom blev golvet också plaskvått, och det kom in myggor som stack mig fullt, samt pissmyror. En pissmyra pissade på min vänstra hand. Så det blev faktiskt 0 sovit. De andra snarkade fullt som hade sovsäckar. Eget fel att ja int skaffade någon sovsäck.

Sedan på morgonen så for vi till Karis centrum och körde omkring. Vi for b.la. till Esso som fanns då och handlade lite. Grabbarna i Esso såg roade ut då vi såg rätt så krapulantiska ut. Vi mötte en bil med danskt registernummer och ett danskt par i kanske 60-70 årsåldern. Gobben såg typiskt dansk ut. Först sa vi ingenting annat än att kommentera registernumret och sade att danskt registernummer. Andra gången kom de emot oss igen efter kanske 15 minuter. Och vi konstaterade att där kom dendä danska bilen igen. Sedan tredje gången efter kanske ytterligare en kvart då vi väntade bakom triangeln och danskarna körde förbi igen, så började vi skratta. Den danska gobben såg att vi skrattadeoch började också skratta. Sedan såg vi dom inte mera. Dom sökte uppenbarligen efter något, medan vi bara körde mållöst omkring en stund.

Yep. Det om det. Men 2004 räknar jag inte egentligen som nostalgi--allt efter 2001 är i princip inte nostalgi tycker jag. Men då man var purpur-ung som under 25-ack, det är nostalgi för fulla muggar!!
Det om det. Tangerine Dreams första skiva från 1970 är inte alls så ambient som de andra, men den är nog jättebra för det. Ett psykedeliskt virrvarr kan man kanske säga. Jag tror nästan att jag ska sätta ett youtube clip hit av en låt från skivan, då det är så bra, och passade bra in i solnedgången midsommarn 2004. Bara hippie-kleinbussen fattades! :D
Och NU borde länkten toima!
https://www.youtube.com/watch?v=PuLfS-JGot0

Helbpundig sak jag trodde som 3

Alltså engång då pärona såg på nyheterna 1980 så var jag och såg också. Så är det en polisbil med blinkande blåljus i nyheterna, och jag sprang och gömma mig, då jag trodde att den sku komma efter mig!! Haha, det var verkligen helpundigt, inte kan man säga annat!! :-D Minns att farsan skrattade åt mig, och jag kände mig nologer då, att jag hade blivit rädd för snutbilen i nyheterna.

Och jag var alltid noggrann med att Nukkumatti(I Pikku Kakkonen) inte ska få kasta ögonsande på mig!  Alltså Nukkumatti musiken låter faktiskt som en mjukare version av Tangerine Dream typ i slutet av 70-talet!! Just dedär *bingbungbing...Ching!!...bam....bingbungbing...Ching!!...bam....* låter så sjuttons slutet på 70-talets TANGERINE DREAM.

Det är bra, men jag föredrar TD i början på 70-talet. Då gjorde dom den djupaste och bästa musiken i mitt tycke.

Alltså 12.6.1994 for jag efter en VHS-kassett från posten som jag hade beställt. Det var en deathmetal-video-samling. Och den samlingen hette såhär: Death is just the Beginning Vol.1.  Det hade åskat och regnat innan, men det hade farit förbi och det var bara mulet då jag gick till posten. Jag hade prätkärotsin på mig, en flanellskjorta samt Deicide-skjortan under flanellskjortan och lekte vaaner kan jag tänka mig. Trodde mig vara typ en världsvan "death-metallare" eller något :-D Ja se tonåringar. :P Ändå tyckte jag redan då, ja redan sedan 1993 att black metal var bättre än deathmetal. Fast innan 1993 så räknades inte sällan blackmetal som en undergenre av deathmetal. Så man såg annorlunda på saker och ting förrivärlden.

