För 25 år sedan-tänk vad tiden går!!

Alltså 26.8.1996 så var dagen då jag började i VNF grundskollinje, där jag trivdes bra. Inte minst av den orsaken, för att det fanns mycket jättesnygga brudar i folkis. John Holmes kanatarhassa, LOL! Nånejnej, det var ett skämt. :) På riktigt så dog ju John Holmes av AIDS. Men i högis sades det att han dog för att allt blod samlade sig i kukin åt honom.

Den dagen så hade jag och några kompisar beställt i kimppa saker och och ting från Sverige, från Sound Pollution. Bla några tidningar och musikvideon och shit. Så på eftermiddagen innan jag for till Folkis (det började mot kvällen där den första dagen) så var vi ute på affes terassn å satt där och kompisen som fått paketet delade ut åt oss alla inklusive sig själv, vad vi beställt. Och i den åldern var det ju och kändes det mycket tuffare och roligare att få varor från Sound Pollution.

Sedan for jag hem och hann se den nya Satyricon VHS-rullan med en nakiger blonder käring som dansade i videon. Och det såg ju trevligt ut åtminstone, fast videon annars är klichéaktigt skit. Nuförtiden sku det väl gråtas ut om sexism och hemska vita heteromän, om någon skulle se videon. Bara för att de e en nakin unger och snygger käring som dansar i videon!

Sedan började folkis alltså, och jag trvides i folkis då. Det var roligt schack i samma klass som jag, som en såndän Jon, en såndän Harry, en såndän Sebbe, en såndän Jamppa å en såndän Annele bla. Och en typ som började senare som int var kurd men han var från Iran. Och så en gammal skallig gobbe på 53, lol!

Hhahaha som det var humor då en av dom låg på golvet i klassrummet under en finalektion oktober 1996 och sjöng Aa-ramsammsamm, rammsammsamm, guliguliguliguli rammsamsam!!

Jag mindes nu mittiallt bara då jag var i lågis i triian och fyran och brukade se på barnprogram på lördag och söndagsmornarna, som kom på tv. Någon gång missa jag barnprogrammen, då jag försovd mig och alla andra också sov. Och så jag blev besviken och blev så arg så jag skrek och väckte de andra också. Fyfan vad man vart egoistisk och bara tänkt på sig själv och varit en liten cry-baby för en sådan liten skit sak som att jag missade barnprogrammen på tv:n en veckoslutsmorgon! Man skäms ju nästan då man tänker på det nu såhär i efterhand. Hur har man kunnat vara en sådan egoist som liten någongång?

Sedan kom Professori Balthazar på veckosluts-mornar, och jag minns att jag hade en tv i mitt rum och farsan hade satt på tv:n på förhand och ropade att jag ska vakna då jag sov och jag vaknade till intro-musiken till Professori Balthazar: BALT, BALT, BALTHAZAR!! Hörde man bara, och jag var nöjd att jag blivit väckt. Jåå, professor Balthazar var ett jugoslaviskt barnprogram om jag minns rätt. Kroatiskt eller slovenskt skulle jag säga. Ingen nästan såg sig som jugoslav i Jugoslavien, fast de officiellt var jugoslaver. De såg sig som serber, kroater, albaner etc. Precis som ingen nästan ser sig som Raseborgare, utom Ekenäs, Karis eller Pojobor. I det hänseendet var Jugoslavien som en "mini-Sovjetunion".

Hahahaha, för jag minns då jag såg på den jättebra inhemska finlandssvenska filmen Grottan från 1970, som handlade om ett gäng unga hippie-aktiga typer som hade hamnat i konflikt med samhället, och ville leva vid sidan om av samhället. Som jag såg i somras.

Det var i ett skede av filmen en av de unga som kom hem till sin alkoholiserade morsa, som hade däckat i soffan. Hon vaknade då han kom hem och tog ett glas vatten från kranen i köket i krapulan och frågade pojken: Vill du vara så snäll och gå till butiken? Köp lite bröd..och korv. Och lite öl också e du snäll.

Han samlade alla tomma ölflaskor som låg runtomkring i lägenheten i en plastpåsa och sade: Pengar! Så såg morsan i hennes börs, och sade att köp på kredit, säg att vi betalar senare.

Så for han till butiken. Och kom tillbaka och rökte en tobak då han kom. Så sade han att jag förde flaskorna.. vetdu va ja gjorde me pengana? Så sade morsan undrande..Nää? Så sade han: Ja köpte tobak! Och blåste rök i hennes ansikte. Morsan hans blev jättearg då han inte köpte öl och sade argt nästan med lipen i rösten: Jävla skitonge! JääÄÄVLA SKITONGE!!! Och ruskade om honom. Och sade att FÖRSVINN! Och kom int tillbaka innan du har köpt de sku köpa!! Han bara skrattade rento-aktigt medan hans morsa ruskade om honom: Häähähähä!!!

Så efter att han farit så snyftade morsan för sig själv och sade snyftande: Jävla skitonge! Jävla skitkar!

Det är faktiskt en jättebra film och som ung tänkte man stundvis som de hippieaktiga typerna i filmen, man tyckte ibland att samhället och livet och allt kändes helt jävla meningslöst, så man kan relatera också. Huvudpersonen, "Lasse" och hans syrra kom från en "ordentlig, borgerlig" familj dock. Precis som jag kommer också från en "ordentlig" familj. De var alltså mera "Evil Hippies" än någo blomviftande snälla hippien. Och de skrattade åt folk som sade att de ska "klippa håre" och parodiserade då dom sa det. Ni ska se på Grottan, den finns att se både på youtube och svenska Yle.

I slutet av 70-talet var hippiemodet helt jävla out och det var rockabilly och punk som gällde istället. Så trenderna gick hastigt upp och ner förrivärlden. Eller relativt hastigt. Så samma ungdomar om de skulle ha fötts typ 9 år senare sku knappast ha sett så hippieaktiga ut mera.

Det om det. Nu lite kaffe.

Dessvärre finns int hela filmen på youtube, men några delar. Men på Yle finns den. Bara typ detta och lite till finns på youtube, men det är bra introduktion till filmen https://www.youtube.com/watch?v=S_nTw9SDNIs Och slutet här: https://www.youtube.com/watch?v=gozcbeAksvk Men jag rekommenderar Yle sidan, där hela filmen finns. Man förstod att det var helt annorlunda år 1970. De unga, som växt upp i välfärd och de medelålders, som varit med om krig och elände och hot om invasion..så branten mellan generationerna var mycket djup då. Mycket djupare än nuförtiden, vilket kommer väl frma i filmen.

En incident 1988-"Evald's e bättre än Kila center! Evald's ger gratis vatten!"

Alltså jag minns engång den heta sommarn 1988 då jag och en kompis blev lite törstiga då vi cyklade omkring i hettan och ville ha vatten. Så cyklade vi till Kila Center kioskin som fanns då och frågade om vi kan få lite vatten. Vakio-kiosktanten var där, och så en såndän Kim, som också var vakio personal där sade att: Kan ni int fara hem å dricka, för de blir så besvärligt om alla ska komma hit å ha vatten Så sade jag så både han å kiosktanten hörde: Vi far då till Evalds istället! Där får man vatten.

