Tidningsbilen 1983

Alltså jag mindes nu bara mittiallt ett barndomsminne, och det barndomsminnet är på det lilla sättet, att då jag var liten så kom det under våren ett veckoslut engång i året en röd paketbil och hämtade gamla dagstidningar från folk. Man kunde sätta ut tidningarna i knippen på trottoaren och vänta, så kom det förr eller senare några gobbar i en röd paketbil och korja bort tidningarna Det var alltid engång om året och alltid samma röda paketbil som kom. Det var mysigt, tyckte jag.

Engång, våren 1983 ett veckoslut, så satt vi hela familjen i köket och mittiallt så kom den röda paketbilen förbi och körde utan att stanna. Farsan sade: Ajjaa! och pekade på den röda paketbilen då den susade förbi vårt köksfönster, och sade att vi glömde ju att sätta ut tidningar i år! Jag ba': Höööhh!! och var arg, för jag tyckte att det hörde till våren och sku ha vart mysigt att busa runt tidningsbuntarna i väntan på att den röda paketbilen sku komma och rouda bort dom. Tänk så en sådan bagatell kunde harma en då man var 6!

Den röda paketbilen som rouda bort tidningar var en lika viktig "vårbil" som den gula bilen som sopar bort sand ur vägarna är, som man ser vårligen.

Sedan slutade dom hastigt med det, då det kom tidningsroskisar till kvarteret. Där hittade vi faktiskt porrisar april 1990. Trots att man var ba 13 blev man helt kokkoo av kvinnlig skönhet och naken hud. Had aldrig sätt nåt liknande tidigare. Bättre var dylika tidningar än porr på nätet som ongarna nu ser på. Porrisar var en garanti iaf att det inte helt och hållet flippade ut i nå våldsporr eller dylikt. Och porrisar som FIB-aktuellt var sist och slutligen ganska snälla.

Så minns jag samma tider som nu 1990. Vi var i Kila daghem en kväll och hängde. Så såg vi i det gula huset mittemot en bekant nuna som satt och pynjade med något vid skrivbordet i ett av första våningens fönster. Det var våran moddalärare Dan Johansson. Vi visste inte att han bodde där, så vi sad typ: De e ju Dan Johansson! En kompis sade: Han rättar uppsatser! och då såg jad att han faktiskt rättade uppsatser. Han hade två buntar med mörkblå uppsats-häften, den ena var färdiga och de andra var ofärdiga att rättas.

Måste skryta med att jag alltid fick nior och tior i uppsatser förresten.

Vi fortsatte att glo på honom i kvällens mörker. Mittiallt var det som om han skulle ha känt på sig att han var iakttagen, för han såg mittiallt ut och vände skrivbordslampan till att lysa ut. Vi kastade oss alla ner på gräset och tog skydd under staketet.