Hade dessutom en röd Marlboro som jag rökte och som jag bar i högra handen medan jag gick. Lärkkullas dåvarande rektor kom förbi körande och nickade till och jag nickade till då jag hälsade åt honom. Han hette Bror Nyback vill jag minnas.

Sedan såg jag på musikvideon. Jag tyckte den var helt ok. Den finns på youtube förresten hela videon!!

Det var verkligen enkelt på ett sätt som 16-17. Man behövde bara göra några vissa saker i sin image, så "var" man det. Trodde man. Då var det viktigt att "vara" något för man är egocentrisk som tonåring verkligen, då man söker sitt jag och söker sin plats. Nu vet jag att jaget endast är en illusion, så vafan..

Men liksom så barnsligt och skrattretande då man tänker på det i efterhand.. hur kan man ha tänkt så barnsligt och kaavamaisesti? Liksom som då jag satt innan hallidisco 11.9.1993 uppe på berget mittemot Knäppen. Så tänkte jag typ att jag har prätkärotsi, dricker lite här och har tobak i fickan och har tuffa skivor hemma. Att nu KAN jag int vara typ någon nörd eller mamis. Typ:

Tobak: check 
Alkohol:check
Prätkärotsi :check  
Lyssnar på "tuff" musik :check

Voi lapsikullat! :-D Jag skäms att säga det, men jag tänkte typ så då den tiden som 16-17. :P Mycket hastigt mognade man i den aspekten dock. Redan i slutet av då man var 17 började man tänka att det är barnsligt tankesätt, och som 18 också ännu mera. Men man mognar hastigt i den åldern. Som 22 då jag såg tillbaka engång på hur barnsligt jag tänkte som 16-17 så blev jag typ röd som en tomat av genans!

Blixten slog ner i närheten innan jag for till posten då 12.6.1994, för jag stod och duschade i duschrummet då strömmen mittiallt for och jag hörde en jävla duns. Strömmen kom dock tillbaka snart. Jag promenerade till posten då vädret lugnat sig.

12.6.1996 for jag till posten efter två skivor. Då var det kallt och mulet och regnigt men inte åskigt.

Det var på den tiden då man i allmänhet var mycket tolerantare till att tonåringar rökte och drack, då det var tolerantare förrivärlden än det är nuförtiden. Tur så slutade jag röka dock 1999. Ingen idé alls med daglig rökning. Det är bara missbruk det och inte roligt. Int sku det heller vara roligt i längden att dricka ens 5 öl dagligen!!  Eller 10. Det är samma sak med tobak. Missbruk är missbruk.

Men det var bra att man var tolerant då förrivärlden och såg ungdomar som halvvuxna närmast och inte nuförtiden, att man ser 16-17 åringar som "barn" på ett helt annat sätt än under det tolerantare 90-talet. Tur att man inte är 17 idag, då vuxenvärlden har blivit mycket intolerantare än det var på 60-90 talet.

Då fungerade nikotinet som en stimulant och på något sätt nerlullande på samma gång. Det var gott att röka. Men det är roligt att det är så enkelt som ung. Man bara klär sig på ett visst sätt så "är" man något. Eller så inte. Så ser alla igenom en och skrattar åt en och tycker man är en posör, men iaf. Saker och ting är så enkla i den åldern på ett sätt. Som 17.

Undrar förresten hur jag skulle ha sett ut 12.6.1969, om jag skulle ha varit 17 då istället för 12.6.1994? Skulle jag då ha gått i Bellbottoms, färgrann skjorta, brun läderväst, högklackade 60-s karaskor, hårband samt en massa halsband på mig till posten efter nyaste Lp:na av Blue Cheer och Led Zeppelin?! Ma.o. Skulle jag ha sett ut som en riktig hippie då? Ja en sak är säker, jag skulle ha varit en "Evil Hippie" som slår tillbaka och ingen mjukishippie som skulle fåna med att dela ut blommor!! :-D Så var grabbarna i Blue Cheer å har dom sagt. Dom slogs om folk ville slåss och delade inte ut blommor och sjöng om kärlek.

