29.8.1997- Dröm om puliukkon.

Alltså jag minns fredagen 29.8.1997. Jag hade drömt natten innan om puliukkon. Att två pulin var vid stationsbron och tävla om hur långt de kunde hoppa. Så hoppade den ena pulin ett jättehopp och ropade: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!! medan han hoppade, med grov röst. Hans mun var uppe och formad som ingången till en järnvägstunnel. Det såg roligt ut, haha.

Så gick jag och en puli gående nerför backan. Så minns jag inte just något mera. Man drömde då ofta om puliukkon av någon anledning. Jag tror att jag mindes som liten 1981 då morsan och farsan visade en puli som var så full så han lutade sig mot staketet som då var ena vägen till bron. Alltså den vägen/backan som vätte mot Lidl. Där var han på trottoaren och lutade sig mot staketet då vi körde förbi med bilen. Dom sade nåt att oj, oj så full han e! Han kan knappt gå!

Sedan for vi från stan igen uppför samma väg kort efter. Då gick han jätteklumpigt nerför och såg ut just typ som uuuuÖÖÖÖÖuuuu!!!!  Jag mindes den gången i drömmen, och jag tror att grunden till drömmen baserade sig på detta barndomsminne om pulin jag såg där 1981. Det var en traditionell/old school-puli det var fråga om då 1981 naturligtvis.

Sedan var jag i Silvers kioskin och åt då de ännu var på Ekenäsvägen. Det kom en brud gående från finskspråkiga skolan och såg på mig då jag satt inne i kiosken och åt.

Mot kvällen så drack jag och en kaveri "Limpparflaskan" alltså en liten exotic vodka cocktail var. Det var götteligött. Vi satt på en parkbänk då solen ännu sken och såg på en psykedelisk liten väderkvarn på en gård. Så kom det ett propellerplan förbi. Vi visade fuck åt det helt på läppä, fast vi förstod att dom inte såg :D

Sedan for vi till affes. Det var riktigt nice. Det var hett fortfarande då. Sommaren 1997 var den hetaste och finaste sommar jag någonsin varit med om!! Jag diggar alla årstider, men jag tycker att det ska vara just hett så satan då de e sommar. Och sedan ska det komma apokalyptiska super-åskväder efter. Det är stil som fan! Helst nattetid, så stämningen blir än mer apokalyptisk. De somrar som varit heta på sistone har int varit på samma sätt. Det är en torr hetta det har varit frågan om. Sommaren 1997 var liksom en fuktigt het sommar. En het sommar på riktigt.

Fast nu var man rena rama lorten då som en 20 årig pikku-kundi. Man hade sina fixa idéer och levde delvis i ignorans och okunskap.

Jåå, så drömde jag ju drömmen 28.8.1998, som sommaren igen var ovanlig kall och regnig, dendä drömmen att jag hörde nåt finskt bm-band som sjöng: Nyt lähdetään ylös vesitorniin-Astraalisesti leijutaan hissinkuilua pitkin! Menandes hissschaktet i Karis vattentorn. Ganska stil!

Jåå, det var fredag då och jag hade börjat studera i Ekenäs handelsinstitut. Hagu98. Det var i västis om att det var någon peltokuvioita i Degerby dessa tider. Vi måddes ju bara fara dit å sii på dom!

Jag minns på 80-talet i lågis Typ 1987. Det var en som kom skrattandes ute på rasten och sade: De e en från hjälpklassen som går omkring å frågar alla: Har du kondomer i reven? Varför skulle man gå omkring och fråga folk något sådant för? Haha..

Det var en för 18 år sedan en augustifredags-eftermiddag då jag var ute på asemans terass på ett stop efter arbetsveckan. Solen sken och jag satt där och avnjöt ett stop. Det satt en jappe och en blond brud på kanske 27-29 och hon tände en tobak och svamlade att jaa, så bor man 10 år på en plats.. Sedan svamlade jappen något om att hon kan hastigt hitta använda kortsun i reven då hon vaknar upp på söndagsmorgonen. Hon bara tog det med humor dock, så dom kände varandra bra nog tydligen. Jag mindes nu mittiallt bara det.

Det om det. Jag har jobbat reven av mig hela denna vecka, så jag orkar inte skriva såååååååååå mycket blogg nu just.

Kom dock nu mittiallt bara ihåg januari 1987 då jag köpte Tarot kassetten "The spell of Iron" på kassett från kiosken och digga den fullt, fast kassettn va vit. Jag tänkte att om det är en svart kassett så är det bättre än om det är en vit kassett dessa tider. Kassettfodralet luktade nötter, så jag hade för mig att de i Tarot åt nötter medan de totade ihop kasettn. Som om att Tarot gänget sku ha gjort så enskilt för varje kassett :D men man tänker inte så mycket då man nätt och jämt hunnit fylla 10.

Jååå, så kommer jag ihåg att jag vårterminen 1987 läste om Tarot i Guldgrisen-postbankens barntidning. Dom var från Kuopio. En av dom sade bl.a att det känns så fint då man går i stan och så viskar några flickor år varandra "Se, där går en Tarot!"

Jag såg dom faktiskt i affes 1994. Det var i början av augusti 1994 fast jag inte had ålder men jag slapp in och se på Tarot iaf. Det var riktigt stil men väldigt få människor. B.la. "Den svävande damen"-spännaren var där med bland publiken. En daiju jag berättar om mera i något skede

Så minns jag januari 1987 då en klasskaveri had nässelfeber och Kerstin tänkte att bara de int e vattkoppor. Samt Att det var smällkallt vintern 1987 (vårterminen)

Nä vafan. Detta är början av Tarot-skivan. Det var så bra så det gav hönshud då direkt januari 1987 då jag hörde den första gången,. Fodralet tyckte jag också var direkt snyggt som fan. Sportlovet 1987 var vi i Shell och åt franskisar me lövbiff med farsan och syrran. Då sken solen och det var en suihkulähde i Shell då, som såg mycket snyggare och fräschare ut på den tiden.

Tarot var ju tufft och bra som fan tyckte man och det är jättebra fortfarande nog. Den sista låten på skivan "Things that crawl at night" är en typisk 80's "discoheavy" låt i stil med "Hell is living without you" av Alice Cooper typ. Anamma så bra! Jag har skivan på cd sedan 2007 och ska köpa nytrycket på LP då de kommer i november.