Jag drömde förresten något komiskt om Kennet Ahl här en natt! Minns inte i detalj, men att han var bäng och livlig av sig så jag flinade då jag vakna. Kennet Ahl är en fiktiv karaktär i romanen Grundbulten, som handlar om ett gäng fångar på Hall. Fast han var på fri fot i drömmen. Typ: Faan, de blir knas här! (Alltså inte sådan knas, men problem) Och han brummade i väg fullt i en grön Saab-99. Han var liksom nervös nojig av sig. Det minns jag från drömmen iaf, haha. Han är nog den mest roliga karaktären i denna roman. Men mest minns man nog 1994 och 1993 nu också då det är 30-årsjubileum sedan det var 1993! Jag var på Sepultura keikka med Paradise lost som förbänd 27.10.1993 och den 27.10-1994 var jag i Brankis på uppbåd. Och den 27.10-1995 hade jag höstlov och farsan var i Kalifornien och hämtade hem jättegod fruktmarmelad därifrån. Sedan var jag på Black Sabbath-keikka söndagen 29.10-1995. Tiamat spelade som förband. Det var ett halvtomt kulturhus då. Sku Ozzy ha vart med sku det ju ha vart en annan sak, men då var Tony Martin sångare. Fast jävla bra keikka var det också! Jag såg två snygga brudar i Immortal-skjorta där bla. Hahah, ungdomsdagar. Fast jag skulle som sagt föredra att börja om från vakuumtillståndet första halvan av 1994. Det skulle onekligen vara den bästa punkten att börja om detta liv på, och laga det till hur det borde ha varit. Yes, nu ska jag fortsätta att läsa en bok som handlar om runmagi. Inte nåt new age skit, och inte nåt torrt akademiskt, men en bok om hur man praktiserar runmagi PÅ RIKTIGT. Och det är riktigt intressant läsning! Jag har alltid tyckt att ska något vara något, så ska det vara PÅ RIKTIGT, och inte teater och billigt nöje eller ego-pönkittämistä. Förr all del behövs teater, nöjen och torra akademiska studier också till viss mån, men ni förstår väl min point? Akademisk karriär sku ha en nackdel, och det är den, att akademiker är så försiktiga med att dra slutsatser om det inte finns 100% objektiv bevisföring. Åtminstone jag skulle känna mig som en akvariefisk som stöter på glasväggen, om man skulle ha akademisk karriär. Finns en massa oskriva regler och lagar om vad man inte får tala om etc. Det är bara liksom objektiv analys. Det behövs också för all del, men inte nu ENBART. För då analyserar man bara sönder allting, utan att ge saker och ting någon "geist". Det är bla därför, som akademiker inte brukar vara ivriga på att tolka myter, utan se dom bara som kuriosa från en grå forntid, som fysiska gubbar och gummor och inte som metaforer. Fast det på riktigt uppenbart har myter och sagor metaforiska och symboliska budskap.

Och alla vildare spekulationer, så börjar de akademiska högtalarna att tjuta om "konspirationsteorier!" etc. Så den akademiska världen är genom politiserad. Inte partipolitiskt, men ändå. Det är så otroligt trångsynt och dogmatiskt. För att inte tala om WOke-ideologinn, som är dagens fixa idé bland en hel del unga i universiteten. Fast fixa ideér kommer och går. PÅ 70-talet var det de sovjet-trogna taoistoiterna som var den fixa idén bland många akademiska unga. Och idag är det Woke. Det är med viss ironi man kan konstatera att dylika diktatoriska tankar som woke och taistoism kommer från de som anser sig vara klokast och mest toleranta och liberala och frihetsälskande(akademiker)

PÅ tal om 1994, så tänker jag beställa Kalle Sprätt-limppare färdigt, alltså kiwi sådan, så kan man ha i slutet på januari-början på februari 1994 fiilis igen, då jag brukade dricka Kiwilimppare under smällkalla kvällar i mitt rum. Då fanns det också Kiwi-limppare, inte Kalle Sprätt dock, utan någon Kiwilimppare med motiv av olika dinosaurier på etiketten, men smaken är previs samma då det kvittar. Ska bli mysig nostalgi åter igen då! Vilken tur att Kiwilimpparn försvann då 1994, för annars skulle jag inte ha haft sådan nostalgi över Kiwilimppare på 20-talet. :) Känner riktigt känslan av vintern 1994 då jag var i närbudjun och köpte Kiwi-limppare och drickornas kylfläktar surrade och då jag kom ut så såg jag på skymningen då mörknet höll på att falla men det var lite gyllenne färg mot väst ännu. Och smällkallt. Det var som sovjets fall och Jeltsins Ryssland i mitt liv då jag hade slutat högis året innan. Men under samma gång så var allt möjligt liksom. Jag visste att någonting var under uppsegling så småningom, men denna period var en period av kontemplation och stillsamhet. Om jag bara sku ha lagt rätt frö till kommande tider då, så sku allt ha kunnat se annorlunda ut för mig nu. Men det blir en varm nostalgi om man tänker sig att man ska göra saker och ting så 1994-aktiga som möjligt nu och då. Man borde bygga en stad, där allt skulle vara PRECIS så, som det var 1994! Eller alla skulle låtsas att det är 1994 i den staden, haha. Nåväl, skämt och sido. I sitt sinne kan man bra förflytta sig tillbaka till 1994. Behövs ingen tidsmaskin för det.

