Dendä kontakten som började pyra i H-Julia 2000

Alltså för 21 år sedan var jag med om att ställa till med en handelsmässa vid namn H-Julia för andra och sista gången. Det är på riktigt länge sedan nu i dethär laget. Fan ändå. Jag känner mig argare och mer testosteronfylld NU dock än vad jag gjorde då. Men även gladare och mer balanserad faktiskt. Mycket mindre egocentrisk, Mycket mer andligt utvecklad, mer balanserad och så. Helt enkelt mognare, rätt och slätt. Och kvinnor mognar ju som MJÖLK, medan karar mognar som Whisky, hehe. Så den fördelen har man som man. Nåväl, det är ju inte fullt så svartvitt, men vafan.

Handelsmässan som vi ställde till med ägde rum år 2000 under lördag söndag 25/26 November. Det var ganska Pionjär/Hitler-jugend meininkin för oss som ställde till med mässan, haha. För kurin var likadan typ och det blev en sorts "H-Juliaism" över det hela. Atmosfären blev typ att vi arbetade o-egoistiskt för ett högre mål som kuggar i ett kugghjulsmaskineri. Vi var H-Julia framom våra jag liksom. Eller så kände jag det som iaf. Förstår ni hur jag menar? Man kan tänka sig att det sku ha varit samma fiilis om det sku ha varit kommunistpionjärer eller Hitlerjugend som sku ha ställt till med handelsmässa.

Vi jobbade redan några dagar innan för fullt högtryck. bla så kämpade jag och några andra fullt med att få upp en stor H-Julia flagga på väggen. Typ en halvtimma eller så. Flaggan skulle upp. Det var bara så. Det fanns ett alternativ och flaggan skulle UPP. Vi akrobatiserade farligt på stigan och spikade och höll på och fick upp den till slut. Precis som om att man sku tänka sig att Hitlerjugend skulle ha kämpat med att få upp svastikafanan på motsvarande sätt, lol! Eller Nordkoreas flagga för unga pionjärer där. Samma sorts brinnande idealism och uppoffringsmentalitet liksom. Jag bara vet att det var samma känsla och samma "geist" över oss då under H-Julia. Jag kände på mig det att det bara var så liksom.

Det var på fredagskvällen som vi kämpade med flaggan efter att ha kämpat reven av oss hela dagen från tidig morgon. Men den brinnande idealism-geisten gjorde så man bara drevs framåt som om vi ätit pervitinchoklad...

Jag var länge vemodigt nostalgisk över dessa dagar. Inte dock mera. Int kan man hela livet gå och sukta efter forna dagar. Och förresten, inte var allt bra då heller. Jag såg tex ut som en 17 åring och inte som någon som kan tas seriöst.

Så mindes jag då jag bar ett får in i handelsbyggnaden. För vi hade en djurpark åt små barn inne i ett klassrom, lol! Jag talade där med en pelle som gav roliga öknamn åt folk. Mig kallade han för Jenkins. Jag har även blivit kallad för Tex-Mex ett varv 1995 av någon anledning, lol!

Så var det en kontakt som smalt typ då vi överbelastade den. Det märkte vi dock senare på söndagen då hjulia var förbi.

Se på V från 80-talet. Det är PRECIS som om att de som lagade den tv-serien reste i framtiden till 20-talet från 80-talet, för rent metaforiskt är det detta som skedde i V som sker nu då man delar upp folk och gör de ovaccinerade till sydabockar! I V var det vetenskapsmännen som var syndabockarna som V-gobbarna och de som sympatiserade med dem förföljde och nu är det.

Jag är tolerant. De som vill ta sprutan får så gärna göra det för mig. Det är deras sak och på deras ansvar. Det bryr jag mig inte om. Folk får göra som dom vill och det är inte dom som i sig är problemet. Men många (inte alla) som har tagit coronasprutorna är otroligt intoleranta med sina anklagelser. De får då lov att finna sig i att man kallar dom för undergivna bää bää lamm, om de först kallar ovaccinerade för foliehattar och att de borde få mentalvård etc (Har läst en sådan åsikt, som hesari släppte igenomn till sitt kommentfält. Där var det 25 kommentarer och alla positiva till vad någon doktor skrivit om att man ska ta coronasprutan.

Så det är helt klart och tydligt att hesari censurerar kritiska kommentarer i sitt kommentarsfält. Men de som släppte igenom den kommentaren gjorde sig automatiskt delskyldig till försvar at diktatur och tyranni och extrem intolerans. Även i Sovjetunionen tyckte makthavare att oliktänkare måste få mentalvård, och det var en folklig uppfattning i Sovjet att man inte kunde ha alla indianer i kanoten, helt enkelt vara psykiskt sjuk, om man kritisera ett så "fint och bra" system som Sovjetsystemet. Det var en helt vanlig och folklig uppfattning där, att det var tecken på sinnessjukdom. Så det är inte förvånande att beundrare av förtryck och tyranni tycker likadant här. Det är odemokratiska krafter i rörelse.

Jag blev i somras då detta vansinne började så förvånad så jag var nära att tappa hakan då till synes logiska och förnuftiga människor som tex Pekka Pouta skrev att han var arg på de ovaccinerade och kom med populistiska argument att de ovaccinerade själva borde stå för vårdkostnaderna om dom insjuknar och hamnar på intensiven. Och på alla andra som kommit med liknande klavertramp och beskyllningar och allehanda populistisk gallimatias. Det tycks tydligen finnas en massa människor i detta land som sku trivas bättre i Nordkorea än i Finland! Dit borde de som beskyller de ovaccinerade och de som tycker att obligatorisk vaccinering är en bra idé flytta. Hejdå! Jag kommer inte att mista er och er aggressiva totalitära retorik. Först sedan om ni ber om förlåtelse och beter er som folk, så sku ni vara välkomna tillbaka.

