Nu då det blev krigelikrig

Så mindes jag ett minne. Och det minnet är från hösten 1988, då jag var kaveri med en såndän Jan, som sedan flyttade bort härifrån 1991. Hans morsa had en grön Fiat. Jan sade att "Om det blir krig så är vi i skydd i vår bil, då den e grön! Vi kör bara ut ti skogen så siir int flygplanena oss!" Och så sade han att deras hus ser så rotigt ut, att om det blir krig och dom kommer och bombar över Karis, så bombar dom inte deras hus, då de ser ut som ett ödehus. Haha, barn!

Jag såg faktiskt på 80-talet ljusflammor från sovjetiska flygplans reven vid södra horisonten då jag cyklade på Ekenäsvägen en sommarkväll 1986. Jag såg en massa ljuspunkter. Det var sovjetiska miggar som hade manöver över finska viken. Det stod i tidningen sedan, och andra hade sett samma sak. Det var som småsmå ljusa punkter.

Imperialisters krig är detta också. För över 20 år sedan sökte Putin sin identitet som en tonårs-glop, verkade det som. Han ville först vara en ung, modern och energisk president. Men nu har han blivit en typisk sovjet-zombie. Han är faktiskt annorlunda nu än han var i början av sin makt. Men folk ändrar sig. Till det bättre vanligtvis, men även till det sämre händer det. Och så finns de de som aldrig ändrar sig och aldrig lär av sina misstag såklart. Men inte är Usas presidenter så hääva heller int. Den enda amerikanska presidenten som jag tycker någolunda om är Kennedy, och han blev mördad...

Så minns jag dendä drömmen som jag drömde hösten 1987. Jag drömde att jag var en jätte-betydelsefull och vis person, som på något sätt hade at göra med all världens politik och det var krigs och orostider ute i världen.

Så var jag och prata med någo typer och det kom via ett telefax ett pappersmeddelande om vad alla världens ledare ville göra med mig. Det var liksom en lista som for neråt och det var liksom landets flagga i miniatyr vid vänster, och så kom det till höger texten om vad just det landets makthavare ville att sku ske med mig. Något land var neutralt något annat land skrev att "Gör honom till president". Minns inte vilket land dock. Sådär gick listan. Jag minns klart bara att det efter sovjetunionens flagga stod såhär: Häng honom!

Alltså hur kan en 10-åring drömma såndänt? Jag är själv lite förbluffad såhär i efterhand.

Så minns jag från september 1987 då vi hade friluftdag i sportplan från skolan. Vi fyror var där med Kerstin och BRITA. (Vart va Chili å Chester? Som vi annars brukade ha då det var jumppa. Det minns ja faktiskt inte) Nåja, BRITA brukade vi nog ha i jumppa ganska kontinuerligt..Vi hade både BRITA å Chili å Chester..men efter fyran var det bara Chili å Chester vi hade som jumppalärare. Men sedan i högis var det ju såklart andra jumppalärare. I sjuan had vi först en såndän Ala-Viittala som jumppalärare och i åttan så kom ju Åija till vår skola som jumppalärare.

Det kom Cumulonimbus-moln mittiallt och det började ösregna. Min rock lojui ute på gräsplan och vi had alla farit å söka skydd för regnet på verandan till en surrealistisk träbarack som fanns där då på den tiden (Nej, inte den röda som dom rev mycket senare) Denna barack var i Typ Villa-Villekulla arkitektur.)

Jag sprang ut i regnet blixtsnabbt efter min rock och kom tillbaka och hann inte bli så våt. Jag hade en blå farkkurock, då ja lekte vaaner. Ändå såg jag väl ut som vilken som helst typisk finsk lintott med jeans, jeansrock och tarra-länkkare, som hade vuxit upp med Ritari Ässä, såg på MacGyver och tyckte att heavy var cool, haha! På nåt sätt var man myky rentogare som lort. Och det var jättespännande främst 1988 då man blev 11 att göra som de stora pojkarna gjorde. Då den tiden var det på mode att sparka på gatlyktor tills dom slocknade, och det gjorde jag också engång. Det var också modernt att kasta snöbollar upp mot gatlyktorna, för att få dom att slockna på det sättet. Sist men inte minst var det på 80-talet modernt att ripa i folks trottarer med mopo och fillare. Vet ej om dagens ungdomar, dom kanske tycker det är out of date att göra så.