Tarot spelade i Hittimittari vårterminen 1987 minns jag med. Men fick bara 5 poäng. Och något som var jättedåligt fick myky poäng. Just sådant skit med Tuomari Nurmio som hade en jättetråkig musikvideo där han satt framför spegeln och satt raklödder i ansiktet och rakade sig medan han sjöng TANGOTYTTÖNI RAMONA! fick myky mera poäng.

Rätt tragiskt egentligen. Då man såg på Rockstop typ 89-92 så var juontajan Heli Nevakare en ung snygg brud. Jag borde inte ha googlat på henne nu då hon är gammal tant.. :(

https://www.youtube.com/watch?v=XWkUrfCI5v8

En dröm om en creepy parittaja

Alltså jag drömde engång att jag talade med en fet och stor gobbe med frack, mustasch och skallighetskrans. Han var på något sätt creepy, men kunde inte sätta fingret på vad som orsakade hans creepyghet. Sedan var det mittiallt två jättesnygga och sexigt klädda brudar omkring mig mittiallt. Jag kommenterade åt honom att de e snygga brudar! Så sade han strängt och hest med ropande röst och tonläge åt mig såhär: Ja, å de du som står för fiolerna!

Då förstod jag att det var fråga om en kriminell creepy parittaja och jag blev arg på honom och sade åt honom typ att du ska int alls tro att du kan bli nå gleser här å börja mopsa emot. Ja tänker int bli påtalager här! Så då jag sade det så blev drömmen halvlucid och han blev mindre och mindre och rödare och rödare i ansiktet och hade någo kvävningsljud för sig. Haha, han såg rolig ut då han blev mindre och mindre och rödare och rödare. Det var som en Kalle-Anka film där Kalle Anka blev mindre och mindre och rödare och rödare då han hade med rep för Knatte Fnatte och Tjatte till skolan, och så stod det på ett plakat att det är semesterstängt. Då blev Kalle Anka mindre och mindre och rödare och rödare.

Sedan var det i en Kalle Anka film något om att Kalle Anka blev i strid med myrorna. Sedan eskalerade det mer och mer och så kom myrorna till Kalle Anka. Dom kom marscherandes längst hans gång till dörren. Det var humor, haha.

Så då Björnligan sku göra någo inbrott då de trodde att ingen var hemma. Så var det ändå en kasa ungar hemma som var utklädda till och lekte indianer. De band fast Björnligan att stå mitti vardagsrummet och dansade omkring dem och sjöng såhär: .UGG, LUGG, MUGG, VI FRUKTAR INTE ETT DUGG!!

Sedan sade en från Björnligan: Hörni grabbar, tycker ni om godis? Och en annan från Björnligan sade såhär: Ni ska få TÅRTA om ni släpper oss! Men ongana trodde inte på det utan en av dem ropade: Ha! Vit man talar med kluven tunga! :D

Jag kom nu mittiallt bara att tänka på dendä Jan som jag berättade om i något inlägg. Har inte sett honom sedan sensommaren 1995 utanför Fokus. Han studerade då i Folkis. Jag var kaveri med honom som ongi men han flyttade till Åland sedan. Jag minns sommaren 1989 så eldade vi lite i en skogsdunge. Några andra eldade där också. Jans morsa sade att vi ska sluta med det." Det skulle bara fattas att brandbilarna vänder in här på backan!" Hörde jag att hon bokstavligen sade. Och så gjorde dom det! För det hade börjat pyra i mosan i skogin då någon hade eldat där (jag var inte med då) Och då Jans morsa kom hem med bilen, så stod det en brandbil ute på backan!

Jag drömde faktiskt engång att denne Jan var som en asiatisk dvärg från en Bond-film.

På tal om James Bond. Jag såg första gången 2 Bondfilmer 1989 då farsan hyrde två Bondfilmer från kiosken. The living daylights från 1987 och så någon från 60-talet med 2 helikoptrar som jagar James Bond.

Sedan nästa gång var sensommaren 1991 som jag såg en Bond-film, då Bond började komma på tv;n med början de äldsta Bond-filmerna i ordning. Det var samma tider som kuppförsöket i Sovjetunionen och då Gorbatjov var satt i hemma-arrest i sin Datja i Krim som Jag såg på tv-programmen i tidningen och tänkte att VAutsi! James Bond kommer på tv. LYX! 

Det hade gått förbi mig tidigare att James Bond kommit på tv med jämna mellanrum typ en gång på  2-3 år sedan slutet av 70-talet enligt farsan iaf. Men jag var 14 då, och så lort tidigare, så jag inte hängde med innan på samma sätt. Dessutom sku ja int ha fått sii på James Bond då jag var typ 10 eller så.

Jag minns bara då vid samma tider som statskuppen i Sovjet ägde rum att det kom dendä Bond-filmen där James Bond mot slutet hånglar med någon snygg brud invsept i fallskärmsduken och helikoptern(hans medarbetare) söker efter Bond men far igen. Oh, James! 

Förrivärlden var det väl kristna som inte tyckte om det, och nu är det feminister som vetää herneet nenään av James Bond-filmerna. Men alltid finns det glädjeförstörare och blomsterhattar, som tror att de själva är bättre människor. Folk borde ju fatta att det är FILM och PARODI om något annat. Samma med John Rambo. Det är bara fantasi. Oavsett hur bra någon soldat är, så skulle han inte vara kapabel till det vad Rambo gjorde i filmerna. Fast det kanske är var mans dröm som hamnat under byråkrati och orättvisa att "göra en Rambo", som han gjorde i Rambo ettan. Det är väl därför Rambo har blivit ett begrepp. Han blev "Pushed too far". Rambo ettan är faktiskt en av mina favoritfilmer. Man kan tänka sig att Karis var som dendä amerikanska småstaden som Rambo kommer till typ 1981. Typ att polisen förde någon hippieaktig utböling som vandrade förbi staden typ djupt ut till Vallarssvedja-skogarna och dumpade honom där på den öde skogsvägen. Typ. "Int vill vi ha tåkå såndänt schack som du hit ti Karis it!" :-D

Jag vet nog precis vem dendär Scheriffen i Rambo liknar till utseendet. En Karisbo, men säger int vem, haha. Ni får gissa om ni vill.