Man borde försöka organisera en motståndsrörelse om totalitarismen och tyranniet stiger i Europa och det blir obligatoriskt med tvångsvaccinering. Tyranniet har redan rest upp sitt fula tryne i Österrike. Man borde göra uppror där också, precis som man gjorde i Rumänien och mot Ceasescu. Eller som motståndsrörelsen mot V gobbarna och dendä Diana (Som faktiskt påminner om en finsk kvinnlig politiker, lika hal, iskall och otäck)

Det är extra viktigt nu att stå för humana värderingar nu då tyranniet stiger i Europa och världen. Jag är beredd att dö för denna saks skull. Jag menar inte väpnat motstånd, men jag menar att göra en JAN PALACH som protest mot tyranniet, om det blir obligatoriskt och polisen kommer och hämtar mig och jag riskerar att få dryga böter eller kastas i fängelse, om jag inte tar vaccinet. Jag vet inte inte riktigt ännu, men det är ett alternativ. I vilket fall som helst kommer jag aldrig att ta vaccinet.

Jag kommer iaf att bli en martyr då, och en äkta dissident, om jag väljer att inte göra så, men får dryga böter eller kastas i fängelse av staten. (Jämför med V-gobbarna och deras sympatisörer, som antastade vetenskapsmän.) Precis som Alexander Sosjenitsyn tex. Eler Navalnyi eller Sacharov. Dom får tortera mig och kasta mig i fängelse, och mobba mig och stena mig och bränna mig på bål, men nix. Sprutan tar jag inte. Nej, jag tror nog inte att jag personligen kommer att göra en Jan Palach, men det sku vara något om någon skulle göra en sådan protest. Vill man leva i en tyranni?

Dom som vill så får så gärna för mig fast spruta hundratusen coronasprutor i sina skinkor varje dag och dyrka vaccinet som en gud. Det är helt ok för mig. Men man kan inte tvinga andra till deras egna tro.

Och som jag tidigare sade, var det någon "Tohtori" som kom med ett riktigt bottennapp i hesari och nämnde anledningar till att de som är rädda för vaccinet ska ta det. Såhär skrev han bla: Rokottautumalla itsesi tulet muiden ihmisten silmissä hyväksytyksi. Liksom LOL! Hur lågt kan man riktigt sjunka?! Att man ska tänka som en tonåring och göra det som "alla andra" gör? Att man ska få bekräftelse och söka acceptans genom att gå emot sitt hjärta och göra som "alla andra" gör!! VA?! Hur kan en fullvuxen kar skriva så naivt?!

Jag tänkter inte gå emot mitt hjärta och göra som "alla andra" bara för att få acceptans! Vad är dethär för dumheter? Man blir bara ännu mer övertygad över att man har rätt, då man läser dylikt. Förut var man 100% övertygad, nu är man 200% övertygad så att säga. Där ser man! Där ser man hur många som skäller på de ovaccinerade tänker, och hur otroligt intolerant tankevärld de har, då de bara tänker tanken på att ett vaccin skulle fungera som inträde till acceptans. (Vilket det inte skulle göra heller, för den delen.) Jag vill inte ens ha acceptans av sådana undergivna bääbää-lamm som tänker så. Jag trivs bra då som ensamvarg. Vargen och fåren är förresten en bra metafor isåfall. Jag är Vargen, och de som tänker så är ynkliga bääbää-lamm. Och ofta är det ju så att Vargen väckt skräck och beundran på samma gång. Medan lamm nu bara är lamm.

Om man säger att det är bra att "Think outside the box" och att man ska gå sin egen väg, så ska de mena att man ska gå sin egen väg på riktigt. Inte på låtsas, och sedan gnälla på de ovaccinerade tillsamms med andra lamm. Det är fejk och posörfasoner och fanboy-meininki. Man ska inte säga att det är bra att gå sin egen väg, och inte sedan mena det, som väldigt många gör i dagens läge och gjorde även innan coronan.

Precis som i någon meme, att först säger alla att man ska vara sig själv, och sedan då man är sig själv så blir man hatad för det! Snacka om hyckleri.

Jag är en logisk människa, så jag märker såndäna saker bra som förvånansvärt många inte märker. De är så sjuttons inkonsekventa.

Ett annat argument av en coronasprutatroende var att om man inte litar på coronasprutan och vaccinerar sig, så ska man heller inte ta emot någon annan vård, då man muka inte litar på läkarvetenskapen. Sori, men detta är ju helt befängt. Bara för att jag inte litar på SSRI-behandling tex, så innebär det ju inte att jag inte skulle gå till tandläkarn och lappa mig tex. Hur kan folk tänka så simpelt och enfaldigt?

Det är som att de som anklagar och skäller på de ovaccinerade sedan inte är så tuffa när allt kommer omkring. Det är precis som om att de undergivet skulle böja ner sig på knä och säga med ynkligt tonläge såhär: JÅJÅÅ! JÅJÅÅ! Mäktiga makthavare och myndigheter, jag tror jag tror! JÅJÅÅ! JÅJÅÅ! JAG tror! JAg tror!! Slå mig inte, ja tror, oh mäktiga auktoriteter! JÅJÅÅ! JÅJÅÅ! JA TROR! JA TROR! Det är många såkallade "Bad Boys" också som inte sedan är så tuffa när allt kommer omkring. De tror sig vara typ någon jävla Konstapel Stånd, och så macho och tuffa. Men på riktigt är de ynkpesar och mögeldockor. Och man ska int bry sig om vad någo mögeldockor säger.

Allt detta är mycket obehagligt. Det är precis som i V på ett sätt faktiskt. Som barn så kunde jag aldrig tro att det skulle bli på riktigt.

Det skulle vara intressant att se hur folk skulle reagera, om vi rent teoretiskt skulle tänka oss att vaccinet skulle sig visa ha hög dödlighet så småningom. Antagligen så kommer de att på någon konstig vänster få även det till de ovaccinerades fel. Time will tell. Jag säger inte att så är. Det vet vi inte ännu. Men om det skulle vara så alltså. Jag vet inte och tror inte hit eller dit, men OM.