Till sist en dikt av Martin Niemöller, men som jag lite uppdaterat:

Först hämtade de de som tyckte att Iltatyttönä i Iltalehti var bra, och jag protesterade inte, för jag tyckte inte att Iltatyttönä i Iltalehti var bra
Sedan hämtade de som inte deltog i prideparader, och jag protesterade inte, för jag deltog  i prideparader
Sedan hämtade de  dom som inte såg Greta Thunberg som en hjältinna, och jag protesterade inte, för jag såg Greta Thunberg som en hjältinna
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar att protestera.

Heh, har varken deltagit i prideparader, eller tycker att Greta Thunberg är en hjältinna.

Ok, dikten var nästsist tydligen, för jag har lite mera asia. Alltså många bänd var verkligen bra i denna vHS samling jag talat om, och några mindre bra. Men denna sorts musik var så ny och fräsch då dessa tider (VHS:n är från 1992) och man var så purung då, så magin av att bara köpa en VHS nu med liknande musik är long gone. Men det är härlig nostalgi måste jag säga!! Även fast jag mera som sagt alltid föredragit black istället för death, så har nog death sin charm med-och framförallt dessa tider då det var relativt nytt och fräscht allt ännu. Fast gore-lyrik och typ att blod och tarmar flyger-texter har jag personligen aldrig förstått mig på. Intet nåt emot det, de som tycker om dylika texter får göra det.. men det är helt meningslöst i mitt tycke. Men deathmetal-band som har det ockulta som tema tenderar att vara mycket mer spännande och djupsintare-medan "gore" band kan man lyssna på som typ halvrolig bakgrundsmusik.

Jag minns då de intervjuade Hypocrisy i Metallväktarna tror jag det var (på svenska, naturligt), under vårterminen 1996 (gamla goda yrkistider. Nu har dom rivit en del av det. Vilken nostalgi som gick upp i rök med rivningen. Det är faktiskt kind of vemodigt). Så sade Hypocrisy-jappen att han är intresserad av ufon och de talade om Arkiv-X (Salaiset Kansiot tv-serien) Så sade han att om avsnittet handlar om något annat är de inte lika bra, men handlar det om ufon och aliens så är det kanon! Det minns jag att han sade.

Alltså det är så bra, så jag tror nästan att jag ska länka till ett youtube clip till exakt samma musikvideo som VHs-rullen börjar med!! Kanon!

Å nu ska jag fiska fram lite gamla deathmetal-skivor och lyssna på ikväll, för nu fick jag sådan fiilis! Och inte bara sedvanliga Deicide, utan annan dm jag mycket sällan lyssnar på nuförtiden, som Grave och liknande had ja liksom tänkt. Typ Pungent Stench också och så. Sinister å grejjor. Och MACABRE.

https://www.youtube.com/watch?v=HzgCQw47u0Q

9.6.1996-Då vi skämde ut oss inför 2 brudar.

Jåå, jag kommer ihåg lördagen den 8.6.1996 samt efterkommande natten till söndagen, som ju var 9.6. då jag och mina kompisar skämde ut oss inför två brudar. Jag var förtjust i den ena bruden, och ena kompisen var förtjust i den andra bruden. Vi sku fara ut det veckoslutet. Då var det ju jättenytt och fräscht och "vuxet" att gå ut till krogen. Man kan inte med ord beskriva vilken känsla det var då. Det var nytt men man var nog ganska blyg och så.. att folk tänkte att ongarna leker kova nu då dom e i krogen eller nåt :D

Först var vi och tog lite öl och jag drack en liters flaska "Vaffempi Sima" som var vappmjöd med procenter som öl. Det har inte funnits på marknaden på över 20 år. Och det var synd. Men det är ju så, att allt som är uäk så fortsätter man glatt att tillverka, medan allt som är fabulöst jättegott så slutar dom antingen att tillverka, eller så är det risk att tillverkningen läggs ner.