Men Karis och Hangö är nog myki bättre än Ekenäs dock. Hangöbor är roisiga av sig och liksom eeeEEEEY!!! Dom brukar ha en härlig stil där! :D

Och James Bond kommer att bli en afrikansk kvinna i nästa Bond-film. "Världsräddarna" älskar ju det, och de jublar och slår klackarna i taket av förtjusning kan jag tänka mig! Nåväl, det får dom göra. Rätt så ironiskt dock, att dom tror att dom ändrar något själva. Allt detta kommer ovanifrån, inte underifrån, som dom tycks tro :-) Det är så skrattretande liksom att även Bond-filmerna böjt sig undergivet ner på knä inför Pk-blomsterhattstanternas neurotism. Bond har ju alltid varit litet förbjuden, litet rebellisk. Man har lite drivit med blomsterhattar sexofober och hysteriska moralister. Mittiallt ska även Bond vara snällt, undergivet, moraliskt, anti-rebelliskt och politiskt korrekt!

Man kan riktigt liksom tänka sig det, att det ska vara så neurotiskt och bajsnödigt politiskt korrekt som möjligt, och en svart kvinna är James Bond istället! :.D

Alltså ingenting emot individer i sig oavsett om dom är svarta eller vita eller gröna eller gredelina. Men det är så jåppligt med denna ständiga "istappen i reven " och bajsnödiga lydnad, undergivenhet och politiska korrekthet så det ju blir riktigt löjligt! Igår kristna moralister, idag PK-moralister. Likadana neurotiska kyrkotanter är de alla. Bond ska vara James Bond som han alltid varit tycker jag absolut. Och inte att James Bond blir politiskt korrekt och blir en svart kvinna eller att han bara ligger med kvinnor i hans egen ålder, eller något liknande töntigt och politiskt korrekt. Klart man skulle ligga med unga snygga brudar om man sku ha möjlighet att göra det. Att förneka att det är helt naturligt för en frisk kar, är samma sorts verklighetsflykt som då somliga överviktiga talar om kropps-positivism.

 Egentligen vet dom det, innerst inne, att det inte är så, men deras medvetna förnekar det, och de intalar sig saker som kropps-positivism för att trösta sig själva. Istället för att gå ner i vikt och leva hälsosammare och bli vackrare.  Med sin nådlösa ärlighet är det "Loke-andan" som förklarar hur saker och ting förhåller sig på riktigt.  Bortom illusionerna som folk har, för att trösta sig själva-men som sist och slutligen bara gör dem olyckligare, då de egentligen innerst inne vet att dom har fel. Man ska göra som hästen i prärien då prärien brinner, springa mot lågorna och inte från dom. Det skapar neuroser. Man ska istället konfrontera saker och ting och se dom i vitögat. En sådan helt tydlig illusion är "kropps-positivism". Man lever hälsosammare och hjärtat och allt mår bättre om man inte är fet. Det borde alla veta. Och i allmänhet räknas man som vackrare om man är smalare. Nu snackar jag inte om att man måste vara anorexi-smal och smal som en sticka. Något sådant är det inte fråga om. Det sedan är överdrift åt andra hållet igen. Men "Kropps-positivism" känns som ett svepskäl att få glufsa i sig chips, choklad och skräpmat med gott samvete.

Bond är ändå FILM och verklighetsflykt. Och till avundsjuka människors stora förtret har det ALLTID funnits, FINNS alltid och kommer ALLTID att finnas kvinnor som föredrar äldre män än dom. Misstänker att det är många kvinnors mest tabu fantasi också nuförtiden, en äldre kar, då det har blivit lite förbjudet och "smutsigt" att tänka sig och fantisera om. Fast det är modernt att pirra om det och lida av ålderskillnadofobi. Men om det är äldre kvinna och yngre man, så då är det mittiallt jätte OK och hejsan hoppsan och modernt och tolerant! Somliga är förvirrade. Förvirrade Anti-Rebeller. :-)

Så sade en brud också som föredrar äldre män. Att om det är äldre man och yngre kvinna så ses det som suspekt, medan om det är tvärtom så är det jättefint och okej och modernt och att man är en fri modern kvinna. Snacka om hyckleri! Alltså dom som dömer ut äldre man yngre kvinna, men tycker att tvärtom är modernt och jättebra och att man är en modern tuff kvinna då!

Förresten är ju Bond tolerant och står för tolerans, då han har sex med yngre brudar och inte lider av åldersskillnadofobi. Brudarna som han är med är ju också toleranta och lider inte av åldersskillnadofobi. Och det är ju jättefint att vara tolerant! Love is love!

Jåå, James Bond är riktigt 90-tal för mig. Jag såg alla Bond-filmer på tv 1991-92, 1995 samt 1996-97 samt Golden Eye köpte jag på VHS januari 1997 och så såg jag på Bond-filmen från 1997 vårvintern 2001 på tv. Jag tröttnade på Bond rejält i nåt skede. Men nu har jag sett en hel del Bond-filmer igen på tv då de kommit på nelonen nu i sommar. Efter över 20-års paus som jag inte sett på en enda ond film (förutom den från 1997 som jag såg 2001 och som var skit), så kändes det riktigt fräscht, nostalgiskt och 90-talsaktigt för mig att se på dom igen! Höstterminen 1996 till vårterminen 1997 kändes som mycket fräscha och spännande tider i mitt liv. Ack, vilken nostalgi! Även 2000-01, men på ett helt annat sätt. Man utvecklas så hastigt i den åldern.

Och så detta med mitt singelliv. Jag orkar inte bry mig nu just. Jag vet dock, att jag "sitter oskyldigt" så att säga.(om man jämför singelskap med att sitta på Kumla typ) Jag är oskyldig. Det vet jag själv. Och det ger mig en inre harmoni och lugn. Andra får tro va fan dom vill, men det påverkar inte på mig. Visst, det är grått och trist. Jag skulle föredra melodramatik och upp och nerförsbacke med att leva tillsammans med en brud som jag skulle älska mycket hellre framom denna tristess. Men man gör sitt bästa. Mer än så kan man inte. But I will end it all in one triumphant blow, innan jag blir en gammal grå gobbe. :-) I fall att stagnationen fortsätter that is.

På något sätt känns det dock som att jag kanske finns till för något. Jag har två gånger varit nära att stryka med. Engång 2005 då jag krockade med en bil med cykeln och flög flera meter i luften och landade på asfalten, men klarade mig mirakulöst med endast några små skrubbsår-och en annan gång för några år sedan då jag gick med brusten blindtarm under några dagar (som man kan dö knall och fall av helt plötsligt) Jag ser dom båda sakerna som ett sorts tecken. Att jag varit nära att stryka med, men inte gjort det.