Så hörde kiosktanten det och fick jätteroligt och började gapskratta åt min kommentar, så hon fick typ skrattanfall.

Sedan så for vi til Evalds. Medan vi cyklade åt Evalds hållet så var kiosktanten utanför kiosken och ropade att jaajaa, far ni till Evalds, haahahahaha!! skrattade hon ännu fullt.

Så for vi dit och ville ha vatten. Det var en ung kille där på jobb och sade att Jaa... de kanske kostar, man vet aldrig! I skämtsam ton. Så tog han två cokis-paffmuggar och fyllde dom med vatten och sade: 50-mark per burk! Så sade vi att men vi har int nå pengar! Så sade han att han skoja bara, och vi drack vattnet vi fick. Vi sku ju lika gärna ha faktiskt kunnat fara hem å dricka som var betydligt närmare än Evalds, hehe..

Jag drömde annars en dröm att det var någon form av inbördeskrig/undantagstillstånd i detta land, någon sk. "Vainon aika" som i yötuuli filmen eller något. Och militärpolisen patrullerade runt i städer, byar och landsbygd i militärpolisens Toyota-Jeepar och sökte efter de som inte hade coronavaccinerat sig.

Det var en kuslig dröm måste jag säga. JAg såg en av militärpolisens jeepar i drömmen, och vi var i någon lada, då den kom patrullerandes. Någon bonde, som ville hjälpa oss och gömma oss undan för myndigheterna, hade gömt oss i ladan för militärpolisen, då vi var ovaccinerade, och vi var beredda att fly därifrån tvärs genom åkern.

Klimatet påminner faktiskt litet om dendä 80-tals serien V nuförtiden. "Asiantuntijat" är dagens V-gobbar och journalister deras medlöpare och så de som har blivit uppviglade av "asiantuntijat" och journalisterna till att hata de som inte vaccinerar sig, är deras sympatisörer och kind of "hangarounds". Haha, det låter så ironiskt hur någon kan säga att han hon är "asiantuntija" det är ungefär som att tro på det allsvetande prästerskapet, annars är du ovetenskaplig (orkistlig). Ska man automatiskt tro på någon, för att den titulerar sig som "Asiantuntija"? Naturligtvis inte! Man ska tänka efter med egen hjärna, och sedan först dra sin egna slutsats.

Sedan blir det Vainon aika också i V. Folk börjar försvinna, folk arresteras och blir anklagade för att jobba emot V-gobbarna, och det finns folk som gömmer undan folk för V-gobbarna (Precis som jag drömde att somliga gömde de ovaccinerade för militärpolis och myndigheter) Det är faktiskt som att dom rest till 2021 och tagit inspiration från dessa tider!

Förresten är sk. "Asiantuntijat" dvs experter ofta inte alls opartiska och neutrala. Det ser man bra, då någon sk. "Expert" på "satanism" är sedan någon helluntai-seurakuntalainen. Eller då någon sk. "expert" på typ "populism och ytterhöger" sedan är vänsterpartiskt och en stor vän av globalism.. Eller då någon "expert" på kvinnoförtryck, sedan visar sig vara en rabiat extremfeminist. Och sedan är det riktigt kul då journalisterna i sina kåserier, och "asiantuntijat" själva undrar varför folket inte tror på "oikeata tietoa" och "asiantuntijat" LOL!

Nå iaf, det är nästan som i V. Man kan på skämt säga, att regissörerna för V-serien måtte ha tidsrest till denna tid från 80-talet och tagit isnpiration. För där är det också att man ska tro på vad V-gobbarna säger, och V-gobbarna är våra vänner, som vill oss vårt allra bästa, som de påstår (Asiantuntijat och politikerna) Samtidigt som man börjar hetsa mot forskare i media (Hetsen mot de som inte vill vaccinera sig) och folk som börjar försvinna spårlöst (relativt unga människor, som mittiallt dör eller blir sjuka av vaccinet) Men det är några modiga människor, som ser V-gobbarnas sanna intentioner och grundar en motståndsrörelse.

Hmm. Har en sån magkänsla, att det kommer att bli en jävla smutstvätt p.ga. allt detta förr eller senare. Ordet "Asiantuntija" klingar faktiskt ironiskt i mina öron. Ungefär som att jag skulle säga åt dendä skalliga asiantuntijan, var det Rämet han hette, att "UJJ, Uj, ootsä Oikein asiantuntija?!" i ironiskt tonläge.

Förresten så var det också i TV-serien "The Stand" som kom november 1995 på tv:n på fredagskvällar, och som handlade om ett virus som smet från ett labb och orsakade en ny digerdöd och civilisationskollaps, en skallig gobbe som var myndighetsperson, och som faktiskt påminde om dendä Rämes. Den skalliga myndighetspersonen var typ varje dag i amerikansk tv och försökte försäkra alla om att en sk. "Superflu" (som var den folkliga benämningen på sjukdomen) inte existerar! Jag tänkte då redan 1995 då jag såg det att det sku just va typiskt för myndigheter att försöka förneka! Och att man riktigt sku kunna tänka sig att det sku bli så på riktigt, om det sku komma en ny digerdöd. Jag var redan kritisk mot expertisen, då en tandläkare sade åt mig 1990 att amalgamplomber är ofarliga, då jag sade att dom är farliga. Han tyckte att det inte stämmer, och så har det visat sig stämma! Tänk nu logiskt själva-det kan inte vara bra att ha kvicksilver i tänderna heller! Så ibland kan faktiskt barn veta mera om saker och ting än "asiantuntijat". Det är farligt att ge allt sitt tänkande till "asiantuntijat" eller andra auktoriteter. Det är så diktatur växer fram.

Han gjorde allt för att försöka försäkra folket om att en sådan epidemi inte existerar och att det inte finns något virus som ger upphov till Superflu. Alltmedan de som isnjuknade i en konstig hård influensa och dödstalen steg mycket brant runt hela USA. Tills strömmen for och infrastrukturen kollapsa så försökte den skalliga myndighetsgobben att göra allt till att försöka hemlighålla det faktum, att det fanns en superflu på riktigt och att superflun spred sig-något som han var mycket medveten om hela tiden. Han bara höll på att mala hetskt och ilsket inför TV-kamerorna, att superflun inte existerar, och att allt snack om superflun är bara någo typ foliehattism och konspirationsteorier och rena rama dumheter.

Det för osäkt tankarna till då Rämes, som ju också är skallig, och andra myndighetspersoner förringar skade-effekterna av Coronavaccinerna. Och myndigheter har en lång historia i alla länder av att villa hemlighålla saker och ting inför folket. Och typ dreglande tungan uthängnade ur munnen och ögona går kors och tvärs och armarna viftar och så säger de i cp-aktigt tonläge såhär: Ääää, väärää tietoa!

Hör förresten på klangen på ordet "asiantuntija" Det låter som någon som är narsissistisk att kolla på mig!! JAG JAG JAG!! JAg är riktigt ASIANTUNTIJA. En helig ASIANTUNTIJA, lika helig som de gråskäggiga ortodoxprästerna för den ortodoxa kyrkan i Ryssland är dessa sk "asiantuntijat" för många personer, ellr lika helig som påven är för katolikerna eller Dalai lama för buddhisterna, otroligt nog. Hur kan man sätta sin tilltro till auktoriteter på det sättet?