Jag skulle inte orka tänka på detta, men jag blir tvungen till det, då jag i rättvisans namn läser allt som det står i mainstream-media om vaccinet och råkar ut för mycken pajkastning då indirekt, då man anklagar och skyller på de ovaccinerade och kallar dem för foliehattar etc. Så här är åter mina argument till varför jag ingte tar coronasprutan eller kan rekommendera den åt någon annan:

1) Den maniska propagandan, som sprutar ut som lösskit från ett revehål så fort man öppnar tidningen eller sätter på tv:n, om att man ska ta coronavaccinet och att man inte talar nästan något om riskerna tillsamans med beskyllningarna mot de ovaccinerade och populistiska retoriken hos makthavare, de som titulerar sig som experter, samt många journalister och vanligt folk, som automatiskt ser dessa som stora auktoriteter och som fungerar som typ Sturmabteilung-brunskjortorna som gör de skitiga jobbet, så att säga. Det allena är ett mycket gott skäl, till att INTE ta vaccinet.

På samma gång så fungerar man då som en humanistisk buffert och front mot tyranni och förtryck. Ty skulle alla böja sig för dom, så sku Finland vara en totalitär stat på nolltid och den aggressiva pro-vaccin folkpöbeln skulle få härja fritt. Det vet vi vad som hände för 100 år sedan då de röda härjade fritt i deras områden. Visst, de vita hämnades hårt och blodigt-men det är onödigt. Vi ska visa att vi är de toleranta oc förlåta dem då den tiden kommer, då vi vet att de handlade i brist på kunskap. Visst ska somliga få bära sitt ansvar, men vanligt folk ska vi förlåta. Inget blodbad från vår sida. Blir det blodbad, så tror jag nog att det kommer att komma från den aggressiva pro-coronavaccin pöbeln. Efter allt hemskt jag läst vad de skrivit på kommentarer och så. Och då de är så fanatiska och sekteristiska också.

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

2) Vi kan INTE veta ännu om eventuella långtida biverkningar av vaccinet. De som säger annorlunda vet inte vad de talar om. Sen när har någon uppfunnit en tidsmaskin och rest till framtiden för att se det med egna ögon?!

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

3.) Folk har i allmänhet inte bra minne, men jag minns ännu Pandemrix vaccinet. Då gnällde också myndigheter, makthavare, journalister och även en massa vanligt folk att man ska ta vaccinet (dock inte lika intensivt och fanatiskt som nu) Och så gick det som det gick med narkolepsi etc. Jag var redan innan det skeptisk, och så gick det som det gick. Även det var ett experimentellt vaccin (Stadgarna för vad som är experimentellt har sjunkit sen dess, men det betyder inte att detta vaccin inte är experimentellt, bara för att det officiellt inte är det! Vem som helst som har lite logik borde kunna räkna ut att coronavaccinet är experimentellt, då man inte ännu vet några långtida biverkningar.

Varför skulle det vara annorlunda med detta vaccin? Detta vaccin har ju mycket mer korttida biverkningar, så...

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

4.) Mitt ansvar. Tar jag coronavaccinet, så är det 100% på mitt eget ansvar. Ingen annan tar något ansvar för det om jag får allvarliga komplikationer över det. Det ansvaret vill jag inte bära. Och det är naivt att börja prata om något samhälleligt ansvar att ta vaccinet. Det är "enkla sanningar", som populister brukar tycka om. Sanningen är myket mer komplicerad än så.

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

5.) Får jag corona, så ser jag det som otur. (Jag lever försiktigt och isolerat för tillfället och njuter av det.) Medan om jag skulle få någon bieffekt av vaccinet, som skulle visa sig som en allvarlig sådan, så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Jag undviker den risken helt om jag inte tar vaccinet.

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

6.) Om jag får allvarliga biverkningar av vaccinet, så är det mycket sannolikt att myndigheterna väldigt ogärna vill medge det. Det har många sagt i clip som själva fått biverkningar. Åtminstone i USA. De ser det bara som en tillfällighet. Samt att alla de som anklagar de som inte tar sprutan antagligen skulle kalla mig för "Putins troll" som bara skådespelar, och sedan får kappsäckar med rubler skickade till mig från Putin.

Ni gör som ni vill. Men mitt tips är att aldrig böja sig för deras propaganda och beskyllningar. Stå på er! Det är viktigare än någonsin dessa tider. Stå på er! Låt dom aldrig köra över er! Vill ni inte ta vaccinet så ska ni inte ta vaccinet!

Både Hitler och Stalin skulle bli likbleka i ansiktet av dagens pro-coronavaccin propaganda. Utom Dr. Goebbels, propagandaminister i Hitlertyskland. Han skulle antagligen bli grön av avund.

Som det var någon som skrev i ett Twitterinlägg i våras att han tror inte att vaccinen kommer att ha någon större inverkan på pandemin, och så kommer de antagligen att skylla på de ovaccinerade. Och så har det ju skett!

Det att folk är så fanatiska och maniskt vill att alla ska ta vaccinet beror på önsketänkande då de så gärna vill bli av med pandemin (vem skulle inte vilja?) så sätter de all sin tilltro till sprutan som den store frälsaren. Samt att det beror på flockmentalitet. De flesta vill så gärna göra som "alla andra" gör samt är auktoritetstroende. Det finns många exempel i historien om hur farligt det blir då alla förväntas tänka likadant. Folk tänker inte logiskt när önsketänkandet och flockmentaliteten tar över. Man vill så gärna smöra och vara som "alla andra"-ett problem jag personligen aldrig tampats med.

Det kan också delvis bero på att de undermedvetet är avundsjuka på de ovaccinerade. Som då nörden som inte får festa och knulla kan utveckla en avsky för de som får, fast de undermedvetet skulle villa vara likadana. I värsta fall är de just de som blir incels och skolskjutare.

Om min blogg blir censurerad så hav förtröstan! Jag hittar nog andra kanaler.

En liten dikt:

Först hämtade de Eu-motståndarna och jag protesterade inte, för jag var inte EU-motståndare, Sedan hämtade de som läste alternativa nyheter, och jag protesterade inte för jag läste inte alternativa nyheter, Sedan hämtade de vaccinationsförnekarna, och jag protesterade inte för jag var ingen vaccinationsförnekare, Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar att protestera.