Nu gör jag mig absolut inte till någon martyr eller får något loseraktigt allmänt hat mot kvinnosläktet eller något . I'm not that stupid. Men jag bara konstaterar faktum. Det är ingens fel, men man har haft en besynnerlig otur i kärlekslivet. Men Go with the flow. Ride the tiger.. Jag är dock stolt med huvudet högt. Inte gör jag mig till offer. Inga domare och åklagare (eventuella människor som tror jag är skyldig) lyckas knäcka mig, så att säga. Jag och mina metaforer. :-)

Endel singelmän är skyldiga, då de är bittra och desperata eller alltför snälla och mesiga. Alternativt elaka och hatiska (vilket är samma sak som bitterhet iofs) Men vad skulle det tjäna till? Nu sitter jag här och saker och ting är som dom är. Förresten är kvinnorna lika oskyldiga som jag. Det är dålig säkä och man kan inte tvinga någon att tycka om en. Bitterhet äter bara upp en själv inifrån.  Man ska inte dock dra några rötägg eller good guys eller creepyga revelöss över samma kam med alla singelmän. Fördomar är fördomar, så man ska inte bry sig så mycket. Som sagt: Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra! -Om någon har fördomar och tror att det är jag som är skulden till mitt singelskap. Gå en mil i mina skor innan du dömer mig, som det också heter.

Mitt och enbart mitt ansvar är det att försöka, visst. Men jag är oskyldig till tingens ordning och att det är som det är. Lika litet som någon annan är skyldig till det. Det är knappast fråga om någon konspiration eller något, det är bara otur. Delvis kanske fördomar i små byar som Karis. Men det är en liten orsak och förklarar ingalunda hela situationen. Kanske är det ödet? Har nu ingen fatalistisk ödestro dock. Inte att vi är som löv i vinden utan att själv kunna påverka något. Men kanske är det något som för oss någonstans som vi kan inverka på? Somliga människor verkar kunna ha mera tur än andra, oavsett fast de typ ser likadana ut, har likadan attityd och är ute lika mycket och så. Den betraktelsen är en av orsakerna till att jag inte tror att man formar automatiskt hela sitt öde.

En del, men inte hela. Man är sin egen lyckas smed till 70% kanske. Men 30% är en stor siffra som kan spoliera mycket, trots att man kämpat. Men då HAR man ju iaf kämpat och försökt, och ingen kan anklaga en över att inte ha försökt! Och det är alltid mycket bättre, än att inte försöka! Man har varit som en tapper soldat då, som försökt och axlat sitt ansvar. Det krävs adrenalin och stort mod att gå fram till en brud i krogen må ni tro! Och att dessutom låtsas som att man inte är det ringaste lilla nervös!

Nä, jag tar timeout med att ragga brudar nu. Man måste samla lite krafter in solitude också. Åren 18-19 har varit stagnation bigtime vad gäller brudar. Och Tinder är helt fucked. Matcherna försvinner bara och jag kan inte svara ens på deras meddelanden. Piss-Tinder :P Nåväl, det bästa är att ragga live ändå. Är jag SUR över något, så är det folk som hittar på saker som Tinder, och allt verkar klart och logiskt, ända tills man ser att det inte alls fungerar som det ska och Tinder fungerar helt ologiskt och tar bort matcherna automatiskt, och gör så man inte ser dom eller kan svara dom etc. Och jag är inte den enda med det problemet. Fuck Tinder! Inte ett ruttet lingon ska dom få av mig! Jag har aldrig betalat för det nämligen, utan använder gratisfunktionerna. Det skulle bara fattas att betala för något som fungerar helt flummigt och ologiskt och kokko-looro-hej-kom-å-runk-mig-i månskene-aktigt, och inte som det ska fungera.

Men, tänk så mycket en brud går miste om i sitt liv då hon inte blir ihop med mig! Så brukar jag faktiskt tänka.

Jååå, det var en rasta-hippiebrud i Ekenäs som såg mig i ögonen 3 gånger i somras. Man förstod direkt vad det var fråga om. Men jag var alltså där med sällskap mitt på dagen, men man borde ha frågat på kaffe ändå. Kanske man ser henne igen. Av någon anledning är det mest hippie och punkbrudar som blir intresserade av mig, men int hevarbrudar. För dom brukar vara typ elitistiska och bara acceptera karar som spelar i nåt band som pojkvänner. Hmm!  Men det är mest "alternativa" brudar på nåt sätt som blir intresserade av mig och då mest hippie och punkaktiga brudar.

 Jååå, det är mittiallt 19 år sedan som jag började mitt tredje år i handels 14.8.2000. Barndomen var betydligt närmare då. Surrealistiskt att tänka sig, att tidsglappet mellan augusti 1981 och augusti 2000 är lika långt som augusti 2000 och augusti 2019. Det känns inte alls lika länge mellan 2000-2019 som det kändes mellan 1981-2000. Då utvecklades världen och musiken också i mycket hastigare takt, nu har det stagnerat. 1981: Sovjetunionen fanns och ledaren där hette Leonid Breznjev. Finlands president hette Urho Kaleva Kekkonen. Det fanns bara två tv kanaler i Finland etc. etc. Det var så annorlunda 1981, under den "svartvita" eran. Under Kekkoslovakien, som Finland skämtsamt kallades till på 70 och början av 80-talet.. Nu: 2000: Putin är president. 2019: Putin är president.

Jag gick över bron i Hangö för någon dag sedan, mot norr. Det kändes faktiskt 70-talsaktigt att gå där och se några 70-talsaktiga betong-höghus i fjärran så man hörde nästan Black Sabbath-riff från 70-talet eller så Hammond-orgeln från Deep Purple och Uriah Heep då man såg höghusenas profil då man gick på bron då det såg så 70-talsaktigt ut. Som en augustidag 1974 eller något.

Jag hörde förresten i förrgår att jag var "Nuori mies" Det känns bra att höra att man är det. Det var i samband med att jag hjälpte till med att flytta lite saker i Hangö och någon gobbe i 50-60 årsåldern skulle berätta nåt och jag hörde att han sade: "Mä odotan että toi nuori mies siellä sisällä tulee ulos" Jag var alltså inne i en bod då jag flyttade lass. Nuori mies, menandes mig :-) Jag ser fan inte ut att vara 42. Det är mitt triumfkort trots allt.

Det om det nu. Fullmåne nu!