Nej, jag förnekar inte pandemin alls-men tror den blivit mindre farligare. Och ingen borde pressas till att ta vaccinet. Det är vars och ens ensak, och man är inte ett skvatt bättre eller mer moralisk än någon annan oavsett om man tar vaccinet eller låter bli att ta det, som jag. Jag är redan förut misstänksam mot vaccin och medicin, så något experimentellt vaccin tar inte jag, jag sku få full ångest över det, även fast det skulle gå bra.

Jag undrar också varför så många blint litar på sin läkare och tar SSRI, fast det har en massa biverkningar och skit. Jag kan förstå om man är mycket deprimerad på riktigt, men kom igen för fan. I något skede va de åtminstone som ett folkligt russin! Använd nikotin-patches/dynor istället, det är bättre och fungerar också antidepressivt. Eller ät choklad istället-även det fungerar antidepressivt och är bättre än ssri och dylikt rävgift.

Jag är ingen total vaccinations-motståndare, men experimentella vaccin, influensavaccin och vaccin mot barnsjukdomar är onödigt tycker jag. Dör man så är det meningen att man ska dö. Jag har mera en sådan syn. Inte att man ska försöka undvika smärta och elände med alla till buds stående medel. Inte är det naturens mening. Dessutom dör man ytterst sällan av mässlingen i väst. För vuxna är den farligare, det är som med vattkoppor, men ett friskt barn dör inte sådär bara av mässlingen. Och Polio ger i 90% av fallen bara influensa-symtom. Och i de fall förlamningar uppstår så är de oftast övergående. Men visst, i värsta fall kan man bli allvarligt förlamad av polioviruset. Men det fungerar inte som PANG! Jag fick polio! Nu är jag förlamad! Som vi blev hjärntvättade till att tro som små.

Och jag bryr mig inte fast folk blir rabiata och rasande av mina åsikter, jag bara har dom för det. Samtidigt dömmer jag inte ut folk som tar coronavaccinet, det är helt och hållet deras sak och jag förstår att folk är oroliga och vill försöka skydda sig själva och så..men jag tror inte bara det ger ett så bra skydd för alls så länge, och sedan måste man ta ett vaccin-som gett hårda biverkningar åt somliga (förlamningar och infarkter och döden), en två tre fyra fem, sex, sju gånger eller mera--?

Sedan var det någon myndighetsperson som påstod Att det berodde på att kvinnorna blir så glada då dom får sputan, som gör att de får rubbningar i mens-cykeln, och inte på själva coronasprutan. LOL! Så de kan vrida och vända och seliseli upp och ner på precis allt! De allra mest fantastiska förklaringar. Det beror, enligt dem, på allt annat men inte vaccinet. Och det värsta är att en stor del av folket faktiskt tror på deras seliseli-förklaringar.

Sedan står man ensam om man får allvarligare bieffekter av det, då myndigheterna försöker ge alla andra möjliga förklaringar till symtomen, men inte p.g.a det heliga och gudomliga frälsarvaccinet, som bara höxor och kättare låter bli att ta. Medan en stor del av folket anklagar de som fått hemska biverkningar, till att vara lögnare och Putins troll,som bara spelar teater och sprider disinformation. Så skulle det bli även om jag skulle få hemska biverkningar av vaccinet. Ingen skulle höra på en och journalister och en stor del av vanligt folk sku bara kalla en för lögnare och "Putins troll". Sku man få corona och bli allvarligt sjuk, så sku man åtminstone bli tagen på allvar, men inte om man sku få allvarliga bieffekter av vaccinet. Då sku man stå där ensam.

Så hade de s.k. "foliehattarna" också rätt om Pandemrix-vaccinet, fast både journalister och vanligt folk skrek och gala om att de som är kritiska mot de vaccinet är "dumma i hyvu!" "konspirationsteoretiker" å liknande invektiv de kom med. Deras arrogans tycks alltid få dem i trans. Det sku int va första gången de sk. "foliehattarna" har rätt. Hellre foliehatt än ett bää-bää lamm förresten. Folk tror och tänker som dom vill, men börjar man skälla på andra för att den tänker annorlunda så skäller jag nog tillbaka. Det är då man blir ett bää-bää lamm, om man skäller på de som tänker olika. Det blir som ett sk. Stockholms-syndrom, att man blir på makthavarnas, journalisternas och "asiantuntijas" sida och vill göra allt för att försvara dom till det yttersta och göra grovjobbet och attackera oliktänkarna verbalt på alla tänkbara sätt och "maalittaa" oliktänkarna som inte vill vaccinera sig. Jag har läst saker som att vi borde skickas till koncentrationsläger och liknande, och sparat allt sådant så jag har som bevis. Så tack bara till alla myndighetspersoner, journalister och onödiga julkkisar, som skällt på oss ovaccinerade och agerat folkuppviglare. Folket gör "grovjobbet" och hotar och kommer med de värsta invektiven, som någo myndigheters Hangarounds.

Och ingen kan förneka hur alla tidningar och medier malar om hur viktigt det är att man ska ta vaccinet. Det har jag ju hört med egna öron och sett med egna ögon! Det är inte fejnews, dom håller faktiskt på och malar om det som om de vore besatta. Väldigt ensidigt malar de enbart om att man ska ta vaccinet, och väldigt sällan om eventuella allvarliga biverkningar. Det är inte rättvist.

Nåväl, kanske man sku prata om nå roliga nu emellanåt?

Jag drömde faktiskt hösten 1996 att jag pissade spaghetti! Jag kom nu bara mittiallt att tänka på det. Alltså färdigt kokad spaghetti.

Sedan drömde jag att det var höst 1994 och vi var ute i Kila och gjorde fanstyg. Vi sparkade sönder en dabbs staket i drömmen och några gobbar började jaga oss, så vi sprang genom gården till Sylvis skog. Dom jagade oss med bilen nu och de körde sakta förbi på Läppgatan och vände och körde runtomkring där långsamt för att söka oss. Till slut sprang vi upp fullt till Teboil-skogen och for därifrån till stan och tänkte att ingen såg oss, bra! För vi hade masker på oss ända till vi kom ut från andra sidan av Teboil-skogen och gick sedan över järnvägs-spåret mot centrum. Det var en mysig och spännande dröm! I drömmen var det en mörk höstkväll på en lördag år 1994.

Och så minns jag att det uppe i Kila Center kioskin stod såhär i i februari 1994 efter presidentvalet. Det stod alltså såhär skrivet med kulspetspenna på ett avlångt smalt bord, där schack satt och spela pitkäveto och sådant: Såhär alltså stod det: Hurrit hävis, Ahtisaari voitti!

Det var alltså ett val mellan Martti Ahtisaari och Elisabeth Rehn. Och det såg ut som om att Rehn skulle ha kunnat vinna först. Men jag brydde mig fan i om det var hon eller Ahtisaari som blev president. För mig var det ingen skillnad, som att välja mellan pest och kolera. F.ö. hade jag inte åldern inne att rösta då ännu, så jag behövde inte ens teoretiskt ta ställning till det alls.

Det var tydligen någon från finskspråkiga högis som skrivit detta dit har jag på känn.