Nu måste jag säga att man ska naturligtvis även läsa alternativa nyheter kritiskt. Inte alls som stämmer där heller är sant. Men att bara stämpla all information som "väärää tietoa" är verkligen intellektuell lättja! Så fungerar det helt enkelt inte. Jag har något följt med sedan höstas alternativa nyheter, men var bergfast i min övertygelse redan innan! F.ö. så läser jag alla mainstream-nyheter också. Fast man börjar må illa av alla anklagelser. Jag tror faktiskt på de som filmar sig själva i sjukhussängen med allvarliga symtom av coronasprutan och ingen tror på att det beror på sprutan, och dom gråter och ångrar sig att dom tog vaccinet. Men sure, de vaccinationstroende har väl någon spännande konspirationsteori till hands om att det bara är skådespelare som låtsas vara sjuka av vaccinet, och sedan skickar Putin miljoner i rubler åt dom i kappsäckar, lol!

Men nej. Jag är ingen fanboy av Putin eller får pengar av honom, oavsett hur mycket än konspirationsteoretikerna skulle önska det. Journalisterna som skriver i dagstidningarna får ju pengar av att skriva, men inte jag. Jag skriver från hjärtat. Jag bryr mig inte om att få någo pengar för att jag skriver. Däremot måste ju Pfizer och andra läkemedelsbolag få miljarder av dessa vaccin! F.ö. så är ju myndigheterna i Ryssland också rabiata med att man ska ta deras Sputnik-vaccin. (Som inte är ett skvatt bättre eller sämre än andra coronavaccin)

Så är det. Tar ni vaccinet så tar ni det. Inte min sak. Men börja inte fan kräva att de som inte vill ta det ska ta det! Och kommer ni med invektiv så bered er på motinvektiv och börja inte isåfall gråta över det! Den som sig i leken ger, får leken tåla!

Vid närmare eftertanke är jag väl trots nog mera till nytta levande än död. Blir det organiserat motstånd mot detta tyranni, så är jag den första som anmäler mig.

Tack för ert intresse för detta inlägg.

11.11.1999- Det ödesdigra datumet som jag skrev ett brev åt en brud och skickade det...

Alltså nu har man så att säga skämt ut sig och stundvis betett sig barnsligt och omoget i tiderna nog. Nu såhär i efterhand så kan man ju bara skratta åt dessa inidenter, för det är gammalt och spelar ingen roll mera-men då det väl hände och man börja förstå att man har "skämt ut sig" så då var det inte nåt roligt alls för mig. Ocb man förstod inte då heller hur brudar fungerar. Man förstod inte att brudar inte tycker om att obekanta killar skriver konstiga brev åt dom att det främst räknas som creepy, och ingalunda romantiskt. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi ha kunnat tro att brudar tycker sådant är creepy. Jag trodde att det var romantiskt bara och att det var en trevlig överraskning för en brud att få typ ett kärleksbrev och att dom sku bli glada av det. Så dabbot trodde jag faktiskt.

JAg kunde faktiskt aldrig ha drömt om att de ser det som obehagligt och creepy, och ingalunda romantiskt. Så jag begick ett misstag då jag skickade brevet. Men jag förstod inte bättre och menade inget illa. Ibland kan man tro dock att brudar sett på för mycket skräckfilmer och Hollywood-filmer där udda creeps har en biroll som den konstiga, som den stolte hjälten ska skrämma iväg och sedan vinna kvinnornas hjärtan eller något, heh. Visst finns det creeps, men ibland tycker jag att dom är överdrivet paranoida-och faller sedan i händerna på psykopater, som är så bra på att tala så dom direkt faller för dom ironiskt nog-medan någon de kan tro att är creepy i själva verket kan vara en ganska snäll kille, som inte bara har psykologiskt öga då det kommer till brudar.

Jag börjar med lite bakgrund. Jag hade gjort något liknande sommaren 1996 med en helt annan brud. Skrivit ett fjantigt brev åt henne och skickade det åt henne via en hennes kompis, som tog det och sade att hon ska ge det åt henne som jag var förtjust i. Hon blev dock att nej, jag vill inte ha det! Sedan läste hon det ändå "pitkin hampain" och blev typ arg efter det. Så går det om man inte förstår sig på karisma som ung och ser på brudar som varelser från Venus och inte människor. Jag hade bara mig själv att skylla. Jag erkänner det. Jag gjorde fel.

Jag erkände även då för mig själv att jag hade gjort fel-att brudar inte tycker om att man skickar i eget tycke romantiska men i brudarnas tycker creepyga brev åt dom. Som det var en som skrev sommaren 2001 i ett forum också att "Tjejer dras inte till ensamma killar som skriver konstiga brev" Klockrent sagt!

Men jag utgick från mig själv. Sku någon brud ha skrivit ett likadant brev åt mig, så skulle jag ha sett det som en trevlig överraskning och ödesmättat att det är så. Jag skulle ha blivit glad, och förväntade mig även att bruden skulle bli lika glatt överraskad. Sådär är det då man utgår bara från sig själv och ens eget ego-och inte kan försätta sig in i hur andra tänker. Så var det som ung-och så är det för alla i den åldern. Och brudar kanske inte blir lika förälskade som karar i den åldern. Jag läste någonstans att det ofta är så, att tjejer blir skrämda av killars starka känslor för dom. Och så hjärntvättar samhället unga till att tro att det är kvinnor som är romantiska och killar är dom som bara tänker på sex!

Nå iaf. Jag begick samma misstag sedan 11.11.1999. Det harmade sedan att jag inte hade lärt mig efter engång, jag gjorde samma misstag om på nytt! Men efter det har jag inte skickat konstiga brev till rätt okända tjejer. :-)

Men till saken igen. Det var en brud som börja jobba i en kiosk som jag besökte aktivt. Jag såg henne där första gången på jobb 1.7.1995 då jag var där och köpte två hamburgare hem åt mig. Sedan vartefter tiden gick så blev jag mer och mer förtjust i henne. Engång kom hon in i kiosken som kund november 1997 då jag var där och såg mig i ögonen två gånger. Det kan ju ha vart tillfällighet bara. Kanske hon tänkte hälsa eller något-och jag har svårt att tro att en två år äldre brud skulle ha sett något hos mig då, då jag såg ut som 16 då fast jag var 20. Då som 20 förstod jag ju inte det utan trodde att jag var väldigt snygg och ståtlig och vis. Det trodde jag fullt och fast då jag var 20. Att jag var ovanligt klok och ståtlig och snygg.