Jag hade faktiskt en fiktiv flickvän då i början av 1994, haha. Jag förstod att det var en fiktiv flickvän såklart, men jag levde mig in i det på ett annat sätt, då man ännu hade barnasinnet i behåll då på ett helt annat sätt. Lite som Alfons Åbergs osynlige vän Målgan, haha. Då trodde man på romantik ännu.

90-talets hysteri

Från 1993 till typ 2001 så var detta land drabbat av en hysteri. Och detta var hysterin med satansdyrkan, som hade sitt ursprung i USA samt fick väl bränsle av att kyrkorna brann som facklor i Norge (Vilket just inte var fråga om satanister eller satansdyrkare, utom i ett något enstaka fall möjligtvis)

Om man vill tro på massmedia, vilkket de flesta ju gör, så var det en organiserad satansdyrkande rörelse som stod bakom en hel rad med saker, bla:

-sexuellt uttnyttjande av minderåriga

-djurplågeri

-knark

-nazism

-självmord

-psykiska problem

-människooffer

etc, etc...

Och Anton la Vey och church of satan jämställdes med ett fåtal ungdomar som hade fått för sig att välta gravstenar och spreja pentagram på kyrkoväggar, lol. Inte för att jag är varken för Anton la Vey, som var en typisk materialistisk amerikansk skallig gök och ateist, som bara grundade church of satan för att han ville hitta på nåt amerikanskt spektakel, eller såkallade "satansdyrkande ungdomar" om de nu fanns på riktigt, vilket jag tvivlar starkt på. Det var väl bara fråga om såkallade "pojkrums-satanister" som lyssnade på blask metal och var uttråkade och fick för sig att någon natt gå och välta några gravstenar, utan någon som helst andlig övertygelse. (Inte för att jag aldrig har förstått mig på dylik vandalism. Om man vill protestera mot kyrkan, så är det bästa sättet att skriva ut sig, och inte skända gravfriden)

Det verkar helt förvirrat denna hysteri som präster och journalister hjärntvättade folk till att tro på under dessa år. Och helt opolitiskt nu, men ologiskt att de blandade in "nazism" i det hela. då tyskland var det första landet i historien som stiftade lagar mot djuprlågeri efter att nationalsocialisterna fick makten. Det finns flera paradoxer man i ärlighetens namn måste påpeka. Hitler skulle antagligen ha sätt gravstensvältande kids som dekadenta och degenererade ungdomar. Tänk er nu själva. Tror inte att Adde och de andra ledarna i nazi-tyskland skulle ha vart speciellt förtjust i något sådant stuk öht.

Det var mycket kristen propaganda i det hela, som detr ju alltid varit. Man vill demonisera motståndade till kyrkan genom att kalla dem för pedofiler, djuprlågare etc villket är ganska ironiskt, då många, framförallt katolska, präster ju har visat sig vara pedofiler samt att de inte tror att djur har någon själ etc. Och människooffer? Ska de säga, som brände en massa människor på bål i tiderna, som brännoffer åt deras gud. Det finns ingen rörelse som skapat lika mycket död och förintelse som de 3 abrahamistiska religionerna.

Ironiskt är det också, att "djävulsdyrkan" ju är en form av kristendom! De människor som inte är anhängare av abrahamistisa religioner, TROR ju inte ens på någon Satan!! Så de är mycket mer "satanister" än vad de anklagade andra att vara.

Det var rena häxjakten en tid, framförallt efter det som hände i Hyvinge 1998 med Jarno Elg etc. Även om det var ett rent fylledråp på riktigt, så fick dom för sig att det hade att göra med "satanism".