Vi var vid ett korkträd och bottnade lite. Och var barnsliga. Sedan for vi till Serendi. Vi satt vid bordet mittemot den gamla disken. Serendi var då mindre en ett år gammalt och kändes jättefräscht för att det var nytt, och för att vi hade ålder att sitta där och dricka öl. Vi drack ett mörkt tjeckiskt öl, någo Staropramen eller var det nu sen hette.

Helt plötsligt så kommer det in två brudar till Serendi och kommer bara och sätter sig vid vårt bord. Dom kommer helt plötsligt i ordets sanna bemärkelse och sätter sig ner vid oss utan att fråga något. Det som är dabbot är det, att ena bruden var jag kär i och hade sagt det åt henne, men hon hade av någon anledning inte berättat om det för sin kompis som var med. Så det var lite sådär...

Den andra bruden had andra kaverin varit förtjust i sedan lågis. Situationen ändrades som en blixt ur klar himmel, då dom kom och sätta ner sig hos oss 3 grabbar. Varvid jag var 19 och mina kompisar 18. 3 okarismatiska grabbar, som varken var "normkillar" eller bad boys, utan litet barnsliga och något bakom flötet då på den tiden.

Som vuxen gäller rådet var dig själv. Absolut. Men inte som 19. Då är det rådet jag skulle ge åt en 19 åring idag Fake it 'til you make it! För det spelar ingen roll. Spelar man tillräckligt bra så märker inte brudarna ändå att man spelar teater-och då är det mycket bättre än om man är blyg och osäker och stel och okarismatisk, om man är sig själv. Det är så unga killar gör oftast. Även de som "officiellt" är bad boys har typ börjat så. Det är mycket spel och teater ändå vid så unga år. Skulle jag få trycka på en resume knapp och bli 19 igen, så skulle jag inte "vara mig själv" då man skulle försöka kontakta brudar, utan jobba fullt på en bad boy-image. Absolut. Det lönar sig bättre då man är 19. Än att "vara sig själv" och således vara blyg och osäker av sig, och se flickor som konstiga varelser från Venus. Bad boys ser flickor som människor och sätter dom inte upp på en piedestal. Ack, om jag bara skulle ha fattat allt detta som 16-19...

Nåväl. Jag har inte varit den enda lite förvirrade unge killen i historien inte.. minsann inte!

Jag hade ju vagt hört om detta med att brudar tycker om Bad Boys som 19 och tidigare, men jag tog det inte riktigt på allvar och tänkte inte desto vidare på det vad det innebär. I själva verket så trodde jag att det inte är så sedan ändå. Så fel man kan ha som ung! :D Nu förstår man ju att det är helt naturligt och biologisk drift. En stark och handlingskraftig kar som kan skydda kvinnan och hennes avkomma. En mes eller ett mähä är motsatsen.

Romantik? Vet ej. Allt tycks ha att göra med fortplantningsdriften till det syvende og siste. För skulle man dras till varandra p.ga. romantik enbart, så skulle ju akademiska kvinnor lika bra kunna dras till långtidsarbetslösa som "jobbar" på någon työpaja, samt karar sku dras till jättefeta 50+ kärringar istället för vackra smala blondiner i 25-årsåldern. Men så är det ju inte. Så...

Eller skulle ni kunna tänka er att ELOMAA skulle ha varit tillsammans med en akademisk karriärskvinna? Nej... Så långt skulle inte toleransen räcka sedan ändå, när allt kommer omkring...