Sedan såg jag henne januari 1998 en fredagseftermiddag på Stationsbackan då jag och en kompis gick till Serendi. Hon kom från järnvägsstationen. Hon såg på mig då också, men jag talade i telefon med en annan kompis-jag hade en då redan gammal TNT-träklabb telefon-min första.

Sedan så såg jag henne en fredag februari 1998. Det var fredagen den 13:tonde februari 1998 och jag och en kompis var uppe i Teboil på kaffe. Då gick hon förbi på trottoaren nere på Ekenäsvägen. Teboil café var mysigt och riktigt i 80-tals Kaurismäki-films stil. Där var vi ibland på kaffe. Det var underground och Simpukka var mainstream att fara på kaffe till. Fast nu var det stil också att fara till Simpukka på kaffe. Mycket nostalgiska minnen därifrån. Speciellt från perioden 1993-96.

Sedan då vi hade druckit upp vårt kaffe och var utanför Tebbe så kommer det en blå Ford Transit upp mittiallt. Ett par frågar om vi är musikmänniskor? Och försökte sälja någo förstärkare åt oss. Men vi köpte inte. :D Det verkade som att dom inte skulle ha haft rent mjöl i påsen. Jag såg en ask Blå Belmont på Fordens fönsterbräde, som väl var kärringens. Men dom gav upp direkt då vi sa att vi inte var intresserade. De körde bara vidare. De var helt vanliga vita finländare det var fråga om. Ingen minoritetsgrupp eller något.

Så såg jag inte bruden jag var förtjust i på länge. Fast hon fastnade fast i mitt sinne. Jag ville veta om jag sku ha nån chans att bli ihop med henne. Månaderna gick utan att jag såg henne alls. Jag minns november 1998 då jag spelade ett spel med min Amiga-500 jag hade köpt begagnad samma höst hur jag mittiallt började tänka på henne.

1998 blev 1999 och jag såg henne aldrig fast jag hur än önskade att se henne typ i affes eller på gatan i stan eller något. Int för att jag var i affes just alls 1999. Bara 3 gånger för att vara exakt. 96-97 hade jag varit mycket i affes. Nästa "affes-våg" var för mig personligen 2000-2002. Sedan 2005-2008.

Sommaren 1999 tänkte jag att sku "tänka logiskt". Jag tänkte att jag inte kan vänta mig att spontant se henne på gatan sådär bara! Att jag måste kämpa och uppoffra mig för att se henne. Jag tänkte logiskt att chansen att se henne är större ju längre jag är på en viss plats och håller utkik efter henne. Och jag visste att hon bodde mot Bäljarshållet, eller antog det då jag sett henne gå så ofta åt det hållet. Och hade också sett henne komma från tågstationen på fredagseftermiddagar-så jag antog-helt korrekt visade det sig sedan-att hon studerade i Åbo eller Hesa.

Så det var många gånger sommaren 1999 som jag kunde sitta på min cykel på Ekenäsvägen, lutandes mot karjaan yhteiskoulus då på den tiden trästängsel, och önskade att hon skulle komma förbi. Flera gånger gjorde jag just så. Kunde sitta upp mot en timme i gången och vänta på henne, men hon kom aldrig. Däremot kom det bekanta förbi och tuta och moina åt mig och en såndän Larre körde också förbi, som var lärare i Ekenäs handelsinstitut. Han lärde ut bokföring.

Sedan brukade jag komma hem och fara och se på Dragon Rouge forumet på nätet som då fanns. Dragon Rouge är alltså en ockult förening, eller vad man ska kalla den för. Den verkar vara seriös, även om jag inte vet mera än om vad jag läst på deras hemsida. Jag är säker på att jag gjorde helt tvärtom än att väcka Draken i mig, då jag så neurotiskt tänkte att jag ska kämpa för att få bruden jag är intresserad av, på ett helt fel sätt, haha!

Sedan då sommaren blev höst och skolterminen började, så brukade jag vara i Stationsgården och hänga på fredagseftermiddagarna och se om hon skulle stiga ut ur tåget. Då skulle jag säga åt henne att jag tycker om henne och fråga typ om vi ska bli ihop, lol! Och jag trodde att jag bara var romantisk och såg något annat hos brudar än bara sex! HAHAHA så naiv jag var!!

Det var engång en såndän Forsberg som sade uppe i Stationsbackan att kom inte den någon du väntade på? Inte visste han ju att jag var på spaning efter en viss specifik brud inte men han märkte ju att jag först såg ut att vänta och sedan bara for därifrån. Han hade varit inne i asemaravintolan som man då sade på några glas.

Men jag såg henne inte, hur jag än önskade och hur jag än ödslade tid till att vänta på tåget från Åbo och hesa för att kanske se henne..eller stå med cykeln på Ekenäsvägen och hoppas att hon kommer förbi-gående...

Så vet ni vad jag gjorde? Jag blev sedan så sudiger på att få kontakt med henne, så jag stalkade mig sedan på hennes adress. Mycket riktigt, så bodde hon på en YO-kylä, dvs studentby. Jag tog reda på adressen, skrev ett brev och satte det i kuvert, frimärke på och så cyklade jag bara till postlådan på Ekenäsvägen och satte det i postlådan 11.11.1999 på kvällen. Tänkte inte desto vidare, tänkte bara att jag måste kämpa för att få henne. Jag trodde att jag gjorde rätt, fast jag gjorde fel. Jag tänkte bara överraska henne positivt och att vi kanske sku bli ihop.

Jag skrev helt sakligt att jag blev och fundera då jag såg dig i kiosken 1997 och så och att vi sku kunna ta en kupero kaffe någonstans i något skede. Så skrev jag min mailadress om hon vill ta kontakt. Tror ni hon tog kontakt? Naturligtvis inte, lol!

Sedan så börja jag förstå att jag så att säga hade "skämt ut mig". Jag såg hennes lillsyrra på Alban en sommarkväll riktigt i början av juni 2000 och kunde då bara lakoniskt konstatera för mig själv: Jaha, hon vet! Då hon såg ut som en fågelholk av förvåning då hon såg mig, hehe.