Jag vill ju inte ukrainare något illa och det är helt meningslöst att Ryssland anfaller Ukraina och båda länders killar stupar (samt civila) för att makthavarna är som dom är, och det skulle vara bäst att ingen sku behöva fly och de sku få leva i sina länder i fred-men om det är något som man kan se från den positiva sidan med krigsflyktingar från Ukraina är om de sku komma en massa snygga ukrainska brudar till Finland som flyktingar! Jag som singel skulle njuta av det. Slaviska kvinnor brukar vara väldigt vackra måste jag säga. Och det sku bli lite mera balans i utbudet. Snygga brudar Welcome!

Jag såg engång en snygg brud från Ukraina i affes. Hon var blond, hade stora blå ögon nätt slank kropp, det typiska östeuropeiska ansikstdraget och var en av de snyggaste brudar jag sett! Haha! För jag minns samma tider just hösten 1988 att jag och en annan från klassen inte kunde komma överens. Jag sade åt honom: Du e en grön pappamopo me glasögon!

Och han blev arg som fan på mig och börja jaga mig fullt. Men ja tyckt att han såg ut som en grön pappis me glasare!

Ja kan bli lite cynisk ibland. Men då det blev krig häromdan så tänkte jag faktiskt att jaajaa, låt atomkriget komma bara! Så står jag och runkar och flinar medan jag ser svampmolnet som stiger vid horisonten! lol! Men ibland är det så boring och känns meningslöst att bara vara för sig själv och bo för sig själv, så det blir så. En psykologisk försvarsinstinkt med svart humor istället för att bli deprimerad, antar jag. Jag svär, att jag skulle helre välja att bo tillsammans med ett pms-monster som kastar mina skivor i hyvu på mig, än att bo ensam vid det här laget. Eller som Ozzy Osbourne skrev i sin biografi att han då han var 18 och arbetade i fabrik i Birmingham, att han hellre önskade sig att de sku bli atomkrig, än att jobba på fabrik i 45 år, som många gjorde. Jag kan relatera till det, och känner samma sak angående att bo för sig själv som singel.

Jag drömde ju engång november 1993 att en atombomb smällde utanför Karis. Det måste ha varit en svag atombomb typ Hiroshima, för annars sku hela Karis ha blåst bort på engång. Jag såg svampmolnet, som att det var i Svedja-strand kanske som bomben brakade. Jag var vid Klockarsgatan och det började regna ner radioaktiv-roina. Så kom det någon typ som sprang uppför Klockarsgatan och rörde med handen på varje radioaktiv roina han såg, som hade fallit ner på marken, i syfte att begå självmord med hjälp av akut strålförgiftning. Så började han redan spy då han var nästan uppe vid Ekenäsvägen.

Nu har jag inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsdagen! Alltså jag har inte problem med alkoholen eller något sådant, men har för vana att dricka en flaska vin eller en sixpack varje lördagskväll. Jag måste säga, att jag kanske kan ana en liten fräschet-eller så är det bara placebo. Men i regel så har livet bara blivit en aning tråkigare. Det är riktigt skönt med en liten reset på lördagskvällarna. Men 100 dagar och lite över tänker jag vara utan, så vid morgonrodnadens fest, det som kallas för påsk, så tänker jag nog dricka alkohol igen. Det är skönt med en liten dopamindusch i hjärnan nu och då. Men det är skönt också att visa fuck you åt samhället och folks fördomar och stereotypa tänkande, som riktigt förväntar sig och gottar sig i att ensamstående män nog ska supa! Hihihihiii!! typ. Jag tänkte att jag sku göra tvärtom.

Det om det. Nu ska jag återgå till boken jag håller på och läser. Som handlar om gamel Jung, som var en mycket vis man. Och så köpte jag faktiskt en Ouja-bräda häromdagen! Man måste hålla sig aktiverad och stimulerad och man HAR ju tid som barnlös och singel. Man ska koncentrera sig på självutveckling och att försöka ha kul. Oavsett om det är psykologi eller någon forma av extern kraft,(Vet faktiskt inte vilkendera det är) så ska man ha djup respekt för att "spela" ouja bräda. Det är just om man ger sig in på det utan ödmjukhet och med arrogans som det kan gå på tok. Ödmjukhet är nyckeln. Man ska inte ge sig in på det med attityden "höhö, anden kom fram, så att jag får tråma min tomma chipspåsa i ditt arsle!" Det är just då som folk kan freaka, om de ger sin in på det med den attityden och mindsettet. _Dehär e förresten jättebra! Och relaterar lite till händelserna i världen nu just. Titeln inte minst. Det var på den tiden som punk inte var politiskt korrekt, och man kunde tex. kritisera feminismen och sådant. Nuförtiden missuppfattas sådant direkt som någo meningslös chauvinism och kvinnohat. Fuck you! Det är inte det det är fråga om. Inte automatiskt alla som kritiserar feminism iaf. Och dom sjunger ju Mies ja Nainen, tasavertaisia. Men att feminister vill ha ännu mera. Ska de va punk ska de va sånhär punk tycker jag. Inte amerikansk- pop-punk.