Nå iaf. Vi satt där en stund i Serendi och vi blev lite konstiga av oss jag och kaverina. Sedan for vi till "assan" alltså asemaravintolan. Det var verkligen ingen clubben meininki där då ännu!! :D Men det var kympin illat på lördagar, man kunde få litet stop, salmare, carillo, kossujuice etc. för en kybä. Vi satt ute och jag köpte en mörk öl till men fick int ner den p.ga. nervositet. Jag visste inte hur och vad jag skulle göra eller säga alls. Och flickor är ju så farliga, så det är ok att bli sådär nervös!! :-D

Sedan for vi till affes. Bruden som jag var kär i hade gulgröna självlysande typ Doc Martens eller någo liknande doijjor. Rikit ysärimeininkiä m.ao. Det var en brud och en kille som jag lite kände i affes från skolan, och bruden glodde och såg häpen ut (för att vi var med dedär flickorna, antog jag)

Sedan for vi till Serendi igen.

Vi tala en massa skit där tillsammans med varandra. Det var en otrolig nervositet kompat med någon sorts halvberusad form av självhävdelse och ego-centrism och behov att visa åt brudarna. Vad mera kan man säga? Ena bruden som jag var förtjust av gick hem då vi var på väg upp till Lövkulla till ena kaverins hem, då hon bodde i närheten.

Sedan tog kaverin fram en "seven inchhare" av ett finskt punkbänd vid namn Aivopuisto. Alltså inte ett snällt och systemtroget pk sk. "punk"band som någon moderna vänster"punk"band eller Pussy Riot eller något liknande snällt och systemtroget, men liksom gamal hederliger punk från 80-talet som är helt opolitisk och har humor-texter istället. Låtnamn som "Sukupuolitauti" och "Imuri kuin nainen" Som handlar om en gobbe som är gift med en dammsugare samt vänsterprasslar hos en annan dammsugare etc. samt Miespuolinen bändäri, jag minns refrängen där sångarn sjunger glatt: Miespuolinen bändäri on hyvä kaveri, vanha paska runkkari on kuin TEINIPUNKKARI!

Han satt skivfodralet upp i näsan åt bruden som kom med oss och sade sii här! Sii här!-typ. Så han skämde också ut sig och ångrade i efterhand. Speciellt som brudarna sagt att vi e barnsliga sedan åt nåns lillbrorsa. Helt förståeligt. Vi VAR barnsliga.

Men sedan igen... har man KARISMA och är BAD BOY kan man vara hur barnslig som helt men det tolkas inte som barnslighet på samma sätt. Så... Det var karisman vi saknade och mognaden för att vara en bad boy. "Quod licet Jovi, non licet bovi" sade redan den gamla romarna, översatt "Det som Jupiter får göra, får inte oxen göra" Det är inte upp till vad man gör, utan VEM som gör det. T.ex. 1988 tyckte de flesta brudar inte riktigt om långhåriga killar, men Juha Valjakkala fick nog ha långt hår! Då det inte bara var brudar i metal/punk-kategorin som skickade kärleksbrev åt honom, men även "normala" mainstream-brudar som lyssnade på pop.

Ett exempel bara på det fenomenet, om än lite vulgärt exempel :D Men ni förstår väl hur jag menar? Alltså att om karismatiske Christer dansar på bordena i affes, så är det en helt annan sak än om weirdoga Oskar gör det. Om Karismatiske Christer gör det så fnissar bara brudarna och karana skrattar i godhjärtat tonläge: "Vittu han e sjuuker!" Men om Weirdoga Oskar gör det så sku folk bli arga på honom och brudarna skulle dessutom säga att han e "konstig".

Ni får ursäkta mig, men jag tycker detdär att kalla folk för "konstiga" är något som kvinnor mera sysslar med än karar. Men karar har väl sedan andra egenheter som vi inte alltid märker själva.  Förresten. Är det inte berikande och fint att vara konstig? Man ska ju vara tolerant!

Ajjoo, affes finns inte mera. Men ni förstår väl hur jag menar?

Det om det. Då jag kom hem lyssnade jag på Ulver's andra skiva. Efter det kunde jag inte lyssna på den skivan på flera år, då jag associerade den till då vi gjorde bort oss med domdär brudarna! :D Nåja, vi har alla varit unga någongång..