Så mittiallt september 2000 så kom hon cyklande förbi på Ekenäsvägen med någon kille. Hon såg mig en skymt och cyklade sedan förbi. Helt mittiallt. Då hade dom flyttat hit igen. Det kändes liksom dabbot. Jag kände mig dabboger. Engång mars 2001 kom hon och hennes sambo gående mot mig på trottoaren och hon såg neråt. Så nu fan kände jag mig dabboger nog! Speciellt i den åldern. Nu sku man bara flina och vara ironisk och sarkastiskt och cynisk och allt dedär, men då var man yngre och känsligare. F.ö. så har jag inte gjort om samma misstag och har inte som avsikt att göra det. Det var andra och sista gången jag skrev konstiga brev åt brudar. Och det är 22 år sedan. Så om någon har att säga något om det eller döma ut mig för det som jag gjorde för 22 år sedan så säger jag ba' att Joo, morjens! Om man dömer ut någon för något man gjort för så länge sedan så är det inte så hävt mera.

Sedan så märkte jag på hennes blick november 2001 en kväll då jag såg henne i Masa, att hon tänkte att int e de nu så farligt! Och för några år sedan så hälsade hon t.om. på mig då hon kom förbijoggande på motionsslingan. Och hennes syrra har också hälsat helt normalt på mig under flera års tid. Så inte var det väl så farligt när allting kommer omkring. Men den gången gjorde jag nog bort mig då jag skickade brevet :) Jag har naturligtvis lär mig min läxa nu och förstår själv också hur cp och omoget det är att börja skicka brev åt rätt obekanta brudar sådär bara. :-) Och brud som brud förresten. Det är creepy att fastna för en enda brud. Det tycker inte brudar heller om och det har jag också lärt mig nuförtiden. Brud som brud så länge hon inte är för gammal eller fet. Och får man sex så är det det bästa som kan komma ut av att känna en brud. Det är då alla mår bäst. Inte att bli upp över öronen förälskad. Det är creepy.

Vad hände riktigt? Jag tror det hände samma sak med mig som det hände med Rudolf Hess, då han var så desperat att få fred med Storbritannien, så han hoppade med fallskärm ner i England för att fredsförhandla. Han blev ju bannlyst både av tyskarna och britterna. Tyskarna galenförklade honom och britterna kastade honom i fängelse!

Men det är precis samma sak som hände på nåt sätt. Såväl för mig som för Rudolf Hess började en desperat gärning med en önsketanke. Och den önsketanken växte sig större och större..först var den såpass liten så tanken att skrida till handling var vulgär. Mest som en dagdröm va. Men den växte sig större och större i både min och Rudolf Hess hjärna. Till slut hade den växt sig så stor så vi blev besatta av tanken att skrida till handling. M.a.o. en fix idé

Och vi skämde ut oss båda två på varsitt sätt okså sedan till slut då vi skred till handling. :P Så jag känner på det sättet opolitisk samhörighet med Rudolf Hess. Han begick också en desperat och konstig handling då han hoppade med fallskärm över Storbritanninen för att fredsförhandla. Precis som jag begick en konstig och desperat handling, då jag skickade ett brev åt dendä brudn. Och ingen av oss mötte någon förståelse precis, ja inte jag i början iaf. Karar har kanske mera detdär i generna än kvinnor, att begå konstiga överraskande gärningar om man blir tillräckligt desperat. Även om det också förekommer hos kvinnor.

Det kan också jämföras som då Alexander Rutskoj försökte göra statskupp i Ryssland hösten 1993. Precis som med mig och Rudolf Hess, så var det också en sak som började som en dröm och slutade som en fix idé och handling-skridande, som det bara blev pannkaka av och vi båda skämde ut oss. Det har jag gemensamt med Rudolf Hess och Alexander Rutskoj, att de också fick en fix idé och skämde sedan ut sig. Så alla vi 3 skämde ut oss bigtime. Rudolf Hess med att hoppa fallskärm över England i syfte att fredsförhandla, Alexander Rutskoj som Försökte sig på statskupp och jag genom att skicka ett brev till en brud i syfte att försöka bli ihop med henne. Alla hade vi det gemensamt, att det började som en önskedröm och slutade med en desperat handling. Rudolf Hess dröm var att få till stånd fred med Storbritannien, Alexander Rutskojs dröm var att göra statskupp, störta Jeltsin ur makten och själv få makten, min dröm var att jag skulle bli ihop me dendä brudn. Och alla 3 försökte vi på ett desperat och överraskande sätt få vår dröm igenom...

Jag såg faktiskt på Manaaja igår för första gången. Det har aldrig blivit att sii på den, men i högis hörde man ju talas om Manaaja hela tiden. Att det ungefär var tufft och coolt, om man hade sätt på den filmen. En såndän Manne kallades i högis för Manaaja minns jag. Han kallades först för Manne. Sedan blev det Manaaja.

Jag har aldrig blivit rädd för skräckfilmer. Snarare har jag tyckt att de mestadels varit löjliga och ibland lite roliga och komiska. Men jag har aldrig varit ett fan av skräckfilmer även fast man måddes låtsas även för sig själv att man tyckte om dom i högis, för att det var "coolt". Så också Manaaja. Jag såg på den bara för att det är en klassiker och för att kolla om den är så skrämmande som alla tycker. Inte fan tyckte jag den var skrämmande det ringaste lilla. Den var bara komisk då den besatta flickan använde ett mycket vulgärt och obscent språkbruk. Åt det skrattade jag åt. Så det var mera som en komedi i mina ögon, inte det ringaste lilla skrämmande.

Jag köpte Manaaja på DVD från ett loppis för några år sedan och tänkte jag igår att jag ska se på den. Så är den filmen nu också sedd. Men som sagt.Jag har aldrig blivit rädd för skräckfilmer. Dom är snarare lite komiska som jag sade. Det är snarare tonårsflickor i 14-17 årsåldern, som är kompisar med varandra i en porukka på typ 3, som samlas hos någon av dem då deras föräldrar är borta över veckoslutet och så lagar de popcorn åt sig och äter popcorn, dricker cokis och ser på skräckfilm efter skräckfilm i kvällens och nattens mörker i ett nedsläckt hus och så skrämmer de upp varandra också hela tiden. Och blir så rädda så de ha alla lampor på och Misfits på i stereon då de går och lägger sig, då de inte vågar sova i mörker och tystnad. Då blir det sådär kollektivt att jag förstår att DE då blir rädda. Men jag som en härdad kar som har verkligheten i jämförelse med dom, så förstår att verkligheten är betydligt mer skrämmande än en fjantig skräckfilm.