Och folk gick på dessa prästers och journalisters propaganda i mångt och mycket. -men de flesta tror ju på vad journalister skriver, som under coronan då journalisterna demoniserade de som inte ville vaccinera sig.

Det känns i efterhand så surrealistisk och märklig denna "satan-panik" Hur kan folk tro på vad som helst, bara för att det står i tidningen? Och dokumentären "Saatana kutsuu minua" som lär ska ha visats i skolorna efter att jag hade gått ut grundskolan. Många ungdomar fick traumor av den "dokumentären" det är inte första gången som kyrkan försöker skrämma folk med satan. Ingalunda. Ironiskt, så Satan hör samman med dessa abrahamistiska religoner och ingen annanstans. Ironiskt att dom ser det som deras motsåndare, så är det en figur som håller deras religioner samman!

Även Wicca blev utsatta för angrepp av präster och journalister då den tiden och det var likhetstecken med denna fiktiva "djävulsdyrkar-rörelsen" som enligt präster och journalister var självmordsbenägna dödsknarkar-nazister, som spelade blaskmetal och som åt spädbarn till morgonmål och minderåriga flickor som lunch. Wictca må vara new age och löjligt halvdekandent nöje där folk som tror dom är spirituella ber till Diana och dricker lite rödvin under fullmånen, samt tänder en joint och sedan drar sig hemåt för att ha sex, tror att det har något att göra med riktig andlighet. Men nu har de alltså rätt att finnas till de också, utan att någo präster och journalister ska demonisera dem. (Riktig andlighet är snarare att man fastar, undviker sex (och solosex) två veckor, far ut i skogen och sitter hela natten ute i skogens mörker (en s.k. Utiseta) och sedan får möjligtvis nån form av visioner)

Efter detta så har jag aldrig litat vad en journalist skriver. Dom kan skriva vad som helst utan att ta reda på fakta. Dom drivs av mainstream-agenda och sensation, inte av sanningen.

Det kunde räcka med att man hade ett svart plagg på sig, långt svartfärgat hår, ägde blackmetal skivor eller liknande, så kunde föräldrar, lärare, präster etc. bli så rädda så de typ pissade och sket ner sig av skräck och ropade typ Hjäälp! Hjäälp! Otroligt nog! Eller kanske inte, för det är så som masshysteri fungerar.

Och ofta upprepade prästerna att de som blir mobbade i skolan är de som kan bli satansdyrkare/satanister främst. Det påminner mig om att man kastar skulden på de som på sätt eller annat, redan ligger. Prästerna beskyllde de mobbade på samma sätt som man hittar på modeordet incel som kommer från ofrivilligt celibat. Helt lugnt annars, men många har prästlogik, och tänker att alla som lever i ofrivilligt celibat är nå creepy kvinnohatare. En sådan bild kan man få om man ser vad massmedia skriver. Precis som en sådan bild som kristna präster ville ge sken av: Att de mobbade är de som är dumma dödsknarkarnazister, som nog dyrkar satan, plågar djur, knarkar och till sist får psykiska problem och begår självmord. på samma sätt som logiken att alla män som lever i ofrivilligt celibat, är creepy kvinnohatare. Och folk GÅR på det sedan, bara för att det står i Iltalehti är det är så!

Jag skyller inte på någon annan att jag är singel. Jag förstår mitt ansvar. Jag är singel för att jag inte utbildade mig som ung til ett yrke, (men nu har jag gjort det för långe sen Har både fast jobb och utbildning nu. ) vilken brud skulle vilja vara tillsammans med en kar som inte har ett yrke? Det är mitt fel, jag tar det ansvaret på mig. Tack och gonatt. Ingen skillnad om jag lever eller dör. Då välfrädssamhälet rustas ner och jag inte har nån offspring så vill jag nog inte bli gammal och sjuk. Men det är lugnt. Så länge jag är frisk och potent så drivs man framåt ändå, så det torde inte ännu vara aktuellt.