Alla i familjen rösta på Rehn, men mommo rösta på Ahtisaari. Och någon hennes väninna började gnälla på henne för det, att varför hon inte röstade på "Lillan" som Elisabeth Rehn kallades för typ att: Varför rösta du int på Lillan? Varför rösta du int på Lillan? Varför rösta du int på Lillan? gick hon an som en mangel. Ungefär likadant som då folk går an som manglar också då de gnäller om att man ska ta coronavaccinet, och malar på samma mantra ända till kvällen.

Sedan gick jag förbi någo mopokillar för typ en månad sedan. En av dom sotade med sin vespa typ RrrRRRRÖÖÖÖÖÖÖRRR!!!RRÖÖÖÖRRRRRNÖÖÖÖÖNNNÖÖÖÖÖNNNÖÖÖÖNNN!!!!!! så att sanden bara yrde. Så kommer jag gående. Åhå. Dom såg ut som om att dom väntade sig att jag sku börja gnälla nåt åt dom, dom såg lite osäkra ut och blev tysta, då jag överraskande kom gående, men jag är ingen surgubbe, och jag minns hur det själv var i den åldern, och då vuxna skrek och hunsade åt mig och mina kompisar, så jag är ingen likadan tråkig vuxen som börjar gnälla och är arg. Int tycker ja nu att det är så farligt om pojkarna sotar lite. Bättre det än att dom slår ihjäl varandra.

Jag minns engång då en kompis körde omkring med en blå Raisu vid Syrjälä sommarn 1991. En mulen eftermiddag. Så kommer det mittiallt en kärring med glasögon med några ongar efter som pratar fort och upprört att ni kan int va här å köra, vi siir på barnprogram å de kommer störningar i tv:n av dendär mopeden! Vi sade åt henne att hon sku nog kunna vara lite vänligare, och for. Inte kommentera hon det på något sätt.

Sedan så cyklade vi nere i Markets Linds parkeringskällare en kväll november 1991. Det kom någon tanttadaara som sade argt åt oss att sluta cykla här, inom kort händer det en olycka! Eller hon vräste till det. Jag frågade henne med sarkastisk, lite elak röst, just då hon gått in i hissen E du lite arg? Så just innan hissdörren stängdes så sade hon: Aj E ja arg!! Typ att hon var jättearg på att vi hade cyklat där. Nu har folk på nerverna nog! Ungdomar förstår nog om man säger trevligt och lugnt till åt dom. Ingen orsak att vara otrevlig.

Sedan drömde för nån natt sedan jag att det var höst 1994 och vi var ute i Kila och gjorde fanstyg. Vi sparkade sönder en dabbs staket i drömmen och några gobbar började jaga oss, så vi sprang genom gården till Sylvis skog. Dom jagade oss med bilen nu och de körde sakta förbi på Läppgatan och vände och körde ner på Folkkaregatan och smög runtomkring där långsamt för att söka oss. Till slut sprang vi upp fullt till Teboil-skogen och for därifrån till stan och tänkte att ingen såg oss, bra! För vi hade masker på oss ända till vi kom ut från andra sidan av Teboil-skogen och gick sedan över järnvägs-spåret mot centrum. Det var en mysig och spännande dröm! I drömmen var det en mörk höstkväll på en lördag år 1994.

Snart blir det mysiga höstkvällar och 1994-aktigt hoppas jag. Förra hösten var rätt höst 1994-aktig av sig, vilket ju är mysigt.

På knytkalas sommaren 1983

Jag minns att jag var på knytkalas sommaren 1983 hos en syrrans kaveri, en syrrans kaveri. Hon bodde på Folkkaregatan, som jag kalla en gata för som liten av någon anledning. Alltså folkkaregatan som i kuplafolkkare. Gatan nedanför min barndomshemsgata. Det var lite regnigt dock då vi sku ha knytkalas, så vi var mest inne, fast det var meningen att vi sku vara ute på gården. Det var någon hennes kusin där också. Han var typ 12 och rätt vild av sig. Ninas morsa sade åt honom i något skede att Nää, nu får det nog räcka hördu! Då han levde om där ute på gården.

Sedan hängde han på brandstegen vid husväggen och galade i högan sky. Jag frågade om han leker att det brinner? Så svarade han jakande.

Sommaren 1983 var en het men åskfri sommar. Likadan sommar som typ nu. Det åskade sedan under hösten engång då jag var i lekis. Jag drömde vid samma tider att jag åt en röd flugsvamp.

Sedan lekte vi kurragömma ute på gården. Sedan då alla andra var hittade, utom dendä kusinen, så sa jag åt flickorna: Ja vet var han e! Så sade dom att ja int ska säga vart han e, att dom vill hitta honom själv. Jag sade inte, men jag förvånar mig hur dom inte kom på att söka i en liten koja, fast han gestikulera med armarna ibland, stacck ut armen och vinkade, så var jag den enda som såg det, medan flickorna stod som frågetecken om var han kunde gömma sig.

Sedan sku en såndän Marcus komma till oss lite senare, med familj. Alltså föräldrarnas nå kaverin me barn och Marcus var i min ålder och jag var kaveri med han. Syrran sade att dom kommer nu. Så ledde syrran mig hem (som om jag inte sku ha kunnat gå själv. SÅ lång väg var det ju inte till vårt alls, ett stenkast ifrån, mrrh!!! Syrrans kaveri sade att jag får jättegärna komma tillbaka senare om jag vill.

Jag skriver detta för att folk burit sig konstigt åt från och till ibland. Och jag tar mig friheten att ibland skriva om folks konstiga beteenden här i bloggen. Men denna syrrans kompis blev som helt förbytt flera år senare. Hon var 18-19 7 år senare sommaren 1990 och hade en pojkvän som körde med en svart Volkswagen Golf.

Denne hennes pojkvän hade en frisyr som såg ut som ett ollon. Samma form liksom. Han såg helt enkelt ut som en stor kuk. Och betedde sig som en sådan också, för dendä vittus dajjun börja helt provokationslöst att visa fuck åt mig då han körde förbi! Fast jag inte hade gjort eller sagt något åt honom.

Liksom engång juli 1990 blev man helt överrumplad. Vid korsningen då jag kommer gående med mina kompisar så kommer han förbi med Golfen sin, saktar till vid korsningen, ser mig och visar fuck direkt! Han sku nu ha tråma vittu en plastpåsa över hyvu som kortsu och runkat ikull sig, vandrande jättekuk som han var, lol! Som det fanns en levande och vandrande jättekuk i Myrkky-tidningen, som nu och då hade en seriesnutt med honom. Det var nog en jätterolig tidning! Mycket bättre än Mad.

Sedan just sensommaren 1990 innan skolorna börjat, så kommer den svarta Golfen körande förbi vårt. Med jättekuken körande och flickvännen, dendä syrrans kompis som var snäll och schysst först men blev bitch senare, just vid dessa tider.