Ibland tror man att brudar sett på för många skräckfilmer om typ motorsågsmassakörer och andra creepy psykopater, så de börjar inbilla sig att varenda en kar som de inte känner bara väntar på att få styckmörda bruden :P De kan säkert få bra inbillning av dylika filmer..så det kanske inte är så bra att HELA Tiden bara se på sådant. Kanske det är bättre att se på skräckfilmer som handlar om orena andar etc och inte om psykopatmördare just därför, att de börjar inbilla sig att varenda en kar är en creepy styckmördare och sådant. :-/ Det är kanske hälsosammare för deras inbillning att de mera ser på skräckfilmer som handlar om något paranormalt än om creepyga styckmördare.

Som kuriosa kan jag nämna att första världskriget slutade klockan 11 på dagen 11/11/1918. 81 år senare så gjorde Nattugglan en Rudolf Hess och torade bort sig. :P

NÅVÄL. Jag undrar..om Finland och övriga västvärlden slinker i diktatur och tyranni nu då de vill tvinga det experminentella vaccinet i folk, som gett många biverkningar och tom. dödsfall... Så jag säger bara det, att jag hellre begår en Jan Palach en böjer undergivet ner mig på knä inför det fascistiska förtrycket och ynkligt tar vaccinet...NO FUCKING WAY! Blir det obligatoriskt, så väljer jag hellre döden. Som Jan Palach, som dränkte in sig i bensin och gjorde polttoitsemurha i Prag som protest för den sovjetiska invasionen. Han gjorde det 1969 och var en tjeckisk student. Hel Jan Palach! Eller buddhistmunkar som tänder eld på sig själv som protest för regimer. Som någon annan skrev i ett forum: Tänk dig att uppnå ett abstrakt tillstånd där det inte längre känns hemskt att tända eld på sig själv. Inte på grund av hopplöshetskänslor, utan av den yttersta självständigheten och friheten. Är inte det höjden av harmoni?

Tänk på det, ni! Och tänk på att det finns folk som hellre gör detta än undergivet böjer ner sig på knä inför regimer och "alla andra"... Inte p.ga. egoistiska skäl som kärleksproblem och sådant. Det är loseraktigt. Men p.g.a helt andra skäl...

Från Rudold Hess till Jan Palach, haha. Men vafan... Jag skriver vad jag vill. Och nu ska jag lyssna på nå bra musa! He blir att lyssna på Lord Vicar!

Hahahaha, denna låt av Nuclear Assault handlar om Vince Neil i Mötikät,mimimimimimimimi!!!! Egentligen allvarlig låt, som handlar om då Daijun körde i fyllan och indirekt dödade Razzle i Hanoi Rocks. Copypasta. Thhhhrrraaaaashhhh!!! https://www.youtube.com/watch?v=iKlF0byIZvU

Jååååå, dedä påminde mig om dendä drömmen ja drömde 1998 om att året var 1989 och jag var i hesa i Lepakko och såg på Nuclear Assault då dom spelade där då hösten 1998. Så for jag upp på Lepakkos tak och pissa. Det var mulet och mörkt men regnade inte och höstlövena bara virvlade av vinden uppe på Lepakkos tak medan jag pissade.

Drömde om en Krista Pärmäkoski-liknande brud

Jåååå det finns alltså en brud här i byn som påminner till utseendet om Krista Pärmäkoski tycker jag. Jag drömde att vi jobbade någonstans gemensamt och åkte kimppakyyti till jobbet hon, jag och en kärring som körde. Eller vi kom från jobbet då. Jag fick lyssna på vad jag ville i bilen och jag lyssnade på Necrophagia, ett deathmetal band från USA. Vet ej varför jag lyssnade på Necrophagia som inte tillhör mina omedelbara favoriter, men jag gjorde det nu bara.

Så började jag och den Krista Pärmäkoski-liknade bruden tala med varandra då vi hoppat av bilen. Hon pratade om någon "lahjakas kitaristi" härifrån,men vet ej vem hon menade.

Så var hennes hund mittiallt med, och verkade lite orolig och svartsjuk av sig då jag pratade med matte. Men hon sade nåt åt hunden så den lugnade ner sig. Jag var attraherad av henne i drömmen och tänkte fråga henne på kaffe men så ändrade scenen och jag såg att hon var med någon annan kille. Då tänkte jag redan i drömmen att det inte lönar sig att fråga henne på kaffe. För jag tänkte på Black Sabbath-låten "Warning" där Ozzy sjunger bla såhär: You never said you love me and I don't believe you can, 'cause I saw you in a dream and you were with another man.

Och så chorus: I was born without you baby, but my feelings were a little bit too strong. Som Ozzy sjunger med ett ganska rento tonläge. Halvarkastiskt. Jag har förut då jag drömt om brudar jag varit intresserade av och jag sett dom med någon kar i drömmen samma sak. Jag har alltid då kommit ihåg och tänkt på denna Sabbath text och sett drömmen som en varsel att det inte lönar sig att försöka på just den bruden jag drömt om.

Jag skulle sannerligen inte ha nåt emot att vara ihop med henne. Jag bryr mig inte om ålderskkillnader sålänge båda är fullvuxna. Och yngre brudar är mycket vackrare och i allmänhet mycket mindre kalla, stickande cyniska och sarkastiska (bittra?) än brudar i min egen ålder. Så är det bara, det kommer man ju inte ifrån. Sku jag få välja sku jag välja en betydligt yngre brud, som har kvar både utseende och romantiskt sinneslag.