Några dagar senare var en regnig dag och jag for till postkontoret efter två skivor jag hade köpt på postorder från Spinefarm Records. Bathory-Blood on Ice samt Nattvindens Gråt-A Bard's tale, som jag ska länka till i slutet av detta inlägg.

Sedan drömde jag kommande morgon att jag och en av brudarna, den som kaverin var förtjust i och två kaverin satt utan att säga något intill cykel och gångtunneln till Lövkulla. Vi satt med fejsena mot tunneln på samma sida som Lystiland var på i tiderna. Det var en pissoar uppe i en elstolpe. Och så fort jag försökte röra på mig så välte pissoaren uppe i lyktstolpen och sprutade vatten i mitt ansikte. Väldigt märklig dröm, men så drömde jag. Och vaknade och kände att jag hade gjort bort mig :P

Det var det det.

Så drömde jag i början av augusti 1996 att jag var ute på nån åker i Sverige med morsan, farsan, syrran, ena fastern, mommo och mina kusiner. Alla sjöng vi såhär: Allt är identiskt, allt är lika-fast det är olika!

Jag kom nu mittiallt bara ihåg juli 1990 då jag var i Tallmo med mina kompisar. Ena kompisens morsa och syrra var i Åland hos sin kar (kompisens farsa bodde i Sverige) och vi levde om där i kämppän på det sättet att vi spelade musik högt. Kompisen tog sin morsas gobbes ZZ-Top LP (Eliminator) och vi spelade med full volym. Det kom en gobbe i 50-årsåldern och sade från en annan balkong att ska ni sätta lite lägre nu pojkar.

Vi gjorde inte det, utan vi for ut och hade skivan på inne och satt i en mattpiskarställning mittemot balkongen och satt där och snacka skit. Gobben som hade sagt till tidigare stod ute på balkongen och bara glodde på oss, men sa inte ett ord.

Sedan lyssnade vi på någon 80-talsheavy musikvideo-samling. De andra tyckte mest om Kiss medan jag diggare Motörhead om vi snackar om samlingen. Vi var dock alla eniga om att Bon Jovi var skit, så vi spolade alltid förbi då Bon Jovi börja, bara för att reta ena kaverins syrra, som andra kaverin var "ihop" med. Inga allvarliga saker va. Men så man nu kan vara då man är typ 12.

Hon digga Bon Jovi. Och nu e ju dendär Runaway låten ganska svängig nog..

Engång då vi hade på fullt Kiss-Heaven's on Fire, tv:n på full volym och balkongdörren uppe till skvallertanternas förtret (eller förtjusning?) som satt ute vid bänkarna på bakgården till höghuset så var vi ute på balkongen och såg. Och jag hörde då en gammal kärring som stod där bakom med några andra tanter som satt sade såhär: Sidu dom tror att dom e tuffa nu, då blaablaablaa!!

Kiss är löjligt tycker jag. Jag har aldrig personligen diggat Kiss. Det om något är "barnheavy" i stil med Lordi tycker jag, och den åsikten står jag fast vid. På 80-talet då jag var i lågis var det fullt med snorungar i 10-årsåldern och lägre som diggade Kiss. Och Wasp. Och Twisted Sister.

Haha. Då jag var i ettan så trodde jag att man sku säga istället för zet zet Top, så trodde jag att man skulle uttala det: Tzz Top! :D

Jåå, jag var hos en grannflicka då hon fyllde år typ 12-13 eller något, jag var där med syrran efter skolan och vi såg på musikvideon, och då lärde jag mig att det heter zet zet top, och inte Tzzzz Top! Det kom en musikvideo på zz-top då också. Det var höstterminen 1984.