Jag sitter på utetrappan och farsan står och pynjar något några steg ifrån, då den svarta Golfen kommer körande. Jag tänkte att där kommer dedä fuck-visande ollone! Flickvännen, som satt bredvid, var mot trapp-sidan då de kom körande förbi från vänster sett ur min synvinkel, och denna gång är det hon som visar fuck. Typ en sekund, sedan flina hon nolot till då hon såg att även farsan var ute på backan. Handen for ner då i rekordtid. Farsan märkte ingenting som vanligt, utan pynjade bara i lugn och ro med sitt. Det är alltid jag i familjen som varit vaken och alert just vad som händer ute i omgivningen, och märkt detaljer som de andra i familjen inte lagt märke till alls. Just då man var ute och resa hela familjen som liten och så. Och alltid i hotellrum och så då den andra snarkade, så "sov jag med ena ögat uppe" och vaknade direkt om jag hörde nå knak, röster från korridoren eller så. Samma även då vi åkade över till Sthlm med Silja Line eller Viking Line, vilket vi gjorde ofta på 80-talet.

Hon var med på dedä fuck-visande åt mig sedan tidigare, för engång då dendä kukin visa fuck åt mig då de kom körande förbi med Golfen och flickvännen satt breve, så bara glodde hon glatt på mig med ett smajl på sig och stora lysande ögon. Hon såg faktiskt påtänd ut just då. Som om att hon skulle ha hittat typ mommos gamla Preludin-förråd och tagit några piller för mycket, eller nåt annat bantningstjack Eller så kanske hon hade hittat typ fafas gamla pervitin-lager från kriget. Man vet aldrig. Hon var säkert påtänd också, och inte bara såg så ut. Det sku inte förvåna mig. Hon var typ som Agnetha, en amfetaminbrud i romanen Grundbulten, som var en Rolles flickvän-eller just den gången såg hon ut som det.

Nåväl. Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta, men jag gjorde det nu bara. Typ 3 år senare såg denna syrras gamla kompis jätte-rotiger å gammal ut ren. Hon hade glasare och permanent så hon såg precis ut som en gammal oattraktiv tant.Jävla yuppien var dom iaf då 1990.

Men brudar som har glasare på alltid har blivit mindre vanligt än det var då. Precis som att karar också gör något åt föråldrande drag som skallighetskrans. Skallighetskransen är ett bra exempel på det. Mycket få män under 70 har skallighetskrans nuförtiden, utan håller de på att bli flintiga, så rakar de av sig allt sitt hår och -vips- ser mycket yngre ut direkt än om de sku ha skallighetskrans! Skallighetskrans kallar jag det alltså som gamla gobbar brukar ha ibland- en "krans" av hår runt hyvu e allt som en kvar av deras hår, annars är de skalliga. Juice Leskinen såg originell ut då han hade en långhårig skallighetskrans! Men som en kompis sade om Juice för länge sedan, då vi såg en musikvideo där han var på keikka (Saimaa Ilmiö) "Sådär kan man nog bara sii ut i Finland!"

Och bli nu inte kränkta någon. Jag är bara ärlig.

Jag minns att jag sommaren 1983 var i simskola i Pumpviks-stranden. Då det var regniga dagar så var vi faktiskt inne i yrkis jumppasal och satt i en ring och tränade simrörelser och sådant. Jag minns en mulen och regnig sommardag (det var mestadels varmt och soligt den sommaren dock) som vi var i yrkis jumppasal. jag och syrran och en kasa flickor i hennes ålder med simskols-lärarinna.

Så kom det någon gobbe som smög i korridoren utanför jumppasalen (dörren dit var uppe) Det var lite dunklare ute då det regnade och inga lampor var på varken i jumppasalen eller korridoren, så det var dunkelt att vara i jumppasalen fast det var mitt på dagen en sommardag. Gobben var väl en gårdskarl eller nå liknande, han såg så ut, men några flickor började peka och säga: Ett spöke! Ett spöke! om dendä gobben.

Jag tänker alltid på Mercyful Fate då jag tänker på den gången. Inte för att jag kände till Mercyful fate då, naturligtvis inte. Då var det enda bändet jag kände till Kiss, som ju är kommersiell barnheavy. Men det är en efterhands-konstruktion, då jag tänker på att Mercyful Fates första longplay och bästa skiva någonsin, Melissa, just kom ut 1983.

Heh, jag trodde dessa tider att det hette "Jyrkis" och inte "Yrkis" lol! Jag hade väl bara hört fel antar jag. Föga anade jag då, att jag efter lite över 12 år sku ha jumppa där i samma sal.

Så börja ju andra året i lekis sedan. Det var en Timo som hade tänkt precis som jag hade börjat tänka sommaren 1983 att fult e fint och fint e fult. Jag tyckte att sådan musik som vuxna tyckte var fult, så tyckte jag om och därmed tyckte att var fint, och att klassisk musik och psalmer är fult, typ. Och att läderrockar var fina och slips och kostym fult. Att ölkrogar var fina men fina restauranger fula etc. Så tyckte jag liksom instinktivt, fast de vuxna tyckte tvärtom. Därför blev det med ett barns logik att "Fint e fult å fult e fint"

Så började lekis och denne Timo var första året där, medan jag var redan mitt andra år i lekis. Jag hade inte känt honom sedan tidigare. Så engång då vi klättrade i klätterställningen där ute i Dalgatans Daghems gård, så började Timo prata om skolan. Att , då man äter i skolan "Så är det fina högar med mat på bordet" Som han sade. Sedan sade han precis som jag hade tänkt tidigare: Å de ju int bra, för fint e ju fult! Han hade tänkt precis på samma sätt som jag, och formulerat det på precis samma sätt. Människan är kollektiv och egot är illusionärt.

Jag drömde sedan samma vinter om att jag var i bibban och där var en jättebråkig punkare på ungdomsavdelningen, men sen så börja han gå omkring där. Han hade halvlångt svartfärgat hår och hårband och gelé i håret så det stretade hit och dit. Liksom inte en modern politiskt korrekt och snäll och gentemot systemet och storfinansen och George Soros undergiven typ feminist/Antifa "punkare", utan en old school helt o-politisk nihilistisk och bråkig persona non grata punkare. Sådana finns det knappast mera, så punken är död sedan årtionden. Men visst, ren nihilism tenderar att dö ut. Och ersättas med någon fånig ism. Dagens "punkare" är sådana moralhattar, att de sku ha varit de första att dömma ut och bli chockerade av Sex Pistols då på 70-talet, ironiskt nog. Och de verkar vara så tosikkon, så de inte fattar det ens själva, lol! Givetvis finns det alltid undantag som i allt och det står var och en fritt fram att vara vad den vill. Det är inte det. Det är bara att jag förstår inte hur folk inte kan se igenom såndänt. Men... det mänskliga släktet tycks vara hycklare till sin natur.

Sedan så upplöstes punkaren i ett moln bara och transformerades till denne Timo. från en bråkig tonårspunkare till en lekisongi. Timo kunde alltså i drömmen transformera sig så fram och tillbaka. Det drömde jag. Allt drömmer man nu också!

Har ni märkt en sådan sak som att karar moinar med öppen hand, medan kvinnor brukar vinkka åt varandra istället? Det har sitt ursprung i det urgamla sättet för en obekant kar att visa åt en annan obekant kar att han kommer utan vapen i sin hand-alltså med vänskapliga intentioner. Så det är i ryggmärgen hos män att moina med öppen hand. Att kvinnor istället brukar vinka vet jag inte vad de sku ha för praktisk betydelse, men att moina med öppen hand ligger inte i ryggmärgen hos dem iaf.