Men det lär inte ska vara möjligt alls nu efter denna dröm. Drömmen var faktiskt en Warning åt mig, att inte ens tänka på att bli ihop med just henne. Det har aldrig slått fel. En tid efter brukar jag se att bruden som hade en kar i drömmen faktiskt har en kar på riktigt också.

"Setämies" är ett modernt skällsord på en traditionell man som ofta faller för yngre kvinnor. Men se och känn mig, så ser ni att jag är så långt från setämies man bara kan bli, lol! En setämies är i mitt tycke en helt ordinär donargobbe med gul arbetshalare och firmalippis som typ med spada hivar cement in i cementblandaren på ett bygge, och är jätteintresserad av bilar och drar brenkku på veckosluten-just en sådan med attityden: Va behööv man nu veta någo?! Man ska kuna göra någo me sina händer! De e de som räknas! och därmed inte alls intresserad av kultur eller samhälle.

Jååå, arbetshalarna bruka ju va blåa förut, men nu är dom mestadels gula reflexvästar. Och på byggen bär man hjälm. Men just på fritiden att han har någon firmalippis på päronet.

Hahahah så bajsnödigt och politiskt korrekt att ändra på Reissumies-paketena, lol! Man kan riktigt tänka sig. Det är så klichëaktigt politiskt korrekt så det nästan känns parodiskt. Får mig att tänka på drömmen för 10 år sedan om dendä ironiska afrikanen som sade "Aito, suomalainen..." om ni minns. Vem som helst kan bli en indian! Och får jag inte bli det och om ni inte kallar mig för det så blir jag kränkt! Buuhuu... och en bonde från Savolax kan mittiallt bli en afrikansk inföding om han så vill! Jåå-å! För annars är det orättvist, och livet får inte vara orättvist! Buuhuu. Det är ju heltöntigt detta med folk som tar det på så stort allvar. Nej, vem som helst kan inte bli vad som helst. Man är född in i en viss folkgrupp. Så är det bara. Och så fort bara man lite skrattar åt det och är ironisk, så är man "rasist" enligt vissa som tror att dom ska rädda världen.

Men förihelvete! Jag tycker att både donare, småborgare och akademiska är alla irriterande av sig på sitt egna sätt! Folk i regel är flockmänniskor oavsett vilken klass det är fråga om. Instängt och klaustrofobiskt är det. Jag skulle aldrig kunna leva ett inrutat norm Karisbo liv, som innebär att man gift sig tidigt med en annan Karisbo, typ föra sina ungar till och från Bk-träningar och se dom bli konfirmerade i kyrkan och sedan sita i Lilla Hembageriet och skvallra tillsammans med andra Karisbor och sedan eventuellt bli gammal och dö bort och begravas kristligt i Karis gravgård. Nejfan. Jag vill ha och strävar efter liite annat än det! Inte ett inrutat småborgerligt liv, och tycka att allt annat än det är "konstigt". Ok, nu finns de hederligt schack här i byn och fördelen med småstäder är att man hjälper varandra också och så. Men nackdelen är sedan den sociala kontrollen och skitsnacket. På 90-talet upplevde jag att "Apan känner ingen men alla känner apan" -att jag var "apan". Så var det som sade åt mig också rakt ut! Han menade inge illa dock, meh han konstaterade bara faktum- och han hade flyttat till Grankulla då redan (1999)

Men han sade också att man inte ska ändra sig för andra folks skull, att då sjunker man verkligen lågt! Och jag håller med honom. Om man vill förändra sig så ska det komma från en själv-inte pga social press.

MEN.. det är helt andra tider nu och vi var alla mycket yngre då den tiden. Till det syvende og sista så var att jag var "apan" bara en parentes i livet och historia.

Som han sade att "Det lyser som en neonskylt i pannan åt dig vem du e då du går omkring i affes!" Det må ha stämt ännu 1999, men mycket hastigt efter det tynade den mentaliteten bort. Jag började ju sedan säga att "Karis stadsvapen lyser som en neon-skylt i pannan" åt norm Bk Karisbor..och det stämde nog minst lika bra in, haha!

Hahahahahha! På tal om symboler i pannan, så gjorde jag en barnslig sak sommaren 1993. Influerad av Glen Benton, dvs sångaren och basisten i Deicide, som hade bränt ett upp och nervänt kors i pannan åt sig, så målade jag med gul krita ett upp och nervänt kors i pannan åt mig i ett skede. Och så kom det någo kaveris kaverin som jag for ut med och de hade jätteroligt åt det! De flinade fullt och började kalla mig för "pirudyrkarn". Lol!

Så hade den ena av dem lite senare tappa sin "pigg" från sin hjälm. Dvs en prydnad som stod upp från hjälmens topp. Så sade han för att skoja och lite småjävlas då vi var ute i ett skede att "De e pirudyrkarn som har stjäli min pigg!" så sade han att jag använder piggen till att rista pentagram på golvet då jag har mina sataniska ritualer, hahaha! Det lät humor nog måste jag säga! De liksom rikit "mopokills-snack" som man riktigt kan tänka och vänta sig av killar i den åldern.

Det om det hörni smurfar! Nu ska ja se på Macgyver igen.

Jag råkade mittiallt bara att minnas då jag såg på Youtube en kille i Usa som var och körde bil och såg på åskmoln, då tornadosignalen började tjuta. Han kommenterade det glatt åt kameran, och mycket kort därefter så ringde hans telefon och han sade att "It's my mom calling!" Och hon undrade var han är, någonstans i trygghet eller? (Då hon också hörde tornadosignalen) Så sade han bara nåt osammanhängande åt henne, och hon: Where. Are. You? Riktigt typiskt morsor med andra ord att oroa sig, haha!

Jååå, det är mycket faromoment i Usa. Beroende på vilken delstat också såklart, men tornadon, jordbävningar, mördarbin, brottslighet.. jag föredrar Europa. Även om tornados och jordbävningar även förekommer här, men starka tornadon är vanligare i Usa än annanstans i världen. Det har något att göra med terrängen och världshavs-stränderna där.

Ok, Halloween gick ren, men här är Witching Hour en jättebra Venom låt live 1990 och sådan jävla bra meininki det är och publiken är fan metal thrasing mad! Copypasta

https://www.youtube.com/watch?v=0zi5S4ZyMjM