Här Rambo och scheriffen, haha!
https://www.youtube.com/watch?v=gNOrPXvnIg4&t=30s

Första skoldagen i sexan augusti 1989. "Lokdagen" 1989.

Jag kommer ihåg första skoldagen i sexan, eller jag minns att jag efter det satt med en klasskaveri, Johan, vid bankhörnets bänk. Det var en solig och varm dag, och vi satt där och skrattade åt folk som for förbi. Det kom en ful ongi med en mamma. Mamman for in i någon butik och den fula ongin cyklade runtomkring gågatan med en liten grön cykel, där bakhjulet var större än framhjulet, så det såg ut typ som en clowncykel eller något. Vi skrattade både åt den fula ongin och den clownaktiga cykeln han cyklade med. Så jäbbade den fula ongin åt oss till slut.

Så skrattade vi åt en gobbe i kanske 70-75 årsåldern som kom med cykeln. Han såg sur ut och viftade åt oss med handen, men det såg snarare ut som om han vinkade. Så cyklade han in i hälsokostaffären! (dörren var uppe med haka, och ingen trappavsats, utan det var enkelt att bara cykla in dit från trottoaren) Och Johan bara fnittrandes: Så cyklar han in i butiken sen!! Och vi vrålskrattade så vi trodde att magen skulle spricka, då vi redan var laddade för flin, och så cyklar en gammal gobbe in i en butik! Har ingen aning om varför han gjorde det.

Nåja. Jag cyklade engång sensommarn 1987 in i bibbans nedre våning, då jag kom dit efter skolan med cykeln, och jag trodde att jag såg en såndän Selleri inne i Bussis och att han kom efter mig, men jag inbillade mig tydligen. Då fick jag lite panik faktiskt, och cyklade in i bibbans första våning. Selleri hade lovat mig stryk och var äldre än jag, typ 14 då, så jag var ju rädd för honom då.

Gobben som cyklade in i hälsokostaffären kom ut därifrån typ 2 minuter senare, ledande cykeln. Och han var inte någon puli eller något, utan en helt random "gamal gobbe" konstigt att han cyklade in i butiken :-)

Jag minns 10 år senare från augusti 1989. Ungefär augusti-september 1999 så såg jag typ 4-5 gånger en ongi som såg precis ut som dendä ongin med den konstiga cykeln, och inte nog med det. Han hade en liknande cykel, med bakhjulet större än framhjulet. Vilket sammanträffande!

Så minns jag någo konstiga pirrande typer sommarn 1989. Dom gick i finskspråkiga skolan, men dom var typ i min ålder. Ena av dem sade något åt mig med kritisk röst och tonläge då jag cyklade förbi honom en solig dag sommaren 1989. Jag sade Turpa kii!

Sedan så cyklade jag förbi caféet vid köpmansgatan samma tider. Jag minns inte vad Caféet hette då, men det var på samma plats som caféet mittemot gamla Jysk på Köpmansgatan, och som det varit varje sommar så långt jag kan minnas, så var där också parasollbord sommaren 1989. Jag cyklade alltså förbi där. Han som hade sagt något kritiskt åt mig lite tidigare satt där vid ett bord med en kaveri och det år varsin glass. Så då jag cyklade förbi så gick deras munnar och den ena pekade på mig, och så glodde dom båda på mig. Jag minns att jag då ren tyckte ironiskt typ att somliga är konstiga som bryr sig så och hänger upp sig på folk de inte ens känner! eller något liknande tyckte jag. Men jag tyckte de var patetiska, och att det var deras egen skam typ. Fast jag inte använde sådana ordalag i den åldern, men så tyckte jag instinktivt.

Jag har faktiskt jobbat i Jysk för länge sedan en sommar. Närmare bestämt sommaren 2001. Då kände jag mig och såg ut som 17 fast jag var 24. Jag var ung och naiv då. Trodde att det skulle snart ändå bli revolution och att allt det gamla faller samman, med en ungdomlig iver :D Innan det var jag inte så tiukkapipo, men blev cirka 2000. Nu har jag gått tillbaka lite till mitt gamla jag på det sättet iaf att jag inte orkar bry mig om något annat än egen utveckling. Fuck världsförbättring! Då Ragnarök kommer så dukar vi alla under ändå :-)

Jååå, så minns jag "Lokdagen" en mulen och psykedelisk oktoberlördag 1989. Det var något "Ukko-Pekka" happening i järnvägsstationen och jag var där med farsan. Morsan var på lördagstur på jobbet. Det var flera gammalmodiga lok då på bangården. Två lok tävlade med varandra och vi fick gå in i en gammaldags järnvägsvagn. Det var mysigt. Ett lok busvisslade. Alltså ett gammalmodigt "Ukko-Pekka"-aktigt lok. Kanske det såg en snygg brud? Hehe. Eller förresten: Buuhuu! Såntdänt får man int skämta om mera, någon kan ju bli kränkt! Milda Moster Matilda! Karana tycker vi e vackra! Milda moster Matilda får man inte säga heller. Det är sexistiskt! Nu kan KARAR också vara milda, och kvinnor kan nog OCKSÅ minsann vara vilda! Säger kanske någon PK- tosikko, som svalt moralkakan i fel hals.

 Igår(20+ år sedan) kristna, idag politiskt korrekta människor som ska "rädda världen". Men deras iver att skola, omvända och predika åt andra, vara trångsynta och använda sig av "guilt by association" och Ad hominem-argument, halmdockor, samt moralisera och själv tro sig vara bättre och på ett högre moraliskt plan än oss andra är ju det samma. :-)  Inget nytt under solen där inte.

Trångsynta? Fråga dem vad de anser om folk som t.e.x inte tror på klimatuppvärmningen eller vaccinationsskeptiker eller om de har någon annan politiskt inkorrekt åsikt, så blir de ju nästan tokiga och börjar typ hötta med nävorna av ilska! Vem är det som egentligen är fanatisk? Varför skulle man inte ens få vara oliktänkare? Jag vet en lärare som sade att de som inte tror på klimatuppvärmningen har någo värre fel, eller någo liknande. Väldigt professionellt! (ironi)

Det finns otaliga exempel i historien på hur illa det kan gå då man ovanifrån ska pressa alla att ha likadana åsikter och tänka likadant om allt. Det borde dagens makthavare och journalister också tänka på och ta sitt ansvar. Och inte skriva dumheter som att "antivaccare borde bötfällas" och liknande bitterheter. Isåfall borde det vara så, att det borde finnas två kåserier i tidningen med helt motsatta åsikter, så skulle folket få välja vem de mera tror på. Det skulle vara demokratiskt.