Senare, under 00-talet, så blev det ju så, att alla som är mobbade, nog är potentiella skolskjutare. Det säger ju något om dessa skenheliga präster och journalister. Det säger ganska satans mycket om dom och deras patetiska fördomar. Å andra sidan så förstår jag mig int på de som ännu klagar över vad som hände i högis. Faktum är det, att alla fittades med alla i högis. Det är den åldern, och folk är elaka och undergivna till sin natur, även om undantag finns.

Jag minns att jag redan under 90-talet undrade att hur kan fullvuxna människor vara så rädda att de typ skakar av skräck och pissar och skiter ner sig i panik, då de ser en ungdom med långt hår och svarta kläder? Typ: Hjälp! Hjälp! En djävulssyrkare!!! Halleluuja! Halleluuja! Typ att de börjar sjönga halleluuja av ren skräck då de ser en svatklädd ungdom. Som då jag läste en artikel om två unga kristna brudar och en präst, vilka var "Prästen Nylund, Gerd och Gunilla" Någon av dom blev så rädd så hon sprang undan då hon såg en rollspelsfantast, läste jag då i tiderna.

Jag hann just gå ut ur grundskolan innan den värsta "satan-paniken" började. Men mars 1993 var det någon präst i centralradion en onsdagsmorgon som klagade på Kauko Röyhkä minns jag.

Haha, Jag kom mittiallt bara att tänka på en sak. Och den saken var sommaren 1984 då blixten slog ner i ett träd intill prästgården en morgon. Det sades sedan, att prästen som satt på vessabyttan på sin morgonskit, blev så till sig så han hoppade upp i taket då blixten slog ner, lol.

Jag började minnas denna 90-talet satan panik då jag läste Iltalehtin från den tiden. Det är nog en 90-talsgrej man inte har nostalgi för. Även fast jag var klädd i helsvart i 90-talets mitt och hade långt hår, bändiskjortor etc. så upplevde jag inte personligen någo trakasserier av någo självutnämnda "Witchfinder Generals". Visst så såg någo medelålders tanttadaaror på mig med en kritisk blick ibland och visst så var det några i yrkis som ropade SAtan! efter mig nångång, men det var mera på skämt och på Oi!-Working class England samt Texas Cowboy yrkis humormentalitet än något annat. Y rkisschack var förrivärlden typ som en blandning av engelsk working class samt Texas-mentalitet. Till ytan tufft och machot men egentligen humoristiskt och godhjärtat så att säga. Så upplevde jag det som ung. De tog inte heller denna satan hysteri då på allvar utan var typ, höhö, Joo, joo, seitööön!! höhö!! medan bla journalister och ungdomsarbetare pissa och sket ner sig av skräck, om de såg en ungdom med svartfärgat hår, bändiskjorta eller dylikt. PÅ det viset har yrkisschack vart mer rento alltid, att de bara skrattat åt att man ska vara politiskt korrekt och sedan säger nå poltiskt inkorrekt istället. Liksom rento mentalitet istället för bajsnödig moralpanik. Må det sedan vara woke sådan eller om 90-tals hysterin om satan. Liksom en snus under läppen, lippis, pilotrock, oljiga händer. Och woke-personen som kommer till yrkis och predikar sätts tjoande och skrattande i bil-linjens oljetunna och därefter förs till trälinjen för att rullas i trälockar från hyveln. Yrkisverionen av tjära och fjädrar.

Yrkis kids are working class, OI! Yrkis-kids are working class. Oi! Oi! Oi!

Nej, nu ska jag gå och lägga mig :P Denna musikvideo av Judas Priest visar i ett skede kyrkomänniskor som klappar på händerna och sjunger typ halleluja. Hahahah, det ser komiskt ut! Yrkis mentalitet, Oi, oi! Hahaha! Så sätter vi på Cockney Rejects och spela