Och så mindes ja nu mittiallt bara sommaren 1979 då vi hade gäster från Danmark. Det var en het och solig sommardag och de vuxna tänkte att vi barn ska få lite svalka oss i simbassängen (en upplåsbar sådan, för barn)

Sagt och gjort, de vuxna fyllde simbassängen med vatten och sa åt vi ungar att vi ska svalka oss. Jag var alltså 2 år då, men jag kommer nog ihåg.

De från Danmark hade alltså 3 små flickor som barn. Men äldre än mig dock. Någon av dom var i syrrans ålder. Flickorna hade alla bikini på sig, men jag var nakin. De vuxna tycktes int bry sig om det.

Sedan mittiallt i någo skede så slog det mig att ja e helt nakin å flickorna är påklädda och de är flickor och jag är pojke och jag är den enda av alla som e nakin! Å ja blev nologer som fan! Jag blev så nologer så jag inte vågade stiga upp ur bassängen då flickorna gjorde det, utan blev kvar i bassängen, då jag var nakin å nologer.

De vuxna förstod inte det alls. Men för mig var det fan noloot!!! Jag minns ännu hur nolot det var faktiskt.

Det finns muuten en såndän Sissi Enestam, som är astrofysiker och är en brud på 35 som är astrofysiker, och hon har väldigt "pimu-aktig" stil till kläder och utseende och liksom sätt. Men det är bara häftigt tycker jag, för vanligtvis så brukar kvinnor som är astrofysiker och typ matematiker vara torra och tantiga av sig till sitt utseende, närapå asexuellt uttryck brukar de ge. Men det finns undantag, som Sissi Enestam tex, vilket är bra och stil tycker jag!

Jag tyckte att hon också någonstans skrev om sinnenas illusion, att det vi tror oss se så ser vi egentligen inte och så. Jag har varit på samma område och är, och drar säkert ännu mer "esoteriska" slutsatser av det så än hon, men vetenskapsmän och esoteriker har många gemensamma drag, fastän det är på modet nuförtiden i vetenskapsvärlden att vara vulgärskeptiker mot allt som inte kan bevisas. Men det har inte i sig med vetenskap att göra en sådan ideologi, men det har att göra med den sociologiska miljön kring vetenskapens finrum främst Det är på gott och ont. Det var någon som förklarade, att om vetenskapen skulle vara öppnare med det, så är det direkt både kristna och muslimer som tränger sig på och vill dra sina egna slutsatser. Så han menade att skepticismen inom vetenskaps-världen främst fungerar som en sanitets-kordong mot kristna influenser här i västvärlden, samt mot bedrägeri som bara vill tjäna pengar på godtrogna människor. Att den inte tar ställning till enskilda esoteriker eller om omstridda fenomen faktiskt existerar eller inte eller så.

Att de inte utgör något potentiellt politiskt hot, som kristna influenser. (Nåja, nu brukar vetenskapen gå efter de politiska trenderna nog...)Typ så menade han. Sedan att det finns många vetenskapare som automatiskt är vulgärskeptiker beror bara på "gammal vana", dogmatism och så, och ingenting som i sig har med vetenskapen att göra. Tvöärtom, skulle alla vetenskapsmän alltid ha varit vulgärskeptiker, så skulle inte vetenskapen ha gått framåt alls. Liksom att skepticismen inom vetenskapen främst fungerar som en kondom mot ett kristet virus, så att säga, vilket ju är en bra sak om det används på det sättet.

Då jag säger att det är stil om brudar som är astrofysiker ser ut som Sissi Enestam, eller att det är stil med en brud som har bra musiksmak och utvecklat den självständigt utan influens av någon pojkvän eller att det är stil med en brud som inte automatiskt måste tycka helt likadant som alla hennes väninnor också tycker, och vågar stå för det, eller något liknande exempel, så menar jag ju gott då jag säger det. Liksom tummen upp och att det är beundransvärt.

Men somliga feminister lyckas också få det till att bli något negativt och dåligt, om man tycker så!! Fast man menar väl, så blir de bara sura och säger att sådär sku man int säga om karar som har likadan musiksmak tex. _(om vi tar det som ett exempel.) Sant, det sku man inte heller. Men vet domdär feministerna som blir sura varför det är på det sättet? Jo, det är så, därför att oavsett hur dessa feminister som säger så än skulle skrika, hoppa och dansa, så ÄR DET FAKTISKT så, att brudar inte lika ofta alls brukar ha bra musiksmak. Så är det bara. De brukar mest lyssna på det som är allra mest mainstream och lättåkomligt. Det bara är så. Mera än karar. Men karar har andra egenskaper, så det jämnar ju ut sig! Ingen av könen är sämre eller bättre på ett helhetligt sätt. Båda könen är lika mycket värda, och ja, det finns bara två kön-oavsett fast somliga rullar på golvet av frustration och biter i mattor av ilska då de hör det.

Som ett exempel på en bruds musiksmak är då hon påstår att hon diggar Black metal, så efter en tid så visar det sig sedan att hon inte lyssnar på Black Metal på riktigt, men på Cradle of Filth och Dimmu borgir, som inte har något att göra med blackmetal. Även Beatles är mera blackmetal än Cradle of Filth! Vad Cradle of shit och Dimmu Burger och liknande fjantbänd gjorde i tiderna var, att dom skräddarsydde tung och snabb musik till att bli pop-aktigt melodisk och med "fint" sound, så att det blev "normalt" nog för mainstream-kids att digga. Så lika bra kan man lyssna på Britney Spears. Det är samma mainstream-såpa liksom. Nåväl, även helt vakio mainstream-kids har ju också nog alltid lyssnat på band som Dark Funeral och Marduk, så även det har på ett sätt varit mainstream-soundet är ju maffigt och "finare" (inte i mitt tycke, jag gillar mera necrot ug-sound) men det är ju inte pop-aktigt, så det är inte så jättesvartvitt såklart något.

Så därför är det ju så huippu då någon brud mittiallt säger att hon lyssnar på typ Domgård och Necromantia eller något liknande! Då blir man ju direkt att vau!! Och det tycker somliga feminister, de av dom som inte är jorndära alls, illa om! Man förstår inte riktigt logiken i det. Är de avundsjuka eller vad? De kan inte förneka att brudar inte brukar ha så bra musiksmak. Men de kanske de gör. Och som kar börjar ju ens ögon lysa om en brud vet och känner till bra band och musik, iaf jag! Hur hon sedan är annars som person så behöver det ju nödvändigtvis inte berätta så mycket om, en människa är hon hon också, men iaf, det ger ett bra första intryck onekligen, om en brud har bra musiksmak. Och visst, typ 90% av alla blackmetal band ser löjliga ut och låter typ likadant, samma clowner med en massa nitar, svartvita målade fejs,medeltida svärd och spik-påkar etc. etc. Och ibland är dom även nersmetade i grisblod.(Uuuhh, så ondskefullt! LOL!) Allt blir bara fantasilös rock'n'roll- show och Kiss då bara ju. Ingen liksom personlighet alla i sådant, utan bara samma massa. Men jag lyssnar inte på dylika fjantband, utan jag lyssnar enbart på PÄRLORNA.