Så brukar kristna göra också. De börjar med att säga "Jag dömer ingen" Och då de har talat färdigt har de dömt folk så svavlet bara osat. Nu måste de vara försiktigare då de inte har makt att tala om mera, men på 90-talet var det ännu så iaf.

Sedan detta med att "Alla borde vara feminister" är ett klassiskt exempel på människans behov att villa dra alla över samma kam, och omvända alla och att alla måste vara likadana. Och att de som inte kallar sig för feminister är moraliskt arvelluttavia. För hundra år sedan sku samma människor ha tyckt att man var moraalisesti arvelluttava om man inte kallade sig för kristen. Nu är det samma sak med dem som inte kallar sig för feminister. Det är fråga om det. Jämlikhet är en sak, men för i helvete, ordet feminism är bara ett ORD! Varför är det så viktigt att ALLA borde kalla sig för det?! Dessutom associeras feminism med helt andra saker än jämlikhet. Som att de t.ex. skriver och pratar om konspirationsteorin om patriarkatet som om det vore ett obestridligt faktum, istället för att påpeka att det bara är fråga om en konspirationsteori, som man får tro på eller inte tro på om man så önskar. Men de skriver om "patriarkatet" som om det vore en i sten inristad självklar sanning. Ungefär lika sant som att jorden snurrar runt solen.

Dessutom förekommer det i dessa kretsar ibland också någo dunkla och flummiga rasteorier om den vite mannens genuina förtryckar-mentalitet. Och snacket om Mansplaining. Isåfall finns det också womansplaining, för skulle det enbart finnas mansplaining, så är det ju sexism att tänka sig det. De feminister som tror på teorier om patriarkat och mansplaining etc är alltså i själva verket sexister och antifeminister, och jag är mer feminist än dom!

 Sku de ta avstånd från dylika fixa idéer och hihhulism, så sku man kanske ta dom mera på allvar. Att vara hihhuli, kristen eller feministisk eller vad som helst för sorts hihhuli, är inte speciellt karismatiskt. Man ska isåfall hålla det för sig själv. Förresten, visst skulle det vara jättetrist om alla skulle vara likadana och tänka likadant! Tänk så grå världen skulle vara, om alla skulle få för sig att kalla sig för feminister!

Ironiskt nog är det mest akademiska som brukar kalla sig för feminister vad jag förstått. Teoretiskt sätt borde de vara mer kritiska till alla möjliga modeflugor och populism som att vara tvungen att kalla sig för feminist-men i praktiken är det nog "yrkisbrudar" som är mera kritiskt inställda till det. I praktiken tycks det fungera så rätt ofta och inte bara vad gäller feminism. "donarbrudar" som har hårt jobb, firmor att sköta etc. kanske är såpass jordbudna så de inte hinner med att "rädda världen" och kalla sig för feminister. De har fullt upp med sina egna liv och projekt. Det kan vara en anledning till att det är så.

De brudar som verkligen har varit genuina och gått sin egen väg som jag känner och känt, har inte kallat sig för feminister. Mainstream-brudar som är som "alla andra" mer eller mindre, har däremot ofta kallat sig för feminister.

Förresten, ibland får man den bilden att somliga akademiker tycker att läsa saker med kritiskt perspektiv betyder att man  inte ska tro på något annat än vad som står i typ HBL och YLE. :-) Men det måste man tro på vad som står där, för annars är man en "populist" enligt somliga, typ :-) SOM om att inte även HBL och YLE sku ha någon agenda! :-D

Men, för att återigen citera August Strindberg: "Det är synd om människorna"

Och ännu en sak.. Jag menar, blir man sådär rasande över att folk tänker annorlunda, så tycker jag det tyder på att man har dålig självkänsla och tvivlar själv på det man säger. Skulle dom vara säkra i sig själva så skulle dom högst skratta lättsamt åt dessa förbjudna åsikter, eller så skulle det inte påverka dem alls. Men istället blir många "världsförbättrare" till synes väldigt frustrerade om man inte håller med dem! De kan inte tolerera eller förstå hur någon kan understå sig att tänka annorlunda än dom själva! Det brukar man se på typ dagstidnings- kåserier, där journalisten i praktiken skäller på alla som inte är av samma åsikt som journalisten själv. Det är egentligen så ynkligt så man inte kan göra något annat än att skratta åt det dock. :D

Delvis kanske myten om Gudarnas raseri gentemot Loke kan förklaras med denna metafor. Att någon säger saker och ting som dom är på riktigt och den gamla ordningens människor blir rasande, då de inte vill höra obehagliga sanningar eller sarkasm. Loke får Höner att dräpa Balder-"oskulden" om man så vill. Metaforen skulle kunna vara liknande här. Det har säkert en andlig-esoterisk förklaring också-men detta är en bra och vardaglig metafor. Om ni har läst Loketrätan i poetiska Eddan där Loke skäller och är ironisk&sarkastisk mot gudarna och kommer med obehagliga sanningar, så fattar ni metaforen bättre.

Sedan, för att återgå till "Lokdagen", var det knallhattar i järnvägsspårena då lokena dundrade fram som small så gnistorna yrde. Någon i publiken sade att Nalleja! Niitä oli viimekin vuonna! Det hade varit samma happening åtminstone ett år tidigare. Men detta var första och sista gången jag var på det happeninget. Så backade de gammalmodiga lokena, och en knallhatt hade blivit kvar där, som brann av då loket backa på det. Någon från publiken skrattade åt det och kommenterade att sinne oli jäänny nalli!

Så såg jag en brun Talbot då vi for därifrån. Den stod parkerad där.  Och jag blev äcklad då jag såg att en ongi had ätit glass så att han hade glass som en "sotkukehä" runt hela käften medan vi promenerade till bilen.

Då vi kom hem så fortgick ännu happeninget. Det var på eftermiddagen och klockan kanske var runt 15-16 då vi var hemma. Man hörde visslandet av loken ännu från bangården. Jag minns att jag gick ute på gården och åt såndäna Polly-karkkin som faktiskt är något av de bästa karkkin jag vet som finns. Och det var en nyhet i Finland iaf då!! Aj fan nu var det nanna-gotta att äta Polly-karkkin nog! Man blir bara fet i min ålder om man äter sådant nuförtiden. :( Jag had Pollypåsan i handen, gick utanför huset  och åt Pollyn och såg instinktivt mot stationshållet då jag hörde loket som visslade. Man såg alltså inte alls till stationen från vårt.