Så var jag hemma av och an då vi bodde på samma gata då morsan hade kommit hem från jobbet och for igen. Det kom någon med monkey förbi och moinade åt mig, och jag trodde det var någon från högiset. Sedan var det någon grannflickas kaveri som var typ 13-14 men körde ändå monkey (det var inte så tarkka på den tiden, det var tolerantare då, fast det egentligen var förbjudet att köra mopo under 15)

Jag såg att hon vände in till grannflickans. Så sade jag åt henne att jag såg inte att de va du! Och sade att jag trodde du var någon högispojke. Hon ba': VaaAA Trodde du att ja va en pojke??!  Och verka få någo traumor p.g.a det.

Sedan prata flickans mamma om att ni borde ha gummistövlar då de e så vått ute! Så sade flickorna att nää.. för de nog.. int gummistövlar.. Så sade ja: För de e barnsligt! Så skratta dom alla och sade att Jåå , just de!

Jåå, så var det 20 år sedan det var Kattorock 5.6. Att det redan är 20 år sedan känns jätte-jätte-superkonstigt!!!! Då det var festare på K-Markets tak och band som Five Fifteen och Nightwish som huvudband. Jag diggade inte Nightwish då och inte nu, men jag var nu med i vimlet för att se folk. Men keikkan kan jag inte säga något om då jag tycker att Nightwish är skit och Tarja Turunen har aldrig heller i mina ögon varit speciellt snygg. Just innan de började spela så såg jag en brud med Suicidal Tendencies skjorta som stod där.

Jag börjar minnas av kvällen av att jag satt på ängplätten till var S-Markets parkering är nu och pratade med en kompis. Så ringde en annan kompis och fråga att kommer du ner ti ängin? Så for ja ner ti ängin istället. Där satt vi och drack lite öl och jag for till Esso och köpte ut en ask Marlboro Lights åt en kaveris lillbrorsa som inte hade ålder ännu.

Vi pratade om..*fniss* GAMLA tider med några kaverin.. Med gamla tider menar jag 95-96.... men sådär är det i den åldern. Perspektiven blir lite vidare efter 25-och inte så litet vidare heller. Nu är det ju gamla tider 95-96, men inte fan var det det egentligen 1999. Vi bara upplevde det så, då vi var så purunga då.

Jag talade med några trendflickor upp på taket då 5.6.1999 som hade varit och se på Dimmu Borgir. Och dom visste inte ens Darkthrone!! :D Då redan använde jag som måttstock då någon sade sig digga b.m. Om man känner till Darkthrone så var det på riktigt man diggade bm, om man inte ens kände till Darkthrone så diggade man inte Bm på riktigt, men Cradle of filth och Dimmu Borgir.-som då redan hade skräddarsytt bm till att bli rumsrent och med polerat och fint sound och mainstream-så det inte var mera någon bm på riktigt. Jag flinade alltid lika ironiskt då i slutet av 90-talet och början av 00-talet då någo småflickor sade sig digga blackmetal. Så visade det sig sedan hastigt att dom inte diggade blackmetal på riktigt, men just cradle och filth och dimmu borgir.

Och ena av flickorna jag och kaverin talade med, hade ett korshalsband. Kaverin kommenterade det: Ja sit sulla on vieläki kristuksen risti joka roikkuu kaulassa!!  Så sade hon att jonkun meistä...täytyy..uskoa. Inte sa vi något åt det. Hennes ensak vad hon tror på så länge hon inte predikar åt de som inte vill lyssna.

Dom var typ 16-17 dom brudarna.

Hur kan det vara så lång tid som 20 år sedan redan??? Det känns så jättekonstigt.


Äääh, int ork ja sätta nån länk hit nu... 20 år sedan.... Helt åt skogen. Tidsglappet mellan 1999 och 1979 är det samma som mellan 2019 och 1999. Helt jättekonstigt att tänka på det... Huh!
Haha, här iaf Aivopuisto!
https://www.youtube.com/watch?v=Jl926uk5K20