Aahahahahaaa... för jag drömde en dröm för en vecka sedan. Och den drömmen var på det sättet, att jag talade med två klasskaverin från lågistiderna. De hade gått i lekis tillsammans tydligen, för de berättade skrattande om någon barnslig visa som hela lekisgruppen skulle sjunga varje dag i samband med att de sku sätta på kläderna och gå ut på gården och leka. De härmade sången båda två och skrattade om hur barnslig den var. Jag flinade och sade att jåå, ja kan rikit tänka mig!

Sången gick ut på att de sjöng barnsligt, som nu lekisongar gör något att: LEGNLOCK PÅ! STÖVLAL SEN-KULABYXOL PÅ.... Det lät roligt då dom härmade sången och dansen i drömmen..haha.

Klassträffen i Jogging Team 29.7.2000

Ja då träffades vi som hade gått i lågis tillsammans, alltså 3-6:an. 1-2 klasserna blev ju större då vi for till 3:an, klasserna smalt ihop till endast a och b klasser, efter att det ettan och tvåan var a, b och c klassen. I lågis. I högis blev det sedan a, b, c, d..

Nåväl. Det var en solig dag då klassträffdagen. Jag cyklade till Jogging Team sedan mot kvällen. En flicka var ute på tobak vid verandan till Jogging Team och jag växlade några ord med henne innan jag gick in. Det satt några gamla klasskompisar på soffan och runt bordet på stolar. En brud hade faktiskt mognat och blivit riktigt snygg. Vi var alla ganska tysta först och det kändes surrealistiskt att träffa varandra sådär. 3 var sådana man kände då och känner nu, men resten kände man knappt mera. Det var en osäker tystnad, som dock hastigt gick över i något sorts prat. Först stelt, men sedan efter hand satt vi oss ner och åt och började prata lite mera.

Pratet blev lite intensivare sedan då vi fick lite bål och öl i oss och sådant. Men det var nog en konstig och stel stämning hela tiden måste jag säga. Alltså det var ju främlingar de flesta typ! Från barn/tonåring till vuxen. Och alla ändrar ju sig också på den tiden.

Jag hade The Coffinshakers-skjorta på mig. Jag tyckte den var cool då, fast jag tycker bara den är fånig nuförtiden.

Sedan promenerade vi alla från Jogging Team till lågis, för vi skulle fara till lågisgården för att återuppliva gamla minnen där, spela 4 mål ute på fotbollsplanen ett varv. Det var nåt att man måddes ta en huikka av en plastmugg med brännvin i varje gång man skulle springa eller något. Det var nu inte så mycket, men ändå var det en sådan rolig idé som flickorna som ordnat klassträffen hade. Vi spelade kanske en kvart på skoj 4-mål. Inte på allvar.

Sedan blev vi och tala med en kaveris lillbrorsa som hängde utanför högis med sin bil och några kaverir. Alltså jag och en kaveri på klassträffen. Vi sade att vi stannar och talar en stund. En av flickorna frågade att vi kommer väl tillbaka (till Jogging Team) Vi sa: Jååjåå! Kaverins lillbrorsa tyckte att ja hade snygger skjorta.

Sedan skulle vi alla skriva en hälsning i ett häfte till våran klassföreståndaren i 3:an till 6:an, Kerstin Westerlund.

Jag och några andra grabbar satt sedan ute i terassen i Jogging Team medan de andra satt inne, då det hade mörknat. Vi pratade helt sakligt. Jag tyckte att en del flickor samt en pojke var så konstiga av sig på klassträffen. Det var nästan lite obehagligt. Nåväl, vi var alla mycket unga då, och man märkte att det var stundvis något bajsnödig mentalitet i luften, så att säga. No hard feelings, men så var det bara. Det är då man är i den ålden som sagt.. som puring.. Det är en uppvaknande småborgerlighet eller något.. och de som är mera och vandrar sin egen väg, så vet folk inte i regel som 22-23 hur de ska uppfatta det.

Det var en flicka där som var en sk. "snäll flicka" ännu hela högis igenom. Hon gick inte i samma klass i högis mera som mig, men ändå. Hon kom ut på terassen och pratade riktigt i början och så tog hon plötsligt fram en ask blå LM och tänder på en tobak! Sedan typ en 10 minuter senare så tar hon en till tobak och säger åt en pojke: Eld! Schacki ändrar sig på några år fullt i den åldern ofta!!

Hon hade lite Kopparberg-cider med sig. Sedan då jag satt där med de några andra på terassen mot slutet så kom hon ut och sade att mamma kommer efter mig snart! Så gav hon sin oöppnade Kopparbergs cider hon hade kvar åt kaverin och sade att du får den då ja ändå e på väg. Så sade kaverin att nää, ta den du bara! Så satt hon ner den i handväskan, och så kom hennes morsa efter henne med bil. Under den tiden var Kopparbergs burkarna lite större, samt det fanns REN jordgubbs-Kopparbergs cider. Nuförtiden envisas dom ju med att laga den uäkäre med att sätta lime i jordgubbscidern. Den rena jordgobbs-cidern var verkligen god! Lika god som päron.

Så for jag hem och hade sällskap halva vägen av en gammal klasskaveri. Efter det cyklade jag hem och så minns jag inte mera.

Undrar hur en sådan klassträff skulle arta sig denna dag? Vi är alla 21 år äldre, så om någon skulle ha någo gamla fördomar kvar så skulle jag skratta skitit!! Men det är ett faktum att somliga betedde sig som om att de skulle ha varit ÄNNU fördomsfullare än i högis! Men jag tror som sagt inte det. Och på den tiden så var man ju yngre och känsligare också. Inte skulle några småborgerliga fördomar röra mig i ryggen mera.

Så drömde jag inatt att någon hade lagat en svensk progglåt som handlade om att argumentera om musik. Låten började med att två rikssvenskar munhöggs med varandra om musik, sedan började låten så småningom, och den påminde om November. Alltså ett gammalt svenskt band vid namn November, som jag var lite besviken på personligen då jag hörde det 2002. Jag hade hört talas om det redan 1997 och att det var gammalt svenskt från 1970-73 och att dom kallade det för "Sveriges Black Sabbath". Men det kan jag inte säga. Säkert så var det en bra jämförelse i början av 70-talet, men den termen är nog föråldrad nuförtiden. November låter som November och inga andra band, vilket är ju bara en bra sak. Det är ganska tungt i sig, men alltför mycket blues i det för att det skulle vara "Sveriges Black Sabbath". Det lät bättre än det sist och slutligen var. Nåväl..Jag lyssnade på November i bilen sedan idag, deras första skiva "En ny tid är här" från 1970. Nu är den helt okej nog, fastän det inte är som Black Sabbath. Det är stundvis tungt, men mera laidback och blues-aktigt, medan Black Sabbath är fartfylldare och mera dramatiskt. Vi snackar nu alltså om 70-tals Black Sabbath, med Ozzy. November är tillsammans med Nationalteatern lite Christer Pettersson-rock, haha! Jag köpte dessa båda November skivor på cd juni 2002 från Vasa, frånen skivbudju som fanns där då. En nyt tid är här kanske syftar på förändringens vindar som kom 1968 och efter? Innan dess var mentaliteten inte alls som nu. Efter 1968 blev samhället "det moderna samhälllet" som vi ännu lever i.