Fan jag var en lågislort då ännu! Man trodde att världen var så enkel och oskuldsfull då som 12-åring parvel. Men livet lär. Det gäller alla. Man förstod inte hur bra man hade det liksom. Ingen erfarenhet av krig eller svält eller ens dåliga hemförhållanden.

Följande dag, alltså efter första skoldagen, blev jag utkastad från klassen av BRITA för att jag fnittrade så mycket. Hon bara såg på mig mittiallt och pekade mot dörren och sade Ut! Kan du inte hålla tyst så får du lov att gå ut! Sedan kom jag in igen efter en kvart och hon frågade om jag kan vara tyst nu då?

Nu kom jag mittiallt bara ihåg en dröm jag drömde i lågis. Och i den drömmen så var jag ute med en flicka från min klass och det kom en helikopter. Flickan gömde sig spanande bakom en buske och såg spanande upp mot helikoptern. Man såg tydligt piloten. Han såg skum ut och var i 50-årsåldern och hade skägg och glasögon. Jag drömde drömmen i tvåan. Han var någon sorts bov.

Jag minns faktiskt att jag hittade på en egen godis då jag var i lågis. Jag kallar det för "Nanna-Gotta". Man tar tårtbotten, sätter valfri sylt över det och så radar man upp med hallonbåtar på kanterna till tårtbottnet och, vips!, så är Nanna-Gottan färdig! Enkelt, inte sant? Jag tänkte, att då brudar brukar sätta upp en massa mat och godistips på sina bloggar, så skulle jag också sätta upp ett tips :-)

Jåå, ja tänkte att jag ska fara på en uppiggande kryssning till Sthlm här i nåt skede. Får jag ingen med mig, så far jag väl ensam. No problemo. Ja tänkt dalla omkring i Stockholm och gå i skivaffärer och köpa coola skivor och bandskjortor.

Vad mera? Jag ska faktiskt jobba i Hangö nu en tid, så det är bra med lite omväxling måste jag säga! Mycket hellre Hangö än i Ekenäs. Jag vet bara, att en del lärare i Ekenäs högis är JÄTTE oartiga! Det gäller absolut inte alla, men en del. Fråga mig inte varför jag vet det, jag vet nu bara. Det gäller inte alla, men en del av dom är faktiskt JÄTTE oartiga och snyrpiga och hälsar inte tillbaka då man hälsar och så. Men så har ju Ekenäs högstadieskola ett dåligt ryckte om sig, och jag undrar verkligen inte varför det är så!! Det är som om att somliga inte skulle ha något folkvett helt enkelt. Detta är inte att döma någon. Jag konstaterar bara faktum. Det är en obehaglig miljö i Ekenäs Högstadie. Somliga lärare där borde verkligen se sig själva i spegeln.

Som man ropar i skogen får man svar. :-)

Haha, så minns jag "snedögsjappen" som jag kallade honom. En skelögd dabb från finskspråkiga högis. Hösten 1991 kom han framför mig och sade: HEITÄ RÖÖKI! Det ena ögat såg typ uppåt och åt vänster, och det andra typ nedåt och åt höger. Man visste inte vart man typ skulle se. Det kändes liksom konstigt, haha. Som om att han inte skulle ha sett på mig med gjorde det ändå.

Kolla detta förresten. Detta är sådan hihhulism jag skrev om tidigare!
https://www.youtube.com/watch?v=3Af0ltDmqiU

I Lystiland drack jag Schweppes sommaren 1986

Jåå, ja minns först engång en förvårdag mars 1988. Jag hade vart i kiosken och spelat Golden Castle och sedan köpte jag en såndän Scweppes Cola-flaska och lite karkki och for till ett ställe och åt karkki och sedan öppnade jag min Schweppes-flaska och gick med den öppnad längs trottoaren och drack på samma gång. Så kommer det en gobbe i 50-årsåldern förbi som hälsar (då man brukade se honom i kiosken, då han bruka stå där och spela flipper. Han var kiva nog, och pratade om flipper och konsolspelena i kiosken alltid med mig då jag var där och spela och han med var där) Så hälsa ja tillbaka. Så stannade han till och såg ner på Schweppes-flaskan och frågade bokstavligen såhär: "Int e de väl öl du dricker?!"

Jag sade: Nää! Och visade upp flaskan. Så sade han såhär: "Nä, ja tänkt nu ren!" Och fortsatte att gå till det hållet jag kom ifrån på gatan.

Ironiskt nog, så lekte jag ju att jag var en "stor pojke" som gick på gatan med ölflaskan i näven, heh.

Och så minns jag jåå en solig sommardag då jag och en kaveri, en såndän Kim, skulle cykla till Lystiland. Det var sommaren 1986. Morsan och farsan var kritiska till att jag skulle cykla dit ända,  :D Nå, allt gick bra, fast dom körde efter oss lite med bilen och kytta :P Fast de ju bara var typ 2 kilometer dit från mitt.

Där drack jag första gången Schweppes-cola i Lystilands Café. Då vi åt en bakelse och drack limppare. Kaverin tog också en Schweppes-Cola. Jag åt en såndän god mörkbrun avlång bakelse med liksom gröna kanter av marsipan. Dom är allmänna ännu denna dag i caféer dessa bakelser. Vad dom heter vet jag inte.  Det satt en pappa och två ongar från Sverige vid grannbordet på Café-terassen (Det var en varm och solig dag, så vi satt ute på terassen och njöt, istället för att sitta inne i caféet) Det var en grabb och en tjej. Tjejen var storsyrra uppenbarligen. Barnen drack "Teem" En såndän god Sprite-aktig citronlimppare. Pappan frågade ongarna: Va de dehär som var godare än Sprite? Pappan drack kaffe, så drack ongarna Teem.

Jag hade stött på domdä ongarna en halvtimme tidigare i Lystiland. Vi var i pomppulinnan med kompisen och pomppade där. Barnen från Sverige var där också och pomppade. På misstag pomppade jag på pojken lite, så han lite stötte sig, eller snarare blev rädd och började snyfta lite. Hans storsyrra var där direkt och såg på mig med en blandad blick av rädsla och avsky och såg mycket upprörd ut. Jag bara ryckte på axlarna och sa att det var på misstag! Och så for vi därifrån-för hon såg helt psyko ut. Heh. Nåväl, förståeligt att hon såg ut så, om hon trodde att jag var en stor pojke som med flit fick hennes lillbrorsa att snyfta. Så dramatiskt var det verkligen inte. :D Pojken kanske var 4 och flickan kanske 6. Jag var själv 9 då, så jag tyckte det var fråga om småongar. Uppenbarligen hade dom ändå glömt alltsammans där ute i terassen. Pappan såg int det som hände i pomppulinnan, så han hade lamslagit att bevaka sina ungar för några ögonblick. Kanske han var och pissa eller något, ja vet int.