Dendär scheriff-stjärnan 1988/En jätterolig posteljontant

Alltså jag var våren 1988 hemma hos en klasskompis. Ingenting med det, men så då det var dags för den årliga maskeradkarnevalen i lågis riktigt i slutet av april, så var jag utklädd till en scheriff. Och hade en scheriffstjärna på mig bla.

Så var det klasskompisen som jag var hos tidigare. Han trodde att jag hade stjälit hans scheriffstjärna, då han hade en likadan men inte bara hittat den. Vi argumenterade med varandra fullt och han verkade helt genuint ha trott att det var hans scheriffstjärna som jag stulit, fast jag verkligen var oskyldig. Och om jag nu skulle ha stulit den, så hur sjutton sku jag då ha vart så dum så jag kommit med den till skolan helt synligt?

Nåväl, vi blev sedan kaverin igen och jag var hos hans och spelade på hans dator bla ett spel vid namn H.E.R.O. uppe i hans rum en frisk och solig november-lördag 1988. Det var faktiskt psykedeliskt.

Och så börja jag minnas en jätterolig posteljon-tant då jag var liten! Hon var jättetjock och runt 55-60 och såg alltid glad ut då hon körde omkring med en grön pappatunturi utan hjälm på päronet då hon delade ut posten. Hon såg faktiskt så glad ut alltid som att hon inte sku ha haft någo problem eller jäkt i livet alls.

Engång våren 1982 körde hon förbi min dagmammas då vi var ute på hennes gård då det var så fint vårväder. Hon kom puttrande förbi me pappisn nere på gatan. Det var ju tolerantare då än det är nu, och man fick bl.a. köra mopo utan hjälm, som hon gjorde. Dagmamman ropade: Ingen post åt mig idag? Och hon svarade bara glatt; Ingen post åt dig ida! då hon puttrade förbi.

Hon påminde om en snäll städerska i bibban som var en liknande tant. Fast jag var blyg för henne, men hon tyckte så mycket om barn så hon engång rufsade mitt hår/huvud med sin hand på barnavdelningen i bibban då hon kom mittiallt å hon tyckte att barn e så golliga typ.

Så flera år senare, hösten 1989, så hade posteljontanten redan gått i pension. Men hon körde då omkring med en blå Pappatunturi och såg alltid lika glad ut fortfarande. Hon hade bokstavligen ett brett smajl på sig då hon kom körande utan hjälm. En gång kom hon puttrande med den då vi hade jumppa med Chili och pojkarna i både 6A (min klass) och 6B var i sportplan och hade jumppa, eller utanför sportplan, vid planen där utanför stängslet liksom. Då kommer posteljontanten körande mittiallt på gatan, och jag och en såndän Johan börja skratta åt henne då hon såg så rolig ut. Alla andra grabbar var typ: FOTIS! FOTIS! FOTIS! TESTOSTERON Å SPORT! Och jag och Johan brydde oss inte och började bara skratta åt posteljontantn. Sedan kom hon körande förbi igen åt motsatt håll typ 40 minuter senare. -Jag kom att tänka på henne, då jag faktiskt drömde om henne inatt!

Så minns jag nu bara en dröm jag drömde då jag var i tvåan våren 1986. Jag drömde att jag var med min kommande lärare på nåt mysko ställe ute. Alltså jag visste att jag sku få Kerstin som klassföreståndare då jag sku börja i triian höstterminen 1986. Den andra gruppen sku få BRITA som klassföreståndare istället. Det blev bara A och B klasser då vi gick över till tredje klass, från ettan till tvåan hade vi A till C klasser. Jag var på A-klassen hela lågis igenom. Och i högis var jag på D-klassen.