Usch så tråkigt, att bekanta som man först litar på, sedan visar sig vara creepyga revelöss. Åtminstone en f.d. bekant är fan en creepy revelus som jag inte vill ha något att göra med mera! Jag säger ingenting annat, men att t.e.x. bara komma till ett vernissage för att man vet att man får gratis bål och skumppa där och sedan stå där och se dum ut, båda nävorna fulla av diverse snacks och dricka, samt glufsa chips, salta pinnar, popcorn etc. så det understa ruttnar  *glufs, glufs, glufs, glufs-krunch-krunch-glufs-krunsch!! Glufs glufs, glufs, glufs!! Krunch, krunch, krunch, krunch!!*  Den synen, och jag har den i huvudet nu, går mig på nerverna, fast det hände för flera år sedan redan. Aaargh!!

Jag har hört betydligt värre saker och han har sagt hur på sätt han "raggat" på brudar och så... och han har själv sagt det så man blir liksom som en fågelholk och stirra på honom..liksom WTF? så han ger bara intryck av att vara en creep. En creepy revelus helt enkelt. Och brudarna märker det också och lägger typ benen på ryggen och springer iväg då han "raggar". Eller bara då dom ser honom. Umgås nu sen med en sådan? No fucking way!!

Som då han själv berättade, att han en natt cyklade omkring i en cirkel till en full brud som gick på trottoaren och frågade henne Annatsä pillua? Vilken jävla dåre. En regelrätt creep i ordets sanna bemärkelse. Sen så såg han bara dum ut och sade: Ja tänkte att ja sku fråga! *sigh*

Och nog med det. Men han har också gått omkring vitt och brett och berättat vidare saker jag berättat om mig själv . Inte är det nu hemligt eller farligt i sig, men man märker ändå på stilen att den är falsk helt enkelt. Så därför kan jag skriva detta riktigt bra. Jag nämner ju inga namn heller.

Nej, såna människor ska man bara undvika allt vad det bara går. Inte hade man ju några gemensamma intressen heller, och "min" musik så kallade han junttit för "skrikmusik". Och gör dom bot och bättring är det en annan sak, men det tror jag inte på innan jag ser det.  Liksom just såndäna som han ger eld i kvarnen och mera fördomar sedan mot alla 30+ singlar!! Bara för att det finns sluskar med bland lite "äldre" singlar betyder det inte att alla singlar är creeps eller "konstiga". (hur man nu definierar "konstig" Konstig=okarismatisk, antar jag) Men jag gör mitt bästa att undvika dylika creeps.

Nåväl, tillbaka till klassträffen, som är så otroligt länge sedan redan så man blir ju mörkrädd! Men iaf.

Det var på det lilla sättet, att det kom ett brev hem juni 2000 där man skulle antingen mejla eller ringa åt en av brudarna som arrangerade klassträffen. Så jag ringde åt en av brudarna (som alltså hade gått på min klass då i lågis, i samma klass som det skulle ställas till med klassträff med) Detta var typ våran konversation:

JAg: Morjensmorjens, jåå jag tänkte anmäla mig för klassträffen!

Hon: Jåå, moi. Vem e du?

Jag: (Säger mitt förnamn och efternamn)

Hon: ...

Det blev för en liten stund helt tyst på andra sidan då jag sade mitt namn. Tänk er dendä Ghostbusters logon med detdä spöket med öppen käft och gloende blick. Ni vet nog. Man kände instinktivt att reaktionen blev likadan som på Ghostbusters logons spöke, då jag sade mitt namn åt henne...

Hehe. Nu kan man bara flina åt det och dylika småborgerliga ryck, men då var det inte så roligt. Inte hade jag varit elak eller creepy, men jag har alltid kört mitt eget race och gått min egen väg, så jag hade stämpeln konstig i somligas ögon under hela 90-talet, flera år efter lågis. Men vem bryr sig som sagt nuförtiden. Det var då. Och man ska också ta i beaktande att folk var väldigt unga då och hade sina egna traumor, som man brukar ha i den åldern. Det ska vara så perfekt allt då i den åldern på något sätt. But life fucks us all. Folk brukar bli ödmjukare med tiden och inte bry sig fullt SÅ småaktigt över saker och ting ändå. Undantag finns det dock. Men det ända som jag tycker var konstigt i kråksången va det att, hur MITT NAMN kunde ge en sådan reaktion hos folk! En SÅ betydelsefull person var jag väl ändå inte, LOL!

Jag tror att somliga byggde en halmdocke-kopia av mig i deras sinnen, och satte sedan egenskaper i denna halmdocka, som inte alls var jag. Det var riktiga jag och så fanns det halmdocke-versionen av mig, som somliga trodde mera på. Liksom relaa vähän, sku nu somliga ha bemöda sig att lära känna mig och tala med mig även efter högis. Men detta är lite fråga om en viss småstadsmentalitet och småborgerlig nirsoghet. Man ska vara så "normal" som möjligt. Och ha så "normala" åsikter som möjligt, lyssna på så "normal" musik som möjligt etc. etc. Men som sagt, folk brukar tröttna på att förvåna sig, då årena går och man är lojal mot sig själv. Då blir folk ödmjukare med åren, vanligtvis. Skulle kunna skriva mycket om detta ämne, och hur den mänskliga psykologin fungerar, men orkar inte gå in på det nu.

Förresten, folk, speciellt yngre, lagar halmdockor ofta då de är kära av den de är förtjusta i. Det är mittiallt världens snyggaste, härligaste etc.. men då förälskens tid är förbi och man är tillbaka på jorden, så märker man, att personen ifråga kanske inte heller var så snygg/unik/härlig. Fortplantningsdriften har lagat bara en sådan illusion..

Och idag för prick 27 år sedan var jag i affes och såg på Tarot fast jag inte hade riktigt åldern inne ännu, men jag fick ju dricka cokis, och gjorde det också. Nåt annat sku ja int ha fått. Det var helt ok och dom spelade en Black Sabbath-cover också, Children of the grave. Den tiden tyckte jag att 80-tals heavy var tråkigt och många andra också, så det var mycket liten publik där. Det var inte alls som det sedan skulle bli senare med alla Tuska-festare och jättemycket publik etc. 1994 såg det helt annorlunda ut på det sättet...men helt ok att se ett band som jag hade köpt kassetten av januari 1987, deras första "The spell of Iron". Så det var lite nostalgiskt då redan!! Då jag i princip hade slutat att lyssna på Tarot i lågis redan. Jag hade på Beherit-skjortan och lekte vaaner då den kvällen. Så då jag cyklade hem efter keikkan så var jag nojig, då jag inte hade cykellykta. Jag fick alltså snutnoja.

Så efter Tarot-keikkan cyklade jag hem nerför Kilavägen och såg nojigt till höger vad för bil det kommer från Bäljarshållet? En paku? E de...Jåå, de e snutana!! Jag såg kilpin på taket och cyklade fullt förbi Borgkila och in i skolgården och cyklade fullt därifrån hem! Bängen fick inte se att ja va utan lampa! Jeee, här e en länk till en November-låt. Det är helt ok nog, bättre än jag mindes det vara!

https://www.youtube.com/watch?v=ujO8pzDrV0A