Vi renovera hemma hos oss då. Så det strök omkring en massa sura bygg-gobbar hos oss. Sommaren 1987 var regnigare men kind of bättre, då man var lite äldre då. Jag minns en regnig dag i augusti 1987 en vecka innan skolorna började. Jag drömde att jag var i skolan igen på morgonen. Jag minns inte i detaljer. Jag minns bara att jag kom in i klassrummet och alla klasskaverin från klass 4A (Jag skulle börja i fyran i höst) satt tysta och glodde på mig och flinade. Så ringde skolklockan, trodde jag. För det var min väckarklocka med *rRRRRRIIINNNGG!!!* ljud som väckte mig. Den lät faktiskt som skolklockan lät i Karis lågis förrivärlden.


Och så minns jag sommaren 1989 då vi cyklade i Karjaan Koulus område jag och en såndän Jan. Vi såg att någon hade satt två kortsun (använda typ :P) på en bänk i skolan. Så cyklade vi till dendä kaverin som var intresserade av drömmar och som jag talade med om att veta att man drömmer sommaren 1987. Han flina och fråga: Såg ni domdä kortsuna på bänken i skolgården? Så sade vi typ: Haha, jåå! Han berättade att en hans kaveri kuppade ett paket kodare från Shell, och han typ lekte med några kondomer på skolgården innan han for hem.

Han Jan tyckte sedan att han int ska använda kondom som vuxen, för då får man AIDS. Hehe. Nåja, barn är barn.

Tillbaka till sommaren 1987. Det var så, att den första lördagen efter att skolorna had börjat igen så var jag på födelsedagskalas hos en klasskaveri i Bäljars. Sedan efter tårta och limppare så for vi ut och lekte krig med leksakspistoler och gevär, och en av oss hade även ett leksaks-lasersvärd med oss med lampa i plastsvärdets inre. Fast det gav inte mycket effekt i dagsljus. Även fast det var mulet. Jag har också haft ett leksaks-lasersvärd samma tider, och det var stil att i mörknet svinga våldsamt med det då-det blev liksom ljuseffekt.

Sedan spekulerade vi hur vi borde göra, då man inte på rikigt kan veta om man blir träffad eller inte, då vi "sköt" på varandra. Någon sade att det borde vara kulor som långsamt träffar en, så ser man att man blivit träffad på riktigt.

Sedan var det soliga förhöstdagar och vi grabbar från klassen satt på några stolbänkar på skolgården, och brudarna från klassen satt på några andra. Vi småretades lite med varandra. Sedan skulle vi grabbar försöka lyfta upp ena bänkbordet som brudarna satt i, men det blev inte till något. Så utbrast en brud från klassen: Tänk så myki käringar kan väga! Och vi började alla skratta. Nu kunde vi ha muntert i skolan ibland nog. Det är ganska roliga minnen jag också har både från lågis och högis. Fast det inte alls kan jämföras på något sätt med varandra. Lågis är som ett barnhem och högis är som Hall eller Kumla. Tänker på kastsystemet. Men paradoxalt nog så anser jag att officiellt är det mycket strängare i lågis än högis. Politiskt sätt jämfört så är lågis Sovjet under Breznjev och Högis Sovjet under Gorbatjov, med alla liberala reformer som kom med högis i och med att man fick äta karkki i skolan, gå till stan(dock med tillstånd), att man inte behövde gå till matsalen och äta om man inte ville det etc. etc. Mera personlig frihet. Sedan var ettan och tvåan i lågis helt en annan klass i kuri. Det var typ som Sovjetunionen under Stalin det.

Men det beror ju på vilken jämförelse man gör. På ett sätt så är högis faktiskt utan tvekan mera fängelseaktigt än lågis. Jag kände mig faktiskt som kåkfararen Kennet Ahl i fängelseromanen Grundbulten i nian då jag var i högis efter att ha läst serieversionen sommaren 1992, haha. Jag kände liksom igen mig i honom i hur det var i högis, delvis iaf.

Jåå, så minns jag dendär drömmen jag drömde sommaren 1987 om att jag var i ett höghus med två kaverin. Det var ett fönster i köket till grannkämppäns kök. Vi såg via fönstret hur det satt en Fafa/Mofa och matade en krånlig ongi vid köksbordet i grannkämppän. Han matade ongin med en sked och såg besvärat mot mig och kaverina då vi satt och skrattade åt honom. Man hörde dom inte, bara såg dom via föne.

Och så minns jag hur vi fick EOS-tidningen i lågis. Och hur jag fick Guldgrisen-tidningen hem till mitt. Sparbankens barntidning. Och hur man hösten 1987 till sin förtjusning såg att Section-Z spelet kommit upp till kiosken! Jag hade sett det i Fokus hösten 1986 och då såg jag hur folk spelade det där, men jag spelade inte själv det då ännu. Då jag såg att det kommit till kiosken sensommaren/hösten 1987 så tänkte jag såhär: Jåå, där e dedä spele som var i Fokus förut!

Och som jag cyklade hem flera kvällar efter att jag hade varit i kiosken och spelat Section-Z då. Det hade hunnit börja skymma. Doften av fuktig asfalt och fräsch höstafton och en enstaka stjärna hade tänts på himlavalvet som glimmade där med sitt avlägsna melankoliska sken. Det gav en boost åt min från förut redan "rymdiga" känsla då jag spelat Section-Z som hade rätt rymdig musik tyckte jag då och rymdigt tema. Och då hade inte ens V börjat komma från tv:n ännu! Vilken nostalgi, måste jag bara säga.

Section-Z var ett så superbra spel, så jag tror nästan att jag ska länka  det här från Youtube! Lyssna! lyssna bara på musiken och se den rymdiga atmosfären som jag blev förtjust i faktiskt redan 1986 men ännu mera 1987. Och detta var SÅ skön avslappning och något ROLIGT. Tvärtemot var läxorna var.

https://www.youtube.com/watch?v=cIC2mNNryZg