Nå iaf. Jag var med Kerstin någonstans. Sedan sku jag se in i nåt förråd liksom. Och Kerstin frågade vad det finns där, hon var lite vid sidan om. Mittiallt så kommer ett LEJON gående emot mig från förrådet. Jag vänder mig mot och ropar åt Kerstin: Ett lejon! Och Kerstin blev rädd och sprang undan så snabbt hon kunde, lämnandes mig ensamt med lejonet.

Jag var först rädd för lejonet, men så kom syrran och höll om lejonet och sade: "Ja e vän med lejone!" Lejonet verkade vara fromt.

Vetni vad som för mig är det bästa minnet från det annars tråkiga 00-talet där allting liksom sket sig och stagnerade i övrigt? Det var då två släktingar från Kanada var på besök här I Karis och det var jättetrevligt. Innan vi for upp till Vasa så var vi i hesa på sightseeing och i Karis bibba bla samt Svartå slott samt Hangö frontmuseum och andra ställen. Dom var övernatten de dygn de var i Karis hos pärona, de sov nere i källaren. Och gobben var glad av sig och tog kontakt med fullkomliga främlingar på gatan och började tala glatt med dem och flirtade glatt med flickan som sålde biljetter i Svartå slott så hon riktigt rodnade såg jag.

Och deras morgonmål och sådant som de hade önskat sig i förhand. Vetni vad de ville ha som morgonmål och som de äter i Kanada som morgonmål? Jo, plättar med lönnsirap! och det är ett MYCKET godare sätt att börja morgonen på än att börja äta gröt! Jag själv blev förtjust i detta morgonmål. Plättar med lönnsirap och kaffe på. Engelsk frukost med bacon och stekt ägg är också bra, men plättar med lönnsirap är verkligen jätte namm, namm! Diametrala motsatsen till gröt på morgonen, som är jätte uäk. Jag åt senast gröt då jag var på sjukhuset då min blindtarm brustit då back in 2017. Sista dagen på sjukhus fick jag gröt som morgonmål, och det var så uäk så jag höll på att spy då jag åt den. Just smaken, konsistensen...bläää. Det var det uäkäste och äckligaste på sjukhuset: Att äta gröt. Det bästa var den smärtstillande opioiden jag fick som spruta några gånger. Heheh.

Sedan var vi i gamla Vasas ruiner och ute i stugan och sådana ställen med dom. Det var det roligaste och psykedeliskaste minnet från 00-talet! Det kändes på ett sätt som om man var barn igen. Det kändes jätteroligt att typ börja känna släktingar man inte förut sett, förutom den ena som var här också 1999, men det var inte samma sak då liksom, då dom inte var i Karis och så. Det kändes så fräscht då dom var här i början av juni 2007. Så jättefint och fräscht kändes det liksom. Det var en kind of "Born Again" feelis, svårt att förklara personliga saker.

Så då en fyllde år så planerade vi på att fara ut till Vasa och äta och undrade vart vi sku fara. Den ena från Kanada föreslog att vi alla skulle fara till MacDonalds och äta! Jag trodde ju att han skämtade, men han menade allvar. Att fara ut och äta till äran att någon fyller jämna år brukar man inte associera med att fara till macdonalds! Men så var det ju en positiv kulturkrock. Så kan amerikaner göra. Och det var jättemysigt och roligt att äta god mat i maccin med kusiner, morbror, dom etc. etc. etc.

Jag var nog väldigt ung och naiv då ännu. 30, men såg ut att vara 21 och kände mig som 21 till mitt sinne också. Man förstod inte hur ung och naiv man var då ännu. Inte för att man var 30, men för att man verkade mycket yngre än 30 alltså. Affes fanns då ännu och där tillbringade man många veckoslut, men för att vara ärlig-de flesta brudar som var där var antingen divor eller så junttin. Sorry nu, men på något sätt verkar det lite vulgärt och motsägelsefullt då vackra och sminkade brudar mittiallt börjar tala lika burdust som typ någon svettig raksajuntti av den enklare sorten. Ingen stil och finess. Ingen djuphet.

Och så minns jag engång i början av juni 1999 då jag såg en av mina småkusiner nästsenaste gången. Senast jag sett honom var på hans syrras bröllop augusti 2000. Tänk att år 2000 är retro nu mittiallt! Och tex. Ville Valo med sina cigaretter inte har varit tonårsflickors idol på lääääänge... det kännns konstigt minst sagt. Men jag själv var nog så omogen som 23 så jag borde ha isolerat mig helt och hållet istället för att göra mig till åtlöje, kan jag ibland känna nu.

Då jag såg honom då vi satt ute och åt och drack ett glas vin i hans föräldrars trädgård då juni 1999.

Min småkusin var jättekonstig. Han bara satt där med sin yuppie-frisyr och sina yuppie-märkeskläder och såg sur och purken ut och talade inte, fast vi var kompisar som barn. Och 1987 satt vi vid varsin gunga och samtalade och höll båda två med om att Europe är skit. Att det är "Kermahevii", som min småkusin sade då. Och sedan är man typ icke-existent åtskilliga år senare, som om man aldrig känt varandra. Tonåren och tidig vuxendom gör att folk kan distanseras från varandra. Han kom emot i Vasa centrum med sina yuppie-kompisar sedan senare samma sommar 1999 då jag dallade ensam omkring i Vasa centrum, och han såg mig helt klart, men låtsades inte att känna igen mig. Han skämdes helt klart för mig eller något. Det märkte man på lång väg.

Tänk så tiden går! Jag mindes då han kom farande med sin tramp-traktor på trottoaren i början av 80-talet. Har ett helt klart visuellt minne av det. Jag ser honom komma typ farande med den då jag stänger ögonen nu. Scenen från början av 80-talet spelas upp som en film liksom i mitt sinne.. Sedan mittiallt typ 18 år senare så sitter han och smuttar på vittvin!

Jag har läst myki böcker på sistone. 8 detta år, varvid en bok jag har läst är del2 av H.P. Blavatskys verk "The Secret Doctrine" på över 800 sidor. Synnerligen intressant på min ära. Jag har tänkt att jag ska läsa båda delarna under 19 års tid, och så gjorde jag det nu i januari. Jag måste bara köpa Isis Unveiled av samma författare ännu här i någo skede.

Jepp, det om det! Jag köpte en video september 1992, en samling med musikvideor, men såg den hela först en fredagskväll hemma mars 1993. Då såg jag denna video första gången. Det var thrashigt och jag blev direkt kåt på thrashmetal-brud nummer 1 med långt ljust hår och bruna ögon vid 2:15 och thrashmetal-brud nr.2 som står och röker vid 2:30. Det är verkligen mars 1993 känsla och känsla att vara på nian igen alltid då man ser och hör denna låt! Typ som att vi ska ha kemma med Karola Antskog på måndagsmorgonen eller nåt typ, haha! och soliga, klara mornar och förmiddagar mars 1993 då man var på nian och allt verkade snart vara möjligt då man snart sku sluta i högis. Och att man var typ nästan vuxen redan. Trodde jag.

Wasted Youth-Good day for a hanging:

8.2.1994: "Såg du på Die Hard igår?"

Jag minns att Die Hard ettan kom på tv:n måndagen 7.2.1994. Och jag såg på det. Så var jag i bibban nästa dag. Jag var där lite utanför ingången till den egentliga bibban vid tidningshyllorna och bläddrade igenom veckoblaskor. Så kom det en såndän Kati med en sin kompis från bibban förbigående. De pratade något, men blev tysta då de gick förbi mig.

Så då de gick nerför trapporna så hörde jag att Kati frågade sin kompis såhär: Så du förresten på Die Hard igår? Och jag undrade att frågade hon det, om hon fick en association till Die Hard för att jag var där? För jag hade hört redan tidigare av en kompis att jag lite ser ut som en av terroristerna i Die Hard ettan. Men jag bara flinade lite åt det. Säkert var det undermedvetet, att hon också tyckte så.

Jag drack förresten en till Kiwi-Kalle Sprätt igår! Det var gott och gav nostalgi till början av februari 1994 då jag brukade köpa Kiwi-limppare från närbudjun.

Hade inte Renny Harlin nåt finger med i spelet i den filmen? Man pratade något om Helsinki filmen minns jag. Nåja, jag köpte filmen så jag ska sii på den på måndagen då det är 28 årsjubileum sedan jag såg den senast. Jåå, jag hade sett den ännu tidigare än så också. 1990 tror jag, hos en kompis.

Jag köpte faktiskt min första cd spelare dessa tider. Jag klarade mig på lp och kassett innan det, men de började bli besvärligt, för äve underground bänd började bara att ge ut på cd. Den var trasig. Ett jävla måndagsexemplar. Det kom bara ett jätte-ynkligt ljud från själva spelarn då man försökte spela någon cd i den. Ett ynkligt ljud som lät såhär: Hyvel-hyvel, Hynk-hynk! typ 5 sekunders paus, så igen Hyvel-hyvel, Hynk-hynk! Som tur var så hade jag kvittot kvar och fick byta.

Sedan vid samma tider så hittade jag Bathorys debut Lp i Sipiläinens budju! Det var överraskande men roligt! Jag undrar vems gamla lp det egentligen var? Knappast någon Karisbos eller? Då lät det antikt, för man tyckte att 1984 var jättelängesedan, men det var jättebra för det och jag diggar den fortfarande. Och som just fyllda 17 är 10 år en jättelång tid, tycker man. Haha, det är rått och skitit. NECROMAAANCYYYY!!! Lol. Helt annat än den typ vikingarock Bathory blev senare. Men båda två är bra och uppskattas varmt av mig. Debuten är jättetung och jätteskitig på samma gång. Och har ett nice ockult intro och outro.

Haha, jag drömde engång sommaren 1996 att jag och några andra såg på Elomaa. Han satt i pumpviksön på en bänk och var i färd med att tvätta sin flint. Vi såg alla på honom och fnittrade och sade att Haha, Elomaa ska tvätta sin flint! Det minns ja ordagrant att vi sade, lol! Han hade ju skallighetskrans så långt jag kan minnas. Alltså en "krans" av hår runt sin flint, som gamla gobbar brukar ha. Det har jag alltid kallat för skallighetskrans.

Jag drömde faktiskt 1982 om en stor telefon ute på vår backa. Och att det bodde alla möjliga typer i Kila som ine bor där på riktigt, eller bodde. Bla. en iilaker skäggig gobbe med glasögon, som alltid hittade på nå elakheter och fanstyg vart han än gick. Någon typ setämies-freak.

Så ringde jag på misstag på nåt sätt till hela Kila, så typ alla Kilabor kom ut på vår backa. Även den iilaka gobben. Sin vana trogen, så hittade han direkt på någo elakt. Han började kasta snöbollar på resten av schacki. (Det var vinter)

Hahaha jag minns samma tider som jag lekte uppe i en snödriva på trottoaren intill vårt, och var sjupt inne i min egen lek. Mittiallt knackar någon på fönstret. Då jag ser mot huset så var det syrran som hade knackat och stod vid fönstret och jäbbade helt provokationslöst åt mig, då hon var arg för något. Jag fylldes av en ilska och känsla av orättvisa och rusade in och så började vi bråka så mommo, som var där och skötte om oss då pärona var på jobb, också blev arg på oss. Såndänt minns man nu bara. Skulle jag ha vart Kalle Anka eller något, så sku min mössa ha flugit upp i luften, som det kan göra med seriefigurer. Så kändes de då syrran jäbbade åt mig provokationslöst då, haha!

Nu ska jag se på Beverly, Hills dvd igen, då ja nu köpte hela sarjan. Nostalgi. Sku int tro att jag sku ha sett på sådant, haah! men jag fastnade 1992 efter att jag tänkte i rena ironin se ett avsnitt för att se hur skit det var. Det är nu en ganska varmhjärtad men naiv serie, hehe. Och så är det så stark 90-tals nostalgi, då jag såg på det från 1992 till 2000 då det slutade. Men Kelly, Brenda, Donna, Andrea...dom är inte nå speciellt snygga nog. Men Valerie Malone som kommer senare var väldigt snygg vad jag kan minnas. Men inte lika snygg som Sue Ellens lillsyra i Dallas (VACKRAST!) eller Nikki i Mcgyver (Nästvackrast) eller Scheriffens dotter i Picket Fences (sexig och snygg också)

Förresten, sydstatsflaggan. Ingen tolkade den förut som om att den stod för slaveri eller något. Det var snarare att man associerade den med allmän rocknroll. Jävla snowflakes och moderna viktorianska moralhattar som har bestämt att även den ska vara politiskt inkorrekt!! Måst man alltid vara en sådan bajsnödig moralhatts-tosikko?

Nåväl. Här sku man ha vart. Jag såg visserligen Sepultura senare oktober 1993 i Kulturhuset tillsammans med Paradise Lost. Det var kanonbra! Här figurerar sydstatsflaggan i publiken. Det var mycket tolerantare på 90-talet. Inte likadan bajsnödig moralpanik om allt som det är nuförtiden. Vittu så Sepultura var BRA då på denna tid!! Sedan blev det löjlig alternative-shit. Men här ger Brasiliens pojkar järnet då dom var i Finland 1991! Och tänka er att SARCOFAGO från Brasilien var ÄNNU HÅRDARE än detta!!